Påsken är över, och jag har äntligen hunnit se matchen där Sverige säkrade VM-platsen, alltså 1–1-matchen mot Irland. Det var en på många sätt intressant match.
Jag räknade till åtta klara svenska målchanser, medan Irland i princip inte hade någon. Ändå gjorde irländskorna ett mål, och kunde även ha fått en straff. Således slutar min statistik över 100-procentiga målchanser 8–2 – vilket indikerar att 2–0 eller 2–1 till Sverige hade varit mer rimliga slutresultat.
Peter Gerhardsson valde att ställa upp sitt lag 3–4–3 i försvar och ett slags 3–5–2 som kanske bäst skrivs 3–1–4–2 i anfall. Jag antar att det är det stora antalet högklassiga mittbackar som gör att Gerhardsson tycks ge större förtroende till lösningen med trebackslinje. Den har varit ett alternativ även de senaste åren, men ett reservalternativ. Vi får se vad som blir första- respektive andraval framöver.
Tittar vi på spelarna i startelvan så var Hedvig Lindahl och Linda Sembrant tillbaka. Lindahl var felfri, och även Sembrant kändes stabil.
Orsaken till att Sverige inte vann den här matchen går att finna på högerkanten. Som bekant anfaller Sverige oftare till höger än till vänster. Det var ett misstag den här gången. Högersidan med Hanna Bennison och Hanna Glas var nämligen inte bra. Bennison blixtrade till ibland, medan Glas var ovanligt svag och kvitterar ut en solklar etta i betyg.
Vänstersidan med Jonna Andersson och Kosovare Asllani var däremot väldigt bra. Asllani började i och för sig halvdant, men hittade in i matchen efter 15–20 minuter. Andersson var däremot lysande från första till sista minut. Synd bara att bollarna sällan spelades ut till vänster.
Ännu bättre än Jonna Andersson var Caroline Seger. Vår svenska lagkapten visade OS-form, och var närmast felfri.
Men det var först när förbundskapten Gerhardsson bytte högermittfält genom att sätta in Filippa Angeldahl och Fridolina Rolfö lyfte det svenska spelet. Då hade vi nämligen två bra kanter, och det blev väldigt mycket tuffare för Irland att försvara sig.
Sista halvtimman spelade Sverige något som såg ut som 2–4–4 och det svenska målet var riktigt snyggt.
Sammanfattningsvis var jag inte lika frustrerad över det svenska spelet som jag trodde att jag skulle vara. Det här borde ju ha varit en svensk seger. Samtidigt är det lite bekymrande att mittfältets högersida var så svag i cirka 60 minuter.
Till damallsvenskan. Där har jag sett delar av de senaste dagarnas matcher. Den bit jag såg av Hammarby–Piteå var gästerna det bättre laget, men jag förstår att Bajen tog över efter paus och vann rättvist. I dag såg jag 75 minuter av Kristianstad–Eskilstuna. Det var en jämn match så långt. Men, det borde väl inte ha varit så jämnt.
För min uppfattning är att Eskilstunas Noor Eckhoff skulle fått rött kort i minut 31. Hennes tackling med dubbarna före mot Sheila van den Bulk var av den kategorien att den skulle kunna ge rött direkt. Och den bara måste leda till minst ett gult kort. Det är domarnas skyldighet att skydda spelarna mot den typen av våld.
Men domare Maral Mirzai Beni hade just givit Eckhoff ett gult kort och vågade (?) inte dela ut ett till. Sanslöst fegt. Medan Sheila van den Bulk tvingades byta fick Eckhoff spela vidare. Jag ger domare Mirzai Beni ett fett rött kort för ett grovt misstag som självklart påverkade slutresultatet. Det blev 2–2, vilket väl hade känts rättvist – om det inte varit för den grova domarmissen.
I övrigt noteras att Vittsjö är nere på nedflyttningsplats efter en riktig käftsmäll borta mot Umeå. UIK vann med 4–0 i fredags – ett resultat jag inte kunde förutspå. Med hjälp från er läsare har jag nu hittat klippen med höjdpunkter på https://obosdamallsvenskan.se/.
Där såg jag hur uselt Umeå försvarade mot BP. Eller snarare hur UIK bara ville framåt, och inte var så noga med att springa hemåt. Det såg ju faktiskt så amatörmässigt ut att man nästan blev arg.
