Silly season, ny Europaranking och lite till

Jag har njutit av er diskussion kring förra inlägget. Det har nu passerat 100 kommentarer, vilket visar på ett engagemang som är kul att se.

Ett av damfotbollens huvudproblem är ju just bristen på engagemang. Med tanke på det är det förstås härligt att se att inläggen här kan leva sitt eget liv.

Rent allmänt har det annars inte hänt jättemånga omvälvande saker de senaste dagarna. Silly season i damallsvenskan är inne i ett ganska lugnt skede. Och så kommer det nog vara någon vecka till. Det brukar smälla till igen kring jul och nyår.

I helgen var det dock två intressanta övergångar av spelare från Västkusten som flyttar österut. Den ena har det diskuterats en del om i kommentarfältet till förra inlägget. Jag tänker förstås på Elin Landström:s övergång till Linköping.

Elin Landström

Det blir intressant att se hur vänsterbacken klarar sig i mästarlaget. Personligen har jag varit lite besviken på vad hon uträttat i Göteborg. Jag hade stora förväntningar på henne och hennes vänsterfot när hon kom till GFC. Men jag blev ganska omgående fundersam, eftersom jag tyckte att hon slarvade väldigt mycket i passningsspelet.

Den uppfattningen har levt kvar under hennes två säsonger i Göteborg. Hon passar ofta bollen mot medspelarna, inte till. Med det menar jag att hon ofta av rent slarv slår passningar som hamnar bakom medspelare, eller på fel fot, vilket bromsar anfallsspelet.

Det blir intressant att se om Landström kan utvecklas så att hon använder sin fina vänsterfot till att slå passningar med bättre kvalitet när hon nu hamnar i en bättre omgivning.

Faktum är att jag i nuläget tycker jag att Kristianstad har gjort en klart bättre värvning från Västsverige när de hämtat Josefine Rybrink från Kungsbacka.

Josefine Rybrink

Jag har sett Kungsbacka ganska många gånger i år, och Rybrink har verkligen varit i en klass för sig. Hon är en ledare, som gärna vill ha bollen och som har ett utmärkt passningsspel. Ibland när jag sett henne i år har jag tyckt att 19-åringen stannat för länge i elitettan, att den näst högsta serien inte givit henne tillräckligt med utmaningar det här året.

Det blir således väldigt intressant att se vilken utveckling hon kan få när hon kommer till ett Kristianstadslag som ser alltmer spännande ut. Man slutade femma redan i år, och med en skadefri trupp kan det bli ännu bättre nästa år.

Olivia Schough

Den här veckans snackis har ju annars varit att Olivia Schough verkar vara på gång till FC Rosengård. När jag först hörde ryktet för någon vecka sedan undrade jag om det verkligen stämde. Den spontana känslan är ju att Schough får svårt att platsa i Malmöklubben.

Rosengård har ju byggt en stark bemanning både på forwards- och yttermittfältsposition. Men visst, Schough visade ju en god höstform, och hon har ju ambitionen att ta sig tillbaka in i landslaget, och då kan en övergång till Rosengård kanske vara en bra utmaning. Dessutom har hon ju flera kompisar i Malmöklubben, vilket säkert också är lockande för henne.

Eskilstuna är ju ett av de lag där man förväntar sig lite värvningar framöver. För i nuläget är det knappast dukat bord för nye tränaren Jonas Björkgren. Han har i och för sig ett hyperintressant anfallspar med Loreta Kullashi och Mimmi Larsson att bygga kring. Men det ser framför allt rätt tunt ut på mittfältet ännu så länge.

* I elitettan har Assi knutit upp Växjös succétränare Pierre Persson. Kanske att Assi kan vara med och slåss om den andra damallsvenska platsen nästa år. För AIK tycks ju redan ha firat att de är ett av de lag som kliver upp nästa år…

* I dag har lottningen till Algarve cup kommit. Där får Sverige en riktigt bra match mot Kanada samt två ok mot Kina och Ryssland.

Apropå landslaget kom i dag Uefas nya landslagsrankning. Där noteras att Sverige är nere på sjunde plats, bakom bland annat Schweiz och Spanien.

