Lördag är en bottendag, men söndag är toppen

Lördag är botten och söndag är toppen. I varje fall i damallsvenskan den här helgen. För i morgon spelar alla de fyra bottenlagen. Och på söndag spelar fem av de sex lagen på tabellens övre halva.

Lördagens heta match är självklart Jitex–Djurgården. Djurgården har inte tagit en enda poäng på sju matcher utanför Stockholmsområdet. Målskillnaden är 2–27 på de sex matcherna.
Nu är det hög tid för laget att bryta den usla sviten, och lämna en bortamatch som segare. I varje fall om man tänker hänga kvar.

Jitex har varit på behörigt avstånd från bottenstriden ett tag. Men nu har Mölndalsklubben dragits ner i skiten. Dessutom är nyckelspelaren Annica Sjölund borta för resten av säsongen. Dags för andra att kliva fram således. För Jitex behöver sannolikt ta tre poäng för att få lite andrum.

Även övriga två bottenlag spelar i morgon. AIK, som i dagarna har tappat Susan Varli till Djurgården och Therese Boström till Umeå, är ett ojämnt gäng. Men eftersom man ofta tar poäng av topplag kanske gnagartjejerna kan sno någon pinne av serietrean Vittsjö.
Kif Örebro har en tuff bortamatch i Umeå. Känslan är att Kif får svårt att plocka med sig några poäng därifrån.

Så till söndagens toppmatcher. Mest intressant är Skånederbyt Kristianstad–Malmö. Formstarka KDFF brukar ha det svårt mot Malmö. Det kanske är dags att ändra på det nu?
För Tyresö väntar hemmamöte med Linköping. Då blir det garanterat revansch för vårens förlust. Tyresö är helt enkelt ett väldigt mycket bättre lag än Linköping för tillfället.

* Utanför Sveriges gränser händer en del intressant i helgen. USA:s landslag inleder sin segerturné genom landet genom att möta Costa Rica i morgon. De kommer även att spela ett par matcher mot Australien och Tyskland. Snacka om att smida medan järnet är varmt.
Här har de ansvariga på Svenska Fotbollförbundet mycket att lära. Efter VM-bronset väntade ju vi som bekant 8,5 månader innan vi spelade första hemmakampen. Vaket…

* I F20-VM körde Tyskland över Norge med 4–0 i dagens kvartsfinal. Målen gjordes av Lena Lotzen (2), Melanie Leupolz och Luisa Wensing. Tyskorna var bättre på allt.
Men segern kastar om spelschemat i Frauen-Bundesliga, som startar på söndag. På grund av juniorlandslaget så spelas bara två matcher den här helgen. Fast det är seriens två svensklag och tillika storfavoriter som visar upp sig. Det rör sig nämligen om matcherna Sindelfingen–Potsdam och Frankfurt–Jena.

För som det ser ut nu får vi bara två svenska spelare i den tyska ligan i vinter, Antonia Göransson i Turbine Potsdam och Sara Thunebro i FFC Frankfurt.

I brist på tv-sända matcher från vår svenska liga den här helgen kan jag rekommendera DFB-tv och mötet mellan nykomlingen Sindelfingen och Göranssons lag, de regernade mästarinnorna från Potsdam. Den matchen sänds 11.00 på söndag via den här länken.

* I den andra kvartsfinalen i F20-VM vann USA mot Nordkorea med 2–1 efter förlängning. Det enda som imponerar med USA är att de faktiskt tagit sig till semifinal. För spelmässigt har de inget märkvärdigt lag. Faktum är att det inte kan vara många spelare i de här årgångarna som blir intressanta för Pia Sundhage, eller hennes ersättare som förbundskapten för USA.
De enda jag kan tänka mig är mittbacken Julie Johnston, supersnabba Kealia Ohai och målskytten Maya Hayes. Fast för tillfället kan knappast någon av dem vara speciellt aktuell.

Äppelträd och fallfrukt

Sitter och kikar på kvartsfinalen USA–Nordkorea i F20-VM. Hör kommentator Marcus Bühlund berätta att USA:s 1–0-skytt Vanessa DiBernardo:s pappa har spelat OS för USA. Han heter för övrigt Angelo DiBernardo och är född i Argentina.

I dagens första kvartsfinal spelade Dzsenifer Marozsan för Tyskland. Hennes pappa Janos Marozsan gjorde fyra A-landskamper för Ungern.

För övrigt skrev jag rätt. Det verkar som att DiBernardo skall skrivas just så här…

Hur som helst. Jag kom att tänka på träd, fallande äpplen, päron och så vidare. För att prata klarspråk, alltså på elitspelare med framgångsrika föräldrar.

Från fjolårets VM minns jag att såväl norska duon Isabell Herlovsen och Madeleine Giske var födda i Tyskland, då deras bägge fäder var Bundesligaproffs. Det skrev jag om här.

I Sveriges landslag har vi förstås Lisa Dahlkvist, som väl nu passerat pappa Sven ”Dala” Dahlkvist både i antalet landskamper och mål.

