Månadsarkiv: december 2017

Den stora årskrönikan över 2017

Publicerad den av
1

Ett år är alldeles strax slut, och det är därmed dags för bloggens stora årskrönika. Den följer samma upplägg som de senaste åren, alltså sammanfattas året med hjälp av en mängd ledord.

2017 kommer vi i första hand minnas som året där Nederländerna vann EM-guld på hemmaplan, och där flera landslag reste sig mot ojämlikheten inom fotbollen. Dags för själva krönikan. Trevlig läsning.

Här är årets…

Assist: I allsvenskan stod Kristianstads Amanda Edgren för den läckraste framspelningen. Det var mot LB07 som hon trollade friskt inför KDFF:s 2–0-mål. Se konstnumret 1.15 in på det här klippet:

Baksmälla: Den drabbade svenska mästarinnorna Linköping, som föll med pinsamma 6–0 hemma mot Eskilstuna i matchen där hemmapubliken skulle fira sitt mästarlag. För övrigt samma Eskilstuna som en vecka tidigare hade rasat ihop och förlorat med 5–1 mot nedflyttningshotade Göteborg.

Bottenranking: I höstas, när Pia Sundhage lämnade över Sveriges landslag, var det nere på rekordlåga elfte plats på världsrankingen. Under slutet av året steg vi till plats 10, men det är ändå den lägsta plats Sverige haft vid ett årsskifte.

Bästa spelare: Det var Lieke Martens, i varje fall såtillvida att hon vann enligt alla, stora officiella priser. Fast personligen håller jag Pernille Harder lite, lite högre. Att just Martens, Harder och Sam Kerr har varit de tre bästa tycker de flesta – typ alla utom Fifa.

Dans: Den bjöd Österrike på i den mixade zonen efter var och varenda skräll i EM-slutspelet. Och österrikiskorna stod ju för en hel hög skrällinsatser.

Diamantbollen: Gick till Kosovare Asllani. Välförtjänt efter att hon gjort en säsong där hon hållit en stabilt hög nivå.

EM: EM som helhet sammanfattades här. och den svenska EM-insatsen sammanfattade jag i det här inlägget. Jag har ännu rätt många bilder kvar att publicera. De lär läggas upp under de kommande dagarna.

Fall: Det stod Mark Sampson för. Englands tidigare förbundskapten gick in i året som en av damfotbollens mest firade och respekterade ledare. Hans fall i höstas blev tungt. Det fanns massor av bottnar i fallet, men det började med det här.

Firande 1: Nederländerna hade många skäl till firande under sitt hemma-EM. Så här såg det ut före matcherna:

Och firandet nådde förstås sin kulmen efter guldet:

Firande 2: Danmark skrällde sig till EM-final genom att bland annat slå ut Norge och Tyskland, Europas två bästa nationer, rent historiskt sett. EM-silvret skulle förstås firas på Rådhusplatsen:

Firande 3: Österrike gick in i EM som det tredje lägst rankade laget. De lämnade som det tredje bästa, utan att förlora en enda match. Klart att det skulle firas:

Franska nerver: De franska nerverna satt förstås på Frankrike. Laget hade varit bäst i världen under våren, men när EM kom var formen som bortblåst. Man var först snubblande nära att åka ut redan i gruppspelet. Sedan blev det respass direkt i kvartsfinalen, mot England. Frankrike har således fortfarande aldrig tagit medalj i ett stor seniormästerskap.

Funktionär: Det handlar förstås om den planskötare som skulle visa Tysklands förbundskapten Steffi Jones att det gick alldeles utmärkt att spela EM-fotboll på Spartastadions något regnblöta gräsmatta…

Gamla meriter: Hade Carli Lloyd som till och med själv blev överraskad och närmast bedrövad (se klippet) när hon i januari vann Fifas pris som världens bästa spelare 2016. Sannolikt tyckte juryn att hennes insatser från 2015 var så bra så att de skulle räknas dubbelt…

Jobbigaste hjärnskakningar: De drabbade Lotta Schelin och Jennifer Falk, som båda missade stora delar av säsongen. Man håller ju tummarna för att få se båda återställda på planen igen nu till våren.

Konflikter: Det brann till mellan spelare och förbund på många håll under året. Några exempel är Danmark USA, Irland och Argentina, samt i viss mån även Brasilien. Även Sverige fick sin släng av sleven på hösten, när landslagsspelarna hotade med att bojkotta fotbollsgalan.

Längst gick de danska spelarna, som strejkade bort VM-kvalmatchen mot Sverige. Uefa var oväntat snälla i sin första dom för det tilltaget. Men domen är överklagad, så vi får se hur det slutar för danskorna.

Korsbandsskador: Som vanligt blev det en ganska lång lista över spelare som ådrog sig den jobbigaste av fotbollsskador. Bland annat fick vi tre korsbandsskador under EM-slutspelet. Här är ett urval av drabbade: Emilia Brodin (hette Appelqvist när hon skadade sig), Sofia Jakobsson, Johanna Rasmussen, Linda Hallin, Denise Sundberg, Amy Rodriguez, Julie Trustrup, Annica Svensson, Kim Little, Elena Sadiku, Valentina Cernoia, Lisa Makas, Line S Jensen, Sarah Bergman och Johanna Rytting Kaneryd.

En extra tanke här skänker jag förstås till extremt otursförföljda Sadiku. Må trenden äntligen vända för henne under 2018.

View this post on Instagram

Påväg hem till Malmö, lyssnar på min favoritmusik och tänker på vad jag har gått igenom dessa 4 senaste veckorna och mina tårar bara rinner ner. Först blev jag förstörd att mitt korsband slets av för 3e gången i samma knä. Tänkte på olika tankar som att min karriär är över, vad som skall hända hädanefter osv. Men sen hände det som inte fick hända, efter titthålsoperationen så fick jag en infektion. En infektion som var så allvarlig och aggressiv att jag bara ville ge upp, sova och inte vakna mer. En smärta jag aldrig upplevt innan. Tänker tillbaks och mina tårar rinner fortfarande ner, för utan er, mina vänner och familj. Så skulle jag ha gett upp och säkerligen inte suttit på det här tåget påväg hem. Ni gav mig styrka när jag inte orkade kämpa mer och såg till att jag inte var ensam. Ni grät med mig när jag hade som ondast, ni höll om mig när jag vred på mig av smärtan och ni fick mig att skratta även fast jag egentligen inte ville. Jag blev till och med matad när jag inte hade orken att äta själv. Jag har fått ett helt annat perspektiv på mitt liv. Är så tacksam att jag har 2 ben, trodde ett tag att de skulle amputera mitt ben. Är så tacksam för det mina skador har gett mig, den här styrkan att inte ge upp utan att kämpa fast det gör så jävla ont och sedan övervinna det. Att stå som en vinnare. Är så tacksam för mina fantastiska vänner, min älskade familj, underbara laget och Sveriges sjukvård. Är så tacksam för all kärlek jag får uppleva. Det är så sjukt att det man tycker är så viktigt blir så oviktigt när hälsan inte är bra. Tack till er alla som hört av sig till mig, stöttat mig och tagit hand om mig under mitt livs värsta upplevelse. Efter 7 operationer på SÖS och 3 veckor på sjukhuset så fick jag veta igår att mitt infektionsvärde låg på 7(under 5 är normalt) för 4 veckor sen låg den på över 300. Jag klarade det, vi klarade det, tillsammans! Nu väntar en lång resa tillbaks, men jag är inte orolig, allt kommer lösa sig, har ju trots allt världens bästa människor runt mig ❤️

A post shared by Elena Sadiku (@coachsadiku) on

Lönelyft: Fick de norska landslagsspelarna sedan herrlandslaget gått med på att dela jämnt med damerna. Även om det inte är direkt kopplat till lönefrågan, finns en koppling, och man minns ju gärna hur norska landslagsmannen Mats Möller Dahlie försvarade damfotbollen i somras:

