Blir Göteborg spetsigare med Lantz?

Under torsdagseftermiddagen blev det klart vem som tar över efter Stefan Rehn som tränare i Kopparbergs Göteborg FC. Det blir den före detta Örgrytetränaren Marcus Lantz.

Det blir spännande att se om han kan vända den vikande trend som Göteborgslaget haft de senaste åren. 42-årige Lantz hade drygt två år kvar på kontraktet med Örgryte när han fick sparken därifrån. Sedan har han gått och väntat på en lösning med superettanklubben.

Den lösningen skedde nåddes i tisdags, då han köptes ut från sitt kontrakt. Och nu är han alltså damallsvensk tränare.

 

Jämställt i Norge och Angeldahl till LFC

I går träffades Maren Mjelde och Stefan Johansen på Norges ambassad i London för att skriva på ett historiskt avtal.

Som jag tidigare berättat (i slutet av det här inlägget) har spelarna i det norska herrlandslaget valt att gå ner lite i ersättning för att spelarna i damlandslaget skall få lika hög ersättning. I går träffades de båda lagkaptenerna alltså och undertecknade avtalet. Snyggt.

Enligt det norska förbundets hemsida får nu de båda landslagen dela på sex miljoner kronor i ersättningar för 2018. Nu vet jag inte exakt vad som räknas in här, huruvida det bara är ersättningar till spelare eller om några ledare också får sin ersättning från den här potten.

Men om det bara är ersättningar till spelare blir det, snabbt räknat utifrån 23 spelare per trupp, 130 000 kronor per person och år. Det tycker jag faktiskt är en väldigt hög extra ersättning för spelare som ju samtidigt har lön från sina klubbar.

Om matematiken är så där enkel skulle jag till och med säga att jag tycker att det är en för hög ersättning för att representera sitt land, i varje fall om den inte är kopplad till någon form av resultatkrav.

Men som sagt, snyggt att både herrar och damer numera får lika hög ersättning.

* I går skrev jag några rader om att Linköpings nya tränare Marcus Walfridson skall kombinera tränarjobbet med att även vara sportchef.

Sett till det här klippet kanske han inte behöver jobba så hårt på sportchefsbiten, han ser nämligen ut att ha spelare som sköter det jobbet alldeles utmärkt:

Skämt åsido. Filippa Angeldahl är förstås en av damallsvenskans mest intressanta värvningar den här hösten. Vid fotbollsgalan prisades hon som damallsvenskans mest värdefulla spelare den här säsongen. Högst motsägelsefullt ansågs hon däremot inte vara den som fått det största genombrottet.

Personligen tycker jag inte att Angeldahl var damallsvenskans mest värdefulla spelare, däremot fick hon definitivt ett stort genombrott. På sina 21 matcher för Hammarby gjorde hon tre mål och i den högst opålitliga, men ändå officiella assistligan står hon bokförd för sex målpass.

Hon har bra blick för spelet, är en utmärkt passningsspelare och har bra fasta situationer. Dock blev jag väldigt fundersam för ett år sedan, när jag såg henne i U20-VM. Där tyckte jag helt enkelt inte att hon höll måttet. Hon hade jätteproblem med att klara tempot, och kändes som ett av det svenska lagets allra svagaste kort.

Men tempo går ju att jobba upp. Kanske att Angeldahl kan göra det i Linköping, där hon kommer att ha en betydligt bättre träningsmiljö än hon haft i någon av sina tidigare klubbar. I Hammarby har hon haft en ganska offensiv roll. Det troliga i LFC är att hon är värvad som ersättare för Claudia Neto, som ju mer varit ett slags mittfältslibero.

Samtidigt har ju LFC en ny tränare och ganska många nya spelare jämfört med hur det såg ut för ett år sedan. Man kommer kanske att lägga om både system och spelsätt, så det känns lite för tidigt i att spekulera i vilken roll Angeldahl kan tänkas få.

* Om vi flyttar fokus till det lag som slutade allra längst ner i den damallsvenska tabellen så kunde Kif Örebro i går meddela en väldigt positiv nyhet i deras strävan efter att bygga ett lag som omgående kan ta sig tillbaka till hösta serien.