Här är några till som jag spontant kommer på:

* Linköpings ytterback Matilda Agné är dotter till Hammarbyikonen Kenneth ”Kenta” Ohlsson.
* I Vittsjö spelar Emma Sjödahl. Hennes pappa Olle Sjödahl tog SM-guld med Halmstads BK 1979.
* I Vittsjö finns även Emma Kullberg, vars pappa Stephan Kullberg en gång i tiden var en duktig back. Han spelade bland annat för Åtvidabergs FF, IFK Göteborg och Djurgårdens IF.
* AIK:s talangfulla back Jennie Nordin har en far som lyckades med konststycket att bli en legend som spelare i både AIK och Djurgården. Jodå, vi snackar om Krister Nordin.
* Göteborgs talang Mimmi Löfwenius, har en mamma som har spelat i damallsvenskan för Öxabäcks IF – Lotta Löfwenius.
* Malmös andramålvakt Hilda Carlén har en pappa som heter Per Carlén, och är en av Sveriges största handbollsprofiler genom tiderna. Det innebär således att Hilda har en bror i det nuvarande handbollslandslaget, Oscar Carlén.
* En framgångsrik bror har även Jitex Annica Sjölund. Hennes bror Daniel Sjölund spelar både för Djurgården och Finlands landslag.

Det var några exempel. Jag har säkert missat en hel mängd. Hjälp mig gärna att bygga ut den här artikeln genom att komma med fler…

Göteborg hade tur med lotten

Göteborg FC drog vinstlotten nu på förmiddagen, och får hemmaplan i cupfinalen som spelas antingen den 10 eller 11 oktober.

Det var bra för Göteborg, och för matchen. För hade Tyresö fått hemmaplan känns det som att det bara kunnat sluta på ett sätt. Med klar hemmaseger.

Men på Valhalla är Göteborg starkt. Och med tanke på att man ser ut att börja få ihop sitt lag så kan det bli en riktigt intressant final – även om Tyresö är favoriter med 65–35 även i Göteborg.

Var hamnar Jakobsson?

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Jag fick i går frågan om jag vet var Sofia Jakobsson kommer att spela i höst och vinter. Svaret är väl egentligen nej.

Men under OS fick jag uppfattningen om att hon skulle bli kvar i Rossiyanka. Fast lite har man ju börjat undra nu när den ryska Supreme Division har dragit igång, och Jakobsson fortfarande är kvar hemma i Örnsköldsvik.

På sin twitter skrev hon så här i måndags:

”Just nu har jag inget kontrakt det kommer att lösas de närmaste dagarna!”

Men eftersom hon står kvar som nummer 80 i spelartruppen på Rossiyankas hemsida tippar jag trots allt att hon till slut förlänger sitt kontrakt där.

Vi får se vad det tipset är värt…

Mina tips för dagens två kvartsfinaler i F20-VM var väl ok så tillvida att jag hittade rätt segrare. Fast jag hade inte trott att Mexiko skulle pressa Nigeria hela vägen till förlängning. Mexikanskorna var tveklöst bättre än jag trodde.
Japan vann däremot planenligt med ett par måls marginal mot Sydkorea.

I morgon blir det väldigt intressant att se om USA har en växel till nu när det är utslagning. Amerikanskorna har verkligen inte imponerat så här långt.

Dags för kvartsfinaler i F20-VM

F20-VM har nått fram till kvartsfinaler. De två första spelas i morgon, torsdag, på förmiddagen, och de två andra spelas fredag förmiddag.

Här är mina tips, och korta analyser av lagen:

* Torsdag 9.00, svensk tid, Tokyo: Nigeria–Mexiko
Nigeria är favoriter till 90–10.

Nigeria har visat riktigt hög klass, och skall bara vinna det här. Storstjärnan Desire Oparanozie har varit lysande, på allt utan att göra mål. Men hon skapar mängder av chanser åt lagkamraterna. Inte minst åt fyramålsskytten Francisca Ordega.
Även Esther Sunday är en offensiv spelare som jag tycker om.

Defensivt finns det som vanligt brister hos nigerianskorna. Fast inte så stora som man är van vid. Framför allt är jag imponerad av målvakten Ibubeleye Whyte som gjort ett säkert intryck – och faktiskt hållit nollan i turneringen. Hon var utbytt på grund av skada när Nigerias nolla sprack.

Motståndarna Mexiko har redan överträffat alla förväntningar. De har sin A-landslagsmålvakt Cecilia Santiago att luta sig mot. Dessutom har forwarden Sofia Huerta klivit fram i avgörande ögonblick. Men nu är det slut för gamle landslagsbacken Leo Cuellar:s lag. Nigeria går till semifinal.

* Torsdag 12.30, svensk tid, Tokyo: Japan–Sydkorea
Japan är favoriter till 65–35.

Japan är tillsammans med Tyskland mina favoritlag i turneringen. Japanskorna spelar fantastisk fotboll när de får liret att stämma. Framför allt har den alltid leende teknikern Yoko Tanaka blivit en favorit. Men även bland annat Hikaru Naomoto, Hanae Shibata, Mina Tanaka och Kumi Yokoyama har imponerat.

Japan har ett riktigt fint passningsspel, och bör kunna vinna den här matchen. Fast de har svagheter i defensiven. De saknar mittbackar av högsta klass, och laget har darrat i eget straffområde. Det gjorde man bland annat mot Nya Zeeland.

