Riktig avstängning av Nigerias Ugo

Nigerias Njuko Ugo stängs av tre matcher för den armbåge hon delade ut till Australiens Sam Kerr i lagens inbördes möte i fredags.

Njuko Ugo

Det känns som ett högst rimligt straff. Jag satt på läktaren och såg hur Kerr och Ugo hade en liten uppgörelse där de knuffade på varandra. Sedan flyttade jag blicken till andra sidan av planen, där bollen befann sig. Plötsligt såg jag i ögonvrån hur Kerr låg ner.

Jag anade direkt att Ugo hade givit tillbaka långt efter uppgörelsen. Och mycket riktigt visade repriserna hur nigerianskan skickade i väg en riktigt ful armbåge mot Kerrs huvud. I och med avstängningen har Ugo sannolikt spelat klart i VM. För inte vinner väl Nigeria mot USA och avancerar?

Äventyr i Winnipeg, dag 7: Marta, Solo, Musovic och parkerad buss

Jag sitter nu på presscentret i Investors Group Field och väntar in Australien–Nigeria. Här har jag nyss fått klart för mig att Sverige har vunnit i basket-EM och att mitt lag vann sin viktiga bortamatch i fyran. En bra start på arbetsdagen.

Dessutom har arrangören skött biljettutdelningen mycket bättre den här gången så det finns inga mörka moln på himlen för tillfället.

Utanför arenan gjorde jag dock en jättemiss. Jag var antar att jag kände mig ledig… Det var nämligen så att jag träffade en tonårsgrabb i svenska färger. När han förstod att jag var svensk blev han överlycklig. Hans familj har Sverigekoppling, namnet Sjöberg nämndes. Han hade aldrig tidigare träffat någon svensk. Nu ville han lära sig att säga ”Bra”, ”Mål” och ”Hur mår du?”

Jag tyckte det var lite småkul. Men när hans mamma berättade att familjen hade åkt åtta timmar enkel resa för att heja fram Sverige borde jag ha tagit namn och en bild för den här bloggen. En miss.

Lämnar vi VM tillfälligt har damfotboll.com i dag avslöjat att Zecira Musovic inte får spela i U19-EM. Rosengård släpper henne inte. På ett sätt är det logiskt eftersom mästerskapet ligger utanför de fönster som är avsedda för landslagsspel.

Samtidigt blir det tydligt att förbundskaptenerna och de damallsvenska klubbarna inte är överens. Pia Sundhage har ju tidigare sagt att hon misslyckats med den kommunikationen. Det är nog läge för förbundet att sitta ner med EFD och ha ett rejält snack i höst.
För svensk damfotboll är ju det här negativt. Vi vill ju så gärna ha med ett lag i F20-VM i Papua/Nya Guinea nästa år.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Förmiddagen har ägnats åt att kolla runt lite på de texter som skrivits om VM. I Winnipegtidningarna är man imponerade av Sundhages presskonferens i går, framför allt av hur hon tog sig ur det rabalder hon skapat i USA efter Times-intervjun. Men även av hur härligt frispråkig hon är.
Jag håller verkligen med om att Sundhage tog sig ur Timesartikeln på ett utmärkt sätt. Däremot tycker jag inte att det strålar lika mycket om vår förbundskapten som det gjorde för ett par år sedan. Det kan vara så att man har vant sig, men…

Apropå artiklar har DN i dag en bra genomgång av Hope Solo:s liv. Och den här långa intervjun med Marta (på engelska) är också riktigt läsvärd. Den håller faktiskt väldigt hög klass.

Apropå dagens Sverigematch handlar mycket om försvarsspel. Sundhage vill ju helst prata anfallsspel, men nu verkar hon ha tvingats backa. En som älskar försvarsspel är Jose Mourinho. Han sa häromdagen:

”Man måste vara bra förare för att parkera bussen. Jag ger förare kredd. Det tar tid att lära sig det här.”

Slutligen finns det nu en svensk reklamfilm för dataspelet Fifa 2016. I den säger alla svenska spelare:

”Jag är med i spelet”

Ända till Olivia Schough avslutar med att säga:

”Vi är med i spelet”

Vi får väl verkligen hoppas att alla svenska spelare är med i spelet i dag.

Samuelsson och Ilestedt in?