View this post on Instagram

Da jeg var 15 år gammel flyttet jeg til Manchester, hvor jeg spilte for Manchester United i tre år. Der møtte jeg en machokultur og en garbedrobekultur som var ny og uvant, og som har preget meg siden. «Don’t show you are cold» fikk jeg beskjed om på benken, iført shorts og T-skjorte i minusgrader. Det var bare ett eksempel på hvordan de ønsket å herde oss til å bli det de mente var «real men». Og mye av det var bra. Jeg trengte å bli herdet, for du kan ikke synes synd på deg selv hvis du skal lykkes i fotballen, og slik er jeg glad for at jeg gikk den veien jeg gikk. Men hvordan mange så på jenter og kvinner, det preger meg fortsatt i dag. Jeg tror mye er blitt annerledes i den tradisjonelle engelske fotballkulturen i løpet av de siste årene, for jeg ser mange tegn til at store klubber tar jenter og fotball på et helt annet alvor nå, men i den fotballkulturen jeg var en del av var kvinner og fotball en vits. Det ble bare latterliggjort. Det var en ekkel generell holdning til hva kvinner skulle være og skulle gjøre, som var totalt dominerende. Jeg vet ikke om de tenkte over det selv, sannsynligvis ikke, men det fikk meg til å tenke. For jeg vokste opp og spilte med jenter som nå er blitt Europas beste. Jeg vet nøyaktig hvor hardt de har jobbet, og det er hardere enn de fleste uansett kjønn. Derfor forakter jeg alle som ikke viser jentene respekt, som slenger dritt og skriver dritt i kommentarfeltene nærmest for moro skyld. Sammen med holdningene jeg møtte i England for en del år siden, er det en påminnelse om at likestillingen kanskje ikke er kommet langt likevel. Ja, jeg tror vi har kommet lenger i Norge, men hvis alle ser seg selv i speilet, så tror jeg mange av oss vil finne ut at de kan bedre. Jeg sier ikke at alle må se på, men jeg synes vi skal støtte jentene våre hundre prosent, og det starter med oss menn. Heia Norge og lykke til i EM!

A post shared by Mats Møller Dæhli (@matsdaehli95) on

Miss: Tre Gintraspelare kom ensamma med det tomma målet i hemmamötet med Barcelona i Champions League. Det visade sig dock vara svårare än man kan tänka sig att få in bollen…

Mål 1: Kristianstads belgiska forward Tine Schryvers är en av världens bästa frisparksskyttar. Det visade hon när Rosengård kom på besök:

Mål 2: Årets hårdaste nick kom från Schweiz Ana-Maria Crnogorcevic, ett mål som länge såg ut att skicka ut Frankrike ur EM:

Mål 3: Kristianstadsbacken Therese Ivarsson slog till med en cykelspark hemma mot LB07 i höstas:

Mål 4: Ada Stolsmo Hegerberg är i första hand en duktig straffområdesspelare. Men Lyons norska måldrottning kan även slå till från distans. Titta bara här:

Mål 5: Årets chipp stod Turbine Potsdams Tabea Kemme för. Det här målet i toppmötet med Freiburg är helt enkelt mästerligt:

Mål 6: Linköpings Marija Banusic hade en mycket bra vårsäsong. Hon inledde även hösten på ett lysande sätt. Bland annat genom att vrida in den här godbiten mot Kif Örebro:

Mål 7: Lyons Claire Lavogez tog det här inspelet från Pauline Bremer i steget, och skickade bollen rakt upp i krysset. Någon läckrare halvvolley sågs väl knappast under året?

Mål 8: Årets volley drog Frankfurts kanadensiska landslagsspelare Sophie Schmidt i väg mot Freiburg i våras:

Mål 9: Sam Kerr vräkte in mål under året, både för Sky Blue, Perth Glory och Australiens landslag. Flera av dem var högst sevärda, inte minste den här bicycletan:

Mål 10: Det gjorde förstås fler riktigt snygga mål under året. Från damallsvenskan har jag ett solomål från Tabitha Chawinga, två bomber från Emma Jansson och ett vänsterskott i krysset från Olivia Schough. Tyvärr är det inte så lätt att hitta de där målen. Damallsvenskan.tv borde vara bättre på att dela med sig av de godbitar som tillkommer i serien.

Mästarinnor: Årets stora vinnare var förstås Europamästarinnorna för landslags, Nederländerna och för klubblag, Lyon.

Medan Nederländerna tog klara segrar i alla sina matcher i EM behövde Lyon straffläggning, som avgjordes först i åttonde omgången innan PSG besegrades i Champions Leaguefinalen. Lyon vann för övrigt också franska ligan.

Här är ett gäng andra mästarinnor fast på nationell nivå: Linköping, Wolfsburg, LSK Kvinner, Fiorentina, Atletico Madrid, Portland Thorns, NTV Beleza och Melbourne City.

Nominering: Fifa gav ett gäng gamla storspelare i uppgift att ta fram världens tio bästa spelare. Det gick så där. De där storspelarna var nog bättre på planen än de har koll på modern fotboll.

Dessutom är Fifas pris till världens bästa spelare upplagt på ett sådant sätt att det är mer Jerringpriset än Bragdguldet, alltså mer popularitet än jury. Följden blev att Fifa i slutet av september presenterade en finaltrio där två av namnen gav priset ett löjets skimmer.

Carli Lloyd hade ju nämligen nämligen haft ett mycket svagt år. Och Deyna Castellanos har ännu inte några större meriter från seniorfotboll. Tack och lov vann ju till slut Lieke Martens.

Nya storlag: Juventus startade damlag i somras, och har omgående visat allvar i sin satsning. Klubben tappade inte en enda poäng under sitt premiärår.

Pappersstrul: Inträffade egentligen redan 2016, men offentliggjordes under årets allra första dagar. Det var PSG som hade använt en icke registrerad spelare mot Albi, och som tappade ledningen i den franska ligan på slarvet.

Paragrafrytteri: Svenska fotbollförbundets tävlingskommitté som förklarade att Vittsjö GIK inte fick spela hemma på IP i damallsvenskan om man inte ökade antalet sittplatser under tak från 640 till 800. Tack och lov löste Vittsjö saken.

Personligen är jag sådan att jag tycker att regler skall följas. Men ibland blir det bara löjligt. Och det här var i högsta grad ett sådant fall, dessutom var det ett fall där ingen skulle drabbas.

Publiklag: Portland Thorns drog återigen flest åskådare av alla lag i världen. Årets snitt hamnade på 17 653. Deras lägsta publiksiffra den här säsongen var 14 471, fler än det någonsin varit på en damallsvensk match. Faktum är att Portlands bottenrekord alla kategorier (drygt 9600 åskådare) också är högre än det damallsvenska publikrekordet.

Dessutom är Portland ett lag som tar ”herrpriser” för sina biljetter. Således är man det lag i världen som har överlägset störst publikintäkter. Många damfotbollsklubbar borde åka till Portland och kolla hur man bär sig åt för att upprätthålla intresset.

I Sverige vann återigen Eskilstuna United publikligan, den här gången med ett snitt på 1612 åskådare. Även Piteå och Rosengård kom upp på fyrsiffrigt publiksnitt. Totalt blev snittet i damallsvenska 809 åskådare, en knapp sänkning jämfört med 2016.

Räddning: Den stod Österrikes och Bayern Münchens Manuela Zinsberger för i EM, på Amandine Henry:s skott.

Spelarflykt: Under året drabbades damallsvenskan av en rekordstor brandskattning på toppspelare. Följande damallsvenska toppspelare presenterades som nyförvärv av utländska klubbar under kalenderåret 2017: Stina Blackstenius, Gaelle Enganamouit, Marta Vieira da Silva, Amanda Ilestedt, Lieke Martens, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Tabitha Chawinga, Claudia Neto, Jonna Andersson, Erin McLeod, Julia Spetsmark, Kristine Minde, Anita Asante och Ella Masar McLeod.

Visst har det även varit en viss inflyttning av toppspelare, bland annat i form av Anja Mittag, Caroline Seger, Kosovare Asllani och Simone Boye Sörensen. Men det hindrar inte att damallsvenskan i mycket snabb hastighet tappar mark internationellt sett. Och det finns inget som tyder på att trenden kommer att vända.

Skrällgäng 1: Österrike. Jag varnade för Österrike inför EM, men min varning gällde att de skulle ha en chans att ta sig vidare ur gruppspelet.

Men jag hade aldrig kunnat ana att de skulle lämna Nederländerna med bronsmedaljer efter att inte ha förlorat någon match i spel. Österrike charmade inte någon med publikfriande spel. De gjorde det med fantastisk organisation och ett makalöst uppoffrande arbete. Dessutom hade de en av EM:s allra bästa målvakter i Manuela Zinsberger – hon släppte bara in ett mål på 510 minuters spel. Fantastiskt bra gjort.

Österrike vann sin grupp efter seger mot Schweiz, kryss mot Frankrike och seger mot Island. Sedan vann man på straffar mot Spanien i kvarten, innan man åkte ut i semifinal på straffar mot Danmark. I semifinalen missade Österrike dessutom en straff under ordinarie tid:

Skrällgäng 2: Är förstås nämnda Danmark. Framför allt var det en jätteskräll att laget trots tidigt underläge mot Tyskland lyckades vända och vinna EM-kvartsfinalen med 2–1. De senaste 20 årens europeiska dominanter var besegrade och utslagna.

