Månadsarkiv: juli 2013

Fischer, Seger, Hjohlman och Lindahl

Publicerad den av
4

Det har ju förstås hänt en del vid sidan av EM under de senaste veckorna – trots att jag haft 100-procentigt fokus på mästerskapet.

I dag återstartade ju faktiskt damallsvenskan efter uppehållet. Det var en tjuvstart som gått ganska obemärkt förbi.
Det blev för övrigt 2–0 till Umeå borta mot Mallbacken efter att Jenny Hjohlman gjort båda målen.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

Utöver det spelade ett antal damallsvenska lag i cupen i dag. Det blev idel storsegrar. Bland annat spelade Linköping med fem EM-spelare på den här arenan i dag. Lite kontrast mot hur det sett ut de senaste veckorna.

Den viktigaste nyheten under EM kom i söndags. Det var Kristianstads DFF som påbörjade ett samarbete med Athlete Ally, en organisation som jobbar för ett öppet klimat inom idrotten.

Jag fick en förvarning via mejl från Hedvig Lindahl sent i lördags. Lindahl är verkligen bra på att marknadsföra olika satsningar, och hon missar inte att få ut sin information till alla tänkbara kanaler. Därför har nyheten redan gått att läsa i flera olika tidningar, bland annat här. Och nu har den även nått en blogg…

Här är KDFF:s introduktionsvideo för samarbetet med Athlete Ally:

* På samma tema har engelska storklubben Liverpool FC börjat ett arbete för att få bort olika slags diskriminering från läktaren på Anfield. Läs mer om det här.

* Det har även hänt en hel del på transfermarknaden. Den största nyheten är förstås att Nilla Fischer lämnar Linköping efter säsongen för att spela för Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.

Enligt Wolfsburgs hemsida var övergången klar två veckor innan EM. Det har väckt känslor i LFC, då man inte givit något klartecken att kontakta Fischer, och hon då hade längre tid än sex månader kvar på sitt kontrak.

Apropå Wolfsburg slår det mig nu att kvartetten Luisa Wensing, Josephine Henning, Nadine Kessler och Lena Goessling har tagit en magisk kvadruppel i år, nämligen: tyska cupen, tyska ligan, Champions League och EM. Hyfsat…

* Det händer saker i Tyresö. Caroline Seger har förlängt sitt kontrakt även över 2014, och Sara Thunebro fortsätter i klubben minst året ut. Däremot lånas brasilianska Elaine Moura ut till Älta under resten av säsongen. Därmed blir hon sannolikt elitettans bästa spelare. Eller?

Dessutom har man värvat amerikanska målvakten Ashlyn Harris. Som jag ser det tillhör alla landslagsaktuella målvakter i USA världens 15–20 bästa målvakter. Harris är en av dem. Hon stod ju bland annat i 1–1-matchen mot Sverige i Algarve cup i vintras.

Målvakten Ashlyn Harris

Ashlyn Harris och Meghan Klingenberg

* Tyresös huvudkonkurrent om guldet, LdB FC Malmö, har valt att avsluta samarbetet med Frida Nordin, som i stället skrivit på för LB07 i elitettan. Den före detta landslagsspelare uttrycker bitterhet mot sin gamla klubb i den här artikeln. Tråkigt. Det är aldrig bra när klubbar inte klarar av att bryta med trotjänare på ett snyggt sätt.

En som blir kvar i LdB FC är Amanda Ilestedt, som förlängt sitt kontrakt med två år.

* Dagens damallsvenska matcher gick alltså mellan Mallbacken och Umeå. Båda har förstärkt sina trupper med utländska spelare under EM. Mallbacken har knutit upp två amerikanskor, Jessica Shufelt och Blakely Mattern, medan Umeå har värvat finska EM-spelaren Emmi Alanen. Shufelt och Alanen debuterade för övrigt i dag med varsitt inhopp.

Platini skyller lottningen på kvinnorna

Publicerad den av
5

När man jobbar med ett mästerskap har man högst begränsat med tid att läsa andra tidningar, kolla tv-klipp eller lyssna på radiointervjuer. Man skummar mest igenom allt för att få ett grepp om vad andra gör.

Men det är först så här efter mästerskapet man kan kolla ikapp på vad som sagts och skrivits om de mest intressanta sakerna.

En av de saker som man kommer att minnas EM 2013 för är ju lottningen mellan Danmark och Ryssland. När den väl ägde rum var vi många – jag också – som drev med Uefas ledning på diverse olika sociala medier.

Dagen efter skrev jag en fundering kring hur rättvist man vill att ett idrottsevenemang skall vara.

I samband med finalen i söndags sa Uefas president Michel Platini till Tv4 att han själv var emot att ta till lottning för att skilja grupptreor med samma poäng åt.

Han hävdar samtidigt att det var damkommittén i Uefa som låg bakom beslutet, att man hade en lång diskussion, men att damkommittén till slut själv fick välja väg. Han sa också lite skämtsamt att:

”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”

Om Platini har rätt ber jag honom om ursäkt för att jag varit lite raljant i min ton mot honom i den här frågan. För lottningen kom ju i så fall inte till eftersom Uefas ledning skulle strunta i damfotbollen, utan tvärtom för att man lät damfotbollen välja sina egna regler.

