Coola straffläggaren Lisa Dahlkvist avslutar karriären

Lisa Dahlkvist avslutar karriären. Hon meddelar beslutat på sitt Instagramkonto.

Spontant tänker jag direkt på några fantastiska straffar – två avgörande i kvarts- och semifinal från OS i Rio och så en mot USA i VM 2011. Den från 2011 fick mig att skriva en kärleksförklaring till Dala.

Och utöver straffarna är det som man kommer att bära med sig hennes coola lugn och den där respekt- och kompromisslösa vinnarviljan som hon alltid utstrålade. Samt en och annan spelvändning.

Det blev 134 landskamper och elva mål. Det blev OS-silver, VM-brons och fyra damallsvenska guld. Det blev tre finalförluster i Champions League.

Klubbmässigt spelade hon damallsvenskt för Kif Örebro, Umeå IK, Tyresö FF, Kopparbergs Göteborg FC och Eskilstuna United. Hon hann även med utlandsäventyr i norska Avaldsnes och franska PSG.

Beslutet om att avsluta karriären nu var långt ifrån oväntat. Det är bara att tacka för alla högtidsstunder, och önska henne lycka till i framtiden.

Dahlkvist har ju redan visat att hon är en duktig tv-expert. Så jag räknar med att få att vi inte har sett det sista av henne i fotbollssammanhang, även om hon gjort sitt på planen.

Kaos i Umeå och Spanien – och ny landslagstrupp

Emma Lind och Stina Lennartsson – där har vi de nya namnen i Peter Gerhardsson:s landslagtrupp inför matcherna mot Spanien och Frankrike om en dryg vecka.

När det gäller Lennartsson är det ju en från början offensiv kantspelare som fått en alltmer tillbakadragen position i Linköping. Nu är hon uttagen som ersättare till Hanna Glas, alltså som högerback eller kantspelare till höger utanför en trebackslinje.

Stina Lennartsson

Härom dagen meddelade Nilla Fischer att hon har gjort sitt i landslagssammanhang. Det kom knappast oväntat efter att hon ställt sig utanför de två senaste mästerskapen och ytterligare flera samlingar.

Tillbaka till truppen. Där är Sofia Jakobsson och Julia Zigiotti Olme tillbaka efter olika lång frånvaro. Totalt har Gerhardsson tagit ut 25 spelare och på presskonferensen pratade han om att matcha olika startelvor i de båda matcherna.

I första matchen väntar alltså Spanien. Det är ett spanskt landslag som drabbats av ett uppror under den senaste veckan. Ett stort antal spelare har gått ut med att de vägrar att spela under förbundskapten Jorge Vilda. Bland dem finns storstjärnor Aitana Bonmati, Patri Guijarro och Mapi León.

Andra namn på listan är Mariona Caldentey, Sandra Paños, Andrea Pereira, Clàudia Pina, Ona Batlle, Laia Aleixandri, Leila Ouahabi, Ainhoa Vicente, Lucía García, Lola Gallardo, Amaiur Sarriegi och Nerea Eizagirre.

Om inget dramatiskt händer kommer ingen av de här att vara med mot Sverige. De bästa spelarna vårt landslag nu kan ställas mot är de som kommer från Real Madrid samt Irene Paredes. Det blir alltså troligen ett väldigt försvagat spanskt lag som väntar nästa fredag.

Det är bra för den svenska rankingen. För den uppgift jag tidigare hade om att VM-lottningen skulle bygga på resultat fram till och med september månad stämde inte. VM-lottningen bygger på en ranking som sammanställs efter kommande fönster. Således kan landslaget behöva göra bra resultat även i de här två matcherna för att bli toppseedade i VM.

Utöver kaos i Spanien har vi även upplevt ekonomiskt kaos i Umeå IK den senaste veckan. Det kom ett pressmeddelande på mejlen i torsdags som förklarade att situationen är kritisk. Jag har ingen inblick i Umeå IK, men läser att klubblegendaren Roland Arnqvist är kritisk mot klubbens organisation.

Att UIK har gjort ett dåligt jobb på marknadssidan och att man räknat fel på publikintäkterna med cirka 400 000 kronor. Det låter klantigt. Man förstår ju att det är lätt att ryckas med i en skenande löneutveckling. Men det finns ju en gräns för hur fel man får räkna. Och nu har UIK passerat den gränsen med rätt stor marginal.

Slutligen är det returmatcher i Champions Leagues playoff i kväll. Mitt lag har match så jag kommer inte att kunna se någon av de båda svenska lagens matcher. Rosengård–Brann startar 18.00 och Häcken–PSG 45 minuter senare. Framför allt gör det lite ont att inte kunna vara på Bravida och se PSG på nära håll. Men man kan inte få allt.

Apropå Champions League avslutades presskonferensen med Peter Gerhardsson just med en fråga om turneringens betydelse för svensk damfotboll och för landslaget. I hans svar lobbade han för att även starta något han kallade Euroleague på damsidan. Jag antar att han menade Europa League. Och jag håller med till 100 procent.

Känslan är att damfotbollen är redo för en europeisk cupturnering till. Och det skulle dessutom göra klubblagsrankingen rättvisare eftersom underlaget skulle bygga på betydligt många fler matcher.

Rosengård kopplar greppet – igen

För en vecka sedan bjöd Rosengård in Linköping och Kristianstad i kampen om SM-guldet. I dag har Malmöklubben återigen tagit ett bastant grepp om Kronprinsessan Victorias pokal.

Mitt lag hade match i eftermiddags, vilket gjorde att jag inte kunde se något av dagens matcher. I efterhand har jag sett höjdpunkter från fem av de sex matcherna. Från toppmötet Rosengård–Linköping finns dock inget klipp på obosdamallsvenskan.se, vilket är usel service till oss som är intresserade.

Statistiken säger att LFC hade flest avslut. Men Rosengård gjorde ett mål, och hade en straff – som Cajsa Andersson räddade. Därmed leder Malmöklubben nu med fem poängs marginal, vilket förstås är en skön marginal. Att man har det avståndet och dessutom har klarat av matcherna mot både LFC och Häcken gör Rosengårds situation väldigt gynnsam.

Att Häcken vann i Kristianstad och därmed bröt KDFF:s segersvit innebär att göteborgarna är tillbaka i striden om Champions Leagueplatserna på allvar. I den striden får även Hammarby räknas in.

Från Kristianstads fotbollsarena noteras en rätt rejäl tavla från Jennifer Falk på hemmalagets reduceringsmål. Inget bra för Häckenmålvakten i kampen om platsen som förstamålvakt i landslaget i höst.

I övrigt noteras att AIK och BP kryssade i bottenmötet, samtidigt som även Kalmar tog poäng borta mot Vittsjö. Att AIK ligger kvar på nedflyttningsplats efter mötena med bottenkonkurrenterna Umeå och BP är illavarslande för Solnaklubben – om man nu vill hålla sig kvar.

Svensk topptrupp – och halvtid i damallsvenskan

Tidigare i veckan fick vi veta vilka 23 spelare som Peter Gerhardsson tänker ta med sig till England om en knapp månad. Det är ett tag sedan vår förbundskapten stod för några större skrällar i sina uttagningar. Således förväntade jag mig inte några oväntat namn i truppen.

Och det blev inte heller några skrällar. De frågetecken jag hade handlade om två back- och två offensiva platser. För backplatserna var mina kandidater Emma Kullberg, Emma Berglund, Julia Roddar och Amanda Nildén. Och på mittfältet var det Sofia Jakobsson och Rebecka Blomqvist mot Madelen Janogy.

Utan att ha sett de båda USA-proffsen spela något i sina klubbar den här säsongen tippade jag att Gerhardsson skulle välja just de fyra han gjorde, alltså Kullberg, Nildén, Blomqvist och Jakobsson.

Kullberg och Jakobsson har varit favoriter hos förbundskaptenen, och Nildén imponerade när hon fick chansen i Algarve i vintras.

Faktum är att jag tror att Kullberg kan ha varit den som satt lösast. Hon hade det tufft i Champions League i vintras, och det jag sett av henne i Brighton har inte heller varit klockrent. Men jag har bara sett någon enstaka match, så mitt underlag är väldigt långt ifrån heltäckande.

Hur bra är då den svenska EM-truppen?

Jag skulle nog säga att det till och med är den klart bästa mästerskapstrupp Sverige haft. I tidigare trupper har det alltid funnits några spelare som känts som utfyllnad, eller chansningar. Några sådana finns inte nu.

Tittar man på vilka spelare som inte kom med så har vi tyngre namn där än man är van vid. Utöver nämnda Janogy, Berglund och Roddar står ju även starka spelare som Nilla Fischer, Anna Anvegård, Mimmi Larsson, Julia Zigiotti Olme och Filippa Curmark utanför truppen.

Larsson var ju exempelvis knappt ens med i diskussionen den här gången. Fischer tackade nej, men hade säkert varit med i diskussionen annars. Även om hon har klara brister i snabbheten är hennes passningsfot en tillgång om man spelar med tre mittbackar, vilket det ju är troligt att Gerhardsson kommer att göra, åtminstone i några EM-matcher.

Att det är den starkaste truppen innebär dock inte automatiskt att det blir svensk EM-succé. Som jag ser det är det sex lag som kan vinna guldet, och ytterligare några som skulle kunna ta medalj. Sverige skall ta sig till kvartsfinal. Men när utslagningsmatcherna väl börjar kommer varje sådan att bli tuff.

Det om EM för den här gången. Nu till damallsvenskan.

Där har vi kommit till halvtid. Det är dock ingen lång vila efter 13 omgångar, utan det skall spelas ytterligare två omgångar innan det blir paus. Omgång 14 spelas söndag och måndag, och innehåller en riktigt intressant match i Häcken–Vittsjö. En match mellan två lag som förlorade senast, och därmed tappade viktig mark i kampen om medaljerna.

När vi nu kommit halvvägs har Rosengård gjort ett litet ryck. Malmöklubben är seriens enda obesegrade lag, man har dessutom både gjort klart flest mål och tagit klart flest poäng. Avståndet ner till tvåan Linköping är fem poäng.

Tvåan LFC är årets positiva skrällag. Egentligen är man den enda riktigt positiva överraskningen. I övrigt är det ju bara lag som har överraskat negativt.

