Den stora analysen av EM 2017

EM är över – mästerskapet avrundades med en orange jättefest…

…och ett par röda:

Alla lagen har alltså kommit hem, och det har blivit hög tid att sammanfatta mästerskapet. Så här är min långa genomgång av EM 2017.

Som bekant blev det en skrällarnas turnering. Den som inför avspark hade tippat att Nederländerna skulle ta guld, Danmark silver och att bronsmedaljerna skulle hamna i Österrike och England, den hade man inte tagit på allvar.

Det fanns möjligen vissa farhågor om att utökningen till 16 lag skulle innebära fler ojämna matcher. Så blev det inte. Det var tvärtom tydligt att de tidigare topplagen har tappat lite i kvalitet samtidigt som övriga lag har flyttat fram sina positioner.

Det beror förstås mycket på den taktiska utveckling som vi har sett under några år. Alltså den där de lite svagare lagen har lärt sig hur man försvarar sig.

Det som var nytt var att många av de lägre rankade lagen hade förbättrat sin fysik, och orkade stå emot i 90 minuter. Tidigare har de här lagen klarat av att försvara sig i 60–75 minuter, men inte orkat hålla emot hela matcherna.

Följden blev att matcherna innehöll såväl färre mål som målchanser än i tidigare mästerskap. Faktum är att bara fyra av de 16 lagen gjorde fler än ett mål i snitt per match; Nederländerna, England, Tyskland och Italien.

Av de fyra låg mästarlaget Nederländerna och England i framkant, båda lagen visade sig ha den höga kvalitet i anfallsspelet som krävs för att komma till kvalificerade målchanser. Båda lagen visade dessutom upp stor effektivitet i de avgörande lägena. England gjorde det i alla fall fram till mötet med Nederländerna.

Det var alltså många målfattiga matcher. Kul dock att finalen på alla sätt blev turneringens bästa och mest målrika match, för det gör att man ändå lämnar turneringen med en väldigt positiv bild på näthinnan.

Alla har dock inte varit positiva. På bloggen Hattrick har det under EM skrivits flera intressanta inlägg om damfotbollens utveckling. I ett av dem uttalade sig den tidigare tyska guldtränaren Silvia Neid så här:

”Många lag i turneringen försöker endast att förstöra motståndarens konstruktiva spel. Det värsta är att de lyckas med det eftersom tekniska lag klarar inte av att lösa detta.”

Neid sa även att:

”Vi ser många dåliga avslut, slarviga passningar, fel i speluppbyggnad, långa bollar. Lite spel på kanterna eller snabbt vertikalt spel. Det har med den individuella kvalitén och tekniska färdigheter att göra. Många lag satsar på ett kompakt försvar och kontringar.”

Hon har förstås rätt. Utmaningen för framtiden för lagen är att få fram fler bolltrygga och kreativa spelare, sådana som det finns gott om i Nederländernas lag.

Andra trender under EM har varit att de taktiska olägenheterna har ökat, alltså exempelvis tröjdragningar och att spelarna allt oftare springer ner till hörnflaggan i matchernas slutskede. När det gäller tröjdragningarna finns det bara ett sätt att bli av med dem, och det är nolltolerans – alltså att inte göra som i herrfotbollen där man accepterar tröjdragningar om man inte håller i så länge.

Innan jag går igenom de 16 lagen har jag en sista större trend att ta upp, och det handlar om det ojämna målvaktsspelet. Inför kvartsfinalen fick Hedvig Lindahl frågan hur hon ser på de många tavlor som gjordes i slutet av gruppspelet.

Hon svarade att hon var lite förvånad eftersom hon samtidigt märkt att högstanivån på målvaktsspelet har höjts rejält, alltså att målvakterna gör betydligt fler kvalificerade räddningar nu än för några år sedan.

Jag är beredd att instämma, känslan är att det både var betydligt fler spektakulära räddningar och grova tavlor än för fyra år sedan. Vad det beror på har jag inget bra svar på. Enda noteringen jag gjort är att tavlorna ökade en bit in i turneringen, vilket kanske kan ha att göra med press i avgörande matcher.

Det om de mer allmänna spaningarna. Här är en genomgång av EM-lagen, ett efter ett:

1) Nederländerna
Gruppsegrare. 18 poäng (sex raka segrar). 13–3 i målskillnad.

Värdnationen vann EM-guldet, och supporterskaran på hemmaplan växte rejält. Även om supportrarna inte höll på Nederländerna utan på Holland…

Nederländerna vann guldet eftersom man hade ett välbyggt lag, med ett flertal spelare med kapacitet att utföra aktioner av högsta kvalitet kring motståndarnas straffområde. Det märks bland annat på att man gjorde flest mål, trots att man inte hade flest avslut per match.

Många av de skickliga spelarna levererade också när det som bäst behövdes, i laget fanns bland annat tvåan (Vivianne Miedema), trean (Lieke Martens) och fyran (Sherida Spitse) i EM:s skytteliga. Martens prisades dessutom som turneringens allra bästa spelare:

Mer än så tänker jag inte skriva om Nederländerna här. Jag har nämligen inte så mycket mer nytt att komma med. Min stora genomgång av det nederländska laget gjorde jag inför finalen, läs den här.

Däremot kändes det som att hela Nederländerna vaknade till och drabbades av damfotbollsfeber efter det där inlägget. Här är ett gäng tweets som visar den febern:

2) Danmark
Grupptvåa. 10 poäng, (tre segrar, en straffseger och två förluster). 6–6 i målskillnad – exklusive straffarna.

Precis som för Nederländerna gjorde jag min stora analys av det danska laget redan inför finalen.

Kortfattat kan man säga att Danmark gjorde ett fantastiskt bra mästerskap med tanke på hur skadedrabbat laget var inför och under turneringen.

Och även i Danmark blev det riktig EM-feber till slut. Här en bild från Rådhuspladsen under finalen:

Och här några till från hemkomsten. Du missade väl inte videoklippet i början av texten?

What a welcome Denmark .. this is unbelievable.. all that love ❤️❤️❤️🙏🏽🙏🏽😳

A post shared by Nadia Nadim (@nadi9nadim) on

Danmark har något riktigt bra på gång, och laget blir en svår nöt för Sverige att knäcka i det kommande VM-kvalet. Den 20 oktober kommer ju Danmark till Sverige för en väldigt viktig kvalmatch.

3) England
Gruppsegrare. 12 poäng (fyra segrar och en förlust). 11–4 i målskillnad. 

Om laget hade tagit sig till final skulle herrfotbollens Community Shield-match mellan Arsenal och Chelsea ha fått flyttats i tid. Det är ett tecken på att engelsk damfotboll har flyttat fram sina positioner rejält, rent statusmässigt.

Även på planen har laget flyttat fram sina positioner. Man imponerade stort hela vägen fram till semifinalen genom god fysik kombinerat med ett effektivt anfallsspel.

Förbundskapten Mark Sampson har skapat ett lag med tydlig rollfördelning, och där alla spelare underordnar sig laget. Han har byggt en skön offensiv där skyttedrottningen Jodie Taylor har huvudrollen och där lirarna Fran Kirby och Jordan Nobbs står för närmaste understödet.

Man har även två, spännande offensiva ytterbackar i Lucy Bronze och Demi Stokes. Framför allt Bronze är ett mycket vasst anfallsvapen, det var bland annat hon som banade väg för segermålet i kvartsfinalen mot Frankrike.

På centralt mittfält har England valt att satsa på två hårt arbetande spelare. Kanske tappade man guldet på att viktiga Jill Scott tog en onödig varning mot Frankrike och var avstängd i semifinalen. Ersättaren Fara Williams har inte samma arbetskapacitet, och hade inte heller någon bra dag mot Nederländerna.

Eftersom ligan i England bara blir bättre och bättre kommer säkert engelskorna att vara ännu bättre i VM om två år. För dit kommer man, England har nämligen fått en otroligt bra lottning i kvalet. Ryssland och Wales är tuffaste konkurrenterna i kvalgruppen – två lag England lätt skall besegra.

Alla är dock inte lyriska över Mark Sampsons arbete. Petade Eniola Aluko riktade efter EM stenhård kritik mot hur saker sköts i landslaget. Den saken kan det bli läge att återkomma till.

3) Österrike
Gruppsegrare. 9 poäng (två segrar, ett kryss, en straffseger och en strafförlust). 5–1 i målskillnad.