Danmark tog sig sedan till final, där man som bekant föll mot Nederländerna i det som kan ha varit årets allra bästa fotbollsmatch.

Skrällgäng 3: På svensk mark var helt klart Assi från Kalix årets skrällag. De var med i kampen om en damallsvensk plats ända in i slutomgångarna i elitettan.

Skrällgäng 4: Island. Laget gjorde ett ok EM-slutspel, men blev ändå poänglöst. Utdelningen kom i efterhand. För i VM-kvalet skällde man till rejält och slog Tyskland på bortaplan med 3–2. Då blev isländskorna så här glada:

Skyttedrottningar: Englands Jodie Taylor blev årets stora skyttedrottning. Hon vann ju skytteligan i EM närmast före Nederländernas Vivianne Miedema.

Fast många skulle kanske ändå säga att Miedema var årets målskytt i Europa. Hon vann ju nämligen också skytteligan i Champions League tillsammans med Zsanett Jakabfi, Wolfsburg. Båda gjorde åtta mål.

Kollar vi liga för liga vann ju Tabitha Chawinga skytteligan i damallsvenskan på fantastiska 26 mål. Resultatet är extra stor eftersom hon gjorde det för ett lag som åkte ur, Kvarnsveden. I elitettan vann Växjös Anna Anvegård på 33 mål.

I Frankrike delade Lyonduon Ada Stolsmo Hegerberg och Eugenie Le Sommer på skyttligasegern med 20 mål vardera. Frankfurts Mandy Islacker var bästa målskytt i Frauen-Bundesliga för andra året i rad. Den här gången på 19 mål. I NWSL vann Sam Kerr på rekordnoteringen 17 mål.

Höstens skyttedrottning var tveklöst Ada Stolsmo Hegerberg. Norskan gjorde 31 mål på 16 matcher för Lyon. Sannolikt har hon redan avgjort skytteligan i Champions League, trots att hon bara spelat fyra matcher där. På dem har hon dock gjort 13 mål, vilket blir svårt att toppa. Turneringsrekordet ligger på 14. En notering Hegerberg har bra chanser att slå.

Snällaste: Jonna Andersson, som tog sig till landslaget som back utan att dra på sig en enda varning under hela karriären. Mot Rosengård på senhösten sprack dock sviten. Där drog Andersson på sig ett rätt billigt gult kort i en duell med Anja Mittag.

Sparkade tränare: Jack Majgaard Jensen tvingades lämna Rosengård under hösten och när Kif Örebro i princip redan var klart för nedflyttning fick Martin Skogman byta arbetsuppgifter. Tvärtom var det i elitettan, där Växjös Pierre Persson fick gå när laget i praktiken var klart för uppflyttning.

Efter säsongen tvingades även mästartränaren Kim Björkegren lämna sitt jobb. Även Stefan Rehn fick tacka för sig i Göteborg.

På landslagsnivå var det ett tungt år för franska förbundskaptener. Både Oliver Echouafni och Bruno Bini (som ledde Kina) tvingades söka nya jobb. Även Brasiliens Emily Lima fick lämna jobbet. Det tyngsta fallet drabbade ju ändå Englands Mark Sampson. Se ovan.

Spridning bland segrarna: Konkurrensen inom damfotbollen blir allt större. Det märks på spridningen av segrare i årets större turneringar. Den blev så här:

EM: Nederländerna
She Believes Cup: Frankrike
Algarve cup: Spanien
Tournament of Nations: Australien
Cypern cup: Schweiz
Ostasiatiska mästerskapen: Nordkorea

Ingen av stormakterna den senaste tioårsperioden; USA, Tyskland och Japan lyckades alltså ta någon titel under 2017.

Svenska bakslag 1: FC Rosengård blev avklätt av Barcelona i vårens kvartsfinal i Champions League. Det spanska laget vann med totalt 3–0.

Svenska bakslag 2: FC Rosengård blev avklätt av Chelsea i höstens åttondelsfinal i Champions League. Det engelska laget vann med totalt 4–0.

Svenska cupmästarinnor: Blev FC Rosengård för andra året i rad. Cupmästarinnor i andra länder blev bland annat Wolfsburg, Lyon, Manchester City och Avaldsnes.

Svenska mästarinnor: Linköpings FC försvarade sitt guld. Man var inte lika svårslagna och suveräna som 2016. Men LFC vann ändå med nio poängs marginal till slut, vilket förstås är väldigt starkt.

Det fanns även svenska spelare som blev mästarinnor utanför Sveriges gränser, nämligen: Caroline Seger både i Frankrike och i Champions League, Nilla Fischer i Tyskland, Stephanie Öhrström i Italien och Julia Molin på Cypern.

Tack och adjö: I år har bland annat följande spelare tackat för sig: Sofia Lundgren, Lina Nilsson, Carola Söberg och Christie Rampone. Tack.

Tårar: 22-åriga Ada Stolsmo Hegerberg grät sig först ur EM, sedan också ur det norska landslaget.

Tårta: Den bakades i Skottland och var en hyllning till Eskilstuna United.

Utspel: Var många, och ett stort antal levererades från Malmö och frispråkige Jack Majgaard Jensen. Han började i mars med att hårt kritisera svensk talangutveckling samt matchningen av landslaget i Algarve cup. I april var han kritisk mot hur Pia Sundhage matchade skadade Lotta Schelin. Och i september vände han sig mot domarnivån i damallsvenskan.

Det var en genomgång av lite av varje. Jag har garanterat missat en hel del godbitare. Kom gärna med tips om höjdpunkter eller bottennapp från året som gått. Och ni: Gott nytt 2018!

Bilder av 2017, del 2

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag nämnde i förra inlägget hade jag glömt av att jag inte hade publicerat ett stort antal bilder från det år som nu är inne på slutrakan.

Jag visste att jag hade många opublicerade bilder från EM. Men här är ytterligare några från våren, från landslagets uppladdning inför sommarens mästerskap. Jag har tidigare lagt upp bilder från mötet med USA här, samt från ett träningspass vid Öis-gården här.

Här är bilder från matcherna mot Skottland och Mexiko samt från det första träningspasset jag besökte nere i Nederländerna. Jag återkommer med väldigt många fler EM-bilder.

Jane Ross
Lisa Dahlkvist
Magdalena Eriksson
Damallsvenska tränare kollar landslandslaget
Emma Berglund
Pia Sundhage
Pia Sundhage
Hilda Carlén
Nilla Fischer
Roberto Medina
Kiana Palacios
Monica Ocampo
Charlyn Corral
Mexikos startelva
Sverige
Sveriges startelva mot Mexiko
Sveriges startelva mot Mexiko
Mexiko
Mexiko
Olivia Schough och Kosovare Asllani uppvaktas, bland annat av Karl-Erik Nilsson.
Olivia Schough applåderas av Fridolina Rolfö och Caroline Seger. Jessica Samuelsson och Kosovare Asllani till höger.
Monica Ocampo, Bianca Henninger, Kenti Robles och Christina Murillo.
Anna Signeul
Marika Domanski Lyfors
Pia Sundhage
Chloe Arthur
Caroline Seger
Fiona Brown
Hanna Folkesson, Magdalena Eriksson och Pauline Hammarlund.
Hanna Glas
Fridolina Rolfö
Lisa Evans
Jonna Andersson
Vaila Barsley
Linda Sembrant
Nilla Fischer
Fiona Brown, Lisa Evans och Jane Ross.
Fridolina Rolfö, Lisa Dahlkvist och Hedvig Lindahl.
Joelle Murray
Vaila Barsley i profil
Anna Signeul
Svensk ring
Ann-Helen Grahm
Jonna Andersson, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant, Nilla Fischer och Hedvig Lindahl.
Hedvig Lindahl
Glädje hos Jonna Andersson, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant. I förgrunden Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist.
Skotsk samling
Vaila Barsley
Hedvig Lindahl
Lotta Schelin
Jessica Samuelsson
Linda Sembrant
Kosovare Asllani
Stina Blackstenius och Fanny Andersson
Hanna Glas, Mimmi Larsson och Petra Andersson. I förgrunden Linda Sembrant.
Julia Spetsmark, Hanna Glas, Mimmi Larsson och Petra Andersson applåderar när Nilla Fischer och Lotta Schelin springer.
Lee Alexander
Shannon Lynn
Gemma Fay
Petra Andersson, Emma Berglund, Hanna Folkesson, Pauline Hammarlund, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Julia Spetsmark, Hanna Glas och Mimmi Larsson. Bakom dem Pia Sundhage och Fridolina Rolfö.
Erin Cuthbert
Kirsty Smith
Sophie Howard
Joanne Love
Lana Clelland
Hayley Lauder
Frankie Brown
Caroline Weir
Fiona Brown
Lisa Evans
Leanne Crichton
Rachel Corsie

Hera are my pictures of Scotland WNT and Mexico WNT from their friendlies against Sweden WNT earlier this year. Both games ended 1–0 to Sweden.