Det innebär i sin tur att damfotbollen förtjänade det löjets skimmer som lottningen drog över sporten.

Och man kan kanske trots allt med rätta dra slutsatsen, som många redan gjort, att den här lösningen inte kommer att användas i ett herrmästerskap. För där lär ju inte Uefas damkommitté få styra…

Tyskt firande och franskt byte

Publicerad den av
1

Tyskland och Frankrike kom till Sverige som stora guldfavoriterna i EM. Det slutade på rätt olika sätt för deras respektive förbundskaptener.

Medan Silvia Neid och hennes spelare hyllades av tusentals supportrar i Frankfurt vid hemkomsten i går fick Bruno Bini i dag sparken.

Till Tyskland först. Där togs alltså mästarinnorna emot av ett stort antal människor på Frankfurter Römer. Tv-klipp från firandet finns här och här.
I det andra klippet påstår för övrigt speakerrösten att det var Sverige som stod för motståndet i finalen. Kanske inte så klockrent… I det klippet ser man även hur en av lagkamraterna (Bianca Schmidt?) drar igång en hyllning av målvaktshjälten, Nadine ”Super-Natze” Angerer.

I Frankrike fick alltså Bruno Bini ta ansvaret för den fjärde raka medaljmissen i ett stort mästerskap. I de båda senaste har han haft tillgång till ett av de tre bästa lagen, men ändå missat pallen.
Jag tycker att han har matchat sitt lag väldigt konstigt. I stället för att bygga en stomme med stjärnorna från Lyon, valde han att bygga anfallsspelet kring andra spelare, och krydda med Lyonspelarna. Det var något jag stod väldigt frågande till – och sannolikt även det som blev hans fall.

Nu gjorde ju Laure Boulleau ett utmärkt EM som vänsterback. Men det kändes ändå konstigt att Sonia Bompastor, en av världens bästa på den positionen, tvingades agera tv-expert – istället för att vara på planen.

Sonia Bompastor

Sonia Bompastor

Bini ersätts av Philippe Bergeroo, som var den framgångsrik målvakt på 1980-talet. Han gjorde tre A-landskamper för Frankrike, och ingick i de franska mästerskapstrupperna vid EM 1984 (guld) och VM 1986 (brons).

Bergeroo har alltså redan något som ingen fransk spelare på damsidan har lyckats fixa – mästerskapsmedaljer. Kanske är han mannen att bryta barriären, och kanske ta fransyskorna upp på pallen redan vid VM i Kanada om två år?

Hope Powell

Hope Powell

Apropå förbundskaptener så har det ju spekulerats i att även Hope Powell skall tvingas sluta i England efter lagets totalfiasko i EM. Ännu sitter hon dock kvar. Fast hur länge till?

Gulblå kvartett i EM:s Allstarlag

Publicerad den av
1

EM:s allstarlag har just presenteras, och det innehåller fyra svenska spelare – vilket förstås är kul.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Fast just kan inte säga att jag håller med Uefas jury om att Caroline Seger och Josefine Öqvist förtjänar att ta plats på lagets mittfält. Jag tycker ju att det borde vara självklart att Nadine Kessler och Ingvild Stensland i stället skulle ha haft de båda svenskornas platser.

Att ettan och tvåan i skytteligan, Lotta Schelin och Nilla Fischer, skulle få plats kändes däremot självklart. De hade jag ju förresten även med i det allstarlag jag tog ut innan finalen.

Jag och Uefas kommitté är överens om samtliga tre målvakter. Sedan varierar det mer, delvis beroende på att jag verkligen tog ut två spelare på varje position enligt 4-4-2, alltså två högerbackar, fyra mittbackar och så vidare. Uefa har däremot tagit ut sju backar, sju mittfältare och sex forwards, och av de sju backarna är det exempelvis fem mittbackar.

Vi är ändå överens om fem av sju backar, om tre av sju mittfältare och om tre av sex forwards. Totalt sett tycker jag att Uefa har fått ihop en bra trupp. Fast jag saknar alltså Keßler och Stensland. Dessutom tycker jag att Kosovare Asllani borde ha en plats bland turneringens sex bästa forwards. Med sina fem poäng (ett mål och fyra målpass) slutade hon ändå tvåa i turneringens poängliga.

Här är EM:s officiella allstarlag:

Målvakter:
Nadine Angerer (Tyskland), Ingrid Hjelmseth (Norge), Stina Lykke Petersen (Danmark).

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Backar:
Saskia Bartusiak och Annike Krahn (Tyskland), Laure Boulleau och Wendie Renard (Frankrike), Marit Fiane Christensen och Maren Mjelde (Norge) samt Nilla Fischer (Sverige).

Mittfältare:
Lena Goessling och Dzsenifer Marozsan (Tyskland), Solveig Gulbrandsen (Norge), Louisa Necib (Frankrike), Josefine Öqvist och Caroline Seger (Sverige) samt Katrine S Pedersen (Danmark).