Expressen skriver att Pia Sundhage kommer att göra två ändringar i sin startelva till nattens match, nämligen att Jessica Samuelsson och Amanda Ilestedt kommer in i laget på bekostnad av Emma Berglund och Kosovare Asllani.

Jessica Samuelsson med bollen, Amanda Ilestedt i förgrunden

Jessica Samuelsson med bollen, Amanda Ilestedt i förgrunden

Vi vet inte ännu om det stämmer, men uppgifterna känns inte orimliga.

Som jag skrivit förr tycker jag att det är rimligt att Asllani ställs åt sidan – om hon inte spelar på en forwardsposition. När Sundhage nu har valt att satsa på Sofia Jakobsson som komplement till Lotta Schelin känns det här som rätt beslut.

Jessica Samuelsson är snabbare och bättre i defensiven än Lina Nilsson. Däremot tappar vi lite kvalitet i uppspelen. Med Nilsson på mittfältet får vårt lag en balans som i mångt och mycket liknar den vi hade i VM 2011. Då spelade ju Linda Forsberg yttermittfältare till höger och säkrade defensiven. Jag minns att hon fick mycket kritik för sina spelmässiga insatser, men få såg exempelvis vilken nytta hon gjorde vid motståndarnas fasta situationer.

Om bytet av Berglund mot Ilestedt säger jag varken bu eller bä. Berglund är en lite bättre bollspelare, men har inte imponerat på sistone. Dessutom har hon dragit på sig kramp i två raka matcher, vilket sannolikt är det som gör att hon tappar sin startplats. Ilestedt är snabb och rejäl, men spelar ibland lite väl chansartat.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Skulle Expressen ha rätt hamnar vi ungefär med det lag jag själv skulle ha spelat i kväll. Ett lag som är betydligt bättre balanserat för att möta USA än premiärelvan. Bra.

Matchguide Sverige–USA

Den här fredagen är en viktig fotbollsdag på båda sidor av Atlanten. På hemmaplan spelar mitt lag viktig bortamatch mot Hestrafors i Västergötlands södra damfyra. Lycka till.

Några timmar senare är det dags för Sveriges andra VM-match. Det är världstvåorna från USA som står för motståndet, och här är min syn på förutsättningarna:

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.

Matchstart: 02.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 01.00.
Domare: Sachiko Yamagishi, Japan.
Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 27 grader vid avspark.
Odds: 90–10 i amerikansk favör. Mitt tips är att USA vinner med 2–0.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Trolig amerikansk startelva: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach. Sannolikt får Alex Morgan göra ett inhopp på cirka 30 minuter.

Kommentar: Här möts två lag som känner varandra väl och som leds av två förbundskaptener som känner varandra mer än väl efter en mängd års samarbete.

Flera av spelarna har varit lagkamrater och som grädde på moset har USA en svensk assisterande förbundskapten i Tony Gustavsson.

Båda lagen gick dessutom inte i mästerskapet med många frågetecken kring sig. USA har haft svårt att få riktig spets på anfallsspelet under våren, medan Sverige har sökt efter en defensiv stabilitet.

Inget av lagen fick till någon fullträff i sina VM-premiärer. USA var utspelat i 30 minuter av Australien. Man räddades så långt av Hope Solo och ett turligt mål framåt. Megan Rapinoes skott hade gått många meter utanför om det inte ändrat riktning.

Efter paus visade dock USA tyngd och stabilitet och malde ner Australien. Vid slutsignalen hade amerikanskorna trots allt tagit en imponerande seger. Imponerande för att man vann klart utan att prestera på sin absoluta topp. För USA blir det en stor injektion när Alex Morgan är redo för spel i 90 minuter.

Hon sa i och för sig efter premiären att hon är redo att starta redan mot Sverige. Men mer troligt är att hon gör ett inhopp på 25–30 minuter. Så här sa Morgan om sin status:

”Ja, jag är redo att starta om Jill (förbundskapten Ellis) vill det. Planen är att bygga på fler och fler minuter under turneringens gång, men behövs jag redan från start är jag förberedd.”

Det finns alltså många likheter mellan lagen. Ytterligare en är att båda är väldigt offensivt balanserade och har brist på bollvinnare på mittfältet. USA skulle kunna lösa det genom att flytta upp Christen Press på topp och spela Morgan Brian från start. Känslan är dock att man väljer samma startelva som senast.