Bilder av 2017, del 1

Publicerad den av
1

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland tror man att man har gjort saker som man inte gjort. I förra veckan, när jag skrev om de västsvenska talanger som lämnat regionen för klubbar från andra landsdelar, skulle jag lägga in bilder på dem allihop.

Jag visste ju att jag hade tagit sådana under året, och att jag bearbetat de bilderna. Men när jag började leta efter dem i bloggens bildbibliotek fanns de inte där.

Vid en närmare koll visade det sig att jag hade rätt många bilder från i våras som var bearbetade, men varken namnade eller publicerade. Men bättre sent än aldrig. Här kommer 80 tidigare opublicerade bilder från vårmatcher i damallsvenskan och elitettan.

Det är flera spelare där jag inte känner mig helt säker på identifieringen. Hittar du några fel, tveka inte att meddela så att jag kan korrigera. Här är för övrigt de 80 bilderna igen:

Jubel i LB07
LB07 har gjort mål
Anna Larsson
Elin Rubensson
Josephine Frigge
Anna Welin och Michaela Johnsson
Pauline Hammarlund
Göteborg jublar
Michaela Johnsson har gjort mål
Anna Larsson
Eveliina Parikka
Iina Salmi
Anna Björk Kristjansdottir
Malin Gunnarsson
Anna Welin
Michaela Johnsson
Elin Björklund
Elin Björklund
Nellie Lilja
Nellie Lilja hinner före Adelina Engman
Hovås Billdal jublar
hörna, och alla spelare utan hörnläggaren och Kungsbackas målvakt i straffområdet.
Ida Strömblad
Nellie Persson
Cornelia Kapocs
Mimmi Asperot
Mimmi Asperot
Nora Rönnfors
Sandra Österberg
Amanda Svensson
Anna Tamminen
Lina Reinl
Josefine Rybrink jagas av Paulina Nyström
Hanna Boubezari
Ida Strömblad
Lina Gerhardsson
Ida Pettersson
Paulina Nyström
Josefine Rybrink
Maja Udd
Brogårdsvallen
Olivia Sultan håller undan för Wilma Wärulf
Jubel i Holmalund
Rebecca Cameras
Ysis Sonkeng håller undan för Maja Udd
Sandra Augustsson
Brogårdsvallen
Mattias Nylund och Jan-Åke Lund
Jessica Backman och Wilma Wärulf
Olivia Sultan jagas av Wilma Wärulf
Elin Nyman och Frida Broström
Ebba Handfast
Elin Nyman
Pernilla Larsson
Annahita Zamanian pratar med Stefan Rehn
Beata Kollmats och Elin Landström
Emma Johansson
Emelie Almesjö
Emma Johansson
Erika Stolpe
Nkem Ezurike
Wilma Modig och Erika Stolpe
Ebba Rehnberg
Savannah Levin
Amanda Hellstrand
Olivia Holm
Linnea Berger
Linnea Berger
Sarah Teegarden
Elin Rubensson
Adelina Engman
Sarah Teegarden
Savannah Levin och Nkem Ezurike
Elisabet Gunnarsdottir
Alice Nilsson
Amanda Edgren
Cornelia Kapocs
Josefine Rybrink
Mimmi Asperot
Josefine Rybrink och Ida Pettersson

Sällström förlänger med Vittsjö

Publicerad den av
9

Linda Sällström

Några dagar i efterskott fick Vittsjö GIK en högst välkommen julklapp. Trots uppvaktning från flera större klubbar väljder den damallsvenska skytteligatvåan Linda Sällström att stanna i nordöstra Skåne.

Det var en något överraskande nyhet, men inte desto mindre glädjande för Vittsjö. Den finländska landslagsforwarden gjorde ju 15 av Vittsjös totalt 24 mål i årets damallsvenska.

Om hon hade dragit vidare hade hon lämnat ett gigantiskt hål efter sig. Ett hål som mycket väl hade kunnat sänka ner Vittsjö i elitettan. Nu känns det som att Vittsjö under 2018 kommer att få ett lag på ungefär samma nivå som i år. Och det blir väldigt intressant att se hur Sällström kan klara av att följa upp sin succéartade säsong.

Nya Italienproffs och Angeldahl på topplista

Publicerad den av
16

Det har varit rätt tunt med nyheter under julhelgen. Men vi har fått två nya svenska Italienproffs. Dels Julia Molin, som enligt sitt eget Instagramkonto lämnar Cypern och Apollon för Verona.

Dels Jenny Hjohlman som inte följer med Kif Örebro ner i elitettan. I stället flyttar hon till den italienska andraligan och CF Florentina. Kanske att det miljöombytet kan få fart på Hjohlman igen efter ett par målfattiga och skadeförföljda säsonger.

När det gäller heta övergångar har det kommit uppgifter om att Linda Sällström tackar nej både till Eskilstuna och Linköping. När det gäller LFC har däremot Johanna Rasmussen förlängt sitt kontrakt. I Correns artikel om förlängningen står att klubben bara har en forwardsplats kvar att fylla.

En inte alltför vågad gissning är att den forwarden blir 18-åriga Lyonspelaren Andrea Norheim. Hon gjorde mål bara tre minuter in i sin debut för den franska storklubben, det skedde i cupmatchen mot Ambilly i januari.

Men utöver den matchen har den snart 19-åriga (fyller i januari) norskan inte fått mycket speltid. Det har inte blivit någon minut alls i ligan. Hon har suttit på bänken i några Champions Leaguematcher, dock utan att bytas in.

Tillagt i efterhand: Jag hade en indikation på att Norheim var nära att skriva på för en svensk klubb. Dock gissade jag på fel klubb. Det blev Piteå IF som lyckades knyta upp 18-åringen.

Apropå Frankrike och Lyon har Amandine Henry valts till årets spelare i det franska landslaget. Sett till EM var det ett klockrent val.

Varken Henry eller någon annan fotbollskvinna finns däremot med bland de 100 mest omnämnda idrottarna i fransk press under året. När den listan presenterades fanns bara tre kvinnor bland de 100, och samtliga var tennisspelare.

På listan över de 20 mest omnämnda idrottarna i svensk press som presenteras i oktober fanns däremot fem kvinnor på topp tio.

Slutligen till Spanien, där stora tidningen Marca har listat de 17 bästa fotbollsdamerna under 2017. Kul att tidningen vågar sig på en sådan lista, men den chockar rätt rejält med flera namn. Exempelvis platsar Filippa Angeldahl.

Linköpingsförvärvet hade sannolikt inte varit med om jag listat damallsvenskans 17 bästa spelare under 2017. Men Marca anser alltså att Angeldahl är en världsspelare.

Utöver Angeldahl finns Kosovare Asllani med bland de 17. Där finns även spelare med årsaktuell Sverigekoppling i form av Tabitha Chawinga, Marta och Lieke Martens.

 

En fantastisk julklapp till damfotbollen

Publicerad den av
11

Egentligen har jag inte tid att skriva några inlägg i dag. Men precis vid läggdags i går fick jag ögonen på en nyhet som kan vara en av årets allra bästa för damfotbollen.

Idrottens Affärer berättar nämligen om att det har sålts tv-rättigheter i Frankrike. Och vi snackar inte reapris, utan om niosiffriga summor.

Enligt artikeln har rättigheterna i Frankrike till VM 2019 gått till kanalen TF1 för 100 miljoner kronor. Det franska förbundet har även sålt rättigheterna till franska landskamper för 40 miljoner kronor per säsong i fem år till kanalen M6. Totalt 300 miljoner kronor för de två avtalen alltså.

Och det är ännu så länge på landslagsnivå som de stora pengarna finns. Men även den franska ligan, D1 Feminine, har fått sitt första större tv-avtal. Canal Plus betalar sex miljoner kronor per säsong i fem år för sändningsrättigheterna. I avtalet ingår att alla ligamatcher kommer att sändas från och med nästa säsong.