Att landslagsmeriterade Hanne Gråhns stannar är förstås en otroligt viktig pusselbit för Örebro. Ännu så länge har ingen klubb heller lagt beslag på Lisa Dahlkvist. Även om hon hade en tung säsong känns Dala som alldeles för bra för elitettan. Men för Örebro vore det förstås fantastiskt att ha henne som ankare även kommande år.

* Så till Tyskland där Amanda Ilestedt:s första ligamål för Turbine Potsdam nu går att se på den här länken.

* Slutligen till de topplistor som håller på att presenteras. Jag har tidigare berättat om sajten Vavels lista över världens 100 bästa spelare. Då hade nedräkningen nått till nummer 61. Nu har tio spelare till presenterats, och där fanns inga svenska spelare, men väl Linköpings Janni Arnth på plats 60.

Parallellt med Vavel presenterar även ORP (The Offside Rule Pod) sin lista över världens 100 bästa spelare. Det är en lista som experter från hela världen röstat fram. Bland de röstande finns bloggkollega Rainer Fussgänger. ORP presenterar tio spelare per dag, och deras nedräkning har i skrivande stund nått plats 69. Ännu så länge har inte en enda svensk spelare kommer med.

Det har däremot två damallsvenska spelare, dels Kristine Minde på plats 100, dels Ella Masar McLeod på plats 93. Här är hur listan såg ut efter onsdagens presentationer:

Walfridson – oskrivet kort med moderna influenser

På luciamorgonen har Marcus Walfridson presenterats som ny tränare för svenska mästarinnorna Linköpings FC.

Det är en nyhet som det egentligen inte finns så mycket att säga om. Walfridson är ju nämligen helt okänd för mig. När namnet blev känt i går på seneftermiddagen tänkte jag mest på rally och Värmland. Men efternamnet Walfridson kan säkert funka väldigt även bra inom fotbollen i Östergötland.

Jag har läst rapporteringen från presskonferensen och noterar att Walfridson även blir sportchef. Nu har jag ingen koll på honom, han kanske är klippt och skuren för det dubbelarbetet. Men i grunden tycker jag inte om att man lägger två så viktiga uppgifter på samma person, speciellt inte på någon ny som man inte har hundraprocentig koll på.

Tränare och sportchef är ju nämligen två rätt skilda, men för föreningen otroligt viktiga, arbetsuppgifter. En bra tränare behöver inte vara en bra sportchef och tvärtom. För en klubb är det farligt att lägga två så viktiga uppgifter på samma person. Det hade varit tryggare att sprida kompetenserna. Men ju fler personer, desto högre kostnader, och som sagt, Walfridson kanske har bra koll på damfotbollsvärlden och kan bli en utmärkt sportchef.

När det gäller Walfridson noterar jag att han har en hemsida där han skriver om fotbollsträning och ledarskap. De inlägg han skriver twittrar han även ut, och inläggen retweetas (sprids vidare) av Raymond Verheijen, en holländare som är många moderna tränares förebild.

För er som inte känner till Verheijen gav Henrik Rydström en bild av holländaren i ett blogginlägg för två år sedan. Intressant är formuleringen:

Han driver också en benhård linje att alla skador är tränarens fel. Inte fystränarens, inte landslagssamlingens, inte någon annans fel än tränarens och ju mer jag har lärt mig om hans metoder, ju mer förstår jag hur han menar.”

Verheijen är även förebild för Malmö FF:s herrtränare Magnus Pehrsson. Det kan man läsa om här.

Walfridsons koppling till Verheijen är förstås intressant. LFC verkar alltså få en tränare som kör ett av det allra hetaste träningsuppläggen. Det blir spännande att se om det leder till nya framgångar.

 

Kullashi kan få debutera i Sydafrika

Loreta Kullashi var det nya namnet i Peter Gerhardsson:s trupp till landskampen mot Sydafrika i januari. Kul att hon får chansen, det lilla jag såg av Eskilstuna i höst tyckte jag att hon såg väldigt intressant ut.

I övrigt noteras att Hedvig Lindahl och Nilla Fischer inte är med, det är inte heller Marija Banusic, Julia Spetsmark eller skadade Fridolina Rolfö. Däremot är Olivia Schough med igen. Bland ”nya” spelare får Emma Holmgren, Amanda Edgren och Julia Roddar nya chanser.