Det innebär i så fall att Abby Wambach startar som forward. Jag frågade Emma Berglund tidigare i veckan hur man bäst stoppar Wambach i luftrummet. Svaret kom blixtfort:

”Man sätter Nilla Fischer på henne”

När vi ändå är inne på nickstarka amerikanskor, de svenska försvararna gör bäst i att se upp med Julie Johnston vid fasta situationer. Den 23-åriga mittbacken är stark, har bra tajming och offrar sig skoningslöst om bollen kommer mot henne. Det är ingen slump att hon är USA:s näst bästa målskytt i år.

Totalt sett har USA en klart snabbare backlinje än Sverige. Det är här den stora skillnaden mellan lagen ligger. USA har en väldig god defensiv trygghet. Man har bara släppt in tre mål på de senaste tio landskamperna. Samma siffra för Sverige är 18.

Den svenska defensiven har varit otroligt virrig under en längre period. Mot Nigeria i premiären kändes backlinjen stundtals både långsam och stabbig. Dessutom föll laget i sär, vilket skapade centrala ytor för motståndarna från vilka de kunde slå precisa passningar förbi de svenska backarna.

Dessutom saknade Sverige ett fungerande anfallsspel i matchen. Att man gjorde tre mål var fantastiskt bra gjort med tanke på att man bara spelade till sig en enda målchans i själva spelet på hela matchen. Det var genom bra känsla i de fasta situationerna som man fick med sig en poäng.

Effektivitet och bra slagna hörnor och frisparkar kommer att krävas mot USA för svensk del. Amerikanskorna bjuder som sagt inte på så många chanser i matcherna, utan det gäller att ta de som dyker upp.

För svensk del har mycket av debatten den senaste tiden handlat om lagets fysiska status. Många spelare har skavanker eller har nyligen varit skadade. Och som grädde på moset fick flera kramp mot Nigeria. Nu är det avspark lite senare på kvällen, vilket bör innebär att temperaturen sjunkit till behaglig nivå i andra halvlek.

På presskonferensen inför matchen konstaterade Pia Sundhage att Sverige har två chanser att fixa avancemang. Man behöver alltså inte känna press mot USA.
Jag håller med till viss del. Med tanke på hur det såg ut mot Nigeria skulle kunna kännas positivt med en hedersam förlust.

Och faktum är ju att Sverige gjort ganska bra resultat mot USA de senaste åren. På de senaste åtta matcherna har vi tre segrar och bara två förluster. Det är alltså inte omöjligt med svensk triumf – även om det känns osannolikt i dag. Och skulle vi vinna är plötsligt gruppsegern inom räckhåll…

Det sista var ett hastigt utslag av överoptimism. Prio ett i det läget Sverige är nu måste vara att ta sig vidare ur gruppen. I det sammanhanget är mötet Australien–Nigeria viktigt.

Det känns som en väldigt oviss match på förhand. Jag skulle kanske inte ha något emot att Australien vann, för då kan Sverige ta andraplatsen i gruppen av egen kraft – även vid förlust mot USA.

Ellis: ”Sverige är ett välorganiserat lag”

USA:s presskonferens blev en stor besvikelse. Även amerikanskornas mediamöten håller betydligt sämre klass 2015 än de gjorde i Tyskland 2011. Betydligt sämre klass.

I dag dök Jill Ellis samt Julie Johnston och Lori Chalupny upp. De gav först en elva minuter lång podiepresskonferens. Sedan gjorde de tv-intervjuer under en kort stund. Sämre än Sverige alltså.

Vad sas då under podiepresskonferensen?

Jill Ellis berättade att USA har framfört till Fifa att arrangören måste vattna konstgräsplanerna. Som boråsare vet jag ju att man måste vattna konstgräsplaner för att underlaget skall bli så likt gräs som möjligt. Jag uppmärksammade i samband med matcherna i måndags att man jämnade till gummikulorna inför avspark och i halvtid, men såg ingen bevattning.

Pia Sundhage har väckt lite känslor i USA genom uttalanden om tidigare spelare i en intervju i The Times. Där säger vår förbundskapten bland annat att:

”Det var en utmaning att coacha Carli Lloyd. När hon kände vårt förtroende kunde hon vara en av våra bästa spelare, men började hon ifrågasätta vårt förtroende kunde hon bli en av de sämsta. Det var så känsligt, så känsligt.”