Totalt innebär det här cirka 330 miljoner kronor – alltså en tredjedels miljard – till fransk damfotboll över en femårsperiod.

Det allra mest fantastiska med det här är ju att damfotbollens problem har varit att ingen kanal har varit beredd att betala för sändningsrättigheter. Här har vi ett trendbrott i den frågan. Ett trendbrott som skulle kunna innebära ett stort genombrott för damfotboll på tv-marknaden i många fler länder än bara Frankrike.

Det här skulle kunna vara årets riktigt stora julklapp till damfotbollen. Vi får väl hoppas att de köpande kanalerna får valuta för sina satsningar.

Harder–Martens 2–1 eller kanske 2–3

Publicerad den av
4

Lieke Martens har vunnit båda de stora officiella priserna som bästa spelare i Europa och världen i år. Men när tre stora damfotbollssajter i veckan har presenterat sina rankinglistor över världens 100 bästa spelare under 2017 toppas två av Pernille Harder, medan Martens ”bara” vinner en.

Duon Harder/Martens har för övrigt dominerat damfotbollen i år och är etta och tvåa på alla tre listorna. På tredjeplatsen på alla listorna finns Australiens Sam Kerr.

Det är alltså 2–1 till Harder på de nya listorna. Men med de tunga priser Martens tidigare fått är det minst 3–2 till henne totalt sett.

Jag tänkte ägna det här inlägget till att kolla lite närmare på de tre färska listorna. Det är The Offside Rule Pod som har Martens i topp. Den listan har tagits fram av en relativt stor och namnkunnig jury från olika delar av världen.

Där ser topp tio ut så här:

Lieke Martens

1) Lieke Martens
2) Pernille Harder
3) Samantha Kerr
4) Marta
5) Lucy Bronze
6) Dzsenifer Marozsan
7) Vivianne Miedema
8) Alex Morgan
9) Wendie Renard
10) Ada Stolsmo Hegerberg

De svenska spelare, eller spelare som representerat svenska klubbar under året, utöver Martens och Marta som finns med på listan är:

29) Tabitha Chawinga
39) Nilla Fischer
50) Claudia Neto
62) Stina Blackstenius
93) Ella Masar McLeod
100) Kristine Minde

Hos The Offside Rule Pod har alltså Sverige och damallsvenskan fått väldigt dåligt betalt. Vår högsta serie har betydligt mycket högre status på Vavel:s 100-bästalista. Där ser topp tio ut så här:

Pernille Harder

1) Harder
2) Martens
3) Kerr
4) Jackie Groenen
5) Tabitha Chawinga
6) Caroline Graham Hansen
7) Camille Abily
8) Irene Paredes
9) Samantha Mewis
10) Amel Majri

De svenska spelare, eller spelare som representerat svenska klubbar under året, utöver Martens och Chawinga som finns med är:

11) Neto
17) Marta
19) Minde
32) Faith Ikidi
34) Masar McLeod
35) Gudbjörg Gunnarsdottir
48) Magdalena Eriksson
60) Janni Arnth
63) Jessica Samuelsson
88) Julia Spetsmark
90) Simone Boye Sörensen
93) Mimmi Larsson
100) Sanne Troelsgaard

Har jag uppfattat saken rätt är det Vavels Sophie Lawson som gjort listan efter konsultation med sajtens övriga skribenter.

Jag tycker att Vavel har prickat topp tre klockrent, sett till prestationer under hela året. Där bakom är jag mer tveksam. Jag gillar Groenen, och hon var fantastisk under EM, men jag hade inte haft henne topp tio. Däremot är det både kul och välförtjänt att Chawinga får ett erkännande som femma.

Men ärligt talat är det väldigt många konstiga utnämningar på Vavels lista. Väldigt många. Om jag exempelvis hade tagit ut årets fyra bästa svenska spelare hade bara Samuelsson kommit med av de fyra uttagna.

Slutligen till Womensoccerunited.com:s 100-lista. Den är uttagen av Izzy, damfotbollsskribent från Brasilien. Det gör att hon borde ha en lite annat perspektiv än oss som finns i Europa eller Nordamerika.

Trots det känns det som att även hon lagt stort fokus vid EM på sin lista. Där ser topp tio ut så här:

1) Harder
2) Martens
3) Kerr
4) Marozsan
5) Jodie Taylor
6) Renard
7) Groenen
8) Stephanie Houghton
9) Miedema
10) Bronze

De svenska spelare, eller spelare som representerat svenska klubbar under året, utöver Martens som finns med är:

13) Marta
14) Chawinga
58) Fischer
74) Hedvig Lindahl
75) Blackstenius
82) Masar McLeod

Bästalistor är ju just bara bästalistor, men det känns väl ändå riskfritt att säga att världens två bästa spelare 2017 spelade i damallsvenskan under 2016, och den ena även under våren 2017. Det kan vi förstås vara nöjda med.

Däremot är det inte roligt att se hur få svenska spelare som finns med på listorna, och att ingen är högre än 39:e plats. Vi får hoppas att våra svenska spelare gör större avtryck internationellt under nästa år. Noterbart för övrigt att diamantbollenvinnaren Kosovare Asllani inte fanns med på en enda av de här listorna.

Jag tror inte att jag kommer att ha tid att sätta ihop någon egen 100-lista. Däremot har jag, som jag skrev i kommentarfältet nyligen, satt ihop ett världslag för 2017. Det var på order av SFS, och skulle ha en 4-3-3-uppställning. Det såg ut så här:

Sari van Veenendaal (Arsenal, Nederländerna)
—
Lucy Bronze (Manchester City/Lyon, England)
Carina Wenninger (FC Bayern München, Österrike)
Wendie Renard (Lyon, Frankrike)
Amel Majri (Lyon, Frankrike)
—
Amandine Henry (PSG/Portland Thorns/Lyon, Frankrike)
Pernille Harder (Wolfsburg, Danmark)
Saki Kumagai (Lyon, Japan)
—
Marta Vieira da Silva (FC Rosengård/Orlando Pride, Brasilien)
Samantha Kerr (Perth Glory/Sky Blue FC, Australien)
Lieke Martens (FC Rosengård/Barcelona, Nederländerna)
—
Tränare: Sarina Wiegman, Nederländerna

Jag försökte sätta ihop ett lag som skulle funka i praktiken, alltså ett lag med både defensivt och offensivt skickliga spelare. Jag tänker mig egentligen laget som 4–2–3–1 med Harder som offensiv spets på mittfältet och Kerr som toppforward. Det var framför allt väldigt tuff konkurrens om just platsen som toppforward. Där hade man gärna även haft med Miedema och Chawinga.

Däremot var det svårare att hitta backarna. Majri kom med på att hon gjort en stark säsong i Lyon och Wenninger på ett starkt EM. Men i backlinjen fanns det inte samma stentuffa konkurrens som på mittfält och framför allt i anfall.

Västsverige brandskattas på talang

Publicerad den av
1

Det är fredag i julveckan och samtidigt som lördagen en höjdardag inom herrfotbollen, med bland annat säsongens första El Clasico är vi inne i damfotbollsårets allra lugnaste tvåveckorsperiod.

Lugnaste sett till sportsliga aktiviteter. Ett och annat klubbyte har man däremot noterat under veckan. Jag har även sett att Kopparbergs Göteborg FC och IFK Göteborg fördjupar sitt gemensamma F19-samarbete.

Trots den talangsatsningen i Göteborg är det ändå slående att Västsverige håller på att tömmas på talang. KGFC är ju ensamma i damallsvenskan i regionen, och 2018 har regionen bara en klubb i elitettan, Kungsbacka DFF. Ett Kungsbacka som har det kämpigt med ekonomin.

Hur mycket Kungsbackas ekonomiska läge har påverkat vet jag inte, men klubbens största talanger flyr nu regionen. Jag har tidigare berättat om hur Kristianstad lagt beslag på spännande Josefine Rybrink. I går meddelade IFK Kalmar att de har värvat Ida Strömblad.

Båda de värvningarna är logiska såtillvida att spelarna tar ett steg uppåt i seriepyramiden. Däremot var det en liten chock att läsa att både Kungsbackas Cornelia Kapocs och Hovås Billdals Paulina Nyström väljer att fortsätta sin satsning i Ljusdals IF.

Paulina Nyström

Absolut inget ont om Ljusdal. Klubben verkar har en intressant satsning där man rekryterat de båda tidigare förbundskaptenerna Calle Barrling och Annelie Andersén. Och de här värvningarna är en stor fjäder i hatten för klubben. Men det känns ju ändå väldigt konstigt att två av Göteborgsregionens allra största talanger skall flytta till Hälsingland för sin fortsatta satsning.

