Månadsarkiv: februari 2023

Cupen är i gång – skrällar av Kristianstad och AIK

Publicerad den av
19

Då är första gruppomgången färdigspelad. Och vi fick ett par småskrällar. För nog måste man räkna Kristianstads seger på Malmö IP och AIK:s seger mot Djurgården som skrällartade?

AIK vann med 2–1 hemma mot Djurgården efter segermål i 87:e minuten. Rapporterna talar om en jämn match. Jag såg segermålet, och det kom efter flera försvarsmissar från Djurgården.

Först gick Matilda Plan bort sig rejält mitt på egen planhalva, sedan missade (?) Portia Boakye bollen innan Sanna Kullberg slutligen var passiv framför målet och hamnade bakom målskytten Michelle Rojas Flores. Rakt igenom uselt försvarsspel från Djurgårdens sida.

För AIK, som har byggt om sitt lag, var segern förstås otroligt välkommen. För Djurgården var däremot förlusten extremt illavarslande.

Djurgården har många skickliga spelare, men får inte ihop något lagspel. Man tog bara fyra poäng på de elva omgångarna efter EM-uppehållet i fjol. Enda segern då kom för övrigt mot AIK. Och hittills i år har det blivit tre oavgjorda träningsmatcher – och så då lördagens förlust. Inget bra för självförtroendet i truppen.

Kristianstad bör däremot ha fått med sig rejält med självförtroende från Malmö. Sett till tv-höjdpunkterna från matchen rivstartade Rosengård och hade flera 100-procentiga målchanser de första tio minuterna. KDFF tycks inte ha haft så många fler chanser än den som Emmi Alanen gjorde mål på.

Men effektivitet är ju en avgörande faktor i fotboll. Och nu är läget intressant i den grupp där även Linköping och Alingsås ingår. Det är ju inte orimligt att LFC kan vinna mot Kristianstad och Rosengård mot LFC. Och då blir det en målskillnadsaffär om gruppsegern mellan tre lag.

Jag såg för övrigt att Loreta Kullashi efter matchen fick en fråga av Cmore om händelsen där hon lämnade den senaste U23-landslagssamlingen. Hon svarade så här:

”Nästa fråga, tack.”

Själv valde jag att åka till Gerdskenvallen och se Alingsås IF Fotboll ta emot Linköping. Det blev inte så mycket till match. Slutsiffrorna 7–0 till LFC var i underkant – målvakten Tea Olin var hemmalagets bästa spelare.

Det är svårt att säga om det var LFC som var väldigt bra, Alingsås som var svagt – eller om det var en kombination av båda. Det var en match mellan två lag som tappat sina bästa målskyttar under vintern.

Alingsås har med trion Lisa ”Mini” Johansson, Stina Jensen och Rebecca Cameras tappat 25 av de 58 mål man gjorde i elitettan i fjol. Medan Linköping med duon Amalie Vangsgaard och Therese Simonsson har tappat 30 av de 61 mål man gjorde i damallsvenskan i fjol.

Sett till dagens match är Alingsås tapp tyngst. Laget kändes uddlöst framåt, och var värre är – man saknade även den defensiva stabilitet och fysik som kännetecknade laget i fjol. Då blev det 1–4 när lagen möttes på Gerdskenvallen. I år var Alingsås inte nära att göra något mål.

Linköping gjorde alltså sju. De fördelades på tre spelare i Cathinka Friis Tandberg (3), Yuka Momiki (2) och Stina Lennartsson (2). Lennartssons mål i den första halvleken var riktigt snyggt. Den 18-åriga norskan var för övrigt en spännande bekantskap. Hon kändes kraftfull och bör kunna bli en tillgång för Linköping.

Yuka Momiki är redan en stor tillgång. Hon gjorde matchens två första mål, 0–1 kom på straff:

Det kommer alltså bättre värdemätare för Linköping i de två kommande omgångarna, mot Kristianstad och Rosengård. Kanske att LFC får ställa upp med en annan startelva i de matcherna. För både Michelle De Jongh och Emma Lennartsson klev av före paus och fick varsin fot lindad.

Slutligen noteras från England att Chelsea vann cupmötet med Arsenal med 2–0. Samt att fler franska spelare har anslutit till den grupp som tagit paus från landslaget. Det var lagkapten Wendie Renard som tog initiativet, och hon fick snabbt med sig Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto. Nu har även Griedge Mbock Bathy och Perle Morroni anslutit.

Dock är ju Mbock Bathy knäskadad och risken finns att mittbacken inte kommer att kunna spela i VM.

Storm i Frankrike – Renard, Katoto och Diani pausar sina landslagskarriärer

Publicerad den av
6

Det blåser upp till orkan i det franska landslaget. Under fredagen har stjärntrion Wendie Renard, Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto meddelat att pausar sina landslagssatsningar.

Lagkapten Renard skriver på sitt Instagramkonto att det franska landslagsupplägget är långt ifrån det som krävs på högsta nivå, och att hon inte orkar vara med mer.

Diani skriver om att hon väljer att satsa på klubbkarriären med tanke på hur landslaget leds. Men att hon kan tänka sig att komma tillbaka till Les Bleus om det genomförs genomgripande förändringar.