Lloyd har tydligen meddelat amerikansk media att hon tänker besvara uttalandet på planen. På dagens presskonferens menade amerikanskorna att Sundhages uttalanden inte ger någon extra motivation till fredagens match. Chalupny sa:

”Det här är VM. Då behöver man ingen extra motivation för att ge 100 procent.”

När Sverige kom på tal pratade Ellis om ett välorganiserat lag. Antagligen har hon inte sett vårt lag så mycket det här året… Ellis sa också att alla lag i gruppen har snabba forwards som gärna går i djupled. Sveriges forwards är snabba, men inte så snabba som Lisa De Vanna. Eller sa först att hon inte visste om man skulle mötas av en riktigt hög press, eller av ett tillbakadraget svenskt lag. Men avslutade:

”Antagligen sätter de en väldigt hög press.”

USA–Sverige är alltså på fredag här i Kanada, medan den börjar 02.00 på lördag i Sverige. Redan i morgon drar dock andra gruppspelsomgången i gång med stormatchen Tyskland–Norge 22.00 svensk tid. I EM senast vann ju norskorna med 1–0 i gruppspelet och skickade över Tyskland på Sveriges slutspelshalva.

Sett till hur Norge agerat på sistone borde det inte bli någon repris. Den här gången är Tyskland klara favoriter, men Norge är ett lurigt lag som man aldrig helt vet var man har.

Vid midnatt spelar Holland–Kina, en match som Göteborgsmålvakten Loes Geurts missar enligt det holländska fotbollsförbundets twitter. Matchen känns vidöppen. Får vi kanske ett kryss?

En timme senare drar mötet Elfenbenskusten–Thailand i gång. Det kanske låter konstigt, men för svensk del kan det vara dagens viktigaste match. Där avgörs det sannolikt om man som grupptrea kommer att behöva ta tre poäng för avancemang eller inte. Kryssar Elfenbenskusten och Thailand lär båda åka ut. Vinner ett av lagen finns stor risk att vi får ett riktigt blåbärslag i åttondelsfinal.

Morgondagens matchande avslutas med Kanada–Nya Zeeland – ett möte mellan två rejält fysiska och viljeladdade lag. Det känns inte som att det blir så välspelat, men vi lär få se två lag som spelar med massor av hjärta. Kanada är favoriter, men det här är ytterligare en match som mycket väl kan sluta oavgjord.

Äventyr i Winnipeg, dag 5: En äkta mellandag

I dag är det spelledigt i VM, något som känns lite tomt och tråkigt. Personligen valde jag även att ta ledigt från den svenska pressträffen i morse kanadensisk tid då jag kände att de där träffarna inte ger så mycket.

Det är få spelare och ledare och vi reportrar får så kort tid med dem att det inte går att göra något annorlunda, utan alla tvingas i princip skriva likadana artiklar.

Däremot tänkte jag smita i väg till USA:s pressträff, som hålls sent i kväll svensk tid. Det blir lite intressant att se hur de agerar mot media under ett VM nuförtiden. Jag var på två amerikanska pressträffar under VM för fyra år sedan, och båda var väldigt proffsigt utförda.

I övrigt har förmiddagen ägnats åt en liten promenad samt till att skriva lite artiklar till kommande dagars tidningar. Under promenaden noterade jag att fotboll sannolikt inte är någon jättesport bland barnen i de västra delarna av Winnipeg.

Utanför mitt fönster ser jag två uterinkar för hockey. 100 meter bort finns en basketplan och tre baseballplaner. Jag hittade även en fotbollsplan i närområdet, fast den såg inte ut att vara använd det här året.

Fotbollsplan i västra Winnipeg

Fotbollsplan i västra Winnipeg

Annars är det här en stad där man i princip måste ha bil för att klara sig. Allt är utspritt och inne i centrum finns det inte speciellt många mysiga platser att njuta av.

Det om det.

Jag har även hunnit surfa runt lite. En tråkig nyhet är att Japans Kozue Ando är borta från resten av VM. Smällen hon fick av Schweiz målvakte Gaelle Thalmann när Japan fick straff var så hård att Ando drabbades av en fraktur.