Faktum är ju dessutom att ingen av de tre nationer som historiskt sett dominerat damfotbollen i Europa finns med på topp fem. Tyskland har fallit till sjätte plats, Sverige alltså till sjunde och Norge är tolva. Noterbart att Danmark finns på elfte plats, trots att man nådde EM-final i somras.

Så några ord om den fotboll som spelades i helgen. Det var cupomgång både i Tyskland och England, och inga anmärkningsvärda resultat.

I Frankrike vann de tre storlagen, även om Montpellier faktiskt var illa ute borta mot Soyeaux, trots ett ledningsmål från Stina Blackstenius i matchinledningen.

Först i 83:e minuten kunde Marie-Charlotte Leger göra Montpelliers matchavgörande 2–1-mål. På slutet rann det i väg till 1–5, bland annat efter ytterligare ett mål från Blackstenius.

Hon har nu totalt gjort tio mål, vilket ger henne en delad tredjeplats i den skytteliga som leds av Ada Stolsmo Hegerberg på 15 mål. Här är höjdpunkter från Montpelliers 5–1-seger:

I Italien gör ju Juventus en intressant debut i högsta serien. Och som man gör det. Storklubben står på full poäng och målskillnaden 20–2 efter sju omgångar.

I helgen vann man seriefinalen borta mot Brescia med hela 4–0, bland annat efter ett snyggt 2–0-mål från finska Sanni Franssi.

För svensklaget Fiorentina har säsongsupptakten varit närmast fiaskoartad. När de vann ligan i våras tappade man bara tre poäng på 22 omgångar. Nu har laget bara tagit 12 av 21 poäng och ligger således redan nio poäng bakom Juve.

Den nu pågående liga utanför Europa som är mest intressant är tveklöst W-league i Australien. Där utmärkte sig några före detta damallsvenska profiler i helgen. Bland annat visade Lisa De Vanna att hon har kvar sin snabbhet. Hennes fullträff kvalade in bland helgens fem snyggaste:

Det tredje snyggaste målet var ett klassmål från glödheta Sam Kerr. Hon har för övrigt föga oväntat korats till Asiens bästa spelare 2017:

Slutligen ett klipp med en liten vändning att träna på i vintermörkret…

Ett av Asiens bästa lag missar VM 2019

Förra helgen lottades kvalet till de Asiatiska mästerskapen 2018, det vill säga det mästerskap som räknas som Asiens kval till VM i Frankrike 2019.

Normalt brukar kvalen till Asiatiska mästerskapen vara en formalitet för världsdelens fem topplag. Men den här gången blir det annorlunda. Asiens fotbollsförbund hade nämligen valt en något udda seedning till lottningen.

De gick 100 procent på resultaten i det senaste Asiatiska mästerskapet. Där hamnade Japan, Australien och Kina på pallen – de tre fick därför direktplatser till slutspelet som spelas i Jordanien. Även värdnationen fick en direktplats.

Kvar är fyra platser till turneringen. Och det var när det kvalet skulle lottas som det asiatiska fotbollsförbundets seedningssystem ställde till det. Till mästerskapet 2014 var ju Nordkorea avstängt till följd av dopningsskandalen 2011. I och med att Nordkorea inte var med blev de oseedade, och placerades i allra lägsta lottningsgruppen.

Och lottningen slumpade sig så att Nord- och Sydkorea kom i samma grupp. Bara ett av kvalets två klart bästa lag kommer alltså att nå Asiatiska mästerskapen och dessutom ha chansen att gå till VM 2019.

Jag tror inte tanken med att låta Nordkorea vara oseedat var att Sydkorea skulle bli laget som drabbas. Men så kan det mycket väl bli, för Nordkorea känns som favorit i den grupp som även innehåller utfyllnadslagen Uzbekistan, Hong Kong och Indien.

Övriga tre grupper – mer om lottningen här – ser ut så här:

Grupp A: Filippinerna, Bahrain, Irak, Förenade Arabemiraten och Tajikistan. Även Jordanien kommer att vara med i den här gruppen, dock utan tävlan.

Grupp C: Thailand, Taiwan, Libanon, Palestina och Guam.

Grupp D: Vietnam, Myanmar, Iran, Syrien och Singapore.

