Tankar om lottning och rättvisa

Så här ett knappt dygn efter den historiska lottningen mellan Danmark och Ryssland om den sista kvartsfinalplatsen är det läge att nyktert fundera över hur det kunde bli så här.

Jag var i och för sig nykter i går också. Fast varken jag, eller så många andra heller, var speciellt eftertänksamma i vår sågning av lottningen. Och jag tycker fortfarande att det var pinsamt, eftersom lottning är förödande för idrottens idé.

Men som sagt, dags att fundera lite över det hela.

I mars 2012 – mitt under pågående EM-kval – fattade Uefas exekutivkommitté beslutet att lottning skulle avgöra om två tredjeplacerade lag hamnade på samma poäng. Bakgrunden var den här:

”In 2009 there was some evidence of teams playing on the results. Specifically, the main problems were created by the qualification of the two best third-ranked teams given the cross-influence of group results combined with the impossibility of playing all matches of matchday 3 at the same time.”

Att lagen i grupperna B och C under EM 2009 kunde spela på tidigare resultat ansågs alltså skapa orättvisa förhållanden, vilket förstås är lätt att hålla med om. Beslutet om lottning togs för att förhindra effekten av att lag kunde spela på resultat. Dessutom skulle varierande klass på grupperna inte bli lika avgörande om målskillnaden räknades bort.

Tanken om att maximera den sportsliga rättvisan är förstås god. Fast Uefas exekutivkommitté har missat något – nämligen att idrotten inte är millimeterrättvis.

I EM finns mängder av orättvisor. Här är några av väldigt många exempel:

* Sverige spelar på hemmaplan. De elva andra lagen spelar på bortaplan.
* Lagen i grupp A får två dagars längre vila innan mellan gruppspel och final än lagen i grupp C. Ja, faktum är att Danmark får två dagar längre vila än Frankrike mellan gruppspel och kvartsfinal.
* Sverige har fått välja spelorter för sin grupp. Det fick inga andra lag göra.

Och i den sista gruppspelsomgången brukar alltid ett gäng lag redan vara kvalificerade för nästa omgång – vare sig två eller tre lag avancerar från varje grupp. Det gör att de kan ställa över spelare, och spela på sina tidigare resultat. Vilket i sin tur kan skapa orättvisa förhållanden för tredje part.

Faktum är att enda sättet att få 100 procent lika villkor i alla matcher är att lotta hela mästerskapet. Då har lagen 50 procents chans till seger i varje match. Visst låter väl det som en kul lösning?

Eller inte.

Jag anser att lottning av segrare och förlorare är emot idrottens principer. Den lösningen måste förhindras till varje pris.

Tycker man inte att det är tillräckligt rättvist att jämföra målskillnad mellan olika grupper får man gå på rankingkoefficienten i stället.

Fast varken lottning eller koefficient förhindrar ju att lagen i den sista gruppen kan spela på tidigare resultat. Så i det här fallet så leder inte ens lottningen till millimeterrättvisa.

I går visste ju Ryssland att Danmark hade tappat segern mot Finland i slutminuterna, och att seger mot Spanien skulle räcka till kvartsfinal. Den vetskapen kunde inte ens Uefa lotta bort…

I herrarnas EM- och VM-kval jämför man grupperna genom att ta ut en bästa grupptvåa, eller i bland ta bort en sämsta. Där tar man i och för sig bort gruppjumbon vid jämförelsen, men man räknar in målskillnad. Varför kan man göra det där?

Som jag ser det har man tre alternativ för att slippa lottning:

1) Bara spela slutspel med 4, 8, 16 eller 32 lag.
2) Köra ett gruppspel även i mellanrundan, där grupperna består av vardera tre lag. Lex herr-VM 1982. Fast där dyker det upp andra problem, som jag utelämnar här.
3) Acceptera att fotbollen inte alltid är rättvis, och att den skall avgöras på planen – och inte i en tombola. Alltså får man räkna in målskillnad och/eller rankingkoefficient. Dessutom kan man ha en straffläggning som sista utväg, i varje fall i mästerskap som årets EM, där avstånden mellan spelorterna ligger inom ett par timmars bilresa.

För någon mer tombola vill vi inte få uppleva. Eller hur?

3 tankar på “Tankar om lottning och rättvisa

  1. I nästa Dam-EM är det ju i alla fall 16 lag i 4 grupper så då slipper vi lottningen. Jag hade helst sett att man haft en straffläggning mellan Danmark och Ryssland för att avgöra. En hel match vore det bästa men det kan vara för svårt rent logistiskt. Med tanke på att det är så pass långt uppehåll tills kvartsfinalerna så borde man kunnat klämma in något form av sportsligt avgörande.

    • Men i VM 2015 är det 24 lag, vilket innebär liknande problem. Och Kanada är lite väl stort för att man skall kunna flyga lag fram och tillbaka för straffläggningar. Hoppas Fifa har bättre regler än Uefa på det här området.

  2. Pingback: Årets händelser 2013 | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.