Kanske att Umeåspelarna också blev arga och sprang sönder Vittsjö på ångorna. Jag såg inte den matchen, och ännu så länge har det inte kommit upp några höjdpunkter från den här omgången, så jag får vänta på att få en inblick i hur den stora damallsvenska påsksmällen kom till.
Efter tre omgångar är det Häcken, Rosengård och Linköping i topp på sju poäng vardera. Fyra ligger Kif Örebro med sex pinnar och femma är Kristianstad med fem poäng.
Bottenlagen Vittsjö och Djurgården möts för övrigt på onsdag i en intressant match. På onsdag känns även mötet Linköping–Hammarby högintressant. Om Bajen skall kunna utmana om medaljer i år behöver de nog få med sig poäng här. Risken är att avståndet uppåt börjar växa sig för stort annars.
I skytteligan leder Tabby Tindell med fyra mål. På delad andraplats ligger Kalmars Juliette Kemppi samt fredagens båda hattrickskyttar Filippa Curmark och Mia Persson. Det vore förstås en jätteskräll om Curmark och Persson håller sig kvar i skyttetoppen även framöver.
I elitettan är det Mallbacken i topp efter tre omgångar. Man leder på bättre målskillnad än Växjö. Båda lagen har sju poäng. Det är alltså inte något lag i elitfotbollen som har full poäng efter tre omgångar, något som känns lite anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt också att Gamla Upsala SK ligger på tredjeplatsen med sex poäng – närmast före lokalkonkurrenten IK Uppsala Fotboll.
Noterbart här är att Alingsås FC United har chansen att slå sig in i serietoppen i morgon då de spelar ”derby” hemma mot Bergdalen. Det är en match jag kommer att se på plats på Gerdskenvallen.
I fredags såg jag Bergdalen–Älvsjö 2–0, en ganska jämn match. Där man sammanfattningsvis kan säga att Älvsjö hade ett mer genomtänkt lagspel, medan Bergdalen hade några bättre individualister.
Det lag som haft den intressantaste serieupptakten är kanske ändå Sundsvalls DFF. Först vann man mot Gusk, sedan kryssade man mot Rävåsen och i dag föll man mot Älvsjö. Känslan är att Sundsvall inte är så bra som jag trodde inför seriestart.
Tittar vi utanför Sveriges gränser noterar jag att det varit lite kul cupmatcher i helgen. I Tyskland är det klart att Wolfsburg och Turbine Potsdam möts i cupfinalen. Wolfsburg slog ut Bayern München med 3–1 på bortaplan i ett riktigt prestigemöte.
I England är det klart att Manchester City och Chelsea möts i FA-cupfinalen. City slog ut West Ham med 4–1. Där byttes Filippa Angeldahl in i 80:e minuten.
I den andra semifinalen vann Chelsea med 2–0 mot Arsenal. Noterbart här är att Stina Blackstenius var enda svensk på planen. Hon spelade de första 70 minuterna för Arsenal. I Chelsea blev däremot alla de tre svenska spelarna kvar på bänken hela matchen.
Apropå Chelsea och svenska spelare noterade jag att Olof Lundh gav Magdalena Eriksson en stenhård passning i hans veckokrönika.
Rubriken var: ”Magdalena Eriksson slog sarg ut när verkligheten hann i kapp henne.” Jag hände Magda prata ryskt ledarskap med TV 4 och håller med Olof Lundh. Den annars så frispråkiga och modiga Chelseakaptenen var ovanligt blek när hon skulle uttala sig om den som betalar hennes lön:
”Det blir en speciell situation och att vistas inom fotbollen är svårt generellt. Pengar kommer från höger och vänster och från alla håll och kanter. Så det är speciellt, men det är samma för alla fotbollsspelare då vi alla har ett ben där pengarna kanske inte kommer från de rätta ställena.”
Jag vet inte om alla fotbollsspelare får betalt från tveksamma finansiärer. Men med tanke på att Roman Abramovitj har pumpat in stora pengar i Chelseas damlag var ju Eriksson inmålad i ett hörn.
På driften har Chelseas damlag gjort förluster kring 40 miljoner kronor de senaste säsongerna. Då är det förstås skönt att ha Abramovitj:s ekonomi bakom sig.