Truppen ser ut så här:

Målvakter: Hilda Carlén, Zecira Musovic och Holmgren.

Mittbackar: Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt och Emma Berglund.

Ytterbackar: Jonna Andersson, Nathalie Björn, Mia Carlsson och Hanna Glas.

Centrala mittfältare: Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Roddar, Elin Rubensson och Caroline Seger.

Yttermittfältare: Lina Hurtig, Edgren och Schough.

Forwards: Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson, Mimmi Larsson och Kullashi.

Det om landslaget. Härom dagen skrev jag om lottningen till Asiatiska mästerskapen, en lottning som gör att minst ett av Thailand, Jordanien och Filippinerna kommer att spela VM i Frankrike 2019.

Vid lunchtid råkade jag hitta en stream som visade en vänskapslandskamp mellan just Thailand och Jordanien. Jag såg de sista 25 minuterna av matchen som slutade 2–1 till Jordanien. Här är klipp på Jordaniens båda mål:

Jag vet inte vad länderna kom med för lag, alltså om det var starkast möjliga lag. Thailand har ju åtminstone tidigare haft ett par Europaproffs, som ju kanske inte var med. Thailand hade två bollar i målramen de sista minuterna, och kunde mycket väl ha fått med sig ett bättre resultat.

Den stund jag såg spelade Jordanien mest försvarsspel, och satsade på snabba och farliga omställningar. Kontringarna bestod ofta av långa bollar från Stephanie Al-Naber:s vänsterfot mot snabba Maysa Jbarah.

Tyvärr är dock det mest bestående minnet av de 25 minuter jag såg hur Jordanien ”rutinerat” fördröjde tiden. Deras spelare tog varje chans att kasta bort bollen, ställa sig i vägen vid frisparkar och göra liknande tjuvknep. Domaren var usel och lät dem hållas. Enda gången domaren sa ifrån var när en jordansk spelare flyttade fram bollen cirka 15 meter vid en frispark. Effekten blev dock obefintlig, då den jordanska spelare först backade tre meter, för att sedan rulla fram bollen tre meter igen.

Det här med att herrfotbollens avarter letar sig allt djupare in i damfotbollen är ju väldigt tråkigt. Framför allt är det ju spelarnas ansvar att inte ägna sig åt den här typen av saker. Men det gäller ju även för domarna att direkt statuera exempel. Jag såg en hel hög gula kort under de 25 minuter jag tittade på. Men domaren, som jag inte har något namn på, gjorde inte ens en antydan till att varna någon. Tråkigt.

I gårdagens tyska seriefinal agerade däremot domaren Katrin Rafalski och delade ut två röda kort i en ovanligt känsloladdad damfotbollsmatch. Det första, till Wolfsburgs Tessa Wullaert var ju rätt solklart.

Det andra, på Bayerns Jovana Damnjanovic är mer diskutabelt. Hon fick sitt andra gula kort för den här försöket att tysta sin gamla hemmapublik. En publik som hade buat rätt rejält mot henne under större delen av matchen.

Det var helt enkelt en match med massor av känslor som man inte brukar se inom damfotbollen.

Känslor är ofta något positivt – för de visar på att matchen är viktig. Men den här bröstvärmaren från Alexandra Popp är ju exempelvis något man inte brukar se i damfotbollsmatcher:

Det gjordes ju även fyra mål i matchen. Ett längre sammandrag finns här. De tre målen från de första åtta minuterna kommer här:

Som syns på klippen ovan var Pernille Harder inblandad i Wolfsburgs två första mål. Här är ett klipp där danskan berättar om hur hon har utvecklats av att lämna Linköping för den tyska storklubben. Intressant att den tyska serien är mer fysisk, och att det ställs högre krav på spelarna i Wolfsburg än i LFC:

Sverige överklagar Danmarksdomen

Just nu pågår den presskonferens där Peter Gerhardsson presenterar sin trupp till träningslandskampen mot Sydafrika i januari.

Vid den presskonferensen har förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand meddelat att Sverige har överklagat Uefas dom mot Danmark.

Det tycker jag är ett korrekt beslut från förbundet. Jag skrev ju min uppfattning om domen i det här inlägget.