Grupp A känns väldigt öppen, medan Thailand är trolig vinnare i grupp C och Vietnam är favorit före Myanmar i grupp D.

Tråkigt dock att inte Asiens fem bästa länder kommer att kunna nå nästa VM-slutspel.

I övrigt kan det här vara en kandidat till årets tråkigaste damfotbollshelg. Det är en tidig cupomgång i Frankrike och inga toppmatcher i varken Spanien eller Italien. Den viktigaste matchen den här helgen spelades redan i morse, svensk tid, i Australien. Då vann Melbourne City med 2–0 i det helt avgörande mötet med Newcastle Jets om den fjärde och sista slutspelsplatsen i W-league.

Därmed är det klart att Sydney FC, Canberra United, Perth Glory och Melbourne City gör upp om titeln kommande två helger.

Tam analys av förlusten mot Norge

Det känns lite konstigt att skriva ett inlägg om en landskamp som man inte har sett.

Eller. Jag såg de sista 20 minuterna på svenskfotboll.se. För mig funkade sändningen utmärkt under den perioden, men jag såg i kommentarsfältet att många hade problem med att se matchen. Tråkigt.

Sverige har satsat mer och bättre på damfotbollen än Norge de senaste åren. Men i går vann Norge på de flesta fronterna. Exempelvis sändes matchen streamad både av förbundet och NRK – dessutom tv-sände norska Eurosport.

Dessutom vann ju Norge själva matchen med 2–1. Det var första gången sedan EM-kvartsfinalen 2009 som vi föll mot Norge under 90 minuter. På de åtta mötena sedan dess har det i och för sig blivit en straffläggningsförlust i Algarve, men i spel var det fem svenska segrar, tre kryss och målskillnaden 15–8.

Jag hade hoppats att det skulle kunna gå att se torsdagens match i efterhand någonstans, men hittills har jag inte lyckats hitta någon länk. Bara de här höjdpunkterna från den första halvleken.

Därmed är den analys jag kan komma med väldigt tam.

Jag har alltså sett målen, det svenska var högst turligt. Jag fick kolla flera gånger för att se om det var Sofia Jakobsson:s axel eller den norska backens huvud som styrde in bollen. Jakobsson har flyt för tillfället, och då kan man göra mål även när man missar sin nick. Vid Norges båda var våra mittbackar (Linda Sembrant och Nilla Fischer) snett ute varsin gång.

Det verkar inte ha varit någon bra mittbacksdag, för de minuter jag såg hade dessutom det tredje mittbacksalternativet (Magdalena Eriksson) väldigt dålig precision i passningsspelet. Nu är det tidigt på säsongen, och många spelare är matchovana. Men jag tycker tyvärr att Erikssons passningsspel har varit lite för slarvigt när hon dragit på sig landslagströjan. Det måste hon rycka upp om hon på allvar skall kunna utmana Fischer/Sembrant framöver.

Men som sagt, jag såg bara 20 minuter, så några egentliga slutsatser från matchen kan jag inte dra. Ni som såg mer av matchen, såg ni något nytt? Fanns det några linjer i det svenska spelet? Och var det någon som utmärkte sig – positivt eller negativt?

Det har spelats fler landskamper i dagarna. I dag blev det 2–2 mellan Danmark och Skottland. Målen går att se här. Danska målskyttar var Pernille Harder och Johanna Rasmussen, men det är Erin Cuthbert:s 2–2-mål som är det mest sevärda.

Och i går vann Nordirland lite överraskande med 1–0 mot EM-klara Portugal efter det här segermålet från Marissa Callaghan:

I veckan har det europeiska förkvalet till VM lottats. Det är ju så att det stundande VM-kvalet i Europa kommer att bestå av sju grupper om vardera fem lag. Eftersom det är 46 lag som anmält sig blir det ett förkval.
Där gör 16 lag upp om fem platser. Speldatumen är 6, 8 och 11 april och de 16 lagen är uppdelade på fyra fyrlagsgrupper där segraren och bästa tvåan går vidare till det stora kvalet.

Förkvalet lottades så här:

Grupp 1: Georgien (värdland), Kazakstan, Estland och Lettland.