Som bekant har Sverige valt att spelarna inte skall förekomma på sociala medier under VM. Det tycker jag är synd. Jag håller med Emelie Ölander i hennes krönika i ämnet. Spelare från Kanada, USA, Schweiz, Australien och många fler har i princip ökat sin aktivitet på Twitter och Facebook – vilket är bra marknadsföring för sporten.

I dag är Sverige sämsta laget i grupp D

Jag sitter på Investor Group Field i Winnipeg och väntar på andra halvleken mellan USA och Australien.

Och jag börjar känna oro för vårt svenska lag. Sett till dagens matcher är Sverige nämligen den här gruppens sämsta lag.

På ett sätt kan vi förstås vara besvikna över att Sverige tappade en ledning i slutminuterna mot Nigeria. Men sett till hela matchen hade jag 8–5 i målchanser till Nigeria och fyra av de svenska kom på hörnor. Linda Sembrant:s 3–2-mål var alltså enda chansen vårt lag skapade i spel.

Vi skall alltså vara tacksamma att vi fick med en poäng från första omgången. Framför allt oroade det att laget varken var bra offensivt eller defensivt. Backlinjen kändes stabbig och Lotta Schelin blev avklädd av två tuffa markeringsbackar.

Personligen reagerade jag över bytet i halvtid. Att man tog ut Kosovare Asllani var inte så konstigt, men jag frågade Pia Sundhage varför hon inte bytte in Jessica Samuelsson för att säkra defensiven och istället flyttade upp Lina Nilsson ett steg.

Sundhage menade att det kunde vara oroande för Nilsson att hamna på en ny position igen när hon hade haft en tuff halvlek. Möjligen, men personligen tycker jag att det är oförklarligt att man släpper in Olivia Schough i det läget. Vi ledde ju med 2–0 och behövde stabilitet.

Stabilitet lär behövas i de två kommande matcherna också. För i första halvleken i den pågående matchen har Australien visat vilket fantastisk bra lag man är. Vänsterkanten med Caitlin Foord och Sam Kerr är grym och Emily van Egmond och Katrin Gorry äger centralt mittfält. Länge såg USA stabbigt ut, men på slutet av halvleken visade man sin tyngd. Fast det är tydligt hur USA saknar bollvinnare på mittfältet. Det måste Jill Ellis göra något åt om klackens ”I believe that we will win” skall slå in i det här mästerskapet.

Det är 5–3 i målchanser till Australien och 1–1 i mål. Oavsett hur det här slutar har Sverige en väldigt jobbig väg till slutspel. Jag får återkomma med fler funderingar kring Sveriges premiär senare. Nu börjar strax den andra halvleken här.

Matchguide Sverige–Nigeria

I kväll smäller det. Sverige ställs mot Nigeria i vår VM-premiär. Här är en kort guide till matchen.

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.
Matchstart: 22.00 (15.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.40.
Domare: Ri Hyang Ok, Nordkorea.
Väder: Det förväntas bli soligt och varmt, 27 grader vid avspark.
Odds: 65–35 i svensk favör. Mitt tips är svensk seger med 2–1.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Kommentar: Även om Nigeria har ett lovande lag skall Sverige vara det starkare laget i nuläget. Men premiärer är ofta nerviga historier och nigerianskorna har inget att förlora. Dessutom har det ju funnits många frågetecken kring det svenska laget. Både när det gäller skadesituationen och när det gäller försvarsspelet.

Alla spelare tränade i dag och alla skall vara friska. Eller det kanske skall stå ”friska,” för det är rätt många skavanker och Pia Sundhage lär tvingas växla en hel del i sin elva under turneringen om alla skall hålla hela vägen. Det finns ju frågetecken för en mängd spelare.

Exempelvis känns tejpningen av Kosovare Asllani:s knä större och större för varje dag. Och Lotta Schelin mötte media med en ispåse kring sitt högerknä. Hon kommer att spela med smärta men är inte speciellt bekymrad för tillfället.

Nigerias Super Falcons är ett lag jag sett väldigt lite de senaste åren. Däremot har jag sett deras U20-lag flera gånger, alltså det lag som bildar stomme i VM. U20-laget har varit riktigt vasst i sina offensiva omställningar, något Sverige kommer att behöva se upp med i dag.