Men i Östergötland har André Jeglertz fått ordning på materialet. Hans lag spelar en snabb anfallsfotboll, där Amalie Vangsgaard är spetsen som leder skytteligan med tio mål. Men där även inhopparen Therese Simonsson gjort sex.

Tittar vi på skytteligan är det fyra utländska spelare i toppen. Utöver Vangsgaard är det Tabby Tindell (tvåa på åtta mål), Hayley Dowd (trea på sju) och Evelyne Viens (fyra på sex mål och åtta assist).

Linköping är alltså tvåa. Man leder en klunga om sex lag som slåss om medaljerna. De andra fem är i tur och ordning Kristianstad, Häcken, Vittsjö, Eskilstuna och Hammarby. De sex klubbarna ligger inom sex poäng.

Fyran Häcken är en av seriens negativa överraskningar. Om det nu är en överraskning. Jag tyckte ju inför seriestart att truppen var betydligt mycket sämre än för ett år sedan. Och samtidigt trodde jag att den ändå skulle vara tillräckligt vass för att kunna försvara den andraplats man tog i fjol.

Det tycker jag fortfarande att man borde kunna. Men tränare Robert Vilahamn har haft en tung vår, där han inte fått bitarna att falla på plats. Så in i seriens andra halvlek hackar Häcken betänkligt. Man har bara tagit fem poäng på de fyra senaste omgångarna, och totalt sett har man gjort alldeles för få mål.

Det trots att man har Johanna Rytting Kaneryd. Det är hon som bär Häcken, och som jag ser det har hon varit vårens överlägset bästa spelare i damallsvenskan. Tweeten nedan är en sammanställning av skapade målchanser i damallsvenskan, statistik som jag såg för några veckor sedan. Vet inte vilken källan är, men Rytting-Kaneryd är tveklöst i absolut särklass.

Bakom medaljlagen finns en mittenklunga med Djurgården, Piteå och Kif Örebro, tre lag som knappast kan nå medaljstriden men som inte heller är i seriös risk att åka ut.

Det är mellan Kalmar, Umeå, BP och AIK nedflyttningsstriden står. Kalmar har bäst läge, efter att ha fått ihop sitt nya lag på ett helt ok sätt. Framför allt har snabba Juliette Kemppi levererat i nyckelmatcherna mot bottenkonkurrenterna. Av finländskans fem mål har två vardera kommit mot AIK och Umeå.

Umeå ligger på kvalplatsen. Laget är klart sämre än det UIK som åkte ut hösten 2020. Jag trodde nog att fjolårets seriesegrare i elitettan skulle stå sig betydligt bättre än man gjort. Men det är uppenbar risk att UIK spelar i elitettan igen nästa år.

UIK är en besvikelse, men den stora besvikelsen är ändå AIK. Solnalaget vann vårens första och sista match, och ligger sist med målskillnaden 8–31. AIK:s trupp känns som den starkaste i bottenstriden, vilket indikerar att laget kan få ett litet lyft om man tar sig ur krisstämningen efter sommaruppehållet.

Svag högerkant, svag domarinsats och svag Rysslandskritik

Påsken är över, och jag har äntligen hunnit se matchen där Sverige säkrade VM-platsen, alltså 1–1-matchen mot Irland. Det var en på många sätt intressant match.

Jag räknade till åtta klara svenska målchanser, medan Irland i princip inte hade någon. Ändå gjorde irländskorna ett mål, och kunde även ha fått en straff. Således slutar min statistik över 100-procentiga målchanser 8–2 – vilket indikerar att 2–0 eller 2–1 till Sverige hade varit mer rimliga slutresultat.

Peter Gerhardsson valde att ställa upp sitt lag 3–4–3 i försvar och ett slags 3–5–2 som kanske bäst skrivs 3–1–4–2 i anfall. Jag antar att det är det stora antalet högklassiga mittbackar som gör att Gerhardsson tycks ge större förtroende till lösningen med trebackslinje. Den har varit ett alternativ även de senaste åren, men ett reservalternativ. Vi får se vad som blir första- respektive andraval framöver.

Tittar vi på spelarna i startelvan så var Hedvig Lindahl och Linda Sembrant tillbaka. Lindahl var felfri, och även Sembrant kändes stabil.

Orsaken till att Sverige inte vann den här matchen går att finna på högerkanten. Som bekant anfaller Sverige oftare till höger än till vänster. Det var ett misstag den här gången. Högersidan med Hanna Bennison och Hanna Glas var nämligen inte bra. Bennison blixtrade till ibland, medan Glas var ovanligt svag och kvitterar ut en solklar etta i betyg.

Vänstersidan med Jonna Andersson och Kosovare Asllani var däremot väldigt bra. Asllani började i och för sig halvdant, men hittade in i matchen efter 15–20 minuter. Andersson var däremot lysande från första till sista minut. Synd bara att bollarna sällan spelades ut till vänster.

Ännu bättre än Jonna Andersson var Caroline Seger. Vår svenska lagkapten visade OS-form, och var närmast felfri.

Men det var först när förbundskapten Gerhardsson bytte högermittfält genom att sätta in Filippa Angeldahl och Fridolina Rolfö lyfte det svenska spelet. Då hade vi nämligen två bra kanter, och det blev väldigt mycket tuffare för Irland att försvara sig.

Sista halvtimman spelade Sverige något som såg ut som 2–4–4 och det svenska målet var riktigt snyggt.

Sammanfattningsvis var jag inte lika frustrerad över det svenska spelet som jag trodde att jag skulle vara. Det här borde ju ha varit en svensk seger. Samtidigt är det lite bekymrande att mittfältets högersida var så svag i cirka 60 minuter.

Till damallsvenskan. Där har jag sett delar av de senaste dagarnas matcher. Den bit jag såg av Hammarby–Piteå var gästerna det bättre laget, men jag förstår att Bajen tog över efter paus och vann rättvist. I dag såg jag 75 minuter av Kristianstad–Eskilstuna. Det var en jämn match så långt. Men, det borde väl inte ha varit så jämnt.

För min uppfattning är att Eskilstunas Noor Eckhoff skulle fått rött kort i minut 31. Hennes tackling med dubbarna före mot Sheila van den Bulk var av den kategorien att den skulle kunna ge rött direkt. Och den bara måste leda till minst ett gult kort. Det är domarnas skyldighet att skydda spelarna mot den typen av våld.

Men domare Maral Mirzai Beni hade just givit Eckhoff ett gult kort och vågade (?) inte dela ut ett till. Sanslöst fegt. Medan Sheila van den Bulk tvingades byta fick Eckhoff spela vidare. Jag ger domare Mirzai Beni ett fett rött kort för ett grovt misstag som självklart påverkade slutresultatet. Det blev 2–2, vilket väl hade känts rättvist – om det inte varit för den grova domarmissen.

I övrigt noteras att Vittsjö är nere på nedflyttningsplats efter en riktig käftsmäll borta mot Umeå. UIK vann med 4–0 i fredags – ett resultat jag inte kunde förutspå. Med hjälp från er läsare har jag nu hittat klippen med höjdpunkter på https://obosdamallsvenskan.se/.

Där såg jag hur uselt Umeå försvarade mot BP. Eller snarare hur UIK bara ville framåt, och inte var så noga med att springa hemåt. Det såg ju faktiskt så amatörmässigt ut att man nästan blev arg.

Kanske att Umeåspelarna också blev arga och sprang sönder Vittsjö på ångorna. Jag såg inte den matchen, och ännu så länge har det inte kommit upp några höjdpunkter från den här omgången, så jag får vänta på att få en inblick i hur den stora damallsvenska påsksmällen kom till.

Efter tre omgångar är det Häcken, Rosengård och Linköping i topp på sju poäng vardera. Fyra ligger Kif Örebro med sex pinnar och femma är Kristianstad med fem poäng.

Bottenlagen Vittsjö och Djurgården möts för övrigt på onsdag i en intressant match. På onsdag känns även mötet Linköping–Hammarby högintressant. Om Bajen skall kunna utmana om medaljer i år behöver de nog få med sig poäng här. Risken är att avståndet uppåt börjar växa sig för stort annars.

I skytteligan leder Tabby Tindell med fyra mål. På delad andraplats ligger Kalmars Juliette Kemppi samt fredagens båda hattrickskyttar Filippa Curmark och Mia Persson. Det vore förstås en jätteskräll om Curmark och Persson håller sig kvar i skyttetoppen även framöver.

I elitettan är det Mallbacken i topp efter tre omgångar. Man leder på bättre målskillnad än Växjö. Båda lagen har sju poäng. Det är alltså inte något lag i elitfotbollen som har full poäng efter tre omgångar, något som känns lite anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt också att Gamla Upsala SK ligger på tredjeplatsen med sex poäng – närmast före lokalkonkurrenten IK Uppsala Fotboll.

Noterbart här är att Alingsås FC United har chansen att slå sig in i serietoppen i morgon då de spelar ”derby” hemma mot Bergdalen. Det är en match jag kommer att se på plats på Gerdskenvallen.

I fredags såg jag Bergdalen–Älvsjö 2–0, en ganska jämn match. Där man sammanfattningsvis kan säga att Älvsjö hade ett mer genomtänkt lagspel, medan Bergdalen hade några bättre individualister.

Det lag som haft den intressantaste serieupptakten är kanske ändå Sundsvalls DFF. Först vann man mot Gusk, sedan kryssade man mot Rävåsen och i dag föll man mot Älvsjö. Känslan är att Sundsvall inte är så bra som jag trodde inför seriestart.

Tittar vi utanför Sveriges gränser noterar jag att det varit lite kul cupmatcher i helgen. I Tyskland är det klart att Wolfsburg och Turbine Potsdam möts i cupfinalen. Wolfsburg slog ut Bayern München med 3–1 på bortaplan i ett riktigt prestigemöte.

I England är det klart att Manchester City och Chelsea möts i FA-cupfinalen. City slog ut West Ham med 4–1. Där byttes Filippa Angeldahl in i 80:e minuten.

I den andra semifinalen vann Chelsea med 2–0 mot Arsenal. Noterbart här är att Stina Blackstenius var enda svensk på planen. Hon spelade de första 70 minuterna för Arsenal. I Chelsea blev däremot alla de tre svenska spelarna kvar på bänken hela matchen.

Apropå Chelsea och svenska spelare noterade jag att Olof Lundh gav Magdalena Eriksson en stenhård passning i hans veckokrönika.