Lena Goessling

Lena Goessling

Forwards:
Veronica Boquete (Spanien), Melania Gabbiadini (Italien), Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney (Frankrike), Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland) och Lotta Schelin (Sverige).

Inget hopp om norskt uppsving

Publicerad den av
2

Innan jag stänger ner datorn här på Friends Arena tänkte jag komma med en kort notering.

Trine Rönning fick frågan från en tysk reporter om hon trodde att damfotbollen skulle få ett uppsving i Norge i och med den här framgången.

Svaret var kort och kärnfullt:

”Nej”

Rönning menade att om några dagar är EM-silvert glömt, och hon hade inget hopp om någon ökad medieexponering, eller några ökade publiksiffror i toppserien. Tråkigt.

Bilder av Tyskland

Publicerad den av
Svara

Under hela EM har jag haft kameran med mig, och jag har riktat den mot både det ena och det andra.

Eftersom det har varit så mycket jobb har jag hittills bara lagt upp en bråkdel av de bilder som jag tagit. Tanken med allt fotande har delvis varit för att öka bildbanken här i bloggen, delvis har det varit att träna fotografering.

Jag är bara amatörfotograf, och har en utrustning som hade fått proffsen att gråta. Sannolikt flera av bilderna också. För de är av lite varierande kvalitet.

Eftersom jag har ganska mycket bilder på de svenska spelarna har visst fokus legat på att fota de andra lagen. Och även om jag vet att jag strör en del salt i svenska sår så är ju Tyskland rätt aktuellt i dag. Därför lägger jag här upp mina bilder på Tyskland från onsdagens semifinal:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är de en och en:

För eventuella tyska besökare gör jag ett försök att även skriva en kort introduktionstext på tyska:

Diese sind meine Bilder von der deutschen Nationalmannschaft im Frauenfußball, die DFB-Mädels. Die Bilder sind von der Halbfinale gegen Schweden in der Europameisterschaft 2013. Deutschland hat das Spiel in Göteborg (Gamla Ullevi) mit 1–0 gewonnen.

Och en liten engelsk introduktion:

This is my pictures of the German women’s national team. The pictures are taken at Gamla Ullevi in Gothenburg during the semifinal in Euro 2013 against Sweden. Germany won the game with 1–0.

Tyskland vann – igen

Publicerad den av
2
Europamästarinnor 2013.

Europamästarinnor 2013.

Tyskland vann finalen med 1–0 efter mål av Anja Mittag. Den stora guldhjältinnan hette dock Nadine Angerer – som tog två straffar.

Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.

Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.

Enligt Uefas officiella statistik var det 3–2 till Norge i klara målchanser – fast det var inte den final som jag såg. För i den var det 8–4 i målchanser till Tyskland.

De siffrorna skvallrar om att den tyska segern totalt sett var rättvist. Men efter att ha träffat Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen i den mixade zonen vet jag åtminstone två spelare som känner att det borde ha slutat annorlunda.

Framför allt Gulbrandsen fick verkligen kämpa för att jobba sig förbi alla närvarande reportrar. Att hon trots allt stannade och berättade om sin olycka för alla som önskade är beundransvärt.

I skytteligan vann Lotta Schelin närmast före Nilla Fischer, och med Louisa Necib som trea. Den prisutdelningen slarvade dock Uefa bort rätt rejält. När de båda svenska vinnarna offentliggjordes hade minst 30000 av de 41301 åskådarna lämnat Friends Arena. Klantigt.

Nu skall jag skriva ihop mina texter till morgondagens tidning. Det finns anledning att återkomma med betydligt fler synpunkter inom en inte alltför lång framtid.

De bästa lagen möts i finalen

Publicerad den av
Svara

Jag sitter i pressrummet på Friends Arena och laddar upp inför finalen. Även om Sverige inte skall spela så bör det bli läge för publiken att hylla våra spelare ett par gånger, eller om det kanske är spelarna som skall tacka publiken.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Dels skall de in i halvtid, sedan talar ju väldigt mycket för att Lotta Schelin kommer att prisas som turneringens skyttedrottning efter matchen. Skall någon passera henne i kväll krävs det en sällan skådad målfest i finalen.

Närmast Schelin i jakten på ”Adidas Golden Boot Award” av de spelare som kan spela i eftermiddag är Solveig Gulbrandsen och Celia Okoyino da Mbabi. Båda står på två mål och noll assist. Schelin har fem mål och två assist, vilket innebär att Gulbrandsen och Mbabi behöver göra fyra mål för att passera – alternativt tre mål och tre assist. Känns svårt.

Jag har ju flera gånger under EM konstaterat att traditionens makt är stor. Och hur mycket vi än vill vara med där uppe så måste man ju konstatera att det historiskt sett är Europas två klart främsta damfotbollsnationer som gör upp i finalen. Om det är det liksom inget snack.