Vi har alltså fått ytterligare ett land där spelarna vänder sig mot landslagsledningen och/eller förbundet. Sedan tidigare stormar det ju i Spanien och Kanada. Vi får se om någon av de här stormarna har blåst över när det är VM-premiär i juli, eller om de här konflikterna kommer att bli damfotbollårets följetong.

Cuper, Portugal, Haiti och Panama – samt Gerhardssons VM-elva

Publicerad den av
6

Vi är framme vid årets första cuphelg. Under lördagen drar alltså tävlingssäsongen 2023 igång i Sverige. Det är en match som sticker ut och är intressantare än de andra i den här premiäromgången.

Jag tänker förstås på prestigematchen i Skåne mellan FC Rosengård och Kristianstads DFF. Den spelas på söndag 15.00, och direktsänds på Cmore. På samma kanal visas också lördagens (15.00) Stockholmsderby mellan AIK och Djurgården.

Internationellt är det en ganska tråkig helg. Det är uppehåll i Spanien och inga toppmatcher varken i Frankrike, Tyskland eller Italien. I England är det åttondelsfinaldags i FA-cupen – och där har vi helgens höjdare i Londonderbyt Chelsea–Arsenal. Samma två lag som skall mötas i ligacupfinalen den 5 mars.

De senaste veckorna har det som bekant varit landslagsuppehåll. Då fick vi veta vilka länder som tog de tre sista platserna i sommarens VM-slutspel. Portugal motsvarade favorittrycket och tog en av platserna genom 2–1-seger i en tajt och spännande match mot Kamerun.

2–1 blev också segersiffrorna för Haiti mot Chile. Det var däremot en skräll. Haitis unga lag har varit på gång ett tag. Men att de skulle slå ut Chile trodde jag inte. Det var supertalangen Melchie Durmornay som gjorde båda målen.

19-åringen ansluter till Lyon i sommar. Lyons målvakt Tiane Endler räddade en straff från Nerila Mondesir, men kunde inte rädda Durmornays båda avslut. Haiti till VM.

Och det stoppade inte vid det för Nordamerika. Även Panama skrällde sig till VM-slutspelet. Man vann med 1–0 mot Paraguay efter segermål från Lineth Cedeno. Därmed får Nordamerika med hela sex lag till Australien och Nya Zeeland – jackpot.

Noterbart dock att Mexiko inte finns med bland de där sex lagen. Mexiko, som ju gjort en damfotbollssatsning, och nu har en liga där man har fina publiksiffror och förhållandevis höga spelarlöner.

Därmed är startfältet alltså spikat till sommarens fotbollsfest på andra sidan jordklotet.

Det har som bekant också spelats ett antal landslagsturneringar de senaste veckorna. Island vann Pinatar cup närmast före Wales. Finland vann turneringen på Cypern och svenskledda Kosovo var enda laget utan poängförlust i turneringen i Turkiet.

Australien tog full poäng i sin cup. Noterbart var att man besegrade Spanien med 3–2 i det som skulle visa sig bli den avgörande matchen. Courtney Vine:s 1–0-mål från den matchen är för övrigt i högsta grad sevärt. Noterbart också att flera damallsvenska spelare hade huvudroller hos The Matildas. Bland annat gjorde Vittsjös Clare Polkinghorne mål i två av de tre matcherna.

Frankrike vann sin cup närmast före Danmark, man gjorde det efter 1–0-seger mot danskorna och kryss mot Norge (0–0).

Slutligen vann USA sin egen turnering She Believes cup efter 2–1-seger mot Brasilien i den avgörande matchen. Målen gjordes av Alex Morgan, Mallory Swanson (tidigare Pugh) och Ludmila.

Sverige spelade som bekant inte i någon turnering, Algarve cup var ju inställd. Det hindrar inte att Sverige gjorde ett otroligt bra landslagsfönster. Den fina 4–1-segern mot Kina har jag gått igenom tidigare.

Och i tisdags stod landslaget för en ny toppinsats. Sverige hade förlorat alla tidigare matcher mot Tyskland på tysk mark. I Duisburg blev det 0–0 efter att Sverige gjort en otroligt bra match mot ett toppat Tyskland.

Med toppat menar jag att förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg spelade med så nära en förstauppställning man kan komma. I EM såg hennes optimala elva ut så här: Merle Frohms – Giulia Gwinn (nu korsbandsskadad), Kathrin Hendrich, Marina Hegering, Felicitas Rausch – Lina Magull, Lena Oberdorf, Sarah Däbritz – Svenja Huth, Alexandra Popp, Klara Bühl.

Nu är Gwinn korsbandsskadad och Oberdorf var sjuk. Övriga nio fanns med mot Sverige i Duisburg. För svensk del saknades Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Caroline Seger och Lina Hurtig. Men det här var en match där man inte saknade något.

Jag räknade till 7–1 i 100-procentiga målchanser i svensk favör. Den tyska var ett skott utanför från Däbritz. Målvakt Zecira Musovic behövde inte göra en enda riktig räddning på 90 minuter borta mot Tyskland. Det är en otroligt bra prestation.

Att skapa sju 100-procentiga målchanser på bortaplan mot ett av världens bästa lag är också väldigt bra. Bland chanserna fanns två frilägen och ett öppet mål där bollen tog i stolpen. Dessutom gjorde Stina Blackstenius ett knappt, men tydligt offsidemål.