Sydkorea är en sämre kopia av Japan. Fast inte jättemycket sämre. Tyvärr tvingades stjärnan Yeo Minji kliva av i första matchen. I stllet har Jeoun Eunha klivit fram och gjort tre mål. Hon måste nog fortsätta att visa effektivitet om koreanskorna skall kunna skaka Japan.

För fotbollens skull – och för publikintresset i turneringen – så hoppas jag att läckert spelande japanskor lirar semifinal i nästa vecka.

* Fredag 9.00, svensk tid, Saitama: Tyskland–Norge
Tyskland är favoriter till 80–20

Tyskland spelar precis som Japan en väldigt fin fotboll. De har en hel hög spelare med fullgoda offensiva kvaliteter. Jag har tidigare hyllat Dzsenifer Marozsan, men även Annabel Jäger, Melanie Leupolz, Ramona Petzelberger och Lena Lotzen har vuxit ut till personliga favoriter under turneringen.

Tyskorna höll nollan i gruppspelet, trots att de var i en tuff grupp med USA, Kina och ett duktigt Ghana. Här står Norge inför en riktigt tuff utmaning.

Inte minst då Norges defensiv har varit svag. Man har lämnat stora ytor mellan lagdelarna, och har en ganska långsam backlinje. I den här matchen måste man nog starta försvarsspelet ganska lågt. För man får inte bjuda passningsskickliga Tyskland på ytor. För då kommer det att gå fort.

När Norge kommer upp i planen finns däremot stor potential. Offensivt har Norge ett helt gäng guldkorn i det här laget. Man har hela fyra imponerande skyttar. Caroline Graham Hansen och Emilie Haavi har varsin högerkanon, och Andrine Stolsmo Hegerberg och Guro Reiten har underbar känsla i sina vänsterfötter.

Dessutom har man en nickstark forward i Melissa Bjånesöy. Och en riktigt smart straffområdesspelare i Ada Stolsmo Hegerberg. Den senare är bara 17 år, men leder ändå skytteligan i norska toppserien i stor stil. Jag har njutit av att se henne jobba i straffområdet. Hon är smart, och ser oftast till att komma in först på den yta hon tagit sikte på.

Den allra bästa norska spelaren är ändå en annan 17-åring, nämnda Graham Hansen. Hon har redan ett jättestort register. Jag hörde att Eurosports brittiska kommentatorer jämförde henne med Caroline Seger. Jag skulle säga att det är en komplimang till Seger. För den unga norskan är mer löpstark, och kan skapa mer på egen hand än vår svenska landslagsspelare. Skall Norge kunna skrälla måste Graham Hansen ha en kanondag.

Fast jag tror att Tyskland vinner med två–tre måls marginal.

* Fredag 12.30, svensk tid: Nordkorea–USA
Nordkorea är favoriter till 65–35

USA har verkligen inte imponerat på mig. De har valt att köra hårt med genomgående löpare, och lämnat de passningsskickliga bollhållarna hemma i USA. Visst, Maya Hayes är duktig, och ytterligare några spelare har potential.

Fast jag har väldigt svårt att tro att det här amerikanska laget skall kunna skaka Nordkorea. För koreanskorna är bra, riktigt bra.

Deras skyttedrottning Kim Un Hwa har redan gjort sju mål – och tagit ett järngrepp om skytteligan. Hon fick inte spela med A-landslaget i OS. Däremot bokfördes hela nio av de andra nordkoreanska spelarna för OS-matcher i somras. Det handlar om målvakten O Chang Ran samt utespelarna Kim Nam Hui, Yun Song Mi, Pong Son Hwa, Kim Su Gyong, O Hui Sun, Kim Un Hyang, Jon Myong Hwa och Yun Hyon Hi.

Inget snack om annat än att Nordkorea har det mest rutinerade laget i årets F20-VM. Och minns att USA:s A-landslag bara slog Nordkorea med 1–0 i OS.
USA:s F20-lag är väldigt mycket sämre än Pia Sundhage:s gäng. Därför får Nordkorea revansch på fredag.

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Kan Göteborg förhindra att cupfinalen blir ett gigantmöte?

Snacket inför damallsvenskan om att vi har den jämnaste serien i världen har inte haft så mycket bärighet i verkligheten.

För Malmö och Tyresö har gjort serien till en tvekamp. Och i kväll kan de båda giganterna cementera sin ställning som Sveriges två överlägset bästa lag. De spelar nämligen semifinaler i Svenska cupen mot varsitt lag från Göteborgsområdet.

Tyresö tar emot Jitex, och allt annat än hemmaseger vore en megaskräll. Jag ger Jitex mindre än 5 procents chans, och tippar att Tyresö vinner med minst tre måls marginal.

Malmö får det svårare. De skall till Valhalla och ställas mot hemmastarka Göteborg FC. Givetvis är Malmö favoriter, men inte till mer än 60–40. För dels har GFC visat sig vara ett bra cuplag – man är ju regerande mästarinnor. Dessutom är cupen Göteborgs chans att få med sig något riktigt positivt från säsongen 2012. För i allsvenskan är alla klubbens chanser borta.
Så GFC går in i dagens semifinal med en större morot än Malmö.

