Under fredagskvällen klev Piteå upp på den damallsvenska tabellens övre hälft. Man gjorde det via 1–0-seger borta mot Kif Örebro. Hlin Eiriksdottir kämpade in segermålet i röran framför Örebromålet efter en hörna. Det var lite motläggskänsla över segermålet.

Piteå och Örebro är två lag som varken känns aktuella för medalj- eller nedflyttningsstrid. Under söndagen väntar däremot högintressanta matcher både i toppen och botten. Derbyt BP–AIK med avspark 13.00 är på alla sätt en måstematch för båda lagen.

Botten i all ära. Det är ju ändå toppen som är mest intressant. Och 15.00 på söndag riktas blickarna mot Skåne. Där spelar dels serieledande Rosengård mot tvåan Linköping, dels trean Kristianstad mot fyran Häcken. Två superintressanta matcher.

I Malmö måste Rosengård räknas som ganska klar favorit efter den fina insatsen senast. Lagen har mötts två gånger tidigare i år. I cupen vann Rosengård hemma med hela 4–0, alla mål föll i den andra halvleken. Och i vårens seriemöte blev det 4–3 i Malmöfavör på Linköping Arena.

Men LFC är väl det lag som har stått för årets största överprestation i damallsvenskan. Man har nio segrar på de tio senaste matcherna. Det är bara i den där 4–3-förlusten hemma mot Rosengård som man tappat poäng sedan början av maj.

I Kristianstad bör gästande Häcken räknas som favorit. Lagen har mötts i fem tävlingsmatcher sedan Kopparbergs Göteborg blev Häcken. Göteborgsklubben har vunnit alla fem. Den här gången är det dock läge att höja en varningsflagga för KDFF, som alltså har nio raka damallsvenska segrar med sig in till den här matchen.

För Häcken är det närmast ett måste att vinna om man tänker sig att spela Champions League nästa höst. Inför avspark skiljer det sju poäng mellan lagen, ett avstånd som ur Häckensynvinkel absolut inte får växa.

Jag var som bekant nere i Malmö och såg Rosengård–Häcken i onsdags. Några bänkrader bakom mig, bredvid Viasats kommentatorer, satt Wolfsburgs sportchef Ralf Kellermann. Det transferfönster som ännu är öppet har ju tydligt visat att damallsvenska spelare ännu är intressanta för de europeiska toppklubbarna.

Under fredagen presenterades Jelena Cankovic av Chelsea. Serbiskan har skrivit på ett treårskontrakt. Frågan är vilka spelare som Kellermann kollade in. Kan det ha varit Häckens talangfulla ytterbackar Hanna Wijk och Anna Sandberg?

För faktum är ju tyvärr att vår högsta serie nu börjar bli rejält brandskattad på toppspelare. Risken finns att Kellermann snart får börja resa till andra länder och ligor när han skall studera potentiella nyförvärv.

Högerback Wijk har varit glödhet i veckan med två mål mot Örebro och uttagning i landslaget. Men personligen måste jag säga att jag gillar Sandbergs spelstil lite mer. Vänsterbacken som har IFK Lindesberg som moderklubb är skönt offensiv med riktigt bra inlägg, något jag uppskattar. Inlägg av internationellt snitt.

Den specialiteten fick hon inte använda så mycket i onsdags. Men Sandberg skötte i alla fall defensiven på ett bra sätt på sin kant. Där hade Wijk det jobbigare. Vid 2–0-målet hittade Sofie Bredgaard fram till Olivia Schough i ytan bakom högerbacken.

Här hade jag tänkt kolla lite extra noga på några situationer från matchen. Men det visade sig inte vara så lätt. Matchen ligger inte kvar på Viaplay, och några klipp med höjdpunkter har varken lagts upp på Viaplay eller på obosdamallsvenskan.se.

Många saker har blivit bättre med tv-sändningarna med Viasats inmarsch. Men det finns fortfarande saker kring tv-bevakningen som är superdåliga. Att det inte finns något att se från en toppmatch 2,5 dygn efter matchen är verkligen uselt.

Jag får väl helt enkelt lita på mina anteckningar från Malmö IP. Den första handlade om att Häcken fick en kalldusch redan vid spelarpresentationen. Sprinklersystemet ordnade nämligen en liten dusch över bortalaget.

