Etikettarkiv: Uefas exekutivkommitté

Platini skyller lottningen på kvinnorna

Publicerad den av
5

När man jobbar med ett mästerskap har man högst begränsat med tid att läsa andra tidningar, kolla tv-klipp eller lyssna på radiointervjuer. Man skummar mest igenom allt för att få ett grepp om vad andra gör.

Men det är först så här efter mästerskapet man kan kolla ikapp på vad som sagts och skrivits om de mest intressanta sakerna.

En av de saker som man kommer att minnas EM 2013 för är ju lottningen mellan Danmark och Ryssland. När den väl ägde rum var vi många – jag också – som drev med Uefas ledning på diverse olika sociala medier.

Dagen efter skrev jag en fundering kring hur rättvist man vill att ett idrottsevenemang skall vara.

I samband med finalen i söndags sa Uefas president Michel Platini till Tv4 att han själv var emot att ta till lottning för att skilja grupptreor med samma poäng åt.

Han hävdar samtidigt att det var damkommittén i Uefa som låg bakom beslutet, att man hade en lång diskussion, men att damkommittén till slut själv fick välja väg. Han sa också lite skämtsamt att:

”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”

Om Platini har rätt ber jag honom om ursäkt för att jag varit lite raljant i min ton mot honom i den här frågan. För lottningen kom ju i så fall inte till eftersom Uefas ledning skulle strunta i damfotbollen, utan tvärtom för att man lät damfotbollen välja sina egna regler.

Det innebär i sin tur att damfotbollen förtjänade det löjets skimmer som lottningen drog över sporten.

Och man kan kanske trots allt med rätta dra slutsatsen, som många redan gjort, att den här lösningen inte kommer att användas i ett herrmästerskap. För där lär ju inte Uefas damkommitté få styra…

Tankar om lottning och rättvisa

Publicerad den av
3

Så här ett knappt dygn efter den historiska lottningen mellan Danmark och Ryssland om den sista kvartsfinalplatsen är det läge att nyktert fundera över hur det kunde bli så här.

Jag var i och för sig nykter i går också. Fast varken jag, eller så många andra heller, var speciellt eftertänksamma i vår sågning av lottningen. Och jag tycker fortfarande att det var pinsamt, eftersom lottning är förödande för idrottens idé.

Men som sagt, dags att fundera lite över det hela.

I mars 2012 – mitt under pågående EM-kval – fattade Uefas exekutivkommitté beslutet att lottning skulle avgöra om två tredjeplacerade lag hamnade på samma poäng. Bakgrunden var den här:

”In 2009 there was some evidence of teams playing on the results. Specifically, the main problems were created by the qualification of the two best third-ranked teams given the cross-influence of group results combined with the impossibility of playing all matches of matchday 3 at the same time.”

Att lagen i grupperna B och C under EM 2009 kunde spela på tidigare resultat ansågs alltså skapa orättvisa förhållanden, vilket förstås är lätt att hålla med om. Beslutet om lottning togs för att förhindra effekten av att lag kunde spela på resultat. Dessutom skulle varierande klass på grupperna inte bli lika avgörande om målskillnaden räknades bort.

Tanken om att maximera den sportsliga rättvisan är förstås god. Fast Uefas exekutivkommitté har missat något – nämligen att idrotten inte är millimeterrättvis.

I EM finns mängder av orättvisor. Här är några av väldigt många exempel:

* Sverige spelar på hemmaplan. De elva andra lagen spelar på bortaplan.
* Lagen i grupp A får två dagars längre vila innan mellan gruppspel och final än lagen i grupp C. Ja, faktum är att Danmark får två dagar längre vila än Frankrike mellan gruppspel och kvartsfinal.
* Sverige har fått välja spelorter för sin grupp. Det fick inga andra lag göra.

Och i den sista gruppspelsomgången brukar alltid ett gäng lag redan vara kvalificerade för nästa omgång – vare sig två eller tre lag avancerar från varje grupp. Det gör att de kan ställa över spelare, och spela på sina tidigare resultat. Vilket i sin tur kan skapa orättvisa förhållanden för tredje part.

Faktum är att enda sättet att få 100 procent lika villkor i alla matcher är att lotta hela mästerskapet. Då har lagen 50 procents chans till seger i varje match. Visst låter väl det som en kul lösning?

Eller inte.

Jag anser att lottning av segrare och förlorare är emot idrottens principer. Den lösningen måste förhindras till varje pris.

Tycker man inte att det är tillräckligt rättvist att jämföra målskillnad mellan olika grupper får man gå på rankingkoefficienten i stället.