Grupp 2: Albanien (värdar), Grekland, Malta och nya Kosovo.

Grupp 3: Litauen (världland), Andorra, Israel och Moldavien.

Group 4: Färöarna (värdland), Turkiet, Montenegro och Luxemburg.

Det stora VM-kvalet lottas den 25 april och spelas från september i år till september nästa år. Europa har åtta platser till VM 2019, plus att värdnationen Frankrike tillkommer. Det blir alltså de sju gruppsegrarna plus en grupptvåa som kvalar in. De fyra bästa grupptvåorna gör upp om den platsen via playoff.

* Det om landslagsfotboll. Det kommer även spelas lite klubbfotboll i helgen. I Australien pågår spurten i kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Där står det mellan Melbourne City, Brisbane Roar och Newcastle Jets om att göra sällskap med slutspelsklara Sydney FC, Canberra United och Perth Glory.

W-league är en väldigt jämn och intressant liga där alla kan slå alla. Tabelljumbon Adelaide United har exempelvis plusmålskillnad, vilket verkligen inte hör till vanligheterna.

* I Italien går svensklaget Fiorentina som tåget. Det har blivit tio raka segrar och målskillnaden 39–3 för Stephanie Öhrström:s och Sara Nordin:s lag. Öhrström har spelat i nio av matcherna, medan Nordin deltagit i fyra. I morgon, lördag 14.30, skall det gå att se bortamatchen mot Tavagnacco på Fiorentinas klubb-tv.

Björkegren och Helin till LFC, med mera

Linköping har presenterat sin nya tränare. Det blev lite oväntat Kim Björkegren, senast i Hovås Billdal.

Hovås Billdals bänk

Hovås Billdals bänk

Eftersom Björkegren är från Linköping och hjälpte dem som scout så sent som hösten 2014 antar jag att klubben har bra koll på sin nya tränare.

Själv kände jag till honom innan gårdagens besked, dock utan att veta något om hans fotbollssyn. Det jag noterat är att han var omtyckt i sina senaste klubbar, samt att han hoppat väldigt mellan olika jobb de senaste åren.

2013 tränade han Älta i elitettan, 2014 hade han hand om Tyresös F19 fram till konkursen, 2015 var han i herrtvåan i Gauthiods herrlag och 2016 var han drygt ett halvår i Hovås Billdal, innan han hoppade av. Nu är tanken att han skall tillbringa tre år i LFC.

Irma Helin

Irma Helin

I dag presenterade LFC dessutom ett bra nyförvärv i Irma Helin. Det är en spelare jag imponerats av i Piteå i år. Det skall bli kul att se vad hon kan göra hos de svenska mästarinnorna.

Kollar man in deras trupp tycker jag att man har väldigt väl förspänt i backlinje och på mittfält. Det är de där utpräglade målskyttarna som saknas. I nuläget har man egentligen bara Marija Banusic som är en utpräglad forward. Nya duon Lina Hurtig och Johanna Rasmussen är ju båda spelare som går att använda både på mittfält och som forwards.

Jag antar att LFC jagar ytterligare en utpräglad forward. Jag har inte sett någon uppgift på hur de tänker. Ni som håller till i Linköpingstrakten, har det skrivits något om klubben planerar ytterligare värvningar?

Strax efter mitt förra inlägg exploderade närmast silly season i franska D1 Feminine. Först presenterade PSG Kanadas duktiga vänsterspelare Ashley Lawrence, sedan kontrade Lyon med att värva tyska mittbacken Josephine Henning.

Det har även förekommit spekulationer om att Kanadas mittback Kadeisha Buchanan skall vara på gång till Lyon. Hon är duktig, men personligen tycker jag att Buchanan är överskattad. Som signaturen noone konstaterade i en kommantar till min årskrönika var det just hon som gav bort en helt onödig straff till Tyskland i OS-semifinalen. En jättemiss som på sätt och vis kostade ett starkt Kanada en finalplats.

Apropå Lyon och nya spelare har Alex Morgan nu landat i Frankrike. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Europas bästa lag.