Vid en genombläddring av pressmaterialet noteras att det här är tredje EM:et i rad som de möts två gånger i mästerskapet. Och för att hitta ett EM där något annat land slagit ut antingen Tyskland eller Norge får man backa bandet till 1997 – då Italien och Tyskland avancerade ut den grupp där även norskorna ingick.

Och oftast brukar Tyskland dra längsta strået när de båda stormakterna möts. Jag tippar att de gör det i dag också. Men man kan aldrig räkna bort Norge. Så förhoppningsvis blir det här en riktigt rolig match.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är mitt allstarlag

Publicerad den av
1

I dag har jag alltså presenterat mitt allstarlag i BT. Från den trupp jag tog ut inför EM har sju spelare motsvarat förväntningarna, nämligen Nadine Angerer, Wendie Renard, Nadine Kessler, Louisa Necib, Elodie Thomis, Veronica Boquete och förstås Lotta Schelin.

En match återstår, och efter kvällens övningar kanske jag vill ha in ytterligare några tyska eller norska spelare. En kvartett som är nära är Kristine Hegland, Saskia Bartusiak, Simone Laudehr och Dzsenifer Marozsan.

Simone Laudehr

Simone Laudehr

Hårdast konkurrens var det helt klart i mittförsvaret, där jag tvingades välja bort flera högklassiga spelare. Även målvakter fanns det flera bra som inte fick plats, den som var närmast var ryska Elvira Todua.
Svårast att hitta kandidater var det på vänsterkanten. Och faktum är att jag utöver Schelin också tyckte att det var svårt att hitta forwards. Ada Hegerberg har varit bra, och får plats i startelvan. Men egentligen kanske hon inte är redo för ett allstarlag ännu.

Det om bakgrunden. Här är startelvan i mitt allstarlag:

Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Nilla Fischer, Renard, Laure Boulleau – Melania Gabbiadini, Nadine Kessler, Katrine S Pedersen, Lena Lotzen – Schelin och Hegerberg.

Katrine S Pedersen

Katrine S Pedersen

Och här är bänken:

Målvakter: Stina Lykke Petersen och Nadine Angerer.
Backar: Theresa Nielsen, Sif Atladottir, Marit Fiane Christensen och Leonie Maier.
Mittfältare: Louisa Necib, Ingvild Stensland, Solveig Gulbrandsen och Elodie Thomis.
Forwards: Veronica Boquete och Kosovare Asllani.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Den självklara frågan nu är, vilka har jag glömt?

Apropå allstarlag finns det ett till (uttaget av Niklas Jarelind) i slutet av det här blogginlägget.

Seger var bäst, eller?

Publicerad den av
2

En match återstår av EM, men jag har så smått börjat sammanfatta mästerskapet. I morgon presenteras exempelvis mitt allstarlag i BT.

Det var svårare än vanligt att ta ut ett sådant den här gången. För inget lag har ju imponerat rakt igenom, och framför allt var det svårare än vanligt att hitta offensiva spelare. Men mer om det laget i morgon.

I dag har jag dessutom räknat ihop mina snittbetyg på de svenska spelarna från EM:s fem matcher.

Högst med 3,4 i snitt hamnade Caroline Seger och Marie Hammarström. På delad tredjeplats med 3,2 hittar vi Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och femma på 3,0 hamnar Lotta Schelin.När man sitter med facit brukar man alltid ångra några betyg. Men med tanke på att jag hade cirka 20 minuter från de flesta matchernas slutsignal tills alla texter skulle vara lämnade så fanns det inte tid till så mycket analys och eftertanke – utan det gällde att gå på instinkt.

Då hamnade alltså vårt centrala mittfält högst. Hammarström har höjt sitt betyg genom att leverera lysande hörnor under hela mästerskapet. Seger genom att alltid vara spelbar, alltid vilja ha bollen.

Men samtidigt som jag alltså placerar Seger högst är jag så här i efterhand väldigt kluven till hennes insats. För skall man hårdra det så är Seger lite som Danmark, medan Marie Hammarström är som Norge.

Caroline Seger

Caroline Seger

Alltså, det ser bra ut när Seger spelar, och hon är väldigt bolltrygg. Hon lugnar ner det svenska spelet – vilket är betydelsefullt. Men hon är alldeles för sällan inblandad i farliga målchanser.

Hammarström däremot ser lite kantig ut, lite seg. Men hon är väldigt smart, och passningar från hennes vänsterfot leder till väldigt mycket konstruktivt.

Tillbaka till Seger, och kluvenheten. För utöver de höga betygen – som jag inte är ensam om – är hennes officiella statistik från EM verkligen ingen rolig läsning. Se själv:

Mål: 0
Assist: 0
Avslut mot mål: 0
Avslut utanför: 3

Vår offensiva spelmotor har alltså inte ett enda avslut mot mål på fem matcher.

När jag ser om Sverige–Tyskland hör jag duktiga expertkommentatorn Malin Swedberg säga i början av den andra halvleken att hon vill att Seger skall ha bollen oftare. Uttalandet får mig att börja fundera. Det väcker följande frågor:

Skall verkligen Seger ha bollen när det drar ihop sig i viktiga matcher? Hur ofta gör hon avgörande insatser? När såg någon henne i en viktig landskamp senast göra de här patenterade insticken som det pratas så ofta om?