Två heta seriefinaler med 22 nationaliteter

I dag har det varit seriefinaler i Europas båda största ligor. I Tyskland vann Wolfsburg med 3–1 mot Bayern München och i Frankrike vann Lyon med 1–0 mot PSG.

Båda matcherna var som bäst i början, och blev sedan tråkigare och tråkigare. Tre av målen i det tyska stormötet föll exempelvis under de första åtta minuterna.

Jag satt och roade mig med att teckna ner nationaliteterna på de spelare som startade för de fyra storlagen. Det blev så här:

Wolfsburg: 4x Tyskland, samt en vardera från Sverige, Schweiz, Norge, Island, Belgien, Danmark och Polen. Dessutom bytte man in spelare en vardera från Schweiz och Ungern.

Bayern München: 6x Tyskland, 2x Österrike, samt en vardera från USA, Slovakien och Serbien. Man bytte in ytterligare en tyska och ytterligare en slovakiska.

Olympique Lyonnais: 5x Frankrike samt en vardera från England, Kanada, Japan, Tyskland, Nederländerna och Norge. Man bytte in ytterligare två spelare från Frankrike.

PSG: 3x Frankrike, 2x Brasilien, 2x Spanien samt en vardera från Chile, Sverige, Kanada och Costa Rica. Man bytte in ytterligare två fransyskor och en spanjorska.

Totalt inklusive inhopparna blir det 53 spelare fördelade på följande 22 länder: :

12x Frankrike och Tyskland.
3x Spanien
2x Sverige, Brasilien, Kanada, Norge, Schweiz, Slovakien och Österrike
1x Belgien, Chile, Costa Rica, Danmark, England, Island, Japan, Nederländerna, Polen, Serbien, Ungern och USA.

De två svenska representanterna Nilla Fischer och Emma Berglund skötte sig båda utmärkt. Berglund hade det lite jobbig de allra sista minuterna, men totalt sett tycker jag ändå att det var det bästa jag har sett henne prestera på mycket länge. Kul att se.

I PSG imponerades jag annars av 19-åriga forwardstalangen Marie-Antoinette Katoto:s fysik. Hon verkar vara stenhård att möta. Bland annat stod hon hur stabilt som helst en gång när Kadeisha Buchanan försökte sätta en tackling, i stället var det kanadensiskan själv som studsade i väg.

Det är svårt att följa rörelsemönster från datorskärmen, men min känsla är att Katoto är mer rörlig än Marie-Laure Delie, vilket borde innebära att 19-åringen snart tar över som forward i det franska landslaget.

I själva matchen var Lyon det klart bättre laget i den första halvleken, som man förde. Skyttedrottningen Ada Stolsmo Hegerberg nickade in segermålet redan innan en kvart var spelad.

Efter paus hade PSG mer boll, men känslan var att det mest berodde på att Lyon spelade på resultatet.

I den tyska seriefinalen bjöds vi alltså på en sprakande matchinledning. Bayern München klev upp högt och bjöd upp till spel, det tackade Wolfsburg för. Redan efter drygt fyra minuter hade hemmalaget 2–0 efter kontringsmål av Ewa Pajor och Sara Björk Gunnarsdottir.

Bayern reducerade i åttonde minuten. Men känslan var hela tiden att det var Wolfsburgs match. Inte ens efter att belgiska Tessa Wullaert dragit på sig ett idiotiskt rött kort för att ha spottat mot domaren, kändes det som Bayern kunde rubba Wolfsburg.

Noterbart i Wolfsburg var att Wolfsburgs tredje målskytt, Alexandra Popp, spelade bredvid Björk Gunnarsdottir på det centrala mittfältet. Det är ju en plats som Claudia Neto lär ta hand om efter nyår. Undra hur Wolfsburgtränaren Stephan Lerch tänker matcha Popp då? Som vänsterytter?

För anfallsparet med Pernille Harder och Ewa Pajor kan inte bli lätt att rubba på. Båda var lysande i dag. Framför allt imponeras jag av vilken otrolig löp- och arbetsvilja båda besitter. De är verkligen inga lata forwards som står och väntar på smörpassningar.

