I dag återstartar damallsvenskan efter landslagsuppehållet. Vi har tre matcher med ganska stora likheter. I samtliga är hemmalaget ett lag som är tippat på undre halvan medan bortalaget är ett tippat topplag.
Det handlar om AIK–Häcken, Djurgården–Rosengård och Umeå–Vittsjö. Den spontana känslan är att det är AIK:s och Umeås hemmamatcher som blir intressantast. Jag tror att Rosengård kommer att vinna rätt säkert.
Däremot är ju matchen AIK–Häcken lite intressant. Lagens möten i fjol stack ju ut på alla sätt. Först vann Häcken med förkrossande 10–0 hemma på Valhalla i juni. Den matchen såg jag på plats, och det fanns inte mycket positivt för AIK att ta med sig hem därifrån. Returen i oktober var desto roligare för Solnaklubben. Då blev det nämligen 0–0. Vad får vi för match i dag?
Allra intressantast är nog ändå Umeå–Vittsjö. Umeås start har varit högst ojämn. Först en fin snöpoäng hemma mot Häcken, sedan en blytung 3–0-förlust mot ett jumbotippat BP. Det känns fortsatt rätt oklart om UIK är fågel, fisk eller mittemellan.
Vittsjö har startat med två rätt starka kryss. Trots underläge i båda matcherna har man räddat poäng borta mot Linköping och hemma mot Rosengård. I dag finns det många frågetecken kring hur det nordskånska laget skall kunna ställa upp. Man har två spelare som kommer direkt från Australien och två som flyger direkt från Kanada till Umeå. Inga lysande förutsättningar.
Men känslan är att Vittsjö snart kan ha ett lysande lag. Jag kikade en stund på Australiens första träningsmatch mot Nya Zeeland. Och Katrina Gorry var fullständigt lysande. Efter skador och mammaledighet är The Matildas speluppläggare tillbaka i den form hon hade för tre–fyra år sedan. Och det är fantastiska nyheter för Vittsjö.
Gorry ansluter ju nämligen till laget från och med nu. Och hon visade mot Nya Zeeland att hon har kvar sin fina förmåga att spela genom motståndarnas linjer, vilket ju är precis det som Vittsjö saknat. Med Gorry bakom Linda Sällström och Clara Markstedt kommer Vittsjö att bli riktigt starkt.
Jag tror faktiskt att vi om några veckor kommer prata om Katrina Gorry som damallsvenskan bästa värvning vintern 2021/22.
Personligen kommer jag inte att kunna se någon av dagens tre matcher. Utan jag kommer att sitta på Borås Arenas läktare och kolla in Bergdalen–Älvsjö i elitettan. Också det en intressant match mellan två lag som förväntas kämpa i seriens bottenskikt.
En blogg om internationell damfotboll 
Min spådom om AIK-Häcken är att det senare laget vinner knappt men klart, kanske 2-0 till Häcken. AIKs seger mot KIF Örebro i första omgången var nog ett undantag, det blir bottenstrid även i år.
3-0 till Häcken mot AIK. Curmark tremålsskytt. Häcken var totalt överlägsna men likväl kunde AIK ha hållit nere siffrorna om man inte hade missat markeringen på hörna vid första målet och sedan skänkt bort bollen i försvaret inför tredje målet.
AIK såg pigga ut i en kvart, men gav upp när man hamnade i underläge. Häcken släppte inte till en enda farlighet. Tror Falk gjorde en enda räddning, på ett löst skott.
Klar Häckendominans. Kul att Curmark kunde göra 3 mål. Och den där ”överskattade” Kaneryd var riktigt dålig 😉
Veckans smällkaramell UIK -VGIK 4 – 0!
Två lag som gjorde det dem skulle och ett som föll ihop.
Nu har jag inte sett Vittsjös match men ser man till resultatet var det en stor missräkning. Eller är det?? Häcken hade också svårt uppe i norr, visserligen med speciella förutsättningar men ändå.
De andra topplagen vann på helt olika sätt. Rosengård verkar ha börjat hitta sitt spel och även om man mötte ett Djurgården vars försvar är horribelt såg det bättre ut idag. Vilken match Mia Persson gör, hon är ju definitivt ett namn för landslaget när hon spelar såhär.