Rubriken var: ”Magdalena Eriksson slog sarg ut när verkligheten hann i kapp henne.” Jag hände Magda prata ryskt ledarskap med TV 4 och håller med Olof Lundh. Den annars så frispråkiga och modiga Chelseakaptenen var ovanligt blek när hon skulle uttala sig om den som betalar hennes lön:

Det blir en speciell situation och att vistas inom fotbollen är svårt generellt. Pengar kommer från höger och vänster och från alla håll och kanter. Så det är speciellt, men det är samma för alla fotbollsspelare då vi alla har ett ben där pengarna kanske inte kommer från de rätta ställena.”

Jag vet inte om alla fotbollsspelare får betalt från tveksamma finansiärer. Men med tanke på att Roman Abramovitj har pumpat in stora pengar i Chelseas damlag var ju Eriksson inmålad i ett hörn.

På driften har Chelseas damlag gjort förluster kring 40 miljoner kronor de senaste säsongerna. Då är det förstås skönt att ha Abramovitj:s ekonomi bakom sig.

Kalmar: Dixon skall inte räknas som utländsk

Man lär sig saker hela tiden. Under morgonen hörde sportchef Tommy Nyberg i IFK Kalmar av sig och berättade att klubben i ett tidigt skede kollade med förbundet vad som gäller för spelare som Natalie Dixon, som är svensk men som inte tillhört en svensk klubb under ungdomsåren.

Svaret från förbundet var att Dixon går som hemmafostrad eftersom hon har svenskt pass. Skönt förstås för IFK Kalmar, som därmed står kvar på 13 utländska spelare.

Som jag skrev i förra inlägget trodde jag att man oavsett nationalitet var tvungen att ha varit registrerad för en svensk under minst tre år under åldrarna 12–21 för att räkna som hemmafostrad. Läser man tävlingsbestämmelserna framgår det nämligen inte att det räcker med svenskt pass. Där står det så här:

I förklaringen av olika begrepp:
Hemmafostrad spelare: Spelare som varit registrerad för svensk förening under minst tre år från och med det kalenderår spelaren fyllde 12 år t.o.m. det kalenderår spelaren fyllde 21 år.

Kapitel 4:
4 § Hemmafostrade spelare
Vid match i Allsvenskan – Ettan samt OBOS Damallsvenskan och Elitettan samt kval till Allsvenskan och Superettan ska minst hälften av antalet spelare som antecknas på spelarförteckningen vara hemmafostrade. Antecknas ett ojämnt antal spelare på spelarförteckningen ska andelen hemmafostrade spelare vara i majoritet. Om antalet hemmafostrade spelare varit för få ska föreningen anses ha deltagit i matchen med obehörig/obehöriga spelare. Det åligger i förekommande fall berörd förening att visa att spelare är hemmafostrad.
Om det finns synnerliga skäl får SvFF:s TK medge undantag från vad som föreskrivs i första stycket.

Pajas i Djurgården – feltänk i Kalmar?

Inlägget uppdaterat med nya bud om IFK Kalmars nyförvärv

Fredag och söndag spelas den andra omgången av damallsvenskan 2022. Det är en omgång som innehåller flera intressanta matcher. Bland annat har vi en extremt tidig seriefinal på söndag klockan 13.00. Då möts nämligen tvåan efter första omgången, Piteå, och ettan Kristianstad.

På söndag har vi även tippade toppmötet Vittsjö–Rosengård. En riktigt intressant match som lär avgöras på svårspelat vårgräs. Även nykomlingsmötet BP–Umeå och utmanarmötet Eskilstuna–Linköping känns hyperintressanta. Det gör även matchen Kif Örebro–Djurgården, en match mellan två lag som åkte kännbara förluster i premiären.

Djurgården blev helt utspelat av Piteå. Men det är faktiskt inte den svaga prestationen på planen som fick mig att reagera mest kring den matchen. Det var att Djurgårdens spelare inte pratade med media efteråt. Det var bland det löjligaste jag sett.

Det visade sig att det var sportchef Jean Balawo som hade hittat på det, och som antagligen ville ställa sig själv i centrum. Det var ju nämligen bara han och tränare Magnus Pålsson som skulle få uttala sig. Efter lite påtryckning släppte man även fram lagkapten Sanna Kullberg.

Och visst lyckades sportchef Balawo ställa sig själv i centrum. Men han gjorde det på ett sätt som ger honom pajasstämpel i min värld.

Vad var det han försökte skydda spelarna från? Den uppmärksamhet som damfotbollen har strävat efter i 50 år?

Dagen efter premiären fick Djurgårdens vd Henrik Berggren be om ursäkt, och lova att alla spelarna kommer att vara tillgängliga efter varje match framöver.

Djurgården spelar alltså på söndag. Men redan under fredagen har vi två väldigt intressanta matcher. Häcken–Hammarby är ett möte mellan två lag som var missnöjda med premiären. När lagen möttes i cupen nyligen blev det 1–1 – sedan vann Häcken i förlängning. Efter premiärresultaten är båda lagen i behov av en trepoängare. Oavgjort är inte speciellt bra för något av lagen.

Under fredagskvällen har vi även IFK Kalmar–AIK, en match mellan två tippade bottenlag. AIK såg dock stabilt ut under premiären. Och när jag pratade med en AIK:are tidigare i veckan konstaterade hen att ”vi kan säkra kontraktet med en seger i Kalmar.”

Nu lär ju knappast sex poäng räcka till säkrat kontrakt. Men det vore ju verkligen en kanonstart som skulle ge arbetsro till ett nederlagstippat lag.

IFK Kalmar åkte på en riktig smäll i premiären. I dag har man värvat en nionde amerikansk spelare, Natalie Dixon. Det speciella med henne är att hon har svenskt pass.

I en artikel i lokaltidningen Barometern säger sportchefen Tommy Nyberg:

”Det är en stabil, spännande försvarare med svenskt pass vilket underlättar i den situation vi är i. Vi hoppas att Natalie kommer att var med och utmana som en startplats.”

I första versionen av det här inlägget var jag osäker på om IFK Kalmar tänkte rätt. Signaturen Ralle konstaterade i en kommentar på bloggens Silly seasonsida att man väl inte automatiskt blir hemmafostrad för att man har svenskt pass. Jag trodde först att Ralle hade rätt, vilket alltså skulle innebära att Dixon skulle gå på utlänningskvoten, trots att hon har svensk nationalitet.

Men som konstateras i det här inlägget har förbundet meddelat IFK Kalmar att spelare med svenska pass räknas som svenska. Därmed harr Kalmar fortsatt ”bara” 13 utländska spelare där bara nio får ingå i varje matchtrupp.

Under lördagen startar elitettan. Själv skall jag sätta mig i bilen och köra upp till Uppsala för att se IK Uppsala Fotboll ta emot Bergdalens IK på Studenternas. En match mellan det lag jag tippat näst först och det jag tippat näst sist.

Jag hade en rejäl genomgång av alla lag i Borås Tidning tidigare i veckan. Ni som har konto på någon av Gota Medias tidningar kan läsa genomgången här. I genomgången finns även mitt tips av elitettan. Det ser ut så här:

1) Växjö DFF
2) IK Uppsala Fotboll
—————————
3) IFK Norrköping
—————————
4) Alingsås FC United
5) Lidköpings FK
6) Mallbackens IF Sunne
7) Sundsvalls DFF
8) Jitex BK Mölndal
9) Ifö Bromölla IF
10) Gamla Upsala SK
11) Älvsjö AIK
—————————
12) Team Thoréngruppen
13) Bergdalens IK
14) Rävåsens IK Karlskoga

Som vanligt vill jag gärna även ha in era tips. Men skriv dem helst under fliken Forum Elitettan, så har vi alla tipsen samlade. De tips som kommit in hittills är rätt eniga om att Växjö och Uppsala hamnar i toppen och att tre av de fem nykomlingarna från division 1 kommer att åka ut.

Under tiden jag skrivit det här inlägget har den fjärde och sista kvartsfinalen i Champions League rullat på tv:n. Där ledde Juventus med 2–1 mot Lyon inför dagens match. Det italienska svensklaget (Linda Sembrant och Lina Hurtig startade och Amanda Nildén byttes in) inledde starkt, men på några heta minuter gjorde Lyon två mål och sedan hade man ett ganska bra grepp om semifinalplatsen.

Det blev totalt 4–3 till Lyon. Men dubbelmötet levde ända till slutsignal. Juventus har verkligen tagit steg den här säsongen. Tidigare har jag sett dem som jämnbra med våra svenska topplag. Men nu är Juve flera steg före. Inget svenskt lag är ju ens nära att kunna skaka lag som Lyon över två matcher.

Lyons första mål var ett mästerverk av Ada Hegerberg. Själva avslutet kanske inte såg så märkvärdigt ut. Men hennes rörelse innan målnicken är rörelsen av en målgörare. Hon struntar i bollen, backar ”mot trafiken” och letar upp en yta från vilken det är bra chans att göra mål. Så jobbar en skyttedrottning.

Apropå Lyon har deras mittfältare Damaris Egurrola beslutat sig för att lämna Spanien och istället spela sin landslagsfotboll för Nederländerna. Det är ett dåligt besked för Sverige, som ju möter det nederländska laget i sommarens EM. Jag såg Egurrola i aktion mot Häcken på Bravida arena i vintras och blev otroligt imponerad. Då tyckte jag att hon var Lyons bästa spelare.

Hon är alltså ett superförvärv till det nederländska landslaget.

I och med Lyons seger blir semifinalerna PSG–Lyon och Barcelona–Wolfsburg. Många hävdar ju att engelska WSL är Europas bästa liga. Det kan vi konstatera att den inte är. Tyskland och framför allt Frankrike är kvar på tronen när det gäller bästa ligorna. Men det är ju Barcelona som är bästa laget. Det blir spännande att se om ett ombyggt Wolfsburg kan göra något mot ”oslagbara” Barca.

Som många av er säger vet så var det hela 91 553 åskådare som såg Barcelona slå ut Real Madrid under onsdagen.

Varje gång det är folkfest på en damfotbollsmatch dyker det upp många kommentarer om vilket stort steg det är för sporten. Och visst är det kul med ett nytt världsrekord.

Men det riktiga lyftet för damfotbollen ser vi först om den här publiken kommer tillbaka för att även se lunkmatcher. Eller när man fyller arenor med folk som betalar ”fullpris” för biljetterna.

