Rosengård kopplar greppet – igen

För en vecka sedan bjöd Rosengård in Linköping och Kristianstad i kampen om SM-guldet. I dag har Malmöklubben återigen tagit ett bastant grepp om Kronprinsessan Victorias pokal.

Mitt lag hade match i eftermiddags, vilket gjorde att jag inte kunde se något av dagens matcher. I efterhand har jag sett höjdpunkter från fem av de sex matcherna. Från toppmötet Rosengård–Linköping finns dock inget klipp på obosdamallsvenskan.se, vilket är usel service till oss som är intresserade.

Statistiken säger att LFC hade flest avslut. Men Rosengård gjorde ett mål, och hade en straff – som Cajsa Andersson räddade. Därmed leder Malmöklubben nu med fem poängs marginal, vilket förstås är en skön marginal. Att man har det avståndet och dessutom har klarat av matcherna mot både LFC och Häcken gör Rosengårds situation väldigt gynnsam.

Att Häcken vann i Kristianstad och därmed bröt KDFF:s segersvit innebär att göteborgarna är tillbaka i striden om Champions Leagueplatserna på allvar. I den striden får även Hammarby räknas in.

Från Kristianstads fotbollsarena noteras en rätt rejäl tavla från Jennifer Falk på hemmalagets reduceringsmål. Inget bra för Häckenmålvakten i kampen om platsen som förstamålvakt i landslaget i höst.

I övrigt noteras att AIK och BP kryssade i bottenmötet, samtidigt som även Kalmar tog poäng borta mot Vittsjö. Att AIK ligger kvar på nedflyttningsplats efter mötena med bottenkonkurrenterna Umeå och BP är illavarslande för Solnaklubben – om man nu vill hålla sig kvar.

19 tankar på “Rosengård kopplar greppet – igen

  1. Nån nämnde en podd om damernas fotboll, kommer dock inte ihåg namnet. Poddledare var en som heter Wilbacher.
    Namnet dök upp häromdagen när han kastade sig hejdlöst ut i debatten och glorifierierade fotbollsvåldet efter slagsmålet mellan hundratals AIK- och Hammarbyfans.
    Denne Willbacher ansåg att våld och slagsmål tillhör supporterkulturen. Alla som kritiserade fotbollsvåldet var ”nötter och kunde fara åt helvete!”.
    Han förstod inte kritiken från polisen som har till uppgift att skydda svenska medborgare. Han förstod inte kritiken från ”vanliga” åskådare som sprang för sina liv i söndags när stolar och fyrverkeri kom farande. Han förstod inte kritiken från rädda familjer som fanns på plats på Friends och gjorde sitt yttersta för att skydda sina barn.
    Lyssnade i alla fall på podden som skulle avhandla nystarten av damallsvenskan. Kunde ju vara intressant. Men det blev 20 min om Hammarby som helt plötsligt är Sveriges bästa lag. Och som SATSAR!
    Man gick igenom laget – spelare för spelare. Tror t o m assisterande tränare hyllades.
    Dessutom några minuter om poddledarens flicklag. Undrar om flicklaget och deras föräldrar delar hans åsikter om att våld ingår i fotbollen?
    Kanske har poddledaren föreläsning i ämnet…?
    En fd spelare (som inte behöver skratta varje gång poddledaren säger nåt) kom i alla fall med sunda inlägg och försökte bredda genomgången men blev ofta avbruten av poddledaren. Sedan blev det 10 min om vardera Rosengård och BK Häcken. Lite om Djurgården, lite om bottenstriden där poddledaren ansåg att ”de måste satsa nu och värva spelare”. Kanske borde poddledaren fråga sig vart pengarna skulle komma ifrån…
    Den stockholmska kaxiga attityden blev för mycket. Stängde av. Betyg: 0,1. Färdiglyssnat!

  2. Håller med om att det är väldigt mycket fokus på Willbachers flicklag och Bajen i tutto femme. De har några lag som dem älskar att prata om. Däremot tycker jag Robin Bylund, den andra bisittaren är bra, är han som gör att jag lyssnar på podden då och då. Jag får ändå ge dem att de har fått till några bra intervjuer med bland annat Rolfö, Blackstenius och Kaneryd. Tutto femme är en systerpodd till tutto balutto där Willbacher är bisittare.