Men efter att ha sett Ramona Bachmann, Anja Mittag och även Elin Rubensson visa både kreativitet och effektivitet mot Linköping i söndags så tror jag ändå att Malmö till slut kommer att vinna i kväll. Framför allt visade Mittag makalös nivå på Folkungavallen. Avsluten till 3–3 och 4–3 var verkligen högklassiga.

Jag känns alltså högst troligt att vi får en riktig prestigefinal i cupen mellan Sveriges två bästa lag den 10 oktober.

Och det är ju inte omöjligt att det blir en till ren guldfinal, en knapp månad senare, den 3 november. Då med ett SM-guld i potten.

Solo till Tyresö?

Hope Solo

Hope Solo

Gårdagens stora diskussion bland damfotbollstwittrarna handlade om ett rykte om att Hope Solo är på väg till Tyresö.

Det skulle på många sätt vara en överraskande värvning. Min uppfattning är ju nämligen att Carola Söberg skött sig alldeles utmärkt. Och att målvaktsspelet inte har varit Tyresös svaga gren i årets damallsvenska.
Fast å andra sidan är frågan hur Jessica Höglander skulle klara uppgiften om Söberg blev skadad. Jag har ju sett experter som vill ha in Höglander i landslaget redan nu. Den enda gång jag har sett F19-landslagsmålvakten gjorde hon inget stabilt intryck.

Transferfönstret är öppet den här veckan ut. Det blir spännande att se om Solo offrar USA:s guldturné i september för att bli utlänning nummer 70 i damallsvenskan i år.

Annars har det ju blivit klart att Margret Lara Vidarsdottir tog nummerlappen med 69 på. Hon har skrivit på för Kristianstad, och kommer förstås att ge dem extra spets i jakten på tredjeplatsen.

Däremot fick ju Jitex och det finska landslaget i går beskedet som de inte ville ha, nämligen att Annica Sjölund har dragit av korsbandet. Därmed är hon borta från spel i sex till åtta månader. Tråkigt.

Göteborgsnyheter, guldtåg och F20-VM

Lite kort om söndagens damfotboll.

Först noterades en bra och en dålig Göteborgsnyhet. Den bra var för Göteborg FC, som får behålla Torbjörn Nilsson som tränare i ytterligare två år. Det är även bra för damfotbollen, som behöver namnkunniga, etablerade tränare.

Den dåliga gällde Jitex. Hur dålig nyheten är har inte gått att få bekräftat ännu. Men det verkar som att Annica Sjölund har dragit av korsbandet i ena knät. Därmed tappar Jitex en nyckelspelare i kampen för nytt kontrakt i damallsvenskan.

Så till toppstriden. Både Tyresö och Malmö gjorde fem mål, och tog imponerande segrar i dag. Därmed rullar guldkampen lagen emellan vidare. Nog känns det som att det kan bli en ren seriefinal den 3 november?

Jag var på Rambergsvallen och skrev herrallsvenskt toppmöte, så jag har inte sett Malmömatchen ens på tv ännu. Men det är lätt att konstatera att Malmö måste njuta av att ha Anja Mittag, som gör tre mål när laget är lite illa ute. Tyskan kan bli guld värd.

Jag noterar för övrigt att det är tre utländska spelare i topp av skytteligan. Och ytterligare fyra bland de elva bästa. Så visst höjs väl kvaliteten på vår högsta serie av utlänningarna?

* Så en kort sväng utomlands. I förmiddags blev Nigeria, Sydkorea, Japan och Mexiko klara för kvartsfinal i F20-VM. Däremot försvann Brasilien redan i gruppspelet för andra F20-VM:et i rad. Som sagt i det här inlägget, den sydamerikanska damfotbollen är på dekis.

Men även de båda europeiska nationerna i aktuella grupper är utslagna. Schweiz och Italien tog en poäng av 18 möjliga. Illa.

Nu på förmiddagen kommer vi dock få två europeiska kvartsfinallag. För Tyskland är ju redan klart. Och visst måste väl Norge kunna piska Argentina med ett par måls marginal? Jo det gör de. Jag tror att Ada Stolsmo Hegerberg sätter minst två. Samt att Caroline Graham Hansen smäller in ett läckert distansskott.

Fotbollsgodis från Tanaka

Att Aya Miyama kunde, det visste jag. Men jag hade inte sett så många andra spelare – och då räknar jag både herr- och damfotboll – som har kapacitet att skruva in frisparkar med både höger och vänster fot.

Nu vet jag en till. Hon är också japanska, och heter Yoko Tanaka. Den tekniska talangen, som alltid verkar har ett leende på läpparna, har just smekt in två frisparkar – en med vardera fot – mot Schweiz i F20-VM. Två riktigt läckra mål.

De båda målen går att se här.

Det är bara för alla svenska spelare att gå hem och träna. För vi har ju knappt några spelare som smeker in frisparkar med sin bästa fot…

Andrum för Kif Örebro

1027 åskådare kom i dag till Behrn Arena och visade stöd till Kif Örebro. Krislaget tackade för förtroendet genom att vinna det viktiga bottenmötet med Jitex med 1–0.

Sanna Talonen gjorde segermålet, som innebär att Kif återigen har fyra poängs marginal till nedflyttningsstrecket.
Jitex ligger på samma poäng, och står inför en ny nervmatch på lördag. Då väntar nämligen hemmamöte med Djurgården.

