Lite av varje inför en spännande helg

Vi står inför en spännande helg i damallsvenskan. Men innan jag dyker ner i vår inhemska fotboll blir det några ord om det pågående VM-kvalet.

I nuläget är 15 av 24 VM-nationer klara. Natten mot måndag får vi två till, och natten mot torsdag ytterligare ett. Med allra största sannolikhet heter de nationer som kvalar in natten mot måndag USA och Kanada.

De lagen är precis så överlägsna i det Nordamerikanska mästerskapet som man kunde förvänta sig. USA har 18–0 på sin tre matcher och Kanada har 17–1.

För Kanada gjorde för övrigt Christine Sinclair i natt sitt 175:e landslagsmål. Därmed har den fantastiska kanadensiskan nio mål upp till att tangera Abby Wambach:s världsrekord. Om inte 35-åriga Sinclair drabbas av någon allvarlig skada bör hon ta över rekordet under nästa år.

Sinclairs mål nummer 175 kom när Costa Rica besegrades med 3–1, vilket gör att Las Ticas är borta från nästa års VM-slutspel. Faktum är att nattens resultat var sådana att Costa Rica inte hade tagit en semifinalplats ens om de fått kryss mot Jamaica i början av veckan.

Nu blir det USA–Jamaica och Kanada–Panama i semifinalerna. Vinnarna tar varsin VM-plats. Det gör även vinnaren av nästa veckas bronsmatch. Dessutom får förloraren ytterligare en chans via playoff mot Argentina i november.

Således har nu Panama och Jamaica tre chanser vardera att kvala in till VM. Samtidigt som det är kul att damfotbollen breddas och man gillar skrällag, så känns det väldigt tråkigt att nationer som just Panama och Jamaica skall gå vidare på Mexikos och Costa Ricas bekostnad.

För kollar man Panamas världsranking noteras att det här är ett landslag som bara återuppstår var fjärde år till de olika VM-kvalen. Mellan kvalen skiter Panama fullständigt i damfotboll. Samma sak gäller Jamaica. På så sätt hade det varit betydligt mycket bättre för damfotbollen att länder som faktiskt bryr sig, som Mexiko och Costa Rica hade fått spela VM.

Men vi får väl hoppas att den här chansen innebär att förbunden i Panama och Jamaica börjar bry sig om sina damlandslag.

Emma Berglund

Därmed är det dags att kolla lite på vad som väntar inom helgens klubbfotboll. Jag börjar i Frankrike, för i eftermiddag kom Radiosporten med den trevliga nyheten att Emma Berglund är uttagen i PSG:s matchtrupp till lördagens bortamöte med Metz.

Helgens match i D1 Feminine är annars söndagens match mellan Lyon och Montpellier – en match som är svensklagets allra sista chans att rädda säsongen.

I engelska WSL är det ett spännande svenskmöte och tillika Londonderby mellan Chelsea och serieledande Arsenal. Det är en match Chelsea absolut inte för förlora om de skall hänga med The Gunners i tabelltoppen.

I Tyskland kändes det lite som att luften gick ur Frauen-Bundesliga när Wolfsburg vann med 6–0 mot Bayern München i förra omgången. Wolfsburg och Freiburg har för övrigt inte släppt in mål ännu efter tre omgångar.

På söndag skall Nilla Fischer:s lag till Bremen för att möta Werder, medan tabelltvåan Freiburg tar emot Duisburg.

Luften har däremot inte på något sätt gått ur damallsvenskan, utan där lever ju spänningen i högsta grad både i toppen och botten.

Om vi börjar i botten är det söndagens möte mellan Djurgården och Vittsjö som är helgens riktiga ångestmöte. En match som känns öppen. Historiskt sett har Vittsjö 3–1 i inbördes segrar, men alla skånskornas viktorior har tagits på hemmaplan. På stadion har Vittsjö ännu så länge inga segrar.

Övriga bottenlag ställs mot topplag. LB07 skall till Kristianstad medan Hammarby skall till Malmö. LB har vaknat i elfte timman, men behöver sannolikt vinna två matcher till. I Kristianstad slår man ur underläge, Malmöklubben har inte vunnit mot KDFF någon gång i damallsvenskan, och hemmalaget har också varit formstarkt på sistone.

Hammarby är självklart inte heller favoriter mot Rosengård. Men jag tror ändå att det här är en match Malmöklubben är lite rädd för. Bajen har ju nämligen vunnit lagens tre senaste möten, alla med uddamålet. Hammarby har således varit Rosengårds så kallade boogieteam de senaste åren.

Och då Rosengårds match startar efter att Piteå har spelat klart i Kalmar kan pressen vara tung på hemmaspelarnas axlar.