    Femme plus som Sportbladet driver är bättre. Där går de igenom alla lag lite mer ingående.
    Det hade varit kul om du startade en podd Johan! Som komplement till din fina blogg😀 Sedan förstår jag också att tiden kanske inte räcker till för att göra det. Men du har ju fantastiska förutsättningar för att lyckas. Du hade ju kunnat bjuda in både dina läsare och annat folk som du känner. Du om någon måste ju ha massvis med kontakter inom damfotbollen som är intressanta att lyssna på.

  3. Rosengård-Linköping var en match med två ansikten. Första halvlek spelade LFC stundtals ut hemmalaget och skapade en hel del chanser som borde resulterat i en halvtidsledning. Rosengård var inte ofarligt i spelvändningarna men hade fasligt svårt att ta sig ur den höga pressen. Det är något de måste jobba på om de ska kunna ta sig någonstans i WCL-spelet.

    Som så ofta i årets Damallsvenska så åt sig dock Rosengård in i matchen och var det betydligt bättre laget i andra halvlek (även om LFC hade sin kanske klaraste målchans i matchen genom Simonsson strax innan Rosengård gjorde sitt mål). Cajsa Andersson var riktigt bra under andra halvlek och gjorde utöver straffräddningen en mycket fin match, kanske kan hon t o m bli en joker i kampen om handskarna i landslaget med sin jämna nivå och fina spel med fötterna. På målet fanns inget att göra, Rosengårdsspelaren gjorde det enkelt och krutade in bollen från nära håll efter att hemmalaget hade rullat upp LFC:s försvar.

    Efter att ha sett Rosengård vinna en sån här match så ser jag dom tyvärr som klara seriesegrare redan, inte för att jag missunnar dom specifikt att vinna utan för att det blir mindre spänning och drag kring serien utan en guldstrid.

    • Det finns inget lag jag missunnar mer att vinna Damallsvenskan än Rosengård! eller – rättare sagt – för svensk damfotboll vore det bättre att vilket annat lag som helst vann serien och gärna ett Stockholmslag, men de babblar mest och vågar inte satsa det som krävs. Det är bara att slanta upp runt 30 millar Hammarby, Djurgården och AIK! Pengar finns. Fokus måste flyttas från Malmö och det eviga Rosengårdtjatet till en annan region. Fast om fyra fem år kanske ”problemet” med Rosengård är löst när de är tvåa i staden efter Malmö FF:s damlag.

      • Här beror mycket på vad man menar när man säger ”bra för svensk damfotboll.” Hur menar du?

        Rankingmässigt är det definitivt bäst för svensk damfotboll om Rosengård spelar i UWCL varje år. För FCR är det enda lag som blir seedat i playoffspelet. Det år då Piteå och Kopparbergs Göteborg spelade i UWCL är ett riktigt sänke för den svenska rankingpoängen.

        • Just det – ännu mer av Rosengård och Rosengård och….. Bra för svensk damfotboll är en vass konkurrenssituation och då kan det inte bara de flesta år handla om Rosengård (etta eller i sämsta fall tvåa). Därför måste exempelvis Stockholmsklubbarna sätta fart och sluta babbla. Ska dynamiken i svensk klubbfotboll ändras krävs att flera klubbar lägger minst 30 miljoner per år på sina damlag. Och precis – det är för svaga svenska lag som når gruppspelet. KDFF stupade redan i kvalet och fick pisk av Ajax – ett lag som knappast framkallar frossbrytningar hos motståndare inom damfotbollen. Det är sååååå kul med WCL….?

        • En vass konkurrenssituation låter absolut som något bra. Däremot är det långt ifrån säkert att det är bra med stor variation på tronen. De fyra största ligorna i Europa finns i Frankrike, Tyskland, England och Spanien. Det är länder där det inte är speciellt stor variation i ligatoppen.

          I Frankrike har Lyon vunnit 15 av de 16 senaste gulden. PSG har tagit det sista guldet, och har dessutom varit topp två nio av de tio senaste åren. I Tyskland har Wolfsburg (7) eller Bayern München vunnit de tio senaste gulden. I England har Chelsea vunnit sex guld under de åtta senaste åren. Under den perioden har topp tre varje år bestått av Chelsea, Manchester City och Arsenal. Och i Spanien har Barcelona (7) och Atletico Madrid (3) vunnit tio av de elva senaste gulden. Bara Athletic Club de Bilbao (2015/16) har stuckit emellan med ett guld.