En annan amerikanska som skall till Europa är Crystal Dunn. Hon gör Hedvig Lindahl sällskap i Chelsea. Jag måste nog säga att det var en lite oväntad värvning. Personligen tycker jag att Dunn i spelstilen är väl lik Chelseas andra prestigevärvning den här vintern, Ramona Bachmann. Känslan är att de båda kan ta ut varandra.

Vi fortsätter på temat amerikanska flyttar. Nattens bomb i amerikansk damfotboll var uppgifterna att mästarlaget i NWSL Western New York Flash skall vara sålt, och att laget verkar flytta från Rochester i delstaten New York till Cary i North Carolina.

Fram till nu har det ju varit ganska lugnt kring lagen i NWSL. Det har ju inte varit några nedläggningar eller flyttar under de första fyra säsongerna. Men nu är det alltså oro i leden.

Så till Afrika. Där utnämndes i går Nigerias och Arsenals Asisat Oshoala till kontinentens bästa spelare 2016. Grattis.

Hoppar vi vidare till Asien blev Indien Sydasiatiska mästarinnor efter klar seger mot Bangladesh i onsdagens final.

Slutligen en liten koll på Australiens W-league. Där har lagen nu bara tre eller fyra matcher kvar till slutspelet. Sydney FC leder och är i princip slutspelsklara. Det ser även bra ut för Perth Glory och Canberra United. Kampen om den sista slutspelsplatsen står i första hand mellan mästarinnorna Melbourne City och Western Sydney Wanderers.

Melbourne City gör för övrigt ett tränarbyte mitt i säsongen. Fjolårets guldcoach Joe Montemurro flyttar över till herrlaget, vilket gör att Jessica Fishlock blir spelande tränare för damerna.

Henry, Galabadaarachchi, landslaget och lite till

God fortsättning. Julhelgen har varit lugn ur damfotbollssynpunkt, både när det gäller matcher och nyheter.

En intressant nyhet kom dock i dag, nämligen att Amandine Henry kommer att spela för PSG under tre månader nu på våren. Uppgifter om det här har florerat under en tid, men nu skall det alltså klart.
Det ger förstås PSG ytterligare möjlighet att hålla undan för Henrys tidigare klubb Lyon i tabelltoppen. Det lär även innebära att PSG:s chanser att slå ut Bayern München ur Champions League ökar.

Lite verksamhet på hög nivå har det dock trots allt varit under helgen. I Japan vann Inac Kobe Leonessa finalen i Empress’s Cup mot Albirex Niigata efter straffläggning. Inac Kobe Leonessa försvarade därmed sin titel från i fjol.

Cupfinalen spelades på juldagen, och här är höjdpunkter:

En av världens bättre ligor har också rullat under julhelgen, W-league i Australien. Det är en liga som känns allt starkare för varje år, inte minst eftersom många duktiga amerikanska spelare dubblerar i både NWSL och W-league. I år är även den australiska ligan väldigt jämn, vilket är kul.

I fjol gick ju Melbourne City FC fram som en ångvält. Det nybildade laget gick igenom sin premiärsäsong obesegrade. De tog full poäng i grundserien, vann semifinalen på straffar och vann finalen klart. I höst höll de sin segersvit levande i fyra omgångar, men sedan har laget tappat.

I dag spelade man sin sjunde match, och åkte på tredje raka förlusten. En av mina favoritspelare, Samantha Kerr, gjorde de två avgörande målen när nya serieledarna Perth Glory vände 2–1-underläge i Melbourne till 3–2-seger.

I Melbourne City hade inhopparen Jacynta Galabadaarachchi ett skott i ribban.

Galabadaarachchi är en mycket intressant spelare, och då tänker jag inte bara på att hon har ett efternamn som kan få tv- och radiokommentatorer att gråta. Hon är nämligen bara 15 år, född den 6 juni 2001, och anses vara en riktig megatalang. Jag har sett klipp på hennes bollbehandling, och den är högklassig. Det skall bli spännande att se hur 15-åringen, som spelat med killar fram till väldigt nyligen, utvecklas i framtiden.