Nu finns det saker som inte syns i den där statistiken. Vad jag kan minnas är Seger trots allt inblandad i två svenska EM-mål, hon har andraassist till 3–0-målen både mot Finland och Island.

Det hindrar inte att min uppfattning är att en av Pia Sundhage:s viktigaste uppgifter under de kommande två åren blir att försöka öka Segers effektivitet. Skall Sverige kunna vinna avgörande matcher mot de lag som är topp fyra i världen måste hon slå betydligt fler högklassiga passningar än hon gör nu. Det måste vara ett större hot mot motståndarna när hon får bollen.

För Caroline Seger har så mycket talang att hon borde kunna göra större avtryck i statistiken över mål, assist och avslut än hon gör.

Nu blev det här inlägget rätt negativt. Men jag vill avsluta med att poängtera att jag alltså trots allt tycker att Caroline Seger har gjort ett bra EM. Hon är liksom bäst, fast hon borde kunna vara ännu bättre…

Hörsammas Holstad Berges bön?

Publicerad den av
3

Oj, vad jag har sovit i dag. Efter tre veckors konstant arbete, där allt har handlat om EM så var det skönt att få en riktig vilodag.

Och det är ju först när man får den där vilodagen man inser hur sliten man verkligen är. Men för nu handlade det ju bara om tillfällig vila, för det är ju en match kvar innan jag kan gå på semester på allvar.

Så nu i kväll har jag börjat ta fram EM:s allstarlag som vi skall presentera i söndagstidningen. Och så har man förstås börjat fundera över finalen.

Jag har i dag sett att Norge har bönat och bett om Sveriges stöd på söndag. Bland annat twittrade den före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge så här:

”Kjære Sverige! Kan dere være #den12spelaren for oss på Søndag? Vi älskar ju #Sweden2013 och inga vill väl att Tyskland vinner – igen? #tack”

Frågan är om Holstad Berges önskan om svenskt stöd blir verklighet. Personligen är jag opartisk eftersom jag tycker om både Norge och Tyskland. Och jag tyckte i går att ganska många svenskar irriterades över det defensiva, norska spelet under gårdagens semifinal.

Jag gissar att det blir en defensiv, norsk grunduppställning på söndag också. Och jag förstår det till 100 procent. För mot Sverige i Linköping i juni, när norskorna försökte ha lite högre utgångspunkter, så var det väldigt virrigt bakåt.

Nu är Norge hyperstabilt, och jag tror faktiskt att Tyskland har full respekt för sin finalmotståndare.

För även om Tyskland har fem raka EM-titlar, och historiens makt är stor, så finns det saker som talar för norsk seger.

En är förstås att man vann med 1–0 i gruppfinalen – trots att förbundskapten Even Pellerud ställde över halva den ordinarie startelvan. Tyskland däremot ställde ju upp med ordinarie lag i den matchen.

Sedan kan det vara aktuellt att notera den senaste gången Tyskland föll i en stor final. Det var i VM 1995.

För motståndet svarade – Norge.

Och matchen spelades i Solna.

Historiens makt kan alltså vändas påverka åt båda håll…

Solveig Gulbrandsen

Solveig Gulbrandsen

Men trots allt är förstås Tyskland storfavoriter. Norge är ju ändå en rätt rejäl skräll. Det märks inte minst på att nyckelspelaren Solveig Gulbrandsen hade bokat flygbiljetter till en solsemester med avresa på söndag.

Jag uppskattar det som 65–35 i tysk favör. Men som jag skrev efter Sverige–Tyskland så trivdes tyskorna med att Sverige tryckte upp sin backlinje. Det lär inte norskorna bjuda på. Och Norge är väldigt vasst i kontringarna.

Apropå det här att många svenskar vände sig mot det defensiva norska spelet i går så har jag ju tidigare i den här bloggen uppmärksammat att det verkar finnas lite för mycket anfallsromantik i svensk damfotboll.

I fjol var det ju många damallsvenska lag som hellre spelade optimistiskt – och föll med 7–0 mot lag som Malmö och Tyresö – än spelade efter sina resurser, och backade hem och tätade ytor.

I år har fler damallsvenska lag lärt sig att spela kompakt fotboll. Därför är det också mycket jämnare siffror i vår högsta serie i år.

Och skall man vinna i fotboll handlar det inte bara om att anfalla bäst. Utan på högsta nivå handlar det minst lika mycket om att försvara bäst.

Jag såg att före detta förbundskaptenen i ishockey, Leif Boork, skrev så här på twitter i dag:

”Bollidrott är att försvara sig så, att man kan anfalla smart, och anfalla så, att man kan försvara sig smart. Det visade Norges damer igår.”

Det är väldigt kloka ord från en man med åsikter om det mesta.