Det Djurgården som i dag tog sista halmstrået genom att vinna med 1–0 mot AIK på Skytteholm. Jessica Landström blev matchhjälte, och förlängde samtidigt AIK:s poänglösa svit mot bottenlag.

AIK verkar inte kunna föra matcher. För de har bara tagit poäng mot topplag. Mot bottengängen har man dock kammat noll. Därför har AIK återigen fyra poäng upp till fast mark. Nästa gång väntar Vittsjö på AIK. Är skånskorna ett tillräckligt bra lag för att AIK skall kunna ta poäng…

Stockholmsderbyt sågs av 567 åskådare, vilket förstås är alldeles för lite för ett damallsvenskt derby.
Jag noterar även att det blev ett sent domarbyte. Så i stället för danska Kristina Husballe, som jag ju byggde ett helt blogginlägg på i går, så dömdes matchen av en domartrio med rakt igenom män. Något som är ovanligt i årets serie.

I dagens tredje match gjorde Christen Press sina mål nummer elva och tolv i årets serie när Göteborg FC körde över Umeå med hela 5–0 på Valhalla. För Umeå snackade landslagsbacken Emma Berglund till sig två gula kort på övertid. Hon får därmed se på när UIK möter Kif Örebro på lördag.

* I EM-kvalet vann Slovakien borta mot Estland med 2–0 efter mål av Patricia Hmirova och Dominika Skorvankova. Resultatet innebär att slovakiskorna har en viss chans att ta playoffplatsen i grupp 5.
Men för det krävs att man vinner mot Vitryssland i sista matchen samtidigt som Ukraina max får ta en poäng på sina två återstående matcher.

* Enligt damfotboll.com är de åtta topplagen till Algarve cup 2013 klara. Det blir exakt samma lag som spelade i årets cup som gör upp 6–13 mars nästa år. Alltså Sverige, Norge, Danmark, Island, Tyskland, USA, Kina och Japan.
Som ni kanske minns vann Tyskland finalen i våras mot Japan, och USA slog Sverige i matchen om tredje pris.

Husballe bestämmer över Horan, Bock och Anna Fiser

I morgon är det hyperviktigt Stockholmsderby och tillika bottenmöte mellan AIK och Djurgården.
Matchen döms av den danska elitdomaren Kristina Husballe. Ja, hon heter så. Balle betyder väl by på danska om jag minns rätt. Och ganska många samhällen i de norra delarna av Danmark heter något med balle.

Men håll med om att Husballe inte är ett bra namn i Sverige…

Jag har ju vid några tidigare tillfällen listat spelare med speciella namn. Sådana som är tänkbara favoritspelare hos svenska rubriksättare. Här hittar du ett sånt inlägg.
Och nu är det åter dags för frosseri i Göteborgshumorns förlovade land. Jag har samlat rubriknamn ett tag, och lovar således en ganska lång lista…

Först ett gäng nya rubriksättarfavoriter i årets F20-VM:
Italien: Ana Carolina Cannone (Como 2000)
Kanada: Dayle Colpitts (Colorado Rush) och Vanessa Legault-Cordisco (Golden Eagles).
Kina: Wang Tingting
Nya Zeeland: Katie Bowen (Glenfield Rovers)
Norge: Ingrid Bakke (Stabaek)
Schweiz: Carmen Pulver (Grasshopper Club)
Tyskland: Lena Lotzen (Bayern München)
USA: Kassey Kallman (Florida State University) och Mandy Laddish (Notre Dame Athletics).

Ja, ni kan väl redan se hur Carmens gulddrömmar har blivit till Pulver, hur Ana Carolina drog i väg årets Cannone i krysset och hur Katie var Bowen när Nya Zeeland stal VM-pokalen.

Och kordisco, var det inte ett sådant som ryska punkbandet Pussy Riot körde i Moskva, och åkte i fängelse för? Synd att inte Vanessa var med och dansade loss, för då hade det ju blivit ett Leagault-Cordisco

Några andra landslagsspelare som ordvrängare och rubriksättare måste älska är:
Nina Burger, Österrike (NÖSV Neulengbach)
Laura Rus, Rumänien (Apollon Limassol)
Angela Christ, Holland (PSV Eindhoven)
Tessel Middag, Holland (Ajax)
Kika van Es, Holland (PSV Eindhoven)
Danielle van de Donk, Holland (PSV Eindhoven)
Lorca Van De Putte, Belgien (Anderlecht)
Roberta D’Adda, Italien (Brescia)
Patrizia Panico, Italien (Sassari Torres)

På klubbnivå i Europa har jag nyligen stött på följande rubrikspelare:
Elen Botten, Röa, Norge.
Madeleine Wakt, målvakt i Östers IF
Fjolla Shala, Breidablick och Islands U19-landslag.

Nu har i och för sig säsongen tagit slut i de båda amerikanska ligorna USL W-league och WPSL. Men det hindrar inte att det fanns ett gäng spektakulära namn i de olika klubbarna.

Man undrar ju lite hur den som satte ihop spelartruppen för Colorado Rush. Där spelade nämligen både Lindsey Horan och Brittany Bock. De hade dessutom sällskap i truppen av Samantha Harder och Dayle Colpitts. Ja, vad säger man…
Bock spelar ju som bekant numera i Vittsjö, medan Horan har skrivit på för Paris SG. Det kanske var bra för den senare att hon inte hamnade i någon nordisk liga, och fick Husballe som domare…

En spelare som riskerar upprepade gula kort för filmning är Julia Roberts i Seattle Sounders.