Spelarna flyttade på sig. Men det hade de egentligen knappast behövt. Det var ju så varmt att det bara borde ha varit skönt med en liten dusch. Annars fick Häcken fördelen av att ha solen i ryggen i den första halvleken.

Vi på sittplatsläktaren hade svårt att se mot solen. Det var tydligt att Rosengårds vänsterförsvar hade samma problematik. För de slog bort ganska många passningar under den första halvleken.

Men även om Häckens press gav hyfsat bra utdelning var gästerna oväntat uddlösa. De avslut som göteborgarna kom till blev aldrig farliga.

I Rosengård satte jag tidigt plus för Rebecca Knaak och Ria Öling. Båda hade nya positioner från förlustmatchen i Piteå. Knaak spelade som sexa i Rosengårds 4–1–4–1. Öling som högerback.

Knaak visade redan i Piteå att hon är otroligt stark i luftrummet. Det visade hon även den här onsdagen. Knaak nickade in Schougs hörna i tionde minuten och hon frispelade Mimmi Larsson med en skarvnick på inspark efter 32 minuter. Även efter paus ställde Knaaks skarvnickar till problem för gästerna.

Jag pratade med henne efter matchen, och hon konstaterade att huvudspelet alltid hade varit en styrka. 26-åringen sa också att hon hade spelat som innermittfältare som junior, till U20-landslaget, men att det inte blivit många matcher i positionen i Frauen-Bundesliga på senare år.

Nu hade hon fått ett par träningar på sig att komma in i det. Det räckte för att ersätta Caroline Seger med den äran. Seger satt för övrigt på bänken med kryckor och titeln assisterande tränare. Och Knaak hävdade att den svenska veteranen gör nytta även som ledare:

”Hon betyder mycket. Hennes personlighet, jag har aldrig upplevt något liknande tidigare. Vad hon gör för laget, framför allt på planen, men även vid sidan, är otroligt.”

Innan jag lämnar Knaak noterar jag att hon plågades av en överansträning i hälen under våren, vilket gjorde att hon bara spelade 117 minuter innan EM. Nu har hon gjort två 90-minutare och känner sig helt frisk.

För övrigt noterar jag att både Rosengård och Häcken för tillfället har friska och breda trupper. Det har ställt till vissa problem.

Det har sagts och skrivits mycket om alla IFK Kalmars utländska spelare. Men Rosengård är nu uppe i samma nivå som smålänningarna. Mot Häcken hade jag tyska duon Stefanie Sanders och Bianca Schmidt 10–15 meter till vänster om mig på läktaren. Och fem–sju meter snett framför till höger satt Charlotte Grant. Den australiska ytterbacken har man ju lånat ut till Vittsjö eftersom man nu är uppe i 13 kontrakterade, utländska spelare.

I damallsvenskan kan man maximalt använda nio utländska spelare i en match. I Champions League är det däremot andra regler. Jag är inte säker, men jag tror att man bara behöver ha fyra hemmafostrade spelare i den 25-mannatrupp som man anmäler till Uefa. Det kommer alltså matcher där Rosengård slipper att sätta utländska spelare på läktaren.

Den senaste på Rosengårds kontraktslista är ju för övrigt Halimatu Ayinde, som har köpts loss från Eskilstuna i veckan. United behöver ännu ha in två miljoner kronor före årsskiftet. I onsdags sa tränare Fredrik Bernhardsson så här till Eskilstuna-kuriren:

”Jag håller det för troligt att några försvinner den närmaste tiden. Vi har kontaktats av både klubbar och agenter och det finns konkreta bud.”

Han fick frågan om hur många han tror kommer att lämna nu under sommarfönstret. Svaret:

”Jag gissar på två stycken, men går inte in på några namn just nu.”

Det lär alltså troligen bli ytterligare någon spelare som lämnar United de kommande dagarna. Tidningen spekulerar i att det kan bli någon av Elise Stenevik, Emma Östlund eller Matilda Plan. En fjärde spelare som stärkt sina aktier den här veckan är ju Noor Eckhoff, som lite överraskande togs ut i det norska landslaget.