Missförstå mig rätt, det är förstås fantastiskt att få 91 553 åskådare till en match. Men det var till rabatterade priser. Medlemmar i Barcelona FC fick upp till fyra fribiljetter vardera. Det var alltså många som kom in gratis – jag skriver gratis även om det är rätt dyrt att bli medlem i Barca.

Så trots publikrekordet får vi vänta ett tag till på det riktiga lyftet för damfotbollen. Men veckans publiksiffror i Champions League indikerar att något kanske ändå är på gång att hända.

När det gäller världens största publiksiffra var det tidigare rekordet på 90 185 från 1999. Jag gissar att en och annan pratade om att det var ett genombrott för damfotbollen även då.

Trots att det blev nytt världsrekord under onsdagen har den allra högsta publiksiffran på damfotboll noterats i Mexiko och det inofficiella världsmästerskapet 1971. Då såg 114 000 åskådare finalen på Aztekastadion.

Eftersom det var ett inofficiellt mästerskap räknas inte den publiksiffran som världsrekord, även om det är den största.

Snö, drömmål och tveksamma domslut – tankar efter första helgen

OBS. Inlägget kommer att uppdateras med tankar om söndagskvällens match mellan Djurgården och Piteå.

Vi är en helg in i damallsvenskan. Under söndagen fick vi en liten skräll när Umeå fick 1–1 mot topptippade Häcken i snöstorm. Här är lite tankar om söndagens matcher:

AIK–Kif Örebro 2–0

Premiären stod mellan de två lag som jag tippade som tolva respektive elva. Det var en rätt jämn match som AIK kontrollerade, och vann rättvist.

AIK spelade 4–4–2 och visade att man är svårt att komma till avslut mot när Hannah Davison är med. Att hon nu dessutom fått Jennie Nordin bredvid sig ser ut att göra väldigt stor nytta för AIK:s försvarsspel.

För det var på försvarsspelet – och lite flyt – som man vann. AIK inledde bäst och hade nödvändigt flyt när Honoka Hayashi sköt i stolpen och ut. Returen tog dock i ryggen på Örebromålvakten Tove Enblom, och gick in i mål.

Målet präglade resten av matchen. Örebro spelade 4–3–3 och hade bollen. Gästerna noterades för 10–1 i hörnor, men hade inte tyngden att komma till vassa avslut. AIK:s backlinje var 100-procentig när inlägg och inspel slogs in.

Matchen avgjordes helt på ett drömmål. Jenny Danielsson bröt ett dåligt uppspel och skickade in ett distansskott via stolpen. AIK fick en kanonstart på säsongen.

För Örebro var det alltså mindre bra. Dessutom blir man ju lite orolig när den tidigare korsbandsskadade Maja Regnås klev av och tvingades till byte redan efter 20 minuter.

Umeå IK–BK Häcken FF 1–1

En match som präglades av snö. Det snöade vid matchstart och nederbördes tycktes bara öka ju längre matchen led. I den andra halvleken bytte man äntligen till orange boll. Innan dess var det svårt att se bollen.

Häcken kom till Västerbotten utan Elin Rubensson och med Stine Larsen på bänken. Pauline Hammarlund lär ju inte vara jättelångt ifrån comeback, men i väntan på att hon är spelklar var det Johanna Rytting Kaneryd som var toppforward i Häckens 4–2–3–1.

Rytting Kaneryd stod för matchens konstverk när hon längs kortlinjen först snurrade upp Lisa Dahlkvist och sedan ur dåligt vinkel satte bollen bakom Erin Nayler. Målet kom tidigt, och Häcken hade bra kontroll under den första halvleken.

Umeå stod lågt i ett 4–1–4–1-försvar. Det lilla offensiva man hade före paus stod jättetalangen Lisa Björk för på högerkanten. Häckens kontroll hängde med in i den andra halvleken.

Men i minut 73 beordrade domaren en skottningspaus. När spelet återupptogs såg matchbilden plötsligt väldigt annorlunda ut. Björk serverade öppet mål till fjolårets skytteligavinnare i elitettan, Henna‑Riikka Honkanen. Finländskan kvitterade, och efter det var faktiskt Umeå närmast segern. Nykomlingen hade ett par riktigt vassa chanser.

Underlaget gjorde att matchen kanske inte skall analyseras sönder. Men naturligtvis oerhört skönt för Umeå att få med sig en poäng mot ett lag som säger sig vara en titelutmanare.

Kristianstads DFF–IFK Kalmar 4–0

Årets första gräsmatch spelades på ett grönbrunt underlag på Kristianstad Fotbollsarena.

Jag har ju kallat IFK Kalmar för en främlingslegion. Och nykomlingen från östra Småland kom till premiären med maximala nio utländska spelare i truppen – alla ingick i startelvan. Man hade således en rakt igenom svensk bänk. Kalmar ställde upp i ett 4–4–2 som såg ut att ha mer markeringsinslag än man är van vid.

Man får väl ge Kalmar några matcher till innan den stora sågen plockas fram. Men det var klasskillnad mellan lagen. Kalmar hade väldigt svårt att komma till avslut. Och illavarslande att nyckelspelaren och tillika målvakten Aubrey Corder tvingades kliva av skadad i minut 80. Då fick 17-åriga Fanny Jungward göra damallsvensk debut – en debut där hon höll nollan.

Trots alla utlänningar i Kalmar var det Kristianstads utländska spelare som utmärkte sig mest. Nederländska Shelia van der Bulk gjorde 1–0 på straff och amerikanska Delaney Pridham placerade in 2–0 i den första halvleken. Och efter paus tog amerikanska Kalmarförvärvet Tabitha ”Tabby” Tindell över. Hon gjorde sitt första damallsvenska mål när hon gled in från vänsterkanten och placerade in bollen i bortre hörnet, och sitt andra när hon stötte in ett inspel från nära håll.

KDFF spelade 4–3–3 med omskolade Evelina Duljan som högerback. Hon tvingades byta i slutet av första halvleken.

Linköping–Vittsjö 1–1

Premiär mellan två lag med ambition att slåss om en plats i nästa års Champions League. LFC spelar i år 3–4–3, medan Vittsjö spelar med klassiskt 4–4–2.

I en jämn första halvlek hade tidigare LFC-spelaren Linda Sällström första kanonchansen, när hon nickade i ribbans överkant. I den första halvlekens slutsekunder var det istället japanska Saori Takarada som blev matchens första målskytt. Efter en hörna vände hon bort ett par Vittsjöförsvarare och satte bollen innanför bortre stolpen.

Efter paus var Vittsjö det lag som skapade mest. Man trodde dock att det var ridå ner när Nellie Persson drog på sig sin andra varning, och blev utvisad. Det var lite diskussioner i samband med kortet, men som jag ser det var utvisningen solklar. När man har ett gult kort får man inte göra som Persson gjorde – ta tag i, och dra ner en motspelare bakifrån.

Ett decimerat Vittsjö fortsatte dock att ha de bästa målchanserna. Och när Linda Sällström turligt kvitterade så var det logiskt sett till målchanserna. Sällström sköt mot bortre stolpen, men bollen bytte riktning på Nilla Fischer och ställde helt Cajsa Andersson.

Efter kvitteringen flyttade LFC fram, ökade tempot och skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen. Men Vittsjö stod emot. Och så hade gästerna jätteflyt med domslutet 2.27 in på övertiden när Amalie Vangsgaard blev nedsprungen av Sandra Adolfsson i Vittsjös straffområde.

Min spontana reaktion var solklar straff. Den bedömningen förändrades inte när jag såg reprisbilderna. Men trots att domare Anastasia Oberlauf Poopuu hade en bra position dömde hon inspark. Ett riktigt uselt domslut.

Ett uselt domslut som gör att matchen slutade oavgjord. Och det var väl trots allt rättvist.

Djurgården–Piteå 1–4

På Tele2 Arena kändes hemmalaget Djurgården betydligt mer vilset än bortalaget Piteå. Gästerna rivstartade och fick också grym utdelning. Först skickade Hlin Eiriksdottir in 0–1 i krysset i nionde minuten och tre minuter senare var det Maja Green som på halvvolley hittade samma kryss bakom Djurgårdens målvakt Elvira Björklund. Den 18-åriga damallsvenska debutanten kan inte lastas för något av de tre baklängesmålen.

Det tredje målet gjorde Anam Imo i första halvlekens slutsekunder. Och det fjärde stötte Josefin Johansson in efter en inläggsfrispark direkt i den andra. Där var det avgjort, och resten av matchen kändes som en transportsträcka. Djurgården flyttade upp laget efter paus, och efter några byten fick man även till en reducering.

Men totalt sett var Stockholmslaget väldigt svagt. I den första halvleken kom de inte förbi Piteås press, utan slog mest lycka till-bollar mot Lova Lundin. Och det är inget bra recept. Lundin är ju nämligen ingen blixtsnabb forward, utan en duktig bollmottagare som skall ha passningarna mot sig – inte på yta.

Apropå bollmottagare var Anam Imo lysande. Hon var precis så bra som jag trodde att hon skulle bli när jag såg henne som 18-åring i Rosengård. Nigerianskan har dock inte fått något riktigt lyft under sina första säsonger i damallsvenskan. Men i år ser hon riktigt vass ut. Och då tänker jag bara inte målskytte, utan alltså framför allt hur bra hon är på att få fast bollen på offensiv planhalva.

Piteå gjorde totalt sett en imponerande bra insats. Laget kom ju elva i fjol, en placering som normalt hade lett till nedflyttning. Framför allt det spel man visade under den första halvleken signalerade däremot inte någon bottenstrid. Tvärtom såg det väldigt bra ut. Man satte en bra press på Djurgården och när man hade bollen spelade man sig ganska lugnt ur Djurgårdens press.

Det lilla tipset av damallsvenskan 2022

Mars är den månad jag brukar ha mest att göra på jobbet. Sedan drygt 20 år är jag redaktör för en matig bilaga om breddfotboll, där vi bland annat redovisar alla övergångar i lokalfotbollen. Produktionen för den bilagan brukar ha sin kulmen under slutet av mars och början av april.

Det innebär att jag under några veckor har mindre tid att se annan fotboll på tv eller på plats. Det innebär i sin tur att det både brukar bli färre och kortare blogginlägg.