Så till lite nyheter från innan jul. Den 23 december blev jag lite förvånad när Lisa Lantz presenterades som nyförvärv av Linköpings FC. Jag har inte specialstuderat Lantz tillräckligt mycket för att ha en 100-procentigt klar analys av henne, men det jag sett tycker jag att hon är lite överskattad. Dock är det ju stor skillnad på att spela i Umeå och Linköping, och det är möjligt att Lantz har potential att växa med omgivningen.

Linköpings lagbygge inför 2017 är för övrigt intressant på många sätt. Mest intressant just nu är ju förstås vem eller vilka som skall leda laget, samt frågan om Stina Blackstenius stannar. Jag såg att Corren skrev att Jonas Eidevall är en kandidat till tränarjobbet. Det är en intressant kandidat, som både är påläst och som har erfarenhet från både Champions League och toppen av damallsvenskan.

* Den 23 december presenterades också den senaste världsrankningen. Där hade Sverige återigen fallit ner till vår sämsta placering någonsin, den åttonde. Så trots att 2016 har innehållit det som bör rankas som svensk damfotbolls största framgång någonsin – OS-silvret – har vi tidernas sämsta världsranking.

För andra året i rad slutar vi nämligen på åttonde plats på rankingen. 2015 var vi som bäst femma, medan sexa är vår bästa placering på rankingen i år. Poängmässigt har det varit ett litet lyft. Vi inledde nämligen 2016 med 1973 rankingpoäng och avslutar med 1977.
Det skall dock påtalas att sedan rankingsystemet för damer infördes 2003 hade Sverige inte legat under 2000 poäng förrän i fjol.

Medaljmässigt har Pia Sundhage varit en otroligt framgångsrik svensk förbundskapten. Hon har verkligen sett till att vinna rätt matcher. För ser man till resultaten match för match har hon alltså inget bra facit.

Offensiven har varit ett stort problem för henne under hela hennes tid som förbundskapten. Sundhage vill spela en offensiv fotboll, men hittar inte rätt spelsystem till de spelare hon har.

Här tycker jag att det är dags att göra val. Fast det är inte lätt. Handbollens förbundskapten Henrik Signell valde bort en av sina stjärnor inför EM dels för att hon var gnällig, dels för att han ville spela på ett sätt där hon inte passade in.

Sundhage har valt en annan väg. Hon har utgått från sina favoritspelare, och sedan försökt bygga ett spelsystem utifrån dem. Det positiva där är ju att hon slipper kritik från åsidosatta stjärnor, det negativa är att hon riskerar att få ställa upp med flera likadana spelare på planen.

Den risken har ökat igen, nu när Sofia Jakobsson äntligen gör mål igen. Jakobsson har varit direkt usel i landslaget i år. Däremot har hon varit väldigt bra i Montpellier i höst, vilket förstås är glädjande. Att hon leder den franska skytteligan över helgerna måste förstås stärka hennes självförtroende rejält.

Jakobssons styrka är att hon är snabb, löpstark, irrationell och normalt sett en mycket bra avslutare. Däremot är hon direkt svag i luftrummet och hon är inte heller något vidare som passningsspelare, vilket gör att hon är svår att samarbeta med. Hon är inte heller något vidare på att slå inlägg, vilket gör att hon inte funkar speciellt bra som yttermittfältare.

Det värsta för Pia Sundhage är att ytterligare flera av Sveriges bästa forwardsalternativ är nästan samma spelare. Jag tänker då i första hand på Lotta Schelin och Stina Blackstenius. I den trion är Schelin den bättre passningsspelaren, medan Blackstenius utmärker sig genom störst styrka och bäst huvudspel. Men alla tre är väldigt svåra att samarbeta med. Det jobbiga är att även två av alternativen, Pauline Hammarlund och Olivia Schough, på många sätt liknar de andra tre.

Och den bittra sanningen är att det är svårt att ha fler än en eller max två av nämnda fem på planen samtidigt – i varje fall om du vill ha ett bra passningsspel med långa anfall. Här är jag inte avundsjuk på Sundhage, för valet är inte lätt.

Nästa problem här är att vi saknar riktigt bra yttermittfältare. Då blir det lätt att sätta ut någon av de här snabba forwardarna på kanterna. Fast jag tror att vårt spel mår dåligt av en sådan lösning. Då tycker jag att det är bättre att spela med fyra innermittfältare, både när det gäller defensiv och bollinnehav.