Österrike var EM:s stora överraskning. Visst tippade jag att de skulle ta sig till kvartsfinal, men jag gav dem bara sju procents chans att ta medalj. Och jag hade aldrig kunnat tro att de skulle gå igenom mästerskapet obesegrade.

För det krävdes ju straffläggning för att skicka ut det otroligt väl sammansvetsade laget. I spel lyckades bara Frankrike göra mål på Österrike, som fick en värdig hyllning när de kom hem till Wien med sina välförtjänta bronsmedaljer.

Även semifinalen lockade många av Wiens invånare till Rathausplatz. Intresset för damfotboll verkligen exploderade i Österrike under mästerskapet:

De österrikiska spelarna dansade sig genom EM. Jag såg dem i den fantastiska 1–1-matchen mot Frankrike, på många sätt var det den bästa matchen av de tio jag såg på plats i Nederländerna. Det fanns så mycket hjärta i Österrikes spel, och hos deras spelare.

Jag imponerades framför allt enormt av deras presspel. Alla spelare underordnade sig den genomtänkta taktiken som förbundskapten Dominik Thalhammer skapat. Den hade sin grund i 4–1–4–1, men där man på ett otroligt skickligt sätt varierade en hög press i något som liknade 4–3–3 med ett lågt 5–4–1-försvar.

Men Österrike hade inte bara ett skickligt försvarsspel, utan de hade även ett genomtänkt anfallsspel. De ställde om snabbt och tvekade inte att fylla på med mycket folk.

Det mest intressanta med Österrikes lag är att det är ungt och bör vara som bäst i nästa Europamästerskap. Jag är lite stolt att jag varnade för dem inför EM, en varning jag faktiskt första gången utfärdade redan för knappt fem år sedan.

Österrikes bronsmedalj är resultatet av en medveten satsning, som man kan läsa om här. Det blir väldigt spännande att se laget i VM-kvalet där man lottats mot bland annat Spanien och Finland.

När det gäller individuella insatser ser jag målvakten Manuela Zinsberger som en av EM:s bästa – kanske den allra bästa. Hon släppte bara in ett mål på fem matcher, och hon räddade också straffar både mot Spanien och Danmark. Hon är dessutom ung, har inte fyllt 22 år ännu, och en spelare att bygga kring en lång tid framöver.

Bland utespelarna är det svårt att gå förbi duon Laura Feiersinger och Nina Burger. Löpstarka Feiersinger gillade jag skarpt som kvick yttermittfältare i Bayern München för några år sedan. Sedan kom några knäskador som bromsade hennes utveckling. Men nu i EM har hon visat att hon tagit stora kliv. Hon är inte bara en duktig kantspelare, utan en komplett mittfältare med enorm arbetskapacitet, både defensivt och offensivt.

29-åriga Burger är det österrikiska lagets ålderkvinna. Hon är en underbart smart forward, som alltid hittar fria ytor där man kan spela upp på henne. Dessutom är hon en vass avslutare. Hennes betydelse för anfallsspelet kan inte underskattas.

Defensivt var mittbacken Carina Wenninger viktig med sin aggressivitet, dessutom visade Nicole Billa att hon är fantastiskt bra på att sätta press. Jag gillar även bollsäkra mittfältaren och lagkaptenen Viktoria Schnaderbeck, en spelare som kan hålla i bollen och få upp laget.

Det blir väldigt spännande att följa Österrike framöver.

5) Tyskland
Gruppvinnare. 7 poäng (två segrar, ett kryss och en förlust). 5–3 i målskillnad.

De sexfaldiga mästarinnorna blev rejält detroniserade. Förbundskapten Steffi Jones hade dåliga förutsättningar, genom att tvingas bygga ett närmast helt nytt lag. Frånfallet från fjolårets OS-guldlag var nämligen stort.

Jones hittade aldrig rätt i sitt lagbygge. Hon fick med viss rätta en hel del kritik för att hon bytte fram och tillbaka i startelvan. Samtidigt förstår man att Jones ville försöka hitta det perfekta laget.

Det gjorde hon dock inte, utan tyskorna gjorde svaga insatser i alla fyra matcherna. De fick aldrig spelet att stämma helt, utan kvartsfinalförlusten mot Danmark kändes rimlig.

Det finns däremot inte mycket som talar för att den tyska svackan kommer att bli långvarig. Det finns nämligen enormt mycket talang i Tyskland, dessutom har man den jämnaste och bästa ligan. Så Tyskland kommer tillbaka, sannolikt är man redo att slåss om VM-guldet redan 2019.

En intressant fråga är dock om det är rätt att bygga kring Dzsenifer Maroszan. Lyonstjärnan har en enormt hög högstanivå, kanske den högsta av alla spelare i världen. Men jag börjar undra om hon fixar att bära ett landslag på högsta nivån? Känslan är att hon har lite för lätt att börja hänga med huvudet, att hon har lite ”franska drag” – alltså svårt att vara som bäst när det gäller som mest. Den frågan bollar jag över till Jones och de andra i den tyska lagledningen att fundera över framöver.

6) Frankrike
Grupptvåa. 5 poäng (en seger, två kryss och en förlust). 3–3 i målskillnad.

Inte heller den här gången fick Frankrike sin efterlängtade mästerskapsmedalj. Vem kunde tro att Österrike skulle ta medalj innan Frankrike?

Den här gången föll laget på många sätt redan inför mästerskapet, när viktiga vänsteryttern Amel Majri skadade sig. Där tappade Frankrike den spelare som är bäst på att skapa målchanser.

Där tappade Frankrike även massor av självförtroende. Frankrike hade besegrat alla andra lag i världstoppen under våren, och var obesegrade sedan fjolårets OS. Men plötsligt kändes laget väldigt uddlöst.

Frankrike bars upp av starka Amandine Henry. Det var hon som drogs ner så att man fick straff och kunde vinna med ett nödrop mot Island i premiären, det var även Henry som nickade in den hörna som gjorde att man fick kryss mot Österrike i en kanonmatch i andra gruppomgången. Därmed behövde fransyskorna en poäng mot Schweiz för att gå vidare.

Den poängen satt otroligt hårt inne. För en högst tveksam fransk målchansutvisning (på Eve Perisset) plus tidigt 1–0-underläge satte fransyskorna under extrem press. Man räddades av en målvaktstavla i matchens slutskede, och fick spela kvartsfinal mot England.

Där hade man dock två tunga avstängningar på Perisset och Wendie Renard. Det är dock långt ifrån säkert att fransyskorna hade vunnit med duon i laget. Det kändes nämligen som att Frankrike inte hade den rätta tron.

Man hade inte heller den rätta anfallskraften. Jag gillar ju Eugenie Le Sommer, hon är en underbar fotbollsspelare som rör sig smart och har en fantastisk touch. Men hon var för ensam, och började snabbt hänga med huvudet i matcherna. Man måste nog ställa samma fråga om henne som om Marozsan, frågan är om hon har rätt vinnarinstinkt?

Den frågan gäller för övrigt hela den här franska generationen, en generation som borde ha kunnat vara gyllene.

Saknar anfallskraften. Nu slutar lirarna en efter en, de gör det utan landslagsmedaljer. Den senaste i raden är Camille Abily – jag såg hennes sista landskamp, kvartsfinalen mot England. Men kanske är det så illa, att det är nästa franska generation som skall fixa medaljerna. För de sevärda 80-talisterna har snart gjort sitt.

För Frankrike väntar nu två år av träningsmatcher. I och med att man är arrangör för nästa VM-slutspel har man alltså inga tävlingsmatcher de kommande två åren.

7) Sverige
Grupptvåa. 4 poäng (en seger, ett kryss och två förluster). 4–5 i målskillnad.

Pia Sundhage:s sista mästerskap som svensk förbundskapten blev ett misslyckande. Inget totalfiasko – men ett misslyckande. Mer tänker jag inte skriva här, utan jag sparar sammanfattningen av den svenska insatsen till ett separat inlägg. Det här inlägget blir ju väl långt ändå…

8) Spanien
Grupptvåa. 4 poäng (en seger, en strafförlust och två förluster). 2–3 i målskillnad – exklusive straffarna.

Spanien kom till EM som den stora utmanaren till de etablerade storlagen. Man lämnade Nederländerna på samma sätt som de etablerade storlagen, med svansen mellan benen.