I går blev det klart att Ella Masar McLeod:s nästa klubbadress blir Wolfsburg, eller damallsvenskan all stars som den tyska klubben snart skulle kunna kallas. Wolfsburg har för övrigt numera närmast ett överflöd på världsspelare. Det blir en delikat uppgift för coach Stephan Lerch att fördela speltiden på ett sådant sätt att det inte börjar gnällas i truppen.

De senaste dagarna har Danmark fått en ny förbundskapten. Han heter Lars Söndergaard, och har huvudsakligen meriter från herrfotbollen.

En annan aktuell nyhet är att Lisa Dahlkvist valt att operera sin häl, vilket gör att hon blir borta från spel i ett halvår. Jag har funderat lite över vilken klubb Dahlkvist skulle dyka upp i härnäst. Men den här operationen gör sannolikt att hon blir kvar i Örebro åtminstone fram till sommarfönstret nästa år.

Lisa Dahlkvist

Från Linköping meddelades i veckan att man söker en kvinna med spelarmeriter som assisterande tränare. Just två sådana har tagit över FFC Frankfurts andralag, som för övrigt ligger på en fjärdeplats i andraligan. Det är den supermeriterade duon Kim Kulig och Kerstin Garefrekes som blir huvudtränare respektive assisterande. Gissar att LFC gärna hade hittat en lika meriterad assistent som Garefrekes…

Så här i slutet av året radas utmärkelserna upp. Nyligen röstades Alex Morgan fram till bästa spelaren i Nordamerika. Morgan är däremot inte årets spelare i USA:s landslag. Det priset tar nämligen Julie Ertz.

Jag har inte varit så imponerad av Ertz, sett till passningsspel och speluppfattning. Men hon är ju en vinnartyp, och en fantastisk tillgång vid fasta situationer, där hon har en makalös förmåga att komma först på bollarna.

I år har hon allt oftare tagit klivet upp på mittfältet. Kanske är hon lösningen på USA:s problem på det defensiva innermittfältet.

Tabitha Chawinga

Slutligen till Afrika, där Tabitha Chawinga är utslagen i kampen om priset som kontinentens bästa spelare 2017.

Bland finalisterna märks Nigerias Asisat Oshoala. Jag såg en uppgift om att Nigeria inte har spelat en landskamp sedan december i fjol, och man har ingen bokad för januari heller. Vad händer med damfotbollen i Nigeria?

Harder och Hegerberg – nordiska skyttedrottningar

Publicerad den av
4

Helgens spelare i damfotbollsvärlden var Pernille Harder. Danskan avslutade sitt fantastiska 2017 med att göra fyra mål när Wolfsburg vann med 6–0 borta mot Köln.

I det länkade klippet kan man se att alla målen kom i den andra halvleken, och att Harder hann med ett tvättäkta hattrick på 14 minuter innan hon byttes ut.

Pernille Harder

I och med segern toppar Wolfsburg tabellen när Frauen-Bundesliga nått halvvägs. Eller i alla fall borde ha nått halvvägs. Den tidiga vintern har gjort att fyra matcher har skjutits upp, vilket innebär en lätt haltande tabell.

I toppen av skytteligan gjorde Harder ett rejält ryck i går. Hon har med sina elva mål hela fem måls marginal till delade tvåorna Lina Magull och Alexandra Popp.

Harder har verkligen fått fart på Wolfsburg, och jag ser danskan som 2017 års genomgående bästa spelare i världen. Flera andra har haft väl så höga toppar som Harder, men ingen annan har hållit en så hög nivå rakt igenom hela säsongen.

Nu väntar två månaders vinteruppehåll i Tyskland. I grannlandet Frankrike har man också tagit vintervila. Men där handlar det bara om en knapp månad, D1 Feminine återstartar igen den 14 januari.

Den gör det förstås med Lyon i topp. Och precis som Wolfsburg har Lyon en spelare från Norden som levererar på allra högsta nivå.

Ada Stolsmo Hegerberg har nämligen stått för en fullständigt makalös höst. Hon har vräkt in mål sedan den där dagen i nederländska Doetinchem där jag såg henne och Norge göra fiaskosorti i EM, en match som ju för övrigt blev Hegerbergs sista landskamp innan 22-åringen valde att ta timeout på obestämd tid från det norska landslaget.

Hon har spelat 16 tävlingsmatcher i höst, och gjort mål i 15 av dem. Bland annat gjorde hon mål i sina tio sista tävlingsmatcher under året. Hon har bara gått mållös av planen en gång i höst, och det var i hemmamötet med Bordeaux.

Totalt har Hegerberg vräkt in 18 mål i ligan och 13 i Champions League. Alltså totalt 31 mål på 16 matcher. Fantastiskt.

Hegerberg leder skytteligan i D1 Feminine med sex mål före PSG:s talang Marie Antoinette Katoto och sju före Eugenie Le Sommer. Stina Blackstenius är fyra på tio mål.

I toppstriden vann både Lyon och PSG, medan Montpellier fick sin helgmatch uppskjuten. Helgens svenska spelare blev nu istället Emma Berglund, som gjorde 2–0-målet när PSG vann med 6–0 mot Rodez.

Målet som går att se på klippet här nedan kom på en behärskad bredsidesvolley efter hörna:

Det var Berglunds första mål i den franska ligan. En kul julklapp för den formstarka mittbacken.

I England har man valt ett ännu kortare uppehåll. WSL drar igång redan vid trettondehelgen igen. Det engelska ligaupplägget är dock rätt konstigt. Man har bara spelat fem omgångar hittills.

Däremot har det varit en massa cupmatcher. Just cupmatcher stod på schemat i helgen, närmare bestämt kvartsfinaler i WSL cup. De resulterade i att Reading gjorde de tre stora (Manchester City, Chelsea och Arsenal) sällskap till semifinal.

Tittar vi utanför Europa så vann Nordkorea till slut det Östasiatiska mästerskapet. Man vann den avslutande gruppmatchen, och tillika den moraliska finalen, mot Japan med 2–0. Målen gjordes av Kim Yun-Mi och Ri Hyang-Sim. De målen går att se här:

Kina slog för övrigt Sydkorea med 3–1 i ”bronsmatchen”. De båda lagen har aktuell koppling till Sverige. Vi skulle ju ha mött Kina i Algarve cup. Men lottningen har ändrats, och vi får just Sydkorea i stället.

Orsaken är att Sydkorea och Australien var lottade i samma grupp, och de skall mötas i Asiatiska mästerskapen några veckor senare. För att ”slippa” möta varandra två gånger på kort tid ändrades därför gruppindelningen i Algarve.

Till Australien där formstarka Sam Kerr gjorde tre mål för sitt Perth Glory i helgens 3–3-match mot Newcastle. Nu leder Kerr skytteligan med totalt åtta mål.

Det är jämnt i toppen av W-league efter sju omgångar. Huvuddelen av lagen har kvar chansen att gå till slutspel.

Sverigebekanta Lisa De Vanna visade i helgen att hon har kvar känslan i sin vänsterfot. Så här snyggt smekte hon in sitt andra mål i Sydneys 3–0-seger mot Canberra :

Slutligen till Nordamerika där Alex Morgan utsetts till årets bästa spelare i Concacaf-området. Det var väl ett ok val. Morgan hade det rätt tungt i Lyon i våras, men blev ju bättre under året. Med sina sju mål blev hon även bästa målgörare i USA:s landslag i år.

Dock hade jag mycket väl kunnat tänkt mig en kanadensisk segrare av det här priset. Jag tycker att Kanada varit väl så bra som USA under året.

På den nya världsrankningen är det dock USA i topp, och Kanada återfinns först på femte plats. Noterbart är att fyra av de fem högst rankade lagen är engelskspråkiga i form av USA (1:a), England (3:a), Australien (4:a) och så då Kanada.

Det är en väldigt skillnad jämfört med herrarnas lista, där det högst placerade engelskspråkiga landet är England på 15:e plats.

För Sverige innebär den nya rankinglistan ett litet steg uppåt till tionde plats. Vi ökar med 21 poäng och passerar därmed Nordkorea.

Blir Göteborg spetsigare med Lantz?

Publicerad den av
6

Under torsdagseftermiddagen blev det klart vem som tar över efter Stefan Rehn som tränare i Kopparbergs Göteborg FC. Det blir den före detta Örgrytetränaren Marcus Lantz.