Det blir spännande att se hur Sundhage väljer att formera sitt anfall vid januarisamlingen när hon har tillgång till hela kvintetten Jakobsson, Schelin, Blackstenius, Hammarlund och Schough samt den forward som verkligen sticker ut, Fridolina Rolfö.

I min värld bör Rolfö spela med en av de andra fem. Men som bekant brukar ju Sundhage sällan följa mina åsikter…

* Slutligen lite mediefunderingar. Först var det en liten sportjournalistbomb den 22:a när BK Häcken presenterade GT/Expressens och Cmores Malin Jonson som nyförvärv. Det var även ett tungt tapp för svensk damfotbollsbevakning. Även om Jonson kommer från handbollen rankar henne som en av de allra bästa damfotbollsskribenterna.

Apropå Expressen hade de en lista över Sveriges 100 hetaste idrottare under 2016. På den listan var det väldigt många kvinnor. Bland annat var de sex kvinnor bland de tio högst placerade, och Sundhages fotbollslandslag hamnade högre än Zlatan Ibrahimovic. Tyvärr är det ju så att sådana här listor sällan stämmer med verkligheten.

I sitt vardagliga arbete tycker ju inte Expressen att damidrott är speciellt hett. Det är inte många dagar på året som någon kvinna är hetare än Zlatan. I verkligheten var det förstås männen, med Zlatan i täten, som vi svenska idrottsjournalister tyckte var hetast även under 2016. Men när man gör sådana här årslistor passar man på att kvotera in en massa kvinnor för att det skall se bra ut.

Allra sist. Här är ett kul reportage från Helsingborgs Dagblad, som har sammanfört två gamla klasskompisar från gymnasietiden som numera är lagkaptener för varsitt fotbollslandslag, Caroline Seger och Andreas Granqvist.

Skotska guldhjältar i Australien

När Skottland var i Göteborg och mötte Sverige med ett B-betonat landslag laddade mittfältsstjärnan Kim Little och mittbacken Jennifer Beattie för australiska W-leagues Grand Final.

Kim Little

Kim Little

Medan landslagskompisarna gjorde en slät figur spelade Little och Beattie guldroller i finalen mot Sydney FC för sitt Melbourne City FC.

Beattie stötte in 1–0 på retur på en egen nick. Assist till Little, som slog inlägget. 2–0 gjorde Little själv på en läckert placerad frispark. Kyah Simon reducerade på straff innan matchen punkterades genom sena Melbournemål från Beattie Goad och Lisa De Vanna. Och ja, jag har stavat rätt – Beattie kan både vara ett för- och efternamn.

Melbourne City FC blev alltså årets första mästarlag. Klubben gick alltså obesegrad igenom sin första säsong någonsin. Se förresten alla finalens fem mål på den här länken.

Nu skall de australiska landslagsspelarna ladda för det förestående OS-kvalet. Det kvalet känns minst lika tufft som det europeiska. Utöver Australien skall Japan, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Vietnam göra upp om två OS-platser.

* I Italien spelades det svensk- och toppmöte. Det vann Lisa Ek och Fiorentina mot Stephanie Öhrström och Verona med 3–1. Resultatet innebar att Verona föll från första till fjärde plats, en poäng bakom serieledande Mozzanica. Fiorentina ligger trea, ett mål bakom serieledarna och med färre gjorda mål än tvåan Brescia.

Som synes på klippet nedan var Öhrström chanslös på alla tre målen. Däremot var Fiorentinas schweiziska landslagsmålvakt Gaelle Thalmann snett ute vid ett par tillfällen.

* I Frankrike var det cupomgång. Lyon vilade nästan hela sin startelva, inklusive Lotta Schelin, när man vann sin match med 11–0 mot Châtenoy. PSG var inte lika reservbetonat när man besegrade Lorient med 6–0, men laget vilade båda sina svenska spelare. Även Linda Sembrant vilade. Däremot spelade Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–1 Toulouse.

Enda svensklaget som förlorade var St Etienne. De föll med 1–0 mot andraligalaget Vendenheim.

