Det har gått drygt en vecka sedan det senaste inlägget. Huvudorsaken till det är att jag har jobbat med långläsning om den svenska damfotbollens födelse.
En födelse som skedde på dagen för 50 år sedan. Då var det nämligen premiär i den första riktiga damfotbollsserien i Sverige. Eller, här skall jag korrigera mig direkt: Det hade funnits en serie med fyra lag i Umeå 1951/52, men den höll bara en säsong.
Den serie som hade avspark den 12 maj 1968 i Hyssna, Kungsäter och Örby i Västergötland och Halland var däremot ingen dagsslända – den blev starten på den damfotboll vi nu har i Sverige. Det var en inofficiell serie, men den hade uppbackning från ordföranden i Västergötlands Fotbollförbund, vilket gav extra legitimitet.
Min långläsning om hur det gick till när damfotbollen startade på riktigt i Sverige finns på den här länken. Det är plus-läsning, vilket innebär att man inte kan läsa utan abonnemang.
Förr kunde vi som skribenter låsa upp plus-låset under kortare perioder. Det kan vi inte längre. Nu är jag ju part i målet, men om man är intresserad av hur det gick till när damfotbollen slog igenom i Sverige tycker jag att det kan vara värt att lägga 19 kronor på att få tillgång till bt.se under ett dygn.
Några sekunder från den historiska premiären finns för övrigt på det här SVT-klippet:
Därmed lämnar jag damfotbollens barndom och går vidare med lite mer nutida historia, nämligen en genomgång av den senaste veckans händelser.
I den superjämna damallsvenskan tuffar Piteå på. Laget har maximala tolv poäng efter fyra omgångar och imponerar framför allt i defensiven där man bara har släppt in två mål. Hittills har Piteå mött de båda nykomlingarna samt ”bottenlagen” Djurgården och Eskilstuna. De kommande fem omgångarna får vi se om norrbottningarna på allvar kan utmana om guldet.
Närmast för Piteå väntar Hammarby nämligen hemma nästa helg. I de fyra omgångarna därpå ställs de nuvarande serieledarna sedan mot de fyra lag som jag tippade topp fyra, då väntar nämligen Göteborg, Linköping, Rosengård och Kristianstad. Är Piteå kvar i guldstriden efter de matcherna kan det bli ett riktigt roligt fotbollsår i Norrbotten.
Tvåa i tabellen är Rosengård med tio poäng. Malmöklubben har 16–2 i målskillnad och känns så här långt som seriens klart bästa lag. Dock har det i två av matcherna gått lite grus i det offensiva maskineriet för Rosengård, vilket borde vara lite lätt oroande för laget. Effektiviteten är ju nämligen en av de allra viktigaste faktorerna om man vill vinna titlar.
På tredje plats återfinns nu trots allt ”krislaget” Linköping med sju poäng. Fast trots den tunga våren är faktiskt skillnaderna mellan fjolårets guldhöst och årets krisstart bara marginella – i varje fall rent resultatmässigt.
Årets facit med sju poäng på fyra omgångar ligger nämligen på samma nivå som LFC höll förra hösten. Då tog man 21 poäng på elva omgångar, vilket innebär 7,6 poäng per fyra matcher. Målskillnaden per fyra matcher i höstas var 6,5–5, medan man har 5–4 nu.
Den enda matchen jag har sett från den fjärde omgången är just Linköpings 1–0-seger mot Göteborg. En seger där LFC visade ett mycket bättre humör, och bättre arbetsmoral än senast nere i Kristianstad.
LFC:s segerrecept var just hårt arbete – och effektivitet. Jag räknade till 4–2 i klara chanser till Göteborg. Fast medan Christen Press nickade i ribbans underkant och ut sköt Nicoline Sörensen i ribbans underkant och in. Små marginaler, men otroligt viktiga för östgötarna.
Spelmässigt slog LFC väldigt mycket långt. Väldigt många av långbollarna kändes som att de slogs på chans, något man inte är van vid att se. Den långboll från Janni Arnth som ledde till segermålet var dock ingen chansboll, utan en väl avvägd passning.
LFC:s styrka den här våren har varit lagets effektivitet. Jag har räknat målchanser i tre av deras fyra matcher:
Vittsjö–LFC 11–6
Kristiansstad–LFC 7–2
LFC–Göteborg 2–4
Premiären mot Växjö såg jag inte, men där var det 6–6 i avslut mot mål, plus att Växjö hade en boll i målställningen. Så sett till chanser har LFC således varit väldigt effektivt. Att ta fyra poäng på de två senaste matcherna, där man man har 4–11 i målchanser, är ju faktiskt väldigt starkt.