I år startar damallsvenskan ovanligt tidigt, sannolikt beroende på att vi i år har 14 lag, vilket innebär fyra omgångar mer än tidigare. Jag kollade lite i backspegeln och såg att det var premiär den 25 mars i 2009 års serie.

Sedan dess har premiäromgången startat under perioden 9–17 april. I år är det alltså premiär på lördag, den 26 mars. För egen del innebär det att jag inte har hunnit göra den genomgripande analys av de damallsvenska lagen som jag brukar presentera i samband med mitt damallsvenska tips. Alla övergångar och trupper finns här.

Och här är i alla fall mitt tips. Det känns svårare än på många år. Det är ju nämligen otroligt jämnt i mitten. I fjol skiljde fem poäng mellan trean Kristianstad och åttan Örebro. Det kan bli minst lika jämnt i år. I princip känns tio lag som potentiella medaljörer.

Som vanligt välkomnar jag att ni kommer in med era tips. I grunden är ju förstås tips rätt oviktigt. Men tipsen är en krydda som ökar intresset och det är alltid roligt att se hur olika personer tror att en serie skall sluta.

1) FC Rosengård

Man är regerande mästare, och har den starkaste truppen. Att man tagit sig till final i svenska cupen trots massor av skador är ett styrkebesked. Tyvärr tror jag att man kan ha avgjort rätt tidigt. Jag skriver tyvärr för att man ju vill ha spänning i guldstriden.

2) BK Häcken FF

Ett tag tidigare i våras hade jag Häcken på fjärde–femte plats. Laget känns ju nämligen betydligt mycket sämre än det var för ett år sedan. Men sedan har man tagit sig till cupfinal. Och kollar man truppen är den ändå såpass stark att man bör kunna försvara andraplatsen. Och Johanna Rytting Kaneryd är helt klart en av seriens riktiga attraktioner. Passa på att kolla in henne innan hon sticker utomlands.

3) Vittsjö GIK

Truppen är tunn, men med höga toppar. Man har ett sylvasst forwardspar, och Katrina Gorry är en otroligt spännande värvning. En vass passningsspelare. Det här tipset utgår ifrån att startelvan kommer att hålla sig frisk. Om man däremot drabbas av skador kan det bli en plats på undre halvan. Det känns nämligen väldigt jämnt på platserna bakom de båda topplagen.

4) Kristianstads DFF

Trea två år i rad, med ungefär samma lag. Nu bygger man om. Laget ser sämre ut defensivt, men tremannaanfallet känns väldigt spännande. Får man till det kanske man till och med kan utmana Häcken om andraplatsen. Men utgångstipset blir alltså en fjärdeplats.

5) Hammarby

Hängde med länge i toppen i fjol som nykomling. Då orkade man inte hela vägen. Nu har man värvat väldigt bra under silly season, och australiska duon Kyra Cooney-Cross och Courtney Nevin kan vara spelarna som tar upp Bajen på UWCL-plats. Men i det här tipset hamnar Stockholms bästa lag just utanför medaljerna.

6) Linköping

Fjolåret var ett fiasko. Man räddade sig lite genom att avsluta med tre raka segrar och sluta på sjätte plats med 31 poäng. Känslan är att laget är bättre i år. Jag tippar dem ändå som sexa, eftersom jag just nu upplever fem lag som bättre. Men lyckas LFC få någon att göra mål är man definitivt en utmanare om medaljerna.

7) Eskilstuna

Fick ordning på spelet i fjol när man tappade flera nyckelspelare. Slutade som fyra, bara två mål från UWCL-plats. Har haft defensiv stabilitet under försäsongen med bara två insläppta mål, något som antyder att de placeras för lågt i det här tipset. Men min magkänsla har ändå inte sagt toppstrid när jag sett United i cupen.

8) Umeå IK

Det här är lite av ett tips med hjärtat. Man vill ju att klassiska UIK skall lyckas. Dels för att laget spelar en fin fotboll, dels för att man är otroligt bra på att fostra unga spelare. Risken är att laget tippats något för högt. Men känslan är helt klart att man kommer att hålla sig kvar.

9) Piteå IF

I vintras tänkte jag länge på Piteå som tänkbar avstigningskandidat. Men laget har gjort så bra resultat på försäsongen att känslan är att man bör kunna undvika akut nedflyttningsstrid. Laget har kämpat med offensiven. Därför är det positivt att Anam Imo verkar stå inför ett lyft.

10) Djurgårdens IF

Nia i fjol. Har en bredare trupp än på länge genom att man fått in flera spännande nyförvärv. Resultaten i cup och träningsmatcher har dock inte varit speciellt upplyftande. Får Djurgården ihop det kan man till och med vara med i medaljstriden. Men utifrån hur det sett ut på våren är det svårt att tippa laget så mycket högre än så här.

11) Kif Örebro

Ytterligare ett väldigt svårtippat lag, som skulle kunna sluta var som helst på platserna 5–12. Kif överraskade i fjol och var bara fem poäng bakom tredjeplatsen. Laget har många unga framtidsnamn. Men jag tror att det finns en risk för en liten backlash i år.

12) AIK

För första gången kan man hamna på kvalplats i damallsvenskan. Jag tippar att AIK slutar som tolva, men att laget klarar kvalet rätt lätt. AIK var extremt ojämnt i fjol. Nu har man tappat viktiga Rosa Kafaji, vilket kommer att kännas. Det finns potential i truppen. Men resultaten på försäsongen har varit så svaga att jag alltså placerar laget som tolva.

13) IFK Kalmar

Man har satsat utländskt. 13 utländska spelare är fyra fler än de får använda i matcher. Det är tråkigt att tippa två nykomlingar på nedflyttningsplats. Men resultaten på försäsongen gör det svårt att tippa Kalmar högre än plats 13. Man har tre uddamålsförluster på tre matcher mot damallsvenskt motstånd och föll med 3–1 mot Växjö i genrepet.

14) IF BP

Laget var sist in och har inte värvat tillräckligt bra för att kunna undvika jumboplatsen. Vi får hoppas att BP inte blir ett riktigt stryklag. Men risken känns uppenbar att laget bara tar enstaka poäng.

Skytteligan?

Den är betydligt lurigare i år än i fjol. Då vann storfavoriten Stina Blackstenius närmast före Uchenna Kanu. Ingen av dem är kvar i damallsvenskan i år.

I fjol var även trion Olivia Schough, Felicia Rogic och Madelen Janogy uppe på tvåsiffrigt antal mål. De har förstås chansen även i år. Jag tror också att Pauline Hammarlund kan göra en hel del mål i höst. Men det räcker nog inte för att vinna.

En känsla säger att det kommer att stå mellan Mimmi Larsson och Mia Jalkerud. Och mitt tips är att vinnaren spelar i Eskilstuna – jag tror alltså på Jalkerud.

Morön har dragit sig ur elitettan – vill någon ta platsen?

I går eftermiddag smög Svenska Fotbollförbundet ut nyheten om att Morön BK drar sig ur elitettan, och att man letar ersättare.

Det har varit många turer kring Morön BK under vintern. Redan i samband med kvalet i november pratades det om att klubben var på gång att dra sig ur till följd av att man var i ekonomisk kris. Jag har inte tillgång till Norran, och har inte kunnat följa i alla turer. Men klart är att Morön ville överlämna sin plats till en ny elitsatsning, Skellefteå FC.

Klubbarna kom dock inte överens om hur Skellefteå FC skulle drivas på ungdomssidan, vilket gjorde att den nya klubben aldrig bildades.

Till slut har nu alltså Morön dragit sig ur elitettan. Det innebär att serien just nu bara består av tretton lag. I nyheten på förbundets hemsida framgår att man jobbar på att fylla ut den sista platsen. Frågan är vilken klubb som är intresserad av att ta platsen med bara 1,5 månader till avspark?

Jag har gått igenom de lag som slutade topp två i division 1-serierna förra året och den reservlista som förbundet jobbar efter bör se ut så här:
1) Rävåsens IK Karlskoga
2) Sollentuna FK
3) Notvikens IK FF – 47 poäng på 20 matcher, snitt 2,35
4) Sandvikens IF – 51 på 22, 2,32.
5) FC Rosengård 2017 – 50 på 22, målskillnad +43.
6) IFK Örby – 50 på 22, +35.
7) Boo FF – 48 på 22, +38 – 63–25
8) IK Rössö Uddevalla – 48 på 22. +38 – 55–17

Att Morön drar sig ur är förstås väldigt tråkigt för elitfotbollen i norra Sverige. Jag gissar att en och annan kassör från klubbarna i södra Sverige ser något positivt med det här – om det inte blir Notviken från Luleå som kommer in i stället… Men totalt sett är det förstås ett stort problem att elitklubbar ger upp på löpande band. Det här är ju inte första gången ett lag drar sig ur elitettan.

Inför säsongen 2020 drog sig såväl Assi, LB07 som Kungsbacka DFF ur elitettan. Då fick till och med bästa tvåan i division 1 – Sandvikens IF – en friplats. Nu är Sandviken återigen aktuellt, den här gången som näst bästa tvåa. Får de chansen igen? Eller hugger någon av de tre klubbar som står före i kön?

Nu har även två av fjolårets elitettanklubbar tvingats dra sig ur. Utöver Morön kunde man läsa för en månad sedan att Borgeby FK drar sig ur division 1 och lägger ner sitt damlag. Nu står det klart att Borgeby trots allt får ihop ett lag, men att det kommer att spela i division 4.

Huruvida Morön BK kommer att ha något damlag i lägre serier i år vet jag inte. Klart är att klubben gjorde tre säsonger i elitettan. Som nykomling 2019 slutade man i mitten. Andra året blev man trea, och de dagar efter jul 2020 när Kopparbergs Göteborg FC var nedläggningshotat var Morön aktuellt för damallsvenskan. Även i fjol var man rätt länge med i diskussionen om att gå upp i damallsvenskan. Laget slutade dock på sjätte plats med 42 poäng, sju bakom BP på den tredje och sista uppflyttningsplatsen.

Smällar av olika slag

Vi är två matcher in i den tredje omgången av damallsvenskan. Bakom oss har vi några dagar där flera lag åkt på smällar av olika slag.

Ett par av smällarna har varit i form av skador. Redan i förra veckan drabbades Växjö DFF av en riktigt tuff smäll när Violah Nambi vred av ena benet. Och det var tyvärr inget vanligt benbrott.