* Slutligen till Nordamerika där OS-kvalet nu bara är åtta dagar borta. Natten mot nästa torsdag drar det i gång, och både USA och Kanada presenterade sina kvaltrupper i slutet av förra veckan.

Heather O'Reilly i aktion

Heather O’Reilly

Noterbart i USA:s trupp var att rutinerade spelare som Christie Rampone och Heather O’Reilly var petade. Däremot var 17-åriga Mallory Pugh med. Det här är en tydlig signal om att Jill Ellis nu tar chansen att fullt ut göra en generationsväxling.

Tom Sermanni försökte ju göra en sådan härom året, men då var de äldre spelarna så starka att det ledde till att han fick sparken. Nu har Abby Wambach med fler slutat och gjort plats för föryngringen.

I den 20 spelare stora truppen finns inte mindre än sju spelare som inte var med i guldlaget i VM. Det innebär alltså att tio regerande världsmästare saknas. De sju nya spelarna är utöver Pugh, Emily Sonnett, Jaelene Hinkle, Samantha Mewis, Crystal Dunn, Lindsey Horan och Stephanie McCaffrey.

I Kanadas trupp ingick flera Sverigebekanta spelare, som exempelvis tilltänkta Rosengårdsmålvakten Erin McLeod och fjolårets damallsvenska spelare Shelina Zadorsky och Josee Belanger.

I truppen fanns också flera framtidsspelare. Jessie Fleming fyller 18 i mars, men känns ju redan rutinerad. Hon har ju dock redan varit med ett tag i John Hermans trupp. I OS-kvaltruppen fanns även ett par unga spelare som jag inte hört talas om innan. Jag tänker på Gabrielle Carle, som också är född 1998 och fyllde 17 i december. Och på Deanne Rose som är född 1999. Där fanns också 95:or som VM-spelarna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence samt nykomlingarna Rebecca Quinn och Nichelle Prince.

Se hela truppen här:

Elvan som skall ta oss till OS

Tidigare i dag har Pia Sundhage presenterat startelvan till morgondagens träningslandskamp mot Skottland.

Det var en till tio elftedelar väntad elva. Eller, med det tråkiga beskedet att Elin Rubensson är skadad och riskerar att missa OS-kvalet, var det väl en helt väntad elva. Det är ju också sannolikt den elva som skall ta oss till OS.

Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough, Sofia Jakobsson.

Det som blir intressant i morgon är att se hur man har utvecklat anfallsspelet under den här senaste veckan. Mot Danmark i höstas hade vi riktigt vasst kontringsspel, men hade svårt mot ett uppställt försvar. Bättre nu?

Lagmässigt är ju även backlinjen intressant. Den är byggt på tyngt, mer än på snabbhet. Mot ett ordinarie Skottland hade det kunnat bli intressant att se hur vi hanterar snabba Lisa Evans. Men nu saknar ju skotskorna sin speluppläggare och storstjärna Kim Little, så känslan är att Evans inte kommer att få så många bollar att jobba med.

På spelarfronten är det ganska många som man är spänd på att se. De mest intressanta är först och främst nykomlingen i startelvan, Appelqvist. Utöver henne kommer jag att titta extra på om Seger fortsätter att vara lika rak i sitt spel som mot danskorna, om Schough har konserverat sin höstform och hur Schelin ser ut. Lite kul blir det allt ändå.

Matchen börjar 18.00. Den direktsänds i TV12, sändningen startar 17.30. Senare på tisdagskvällen spelas en minst lika intressant match, nämligen Norge–Frankrike. Den sänds både i fransk och norsk tv. Tyvärr kommer jag inte att kunna se den, men ni som kan har en tänkbar stream här. Avspark är 21.00 och känslan är att det kan bli en sevärd match.

* Apropå OS-kvalet har Holland tidigare i dag återigen besegrat Danmark. Den här gången blev det 2–1 efter holländska mål av Vivianne Miedema och Danielle van de Donk. Nederländskorna fortsätter att imponera.

* Och apropå Kim Little är hon och Melbourne City FC klara för Grand Final i Australiens W-league. Men det krävdes straffläggning för att slå ut Brisbane Roar, där Sofie Persson spelade från start. Persson hade dock bytts ut vid straffläggningen.