För Piteå skall ju bara vinna på Gröndals IP. Och just det är väl det enda svåra med den här matchen, att alla förväntar sig att serieledarna skall åka till Småland och hämta tre enkla poäng.

Däremot är det väl ingen som tror att Göteborg bara kan åka till Småland och hämta hem en trea. Växjö är ju en betydligt mycket trixigare motståndare än Kalmar. Växjö är även ett väldigt ojämnt och svårtippat lag. Men eftersom de gjorde en svag insats senast är det väl inte omöjligt att Anna Anvegård med lagkamrater kommer att tvinga Göteborg att prestera på sin absoluta topp om Göteborgs guldhopp skall leva in i nästa vecka.

Lördagens enda damallsvenska match, Linköping–Eskilstuna, är så nära ett mittenmöte man kan komma i vår högsta serie. Det skriver jag trots att jag ju räknade in United i bottenstriden efter förra omgången. Då skrev jag att en poäng till kan räcka och att tre garanterat räcker.

De tre poängen kan komma på Linköping Arena. Där vann United i fjol med förkrossande 6–0. Jag skulle inte tippa på sådana siffror under lördagen, men bortaseger känns inte omöjligt. LFC kommer ju till spel utan ordinarie målvakten Stephanie Labbé, som ju är med Kanadas landslag, och korsbandsskadade Johanna Rasmussen.

På nyhetsfronten har mittbacken Taylor Leach förlängt sitt kontrakt med Göteborg så att det löper över säsongen 2019. En annan mittback som har förlängt sitt kontrakt är Glodis Perla Viggosdottir som blir kvar i Rosengård även över säsongen 2020.

En annan aktuell damallsvensk nyhet, fast med elitettantouch, är att Kalmar givit duon Martin Sjöstrand och Joakim Lindén Johansson uppdraget att leda laget tillbaka till högsta serien.

Under lördagen kan Kungsbacka DFF uppnå damallsvensk status. Det gör halläningarna om de tar poäng borta mot Västerås BK30 eller om Kvarnsveden tappar poäng i helgens toppmöte, hemma mot Kif Örebro. Det är för övrigt en match Kvarnsveden bara måste vinna om de skall ha kvar en rimlig chans att kunna återvända till damallsvenskan direkt.

Slutligen drar kvalet till elitettan igång i helgen. Under lördagen spelar Borgeby–Jitex och på söndag är det första mötena mellan Rössö–BP och Bollstanäs–Morön. Må bästa lag vinna. Fast egentligen tycker jag att det här kvalet inte borde finnas. Jag tycker att seriesegrare skall gå upp en division.

Det hindrar inte att jag håller en extra tumme för Jitex. Inte för att jag har något emot Borgeby, utan för att det är tredje året i rad som Mölndalsklubben har vunnit sin division I-serie. Det vore verkligen grymt om de inte går upp i år heller.

Superskräll av orutinerat Panama

I natt svensk tid inträffade en riktig megaskräll i det nordamerikanska VM-kvalet.

Precis när klockan blev 01.00 svensk tid gräts det glädjetårar bland Panamas spelare. Och det kom tårar av besvikelse från Mexikos. Panamas Canaleras hade nämligen slagit ut Mexiko.

https://twitter.com/OurGameMagazine/status/1050159891132739584

Panama är ett landslag där jag inför den här kvällen inte kände till en enda spelare. Jag har i och för sig läst att landet har startat ett ligaspel för damer, men tog ändå för givet att Mexiko skulle vinna lagens inbördes möte och ta sig till semifinal.

Mexiko är på stark frammarsch. Landet har en ny liga (Liga MX Femenil) med höga publiksiffror och deras ungdomslandslag har de senaste åren varit jämnstarka eller till och med bättre än USA:s.

När jag kom hem från jobbet satte jag på matchen, fast utan avsikt att kolla på den. Men när jag såg att det fortfarande var 0–0 i slutminuterna av den första halvleken blev jag lite nyfiken. Panama hade ju bättre målskillnad än Mexiko, och gick vidare på kryss.

Det blev ännu mer intressant när Mexiko fick straff på övertid i den första halvleken, där man totalt även hade tre ramträffar. Straffen slog av den spanska ligans skyttedrottning Charlyn Corral – och räddades av Panamas 17-åriga målvakt, Yenith Bailey.

I paus googlade jag Bailey, och noterade att hon hade hyllats av både motståndare och experter efter 5–0-förlusten mot USA.

Bailey och det mållösa resultatet gjorde mig lite nyfiken, och jag gav den andra halvleken en chans. Det ångrar jag inte, för redan i den andra minuten tog Panama sensationellt ledningen genom Karla Riley. Och precis efter hade de även ett stolpskott för 2–0.