Här är fler rubrikvänliga spelare från de amerikanska ligorna:
Lauren Testa, Rochester Ravens
Victoria Christ, Rochester Ravens
Nicole Hercules, Rochester Ravens
Michelle Moll, Charlotte Lady Eagles
Summer Green, USA:s U17-landslag
Amarelis DeMera, Santa Clarita Blue Heat
Tameka Butt, Boston Breakers.
Vanessa Laxgang, Chicago Red Stars.
Marie Soline Bellevue, FC Indiana
Abby Skoda, FC Indiana
Mor Efriam, Maryland Capitols
Anna Fiser, Mississippi Fuego FC
Morgan Lott, Mississippi Fuego FC

Man undrar ju vilken fördel Mississippi Fuego har av att deras målvakt Anna Fiser?

Ja, jag håller med. Det är verkligen hög tid att sluta. För visst var väl det här ett inlägg på lägsta Göteborgsnivå…

Klingenberg – ett farligt nyförvärv

Meghan Klingenberg

Meghan Klingenberg

Meghan Klingenberg till Tyresö. Det är förstås en bra värvning.

Jag bygger den bedömningen på att alla spelare i och kring USA:s landslag är bra. Fast ärligt talat så har jag inte sett Klingenberg så mycket i aktion eftersom hon får högst begränsat med speltid i landslaget. Och som mittfältare har jag definitivt inte sett henne överhuvud taget.

Fast Tony Gustavsson har bra koll, och jag skulle bli förvånad om inte amerikanskan går rakt in i Tyresös startelva.

Jag skrev ju häromdagen att det ryktades på twitter om att Tyresö hade två USA-spelare på gång. Då skall det således komma en till.
Inget ont om Klingenberg, men det vore kul för serien om det var en riktig stjärna som anslöt.

För visst, Meghan Klingenberg var reserv i OS-truppen, så hon är en OS-vinnare. Däremot är hon inte någon OS-guldmedaljör, som många medier hävdar. För en sådan måste väl ha fått med sig en medalj från spelen?

Och OS-medaljer delades bara ut till de 18 spelare som ingick i själva truppen. Varken ledare eller reserver fick medaljer. Det innebär alltså att inte heller Pia Sundhage, Tony Gustavsson eller Christen Press är OS-guldmedaljörer.

Så i dagsläget spelar det inga OS-medaljörer från 2012 i damallsvenskan.

Slutligen några ord till om Meghan Klingenberg. Det första jag tänker på när jag hör hennes namn är inte fotboll, utan taekwondo – och det här klippet. Och citatet:

”Abby har en stor fördel genom att hon är mycket större än jag, och har långa armar. Så hon kan få in träffar. Men jag är kvick. Jag kan slå snabbt, och sedan fly – och hon kommer inte att hinna ikapp mig…”

Ödeslördag för Djurgården och tuff bortamatch för Malmö

Helgens program i damallsvenskan är uppdelat på så sätt att i morgon väntar bottenstrid, och på söndag guldkamp.

Jag är den typen av person som tycker att ödesmättade bottenkamper är väl så kul som ärofyllda guldstrider.
Därför känner jag att omgångens i särklass hetaste matcher är AIK–Djurgården och Kif Örebro–Jitex.

För Djurgården är det absolut sista tåget som går. Förlust och de åtta sista omgångarna blir rena transportsträckan. AIK har lite större marginaler, men mår också överlägset bäst av en seger.
AIK har en svaghet i att de bara tagit poäng mot lag som ligger på den övre tabellhalvan. I alla bottenmöten har man däremot kammat noll. Skall man hänga kvar håller inte det i längden. För man kan inte ge alla bottenkonkurrenter sex poängs handikapp. Jag tror att AIK tar minst en poäng.

Men även mötet på Behrn Arena är rykande hett. Både Kif Örebro och Jitex BK fick tidigare i veckan rubriker för olika ekonomiska trubbel. Nu spelar klubbarna lite av en ödesmatch.
Jag såg deras första möte. Då uppfattade jag Jitex som laget med störst kapacitet. Men Kif vann för att de ville mest.
I morgon har båda lagen god anledning att visa vilja. Kif Örebro för att inte riskera att trilla ner under nedflyttningsstrecket. Jitex för att få lite andrum i botten. Något säger mig att inget lag blir nöjt – alltså att det blir oavgjort.

I övrigt i morgon möts Göteborg och Umeå i ett ett ganska iskallt mittenmöte.

På söndag blir det däremot hetare matcher. Då är det alltså dags för de båda guldkandidaterna att visa sin kvalitet.

Tyresö spelar borta mot Piteå, och jag räknar med en säker bortaseger. För det var ett imponerande Tyresö som körde över Vittsjö.
Den löpviljan har jag inte sett i superlaget tidigare. Och vilken effekt det hade på stjärnorna. Alla blev bättre, inte minst växte Marta ut till den artist vi minns från Umeåtiden.
Kan Tyresös stjärnor fortsätta att visa sådan löpvilja blir laget ostoppbart i höst. Så frågan är, kan de?