I morgon 18.00 (TV12 och Cmore) är det cupfinal på Malmö IP mellan Rosengård och LFC. Spontant säger jag att det är fördel Rosengård till 65–35 inför avspark. Rosengård har ju spelmässigt sett känts så mycket stabilare hittills under våren.
Men LFC:s effektivitet och att Rosengård har drabbats av måltorka i ett par matcher, gör att jag inte vågar räkna bort Linköping.
Tillbaka till damallsvenskan där lag 4–12 ligger inom tre poängs marginal. Besvikelserna är ju Eskilstuna och Djurgården, medan Hammarby, Växjö och Kalmar är plusvarianter.
Hittills har det inte varit så många promenadsegrar i damallsvenskan, vilket är kul. Samtidigt gör det att vi som skall försöka agera experter får ett mycket svårare jobb. Jag tippade LB07 och Kalmar på nedflyttningsplats. Båda står ännu så länge upp bra.
Att Göteborg bara har fyra poäng efter fyra omgångar är väl däremot en liten minusvariant. Samtidigt har laget redan nu klarat av de två på förhand svåraste bortamatcherna, de i Malmö och Linköping. De kommande omgångarna får ge svar på hur bra Göteborg är.
Efter en stark insats i premiären har Djurgården tre raka förluster. Dessutom åkte man senast på tunga skador på Malin Diaz (ledband i knät) och Irma Helin (hjärnskakning). För Diaz väntar en längre frånvaro, medan det är oklart hur långt Helin är borta. För Djurgården får man hoppas att Helin snart kan spela igen.
I elitettan ångar Kungsbacka på. I dag vann man genom att vända 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Sundsvall. Därmed leder Kungsbacka tabellen med tre poängs marginal till fjolårets båda allsvenskar, Kif Örebro och Kvarnsveden.
I botten finns Assi, Mallbacken och Böljan kvar under nedflyttningsstrecket, men precis som i damallsvenskan är tabellen väldigt tajt och jämn, och ett par trepoängare i rad kan innebära rätt stora kliv.
Elitettans skytteliga leds av Temwa Chawinga på sju mål. Hennes storasyster Tabitha Chawinga gjorde segermålet för sitt Jiangsu Suning i sin ligadebut i Kina förra helgen.
I dag har det varit ny omgång. Då blev det inga mål för Chawinga. Däremot gjorde Argentinas forwardsstjärna Soledad Jaimes två mål när serieledande Dalian Quanjian vann med 5–0 i seriefinalen mot Wuhan – Dalians tredje raka seger.
Svenskledda Beijing har inlett med två poäng på tre omgångar, och ligger med det på sjätte plats i den åtta lag stora serien.
Därmed är det dags för en liten internationell utblick, som jag startar med förra helgens publiksuccér runt om i världen.
När de 16 000 som bänkade sig för västderbyt i NWSL, där Seattle vann med 3–2 mot Portland, är en liten siffra – då har det varit en bra helg. Den matchen spelades på lördagskvällen, svensk tid.
På lördagsmorgonen hade returen i ligafinalen i Mexiko dragit fantastiska 51 211 åskådare:
Den mexikanska rekordpubliken nöjde sig inte med att bara vara där. De levde sig in i matchen också. Det verkar helt enkelt ha varit en elektrisk stämning på matchen mellan Rayados från Monterrey och Tigres, en final som Tigres vann efter straffläggning. Hör bara det här:
Och det här:
När jag ändå är i Nordamerika tänkte jag passa på att ta några ord om veckans snackis där Kanadas landslagsmålvakt Stephanie Labbé spelade till sig en plats i ett herrlag, men stoppades av ligan.
Jag tycker inte att det är någon skandal att damer stoppar från spel i herrfotbollen. Herrar får ju inte spela i damfotbollen. Det här är alltså inget att rasa mot. Men jag tycker nog ändå att det svenska regelverket, där kvinnor numera får spela med herrarna är att föredra.
Kvinnors fysik motsvarar ungefär 14-åriga killars, vilket gör att kvinnorna knappast är att räkna som några hot mot herrarna. Så personligen hade jag röstat för att låta Labbé spela.
Tillbaka till förra helgens publiksuccér i världen. Den tredje och sista jag tänkte lyfta var förstås FA-cupfinalen på Wembley.
Där såg 45 423 åskådare svensktrion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson ta hem titeln.
Alla de tre svenskorna spelade hela matchen när Arsenal besegrades med 3–1. Chelsea vann mycket tack vare Ramona Bachmann, som gjorde både 1–0 och 2–0.
Arsenal reducerade genom Vivianne Miedema, men då var det Fran Kirby:s tur att göra mål för Chelsea.