En blogg om internationell damfotboll 
Att så många landslagsspelare inte får tillräckligt mycket speltid är ett orosmoln inför EM. :
Kan du utveckla vilka du inte tycker får tillräckligt med speltid?
Hedvig, Jonna, Filippa, vilka fler?
Det är väl framför allt de du nämner. Zecira spelar väl ytterst sällan i Chelsea? Kosse har haft lite skadeproblem, liksom Madelen Janogy på slutet. Anna Anvegård tyvärr också. Hanna Bennison och Nathalie Björn är väl inte heller alltid i elvan hos Everton? Hur mycket spelar Rebecka Blomqvist i Wolfsburg? Men det finns ju goda tecken också, som att Rolfö – om jag begriper rätt, ,jag har bara sett Barca i CL – får större förtroende i Barcelona, och att Linda Sembrant är tillbaka från sin hemska skada.
Tittade på speltiden och tycker kanske inte det är någon panik än. Men det beror hur man räknar och jag har inte kollat alla spelarna i landslaget.
Sempan
Zecira
Hedvig
Jonna
Filippa
Kosse pga skada.
Janogy pga skada
Blomqvist, Björn och Hanna räknar jag som ordinarie sett till speltid. Är bland de 11 som haft mest speltid i laget.
Sen återstår det att se vilka som blir uttagna, det är faktiskt ett sätt att lösa det. Trupperna borde väl bantas till 23 st nu igen?
Såg matchen på plats mellan Kristianstad och Eskilstuna och håller med om att att Eckhoff skulle haft sitt andra gula och därmed utvisning! I övrigt var Eskilstuna det bättre laget i första och Kristianstad i andra halvlek. Bästa spelare i resp. lag gick till Sonia Okobi i Eskilstuna som varit riktigt bra i Eskilstunas matcher, och i Kristianstad till Emma Petrovic, Serbisk landslagpelare som spelade ytterback hela matchen när Serbien besegrade Tyskland i veckan. Emma som för 2 år sedan spelade div.1 fotboll med Eskilsminne. Noteras att Tabby Tindell återigen gjorde mål, starkt att komma från elitettan och leverera direkt i Damallsvenskan.
Jag funderar på vilka damallsvenska spelare som håller landslagsklass/utmanar om en landslagsplats. Fyll gärna på listan om jag missat någon!
Jennifer Falk
Josefin Rybrink
Elin Rubensson
Filippa Curmark
Johanna Rytting Kaneryd
(Pauline Hammarlund)
(Rosa Kafaji)
Emma Berglund
(Jessica Wik)
Caroline Seger
Olivia Schough
Loreta Kullashi
Mimmi Larsson
Madelen Janogy
(Nilla Fischer)
Riktigt usel domarinsats i matchen mellan kdff-Eskilstuna. Fegt att inte våga ta rätt beslut, och farligt att tillåta sådant fult spel.
Jag säger inte att det skulle innebära att kdff vann matchen men på den här nivån måste domarna vara bättre. Tråkigt att titta på matcher när domaren blir ett irritationsmoment.
Absolut är det så att många landslagsspelare i Europa nöter bänk. Om jag har räknat rätt har vi ändå 6 spelare som startar i stort sätt alla matcher i Sembrandt, Glas, Ilestedt, Asllani, Blackstenius och Rolfö. Det är inte så dåligt om ni frågar mig. Eriksson verkar faktiskt ha tappat sin startplats i Chelsea till förmän för Nouwen vilket är lite oroande. Ändå är det halva startelvan i landslaget som är ordinarie i sina lag, plus att Seger, Schoug, Falk och Kaneryd med flera spelar i damallsvenskan. Jag är faktiskt inte så orolig för det. Nederländerna har inte så många fler spelare som startar alla matcher i sina klubbar än vad Sverige har. Där skulle jag säga vi är jämbördiga plus att vi har en bättre liga. För mig är Sverige bättre än Nederländerna nu och jag tror vi vinner gruppen i sommar vilket kommer bli viktigt. Man kan inte riktigt jämföra Sverige med England, Tyskland eller Spanien på det sättet. Eftersom de ligorna är störst har de också flest inhemska landslagsspelare i sina lag som får stort förtroende vilket är helt naturligt. Hade Angeldahl varit från England hade hon garanterat fått starta varje match i City, det är jag övertygad om. Det är så det funkar, i både herr och damfotbollen. Blackstenius kommer till Arsenal med en svensk tränare och får stort förtroende direkt. Det hade aldrig hänt om hon hade haft en engelsk tränare.