Försvarsspel är otroligt viktigt. Och det var helt klart på försvarsspelet som vårt lag föll ur EM. Kanske var det till och med så att det faktum att vi gick in i EM utan en försvarstränare var det som fällde oss. Mer om det senare.

Tillbaka till semifinalen Norge–Danmark. Jag förstod inte riktigt de som tyckte att det var en dålig fotbollsmatch. Visst, det var inte samma svängdörrar som i Sverige–Tyskland, men matchen var utmärkt på ett annat sätt. Det var två väl genomtänkta spelfilosofier som möttes, och jag uppskattade verkligen matchen fullt ut.

Apropå Norge och Danmark så såg jag att LdB FC Malmös tränare Jonas Eidevall utmålar nämnda lag samt Island som de tre lag som har överpresterat i EM. Han skriver på twitter:

”Alla de överpresterande lagen har en väldig klar vision av hur de vill agera, och spelarna är mycket lojala till den visionen.”

Jag håller med honom till 100 procent.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

När EM-finalen spelas på söndag kommer bara en spelare från damallsvenskan att deltaga, nämligen Malmös Anja Mittag. Både Tyskland och Norge hade hemmaspelare till 21/23 i sina trupper. Fast sedan Nadine Angerer under EM valt att skriva på för Brisbane Roar i Australien har Tyskland nu tre utlandsbaserade spelare.

Då Norges båda utlandsproffs spelar just i Tyskland ser fördelningen av finalspelarna mellan olika ligor ut så här:

22 spelare:
Frauen-Bundesliga (Tyskland)

21 spelare:
Toppserien (Norge)

1 spelare:
Feminine division 1 (Frankrike)
Damallsvenskan (Sverige)
W-League (Australien)

De klubbar som har tre spelare eller fler är:

8 spelare:
FFC Frankfurt
Stabaek

5 spelare:
VfL Wolfsburg

3 spelare:
FFC Turbine Potsdam (varav två är norskor)
Freiburg
LSK Kvinner (Lilleström)
Arna-Björnar

Norge–Danmark 5–3 efter straffar

Publicerad den av
4

Det blir Norge som möter Tyskland i EM-finalen på söndag. Det tycker jag är bra, inte minst för själva finalens skull.

Känslan är nämligen att den rätt ineffektiva danska passningsfotbollen hade passat tyskorna som handsken, medan norskornas täta defensiv blir en rejäl utmaning för Silvia Neid:s lag. Inte minst då man redan har förlorat mot Norge en gång i den här turneringen. Då vann Norge trots att man ställde över flera ordinarie spelare.

Dagens semifinal är rätt lätt att referera. Norge (Marit Fiane Christensen) gjorde ett skitmål på en hörna i matchupptakten. Mariann Gajhede Knudsen nickade in kvitteringen i slutminuterna. Däremellan hade Danmark bollen i 84 minuter…

Men trots att bollinnehavet stundtals måste ha varit 80–20 i dansk favör så var det bara 17–13 i avslut efter 120 spelade minuter. Och faktiskt 6–3 i avslut mot mål till Norge. Fotboll handlar inte om att ha bollen mest – utan om att ha den bäst.

Ingrid Hjelmseth

Ingrid Hjelmseth

Det slutade med straffläggning. Där visade Ingrid Hjelmseth det jag redan sa efter två omgångar – att hon är turneringens bästa målvakt. Så klart är Nadine Angerer en utmanare om titeln. Men i min värld leder Hjelmseth den kampen inför finalen.

Han hade i och för sig en fördel av att ha sett danskorna skjuta straffar mot Frankrike. Men att rädda de två första straffarna är ändå väldigt imponerande. Danmarks målvakt Stina Lykke Petersen gjorde en jättetavla vid det norska ledningsmålet. Men hon visade sedan klass och karaktär genom att följa upp missen med två riktiga kanonräddningar.

Lykke Petersen är totalt sett ett stort danskt utropstecken. Det finns fler, men totalt sett var danskorna för uddlösa. Att bara prestera tre avslut mot mål på det stora övertaget man hade i dag är inte tillräckligt.

Dessutom hade det känts fel om Danmark vunnit straffläggningen. Då hade de fått spela final utan att ha vunnit en enda match under ordinarie tid, eller under förlängning.

Maren Mjelde

Maren Mjelde

I Norge imponerar även backlinjen. Even Pellerud har verkligen hittat rätt där. Fast det var i sista stund. För minns hur extremt darrigt mittförsvaret kändes i Linköping i juni. Nu är backlinjen plötsligt rena muren. Och Maren Mjelde som inte hade spelat högerback i en enda match inför EM, borde nu vara aktuell för en plats all star team i sin helt nya position.

Slutligen måste dagens seger ändå ha kostat hysteriskt mycket kraft för Norge. Lägg till att Tyskland har fått en extra vilodag inför finalen – och det redan stora tyska favoritskapet blir ännu större.

Sverige–Tyskland 0–1

Publicerad den av
7

Det var en fantastiskt bra match, där jag upplevde att Tyskland ändå totalt sett var något bättre.