Jag har sett att flera svenska medier har roats av det faktum att veteranen och division 2-spelaren Perpetua Nkwocha finns med i truppen. Dra inte förhastade slutsatser och se det som ett svaghetstecken, utan ta det mer som att hon är med som vägvisare för en ung och talangfull trupp. Nkwocha är en legendar i Nigeria och är någon som de unga kan se upp till.

I grupp D spelas även matchen USA–Australien kommande dygn. Där är det 90–10 till USA på förhand. Men med tanke på hur darrigt USA har uppträtt på sistone skall man inte helt avskriva The Matildas. För Australien kan spela avslappnat mot amerikanskorna. Australiens viktigaste match kommer ju i andra gruppomgången, mot Nigeria. Där skall Sam Kerr och de andra säkra avancemang till åttondelsfinalen.

För USA:s del rapporteras att Alex Morgan är tillbaka i full träning och att hon är redo för spel. Det skulle dock förvåna om hon är med i startelvan redan i premiären. USA har råd att spara sin superstjärna till mer avgörande matcher.

Solo i nytt blåsväder

Dagen innan USA går in i årets VM släpptes nya uppgifter om Hope Solo och den misshandelsanklagelse som hon slapp undan i fjol.

Vid dagens amerikanska presskonferens handlade många av frågorna om just Solo:

Både förbundskapten Jill Ellis och Solos rumskompis Carli Lloyd hävdade dock att de inte visste så mycket om ärendet och att det ligger så långt tillbaka i tiden att det känns överspelat. Utan att säga det rakt ut bekräftade Ellis att de senaste uppgifterna inte förändrar läget, utan att Solo vaktar USA:s mål mot Australien i morgon.

Den matchen kommer jag för övrigt att se på plats. Jag har sökt biljetter till den mixade zonen där media möter spelarna efter matchen, men efter att ha sett hur liten den mixade zonen är här i Winnipeg och med vetskapen om hur många amerikanska journalister som är på plats, känns det inte som att många svenska reportrar kommer att få träffa amerikanskorna i morgon. Tråkigt.

Frågan är ens om alla vi svenskar kommer åt den mixade zonen efter Sveriges match. Besked om vilka som får tillträde får vi först i morgon. Det här är förresten ytterligare en riktigt dålig insats från VM-organisationen. Sånt här brukar alltid vara klart dagen innan vid mästerskap.

Äventyr i Winnipeg, dag 2: Vilket spektakel

Sannolikt är det inte av fördel för någon VM-arrangör att jag upplevde mina tre första mästerskap i Tyskland. De var alla otroligt välordnade med grym service.

Ännu så länge imponerar knappast de kanadensiska VM-värdarna. Medieservicen håller ingen VM-klass och presskonferenserna hittills i dag har varit rena spektakel.

Sverige var först ut. Det skulle vara 30 minuter med Pia Sundhage, Lotta Schelin och Caroline Seger. Fotograferna kördes ut efter 55 sekunder. Sundhage sa:

”Hoppas de hann ta någon bild.”

Och efter 11,5 minuter hade det gått en halvtimme. Det enda vi hann höra var att Sverige:

* …tar en match i taget.
* …har sett fram emot att det äntligen börjar.
* …har fokus på det som man skall göra – spela fotboll.

Matnyttigt. Som grädde på moset hölls allt på engelska så att etermedia inte kunde utnyttja svaren.

Det roligaste på presskonferensen är den väska som börjar spela musik 4,45 in i klippet nedan. Musiken hörs dåligt på klippet men var väldig tydlig i rummet, något säkert Seger kan intyga… Allra roligast var att den nigerianska reportern som ägde väskan inte märkte något samt att hon blev arg över att någon (Aftonbladets Kristoffer Bergström) hade burit ut hennes väska.

Eftersom vi gick miste om en kvart med landslagets nyckelpersoner blev det efter många om och men en mixad zon efter träningen. Det gjorde att vi tvingades välja mellan att gå på Nigerias presskonferens eller Sveriges mixade zon. En funktionär sa:

”It’s still something”

Tyvärr var den mixade zonen så sen, svensk tid, att vi på lokaltidningar inte hann få hem några texter. Men vi fick i alla fall veta att underlaget på Investor Group Field är hårt som i Toronto – alltså dåligt. Fast Sundhage ville inte ta ordet dåligt i sin mun, hon sa istället:

”Det är lite annorlunda än det vi har tränat på, men det blir alldeles utmärkt. Det är ganska bra det här, vi slipper ju en massa linjer, det är en fotbollsplan – så det är bra.”