Eriksson är långt ifrån petad, hon har varit skadad större delen av säsongen efter jul.
Ja exakt, och nu när hon har kommit tillbaka har hon inte spelat i de viktiga matcherna som i söndags mot Arsenal till exempel.
Lina Hurtig är väl mer eller mindre en startspelare i Juventus.
Ja absolut! Men inte helt gjuten, men där har vi en till som får en hel del speltid. jag tycker media målar upp lite väl mörka moln. I stort sett hela startelvan spelar ju kontinuerligt förutom Andersson och Angeldahl och de var ju våra bästa spelare förra samlingen.
Det blir dock intressant att se vilka som kommer vara i bäst form när EM väl börjar. De som spelar i Europa kommer få ett ganska långt uppehåll efter deras serier slutar där de kan bygga upp sig. Medan de allsvenska spelarna kommer vara mitt i säsong och kanske något slitna men å andra sidan inne i det.
Efter onsdagskvällens matcher två utropstecken:
Linköping och KIF Örebro.
3-1 mot Hammarby för Linköping och ledning i en haltande tabell (Häcken spelar på fredag).
Och KIF Örebro? Förlust mot AIK i första omgången och då såg det dystert ut. Men nu har de vunnit tre raka matcher. Roligt i Närke i år ändå kanske?
Gissar (och hoppas) att Pablo Pinones-Arce blir den förste tränaren för säsongen att få sparken.
Visserligen tuff inledning mot starka motståndare och en del skador, men med den budget, organisation, antal landslagsspelare i truppen och den målsättning som finns, så måste det ske förändringar.
I dag startade han med Ellen Wangerheim som högerback, och under 45 minuter var den kanten vidöppen, och det var därifrån båda målen kom. Hon är en anfallare och nyttig i defensiven där uppe, idag tappade hon förmodligen en hel del självförtroende.
Samtidigt satt renodlade försvararen Elsa Karlsson på bänken, fick komma in i andra för att ersätta Wangerheim. Vad tänker hon om sin status i truppen?
Och efter alla förlustmatcherna har jag hört spelare som säger saker i stil med ”vi gör inte jobbet”, ”vi spelar inte som vi ska” etc.
Om det är så efter fyra matcher, då är ju något fundamentalt fel.
Ser man på hur spelarna agerar, så är det feltajmade löpningar, dåliga passningar och tvekan. Det liknar ett juniorlag eller ett lag från en lägre serie. Det är så uppenbart att något är skevt i laget.
Har inte sett Hammarby i tidigare matcher men spontant känner jag att det här framförallt var Linköping som gjorde Hammarby sämre genom en hög och intensiv press i försvarsspelet där man jagade motståndarna över hela planen och stressade fram misstag. Just vad gäller den aspekten har jag nog aldrig tidigare sett ett bättre Linköping än det som visades upp ikväll.
Om det är som du säger att något är skevt i Hammarby så är det precis tvärtom i LFC där det ser harmoniskt och sammansvetsat ut, jag tror ”misslyckandet” ifjol och att man tippades som ett lag för den undre halvan av tabellen av så gott som samtliga experter har skapat en vilja att visa alla dom hur fel de har.
Jag är lite nyfiken. Vilka är de ”så gott som samtliga experter” som tippade LFC som ett lag för undre halvan? Jag har kollat diverse tips utan att hitta aktuella experter.
Svenska spel hade LFC som fjärdehandsfavorit. Hanna Marklund tippade laget som femma. Jag hade dem som sexa och på Rainers blogg hade han LFC som sjua – vilket är övre halvan. I Aftonbladets fotbollsbilaga tippade 14 av 15 reportrar LFC topp sju. Bara Stefan Alfelt hade LFC på undre halvan – och jag ser knappast Alfelt som någon damfotbollsexpert.
I rättvisans namn får jag säga att jag inte tänkte på att serien utökats och att övre halvan därför har fler lag numera. Tycker dock att min poäng håller eftersom fjolårets placering var ett ”misslyckande” och få har förväntat sig att det skulle gå bättre i år eftersom vi b l a tappade vår ledande målskytt. Att tippas lika som året man ”misslyckades” måste väl rimligen ses som ett ännu större misslyckande om det skulle bli så eftersom man haft ett år på sig att hitta rollerna under en ny tränarduo.