Skadan beskrivs som dubbla benbrott, och jag läste tidigare i veckan i Smålandsposten att första operationen inte blev lyckad, utan att Nambi fortfarande låg kvar på sjukhus sex dagar efter skadan.

Det är bara att hålla tummar och tår för att Nambi blir återställd, och kan komma tillbaka till fotbollsplanen.

I går var olyckan framme igen i Växjö. Fast då var det en Kristianstadsspelare som drabbades. Det såg inget bra ut när Sveindis Jane Jonsdottir skadade knät i segermatchen mot Växjö DFF.

Jag har inte läst några uppdaterade rapporter, men känslan var ju tyvärr att det kan ha varit en allvarlig knäskada. Vi får hoppas på att det kommer lugnande besked. För Jonsdottir hade ju inlett lysande, och varit en av den damallsvenska upptaktens allra största profiler.

I helgen drabbades damallsvenskan av sin första större covid-smäll när Piteå fick in sjukdomen i truppen. Laget har fått skjuta upp helgens match mot Linköping, men verkar vara redo för att möta Växjö nästa söndag.

Elitettan har drabbats ännu värre av covid. Först var det nykomlingen IFK Norrköping som tvingades skjuta upp två matcher. Och nu är även Borgeby drabbat.

Jag kan minnas fel, men jag har för mig att man inte behövde skjuta upp en enda match i damallsvenskan i fjol. Och att även elitettan klarade sig rätt bra.

I dag noterades även en sportslig smäll. Det var Kif Örebro som knockades i den andra halvleken borta mot Hammarby. Jag kastade ett öga då och då på matchen under den första halvleken. Då tyckte jag att det kändes rätt jämnt och öppet.

Därför blev jag lite överraskad när jag noterade att Bajen hade vräkt in fem mål i den andra halvleken och vunnit med 5–0. Självklart ett otroligt skönt resultat för nykomlingen som ju inledde med att möta de båda guldkandidaterna.

I elitettan ångar Umeå på. 5–0 i dag mot tippade topplaget Jitex var ett styrkebesked. 13–1 på tre omgångar är ett annat. Mycket överraskande återfinns just nu Älvsjö AIK på andra plats med sju poäng. I dag var man mycket nära att vinna på bortaplan mot Morön. Men Skelleftelaget kvitterade i femte tilläggsminuten.

Noterbart i elitettan är att skytteligan leds av 16-åriga Lisa Björk, som gjorde alla sina fyra mål på två inhopp på 27 respektive 22 minuter i de två första omgångarna. I dag fick Umeå stortalang för första gången spela från start – då blev hon mållös.

I morgon är en riktigt stor damfotbollsdag, en av årets allra största när det gäller klubbfotboll. Då avgörs ju de båda semifinalerna i Champions League. Dessutom spelas det ligamatcher i en mängd olika nationer.

På svensk mark har vi tre högintressanta drabbningar som alla startar 15.00. Stockholmsderbyt Djurgården–AIK är en riktigt bra värdemätare för båda lagen. Skall Djurgården slippa ifrån bottenträsket i år? Har AIK sådan spets att de kan skaka de etablerade lagen?

I de andra två matcherna gästar de båda guldkandidaterna varsitt lag som har som ambition att utmana om medaljer. Rosengård skall till Eskilstuna och Häcken skall till Vittsjö. Framför allt skall det bli väldigt spännande att se vad Eskilstuna kan göra i sin match. United har ju fått en bra start på den här säsongen.

För egen del går jag miste om söndagens damfotbollsgodis. Jag skall jobba på en basketrysare, den femte och avgörande kvartsfinalen mellan Borås och Nässjö. Matchen ligger så i tid att det inte lär bli utrymme för många sekunder damfotboll. Men jag välkomnar rapporter från alla godbitarna.

En fet Kalle Anka-stämpel på EFD

För en stund sedan trodde jag inte mina ögon. Jag läste en några dagar gammal artikel i Aftonbladet, och den spontana känslan var att: det här kan väl inte stämma? För så inkompetent kan väl inte damfotbollens elitorganisation vara?

Artikeln handlar om hur EFD fördelar de pengar man fick i statligt kompensationsstöd för covid-19. Ni minns kanske hur stark kritik de fick i somras efter att ha valt ett fullständigt absurt upplägg för fördelningen av pengarna.

Ett upplägg som byggde på att de klubbar som hade störst fantasi och drömde om störst publikintäkter också fick mest pengar. Om klubbarnas ansökningar var trovärdiga var inget EFD brydde sig om.

Samtidigt som EFD prisade de som ropade högst valde herrfotbollen att fördela sina pengar efter en genomtänkt modell framtagen av Sef – Svensk elitfotboll. Där fick klubbarna först en grundsumma efter vilken division de spelar i. Sedan delades resten av pengarna upp efter omsättning och publikintresse.

Det var 1000–0 till Sef mot EFD.

Kritiken mot EFD lät inte vänta på sig. Här kan man läsa en informativ artikel om det. Organisationens generalsekreterare generalsekreterare Tomas Hoszek skyllde på ont om tid, och resursbrist.

Men nu har man alltså ha gjort om exakt samma misstag. Och nu går det definitivt inte att skylla på ont om tid. Man har ju nästan haft ett år på sig att hitta en rättvis och väl fungerande modell.

Trots det fick man återigen panik när det andra krisstödet skulle betalas ut. Enligt artikeln i Aftonbladet valde EFD då det absurda upplägget att skicka ut ett mejl till sina medlemsklubbar med frågan om man skulle fördela pengar enligt samma modell.

Att ens fundera över att göra ett lika stort fel även en andra gång är ju faktiskt att odugligförklara sig själv. Att sex av de tio klubbar som svarade på mejlet dessutom ville köra samma modell är ju också skamligt. Vi har alltså minst sex elitklubbar som sätter egen girighet före rättvisa.

Till Aftonbladet förklarar EFD:s ordförande Annika Grälls så här:

”Frågan ställdes till samtliga föreningar i fredags och utifrån det fick vi ett svar, även om det inte var från samtliga. Det vore ett märkligt förfarande att EFD:s styrelse sen skulle överpröva det svar som vi fick.”

Grälls verkar inte förstå att det allra märkligaste ju ändå är att EFD:s styrelse ens funderade över att återigen fördela pengarna enligt en metod som varit så uppenbart orättvis.

Tyvärr innebär det agerande som Grälls och de andra i EFD stått för i det här fallet till en fet Kalle Ankastämpel, både på själva organisationen och på svensk damfotboll.

För ni minns väl hur EFD:s metod för coronastödet slog i fjol? Då fick AIK 28,4 gånger mer pengar än Växjö DFF.

Det senaste året man fick ha publik på sina matcherna var 2019. Då drog AIK totalt 4500 åskådare på 13 hemmamatcher. Med det hade man den 14:e bästa totala publiksiffran av de 26 elitklubbarna. Bland annat hade Växjö mer publik.

Men AIK drömde om att få 20 000 åskådare på sitt derby mot BP i fjol. Och den drömmen fanns med i ansökan. Att man hade haft 811 på en liknande satsning mot Uppsala 2019 nämndes däremot sannolikt inte.

Här skall direkt sägas att jag inte klandrar AIK eller någon annan klubb för drömmar. Däremot tycker jag alltså att det är skamligt att sex klubbar röstade för en uppenbart orättvis modell. 

För återigen blev det AIK som fick mest – 672 440 kronor. Och återigen tillhörde Växjö de som fick minst – 23 653. Trots att Växjö alltså har haft större publikintresse än AIK får Solnaklubben återigen mer än 28 gånger så mycket pengar.

Sådana här Kalle Anka-beslut drar ner EFD i skiten och skymmer de bra saker organisationen gör.

För EFD gör också bra saker. På deras hemsida kan man nu läsa om att man gjort klart med årets certifiering av elitklubbarna.

Fyra miljoner kronor fördelas till damelitfotbollsklubbarna när 2020 års certifiering är klar

Där fördelas fyra miljoner kronor mellan klubbarna efter hur bra talangverksamhet man hade 2020. Fem klubbar hamnar på den högsta nivån och får vardera 245 000 kronor: AIK, FC Rosengård, Umeå IK, Kristianstads DFF och IFK Kalmar.

Noterbart här är att det är två klubbar från elitettan som når högsta nivån. Kul att klubbar i näst högsta divisionen väljer att satsa en stor del av sin budget på att ha duktiga tränare i sin talangutveckling. För som EFD:s sportchef Stefan Alvén säger i artikeln ovan:

”Välutbildade tränare ger välutbildade spelare.”

Det som förvånar mig lite i certifieringen är att Jitex BK med cirka 20 flicklag i verksamheten placeras så lågt.

Fyra miljoner kronor fördelas alltså i certifieringen. Just fyra miljoner kronor är också den summa de klubbar som kvalar in till gruppspelet i Champions League i höst får.

Uefa har valt att ta pengar från herrarnas turnering för att höja värdet av damernas. Totalt fördelas 250 miljoner kronor till lagen i nästa upplaga av Champions League. Kul, och välkommet.

De fyra miljoner kronor som väntar i gruppspelet är minst sagt attraktiva pengar för de svenska deltagarlagen. I Kristianstads DFF säger klubbchef Albert Sigurdsson till Kristianstadsbladet:

”Det är en otrolig summa för oss, det är ju nästan halva vår budget.”

Jag vet inte om det var på tv eller radio jag hörde Therese Sjögran i Rosengård prata om en rejäl satsning med värvningar i sommar för att öka chansen kvala in till gruppspelet. Kul med extra morötter i Champions League i höst.

Alla de tre svenska lagen måste ju kvala för att ta sig till gruppspelet. Det riskerar även storklubben Lyon. Då kommer den sannolikt att ledas av den tidigare franska storspelaren Sonia Bompastor.

Jean-Luc Vasseur har nämligen fått lämna posten efter misslyckandet i Champions League. Hon presenterades som ny Lyontränare i veckan, och tar således över med omedelbar verkan.

Slutligen så lottas grupperna i det europeiska VM-kvalet i morgon klockan 13.30. All info finns här. Sverige är ett av nio lag i högsta seedningsgruppen och kommer att vara storfavorit oavsett vilka lag vi får i gruppen.

 

Moralisk final redan i semifinal

Alldeles nyss drog Yvonne Ekroth och Caroline Sjöblom lotterna som avgjorde vilka lag som ställs mot varandra i svenska cupens semifinaler.