För Spanien var en av turneringens största besvikelser. Laget hade imponerat stort under våren, något som ledde till att förbundskapten Jorge Vilda fick hybris och lämnade sina två bästa målskyttar i EM-kvalet hemma, Veronica Boquete (åtta kvalmål ) och Sonia Bermudez (sex kvalmål).

I och med att de båda, som är 30 respektive 32 år, inte fick plats hade Spanien inga spelare som passerat 30-årsgränsen i truppen.

Vilda motiverade petningarna med att han hade 23 bättre spelare med sig till Nederländerna. Men han hade inte med sig någon målskytt – och det skulle visa sig bli kostsamt.

Han sastade allt på att Jennifer Hermoso skulle leverera. Det gjorde hon i träningsmatcherna under våren, men i Nederländerna var hon ett stort fiasko. Hermoso fick inte alls till det och petades i startelvan till kvartsfinalen mot Österrike.

Faktum är att Spanien gjorde två mål i den första EM-halvleken, båda efter uselt försvarsspel från Portugal. Sedan spelade spanjorskorna sju halvlekar och en förlängning utan att göra mål.

Laget var alldeles för långsamt och omständigt i uppbyggnadsfas. Dessutom saknade man både fart och genombrottskraft när man närmade sig motståndarnas straffområdet.

Synd, för Spanien har massor av talang. Man har en hel hög passningssäkra och bolltrygga spelare, och man hade fått en drömlottning. Men den lyckades man inte förvalta. Det kändes rätt logiskt att laget åkte ut efter straffläggning mot en av turneringens mest positiva överraskningar, Österrike.

Just Österrike skall man alltså även möta i det kommande VM-kvalet. Vågar man gissa på att Boquete och Bermudez är tillbaka i truppen då?

9) Schweiz
Grupptrea. 4 poäng (en seger, ett kryss och en förlust). 3–3 i målskillnad.

Det schweiziska laget hade massor av skador inför mästerskapet. Kanske var det orsaken till att man fick en svag start, med 1–0-förlust mot Österrike och tidigt underläge i den extremfysiska matchen mot Island. Mer om den nedan.

Det schweiziska växte dock och blev allt bättre för varje minut. Det blev även lagets affischnamn Ramona Bachmann. Hon låg bakom vändningen mot Island och var fullständigt fantastisk i avslutningsmatchen mot Frankrike.

Den behövde Schweiz vinna för att ta sig till kvartsfinal. Och det började bra. Den franska backlinjen hade jätteproblem med Bachmann. Och efter en dryg kvart kopplade schweiziskorna ett jättegrepp om matchen genom en fransk utvisning, och EM:s snyggaste nickmål från Ana Maria Crnogorcevic.

I numerärt överläge kändes det som att Schweiz hade kontroll. Frankrike skapade inte en enda riktig målchans i den andra halvleken. Inte förrän i minut 76.

Då fick fransyskorna frispark, och då sjabblade den tidigare storspelande schweiziska målvakten Gaelle Thalmann bort kvartsfinalplatsen. För den här frisparken får hon inte släppa in:

Matchen slutade 1–1, och Schweiz blev enda laget som nådde fyra poäng i gruppspelet – och ändå åkte ut.

Om den schweiziska truppen kan hålla nere skadorna och Bachmann fortsätter att hålla sin EM-nivå bör Schweiz ha goda möjligheter att kvala in till VM 2019. Man har nämligen fått en utmärkt lottning, där Skottland och Polen är tuffaste motståndarna.

10) Belgien
Grupptrea. 3 poäng (en seger och två förluster). 3–3 i målskillnad.

Belgien var en av turneringens mer positiva överraskningar, laget visade att det är på rejäl uppgång. Man hade lottats in i den allra tuffaste gruppen, vilket blev deras fall. För faktum är att Belgien mycket väl hade kunnat ta medalj om laget haft en annan lottning.

Inför turneringen trodde jag i och för sig att de skulle sno åt sig någon poäng. Men jag trodde inte att de skulle vara så nära slutspel som man till slut var.

Nu visade det sig att mästerskapsdebutanterna föll på sin nervösa öppning mot Danmark. Där såg laget väldigt darrigt ut, och man kom också i underläge. Efter paus i den matchen ägde man dock spelet, och det hade inte varit orättvist med en kvittering.

I andra omgången skrällde man till rejält genom att besegra Norge med 2–0. Och i sista gruppmatchen mot Nederländerna levde slutspelshoppet ända till den 74:e minuten, när ett skott från Lieke Martens ändrade riktning och förstörde Belgiens kvartsfinalchanser.

Man föll alltså med hedersamma 2–1 mot de blivande Europamästarinnorna och med 1–0 mot de blivande silvermedaljörerna. Starka resultat av en nation där damfotbollen har många steg att vandra innan det är en erkänd sport. Som exempel kan nämnas att det dröjde till 2017 innan en damfotbollsmatch första gången direktsändes i belgisk tv.

Men landslaget har alltså tagit mycket fler kliv än sporten som sådan. Man har intressanta spelare i Tessa Wullaert, Janice Cayman och Davina Philtjens. Alla de är mellan 25 och 30 år. Men i truppen fanns en hel hög framtidsspelare kring 20-strecket, vilket gör att laget har potential att vara riktigt starkt om tre–fyra år.

Man har dessutom fått en drömchans att kvala in till VM i Frankrike 2019. Man har ju nämligen lottats in i den vidöppna gruppen med Italien, Rumänien, Portugal och Moldavien. En grupp där jag på förhand håller Belgien som knapp huvudfavorit.

11) Ryssland
Grupptrea. 3 poäng (en seger och två förluster). 2–5 i målskillnad.

Jag tippade Ryssland sist i EM. Jag trodde inte att laget skulle vara nära att ta poäng. Men man skrällde till rejält i öppningsmatchen, och vann med 2–1 mot Italien.

Den matchen såg jag bara fragmentariskt, men italienskorna måste ha underpresterat något enormt. För det ryska lag jag såg mot Sverige i Deventer i andra gruppmatchen var extremt blekt.

Det var det enda laget i EM där det kändes som att flera spelare var av svensk division 1-klass – alltså flera nivåer sämre än övriga. För att tala klarspråk innehöll laget flera träben. Ändå höll det ryska laget nere siffrorna både mot Sverige och mot Tyskland.

Man kom i underläge på en grov målvaktstavla mot Sverige, och släppte bara två straffar mot Tyskland. Eller, man släppte några mål till mot tyskorna, men vid några tillfällen hade ryskorna tur med svaga domarinsatser.

Trots tredjeplatsen i gruppen känns det som att rysk damfotboll utvecklas i fel riktning. Även om rätt många av spelarna var i 20-årsåldern kändes det alltså inte som ett framtidslag. Tvärtom tror jag att Ryssland kommer att få väldigt svårt att kvala in till kommande mästerskap. Den enda spelaren jag tyckte höll kvalitet var 30-åriga Elena Danilova.

I VM-kvalet kommer man vara chanslöst mot England. Kanske att man kan knipa andraplatsen i gruppen i konkurrens med Wales. Men jag är inte säker. Som ni förstår tyckte jag att det ryska laget var väldigt svagt.

12) Skottland
Grupptrea. 3 poäng (en seger och två förluster). 2–8 i målskillnad.

Skottland kom till EM med lågt ställda förväntningar, några tunga skador (Kim Little, Jennifer Beattie, Lizzie Arnot och Emma Mitchell) gjorde att Anna Signeul:s lag egentligen inte hade förutsättningar att slåss om en kvartsfinalplats.

Man fick också en hemsk start med en blytung 6–0-förlust mot England i öppningsmatchen. Den följdes upp med en både onödig och olycklig 2–1-förlust mot Portugal. Där var skotskorna det bättre laget, framför allt i den första halvleken. Men man hamnade i underläge efter en grov miss av Eskilstunabacken Vaila Barsley. Extra tungt var att man dessutom fick en skada på skyttedrottningen Jane Ross.

Trots allt elände levde kvartsfinalhoppet ändå in i slutminuten i sista omgången. Där gav nämligen Arsenals Caroline Weir skotskorna ledningen mot Spanien, och plötsligt var Skottland bara ett mål ifrån slutspel.

Det målet kom aldrig, utan skotskorna fick nöja sig med en meriterande seger mot spanjorskorna. En seger som säkert ger lite extra självförtroende inför VM-kvalet, där man lottats i en jämn grupp där Schweiz och Polen är de andra två lagen med högst rankning.