Delar för övrigt Palles syn på Hammarby som har många bra spelare men som är för ungt och tunt för att kunna nå de främsta placeringarna redan i år, jag tror dock definitivt att de kan bli rejält bättre redan i höst med sannolika förstärkningar i försvaret där Jonna Andersson är en grym värvning.
Jag tror inte spelare påverkas särskilt mycket av hur experter tippar. Den handlar nog mer om lagets inre dynamik – att de märker att matchplanen fungerar och att spelarna hittar rätt i sina positioner med mera. Jag gissar att experter (verkliga eller självutnämnda) ofta fortsätter att tippa ett tidigare topplag också som ett fortsatt sådant. Dessutom finns det antagligen viss eftersläpning i tipsen. Det är först när ett lag visat att de inte längre tillhör toppen som de inte heller tippas som sådant, exempelvis LFC. Omvänt behövs nya framgångar minst ett, eller oftare flera år, för att åter tippas som topplag alternativt att ett lag gjort flera uppseendeväckande värvningar. Hammarby hissades i början av förra säsongen genom fin start och första halva, vilket är naturligt då Stockholmsområdet verkligen inte rosat marknaden med topplag de senaste 20 åren (möjligen undantaget blufflaget Tyresö om de räknas in). Sedan föll de tillbaka något. I år kanske det blir tvärtom – Hammarby gör en bättre andra halva av säsongen och troligen kommer de att stabiliseras med Janogy åter och Jonna Andersson som försvarare efter sommaren.
Höftningen ”de senaste 20 åren” kan nog nyanseras lite. Där får du ju med Djurgården/Älvsjös dubbla SM-guld.
Du har helt rätt – det var en höftning. Faktum kvarstår dock att Stockholmsområdet och särskilt herrfotbollsklubbar nöjer sig sedan 2006 (!) med att skicka upp damfotbollslag för undre halvan av Damallsvenskan och att vara ”hissåkarlag” mellan Damallsvenskan och Elitettan. En rejäl satsning ekonomiskt skulle väl göra fotbollspojkarna sura….
Hammarby har för höga krav på sin unga trupp, som spelat en säsong i Damallsvenskan. Dom har klart uttalat att det är Champions League som gäller. Tycker det är ett för stort krav redan, bättre att etablera sig i toppen av serien först!
Det hör ju till att ha höga mål och storvulna ambitioner vare sig man tillhör ett elitlag eller ett lag på väg upp från de undre regionerna. Ibland kan man också ta del av intervjuer med någon talang i grundskoleåldern som käckt deklarerar att hon minsann ska bli stor stjärna, spela i Champions League och i något utländskt storlag. Kaxighet, gärna kryddad med några stänk ödmjukhet, behövs nog också om man ska komma någon vart här i fotbollslivet. Vad gäller ”Bajen” tycks det som om man snubblat på sina rosenröda framtidsdrömmar. För tunt, för ojämnt och det håller inte att lägga framgångsbördan på Madelen Janogys axlar, hur lysande hon än kan vara.
Är det inte ett faktum dock att Hammarby har 3e största budget i serien?
Och jag antar alla håller med om att framgång och pengar går hand i hand. Visst att vissa år kan man få en uppstickare osv. Men generellt är det ju så att de som satsar mest, de vinner mest.
Så om Hammarby har 3:e störst budget så ska de logiskt vara favorit att komma trea (?)
Frågan är hur stor del av Hammarbys budget som är Madelen Janogys lön?
Hammarby behöver ha in lite mer rutin i laget för att bli ett etablerat topplag, därför var Jonna Andersson en bra värvning. Om vi tar Djurgården så har dom helt bytt strategi, från att bara värva utländska spelare till att värva duktiga Svenska talanger med lite rutin. Har svårt att räcka till i Damallsvenskan.
Framgångar föder intresse bland konkurrenter och bäddar för locktoner och frestande anbud från agenter runt om i världen. Nu gäller det för Linköping att slå vakt om sin återstående danska stjärna Amelie Vangsgaard. Hon är säkert redan ”öronmärkt” av klubbar från Göteborg till Malmö. Alla mer eller mindre fula knep är givetvis tillåtna i jakten…