Ayinde värvades ju antagligen för att fylla luckan efter opererade Seger i Rosengårds mittfält. Nu visade Knaak att hon är ett fullgott alternativ. Och det är nog bra för Malmöklubben eftersom Ayinde ännu inte tycks vara 100-procentig efter sin korsbandsskada. Jag har inte sett henne mer än korta sekvenser på sistone och kan inte göra en bedömning av hennes klass för tillfället. Men att en 100-procentig Ayinde är en klasspelare är solklart. Hon bar United innan sin skada.

Efter skadan har Ayinde bara spelat 314 minuter i damallsvenskan. Fördelat på en hel match, fem inhopp samt två starter där hon blivit utbytt.

Rosengård har alltså stenhård konkurrens om sina nio utländska platser. Häcken har också hård konkurrens i truppen. Tidigare lagkaptenen Luna Gevitz såldes i veckan till Montpellier. Och spelare som Julia Karlernäs och Lotta Ökvist har stått helt utanför matchtruppen mot Örebro och Rosengård.

Jag kollade Ökvists situation med tränare Robert Vilahamn. Han sa att vänsterbacken är frisk, men att det handlade om en konkurrenssituation där han valde att bara ha en ytterback på bänken – och då valde han Molly Johansson.

Det kan jag förstå. För Johanssons inhopp var kanske det mest positiva jag såg i Häcken under onsdagskvällen. Hon kom in med enormt mycket energi och löpstyrka.

Det behövdes i ett lag som alltså annars var väldigt tamt. Lagets bästa chans var ett läge fyra mot tre i 38:e minuten. Det avslutade Andrine Hegerberg med ett löst skott som Teagan Micah lätt kunde rädda. 20 sekunder senare gjorde Schough 2–0.

Och mål förändrar matcher. Så om Hegerberg hade kvitterat kunde det ha blivit en annan match. Men nu blev det en rätt tråkig andra halvlek där Rosengård hade kontroll, och där Häcken inte förmådde skapa något.

Både från Häcken- och domarhåll irriterades man lite över att Rosengård tog det väl lugnt i vissa situationer. Emma Berglund fick ett gult kort som innebär avstängning mot Linköping. Sannolikt inte så mycket för att hon gjorde någon anmärkningsvärt, utan för att hemmalaget hade samlat ihop till ett kort.

Jag satt bakom bänkarna och hörde en del av det som ropades. En lite kul sekvens var när Olivia Schough låg ner. Då ropade en Häckenspelare, som jag tror var Jennifer Falk, till domaren:

”Du behöver inte blåsa bara för att de lägger sig.”

Schough var inte nöjd med det ropet och svarade med en irriterad blick. Då ropade Renee Slegers: ”Låt dem snacka.”

Det om onsdagens toppmöte. Nu några korta noteringar från veckan. Jag såg att IFK Göteborgs talang Isabella Svanström är uttagen i Österrikes F19-landslag. Hennes syster Victoria Svanström spelar i Alingsås FC – och i Sveriges F17/05-landslag. Systrarna har dubbla medborgarskap.

Det gäller för övrigt för SvFF att binda upp den typen av talanger som kan spela för flera olika landslag. I nuläget finns exempelvis även svensk-tyska Mathilde Janzen i Hoffenheim. Hon är uppvuxen i Hässleholm, men vann nyligen guld i F17-EM med Tyskland.

Apropå ungdomsmästerskap så blir det Japan–Spanien i final i U20-VM. Den matchen spelas natten mot måndag klockan 04.00.

Från Spanien kommer den bästa spelaren i Europa säsongen 2021/22 – Alexia Putellas. Jag röstade på Barcelonaspelaren, så jag är nöjd med det valet.

Every season I aspire to give the best version of myself, but it’s not possible without the support of my teammates and staff member who has helped me on this journey. Thanks also to fans for your support! I’m grateful for being awarded again alongside other incredible players. pic.twitter.com/fc5826TYmi

— Alexia Putellas (@alexiaputellas) August 26, 2022

Bästa ledare blev även den jag lade min röst på, Sarina Wiegman. Det valet kändes solklart, för Englands nederländska förbundskapten vann överlägset.

Det dröjer några veckor innan de fyra stora ligorna i Europa drar igång. Men i kväll 20.30 är det i alla fall premiär i Italien, i form av Como–Juventus. Och 21.00 under söndagskvällen är det fransk supercupfinal mellan PSG och Lyon.