En spelare att hålla koll på framöver är jättetalangen Erin Cuthbert. Med facit på hand borde hon nog ha fått mer speltid, för hon använde den hon fick på bästa sätt – och var i mitt tycke lagets bästa spelare. Hon gjorde också Skottlands första mästerskapsmål någonsin.

13) Italien
Gruppfyra. 3 poäng (en seger och två förluster). 5–6 i målskillnad.

Italien sjabblade bort möjligheterna till en kvartsfinalplats redan i sin första EM-halvlek. Där släppte man in två mål mot Ryssland, ett underläge som man inte orkade ta igen. Även om man väl hade en till synes regelrätt kvittering inne.

Den tunga 2–1-förlusten följdes upp med ytterligare en. Man gjorde en mycket bra match mot Tyskland, men föll knappt – och var redan borta från slutspelschans inför sista matchen. Dessutom drog man på sig flera skador.

Det var ett sargat Italien som ställdes mot Sverige i Doetinchem. Där visade dock italienskorna klass, och vann med 3–2 i Melania Gabbiadini:s sista landskamp. Framför allt var man det bättre laget i den första halvleken, och skaffade sig där ett övertag som Sverige inte lyckades vända.

För Italien väntar nu en spännande höst. Men får ny förbundskapten efter Antonio Cabrini och laget byggs sannolikt om. Man har lottats in i en öppen VM-kvalgrupp mot Belgien, Rumänien och Portugal och bör alltså ha goda möjligheter att ta sig till Frankrike 2019.

14) Portugal
Gruppfyra. 3 poäng (en seger och två förluster). 3–5 i målskillnad.

Portugal var sista laget in i EM. De tog sig dig genom playoff, och jag trodde att de skulle lämna EM som poänglös gruppjumbo. Portugal slutade också sist i gruppen, men var ändå en positiv överraskning – till slut var man faktiskt bara ett mål från kvartsfinal.

Fast portugisiskorna inledde turneringen precis som uselt som jag hade trott. Jag var på plats i Doetinchem och såg dem ge bort två mål på vansinnigt svagt försvarsspel i den första halvleken mot Spanien.

Därefter skärpte sig Portugal, och bjöd bra motstånd i övriga fem halvlekar. Man lyckades ta en trepoängare mot Skottland i andra matchen, och inför gruppspelets sista halvlek låg man faktiskt på slutspelsplats genom att hålla 1–1 mot England B.

Engelskorna vann dock med 2–1, men Portugal kunde åka hem med högt burna huvuden. Med tanke på den bristfälliga rutinen i truppen var ju resultaten över förväntan. Spelarmässigt är det Claudia Neto som är värd att nämna. Till skillnad från sina lagkamrater håller Linköpingsmittfältaren högsta världsklass.

Portugal har fått en spännande lottning i VM-kvalet. Där spelar man i den på förhand klart mest öppna gruppen mot Italien, Belgien, sin playoffmotståndare Rumänien och Moldavien. De sistnämnda är utfyllnad. Men övriga fyra blir spännande att följa.

15) Norge
Gruppfyra. 0 poäng. 0–4 i målskillnad.

Norge blev EM:s stora flopplag. Var en klar medaljfavorit, men lyckades inte göra ett enda mål. Fiaskostämpeln på den norska insatsen minskas något av att man spelade i den tuffaste gruppen, den båda finallagen kom ifrån.

Men självklart är resultatet inte godkänt av ett av Europas topplag. Framför allt var 2–0-förlusten mot Belgien närmast chockartad, även om man hade oflyt och kom i underläge i den matchen på ett mål som borde dömts bort för offside.

Spelmässigt gjorde man en bra avslutning, i den andra halvleken mot Danmark. Där skapade norskorna fem 100-procentiga målchanser. Något mål blev det dock inte.

Förbundskapten Martin Sjögren såg ut att ha åldrats ett tiotal år under den dryga vecka Norge spelade i EM. Det höjdes också röster under EM om att han borde få lämna jobbet. Men Sjögren fick ganska omgående stöd från tränarhåll, både från alla toppserietränarna och från tränarföreningen.

Frågan är dock om Sjögren kan köra vidare med sin ”Linköpingsstil” i det norska landslaget, alltså om Norge har de rätta spelartyperna.

Den som i först hand saknas är den bolltrygga innermittfältare som skall ta ansvar för de uppgifter som Claudia Neto sköter i LFC. I EM hade Norge också stora problem i mittförsvaret. Framför allt hade Nora Holstad Berge en riktigt tung turnering.

En annan som hade det riktigt tungt var storstjärnan Ada Stolsmo Hegerberg. Hon hade en sådan där turnering där hon hela tiden hamnade på fel yta i straffområdet. Dessutom hade hon väldigt svårt att få fast bollen högt upp i planen. Det var fiaskostämpel på hennes turnering också.

På den positiva sidan placerar jag Caroline Graham Hansen, som skapade en hel del på egen hand. Hon fick dock en del kritik för att hon gick för mycket själv. Och visst kunde hon ha passat bollen ibland. Men under delar av turneringen verkade hon inte ha några lagkompisar som ville ha bollen, så det kanske ändå var bäst att hon sökte egna lösningar?

För norsk del väntar ett riktigt tufft VM-kval där man hamnat i den på pappret klart svåraste gruppen. I oktober väntar exempelvis bortamatch mot färska Europamästarinnorna Nederländerna. I övrigt ingår Irland, Slovakien och Nordirland för Norge. Och bara gruppsegraren är säker på att få åka till mästerskapet i Frankrike.

16) Island
Gruppfyra. 0 poäng. 1–6 i målskillnad.

Vann charmpriset vid sidan av planen, och hade både det bästa stödet hemifrån och på läktarna.

På planen vann man dock inga charmpris. Mycket byggde på hjärta, vilja och fysik. Sammantaget blev det en väldigt destruktiv fotboll, där man hela tiden låg på gränsen – och rätt ofta över gränsen – till vad som är tillåtet.

I premiären mot Frankrike var man mycket nära att kämpa till sig en poäng. Sedan följde en riktig holmgång mot Schweiz, där man tappade 1–0 till 1–2. Det var kanske EM-historiens mest fysiska match, och även den där lagen spelade fulast.

Efteråt kritiserade isländskorna den ryska domaren, som bara delade ut två gula kort. Och det var förstås en rimlig kritik. Samtidigt var det isländskorna som låg bakom att det blev som det blev, och på många sätt skall de nog vara glada att domaren tänjde på bedömningarna.

I sista matchen föll man med klara 3–0 mot Österrike. Där gjorde annars lysande målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir en riktigt grov tavla vid 1–0-målet. Totalt sett var hon ändå bästa isländska spelare.

Efter EM konstaterade förbundskapten Freyr Alexandersson att hans spelare behövde bli mer bolltrygga för att laget skall kunna hänga med i utvecklingen. Det är bara att hålla med. Det går inte bara leva på hjärta och full satsning i närkamperna. Island skall dock ha en bra chans att sluta topp två i den VM-kvalgrupp där de svåraste konkurrenterna är Tyskland och Tjeckien.

Därmed var min genomgång av EM-lagen klar. Orkar ni med en genomgång till så här ni en på norska här. Det är den före detta norska förbundskaptenen Even Pellerud som gick igenom alla lag (utom Norge) inför semifinalerna. Läsvärt tycker jag.

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med alla de 68 mål som gjordes i mästerskapet.

Berglunds tillslag, målvaktstavlor och Italienchock

De här senaste dagarna har mästerskapströttheten slagit till. Jag har fått försöka använda tiden på bästa sätt för att klara det tuffa program som jag satt upp, med tio matcher på de 13 dagar jag kommer vara här nere i Nederländerna.

I går var jag i Breda och såg Schweiz–Frankrike 1–1 i grupp C. Mer om den gruppen strax, men jag tänkte börja med Sverige. Sedan förra inlägget har jag varit på två pressträffar, sett en ”avbytarträning” samt läst ikapp mig på vad som rapporterats kring Italienmatchen.

Och jag måste säga att jag är lite chockad över hur mycket kritik Pia Sundhage har fått för matchningen av laget. Det är nästan som att Italienmatchen anses ha varit viktig.

Nu, med facit på hand, är det klart att Sverige sannolikt på pappret hade fått en ”lättare” väg till finalen vid gruppseger.