Det verkar ha varit mittfältarnas omgång då Curmark stod för ett hattrick hon med. Men om Rosengård imponerade spelmässigt tycker jag inte Häcken gjorde det. Det flyter inte alls i anfallsspelet och det slarvades något oerhört både i det uppställda spelet men framförallt i kontringarna. De fick massor med lägen att ställa om men passningarna höll alldeles för dålig kvalitet. Häcken har mycket att jobba på och nu kommer 2 spännande matcher mot Kristianstad och Rosengård där vi verkligen kommer få se hur långt de har kommit. Om Stina Blackstenius bar Häcken genom sitt målskytte förra säsongen är det Rytting Kaneryd som gör det i år, fast hon driver hela laget just nu i alla delar av spelet. Hon ligger bakom allt i offensiv väg. När det blir farligt framåt är hon alltid inblandad och assisten till 2-0 visar på den resan hon har gjort. Den aktionen håller högsta internationella klass. Det som har varit hennes problem tidigare har nu blivit henne styrka. Hon utmanar fortfarande mycket men numera släpper hon bollen tidigare och det är så Häckens anfallsspel flyter på. Hon går rakare mot mål men är också väldigt duktig på att vandra över planen och byta kant. Hon skapade två jättelägen för sina lagkamrater på det sättet. Hennes inspel är också mycket bättre vilket gör det ännu mer obegripligt att hon inte spelade någonting alls mot Irland. Ska Häcken ens vara nära att utmana Rosengård måste Kaneryd för det första vara kvar efter sommaren vilket är mycket tveksamt. Går hon inte i sommar blir det i vinter och då hamnar Häcken i samma läge som med Blackstenius. Jag tror inte Häcken är beredda att kasta bort några miljoner ännu en gång. Vad som avgör tror jag är hur Häcken ligger till i tabellen innan EM-uppehållet. Ligger de med Rosengård i toppen tror jag Kaneryd stannar, hon kommer förmodligen få garantier om att det ska värvas in spelare i sommar och att de verkligen går för guldet. Ligger Häcken däremot en bit bakom tror jag inte det blir aktuellt för verken henne eller klubben att hålla henne kvar. Som hon spelar nu är hon alldeles för bra för damallsvenskan lite som det var för Angeldahl och Blackstenius förra året.
Rytting Kaneryd är onekligen på en mycket hög nivå i Damallsvenskan. I landslaget så missar hon alltför ofta sista passet. 4 av 5 gånger landar det på en motspelare eller ut över linjen. Om hon ökar sin rättprocent där, så borde hon vara gjuten i landslaget.
Det hade nog inte många gissat att Linköping FC skulle ligga i tabelltoppen på samma poäng som Häcken och Rosengård och med ett baklängesmål mindre än det sistnämnda laget. Nåja, det är bara tre omgångar in i allsvenskan så det är inte säkert att det ser ut så i november. Kul ändå så länge det varar, är det inte bara ”LFC-Martin” som tycker!
Såg nyss Hammarby vinna mot Piteå. Ganska rättvist, eftersom bortalaget försvann i andra halvlek. Riktigt dåligt passningsspel av båda lagen. Landslagsspelarna Engman och Hasund har mycket mer att visa, kommer sällan rätt i spelet. Imo i Piteå borde ha gjort mer mot ett osäkert försvar.
Några plus; Matilda Vinbergs inhopp kröntes med en fin framspelning till Emilia Larsson som äntligen fick starta.
Tamminen säker i mål, utan att prövas särskilt hårt.
Wangerheim började som back, avslutade som toppforward och visade tydligt var hon kommer till sin rätt.
Ellen Gibson hoppade in som mittback och bidrog starkt till nollan.
Rejält minus; domare Löv som missade väldigt mycket (liggande spelare med huvudskada, hands, grova fällningar). Märkligt låg nivå.
Hm… Hur länge ska Förbundets domarkommitté bete sig som ”de tre aporna” och inte låtsas om domarproblemen? Det är en hisnande spännvidd mellan de goda och de undermåliga insatserna. Okej, de flesta gör väl så gott de kan, ibland lite mer, men så finns det tydligen de som bestämt sig för att släppa alla ojustheter på planen utom de rena mordförsöken…
Jag brukar försöka undvika slentrianmässigt domargnäll, men jag måste också reagera på de många missarna i seriens inledning. Jag får känslan av att alltför många domare är oroliga över att sätta avtryck och ”avgöra” matcherna. Därmed missas tyvärr också utvisningar och straffsparkar etc. Domarchefen måste ta tag i detta!
Jo. Det har varit ganska många diskutabla domslut. Kollade höjdpunkterna från omgången och den straff Umeå fick var ju helt galet utdömd. Antingen hade Kajsa Lind behövt amputera sin vänsterarm, eller kunde kanske domaren (Pontus Olofsson) ha läst på om handsregeln. För övrigt var statistiken från Umeå rätt anmärkningsvärd. Vittsjö vann avsluten med 12–7 (6–6 i avslut på mål) och hörnorna med 7–1. Men Umeå vann alltså matchen med 4–0.
Apropå domare finns det även positiva saker att rapportera. I går fick Tess Olofsson klartecken till att döma EM-slutspelet. Kul.
Såg precis KDFF-Eskilstuna och tycker att det fanns två situationer som påminde starkt om herrmatchen Häcken-IFK igår. I den fick hemmaspelaren Kadir Hodzic gult och sedan ett andra gult efter att ha rivit ner en spelare och stoppat en kontring, och i andra situationen gått in hårt. På reprisen tyckte jag att det var hårt dömt. Inget sträckt ben, fifty-fifty och boll mellan.
Idag sprang Nora Eckhoff omkull en hemmaspelare och stoppade en kontring, och fick gult för det. Några minuter senare kommer hon med sträckt ben och slår omkull ytterligare en motståndare. Men då får hon bara en skarp tillsägelse.
Jag vet inte riktigt om jag håller med domare Maral Mirzai Beni där. Båda situationerna kändes var för sig som klara gula kort.
Nåväl. Ganska rättvist resultat i en match där initiativet växlade. Tindell måste vara årets värvning, med tanke på hur svårt KDFF hade det offensivt förra säsongen. Nu känns det farligt så fort bollen är nära henne.
Välförtjänt för Tess Olofsson att få döma i EM-slutspelet. Hon får dessutom sällskap i England av den andra svenskan Almira Spahic, också en säker och stabil domare.