Med den mixade zonen reparerade alltså arrangören sitt misstag hjälpligt. Att vi i media inte har tillgång till mat på arenan är sämre. Vi erbjuds bara en godisautomat. Långt ifrån VM-klass.

Det är inte heller VM-klass att arrangören inte har namn på Nigerias förbundskapten eller lagkapten Evelyn Nwabuoku på deras presskonferens. Det är knappast professionellt att kalla dem coach och player. Däremot är den nigerianska presskonferensen underhållande. Coach Edwin Okon vidhåller att han inte studerar motståndarna. Inte ett dugg.

Äventyr i Winnipeg, dag 1: Tacklingar i hissen

Memorial Field i Winnipeg

Memorial Field i Winnipeg

Bilden ovan föreställer Memorial Field i Winnipeg. Där bakom det som ser ut som en svart mur, men är ett svart skynke, har just vårt svenska VM-lag avslutat en blöt träning.

Vi i media fick chansen att se de första 45 minuterna av träningen. Men när regnet kom efter 25 tyckte jag att det var nog och gick in för att blogga.

Inför träningen var det pressträff med Lilie Persson och tre spelare; Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran och Emilia Appelqvist. All svensk riksmedia är på plats så man fick inte direkt någon ensamtid med Sjögran eller Dahlkvist. Som väntat var Appelqvist däremot inte lika populär, så jag henne gick det att få en enskild intervju med.

Inom kort kommer ni att överösas med artiklar om nämnda tre spelare. Dahlkvist berättade om att nigerianskorna är kaxiga på spelarhotellet och tacklas i hissen. Dahlkvist hade inte tacklat tillbaka, hon sparar tacklingarna till matchen på måndag. Sjögran sa väl inget som välter kiosker, men verkade ha gott självförtroende och var på gott humör. Hon sa även att det svenska laget skall se Kanada–Kina ihop i eftermiddag lokal tid. Appelqvist hoppades få speltid och tyckte att det var väldigt lätt att komma in i laget. Hon varnade även för oförutsägbara Francisca Ordega, som ju var i Piteå under knappt två år.

När övriga svenska spelare anlände hit till Memorial Field sa Lotta Schelin till GP:s Eric Hilmersson att det skall döna på måndag. Hoppas hon syftade på fotboll och inte på vädret. Hon verkade i alla fall på strålande humör – det är något som ger mig lite hopp.

Jag hann byta några ord med Mimmi Löfvenius på vägen till planen. Hon visste inte exakt vad som gäller för henne, Marija Banusic och Marina Pettersson Engström, men sannolikt blir det hemresa efter första matchen för trion.

Noterbart från dagens träning är att alla var med utom Hedvig Lindahl – som hade planerad vilodag.

För egen del känns det som att den här veckan i Winnipeg kan bli ett riktigt äventyr. Parallellt med VM, där ju publikmagneten USA spelar sina två första matcher i staden, så drog festivalen ”Pride of the Prairies” igång i går. Krocken gjorde att det var jättesvårt att hitta boende i staden.

Jag lyckades till slut hitta ett rum. Så i går kväll checkade jag in som inneboende hos Melanie i ett villaområdet i utkanten av stan. Den drygt 30 minuter långa bussresan i morse från Melanies lilla hus in till centrum var spännande. Eller rättare sagt deprimerande. Jag har bara varit här i 16 timmar ännu, men hittills ligger Winnipeg mycket högt upp på topplistan över de tråkigaste städerna jag har varit i. Mycket högt.

Nu tänkte jag ta mig till VM-arenan Investors Group Field, eller Winnipeg Stadium som den kallas på Fifa-språk. Dels för att bekanta mig med miljön där, dels för att hämta min ackreditering. Det är ju först när man har den där plastbiten hängande om halsen som man på allvar känner att man är del av ett mästerskap. I dag var vi sju svenska reportrar utan ackreditering som fick hjälpas in på träningen av förbundets presschef Rebecca Hedin.

Sedan hoppas jag kunna se lite av både Champions Leaguefinal och dagens båda VM-matcher. Visst börjar febern att stiga?