Det troliga är ju att övre halvan blir:

England–Frankrike
Nederländerna–Sverige

Och den undre:

Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien

Men det där visste inte Sundhage inför avspark i tisdags. Hon kunde inte heller ta för givet att det räckte med seger mot Italien för att vinna gruppen. Det fanns ju anledning att tro att Tyskland skulle kunna vinna med bra mycket större siffror än 2–0.

Sundhage valde att se till att det egna laget fick maximala förutsättningar inför slutspelet. Det tycker jag att hon borde få beröm för. Nu vet jag förstås inte hur England och Spanien matchar sina trupper i kväll, men av de sex lag som är framme i kvartsfinal har Sverige minst slitage på sina nyckelspelare. Det är något som vi bör ha nytta av nu när det inte längre går att spara spelare.

Till helgen nollställs ju allt, vid avspark i Doetinchem har Nederländerna inte någon sportslig nytta av att de tog nio poäng i gruppspelet och Sverige bara fyra. Det kommer att vara 0–0 och lika förutsättningar för båda lagen ändå.

Fysiskt kommer i stället Sverige att ha fördel av att de har matchat sina spelare klokare, medan Nederländerna har varit tvunget att slita stenhårt på sin startelva för att ta sig vidare. Möjligen jämnas det där ut av att Nederländerna har haft en vilodag mer.

Rätt många hävdar för övrigt att Danmark är en väldigt mycket lättare motståndare än Nederländerna. Det tycker inte jag. Dels tror jag att det är bättre för Sverige att möta Nederländerna, för svenska lag är bättre när de får slå lite ur underläge. Och mot värdnationen blir inte Sverige den klara favorit som många hade sett vårt lag som om vi ställts mot danskorna.

Dels såg jag gruppfinalen mellan Nederländerna och Danmark i Rotterdam i förra veckan, och visst var Nederländerna klart bäst de första 20 minuterna. Där stod hemmalaget för en imponerande startoffensiv, som gav ledning med 1–0 på en solklar, men onödig straff. Efter 20 minuter hade jag 3–0 i klara målchanser till Nederländerna.

Men efter 90 minuter hade jag 6–3 i klara målchanser till Danmark. Danskornas dominans under den andra halvlekens första 30 minuter var så stor att jag kände att Danmark är ett klart underskattat lag. Jag tror exempelvis inte att Tyskland skall jubla för mycket över att ställas mot Pernille Harder och de andra på lördag.

För svensk del på lördag gäller det att stå emot hemmalagets startoffensiv. Nederländerna har varit väldigt bra i matchupptakten på alla tre matcherna. Däremot har man tröttnat rätt rejäl på slutet. Tiden talar alltså för Sverige.

Dessutom har ju Pia Sundhage visat att hon är bra på att leda lag i utslagningsmatcher. Det är ju bara Tyskland som besegrat hennes svenska landslag i en direkt avgörande match.

Sedan Italienmatchen har Sveriges spelare fått ytterligare vila. I går var det rehab för de som spelade, medan övriga tio körde ett fotbollspass. I dag har alla fått träningsledigt.

Jag kikade på träningen i går, och utöver att Sundhage visade fin känsla när hon matade inlägg till forwards på slutet, var det Emma Berglund som fick min uppmärksamhet.

Pia Sundhage visar känsla när hon matar in inlägg. #WePlayStrong #Euro2017 #WEuro2017

A post shared by Johan Rydén (@johanryden80) on

Eller snarare Berglunds fantastiska passningsteknik. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på det tidigare. Men jag fick upp ögonen på uppvärmningen inför Italienmatchen, när Berglund och Nilla Fischer stod och slog korta passningar till varandra.

Medan Fischers bollar ofta hoppade och studsade gick nästan varenda passning från Berglund spikrakt. Bollen gled liksom fram på gräset och kom perfekt till Fischer.

På gårdagens träning stod jag och studerade spelarnas passningstillslag, och Berglunds var verkligen i särklass. Kul att se ett så vackert tillslag.

Det var däremot ingen riktigt vacker match jag fick se i Breda i går. Vackra bilder kom däremot ifrån Rotterdam, från Österrikes firande av sin gruppseger. De ser ut att ha kul, de österrikiska tjejerna:

Medan Österrike dansade sig till gruppsegern snavade sig Frankrike fram till andraplatsen. Man gjorde det via 1–1 mot Schweiz i en match där man tilldömdes en vansinnigt tuff målchansutvisning redan i 17:e minuten.

Som grädde på moset gjorde Schweiz mål på frisparken. Det är för övrigt ett fantastiskt vackert nickmål. Ana Maria Crnogorcevic kan knappast få bättre träff med pannan.

Frankrike var utslaget i 56 spelminuter. Under den tiden hade man trots det numerära underläget stort övertag i bollinnehav. Men man skapade bara en riktig målchans, och känslan var att man inte hade den mentala styrka som krävdes för att kvittera. Men i minut 76 fick man frispark strax utanför straffområdet. Och där räddades Frankrike av en jättegroda från Schweiz målvakt Gaelle Thalmann på en frispark från Camille Abily.

Det blev 1–1. Österrike vann gruppen och får troligen möta Spanien i kvartsfinal. För Frankrike väntar med stor sannolikhet alltså England. Österrike spräckte för övrigt också sin målnolla vid 3–0-segern mot Island efter en anmärkningsvärd målvaktstavla.

Gudbjörg Gunnarsdottir, som varit lysande tidigare i turneringen, hanterade den blöta bollen som en badrumstvål, och gav Sarah Zadrazil öppet mål.

Island och Schweiz åkte ut. I schweiziskornas fall berodde det mest på förlusten mot Österrike i öppningsmatchen. I går i Breda visade för övrigt Ramona Bachmann den supernivå som gjorde att jag kallade henne världens bästa spelare för några år sedan. Bachmann har ju varit nere i en svacka under en längre tid. Men i går fanns det där igen, det där otroliga rycket.

Bachmann är för övrigt precis den spelare Frankrike hade behövt. För som det franska laget har uppträtt i de två matcher jag har sett vet jag inte hur de skall kunna skaka England. Frankrike har inte lyckats göra ett enda spelmål ännu. Deras tre mål i turneringen har kommit på straff, hörna och frispark. Och det värsta är att fransyskorna har haft otroligt svårt att ens komma till målchanser i spelet.

Nu är fokus på Nederländerna

Sverige förlorade mot Italien med 3–2. Det handlade om svensk genomklappning i den första halvleken, och om en okej uppryckning i den andra.

Vårt lag lider dock fortfarande av bristfällig effektivtet, vilket gjorde att i stället för att äntligen vända ett underläge till seger åkte vi återigen på en förlust efter att ha släppt in matchens första mål.

Som ni vet tyckte jag inför matchen att Pia Sundhage borde vila spelare mot Italien. Det gjorde hon också, och egentligen har jag inte någon större kritik mot coachningen. Det är väl egentligen bara det fortsatt gigantiska förtroendet för Olivia Schough som jag ställer mig frågande till.

Jag har som bekant även tyckt att Sundhage tidigare under året har testat för få spelare och för få kombinationer. Därför skall jag nu berömma henne för Italienmatchen. Jag tycker trots allt att hon gjorde smarta tester, och kloka byten. Även om hon tog på sig förlusten tycker jag inte att det var på coachningen Sverige föll.

Sverige föll på att flera spelare underpresterade rätt rejält. Jag har underkänt hela fem spelare i min betygsättning, och det var ytterligare några som fick godkänt med ett nödrop.

Rent resultatmässigt är faktiskt gårdagens match rätt ointressant. Det viktiga är att man avancerar ur gruppen, inte vilken placering man får. Så här i efterhand är det ju inte så många som gråter över att Portugals herrar gick vidare som grupptrea i fjolårets EM-slutspel, eller att Sveriges damer hade samma placering i sin OS-grupp.

Det är hur det går i utslagsmatcherna som räknas. Och till dem fick Sundhage med sig några viktiga svar från Italienmatchen, nämligen att:

1) Elin Rubensson tyvärr inte är ett alternativ som ytterback mot Nederländerna. Hon hade ingen bra dag, utan såg ut att lida både av allmän ringrostighet och av ovana på backplatsen.

2) Linda Sembrant och Magdalena Eriksson inte hittade någon trygghet ihop. Sembrant som enligt min uppfattning varit bäst totalt sett i de två första matcherna var sämst av alla mot Italien – i varje fall i den första halvleken.