Slutligen spelar LdB FC Malmö borta mot Linköping i veckans tv-match. Jag tror att LFC kan bli en svårknäckt nöt för Malmö.
I varje fall om Linköping väljer att spela ett lågt försvarsspel, och ligga på kontring. Men trycker LFC upp sin backlinje för högt är laget väldigt sårbart. Det finns helt enkelt inte tillräcklig snabbhet i mittförsvaret för att klara ett högt försvarsspel.

Även om Malmö faktiskt har vunnit fyra av sex bortamatcher är mästarinnornas insatser på bortaplan långt ifrån lika imponerande som deras hemmaspel. Hemma har man full poäng och målskillnaden 26–7. Borta är målskillnaden bara 12–9. Framför allt har inte måldrottningen Anja Mittag producerat utanför Malmö IP.
Så LFC bör ha hyfsade chanser att sno åt sig minst en poäng.

* Så en lite koll på vad som händer utanför Sveriges gränser under helgen. Det spelas en EM-kvalkamp, där Slovakien skall försöka ta sista chansen att nå en playoffplats i grupp 5. Och slovakiskorna bör ju vinna borta mot Estland på bortaplan i morgon.

* I kväll och i morgon drar den nya BeNe League igång, alltså den gemensamma ligan för Belgien och Holland. Innan årsskiftet är det dock uppdelat. I BeNe League Orange spelar åtta holländska lag, och i BeNe League Red åtta belgiska. De möts i dubbelmöten.
Efter nyår blir det dock ett A-slutspel med åtta lag – de fyra bästa lagen från respektive liga, och B-slutspel med övriga åtta lag.
Jag har dålig koll på lagen, men konstaterar att ligan består av ett gäng klubbar som är storlag på herrsidan, nämligen Ajax, PSV Eindhoven, Twente, Heerenveen, Anderlecht, Club Brügge och Standard Liege. Intressant.

Som bekant är Standard Liege regerande belgiska mästarinnor och Ado Den Haag holländska.

* På söndag spelas slutomgången i de två första grupperna i F20-VM. I grupp 1 har alla fyra lagen chansen att gå vidare. Segrarna i matcherna Italien–Nigeria och Sydkorea–Brasilien går till kvartsfinal. Italien och Brasilien måste vinna för att gå vidare, medan Nigeria och Sydkorea avancerar på kryss.

Det är alltså upplagt för spänning i matcherna som inleds redan 09.20 på förmiddagen, svensk tid.

I grupp 2 gör Japan, Nya Zeeland och Mexiko upp om de två platserna i kvartsfinalerna. Japan lär ta den ena. De måste förlora stort mot redan utslagna Schweiz för att missa avancemang.
Däremot blir det en direkt avgörande match mellan Nya Zeeland och Mexiko. Där ser jag Nya Zeeland som favorit till 60–40. Matcherna i grupp 2 startar 12.20.

Eurosport 2 direktsänder Italien–Nigeria och Japan–Schweiz.

De två andra grupperna avgörs på måndag. Jag tippade tidigare i veckan Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland som kvartsfinallag. Det tipset lär inte slå in. För Norge kommer med största sannolikhet att ta Kanadas plats. Sedan har jag på känn att Sydkorea kan slå ut Brasilien. Däremot tror jag att Nya Zeeland och Nigeria klarar sina platser.

Europa tappar mark – hur kan vi vända trenden?

Efter OS, när det är dags att hitta en ny svensk förbundskapten, så handlar delar av debatten om damfotbollens utveckling.
Debatten känns extra aktuell nu när F20-VM pågår i Japan – turneringen där framtidens stjärnor visar upp sig.

Därför tänkte jag i två inlägg delge lite tankar kring hur jag ser på utvecklingen.

Innan jag går vidare tänkte jag slå fast att jag tror att Sverige har goda förutsättningar att tillhöra de cirka tio nationer som kommer att slåss om internationella medaljer de kommande tio åren. Varför kommer jag mer gå in på i nästa inlägg.

Det här kommer mer att handla mer om utvecklingen kontinent för kontinent.

Jag väljer att synliggöra den genom tabeller över snittpoäng i tre mästerskap – OS 2008, OS 2012 och F20-VM 2012. Tabellerna visar varje kontinents snittpoäng i mästerskapen – och notera att poängberäkningen gäller resultat efter 90 minuter i slutspelsmatcher.

OS 2008
1) Europa            1,79 poäng per match – 25 poäng/14 matcher
2) Sydamerika     1,56 – 14/9
3) Nordamerika   1,50 – 15/10
4) Asien              1,31 – 17/13
5) Oceanien        0,33 – 1/3
6) Afrika              0,00 – 0/3

OS 2012
1) Nordamerika    2,25 – 27/12
2) Europa             1,64 – 23/14
3) Asien               1,55 – 14/9
4) Sydamerika      0,86 – 6/7
5) Oceanien         0,75 – 3/4
6) Afrika               0,17 – 1/6

F20-VM 2012 – efter två gruppspelsomgångar.
1) Oceanien         2,00 – 4/2
2) Asien               1,75– 14/8
3) Nordamerika   1,67 – 10/6
4) Europa            1,25 – 10/8
5) Afrika              1,00 – 4/4
6) Sydamerika     0,50 – 2/4

Jämförelsen mellan de två senaste olympiska fotbollsturneringarna visar på tre tydliga trender. Den ena är att Nordamerika, Asien och Oceanien (Nya Zeeland) är på väg uppåt. Den andra att Europa och Afrika ligger kvar på ungefär samma nivå. Och den tredje är att Sydamerika har en väldigt negativ trend.