Fast varken lottning eller koefficient förhindrar ju att lagen i den sista gruppen kan spela på tidigare resultat. Så i det här fallet så leder inte ens lottningen till millimeterrättvisa.

I går visste ju Ryssland att Danmark hade tappat segern mot Finland i slutminuterna, och att seger mot Spanien skulle räcka till kvartsfinal. Den vetskapen kunde inte ens Uefa lotta bort…

I herrarnas EM- och VM-kval jämför man grupperna genom att ta ut en bästa grupptvåa, eller i bland ta bort en sämsta. Där tar man i och för sig bort gruppjumbon vid jämförelsen, men man räknar in målskillnad. Varför kan man göra det där?

Som jag ser det har man tre alternativ för att slippa lottning:

1) Bara spela slutspel med 4, 8, 16 eller 32 lag.
2) Köra ett gruppspel även i mellanrundan, där grupperna består av vardera tre lag. Lex herr-VM 1982. Fast där dyker det upp andra problem, som jag utelämnar här.
3) Acceptera att fotbollen inte alltid är rättvis, och att den skall avgöras på planen – och inte i en tombola. Alltså får man räkna in målskillnad och/eller rankingkoefficient. Dessutom kan man ha en straffläggning som sista utväg, i varje fall i mästerskap som årets EM, där avstånden mellan spelorterna ligger inom ett par timmars bilresa.

För någon mer tombola vill vi inte få uppleva. Eller hur?

Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?

Publicerad den av
Svara

Det är jobbigt att vara kritisk hela tiden, men jag kan inte låta bli. Jag tycker att Svenska Fotbollförbundet gör ett otroligt dåligt jobb med damlandslaget. Och jag fattar inte hur de skall lyckas locka någon publik till nästa års EM.

Jag ser nämligen nu att jag inte var det minsta koncentrerad när jag läste igenom förbundets nyhet om För-EM-turneringen i juni. Där framgår bland annat varför tjejerna inte heller den här gången får tillgång till sin egen nationalarena, något som jag undrade över i mitt förra inlägg.
I texten finns även andra svar, och de är av en sådan karaktär att man både blir besviken och uppgiven. Det står bland annat så här:

”Då matcherna spelas mitt under herrarnas EM-slutspel i Polen/Ukraina, så bedöms de utvalda arenorna vara av lagom storlek. I Göteborg är EM-arenan Gamla Ullevi dessutom sedan tidigare bokad för storbildsvisningar av de svenska herrarnas EM-matcher.”

Förbundet räknar alltså inte med att kunna locka någon publik till matcher med världens bästa lag. De verkar inte ens försöka göra ett försök.

Rambergsvallen tar maximalt 7000 åskådare. I min värld borde Sverige–Japan kunna locka fler än så med rätt marknadsföring. Speciellt som matchen spelas en dag då det är speluppehåll i herrarnas EM – och där Sverige kanske redan är på väg hem.

Och frågan som dyker upp i huvudet som ett brev på posten är hur EM-arrangören skall kunna få någon publik nästa år om de inte klarar av att nå femsiffriga publiksiffror på Sveriges möten med två av världens just nu tre bästa länder.

Visst, EM innebär tävlingsmatcher, det gör inte den här turneringen. Och det är förstås en stor skillnad.

Men det är uppladdning inför OS. Och de här matcherna kommer sannolikt att hålla högre klass än i princip alla EM-matcher. I Europa är bara Tyskland uppe på Japans och USA:s nivå. Sedan kommer Frankrike, Sverige och England en bit bakom.

Vid den damallsvenska upptaktsträffen förra veckan pratade Karen Espelund, ledamot av Uefas exekutivkommitté om EM. Hon vände sig till Svenska Fotbollförbundets Göran Havik och sa:

”VM i fjol var en ögonöppnare för många. Nu kan vi inte nå Tysklands publiksnitt nästa år, och frågan är vilken nivå vi skall lägga ribban på. Skall vi inte, Göran, i vart fall dubbla Finland?”

Havik svarade kort:

”Ungefär så”.

EM i Finland 2009 lockade 134 907 åskådare, vilket motsvarar 5396 i snitt. Den sämsta publiksiffran var 1112, och den bästa var 16324 på Finlands öppningsmatch mot Danmark.

Hur de svenska arrangörerna skall kunna snitta närmare 11 000, när de inte tror sig kunna locka 7000 till Sverige–Japan är för mig en gåta. Men jag hoppas min oro är obefogad. De kanske vet vad de gör.