3) Lisa Dahlkvist och Hanna Folkesson kompletterade varandra bra på centralt mittfält i den andra halvleken. De spelade dessutom bollen framåt. Caroline Seger däremot hade en riktigt dålig dag, hon var som man säger i Västergötland väldigt ”seger” med bollen.

4) Stina Blackstenius är Sveriges bästa forward för tillfället. Och hon är som allra bäst när hon spelar ihop med Fridolina Rolfö. När de båda fick chansen tillsammans hade vi plötsligt ett forwardspar som samarbetade. Det var länge sedan man såg det i landslaget.

5) Lotta Schelin funkar som yttermittfältare. Jag hoppas att Sundhage vågar köra Rolfö/Blackstenius på topp mot Nederländerna, och att Schelin får starta på kanten. Det tror nämligen jag är den starkaste uppställningen.

Med det här sagt kan vi lägga Italienmatchen åt sidan och istället börja fokusera på Nederländerna. Det kommer att bli en jättekul match, en match jag faktiskt har en rätt skön känsla kring. Men mer om det i kommande inlägg. Nu är det läggdags.

Sundhage förbereder sig för Nederländerna

Fotbollskanalen har nyss presenterat det som sannolikt är kvällens svenska startelva. Den är intressant, det känns nämligen som att Pia Sundhage testar uppställning inför en trolig kvartsfinal mot Nederländerna.

Elvan mot Italien ser alltså ut så här enligt Fotbollskanalen: Hedvig LindahlElin Rubensson, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonKosovare Asllani, Hanna Folkesson, Caroline Seger, Olivia SchoughLotta Schelin och Stina Blackstenius.

Stämmer det här innebär det alltså att Jessica Samuelsson, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist vilar jämfört med förra matchen. Jag hade ju som bekant gärna sett att Sundhage hade vilat så många spelare som möjligt i kväll. Men jag tycker ändå att det här känns som en väldigt smart lösning av vår förbundskapten. Jag tror nämligen att alla tre bytena är av taktisk karaktär, och inte i första hand för att nämnda spelare behöver vilas.

Om vi börjar på det centrala mittfältet har inte Dahlkvist och Seger fått till det i offensiven. Men det svenska spelet blev bättre när Folkesson kom in mot Ryssland. Eftersom Dahlkvist inte tillhör Sundhages heliga spelare tror jag att Rosengårdsmittfältaren nu ges en chans att sno åt sig platsen till slutspelet.

Nilla Fischer har varit stabil hittills, men inte lysande. Eftersom Sundhage garanterat gärna vill ha Magdalena Erikssons vänsterfot på planen görs här ett test av hur Sembrant och Eriksson skulle funka ihop.

Sedan tror jag att de båda ytterbackarna får tävla om vem som skall spela vänsterback i det troliga kvartsfinalmötet med Nederländerna. I den matchen kommer det att gå fort på kanterna, så då kommer det att krävas två snabba ytterbackar. Samuelsson är förstås given, den andra platsen lär gå till den som klarar sig bäst i kväll.

För som ni alla säkert vet vid det här laget blir det antingen Nederländerna eller Danmark i kvartsfinal för Sverige. Ja, jag vet att vi fortfarande kan åka ut, men den risken är så liten att jag bortser från den.

Eftersom Ryssland var väldigt svagt tror jag att Tyskland kommer att göra många fler mål än Sverige i kväll, vilket talar för en andraplats – och möte med Nederländerna i Doetinchem.

 

Sundhage kan börja planera för kvarten

Tyskland vann den sena kvällsmatchen mot Italien med 2–1. Därmed kan vi slå fast att Italien kommer att sluta sist i grupp B.

Dessutom kan vi med 99,9 procents säkerhet slå fast att Sverige går vidare till kvartsfinal. Om jag har räknat rätt är Sverige nämligen 100 procent klara för slutspel även vid en uddamålsförlust mot Italien på tisdag.

För att Sverige skall missa avancemang krävs att Ryssland måste vinna mot Tyskland samtidigt som Italien vinner mot Sverige med minst två måls marginal.

Ja, ni inser ju. Det där kommer ju inte att hända – Pia Sundhage kan börja planera för kvartsfinal.

Sett till dagens match kan hon ju planera in en startelva som innehåller Magdalena Eriksson. Jag räknade till 12–0 i klara målchanser i svensk favör. Erikssons vänsterfot var inblandad i sex av de tolv chanserna.

Däremot har jag ingen notering om att någon av de båda ordinarie centrala mittfältarna, Caroline Seger eller Lisa Dahlkvist, var direkt inblandad in någon farlighet. Det kan man ju fundera lite över.

Sannolikt kan Sundhage även planera för att spela med Stina Blackstenius. Från kvällens i och för sig knapphändiga rapport om Montpellierforwarden, som handgripligen blev ryckt av planen av Sundhage, fick jag känslan av att hon är med och spelar redan på tisdag igen. Klarare besked i ärendet väntas under lördagsförmiddagen.

Däremot borde Olivia Schough nu ha spelat klart i EM. Hon var pigg i sex–sju minuter i dag, sedan hade hon inte många rätt. Och eftersom vi vet att Lotta Schelin skall spela 90 minuter i alla EM-matcherna kan det ju vara läge att fortsätta köra Schelin på högerkanten framför Jessica Samuelsson.

Den stora EM-guiden, lag 9–12

Dags för del två av fem av Den stora EM-guiden. I den här delen presenteras de fyra lag som jag tippar som grupptreor. I den första delen tippade jag vilka lag jag tror kommer sist i de respektive grupperna. Därmed har jag i och med det här inlägget offentliggjort vilka åtta lag jag tror går vidare, och vilka som får åka hem efter tre matcher.

Rent allmänt tycker jag att det är ett ovanligt öppet och svårtippat EM-slutspel som väntar. Visst finns det givna topp- och bottenlag, men det finns också rätt många skrällchanser. Därför har jag vacklat fram och tillbaka kring en hel del tips.

I dagens genomgång finns ett par lag som mycket väl skulle kunna spela semifinal om ett par veckor, men som jag alltså ändå placerar som grupptreor.

Som ni säkert har sett har jag även roat mig med att försöka gissa startelvorna i premiärmatcherna. I vissa länder känns det som att man borde kunna pricka åtminstone nio–tio spelare. I andra har förbundskaptenerna rullat rätt rejält, vilket gör det väldigt svårttippat hur man startar.

Med det sagt, här är de lag jag tippar på placeringarna 9–12:

12) Skottland 
Världsrankning: 21 – har som bäst varit rankade som nummer 19.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) England den 19 juli 20.45, 2) Portugal den 23 juli 18.00, 3) Spanien den 27 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent.
Medaljchans: 0 procent.
Tips: Åker ut i gruppspelet, blir trea i gruppen.
Profiler: Lisa Evans och Jane Ross.
Trolig startelva: Gemma Fay – Frankie Fantom Brown, Ifeoma Dieke, Rachel Corsie, Hayley Lauder – Joelle Murray, Leanne Crichton – Lisa Evans, Caroline Weir, Fiona Brown – Jane Ross.

Kommentar: Skottland har svensk förbundskapten, precis som Sverige och Norge. Men oddsen för stora framgångar för Anna Signeul är betydligt sämre än vad de är för Pia Sundhage och Martin Sjögren.

Efter tolv år på posten står Signeul inför sin sista uppgift som skotsk förbundskapten. Inte ens med ordinarie trupp hade det känts speciellt sannolikt att laget skulle kunna ta sig vidare ur grupp D, där England och Spanien är storfavoriter. Och efter att både talangen Lizzie Arnot och sedan även Kim Little drabbats av korsbandsskador och sedan även Jennifer Beattie åkt på en fotskada som gör att hon missar EM, känns avancemang som en ouppnåelig dröm för skotskorna.

Kim Little

Nämnda Kim Little är ju en av Europas och världens allra bästa spelare, och hade lämnat en stor lucka efter sig i samtliga EM-lag. Hon är en tvåvägsspelare som hade kunnat förse vassa Jane Ross med rätt bollar.

Nu finns det ändå flera helt okej spelare i Skottlands EM-trupp, men det finns för få internationella toppnamn för att kunna skaka England eller Spanien. Men skotskorna bör ha en bra chans att vinna mot Portugal i den andra gruppmatchen.

Bland spelarna att hålla lite extra koll på är forward Jane Ross redan nämnd. Hon har ett härligt tillslag och kan göra mål både från distans och i straffområdet. Målvakten Gemma Fay är rutinerad och rätt stabil. Mittbackarna Jennifer Beattie och Rachel Corsie håller god klass och Caroline Weir har en fin speluppfattning.