Det blir spännande att se om han kan vända den vikande trend som Göteborgslaget haft de senaste åren. 42-årige Lantz hade drygt två år kvar på kontraktet med Örgryte när han fick sparken därifrån. Sedan har han gått och väntat på en lösning med superettanklubben.

Den lösningen skedde nåddes i tisdags, då han köptes ut från sitt kontrakt. Och nu är han alltså damallsvensk tränare.

 

Jämställt i Norge och Angeldahl till LFC

Publicerad den av
14

I går träffades Maren Mjelde och Stefan Johansen på Norges ambassad i London för att skriva på ett historiskt avtal.

Som jag tidigare berättat (i slutet av det här inlägget) har spelarna i det norska herrlandslaget valt att gå ner lite i ersättning för att spelarna i damlandslaget skall få lika hög ersättning. I går träffades de båda lagkaptenerna alltså och undertecknade avtalet. Snyggt.

Enligt det norska förbundets hemsida får nu de båda landslagen dela på sex miljoner kronor i ersättningar för 2018. Nu vet jag inte exakt vad som räknas in här, huruvida det bara är ersättningar till spelare eller om några ledare också får sin ersättning från den här potten.

Men om det bara är ersättningar till spelare blir det, snabbt räknat utifrån 23 spelare per trupp, 130 000 kronor per person och år. Det tycker jag faktiskt är en väldigt hög extra ersättning för spelare som ju samtidigt har lön från sina klubbar.

Om matematiken är så där enkel skulle jag till och med säga att jag tycker att det är en för hög ersättning för att representera sitt land, i varje fall om den inte är kopplad till någon form av resultatkrav.

Men som sagt, snyggt att både herrar och damer numera får lika hög ersättning.

* I går skrev jag några rader om att Linköpings nya tränare Marcus Walfridson skall kombinera tränarjobbet med att även vara sportchef.

Sett till det här klippet kanske han inte behöver jobba så hårt på sportchefsbiten, han ser nämligen ut att ha spelare som sköter det jobbet alldeles utmärkt:

Skämt åsido. Filippa Angeldahl är förstås en av damallsvenskans mest intressanta värvningar den här hösten. Vid fotbollsgalan prisades hon som damallsvenskans mest värdefulla spelare den här säsongen. Högst motsägelsefullt ansågs hon däremot inte vara den som fått det största genombrottet.

Personligen tycker jag inte att Angeldahl var damallsvenskans mest värdefulla spelare, däremot fick hon definitivt ett stort genombrott. På sina 21 matcher för Hammarby gjorde hon tre mål och i den högst opålitliga, men ändå officiella assistligan står hon bokförd för sex målpass.

Hon har bra blick för spelet, är en utmärkt passningsspelare och har bra fasta situationer. Dock blev jag väldigt fundersam för ett år sedan, när jag såg henne i U20-VM. Där tyckte jag helt enkelt inte att hon höll måttet. Hon hade jätteproblem med att klara tempot, och kändes som ett av det svenska lagets allra svagaste kort.

Men tempo går ju att jobba upp. Kanske att Angeldahl kan göra det i Linköping, där hon kommer att ha en betydligt bättre träningsmiljö än hon haft i någon av sina tidigare klubbar. I Hammarby har hon haft en ganska offensiv roll. Det troliga i LFC är att hon är värvad som ersättare för Claudia Neto, som ju mer varit ett slags mittfältslibero.

Samtidigt har ju LFC en ny tränare och ganska många nya spelare jämfört med hur det såg ut för ett år sedan. Man kommer kanske att lägga om både system och spelsätt, så det känns lite för tidigt i att spekulera i vilken roll Angeldahl kan tänkas få.

* Om vi flyttar fokus till det lag som slutade allra längst ner i den damallsvenska tabellen så kunde Kif Örebro i går meddela en väldigt positiv nyhet i deras strävan efter att bygga ett lag som omgående kan ta sig tillbaka till hösta serien.

Att landslagsmeriterade Hanne Gråhns stannar är förstås en otroligt viktig pusselbit för Örebro. Ännu så länge har ingen klubb heller lagt beslag på Lisa Dahlkvist. Även om hon hade en tung säsong känns Dala som alldeles för bra för elitettan. Men för Örebro vore det förstås fantastiskt att ha henne som ankare även kommande år.

* Så till Tyskland där Amanda Ilestedt:s första ligamål för Turbine Potsdam nu går att se på den här länken.

* Slutligen till de topplistor som håller på att presenteras. Jag har tidigare berättat om sajten Vavels lista över världens 100 bästa spelare. Då hade nedräkningen nått till nummer 61. Nu har tio spelare till presenterats, och där fanns inga svenska spelare, men väl Linköpings Janni Arnth på plats 60.

Parallellt med Vavel presenterar även ORP (The Offside Rule Pod) sin lista över världens 100 bästa spelare. Det är en lista som experter från hela världen röstat fram. Bland de röstande finns bloggkollega Rainer Fussgänger. ORP presenterar tio spelare per dag, och deras nedräkning har i skrivande stund nått plats 69. Ännu så länge har inte en enda svensk spelare kommer med.

Det har däremot två damallsvenska spelare, dels Kristine Minde på plats 100, dels Ella Masar McLeod på plats 93. Här är hur listan såg ut efter onsdagens presentationer:

Walfridson – oskrivet kort med moderna influenser

Publicerad den av
31

På luciamorgonen har Marcus Walfridson presenterats som ny tränare för svenska mästarinnorna Linköpings FC.

Det är en nyhet som det egentligen inte finns så mycket att säga om. Walfridson är ju nämligen helt okänd för mig. När namnet blev känt i går på seneftermiddagen tänkte jag mest på rally och Värmland. Men efternamnet Walfridson kan säkert funka väldigt även bra inom fotbollen i Östergötland.

Jag har läst rapporteringen från presskonferensen och noterar att Walfridson även blir sportchef. Nu har jag ingen koll på honom, han kanske är klippt och skuren för det dubbelarbetet. Men i grunden tycker jag inte om att man lägger två så viktiga uppgifter på samma person, speciellt inte på någon ny som man inte har hundraprocentig koll på.

Tränare och sportchef är ju nämligen två rätt skilda, men för föreningen otroligt viktiga, arbetsuppgifter. En bra tränare behöver inte vara en bra sportchef och tvärtom. För en klubb är det farligt att lägga två så viktiga uppgifter på samma person. Det hade varit tryggare att sprida kompetenserna. Men ju fler personer, desto högre kostnader, och som sagt, Walfridson kanske har bra koll på damfotbollsvärlden och kan bli en utmärkt sportchef.

När det gäller Walfridson noterar jag att han har en hemsida där han skriver om fotbollsträning och ledarskap. De inlägg han skriver twittrar han även ut, och inläggen retweetas (sprids vidare) av Raymond Verheijen, en holländare som är många moderna tränares förebild.

För er som inte känner till Verheijen gav Henrik Rydström en bild av holländaren i ett blogginlägg för två år sedan. Intressant är formuleringen:

”Han driver också en benhård linje att alla skador är tränarens fel. Inte fystränarens, inte landslagssamlingens, inte någon annans fel än tränarens och ju mer jag har lärt mig om hans metoder, ju mer förstår jag hur han menar.”

Verheijen är även förebild för Malmö FF:s herrtränare Magnus Pehrsson. Det kan man läsa om här.

Walfridsons koppling till Verheijen är förstås intressant. LFC verkar alltså få en tränare som kör ett av det allra hetaste träningsuppläggen. Det blir spännande att se om det leder till nya framgångar.

 

Kullashi kan få debutera i Sydafrika

Publicerad den av
16

Loreta Kullashi var det nya namnet i Peter Gerhardsson:s trupp till landskampen mot Sydafrika i januari. Kul att hon får chansen, det lilla jag såg av Eskilstuna i höst tyckte jag att hon såg väldigt intressant ut.

I övrigt noteras att Hedvig Lindahl och Nilla Fischer inte är med, det är inte heller Marija Banusic, Julia Spetsmark eller skadade Fridolina Rolfö. Däremot är Olivia Schough med igen. Bland ”nya” spelare får Emma Holmgren, Amanda Edgren och Julia Roddar nya chanser.

Truppen ser ut så här:

Målvakter: Hilda Carlén, Zecira Musovic och Holmgren.

Mittbackar: Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt och Emma Berglund.

Ytterbackar: Jonna Andersson, Nathalie Björn, Mia Carlsson och Hanna Glas.

Centrala mittfältare: Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Roddar, Elin Rubensson och Caroline Seger.