Här kan man absolut vara missnöjd med effektiviteten. För Sverige borde ha vunnit den här matchen med 2–0 eller 3–0. Men det var en träningsmatch, och då är prestationen viktigast. Och den var alltså lysande.

Förbundskapten Peter Gerhardsson måste vara otroligt nöjd med de svar han fick med sig hem. Om det hade varit VM-premiär i morgon tror jag att Gerhardsson hade ställt upp sitt lag så här:

Målvakt: Zecira Musovic
Hon och Jennifer Falk fick var sin match, och Chelseamålvakten kändes stabilare under den här samlingen. Man får dock ha med i beräkningen att Falk inte är i säsong ännu, vilket kan leda till viss ringrost. Så här är inte matchen avgjord. Musovic leder, men inte med någon jättemarginal.

Backlinje: Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson.
Björn gjorde två utmärkta matcher, och känns gjuten. Hennes lugn med bollen och fina förmåga att spela förbi motståndarnas förstapress är ovärderliga.

I nuläget tycker jag att Magdalena Eriksson går före Linda Sembrant i kampen om den andra mittbacksplatsen. Mycket för att det är en fördel att ha en vänsterfot till vänster. I Hanna Glas frånvaro tror jag dessutom att Amanda Ilestedt kommer att spelas som högerback. Ilestedts huvudspel är av högsta världsklass, och därför är jag övertygad om att Gerhardsson vill ha henne på planen.

Där vill han garanterat även ha Jonna Andersson. Hennes hörnor är numera makalöst bra – det är målchans varje gång. Att Andersson känns trygg både i defensiven och i passningsspelet gör inte saken sämre. Men det hade nog räckte med hörnorna – för en sådan spetsegenskap skall leda rakt in i laget.

Under den här samlingen fick trion Stina Lennartsson, Hanna Lundkvist och Anna Sandberg chansen att visa upp sig. Alla gjorde utmärkta insatser, och är säkert fortsatt med som kandidater till VM-truppen. Lundkvist står nog först i kön av dem. Men det rimliga är att Gerhardsson hoppas på Glas och Amanda Nildén som alternativ på ytterbackspositionerna. Och att Emma Kullberg kanske är allra första backup.

Mittfält: Johanna Rytting Kaneryd/Sofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö.
Här känns det fortsatt vidöppet på högerkanten. Karaktären på motståndet lär avgöra vem av Jakobsson och Rytting Kaneryd som startar olika matcher. Ju hårdare jobb som krävs, desto större chans för Jakobsson. Medan Rytting Kaneryd lär få chansen i matcher som Sverige skall föra, där det krävs kreativitet och skicklighet i att kombinera med lagkamraterna.

Till vänster är Rolfö självskriven. Mot Tyskland låg hon bakom det mesta i offensiven, som inte kom från hörnor. Barcastjärnan lyser av självförtroende för tillfället.

Positivt var att duon Rubensson/Angeldahl gjorde ett utmärkt jobb mot Tyskland. Med Caroline Seger skadad har det varit ojämna prestationer på centralt mittfält. Men kanske att Rubensson och Angeldahl är lösningen på den gåtan.

Och glädjande nog gjorde Julia Zigiotti Olme sannolikt sin bästa landskamp, och stärkte sina aktier. Kanske att hon kan växa ut till en internationellt gångbar mittfältare. Något Hanna Bennison är på väg att göra. Hon känns som en utmärkt backup på centralt mittfält.

Extra kul att alla kandidaterna på det centrala mittfältet har lite olika egenskaper, vilket ger Gerhardsson möjligheter att anpassa sin elva efter motståndet.

Forwards: Kosovare Asllani och Stina Blackstenius.
Här känns Asllani fortsatt som klar etta i tiarollen och Blackstenius som lika klar som nia. Men Madelen Janogy visade lovande kvaliteter som tia, vilket gjorde att man inte kände den stora saknad av Asllani mot Kina som man brukar. Och den Falköpingsfostrade Bajenspelaren gjorde även ett piggt inhopp mot Tyskland.

Blackstenius borde ha gjort något mål. Men hon känns fortfarande ganska klart förstaval som nia. Bakom henne skulle jag tro att Lina Hurtig är första backup med Rebecka Blomqvist som tvåa.

Totalt sett är alltså känslan efter de här landslagen väldigt bra. Det finns återigen en härlig konkurrens i truppen, och viktigast av allt – Gerhardsson tycks ha hittat sätt att få laget att fungera även utan Seger och Asllani.

Så startar Sverige i Tyskland

Publicerad den av
21

Det är strax avspark (18.15 på Sportkanalen) mellan Tyskland och Sverige. Peter Gerhardsson har tagit ut en spännande startelva, där Stina Lennartsson är det oväntade namnet.

Så här startar Sverige: Zećira Mušović – Stina Lennartsson, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Ersättare: Jennifer Falk och Tove Enblom – Linda Sembrant, Hanna Lundkvist, Anna Sandberg, Freja Olofsson, Hanna Bennison, Olivia Schough, Julia Zigiotti Olme, Johanna Rytting Kaneryd, Madelen Janogy och Rebecka Blomqvist.