Vårt lag bjöd på en riktigt bra avslutning – och kvitterade. Men vi fick på vaga grunder se kvitteringen dömas bort. Därmed har Sverige spelat färdigt i EM.

Som en sammanfattning kan man säga att Tysklands svacka tyvärr inte var så djup som vi hade hoppats. När de provade vårt försvarsspel i den första halvleken klarade vi inte riktigt testet.

Efter matchen har jag lyssnat av ett stort antal spelare, samt Pia Sundhage, i den mixade zonen. Det har varit en ocean av besvikelse, men också beundran över vilket stöd publiken erbjöd, som till och med stannade kvar efter matchen.

Den enda tyska spelaren jag lyssnade på var Nadine Kessler, som var väldigt glad över att Sverige sköt upp sin backlinje så högt i den första halvleken. Och dessutom lämnade ytor framför den, vilket skapade möjligheter för tyskorna att spela sig förbi vårt försvar.

Dessutom sa förbundskapten Silvia Neid att tyskornas fina insats berodde på att de mötte ett bra lag, och därmed fick hjälp med att dra upp tempot i matchen.

Det är sent nu, och jag orkar inte göra den stora analysen. Men jag tycker ändå att vårt svenska lag har överraskat mig positivt under EM. Vi var bättre än jag väntat. Tyvärr var vi inte tillräckligt bra, vilket innebär att finalen på söndag spelas mellan Tyskland och något av våra båda västra grannländer.

Många frågor, snart får vi svaren

Publicerad den av
1

Semifinalen Sverige–Tyskland börjar närma sig, och även om jag fortfarande bär på känslan av att det kommer att bli svensk seger så korsas den av allt fler frågor.

Hur stark är egentligen historiens makt?

Vilken betydelse kommer den tolfte spelaren att få?

Kan vi verkligen upprätthålla den makalösa effektiviteten?

Hur hanterar de svenska spelarna ett eventuellt underläge?

Klarar Sverige den press en straffläggning innebär?

Hur klarar vårt vänsterförsvar av att hantera hyperoffensiva ytterbacken Leonie Maier?

Hur står sig vår backlinje när den hamnar under press?

Kommer tyskorna att göra som Danmark, ta bort Nilla Fischer ur matchen. Och vad skulle det innebära för våra uppspel?

Och så vidare. Många frågor blir det.

En intressant ställer Johanna Reimers på Expressen i dag. Hon undrar om det finns någon svensk plan B. I samband med genrepet mot England minns jag att Pia Sundhage konstaterade att man inte hade någon sådan, i varje fall inte då.
Jag har tappat mina anteckningar från den matchen, så jag minns inte ordagrant hur vår förbundskapten uttryckte sig. Men jag har för mig att det hade med hennes korta tid vid rodret att göra, och med att hon fick överge sin ursprungliga spelidé som byggde på spelvändningar, för i stället gå all in på fart.

Det bästa som kan hända i kväll är förstås att Sverige gör som mot Island, ett par snabba mål. Men det kan man inte räkna med. Och jag är lite rädd att tiden talar för Tyskland. För ju längre matchen lider, desto större risk att tankarna dyker upp om hur det brukar sluta mot tyskorna.

Två gånger under 2000-talet har vi för övrigt besegrat dem. Det har varit i Algarve cup 2002 och 2009. Båda gångerna har vi tagit ledningen före paus, och även utökat till 2–0 innan tyskorna närmat sig.

Nu är det ju ett lite sargat tyskt lag vi möter, men risken är stor att kammen växer på våra motståndare om de kommer i överläge. Så det bör undvikas.

Och farten talar ju för Sverige. Bara vi får in passningarna bakom Tysklands backlinje har vi trumf på hand.

Dessutom har ju Sundhage fortfarande inte förlorat en enda match som svensk förbundskapten. Och det vore ju väldigt synd att bryta den trevliga sviten i kväll…

Slutligen noterar jag att kvällstidningarna har olika startelvor. Lisa Dahlkvist ingår i båda, medan en tidning har kör med Josefine Öqvist, en med Antonia Göransson. Valet är intressant, då Öqvist garanterat är bättre på att hantera pressen, medan Göransson normalt sett har högre kapacitet.

Jag har ingen aning vilken uppställning som är rätt. Däremot har jag från säkra källor hört att de välspridda uppgifterna om att Olivia Schough skulle ha varit snubblande nära startelvan både mot Danmark och mot Italien skall ha varit felaktiga i båda fallen.

Känslan säger Sverige–Norge i final

Publicerad den av
2

I morgon spelar Sverige EM-semifinal mot Tyskland. Och med tanke på gårdagens resultat finns det anledning att kalla matchen för en moralisk final.

I varje fall är det självklart att vinnaren i matchen Sverige–Tyskland kommer att vara favorit i finalen. Däremot känns båda semifinalerna vidöppna. Det är faktiskt så nära 50–50 som det bara kan bli.

I finalen lär favoritskapet hamna på typ 65–35 i svensk eller tysk fördel. Fast å andra sidan vet man ju hur starkt Norge brukar vara i en eventuell final. Eller hur det brukar gå för danska lag på svensk mark.