Chelsea jublade efter cupfinalen. Sannolikt får de även jubla efter ligan. För i veckan har guldstriden i princip avgjorts sedan Manchester City förlorat två raka matcher. I tisdags föll man med 1–0 borta mot Liverpool och i dag var det Arsenal som vann med 2–1.
Därmed behöver Chelsea bara ta fyra poäng på de tre matcher man har kvar för att ta hem guldet. Sannolikt kommer Londonklubben att bärga tre av de poängen redan i kväll mot Sunderland.
I Frankrike kommer det med stor sannolikhet bli guldjubel i morgon. Lyon, som har 19 raka segrar i ligan, tar emot Marseille. En seger till och guldet är klart.
Tidigare i veckan gick just Lyon och PSG till final i franska cupen. Lyon vann med klara 4–0 hemma mot Montpellier.
Det här 2–0-målet är för övrigt en riktig godbit, inte minst förarbetet:
Och PSG vann med 3–0 borta mot Soyaux.
Även i Tyskland blir det med stor sannolikt guldjubel i morgon. Då tar Wolfsburg emot tabellfemman Essen. Efter onsdagens viktiga 2–0-seger mot Freiburg leder Nilla Fischer:s lag nu tabellen med åtta poäng före Bayern München med tre omgångar kvar.
Freiburg är ytterligare tre poäng bakom, och har således kvar chansen att få spela Champions League i höst. Freiburg fick ingen hjälp av Potsdam förra helgen. Tvärtom kom Amanda Ilestedt:s lag i underläge mot Bayern München efter den här gräsliga försvarsinsatsen. En frispark från eget straffområde får bara inte bli en målgivande passning.
För Wolfsburg handlar nog den största oron för tillfället om herrfotboll. Inför den nu pågående avslutningsomgången i herrarnas Bundesliga riskerar nämligen Wolfsburgs herrar nedflyttning. I skrivande stund ser det dock ut som att man klarar sig från direktnedflyttning, men tvingas till kval för att hänga kvar.
Jag har förstås ingen koll på vad nedflyttning för herrarna skulle innebära för damerna, men det är knappast positivt.
Se bara hur det gick i Belgien. Där säkrade Anderlechts damer ligaguldet den 1 maj. Men det finns risker för damfotbollslag att ligga som undersektion i en herrfotbollsklubb. För i veckan meddelade Anderlechts nya klubbledning att man tänker lägga ner sitt damlag.
Nu verkar inte sista ordet vara sagt i Anderlecht, men över tid bör nog damfotbollen se till att i så stor utsträckning som möjligt klara sig på egen hand.
Bättre nyheter för damfotbollen kom från Nya Zeeland, som gör som Norge – ger lika ersättning för sitt damlandslag som man ger sitt herrlandslag.
Ligan i Spanien avgörs i morgon. Då spelas den avslutande omgången, och Atletico Madrid leder med en poäng före Barcelona inför avspark.
Atletico spelar borta mot redan nedflyttningsklara nästjumbon Zaragoza medan Barca åker till Valencia för bortamötet med mittenlaget Levante. Det är alltså klar fördel Atletico.
I Italien har den sista ligaomgången just avslutats. Men det innebär inte att guldstriden är avgjord. Både Brescia (6–3 borta mot Verona) och Juventus (4–0 mot Tavagnacco) vann nämligen sina matcher i dag med klara siffror. Därmed slutar de båda lagen på lika många poäng – vilket innebär att det blir en ren guldfinal mellan dem framöver. Vågar man hoppas på att finalen blir en riktig publikfest?
Slutligen är F17-EM i gång. Där är det jättejämnt mellan sju lag. Bara värdnationen Litauen faller ur ramen. I deras grupp, A, har Tyskland i praktiken säkrat en semifinalplats genom att ta fyra poäng på sina matcher mot Nederländerna och Finland. De båda gör upp i en avgörande match om den andra semifinalplatsen, där måste finskorna vinna för att sluta topp två i truppen.
I grupp B har Spanien fyra poäng, Polen och Italien har två vardera medan England har en. Alla fyra lagen har kvar chansen till avancemang inför slutomgången där England möter Italien och Spanien ställs mot Polen.
Ja, någonstans ska ju gränsen dras för när damfotbollen blev mer officiell och ett trevande seriespel är en möjlighet. Om cirka fem år (vill jag minnas) får vi fira 50 för landslagsfotbollen.
45 000 på cupfinalen i England – självklart på Wembley (även om det nu råkade bli två Londonlag). Vad ska vi tro om morgondagens cupfinal på Malmö IP? 1500? Varför inte spela finalen på damfotbollens utnämnda nationalarena? Varför inte satsa från förbundet?