Med pressen på favoriterna att göra minst två mål slutade mexikanskorna att passa runt bollen, vilket de brukar vara duktiga på. De började istället sparka boll, vilket passade Panama väl. Visst fick Bailey visa klass några gånger, och hon är verkligen en oslipad diamant. Men Mexiko skapade totalt sett inte så mycket som de borde.

Och i 85:e minuten slog blixten ner igen. Inhopparen Lineth Cedeno gjorde 2–0 för Panama.

Några minuter senare var skrällen ett faktum. Mexiko missar VM 2019, vilket förstås är förödande för mexikansk damfotboll.

Det roliga här är ju att damfotbollsvärlden växer. Nu talar det mesta för att vi får en direkt avgörande match om Nordamerikas tredje VM-plats mellan Panama och Jamaica. Och förloraren där får en extra chans i playoff mot Argentina senare i höst.

Innan jag går och lägger mig några korta nyheter med svensk koppling. Dels såg jag att Hannah Wilkinson är korsbandsskadad igen. Det är förstås en väldig dålig nyhet för ett Vittsjö som kämpar för kontraktet. Värst är det förstås för Wilkinson själv, som sannolikt missar nästa års VM-slutspel. Det går i och för sig att ta sig tillbaka till spel på nio månader, men det brukar ju tyvärr behövas lite längre tid än så.

Wilkinson skadade sig när Vittsjö åkte ur Svenska cupen mot Jitex förra veckan. Apropå cupen har Kristianstad, LB07 och Växjö tagit sig vidare till gruppspel de senaste dagarna.

När jag häromdagen skrev om spelare födda på 2000-talet och ställde frågan om vilken svensk 2000-talist som blir först att nå A-landslaget hade jag tänkt att haka på konstaterandet att vårt F18/00-landslag förlorade mot Slovenien i sista EM-kvalmatchen. Fast det föll bort då.

Men slovenskorna vann i Vittsjö med 1–0, ett resultat som antyder att F18/00-landslaget inte är någon av våra bättre årgångar. Tyvärr har det varit rätt blekt sedan 97:orna. Vi får hoppas att det är vassare kullar på gång.

Slutligen konstaterar jag att vi har fått vårt första futsalproffs. Det är Boråstjejen Nanna Jansson, som senast har spelat sin fotboll i Böljan, som har skrivit på för det italienska Serie A-laget Olimpus Roma. Kul.

Europa tappar mark – hur kan vi vända trenden?

Efter OS, när det är dags att hitta en ny svensk förbundskapten, så handlar delar av debatten om damfotbollens utveckling.
Debatten känns extra aktuell nu när F20-VM pågår i Japan – turneringen där framtidens stjärnor visar upp sig.

Därför tänkte jag i två inlägg delge lite tankar kring hur jag ser på utvecklingen.

Innan jag går vidare tänkte jag slå fast att jag tror att Sverige har goda förutsättningar att tillhöra de cirka tio nationer som kommer att slåss om internationella medaljer de kommande tio åren. Varför kommer jag mer gå in på i nästa inlägg.

Det här kommer mer att handla mer om utvecklingen kontinent för kontinent.

Jag väljer att synliggöra den genom tabeller över snittpoäng i tre mästerskap – OS 2008, OS 2012 och F20-VM 2012. Tabellerna visar varje kontinents snittpoäng i mästerskapen – och notera att poängberäkningen gäller resultat efter 90 minuter i slutspelsmatcher.

OS 2008
1) Europa            1,79 poäng per match – 25 poäng/14 matcher
2) Sydamerika     1,56 – 14/9
3) Nordamerika   1,50 – 15/10
4) Asien              1,31 – 17/13
5) Oceanien        0,33 – 1/3
6) Afrika              0,00 – 0/3

OS 2012
1) Nordamerika    2,25 – 27/12
2) Europa             1,64 – 23/14
3) Asien               1,55 – 14/9
4) Sydamerika      0,86 – 6/7
5) Oceanien         0,75 – 3/4
6) Afrika               0,17 – 1/6

F20-VM 2012 – efter två gruppspelsomgångar.
1) Oceanien         2,00 – 4/2
2) Asien               1,75– 14/8
3) Nordamerika   1,67 – 10/6
4) Europa            1,25 – 10/8
5) Afrika              1,00 – 4/4
6) Sydamerika     0,50 – 2/4

Jämförelsen mellan de två senaste olympiska fotbollsturneringarna visar på tre tydliga trender. Den ena är att Nordamerika, Asien och Oceanien (Nya Zeeland) är på väg uppåt. Den andra att Europa och Afrika ligger kvar på ungefär samma nivå. Och den tredje är att Sydamerika har en väldigt negativ trend.

Vi tar det världsdel för världsdel.