Det blir en fin värdemätare, för Tyskland mönstrar en elva som väl är så ordinarie som den kan bli.

I går förlorade U23 med 3–1 borta mot Italien. Rosengårdsduon Angel Mukasa och Loreta Kullashi var inte med, enligt den här texten hade de rest hem utan att prata med landslagsledningen.

Janogy fixade svensk drömstart på 2023

Publicerad den av
9

Snacka om drömstart. Matchklockan visade 29 sekunder när Johanna Rytting Kaneryd gjorde Sveriges första landslagsmål 2023.

TV-kamerorna zoomade in de svenska förbundskaptenerna när Kina hade inkast. Men när vi i tv-sofforna fick se spelet så stötte Stina Blackstenius bollen till Madelen Janogy, som drev fram några meter innan hon med vänster yttersida stack fram bollen i djupled till målskytten. Rytting Kaneryd hade gjort en lång diagonallöpning in i mitten, och använde vristen på sin vänsterfot när hon placerade in bollen bredvid Kinas målvakt.

Madelen Janogy

Janogy nöjde sig inte med det. Även årets andra svenska landslagsmål startade med ett kinesiskt inkast, där tv-kamerorna zoomade in en förbundskapten – den här gången den kinesiska. Filippa Angeldahl vann bollen, och satte den sedan i djupled längs högerkanten till Stina Blackstenius.

Forwarden fick gott om tid bakom den kinesiska backlinjen. Hon ser ut att söka passning till Fridolina Rolfö. Men bollen passerade Barcastjärnan. Där kom Janogy och sköt in 2–0 i ungefär samma maska i nätet som Rytting Kaneryd gjorde det första målet. Matchklockan visade 2.49.

Och det skulle bli bättre ändå. Janogy gjorde sitt andra mål, och sin tredje poäng, efter 13.04. Rolfö stod för det fina förarbetet och Sverige ledde alltså med 3–0 innan matchen knappt hann börja.

De första 20 minuterna var riktigt bra. Sedan följde en kvart där Kina hade mycket boll, och Sverige inte skapade något. Men totalt räknade jag till 8–1 i klara målchanser i svensk favör under de första 45 minuterna.

De frågetecken som väcktes handlade om försvarsspelet på centralt mittfält. Lika briljant som Filippa Angeldahl är när Sverige har bollen, lika vilsen är hon i försvarsspelet. Elin Rubensson fick jobba över lite väl stora ytor för att det skulle kännas helt klockrent.

Och i upptakten av den andra halvleken uppstod också årets första baklängesmål, just på att Kina fick för stort utrymme på centralt mittfält. Bilden här under visar upprinnelsen till målet. Det uppstod som en kombination av att Kina spelade bra, att svenska spelare lyckades halvdant i ett par dueller och att Angeldahl struntade i att löpa med Kinas nummer 13 Yang Lina, vilket öppnade mittplanen för Kina.

Kinas reducering kom efter 49.28 och gjordes av Xiao Yuyi. Och Kina lyfte sitt spel under inledningen av den andra halvleken. Den kinesiska ligan har vinteruppehåll, och man märkte att det asiatiska mästarlaget var ringrostigt i matchupptakten. Efter paus såg det alltså bättre ut. Jag noterade inga svenska målchanser förrän man gjorde fyra byten på en gång i 62:a minuten.

Bytena satte fart på Sverige igen. Och efter 64.20 nickade Nathalie Björn in en hörna från Olivia Schough till 4–1. Även om Sverige tappade lite fart igen den sista kvarten så kändes de sista 30 minuterna totalt sett ganska stabila. Mycket eftersom Sverige fick bättre kontroll på centralt med två hårt arbetande innermittfältare. Men totalt sett var den andra halvleken klart sämre än den första ur svensk synvinkel.

Målet var den enda riktigt heta svenska målchansen efter paus. Jag räknade till två heta kinesiska. Alltså totalt 9–3 i svensk favör, vilket är bra siffror. Och att inleda landslagsåret med en 4–1-seger är förstås väldigt positivt.

Ett orosmoment var att Amanda Ilestedt stukade fotleden ganska rejält i slutminuterna. Vi får hoppas att det bara var just en rejäl stukning och inget värre.

Rent taktiskt var det intressant att se hur Sverige spelade med en trebackslinje i uppspelsfas, där Hanna Lundqvist tog ett kliv inåt i planen samtidigt som man sköt upp Anna Sandberg längs vänsterkanten. Jag blev inte riktigt klar på hur det såg ut framför backarna. Men känslan var att uppspelsformationen snarare var 3–6–1 än 3–5–2.

Defensivt använde man den 4–4–1–1-uppställning som vi vant oss vid under Peter Gerhardsson.

Sverige–Kina 4–1 (3–0)
1–0 Johanna Rytting Kaneryd (1), 2–0 Madelen Janogy (3), 3–0 Madelen Janogy (14), 3–1 Xiao Yuyi (50), 4–1 Nathalie Björn (65).
Domare: Olatz Rivera Olmedo, Spanien

Sveriges lag: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist (debut, Amanda Ilestedt, 76), Nathalie Björn, Linda Sembrant, Anna Sandberg (debut) – Johanna Rytting Kaneryd (Sofia Jakobsson, 76), Filippa Angeldahl (Hanna Bennison, 62), Elin Rubensson (Julia Zigiotti Olme, 62), Fridolina Rolfö (Olivia Schough, 62) – Madelen Janogy – Stina Blackstenius (Rebecka Blomqvist, 62).
Ej inbytta: Zećira Mušović, Tove Enblom, Jonna Andersson, Stina Lennartsson, Magdalena Eriksson och Freja Olofsson.