Du ger oddsen 65/35 i cupfinalen. Det var generöst. Jag skulle nog sätta betydligt lägre odds på LFC, kanske rent av ner mot 5-10 procent. Men konstigare saker har hänt.
Intressant att du betonar att damer har fysik som en fjortonårig pojkspelare. Själv har jag sett P16/17-spelare bli uppsnurrade på läktaren av damspelare. Fysik är inte allt. En bra målvakt är en bra målvakt och kan antagligen kompensera eventuella fysiska tillkortakommanden. Eller tror du att klubben står bakom Labbé bara som propagandanummer? Vad skulle hända om laget vann med Labbé i mål?
Officiell blev inte damfotbollen i Sverige förrän i november 1970, trots det tycker jag att den 12 maj 1968 är ett rätt självklart startdatum. För det är ingen tvekan om att det seriespel som startade i Marks och Varbergs kommuner drog igång en våg som inte gick att stoppa. Inte ens av motsträviga gubbar på de olika fotbollsförbunden.
Det troliga är väl att det blir 1 500–2 000 åskådare på Malmö IP i morgon. Här är publiksiffrorna på de fem senaste svenska cupfinalerna:
2017: 1 860 på Linköping Arena.
2016: 2 057 på Malmö IP.
2015: 5 602 på Linköping Arena.
2014: 1 223 på Linköping Arena.
2013: Ingen cupfinal.
2012: 768 på Valhalla IP.
I England var FA-cupfinalen något förbundet marknadsförde rätt tungt. Dessutom var det fri entré för ungdomar upp till och med 15 år, allt för att locka unga till Wembley. Vuxenbiljetterna kostade 15 pund, vilket motsvarar 175 kronor med aktuell växlingskurs.
Den svenska cupfinalen marknadsför Svenska fotbollförbundet bland annat med en bild på herrarnas final.
När det gäller finaler har jag lärt mig att det oftast blir jämnare än man tänkt sig. Det kommer in rätt mycket nerver när tävlingar avgörs i en enda match. Kanske att 65–35 är väl jämnt, men jag tycker att du överdriver åt andra hållet. För jag är övertygad om att LFC vinner betydligt fler än var tionde till tjugonde match mot Rosengård, även med dagens form. Kanske att jag skulle valt 75–25 eller 80–20 i stället.
Självklart kan även seniorspelare bland herrar bli uppsnurrade av damer. Men man måste jämföra 1:1, alltså inte damallsvenskt lag med P17-lag från exempelvis Örebro. Utan damlandslaget bör jämföras med pojklandslag, och sett till fysik bör P15-landslaget vinna en sådan match.
Jag har jämfört världsrekord i en mängd grenar mellan kvinnor och män. Och damernas rekord ligger oftast på just samma nivå som rekorden för 14-åriga pojkar. Men visst, för en målvakt är ju fysiken mindre viktig än för en utespelare, vilket gör att målvakter ofta kan hänga med på elitnivå, rent fotbollsmässigt. Dock skulle ju Labbé utsätta sig för rätt stor skaderisk, då herrspelare på elitnivå inte tvekar att ”köra över” målvakter.
Jag har ingen aning om den aktuella klubbens motiv, men jag hoppas att det inte var propaganda. Och jag tror inte att det skulle ändra så mycket om laget vann med Labbé i mål.
Missade att skriva att biljetterna till morgondagens cupfinal kostar 120 kronor för vuxna och 60 kronor för ungdomar, studenter och pensionärer.
Hur som helst, så vore det intressant att veta och diskutera hur man motiverat att Labbé inte får stå. Nja, nog skulle det ändra en del både om Labbé fick stå och om laget vann med henne i mål – det skulle visa att det är principiellt möjligt att välja en dammålvakt och det går att vinna med en sådan mellan stolparna. Däremot tror jag inte mängder av klubbar skulle följa efter.
Apropå Marks kommun så var det ju Öxabäck/Mark som vann sin sjätte cuptitel 1991. Linköping har alltså möjlighet att gå upp jämsides vid vinst imorgon. Jag ska inte skriva för mycket om Rosengårds antal titlar, men fyra är det inte, lika lite som att de har tio SM-guld. Kanske skrev jag för mycket redan nu…..
Den där debatten om Rosengård har vi haft flera gånger. Och varje gång har vi grävt ner oss i varsin skyttegrav. Du tycks ligga kvar i din och jag ligger kvar i min, så det känns inte som någon idé att ta upp ämnet igen…
Du har alldeles rätt, men frågan blir ju aktuell två gånger varje år – en är idag. När det gäller dagens cupfinal hoppas jag att spelarna avgör, inte domaren…..också en debatt vi och många haft.