Det blir en moralisk final redan på söndag, då tar Häcken emot Rosengård på Bravida arena. Det blir även ett uppstickarmöte på lördag då Umeå tar emot Eskilstuna.

Det är ju delvis den geografiska lottningen som gjort att semifinalerna ser ut som de gör. De båda sydgrupperna var enormt mycket tuffare än de båda norrgrupperna. I sydgrupperna fanns alla lag som slutade topp sex i fjolårets upplaga av damallsvenskan.

Nu är vet inte geografisk lottning i semifinalerna, men om Umeå och Rosengård bytt grupper skulle Malmöklubben med stor sannolikhet ha varit seedad i dagens lottning.

När det gäller tipsen så håller jag Eskilstuna som favoriter med 67–33 mot Umeå. United bör vinna två av tre möten med elitettanlaget.

På Bravida får Häcken gälla som favoriter eftersom Rosengård har veckomatch mot Bayern München. Jag sätter det dock bara till 55–45. Och det skall bli väldigt intressant att se om Häcken vågar spela sitt ultraoffensiva spel även mot ett så starkt motstånd som Rosengård.

På lördag den 3 april, påskafton 13.00:
Umeå IK–Eskilstuna United

På söndag den 4 april, påskdagen klockan 15.30:
BK Häcken–FC Rosengård

Båda matcherna skall sändas på Cmore.

 

Angeldahl smyger fram – och får ett lyft

Inlägget uppdaterat med rätt dag för presskonferensen

På tisdag 15.00 presenterar Peter Gerhardsson sin trupp inför de stundande landskamperna mot USA och Polen. Där lär Filippa Angeldahl finnas med. I dag imponerade nämligen mittfältaren stort framför ögonen på förbundskaptenen.

De senast åren har jag tyckt att Angeldahl varit överskattad. Jag har inte alls tyckt att hon har presterat på den nivå som hon borde kunna göra. Den uppfattningen hade jag under hennes två säsonger i Linköping, och även under fjolåret i Göteborg.

Men i vinter har något hänt med Angeldahl.

I fjol var hon mest inriktad på att hålla bollen inom laget. Däremot fick vi sällan se hennes styrkor i att driva fram bollen, eller hennes fina avslut. Hon spelade i 21 av 22 damallsvenska matcher, varav 19 från start. På dem noterades hon ”bara” för tre mål och ett assist.

I år har jag varit nere i Göteborg och kollat in Häcken vid två tillfällen. Och jag har fått se en helt ny Filippa Angeldahl. Jag har sett en offensivt inriktad spelare som kommer både till egna skott och står för fina framspelningar. Tillsammans med Johanna Rytting Kaneryd driver Angeldahl Häckens anfallsspel.

Mot Växjö slog Angeldahl assisten till segermålet. Och i dagens 5–2-seger mot Linköping assisterade hon till 2–1 samt gjorde själv både 3–1 och 4–1. Två mål och två assist på två cupmatcher mot damallsvenskt motstånd alltså.

Efter dagens match kollade jag med Angeldahl om hennes nya roll. Hon sa:

”Jag försöker ta lite mer offensiv plats, komma upp lite. Jag tycker att den rollen passar mig bra.”

Är det en roll du tagit själv, eller något du blivit tilldelad?

”Det är en roll jag tagit själv. Jag gillar att göra mål så man får passa på att smyga fram.”

Så du har smugit upp 10–15 meter utan att kolla med Mats Gren?

”Nej, vi har väl haft lite dialog, men ibland kommer jag upp lite och blir ytterligare ett hot. Det har fungerat nu.”

Hur skulle du själv beskriva din roll i fjolårets lag?

”Då var det mer att styra spelet bakifrån och sätta andra i bra lägen. Nu har vi justerat det lite så att jag kan komma upp och använda mitt tillslag lite för avslut.”

Som lag, är ni lika starka som i fjol?

”Ja, absolut. Vi har tappat många spelare, men vi har också fått ni bra spelare – med mycket fart. Vi kommer att få jobba mycket mera på att få till det bollinnehav vi vill etablera. Men det kommer att gå mycket fortare i våra omställningar, så jag tror absolut att vi kan vara med i toppen i år också.”

När det inte är Angeldahl som driver Häckens anfallsspel är det alltså ofta Johanna Rytting Kaneryd. I dag hade nyförvärvet från Rosengård två assist, bland annat det här fina till Julia Zigiotti Olmes tidiga 1–0-mål: 

Det kan nog bli en hel del Häcken i den där landslagstruppen på tisdag. En spelare som inte lär vara med är Elin Rubensson. I dag var hon dock tillbaka i spel för första gången på drygt 1,5 år. Rubensson byttes in i 73:e minuten, och med tre tilläggsminuter blev det 20 minuter på planen.

Det var just 20 minuter som det var tänkt att hon skulle spela, så det blev ju klockrent. Efteråt lyssnade jag lite på när GP pratade med Rubensson. Jag hörde att hon hela tiden haft som plan att vara fullt redo till den damallsvenska premiären, men att hon nu var lite osäker på om hon kommer att orka 90 minuter om tre veckor.

Även om Rubensson såg lite lätt rostig ut i dag borde hon ju kunna bli som ett kanonnyförvärv för Häcken.

Det har för övrigt varit väldigt intressant att se Göteborgslaget i de här två matcherna mot Växjö och Linköping. Fjolårets svenska mästarlag var offensivt balanserat. Årets upplag har en ännu mycket mer offensiv balans.

Fjolårets båda kantspelare Natalia Kuikka och Emma Koivisto var i grunden försvarsspelare, även om de hela tiden även fyllde på i offensiven. Årets kantspelare är i grunden offensiva spelare, nästan vilka Mats Gren än må välja. Dessutom har man spelat med Lotta Ökvist i trebackslinjen – en offensivt lagd back, samt att Angeldahl alltså tagit några kliv uppåt i planen.

Följden blir att Häcken skapar ett väldigt tryck framåt när man anfaller. Men det skapas också stora ytor för motståndarna att kontra på. Sådana ytor fick Växjö för två veckor sedan, och sådana ytor fick även Linköping i dag.

Fram till 2–1-målet, som Cajsa Andersson bjöd på genom ett svagt uppspel i den 51:a minuten, tyckte jag att det var en rätt jämn match. Men sedan exploderade Häcken i en maktdemonstration och gjorde totalt fyra mål på 17 minuter.

Jag pratade både med Andreé Jeglertz och Frida Maanum efter matchen. Det är ju inte jättebra läge att prata förväntningar på säsongen precis efter en 5–2-förlust. Jeglertz var exempelvis långt ifrån nöjd med att laget släppt in fyra mål på så kort tid. Maanum konstaterade att Häcken hade varit mycket bättre i båda straffområden.

Men bortsett från frustrationen över förlusten verkade båda ändå övertygade om att årets LFC är bättre än fjolårets, och att laget skall kunna utmana i toppen.

LFC har jobbat med två olika spelsätt på försäsongen, dels ett med trebackslinje som skulle kunna kallas 3–3–2–2, dels ett med fyrbackslinje som i dag såg ut som klassiska 4–2–4, men som framöver sannolikt mer skall se ut som 4–2–3–1.

Linköping hade alltså en period i den andra halvleken där man kom snett på det mesta. De hade inte heller flyt med domsluten. Min uppfattning är att även domare Sara Persson kom rätt snett på det i dagens match, och att det var LFC som blev lidande.

I minut 55 var Persson ute hos Jeglertz efter att han gnällt över ett uteblivet domslut. Jag tyckte nog att Jeglertz hade ett case när han hävdade att den glidtackling Julia Zigiotti Olme satte in efter 54 minuter var ungefär likadan som den Nilla Fischer bjöd på i minut 29.

Domare Persson gjorde dock två helt olika bedömningar. Fischers förseelse ledde till ostskiva samt Häckenfrispark i fint läge. Zigiottis förseelse ledde inte till något alls. Lite så var det tyvärr fler gånger. Tråkigt att man skall behöva ha synpunkter på domarnivån efter var och varannan match.

Apropå konstiga beslut från domare har jag i tidigare inlägg glömt att nämna en intressant händelse från förra veckans cupmatch mellan Alingsås och Rosengård. I minut 86 fick Rosengård straff.

Jag har noterat att det saknas straffpunkt på en del nylagda konstgräsplaner. Den på Gerdskenvallen i Alingsås var en sådan plan utan straffpunkt. Domaren hittade markeringar på långlinjen, som hon hävdade markerade var straffen skulle läggas.

De markeringarna gällde dock avstånd vid hörna, och var bara tio meter från kortlinjen. Jelena Cankovic fick således chansen att lägga straff från tio meter. De flesta utanför domartrion kände att straffen lades väl långt fram. Och när serbiskan gjort mål (6–0) på straffen blev det en diskussion om huruvida allt verkligen gått rätt till kring den där straffen. Domaren valde dock att godkänna målet.

I samband med den där matchen i Alingsås hörde jag folk i Rosengårdsledningen uttrycka oro för dagens match mot Kristianstad.

Det visade sig vara berättigad oro. Jag har bara följt matchen via livescore, men det var intressant. Rosengård fick snabbt till en 3–0-ledning. Men redan till paus var det 3–2. Och på slutet kvitterade Kristianstad. Jag vet inte om fjolårets serietrea hade några chanser att även avgöra, och därmed sno åt sig gruppsegern. Men känslan är ju att Rosengård kom undan med blotta förskräckelsen.

Hur mycket förskräckelse det var i Eskilstuna är också oklart. Men laget lyckades spela 1–1 i Örebro, och därmed ta hem den grupp där tre lag hade chansen på avancemang inför dagens omgång.

Som jag skrev i förra inlägget kände jag att Hammarby spelmässigt sett var den gruppens bästa lag. Men fotboll handlar om att göra mål, och det lyckades inte Bajen med senast på Tunavallen.

Både mot Örebro och i dag mot Sundsvall har Emilia Larsson gjort hattrick. Trots de sex målen blev hon ändå lite av syndabock. Det var ju hennes straff som Emma Holmgren räddade på tilläggstid i söndags. Mål där och det hade varit Hammarby som spelat semifinal och inte Eskilstuna.

Det fjärde semifinallaget kommer från elitettan och heter Umeå IK. UIK stod för en sen vändning borta mot Djurgården. Sarah Mellouk kvitterade till 2–2 i minut 86, och Alexandra Sandström avgjorde i slutminuten.