          Utifrån den statistiken skulle det ju faktiskt kunna vara så att det är bättre att ha en liga där något, eller några etablerade topplag jagas av ett gäng utmanare. Eller hur?

        • Att det kanske ser ut på liknande sätt internationellt innebär inte att det är en idealisk situation för svensk klubbfotboll. De fyra största ligorna lyckas i alla fall få in fler lag i WCL huvudturnering än Sverige. Troligen kommer Sverige aldrig att med bara pengar kunna konkurrera med de största lagen i Europa, men vi behöver till att börja med se hur det ser ut inom landet. I SvFF:s ekonomirapport konstateras att det de senaste cirka tio åren oftast varit de med störst utgiftssida som också vunnit titeln eller – uttryckt på annat sätt – Rosengård. Stockholmslagen ligger med runt en tredjedel av Rosengårds utgifter, vilket också visar sig i tabellplaceringar, men babbel är billigt. Inte ens Hammarby som säger sig satsa är ens i närheten av Rosengård ekonomiskt. Det är inget perfekt positivt samband mellan ekonomi och tabellplacering. Då och då slinker det igenom något lag som kommer före Rosengård, men i WCL-sammanhang tar det stopp tidigt. Så frågan är om det egentligen och över tid finns någon, för svensk klubbfotbolls utveckling, nödvändig utmanare till Rosengård. Flera av de lag som legat närmast Rosengård ekonomiskt krisar och är på väg ner i diket med risk för förlorad elitlicens. Som sagt – om fyra fem år kanske Malmö FF kan knäppa Rosengård på nästan, men då är det fortfarande ett Malmölag, medan Stockholmarna babblar och på så sätt försöker pumpa upp sig. Den vassa konkurrenssituationen med flera kraftcentra över tid verkar avlägsen.

  4. Visst har Rosengård kopplat greppet och kommer med minst 90 % sannolikhet också att vinna serien. Det är väl här svenska lag får ha sina ambitioner i framtiden – att vinna inhemsk liga och cup. Landslaget vinner inga titlar sedan 1984 och de svenska lag som mot förmodan tar sig in i huvudturneringen i WCL har inte mycket att hämta där. Märkligt nog tycks topp tre i Damallsvenskan och därmed WCL fortfarande vara attraktivt i Sverige, trots dystra utsikter. Något ska man väl ha att dra motivationen framåt med och kanske lockar det en och annan sponsor. Undrar hur länge Sverige får behålla sina tre rätt nyligen tilldelade WCL-platser?

    • De fyra miljoner kronor som de lag som når gruppspelet i UWCL får är väl ändå en bra morot?

      Däremot är frågan om de där tre platserna högst berättigad. Kollar vi de tre senaste åren har Danmark högre poäng än Sverige, och både Tjeckien och Italien är precis bakom. De danska lagen är ju ute i år, vilket hjälper Sverige. Men Italien har båda sina lag kvar, och mycket talar för att Italien passerar Sverige inom två år. Då gäller det att hålla Tjeckien och Danmark bakom.

      • Visst finns det numera bättre ekonomiska incitament för WCL än tidigare, men min poäng handlade snarare om det sportsliga. Det ska bli sååååå kul att möta internationellt motstånd….. Frågan är hur många svenska lag som har kapacitet att ta sig förbi kval och till gruppspelet? Kanske kan räknas på en hands ena finger.

        • Visst ska elitidrottare drömma. Det är dock inte detsamma som att klubbledningar bygger luftslott vars huvudingrediens är babbel snarare än nödvändiga ekonomiska resurser.

  5. Förvisso är det en påtaglig skillnad mellan svensk damfotboll och den i exempelvis Cypern eller Montenegro, men i WCL-sammanhang är det ändå Sverige som är sparven i tranedansen. Inga lag, från Rosengård och neråt, har spelare i god internationell klass. De bästa finns förstås utomlands och vi återser dem då och då i A-landslaget. Det blir därför en allt hopplösare uppgift för svenska WCL-deltagare att försöka ta sig igenom grundspelet för att sedan få möta ”giganterna” från England och kontinenten. Man behöver naturligtvis inte deppa ner sig för detta faktum, det duger väl med att delta för äran och pengarna till klubbkassan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.