För några år sedan höll Lisa Evans högsta världsklass som kantspelare. Evans har dock två rätt svaga säsonger i Bayern München bakom sig. Nu skall hon starta om i Arsenal, och faktum är – skall Skottland ha minsta chans att skaka England och Spanien måste kvicka Evans hitta tillbaka till toppformen.

Skottland var ju i Växjö och mötte Sverige för ett tag sedan. Då ägnade man cirka 88 av de 90 minuterna till att slå ifrån sig. Visst höll man emot länge, men den starkaste känslan jag fick kring det skotska laget på Myresjöhus Arena var att det är ett väldigt uddlöst lag.

11) Italien 
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 10.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Ryssland den 17 juli 18.00, 2) Tyskland den 21 juli 20.45, 3) Sverige den 25 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 5 procent
Tips: Åker ut i gruppspelet.
Profiler: Melania Gabbiadini
Trolig startelva: Laura Giuliani – Sara Gama, Cecilia Salvai, Elena Linari, Elisa Bartoli – Melania Gabbiadini, Alia Guagni, Daniela Stracchi, Barbara Bonansea – Ilaria Mauro och Cristiana Girelli.

Kommentar: Italiensk damfotboll har haft en väldigt negativ trend de senaste åren, och laget har fallit på rankingen.

Dock har man en ganska stolt historia – och hittills har Italien slutat topp åtta i alla de EM-turneringar som spelats. Samma sak gäller för övrigt för Sverige. Men i år talar allt för att en av de sviterna kommer att spricka. För inte missar väl Tyskland kvartsfinal?

Med tanke på resultaten de senaste åren ligger det närmast till hands att tippa att det blir Italien som missar kvartsfinalspelet. I EM-kvalet kom Antonio Cabrini:s lag tvåa i sin grupp bakom Schweiz. Där föll man mot schweiziskorna med 3–0 hemma och 2–1 borta. I övrigt samlade man full poäng mot Tjeckien, Nordirland och Georgien.

2017 har sportsligt sett varit ett katastrofalt år för Italien. I Cypern cup föll man exempelvis med 3–0 mot Nordkorea, 4–1 mot Belgien och hela 6–0 mot Schweiz.

Trots det har den svenska Italienspionen Thomas Dennerby skickat en varning för det italienska laget, som han menar är tuffare än man tror. Kanske bygger han den varningen på att italienskorna har gjort ett kanonresultat i år – 1–1 mot England i april:

Englandsmatchen gav dock inte bara positiva besked till det italienska laget. Man drabbades av ett blytungt avbräck i minut 37 när Alice Parisi bröt både sken- och vadbenet i samma ben – en skada som förstås gör att mittfältaren missar EM-slutspelet. Parisi är en nyckelspelare för Italien och hon kommer att vara mycket saknad i Nederländerna.

Mot England vaktade Katia Schroffenegger det italienska målet. Hon släppte en del konstiga returer, något svenska forwards bör ha i åtanke om det blir Schroffenegger som får förtroendet mot Sverige i EM. Troligtvis får dock Laura Giuliani förtroendet som italiensk förstamålvakt i EM. Läs mer om henne, och om alla andra italienska målvakter och backar i den här utmärkta genomgången.

Det är ju troligt att matchen Sverige–Italien blir helt avgörande för vilka som skall avancera till kvartsfinal. I grunden skall Sverige inte behöva vara speciellt nervöst. Går vårt lag bara in med 100-procentig inställning till matchen är dagens Italien ett lag vi skall klara av att slå.

10) Danmark
Världsrankning: 15 – har som bäst varit rankade som nummer 6.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Belgien den 16 juli 20.45, 2) Nederländerna den 20 juli 20.45, 3) Norge den 24 juli 20.45.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 20 procent
Tips: Utslagna i gruppspelet – slutar trea i grupp A.
Profiler: Pernille Harder
Trolig startelva (3–4–3): Stina Lykke Petersen – Simone Boye Sörensen, Janni Arnth, Line Röddik Hansen – Theresa Nielsen, Line Sigvardsen Jensen, Sofie Junge Pedersen, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder, Sanne Troelsgaard.

Kommentar: Danmark är ett av de lag som jag bedömer ha viss chans att kunna gå hela vägen. Ändå tippar jag att man åker ut redan i gruppspelet. En av orsakerna är den tuffa grupplottningen.

För fyra år sedan tog Danmark medalj utan att vinna en enda match under ordinarie tid. Men trots bara två poäng i gruppspelet gick man vidare som näst bästa grupptrea efter lottdragning mot Ryssland.

Sedan skrällvann danskorna efter straffläggning mot Frankrike i kvartsfinalen innan det blev nya straffar – och förlust mot Norge i semifinalen.

Då var det Katrine S Pedersen och Pernille Harder som tillsammans med målvakten och straffexperten Stine Lykke Petersen bar fram laget. När passningssäkra Pedersen slutade hamnade hela det danska laget i en rätt djup svacka.

Katrine S Pedersen

Men efter några tunga år är Danmark på väg upp igen. Och det är spelgeniet Harder som skall göra det. Hon är numera en av världens allra bästa spelare och hon måste vara i absolut toppform om danskorna skall kunna förstöra mitt tips och ta sig vidare till kvartsfinal.

Fram till i förra veckan trodde jag hårt på dansk kvartsfinal. Man har gjort rätt stabila insatser under hela det här året. Man har uddamålsförluster mot starka England och Kanada, kryss mot likväl starka Australien samt storsegrar mot Portugal, Ryssland och Finland.

Men mitt tips ändrades när danskorna var i Österrike förra veckan och åkte på en riktig käftsmäll. Hemmalaget sprang i cirklar kring förvirrade danskor, och Österrikes segersiffror (4–2) var klart i underkant.

Den smällen tror jag riskerar att ställa till det rätt mycket i det danska självförtroendet. Och man är i en grupp där man inte kommer att få något gratis. Mot Norge och Nederländerna slår man ur litet underläge och även om man besegrade Belgien i höstas vet Danmark att belgiskorna kan vara farliga. Belgien vann nämligen med 2–1 i Algarve förra året.

9) Schweiz
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankade som nummer 15.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Österrike den 18 juli 18.00, 2) Island den 22 juli 18.00, 3) Frankrike den 26 juli 20.45.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Tips: Åker ut i gruppspelet.
Profiler: Ramona Bachmann och Lara Dickenmann
Trolig startelva: Gaelle Thalmann – Ana Maria Crnogorcevic, Caroline Abbé, Rahel Kiwic, Noelle Maritz – Lara Dickenmann, Vanessa Bernauer, Lia Wälti, Eseosa Aigbogun – Vanessa Bürki, Ramona Bachmann.

Kommentar: På pappret är det Schweiz som skall ta den andra kvartsfinalplatsen från grupp C. Man har ett spännande lag med ett stort antal spelare som spelar på högsta internationella nivå.

Men när jag såg schweiziskorna i genrepet mot England för några veckor sedan blev jag väldigt frågande. Det schweiziska laget var direkt uselt, och 0–4 var smickrande siffror.

Visst saknades många spelare i den matchen på grund av skador. Men även om alla ordinarie kommer tillbaka till EM-premiären mot Österrike riskerar man ha lite för många matchotränade spelare på planen samtidigt.

Lite förvånande för övrigt att Schweiz valt att inte spela en enda landskamp de sista fem veckorna innan EM-slutspelet. De flesta spelarna har ju inte heller haft matcher med sina klubblag under den perioden, vilket borde innebära att Martina Voss-Tecklenburg:s lag kan vara rejält ringrostigt i premiären.

Fast får Voss-Tecklenburg ihop det, och Ramona Bachmann prickar sin formtopp – då är Schweiz plötsligt en tänkbar medaljnation. Då är det faktiskt ett lag som skulle kunna gå hela vägen.

Schweiz har spelare från internationella toppklubbar på i princip alla positioner, utom målvakt. Man har också många olika spetsegenskaper i laget. Bachmann är den vassa genombrottsspelaren, Lara Dickenmann och AnaMaria Crnogorcevic har farten, Vanessa Bernauer är en utmärkt närkampsspelare, Lia Wälti har spelskickligheten och långa Rahel Kiwic är stark i luftrummet.