Nu sparkar landskampsåret 2023 igång

Publicerad den av
5

Inlägget uppdaterat med länkar till sändningar av U23-landslagets match mot Nederländerna och F19-landslagets match mot Spanien.

Under torsdagen inleds det svenska landskampsåret 2023. Ett år vi går in i med flera frågetecken efter ett ojämnt och ganska svåranalyserat 2022.

Kommer ni förresten ihåg det senaste landslagsåret? Vi gick in i damfotbollsåret 2022 med otroligt högt uppskruvade förväntningar efter den fantastiska OS-turneringen 2021.

Det var det fortfarande pandemi i världen, och 2022 inleddes med en wo-seger mot Danmark i Algarve cup. De landskamper under fjolåret som avgjordes på planen slutade så här:

* Portugal 4–0 i Algarve cup.
1–0 Hanna Glas, 2–0 Amanda Ilestedt, 3–0 Kosovare Asllani, 4–0 Stina Blackstenius.

* Italien 1–1 i Algarve cup, seger med 7–6 efter straffläggning.
1–1 Caroline Seger.

* Georgien 15–0 borta i VM-kvalet.
1–0 Fridolina Rolfö, 2–0 Filippa Angeldahl, 3–0 Stina Blackstenius (2:a målet för året), 4–0 Linda Sembrant, 5–0 Stina Blackstenius (3), 6–0 Amanda Ilestedt (2), 7–0 Jonna Andersson, 8–0 Filippa Angeldahl (2), 9–0 Lina Hurtig, 10–0 Filippa Angeldahl (3), 11–0 Lina Hurtig (2), 12–0 Rebecka Blomqvist, 13–0 Kosovare Asllani (2), 14–0 Kosovare Asllani (3), 15–0 Olivia Schough.

* Irland 1–1 hemma i VM-kvalet.
1–1 Kosovare Asllani (4).

* Brasilien 3–1 hemma i vänskapsmatch.
1–1 Johanna Rytting Kaneryd, 2–1 Lina Hurtig (3), 3–1 Stina Blackstenius (4).

* Nederländerna 1–1 i EM-slutspelet, gruppspel.
1–0 Jonna Andersson (2).

* Schweiz 2–1 i EM-slutspelet, gruppspel.
1–0 Fridolina Rolfö (2), 2–1 Hanna Bennison.

* Portugal 5–0 i EM-slutspelet, gruppspel.
1–0 Filippa Angeldahl (4), 2–0 Filippa Angeldahl (5), 3–0 Självmål, 4–0 Kosovare Asllani (4), 5–0 Stina Blackstenius (5).

* Belgien 1–0 i EM-slutspelet, kvartsfinal.
1–0 Linda Sembrant (2).

* England 0–4 i EM-slutspelet, semifinal.

* Finland 5–0 borta i VM-kvalet.
1–0 Stina Blackstenius (6), 2–0 Lina Hurtig (4), 3–0 Linda Sembrant (3), 4–0 Rebecka Blomqvist (2), 5–0 Fridolina Rolfö (3).

* Spanien 1–1 borta i vänskapsmatch.
1–0 Rebecka Blomqvist (3).

* Frankrike 3–0 hemma i vänskapsmatch.
1–0 Filippa Angeldahl (6), 2–0 Amanda Ilestedt (3), 3–0 Madelen Janogy.

* Australien 0–4 borta i vänskapsmatch.

På de 14 matcher som Sverige spelade blev det åtta segrar, fyra kryss och två förluster – och den totala målskillnaden slutade vid 42–14. Som synes ovan blev Stina Blackstenius och Filippa Angeldahl bästa målskyttar med sex fullträffar vardera.

Rankingmässigt inledde Sverige 2022 som världstvåa med 2079,13 rankingpoäng. Vi avslutade året som trea med 2057,90 poäng.

Någon djupare spelarstatistik än så där kommer jag inte bjuda på nu. Mest eftersom jag hade fått sätta ihop allt själv. På Svenska fotbollförbundets odugliga hemsida finns det inte längre någon årlig statistik för Sveriges landslag. Det är förstås under all kritik.

Man har inte heller några presentationer av landslagets spelare. Klickar man in på svenskfotboll.se och går vidare på ”Landslag” och ”Dam” så finns underrubrikerna ”Förbundskapten” och ”Ledare”. Men inte ”Spelare”. Ofattbart dåligt.

Förbundets informationsavdelning borde göra en studieresa till USA. Eller, de borde klicka in på US Soccers hemsida för att se hur man gör. Där kan man lätt hitta spelarstatstisik i landslaget, år för år. Där går det lätt att få fram att Alanna Cook var den spelare som hade mest speltid i landslaget under 2022, att Sophia Smith gjorde flest mål (11) och att Mallory Pugh slog flest assist (7).