Vi tar det världsdel för världsdel.

Det är tydligt att Sydamerika är den världsdel som har det jobbigast att hänga med i utvecklingen. Framför allt är det Brasilien som tappar mark. Och även om Colombia kommer sakta men säkert på A-lagsnivå så är utvecklingen i världsdelen som helhet väldigt negativ.
För bakom Brasilien och Colombia finns inget. Argentinas insats i F20-VM, med 0–6 och 0–9 i de två första matcherna, är ju exempelvis direkt pinsam.

Afrika har haft det tungt på seniornivå både i fjolårets VM och i årets OS. Men i F20-VM gör både Nigeria och Ghana det riktigt bra. Problemet här är att spelarna inte har några riktiga ligor att utvecklas i. Följden blir att de riskerar att tappa i utveckling mot spelare från andra världsdelar. Det lär därför dröja innan Afrika kan konkurrera om medaljer i seniormästerskap.

I Oceanien flyttar Nya Zeeland hela tiden fram positionerna. De visade kvalitet redan i VM, följde upp genom att göra ett starkt OS med ett ungt lag.
Nu har de även ett av de yngre lagen i F20-VM, och har inlett på ett imponerande sätt. Målskytten Rosie White är redan på väg in i A-landslaget, och målvakten Erin Nayler har potential att bli en riktig världsmålvakt. Nya Zeeland har en given plats i alla mästerskap framöver, och kan mycket väl komma att spela medaljmatch i VM eller OS de kommande tio åren.

Nordamerika upplever ett fantastiskt fotbollsår. USA tog fler poäng i årets OS än vad de själva och Kanada tog ihop för fyra år sedan. Och då vann ju ändå USA guld även 2008.
Jag har trots det läst både svenska och amerikanska experter som anser att USA inte hänger med i utvecklingen. Jag håller inte med. För om man jämför USA:s OS-lag 2008 med det 2012 så ser i alla fall jag en makalös utveckling.
Lagen är byggda på olika sätt. I årets USWNT finns betydligt fler bolltrygga lirare än det gjorde i guldlaget för fyra år sedan.
Som jag ser det finns USA fortfarande i damfotbollens framkant. Tillsammans med framför allt Japan leder amerikanskorna utvecklingen.
Och USA drar med sig sina grannländer Kanada och Mexiko, som genom att ofta ställas mot bästa möjliga motstånd, också hela tiden flyttar fram sina positioner.
Både Kanada och Mexiko har för övrigt intressanta talanger i sina F20-lag, även om de båda nu riskerar att missa kvartsfinalspelet i F20-VM.

Den snabbaste utvecklingen sker dock i Asien. Där går Japan i täten. Men även Sydkorea, Nordkorea och Kina hänger på. Och Australien finns där strax bakom. De asiatiska nationerna spelar högkvalitativ, passningsorienterad och njutbar fotboll. Under F20-VM har jag med glädje sett att såväl Japan, Nordkorea som Sydkorea har fantastiskt bolltrygga juniorer.
De ligger hysteriskt långt före exempelvis oss i Sverige. Eller i Europa som helhet för den delen.
De asiatiska A-landslagen lider dock av att klassen på deras ligor är för ojämn. Spelarna får helt enkelt för få riktigt bra matcher mot starkt motstånd varje säsong. Japan har löst problemet genom att huvuddelen av deras spelare har varit i USA eller Europa och varit proffs.
Om de bästa spelarna från Nord- och Sydkorea också kommer ut i världen och spelar tuffa matcher varje vecka, så kommer de nationerna garanterat snart vara uppe på Japans nivå.

Slutligen då Europa. Samtidigt som Asien och Nordamerika utvecklas positivt tappar de europeiska nationerna mark. Det är inget stort tapp, men ändå märkbart bland annat genom att det inte blev någon europeisk medalj i OS.
Och tittar man på det F20-VM som pågår i Japan nu så har Europas representanter varit högst ojämna. Schweiz är redan utslaget, och Italien är illa ute.
Däremot har Tyskland stundtals imponerat. De har faktiskt ett lag som kan gå hela vägen. Och Norge visade offensiv klass i dag. De har verkligen tre offensiva supertalanger i Caroline Graham Hansen och systrarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Men frågan är om den trion kan bli världsspelare hemma i toppserien. Mer funderingar kring det i ett senare inlägg.

Slutligen. Japan har utvecklats genom att skicka sina bästa spelare till Europa och till USA. USA har utvecklats genom att ta in tränare från Europa. Hur skall då Sverige göra för att ta nästa steg?

Här är en tanke.

Vi har ju skickat en infiltratör till USA. En kraft som alla verkar vilja hämta hem. Pia Sundhage har unik kunskap om hur man har jobbat på andra sidan Atlanten. Den erfarenheten kan vara guld värd de kommande åren.