Umeås seger innebär att laget tar nio poäng, och blir seedat i den lottning som sker på måndag 15.00. Det är de två bästa gruppsegrarna som blir seedade, och får semifinalerna på hemmaplan.

Utöver Umeå tog även Häcken full poäng – och får spela semi på hemmaplan. De båda oseedade lagen blir alltså Rosengård och Eskilstuna.

Som opartisk ser man ju gärna en final mellan Häcken och Rosengård. Men nu är det 50 procents chans/risk att de får mötas redan i semifinal.

I övrigt i dag har Sofia Jakobsson blivit målskytt i Spanien. Hennes Real Madrid vann med 2–0 borta mot La Coruna. Kosovare Asllani byttes in i minut 84 i den matchen. Det är nu en månad sedan Asllani senast startade en match. Men allt talar väl för att hon trots det kommer att finnas med i Gerhardssons trupp på måndag.

När jag kom hem från Göteborg hade jag på Manchester City–Reading på tv:n och Montpellier–PSG på datorn. Jag kollade inte koncentrerat på någon av matcherna, men kunde inte undvika att notera att medan PSG kunde ta en rätt säker seger så fick City verkligen jobba för trepoängaren.

City var hela tiden det bättre laget, men det dröjde ända till 87:e minuten innan Chloe Kelly kunde styra in segermålet efter ett fantastiskt förarbete av Lauren Hemp. 20-åringen fixade straff och var bästa Cityspelare mot Barcelona i onsdags. I dag avgjorde hon matchen genom att springa slalom genom Readlngförsvaret och servera Kelly öppet mål.

Därmed leder PSG och City sina respektive ligor. City har dock en match mer spelad än Chelsea, som kan återta serieledningen i morgon då man möter Aston Villa. Både i Frankrike och England återstår vårmötet mellan ettan och tvåan.

I Frankrike har jag inte sett något datum för seriefinalen mellan PSG och Lyon. Den skulle ju ha spelats för ett par veckor sedan, men sköts upp på grund av coronasmitta i PSG. I England tar Manchester City emot Chelsea den 25 april.

Marija Banusic, Rosa Kafaji, svenska cupen – och en tv-guide

Inlägget uppdaterat med fler tv-matcher

Vi är framme vid en ny helg – i svenska cupen är det en riktigt spännande sådan. Det är även en helg där det erbjuds ganska mycket tv-sänd damfotboll i Sverige.

Vi får se vem eller vilka som blir helgens stora namn. Förra helgens namn var tveklöst Marija Banusic. Hon var inte bara helgens stora svenska namn, utan sannolikt även den spelare som det pratades mest om internationellt. Har ni inte sett hennes fantastiska premiärmål i den italienska ligan så måste ni göra det nu.

Det går att köra reprisen om och om igen…

Jag såg att Max Wiman på Sydsvenskan frågade om det var tidernas snyggaste mål av en svensk spelare. Det kan vara så. Jag mottar gärna motkandidater på tidernas mål.

Ett annat svenskt namn som var hett den senaste veckan är Rosa Kafaji. Om man måste ha sett Banusics mål måste man också ha läst Erik Nivas reportage om AIK-talangen.

Det kan vara det bästa som kommer att skrivas om damfotboll det här året. Jag har trott på Kafaji sedan jag såg henne första gången. Och det här reportaget förstärker bara bilden av att hon är något extra. 

Vi får alltså se vem som blir helgens namn i svensk damfotboll. Det är helgen där gruppspelet i svenska cupen avgörs. Vi har tre direkt avgörande gruppfinaler i Häcken–Linköping, Rosengård–Kristianstad och Djurgården–Umeå samt en grupp där tre lag fortfarande kan gå vidare.

Häcken–Linköping och Rosengård–Kristianstad känns inte som gruppfinaler, utan är ju på många sätt de moraliska semifinalerna. Det här med att cupen har geografisk lottning gör ju att det blir väldigt sned gruppsammansättning.

Något annat som är snett med årets upplagor av svenska cupen är domarnas regelkunskap. Jag har varit på plats på två matcher vardera i herr- och damcupen. I en match i vardera cup har domarna inte vetat om hur många byten lagen får göra.

I herrmatchen Utsikten–Norrby i höstas gav inte domaren med sig, vilket gjorde att matchen blev lång. Efter slutsignalen fortsatte matchen i tävlingskommittén, överklagandenämnden och slutade i riksidrottsnämnden flera månader senare.

I fredags i Alingsås ägnade Rosengårds Therese Sjögran halvtidspausen åt att övertyga domartrion om att man får göra fem byten i gruppspelet. Hon lyckades, så det slapp att bli något efterspel. Men likväl är det otroligt dåligt av förbundet att inte lyckas lära sina domare vilka regler som gäller.

Jag såg även en och annan svag domarinsats i förra helgens cupspel. Där borde Hammarbys Hanna Folkesson ha fått rött kort för en armbåge mot tidigare lagkompisen Felicia Saving. Folkesson viftade med armen två–tre gånger innan hon till slut träffade Saving i ansiktet.

Domare Lovisa Johansson såg den fula armbågen – men vinkade avvärjande. Ett riktigt dåligt beslut av domaren.

Matchen det handlade om var Eskilstuna–Hammarby 1–0. Toppmöte i den grupp där tre lag har chansen att gå vidare. Hammarby är gruppens bästa lag, men slarvade förra helgen bort chansen att ha avancemanget i egna händer.

Matchen mot Eskilstuna var intressant. Det var ju nämligen en match mellan två lag som på många sätt är varandras motsatser. Hammarby är ett spelskickligt lag som har jobbat stenhårt med sitt passningsspel.

Eskilstuna är på många sätta damallsvenskans brunkarlag. Ett lag som i princip bara blivit sämre och sämre sedan Magnus ”Munken” Karlsson tog över som tränare.

De har flera skickliga spelare, men knappt något lag- eller passningsspel. Eskilstuna lever på fysik – som Felicia Rogics snabbhet och på flera nickstarka spelare vid fasta situationer – och på individuell skicklighet från Emma Holmgren, Halimatu Ayinde och Loreta Kullashi.

Mot Hammarby var det Holmgrens storspel och Kullashis geni som gav segern. Rättvist var det inte. Men säkerligen viktigt för självförtroendet i ett Unitedlag som hade det tufft förra året.

Men som sagt, Bajen borde ha fått med sig minst en poäng. Holmgren gjorde flera avgörande räddningar. Den allra mest avgörande kom på övertid när hon räddade en straff från Emilia Larsson.

Nu räcker det med en poäng för United borta mot Kif Örebro i dag. Skulle däremot Örebro vinna blir det sannolikt en målskillnadsaffär mellan tre lag. Och då har Bajen plötsligt en bra chans igen. De behöver vinna sin match mot Sundsvall med två mål större marginal än vad Örebro gör.

Alla de avgörande matcherna är tv-sända. Här är en guide till helgens matcher:

Lördag:
14.00: Häcken–Linköping i svenska cupen, sänds på Sportkanalen och Cmore.
14.00: Djurgården–Umeå IK i svenska cupen, sänds på Sportbladet Play.
14.30: Hellas Verona–Fiorentina i italienska Serie A Femminile, sänds på Viaplay.
15.00: FC Rosengård–Kristianstads DFF i svenska cupen, sänds på Sportbladet Play.
16.00: Hammarby–Sundsvalls DFF i svenska cupen, sänds på Sportbladet Play.
16.00: Kif Örebro–Eskilstuna United i svenska cupen, sänds på Sportbladet Play.
16.30: Tottenham–Arsenal i engelska WSL, sänds på Viaplay.
18.30: Manchester City–Reading i engelska WSL, sänds på Viasat Sport Premium och Viaplay.
18.45: HSC Montpellier–PSG i franska D1 Feminine, sänds på Viaplay.

Söndag:
12.30: Inter–Milan i italienska Serie A Femminile, sänds på Viaplay.
13.30: Brighton & Hove Albion–Everton i engelska WSL, sänds på Viasat Sport Premium och Viaplay.
14.00: MSV Duisburg–FC Bayern München i tyska Frauen-Bundesliga, sänds på Viaplay.
15.00: Madrid CFF–Sporting Huelva i spanska Liga Iberdrola, sänds på Viasat Football och Viaplay.
15.30: Chelsea–Aston Villa i engelska WSL, sänds på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Det sänds alltså fyra WSL-matcher i helgen. Just WSL kunde för övrigt i förra veckan presentera ett nytt tv-avtal med Sky Sports och BBC. Mer pengar till engelsk damfotboll alltså.  

Annars tippar jag på att det var lite chock i England i veckan. Både Manchester City och Chelsea blev rätt rejält utspelade i sina kvartsfinaler i Champions League. Chelsea räddades av effektivitet mot Wolfsburg och har ändå en mycket bra chans till avancemang. City däremot känns redan utslaget av ett väldigt starkt Barcelona.

City kommer säkert att få fler chanser. En som däremot har spelat sin sista match är Lena Lotzen. Den tyska 27-åringen har tyvärr haft en väldigt skadeförföljd karriär.

Som 19-åring blev hon 2013 Europamästarinna. Bland annat startade hon finalen mot Norge. Men skadorna gjorde att karriären inte blev så framgångsrik som många trodde där för snart åtta år sedan. 

Lotzen ingick även i den tyska VM-truppen i Kanada 2015. Men sedan dess har det inte blivit några fler landskamper. Hon stannar på 25 och fyra mål.

Det är alltid lika tråkigt när spelare själva inte får välja när de skall sluta, utan skador sätter stopp. Så här tackar Lena Lotzen för sig:

Slutligen blev det brasilianska Ferroviaria som vann Copa Libertadores, och som således är Sydamerikas bästa klubblag 2021.

Man vann finalen mot America de Cali med 2–1. Tyvärr var det första målet en grov målvaktstavla från Americas målvakt Katerina Tapia.

Trots att Corinthians missade finalen var det tre spelare från den klubben som delade på titeln som skyttedrottning – Gabi Nunes, Grazielle (Grazielle Pinheiro Nascimento) och Victoria (Victória Kristine Albuquerque de Miranda). På delad åttondeplats kom chilenska landslagsyttern Daniela Zamora med tre mål. Henne får vi stifta nämare bekantskap med i damallsvenskan i år. Hon har nämligen skrivit ett tvåårskontrakt med Djurgården.