Förhoppningsvis är inte vårt landslag på väg att haverera på samma sätt som förbundets hemsida har gjort. Men känslan efter 2022 är ju ändå att den svenska kurvan pekar lite nedåt. Hoppas att den känslan är felaktig.

Landslagets totala statistik för fjolåret var ju ändå med beröm godkänd. Mycket för att topparna var höga. Men den där riktiga stabiliteten man vill se fanns inte där, framför allt inte på hösten. Det var lite för mycket upp och ner. Segrarna mot Portugal x2, Brasilien och Frankrike var lysande. Kryssen mot Irland, Italien och Spanien B väckte frågor, och de två förlusterna mot England och Australien blev till slut rena ras, även om båda matcherna inledningsvis var ganska bra.

Nu är alltså 2022 historia. Och 18.30 i dag, när det är avspark i Marbella (och på SVT2) mot Kina, får vi en första indikation på hur bra VM-året 2023 kan bli.

Gissningsvis väljer Peter Gerhardsson att spela en mer B-betonad elva i matchen, för att sedan toppa upp i tisdagens bortamatch mot Tyskland.

Sverige väljer alltså att spela två fristående vänskapsmatcher i det här internationella fönstret. Det blev ju inget Algarve cup det här året. Det hindrar inte att det spelas massor av turneringar runt om i världen.

Störst sportsligt värde har förstås den interkontinentala VM-playoff-turneringen, där vi skall få fram de tre sista VM-nationerna. Det kvalet inleds på lördag.

Annars ligger fokus på fyrnationsturneringar de kommande dagarna. Här är några:

Tournoi de France. Den inleddes under onsdagen med matcherna Norge–Uruguay 1–0 och Frankrike–Danmark 1–0. Jag tittade sporadiskt på den franska segermatchen mot Danmark. Sedan Marie-Antoinette Katoto drog korsbandet under fjolårets EM-slutspel har Frankrike inte gått att känna igen. Det där snabba och vackra anfallsspelet som jag förknippar med det franska laget är som bortblåst.

I Turkiet spelas Turkey Womens Cup med nio deltagande nationer. Det skulle ha varit tolv lag, men efter den hemska jordbävningskatastrofen i Turkiet och Syrien har arrangörslandet, Venezuela och Jordanien dragit sig ur. Under onsdagen blev det följande resultat: Slovenien–Uzbekistan 2–1, Bulgarien–Hongkong 2–0 och Kosovo–Estland 2–1. Sydafrika, Zambia och Makedonien blev utan matcher i första omgången.
För den svenska VM-motståndaren Sydafrika väntar matcher mot Slovenien och Uzbekistan. Det är kanske inga matcher som kan räknas som några större värdemätare.

I England spelas Arnold Clark Cup. Den inleds i dag med matcherna: Italien–Belgien (17.45) och England–Sydkorea (20.45). Här är det förstås intressant att se hur Italien står sig tidigt på året. Italien förväntas ju vara Sveriges huvudmotståndare i VM-gruppen.

Cypern Cup består i år av fyra lag. Första omgången spelas i dag enligt: Rumänien–Ungern (11.00) och Kroatien–Finland (16.00).

VM-arrangören Australien bjuder in till FFA Cup of Nations. Där drar spelet igång tidig torsdagsmorgon med matcherna: Spanien–Jamaica (6.10) och Australien–Tjeckien (9.10). Vad jag förstår skall det kunna gå att se matcherna på den här länken.

Som vanligt arrangeras She Believes Cup i USA. Nivån på startfältet har dock varierat. Men i år känns det rätt vasst, även om Kanada spelar under protest mot egna förbundet. Det blev alltså inget av den spelarstrejk som aviserades i förra veckan. Den här cupen inleds sen torsdagskväll och på natten mot fredag enligt: Japan–Brasilien (22.00) och USA–Kanada (01.00).

Slutligen så spelar även U23-landslaget två matcher under det här landslagsfönstret. Den första går i dag 14.00 i Marbella mot Nederländerna. Förbundet sänder matchen på sin hemsida – här är en länk. Exakt samtidigt spelar F19-landslaget mot Spanien, alltså i dag 14.00. Även den matchen sänds på förbundets hemsida – se den här, och det är ju bra. Så det finns trots allt några positiva saker med den där svaga hemsidan.

Fridolina Rolfö på väg att bli en superstjärna

Publicerad den av
7

I dag bänkade jag mig för att se hur formen är på Barcelonas vänsterback Fridolina Rolfö. Jag fick inte se det jag hade väntat mig, för det var nämligen Nuria Rábano som spelade som vänsterback. Jag hade missat att Rolfö varit uppflyttad som vänsterforward flera gånger på sistone.

Fridolina Rolfö

Det här var hennes fjärde match i anfallet av de fem senaste – och hon var fullständigt lysande. Jag har sett att hon har varit hyllad på sistone. Och hon levde verkligen upp till alla lovord. De två senaste årens diamantbollvinnare byttes ut i minut 69. I det skedet stod det 3–0 till Barca mot Alaves, och Rolfö hade i princip varit inblandad i allt som ledde någonstans för Barca.

Hon slog bland annat sistapassningen till de två första målen och hade ett hockeyassist till 3–0-målet. Men hon levererade massor av fina tidiga inlägg, som kunde ha resulterat i fler mål.