För övrigt är jag lite stolt över att jag flera gånger påtalat att Frankrikes kanske största hot i EM var deras egen medaljfrossa. Dock tippade jag ändå fransk seger mot Danmark, vilket innebar att jag bara satte tre av fyra kvartsfinaler.

Inför dem tippade jag även de åtta lagens startelvor. Utfallet blev hyfsat:

Sverige – 10 rätt
Island – 10 rätt
Tyskland – 9 rätt
Italien – 9 rätt
Norge – 11 rätt
Spanien – 10 rätt
Frankrike – 10 rätt
Danmark – 10 rätt

Notera att jag valde ett upplägg som Pia Sundhage hade varit nöjd med, och skrev hur många rätt – och inte hur många fel – jag hade…

Dags för nya tips. Dock struntar jag i att gissa startelvor den här gången. För det känns svårt nog att pricka in rätt tipstecken i semifinalerna.

* Sverige–Tyskland
Gamla Ullevi i Göteborg, i morgon 20.30

Jag hade inte möjlighet att besöka varken den svenska presskonferensen eller träningen i dag. Men rapporterna därifrån säger att Sundhage kan vara på gång att göra två byten i startelvan. Ut skulle kantspelarna Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist gå, och in skulle Lisa Dahlkvist och Antonia Göransson komma.

Ändringarna känns inte orimliga. Men jag undrar samtidigt lite varför Sundhage skulle visa det öppet för media, när 45 av 60 minuter på träningen var stängda. Kan det kanske handla om ett försök att finta tyskorna?

Medan Sverige har imponerat med en makalös effektivitet, och genom att verkligen använda publikstödet som en hjälp, har Tyskland hackat sig genom turneringen.

Men det finns en enorm potential i det tyska laget. Hittills har dock inte Silvia Neid fått pusselbitarna att falla på plats. Det är givetvis ingen fördel att Celia Okoyino da Mbabi är ett frågetecken inför morgondagens drabbning. Men faktum är att det kan räcka med någon mindre justering för att tyskorna skall få igång sitt spel på allvar.

Inför det här mästerskapet var min känsla att Sverige befann sig på en nivå under Tyskland och Frankrike. Den känslan finns inte längre kvar. Tvärtom är jag övertygad om att vi har chans mot tyskorna – en bra chans. Inte minst med hjälp av stödet från ett fullsatt Gamla Ullevi.

Kampen om mittfältet kommer att bli otroligt viktig. Får Sverige utrymme att sikta in bollar bakom, eller utanför, tyskornas sega mittförsvar har vi en jättechans att vinna. Vår snabbhet i offensiven är nämligen ett tänkbart segervapen. Men om tyskorna i stället vinner kampen om mitten, då blir vårt lag vingklippt, och då kommer vårt försvarsspel att ställas på riktigt svåra prov.

Tipset: Jag skulle inte satsa alla mina besparingar på det, för det är inte så att jag känner mig hundraprocentigt säker på min sak – långt ifrån. Men den känsla jag bär på är att Sverige blir ena laget på Friends Arena på söndag. Det svenska favoritskapet i semifinalen är dock bara 51–49.

* Norge–Danmark
Nya Parken i Norrköping, torsdag 20.30.

Även det här är alltså en ytterst oviss match. Båda lagen har visat grym defensiv stabilitet, men sämre spets.

Det innebär inte att det är två lag med liknande spel som möts – utan nästan tvärtom. Danmark har imponerat genom att vara bolltryggt, och spelskickligt. Dock leder det stora bollinnehavet till alldeles för få avslut.
Jag tycker ju exempelvis inte att 26–4 (som det är justerat till) i avslut till Frankrike i kvartsfinalen känns talande. Danskorna ägde ju minst en halvtimma, och borde ha avlossat fler skott i matchen.

Och faktum är ju att Danmark har säkrat minst ett EM-brons utan att ha vunnit en enda match under 90 minuter. Däremot har man segrat i en lottdragning och i en straffläggning. Det är ju faktiskt ganska udda.

Norge spelar en väldigt rak fotboll. Men de gör det bra, och de har EM:s bästa målvakt hittills i Ingrid Hjelmseth, duktiga mittfältare i Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen och Solveig Gulbrandsen och fart i Kristine Hegland. Dessutom har måltjuven Ada Stolsmo Hegerberg nu spräckt mästerskapsnollan – vilket är ett stort plus för laget.
Man väntar dock fortfarande på att Caroline Graham Hansen skall få till det. Där har norskorna ett stort sparkapital.

Tipset: Det faktum att Norge kontrar med mycket folk, och har en vassare forward än danskorna, gör att jag tippar norsk seger. Fast inte heller här känner jag mig speciellt säker på min sak, utan nöjer mig med 55–45 i norsk favör.

* Slutligen någonting annat. Jag har under EM inte bistått med lika många länkar med mål och höjdpunkter som jag brukar. Men på uefa.com finns en utmärkt videosida, där man kan se alla mål och höjdpunkter.