Så några ord om dagens svenska silly season. Djurgården och Växjö har knutit upp varsin back. Djurgården hämtar 20-åriga Ingibjörg Sigurdardottir från Islands landslag och Breidablik.

Och Växjö tar hem Jennie Nordin från Vålerenga. Det känns som en bra värvning. Växjö behöver stärka upp sin defensiv, och här får man ju en mittback med potential. Hon spåddes ju en lysande framtid när hon spelade samtliga matcher i det svenska F19-landslag som tog EM-guld 2012. Riktigt så bra som många kanske trodde då har hon inte lyckats ännu. Men Nordin är fortfarande bara 24 år och kanske kan hon få sitt stora genombrott i Småland?

 

Toppmatcherna snöade bort

Kvällens båda engelska toppmatcher snöade bort. Både Chelsea–Manchester City och Arsenal–Liverpool sköts på framtiden.

När det gäller svenska silly season har det varit stendött i helgen. Alla verkar ägna sig åt semester eller julförberedelser.

Som jag berättade i förra inlägget skulle helgens godbitar vara kvällens engelska toppmatcher. Men vi ser ju självklart även fram emot morgondagens dubbla seriefinaler i Tyskland och Frankrike.

Amanda Ilestedt

Kollar vi snabbt på den fotboll som spelats i helgen är Amanda Ilestedt helgens svenska spelare. Hon gjorde 2–0-målet när Turbine Potsdam vann med just 2–0 mot Hoffenheim i Frauen-Bundesliga. Jag har inte sett målet, men har läst att det tillkom i samband med en hörna.

Det låter rimligt, för Ilestedt har bra tajming vid fasta situationer, och jag tycker att hon faktiskt borde göra fler mål än hon gör.

Även 1–0-målet gjordes för övrigt av en mittback, schweiziska Rahel Kiwic.

I franska ligan blev det däremot inga svenskmål i helgen. När Montpellier vann med 4–1 mot Lille var det aldrig mer än en svenska på planen. I 53:e minuten bytte nämligen Sofia Jakobsson av Stina Blackstenius. För andra matchen i rad saknades däremot Linda Sembrant i Montpelliers trupp. Varför vet jag inte.

I Spanien jämnade det till sig i tabelltoppen sedan Rayo Vallecano vunnit Madridderbyt borta mot tidigare serieledarna Atletico med 1–0. Det trots att Atletico skapade mycket, och bland annat hade straff vid ställningen 0–0. Rayos segermål var för övrigt en målvaktstavla:

Efteråt firade Rayo sin skräll med en svensk segersång:

Atleticos förlust gör att Barcelona passerar i tabelltoppen på bättre målskillnad. Barca vann dagens derby mot Espanyol med 4–0, bland annat efter två mål från Lieke Martens.

Hon toppade för övrigt fotbollsstatistikerna IFFHS lista över världens bästa offensiva spelare 2017, närmast före Dszenifer Marozsan och Marta.

Bland målvakterna ansåg fotbollsstatistikerna att Sarah Bouhaddi har varit överlägset bäst i år. Hon vann före Sari van Veenendaal och Katarzyna Kiedrzynek.

Jag tycker allt att IFFHS topplistor brukar se rätt konstiga ut. Så även i år. Men den här gången har ju i alla fall SFS, Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker, hört av sig till mig om råd. Så jag är ju lite medskyldig. Minns jag rätt gick de svenska rösterna till Martens, Pernille Harder och Sam Kerr i ena kategorien och van Veenendaal, Kiedrzynek och Hedvig Lindahl i den andra.

De här spelarna lär förstås hamna högt upp på fler av alla de rankinglistor över världens bästa spelare som kommer att presenteras den kommande tiden. Sajten Vavel håller på att presentera sin lista över världens 100 bästa spelare.

Deras presentation har hittills nått från nummer 100 ner till placering 61. Följande svenska spelare har hittills hamnat på topp 100:

93) Mimmi Larsson
88) Julia Spetsmark
63) Jessica Samuelsson

Dessutom har de här två damallsvenska spelarna kommit med:

100) Sanne Troelsgaard
90) Simone Boye Sörensen

Jag hade inte placerat varken Larsson eller Spetsmark på mitt topp 100, men kul för dem.