Om förbundskapten Peter Gerhardsson såg matchen måste han ha njutit. För det måste ha varit som ljuv musik för honom att Rolfö dels fick spela forward, dels visade superform. Och på det sätt hon vandrade in i planen, ibland hela vägen över till högerkanten, tror jag att Barcatränaren Jonatan Giraldes kommer att spela sin svenska stjärna som forward fler gånger.

Apropå Gerhardsson förlängde han i går sitt kontrakt som svensk förbundskapten med två år. Nu skall han leda landslaget över det EM-slutspel 2025 som skulle kunna avgöras på svensk mark. Värdnationen för mästerskapet avslöjas den 4 april.

Även om 2022 innehöll några resultat som väckte frågetecken, och spelet inte var lika briljant som under 2021, tycker jag att förbundsledningen tagit ett riktigt beslut när de valt att förlänga med Gerhardsson. Jag tror att han och Magnus Wikman även fortsatt kan få landslaget att lyfta.

Utöver den om Gerhardsson var förstås lottningen av Champions Leagues kvartsfinaler gårdagens hetaste damfotbollsnyhet. Där fick vi följande slutspelsträd:

Olympique Lyonnais–Chelsea FC
AS Roma–FC Barcelona

Paris Saint-Germain–VfL Wolfsburg
FC Bayern München–Arsenal FC

Chelsea fick alltså en riktigt tuff lottning, där de sannolikt måste slå ut både Lyon och Barca för att ta sig till final. För även om Roma går som tåget i den italienska ligan måste man väl säga att Barca fick en drömlottning, och bör ta sig till semifinal.

På undre halvan är det vidöppet. Men kanske att jag ändå ger Arsenal sämst finalodds av fyra starka lag. Kanske att korsbandsskadorna på Beth Mead och Vivianne Miedema börjar ta ut sin rätt för Jonas Eidevall:s lag. I dag föll man med 2–1 borta mot Manchester City. Det innebär att Gunners bara tagit två poäng på de tre senaste ligamatcherna, och att man just nu är nere på fjärde plats i en haltande WSL-tabell.

Dock vann man efter förlängning mot City i veckan, och säkrade en finalplats mot Chelsea i FA-cupen. Stina Blackstenius gjorde segermålet på passning från Lina Hurtig. Så allt är inte elände för Arsenal.

En tredje nyhet under gårdagen var att de tre finalisterna till Fifas pris till 2022 års bästa spelare presenterades. Lite typiskt för fjolåret är att två av dem är korsbandsskadade, nämligen Beth Mead och Alexia Putellas.

Nästa år skulle Fridolina Rolfö kunna vara bland kandidaterna. Så bra var hon i dag. Och vad jag förstått av de som sett Barca på sistone har hon varit så bra under en längre tid. Det enda som fattades i dag var det egna målet. Det borde ha kommit när hon fick ett öppet nickläge från nära håll. Men då träffade hon stolpen. Man kan ju inte få allt…

Medan flera andra svenska landslagsspelare har haft det rätt tungt i vinter skiner alltså Rolfö. Men den svensk som kommer att stå i strålkastarljuset på Fifa-galan är Pia Sundhage. Hon är nämligen en av tre finalister i ledarkategorien.

Sarina Wiegman är förstås jättefavorit med Sonia Bompastor som första utmanare. Men man måste ändå imponeras av Sundhage som nu är bland de tre finalisterna för ett tredje land från tre olika kontinenter. Som ni säkert minns har hon även varit nominerad till Fifas tränarpris som förbundskapten för USA (seger 2012) och Sverige (trea 2016). Nu är det Brasiliens seger i Copa America som tar Sundhage till final.

Apropå svenskar som uppmärksammas internationellt så presenterades spelaragenten Maria Karlsson De Cecco i veckan som damfotbollens enda representant bland de 18 spelaragenter som skall ingå i Fifas nya referensgrupp för fotbollsagenter, Fifa Football Agent Working Group.

Jag hade en lång intervju med Karlsson De Cecco i BT för någon vecka sedan, där hon berättade om damfotbollens utveckling på flera olika plan, bland annat lönesidan. Jag lärde mig en hel del av samtalet. För er som kan läsa texter från Gota Media finns intervjun här.

I den pratar hon bland annat om att det är ett problem att många lag spelar på träningsplaner eller små anläggningar.

”Man behöver ha en arena för att kunna sälja tv-rättigheter. Tv sätter inte upp 25 kameror på en plan där hörnen är öppna och man ser en parkeringsplats utanför – även om det är bra kvalitet på spelet.”

Barcas bortamatch mot Alaves i dag spelades på en anläggning där det saknades läktare både på kortsidororna och på den långsida som syntes i tv. Dessutom hade konstgräsplanen blå sjumannalinjer som skapade en amatörmässig inramning.

Jag såg inte det italienska toppmöte där Juventus vann med 3–0 borta mot Fiorentina, och där Linda Sembrant var näst sista Juvespelare på bollen vid ledningsmålet. Men det känns ju rimligt att Fiorentina skall bygga en egen arena för sitt damlag. För det här är ju ingen rolig inramning.