Det är tydligt att Sydamerika är den världsdel som har det jobbigast att hänga med i utvecklingen. Framför allt är det Brasilien som tappar mark. Och även om Colombia kommer sakta men säkert på A-lagsnivå så är utvecklingen i världsdelen som helhet väldigt negativ.
För bakom Brasilien och Colombia finns inget. Argentinas insats i F20-VM, med 0–6 och 0–9 i de två första matcherna, är ju exempelvis direkt pinsam.

Afrika har haft det tungt på seniornivå både i fjolårets VM och i årets OS. Men i F20-VM gör både Nigeria och Ghana det riktigt bra. Problemet här är att spelarna inte har några riktiga ligor att utvecklas i. Följden blir att de riskerar att tappa i utveckling mot spelare från andra världsdelar. Det lär därför dröja innan Afrika kan konkurrera om medaljer i seniormästerskap.

I Oceanien flyttar Nya Zeeland hela tiden fram positionerna. De visade kvalitet redan i VM, följde upp genom att göra ett starkt OS med ett ungt lag.
Nu har de även ett av de yngre lagen i F20-VM, och har inlett på ett imponerande sätt. Målskytten Rosie White är redan på väg in i A-landslaget, och målvakten Erin Nayler har potential att bli en riktig världsmålvakt. Nya Zeeland har en given plats i alla mästerskap framöver, och kan mycket väl komma att spela medaljmatch i VM eller OS de kommande tio åren.

Nordamerika upplever ett fantastiskt fotbollsår. USA tog fler poäng i årets OS än vad de själva och Kanada tog ihop för fyra år sedan. Och då vann ju ändå USA guld även 2008.
Jag har trots det läst både svenska och amerikanska experter som anser att USA inte hänger med i utvecklingen. Jag håller inte med. För om man jämför USA:s OS-lag 2008 med det 2012 så ser i alla fall jag en makalös utveckling.
Lagen är byggda på olika sätt. I årets USWNT finns betydligt fler bolltrygga lirare än det gjorde i guldlaget för fyra år sedan.
Som jag ser det finns USA fortfarande i damfotbollens framkant. Tillsammans med framför allt Japan leder amerikanskorna utvecklingen.
Och USA drar med sig sina grannländer Kanada och Mexiko, som genom att ofta ställas mot bästa möjliga motstånd, också hela tiden flyttar fram sina positioner.
Både Kanada och Mexiko har för övrigt intressanta talanger i sina F20-lag, även om de båda nu riskerar att missa kvartsfinalspelet i F20-VM.

Den snabbaste utvecklingen sker dock i Asien. Där går Japan i täten. Men även Sydkorea, Nordkorea och Kina hänger på. Och Australien finns där strax bakom. De asiatiska nationerna spelar högkvalitativ, passningsorienterad och njutbar fotboll. Under F20-VM har jag med glädje sett att såväl Japan, Nordkorea som Sydkorea har fantastiskt bolltrygga juniorer.
De ligger hysteriskt långt före exempelvis oss i Sverige. Eller i Europa som helhet för den delen.
De asiatiska A-landslagen lider dock av att klassen på deras ligor är för ojämn. Spelarna får helt enkelt för få riktigt bra matcher mot starkt motstånd varje säsong. Japan har löst problemet genom att huvuddelen av deras spelare har varit i USA eller Europa och varit proffs.
Om de bästa spelarna från Nord- och Sydkorea också kommer ut i världen och spelar tuffa matcher varje vecka, så kommer de nationerna garanterat snart vara uppe på Japans nivå.

Slutligen då Europa. Samtidigt som Asien och Nordamerika utvecklas positivt tappar de europeiska nationerna mark. Det är inget stort tapp, men ändå märkbart bland annat genom att det inte blev någon europeisk medalj i OS.
Och tittar man på det F20-VM som pågår i Japan nu så har Europas representanter varit högst ojämna. Schweiz är redan utslaget, och Italien är illa ute.
Däremot har Tyskland stundtals imponerat. De har faktiskt ett lag som kan gå hela vägen. Och Norge visade offensiv klass i dag. De har verkligen tre offensiva supertalanger i Caroline Graham Hansen och systrarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Men frågan är om den trion kan bli världsspelare hemma i toppserien. Mer funderingar kring det i ett senare inlägg.

Slutligen. Japan har utvecklats genom att skicka sina bästa spelare till Europa och till USA. USA har utvecklats genom att ta in tränare från Europa. Hur skall då Sverige göra för att ta nästa steg?

Här är en tanke.

Vi har ju skickat en infiltratör till USA. En kraft som alla verkar vilja hämta hem. Pia Sundhage har unik kunskap om hur man har jobbat på andra sidan Atlanten. Den erfarenheten kan vara guld värd de kommande åren.