Jag tror alltså att skadeproblemen gör att Schweiz slutar trea i intressanta grupp C. Men det tipset bygger mest på en känsla. För egentligen skall alltså Schweiz vara tvåa bakom Frankrike. Mycket avgörs för schweiziskorna redan i premiären. Seger mot grannen Österrike och det känns som att vägen ligger öppen mot kvartsfinal. Och väl där väntar sannolikt Spanien, en match där Schweiz långt ifrån är chanslöst.

Hur det schweiziska laget står sig musikaliskt får andra bedöma. Men för sammanhållningen skadar det nog inte att man själva har sjungit in sin kampsång ”United in red”. Det är backen Rachel Rinast som är ledsångare:

Därmed har jag gått igenom vilka åtta lag jag tror kommer att få resa hem efter gruppspelet. Mitt tips är att vi får följande fyra kvartsfinaler:

England–Österrike
Norge–Sverige

Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien

I del 3 avslöjar jag hur jag tror att de fyra matcherna slutar.

EM inleds ju på söndag klockan 18.00. Spelschemat finner ni här. Och samtliga de 16 spelartrupperna finns här.

Följetongen fortsätter, Sverige mot Danmark igen

VM-kvallottningen är klar, och för fjärde mästerskapet av fem ställs Sverige och Danmark mot varandra. Visst, även Ukraina, Ungern och Kroatien ingår i gruppen, men de tre lagen är bara med som utfyllnad. Det är mellan Sverige och Danmark kampen om gruppsegern kommer att stå.

Vi har alltså i olika skeden ställts mot danskorna i tre de fyra senaste mästerskapen. Här är en liten tillbakablick:

VM 2011:
I det VM-kvalet behövde gruppsegrarna i Europa spela playoff. Både Sverige och Danmark vann sina kvalgrupper, och lottades mot varandra i utslagsmatcherna. Sverige vann hemma med 2–1, men var riktigt illa ute i returen. Danskorna gjorde 2–0 just före paus, och kontrollerade matchen i den andra halvleken.

Charlotte Rohlin

Då klev Charlotte Rohlin fram och räddade den svenska VM-platsen med två nickmål. Först reducerade hon i 73:e minuten – och fixade förlängning. I förlängningen gjorde Rohlin enda målet, och Sverige vidare till VM med ett nödrop.

EM 2013:
Som arrangörsland var Sverige direktkvalade till slutspelet. Där lottades vi mot Danmark i första gruppspelsmatchen. Den slutade 1–1 efter att både Lotta Schelin och Kosovare Asllani missat från straffpunkten, och Stina Lykke Petersen blivit stor dansk poängräddare. Nilla Fischer var svensk poängräddare.

Stina Lykke Petersen

VM 2015:
Tro det eller ej, men Sverige och Danmark möttes aldrig i mästerskapet.

EM 2017:
Sverige och Danmark lottades i samma kvalgrupp, och till slut gick båda lagen vidare till sommarens EM-slutspel. Sverige vann första mötet på Gamla Ullevi med 1–0 efter segermål av Caroline Seger, fint framspelad av Olivia Schough – som sannolikt gjorde sin allra bästa landskamp.

Caroline Seger

Returen i Viborg i höstas slutade med dansk 2–0-seger. Det skall dock poängteras att Sverige i det skedet redan var EM-klart, medan Danmark behövde poäng. Dessutom saknade Sverige bland annat Nilla Fischer och Lotta Schelin.

VM 2019:
Nu lottas vi alltså mot Danmark igen i Peter Gerhardsson:s första kval som svensk förbundskapten. Som noteras från mötena i de tidigare mästerskapen har Sverige och Danmark två segrar vardera, medan en match har slutat oavgjord.

Som jag ser det hade Danmark en svacka från EM-bronset 2013 fram till förra hösten, då det kändes som att man började få ordning på lagbygget igen. Nu känns absolut danskorna som ett hot i VM-kvalet. Dock ser jag Sverige som gruppfavorit till 60–40 mot Danmark, mycket beroende på att Sverige varit väldigt stabilt i kvalspel, medan danskorna varit mer ojämna. Övriga lag kan sno någon poäng av de båda topplagen, men kommer inte att ha med gruppsegern att göra.

Ukraina kändes på uppgång för två–tre år sedan, men har tappat och gjorde ett svagt EM-kval. Där kom man grupptrea bakom Frankrike och Rumänien. Ungern och Kroatien var i samma EM-kvalgrupp. Ungerskorna blev trea på åtta poäng och kroatiskorna fyra på sju poäng i den grupp Tyskland vann före Ryssland.

Här är en kort genomgång av dagens VM-kvallottning, inklusive tips:

Grupp 1: England, Ryssland, Wales, Bosnien-Hercegovina och Kazakstan.
När det var dags för de toppseedade lagen att dras satt jag och hoppades på att Sverige skulle lottas i den här gruppen.

Nu var det England som drog den sportsliga vinstlotten. Jag bedömer det som 99-procentig chans att engelskorna tar direktplatsen till VM, mitt tips är att de gör det med full poäng. Kampen om andraplatsen kan bli jämn mellan Ryssland och Wales. Ryskorna är knappa favoriter här. Men frågan är om det blir en playoffplats för tvåan i den här gruppen. Jag är tveksam.

Grupp 2: Schweiz, Skottland, Polen, Vitryssland och Albanien.
Även Schweiz drog en sportslig vinstlott. Jag ger schweiziskorna 80-procentigt favoritskap. Skottland får 17 procent, och Polen de sista tre. Polskorna är lite på uppgång, men det logiska är att Schweiz går till VM och Skottland till playoff.

Grupp 3: Norge, Nederländerna, Irland, Slovakien och Nordirland.
Norge fick den lottning man absolut inte ville ha. Som jag ser det möter man de bästa lagen ur alla de fyra övriga seedningsgrupperna, utom möjligen den fjärde där Portugal känns något bättre än Slovakien.

Det kan faktiskt bli så att det blir så jämnt i den här gruppen att tvåan inte ens får spela playoff. Det är ju bara de fyra bästa grupptvåorna som får en andra chans.

Mina odds på gruppsegrare är: Norge 50, Nederländerna 49 och Irland 1. Slovakien och Nordirland kommer inte att vinna, men kan sno poäng av alla de andra lagen.

Grupp 4: Sveriges grupp. Se ovan.

Grupp 5: Tyskland, Island, Tjeckien, Slovenien och Färöarna.
Tyskland fick en kanonlottning, och kommer att vinna den här gruppen. Island blir tvåa, och bör ha en mycket god chans att ta en playoffplats. Oddsen på gruppsegrare: Tyskland 98 procent, Island 2.

Grupp 6: Italien, Belgien, Rumänien, Portugal och Moldavien.
Tillsammans med grupp 3 är den här den sportsligt sett mest intressanta, med fyra lag som kommer att kunna vara med och slåss om VM-platsen. Mina odds på gruppsegrare: Belgien 40, Italien 39, Portugal 16 och Rumänien 5.

Jag tippar belgiskt, vilket är en chansning. En chansning jag dels bygger på att jag inte bara vill tippa på de toppseedade lagen, dels på att Belgien faktiskt besegrade Italien med 4–1 i Cypern cup nyligen.

Risken är uppenbar att de fyra topplagen kommer att sno poäng av varandra, vilket gör att grupptvåan inte kommer att få spela playoff.

Grupp 7: Spanien, Österrike, Finland, Serbien och Israel.
Spanien kommer att spela VM-slutspel i Frankrike 2019. Det allt starkare spanska laget går igenom den här gruppen utan poängförlust. Jag ser spanjorskorna som gruppfavoriter till 99 procent.

Kampen om andraplatsen står mellan Österrike och Finland. I förra VM-kvalet var de båda också i samma grupp. Då tog Österrike andraplatsen på inbördes möte. Sedan dess har Österrike gått framåt och Finland bakåt. Därmed håller jag Österrike som favoriter med 65–35 i kampen om andraplatsen.

Sammanfattningsvis är alltså mitt tips att följande länder går till VM från Europa:

Arrangörsland:
* Frankrike – redan klara.

Och som gruppsegrare i kvalet:
* England
* Schweiz
* Norge
* Sverige
* Tyskland
* Belgien
* Spanien

Till playoff:
* Skottland
* Danmark
* Island
* Österrike

Grupptvåor som missar playoff:
* Ryssland
* Nederländerna
* Italien

Det var mitt tips. Vad tror ni?