Även i Tyskland är det vanligt att lagen spelar på rätt tråkiga anläggningar. Även om matcher på herrlagens stora arenor har gjort att publiksnittet i Frauen-Bundesliga ökat den här säsongen så är vardagssiffrorna fortsatt på damallsvensk nivå – eller sämre.

Det trots att den match som hade flest tv-tittare i Tyskland ifjol var en dammatch – nämligen EM-finalen. Som synes på listan nedan drog damlandslaget ungefär lika stor tv-publik som herrlandslaget. Men på klubbsidan är skillnaden alltså fortsatt gigantisk.

Sämst i klassen när det gäller publiksiffror bland de stora ligorna är fortsatt den franska. Siffrorna från förra helgens omgång är ju verkligen deprimerande:

Slutligen noteras att det har startats en spelarstrejk i Kanadas landslag. Laget kommer inte att komma till spel i She Believes cup som protest mot en halvering av lagets budget.

Christine Sinclair och Janine Beckie har fört spelarnas talan i diverse medier. Och så har man gått ut med en skrivelse som går att läsa här:

Ytterbackar i fokus i ny landslagstrupp – och Glas till Kansas City

Publicerad den av
22

Alldeles nyss presenterades Hanna Glas som nyförvärv av NWSL-klubben Kansas City Current. Jag måste säga att jag blev lite överraskad av nyheten.

Spontant tänker man ju att Kansas City är ett nedbyte jämfört med Bayern München. Men vid närmare eftertanke kanske inte bytet är så dumt. Bayern spelar många matcher där de vinner på halvfart, medan det är rakt igenom tuffa matcher i USA:s högstaliga. Så när Glas är frisk kommer hon både att få träna mer på försvarsspel i Kansas än hon fick i Bayern.

Vad gäller svenska utlandsproffs har vi fått ett nytt sådant i dag. Det är Anna Oskarsson som valt att fortsätta karriären i skotska Glasgow City FC.

Om min sammanställning stämmer har vi därmed nu 52 svenska spelare som är utlandsproffs i olika högstaligor runt om i världen. Dessutom är det ett antal spelare som håller till i andraligor, plus att en bra bit över 100 spelare pluggar på amerikanska college.

Mellan tummen och pekfingret är det således kring 200 svenska spelare som har sin fotbollshemvist i utlandet.

I dag har Peter Gerhardsson tagit ut 17 av dem till landskamperna mot Kina och Tyskland senare i februari.

Ytterligare sex utlandsbaserade spelare finns med i den U23-trupp som skall ta sig an Nederländerna och Italien.

Kollar man lite närmare på de båda trupperna så noteras att det är på ytterbacksplatserna som det händer mest. Där saknas skadade duon Hanna Glas och Amanda Nildén. I stället får trion Stina Lennartsson, Hanna Lundkvist och Anna Sandberg chansen att visa upp sig.

Lundkvist får hyfsat med speltid i Atletico Madrid, och är ett spännande framtidsnamn. Det är Sandberg också. Jag gillar verkligen den 19-åriga Häckenbackens offensiva spelstil. Hennes vänsterinlägg är riktigt vassa.

På mittfältet testas Real Madrids Freja Olofsson i Caroline Seger:s frånvaro. Det jag sett av Olofsson i vinterns Champions League är hon duktig när hon är rättvänd, men vill inte gärna ha bollen när hon är felvänd. Jag skriver Segers frånvaro trots att veteranen kommer att vara närvarande på samlingen. Seger skall deltaga i träningarna, men är inte tillgänglig för spel.

Ett relativt nytt namn i truppen är Tove Enblom, som får agera tredjemålvakt bakom Jennifer Falk och Zecira Musovic. Det blir för övrigt också intressant att se om Falk fortsatt ses som etta, eller om Chelseamålvakten gått om i vinter.

Slutligen noteras att det hände saker både i engelska WSL och italienska Serie A i helgen. I WSL kryssade både Arsenal och Manchester United, vilket säkert framkallade jubel både från Chelsea och Manchester City. Chelsea leder tabellen med två poängs marginal, och man kommer att göra det även om Arsenal vinner sin hängmatch.

För Manchester City förbättrades chansen att ta en Champions Leagueplats. City är nu ikapp Arsenal, dock med en match mer spelad.

  1. Chelsea 12 +24 31
  2. Manchester United 12 +25 29
  3. Arsenal 11 +20 26
  4. Manchester City 12 +14 26

I Italien föll Juventus med 2–1 hemma mot Milan – trots att inhoppande Linda Sembrant blev målskytt. Resultatet gör att Romas försprång i toppen börjar bli så stort att de snart kan räkna in ett lite oväntat guld.

Roma har nämligen åtta poäng upp på Juventus och Fiorentina. För Juve får nog huvudfokuset läggas på att behålla den där andraplatsen. För både Fiorentina och Inter är inom räckhåll.

  1. Roma 16 +29 42
  2. Juventus 16 +25 34
  3. Fiorentina 16 +5 34
  4. Inter 16 +24 32
  5. Milan 16 +6 28

Noterbart att Pauline Hammarlund blev målskytt för Fiorentina i lördags. Det var hennes första ligamål, det kom i tredje matchen. I Fiorentina spelar numera även göteborgaren Annahita Zamanian. Även hon blev målskytt mot Sampdoria i lördag.