Yttermittfältare: Lina Hurtig, Edgren och Schough.

Forwards: Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson, Mimmi Larsson och Kullashi.

Det om landslaget. Härom dagen skrev jag om lottningen till Asiatiska mästerskapen, en lottning som gör att minst ett av Thailand, Jordanien och Filippinerna kommer att spela VM i Frankrike 2019.

Vid lunchtid råkade jag hitta en stream som visade en vänskapslandskamp mellan just Thailand och Jordanien. Jag såg de sista 25 minuterna av matchen som slutade 2–1 till Jordanien. Här är klipp på Jordaniens båda mål:

Jag vet inte vad länderna kom med för lag, alltså om det var starkast möjliga lag. Thailand har ju åtminstone tidigare haft ett par Europaproffs, som ju kanske inte var med. Thailand hade två bollar i målramen de sista minuterna, och kunde mycket väl ha fått med sig ett bättre resultat.

Den stund jag såg spelade Jordanien mest försvarsspel, och satsade på snabba och farliga omställningar. Kontringarna bestod ofta av långa bollar från Stephanie Al-Naber:s vänsterfot mot snabba Maysa Jbarah.

Tyvärr är dock det mest bestående minnet av de 25 minuter jag såg hur Jordanien ”rutinerat” fördröjde tiden. Deras spelare tog varje chans att kasta bort bollen, ställa sig i vägen vid frisparkar och göra liknande tjuvknep. Domaren var usel och lät dem hållas. Enda gången domaren sa ifrån var när en jordansk spelare flyttade fram bollen cirka 15 meter vid en frispark. Effekten blev dock obefintlig, då den jordanska spelare först backade tre meter, för att sedan rulla fram bollen tre meter igen.

Det här med att herrfotbollens avarter letar sig allt djupare in i damfotbollen är ju väldigt tråkigt. Framför allt är det ju spelarnas ansvar att inte ägna sig åt den här typen av saker. Men det gäller ju även för domarna att direkt statuera exempel. Jag såg en hel hög gula kort under de 25 minuter jag tittade på. Men domaren, som jag inte har något namn på, gjorde inte ens en antydan till att varna någon. Tråkigt.

I gårdagens tyska seriefinal agerade däremot domaren Katrin Rafalski och delade ut två röda kort i en ovanligt känsloladdad damfotbollsmatch. Det första, till Wolfsburgs Tessa Wullaert var ju rätt solklart.

Det andra, på Bayerns Jovana Damnjanovic är mer diskutabelt. Hon fick sitt andra gula kort för den här försöket att tysta sin gamla hemmapublik. En publik som hade buat rätt rejält mot henne under större delen av matchen.

Det var helt enkelt en match med massor av känslor som man inte brukar se inom damfotbollen.

Känslor är ofta något positivt – för de visar på att matchen är viktig. Men den här bröstvärmaren från Alexandra Popp är ju exempelvis något man inte brukar se i damfotbollsmatcher:

Det gjordes ju även fyra mål i matchen. Ett längre sammandrag finns här. De tre målen från de första åtta minuterna kommer här:

Som syns på klippen ovan var Pernille Harder inblandad i Wolfsburgs två första mål. Här är ett klipp där danskan berättar om hur hon har utvecklats av att lämna Linköping för den tyska storklubben. Intressant att den tyska serien är mer fysisk, och att det ställs högre krav på spelarna i Wolfsburg än i LFC:

Sverige överklagar Danmarksdomen

Publicerad den av
Svara

Just nu pågår den presskonferens där Peter Gerhardsson presenterar sin trupp till träningslandskampen mot Sydafrika i januari.

Vid den presskonferensen har förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand meddelat att Sverige har överklagat Uefas dom mot Danmark.

Det tycker jag är ett korrekt beslut från förbundet. Jag skrev ju min uppfattning om domen i det här inlägget.

Två heta seriefinaler med 22 nationaliteter

Publicerad den av
Svara

I dag har det varit seriefinaler i Europas båda största ligor. I Tyskland vann Wolfsburg med 3–1 mot Bayern München och i Frankrike vann Lyon med 1–0 mot PSG.

Båda matcherna var som bäst i början, och blev sedan tråkigare och tråkigare. Tre av målen i det tyska stormötet föll exempelvis under de första åtta minuterna.

Jag satt och roade mig med att teckna ner nationaliteterna på de spelare som startade för de fyra storlagen. Det blev så här:

Wolfsburg: 4x Tyskland, samt en vardera från Sverige, Schweiz, Norge, Island, Belgien, Danmark och Polen. Dessutom bytte man in spelare en vardera från Schweiz och Ungern.

Bayern München: 6x Tyskland, 2x Österrike, samt en vardera från USA, Slovakien och Serbien. Man bytte in ytterligare en tyska och ytterligare en slovakiska.

Olympique Lyonnais: 5x Frankrike samt en vardera från England, Kanada, Japan, Tyskland, Nederländerna och Norge. Man bytte in ytterligare två spelare från Frankrike.

PSG: 3x Frankrike, 2x Brasilien, 2x Spanien samt en vardera från Chile, Sverige, Kanada och Costa Rica. Man bytte in ytterligare två fransyskor och en spanjorska.

Totalt inklusive inhopparna blir det 53 spelare fördelade på följande 22 länder: :

12x Frankrike och Tyskland.
3x Spanien
2x Sverige, Brasilien, Kanada, Norge, Schweiz, Slovakien och Österrike
1x Belgien, Chile, Costa Rica, Danmark, England, Island, Japan, Nederländerna, Polen, Serbien, Ungern och USA.

De två svenska representanterna Nilla Fischer och Emma Berglund skötte sig båda utmärkt. Berglund hade det lite jobbig de allra sista minuterna, men totalt sett tycker jag ändå att det var det bästa jag har sett henne prestera på mycket länge. Kul att se.

I PSG imponerades jag annars av 19-åriga forwardstalangen Marie-Antoinette Katoto:s fysik. Hon verkar vara stenhård att möta. Bland annat stod hon hur stabilt som helst en gång när Kadeisha Buchanan försökte sätta en tackling, i stället var det kanadensiskan själv som studsade i väg.

Det är svårt att följa rörelsemönster från datorskärmen, men min känsla är att Katoto är mer rörlig än Marie-Laure Delie, vilket borde innebära att 19-åringen snart tar över som forward i det franska landslaget.

I själva matchen var Lyon det klart bättre laget i den första halvleken, som man förde. Skyttedrottningen Ada Stolsmo Hegerberg nickade in segermålet redan innan en kvart var spelad.

Efter paus hade PSG mer boll, men känslan var att det mest berodde på att Lyon spelade på resultatet.

I den tyska seriefinalen bjöds vi alltså på en sprakande matchinledning. Bayern München klev upp högt och bjöd upp till spel, det tackade Wolfsburg för. Redan efter drygt fyra minuter hade hemmalaget 2–0 efter kontringsmål av Ewa Pajor och Sara Björk Gunnarsdottir.

Bayern reducerade i åttonde minuten. Men känslan var hela tiden att det var Wolfsburgs match. Inte ens efter att belgiska Tessa Wullaert dragit på sig ett idiotiskt rött kort för att ha spottat mot domaren, kändes det som Bayern kunde rubba Wolfsburg.

Noterbart i Wolfsburg var att Wolfsburgs tredje målskytt, Alexandra Popp, spelade bredvid Björk Gunnarsdottir på det centrala mittfältet. Det är ju en plats som Claudia Neto lär ta hand om efter nyår. Undra hur Wolfsburgtränaren Stephan Lerch tänker matcha Popp då? Som vänsterytter?

För anfallsparet med Pernille Harder och Ewa Pajor kan inte bli lätt att rubba på. Båda var lysande i dag. Framför allt imponeras jag av vilken otrolig löp- och arbetsvilja båda besitter. De är verkligen inga lata forwards som står och väntar på smörpassningar.

Så några ord om dagens svenska silly season. Djurgården och Växjö har knutit upp varsin back. Djurgården hämtar 20-åriga Ingibjörg Sigurdardottir från Islands landslag och Breidablik.

Och Växjö tar hem Jennie Nordin från Vålerenga. Det känns som en bra värvning. Växjö behöver stärka upp sin defensiv, och här får man ju en mittback med potential. Hon spåddes ju en lysande framtid när hon spelade samtliga matcher i det svenska F19-landslag som tog EM-guld 2012. Riktigt så bra som många kanske trodde då har hon inte lyckats ännu. Men Nordin är fortfarande bara 24 år och kanske kan hon få sitt stora genombrott i Småland?