Etikettarkiv: Linda Wijkström

Lång rapport från jordens baksida

Publicerad den av
6

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller i fotbollens värld, men även i andra sammanhang. Jag har som jag tidigare berättat haft semester över helgerna.

Tanken var att jag skulle vara tillbaka på jobbet i torsdags. Och då även ta tag i bloggandet igen. Men så blev det inte. Jag har fastnat i en stad som heter Blenheim i Nya Zeeland. Ett benbrott på en närstående gör att hemresan skjutits på framtiden. Som det ser ut nu får jag flyga hem till helgen.

Under mitt äventyr på södra halvklotet har jag haft annat att tänka på än damfotboll, men jag har ändå hängt med hyfsat. Det har ju varit en lämplig period att ta en liten paus, för det har inte hänt så jättemycket. Det har varit uppehåll i de flesta ligor, och det har även varit lite lugnare i damallsvenskans silly season. Där har jag ju dock uppdaterat löpande, det har jag även gjort med fliken för svenska utlandsproffs.

Men några inlägg har det inte blivit förrän nu. Årets första får därför bli ett lite längre, med en genomgång av både det ena och det andra. Faktum är att jag har varit här i Blenheim i över en vecka, och först i går slog jag på tv:n på mitt motellrum. Där hamnade jag rakt i den andra halvleken av W-league-matchen mellan Western Sydney Wanderers och Brisbane Roar.

Inför avspark var WSW obesegrat – laget stod på fem segrar och ett kryss på sex omgångar. Brisbane däremot låg på femte plats med tre segrar, ett kryss och tre förluster.

I förra veckan tog Australiens förbundskapten ut sin trupp till Asiens OS-kval. Där var snackisarna att veteranen Lisa De Vanna och 17-åriga talangen Kyra Cooney-Cross lämnades utanför.

Just Cooney-Cross spelar i WSW, och jag var lite extra nyfiken på att få se henne spela. Hon har nämnt som lite av W-leagues sensation så här långt. Hos WSW har annars fyra amerikanska spelare huvudroller. Det handlar om målvakten Abby Smith, som varit med i landslagstruppen några gånger, backen Samantha Staab (som utmärker sig med långa inkast), samt landslagsmeriterade anfallarna Kristen Hamilton och Lynn Williams. Dessutom har man North Carolina Courages irländska succéspelare Denise O’Sullivan på mittfältet.

Abby Smith

I matchen mot Brisbane saknades Williams i WSW – hon var hemma i USA och förberedde sig för det nordamerikanska OS-kvalet. Det var 0–0 i paus, och talangen Cooney-Cross (med nummer 10 på ryggen) inledde den andra halvleken fint. Hon låg bakom två av tre fina chanser under halvlekens första minuter.

Sedan tog det tvärstopp både för henne och för Western Sydney Wanderers. Brisbanes snabba landslagsytter Hayley Raso tog över matchen. Hon låg bakom tre mål när Brisbane till slut vann med hela 4–0. Med tanke på hur WSW dominerade i upptakten av den andra halvleken var det ett högst ologiskt slutresultat.

Cooney-Cross blev utbytt med cirka kvarten kvar. Men det gick ändå att se att hon är en väldigt spännande spelare. Jag är övertygad om att vi får se henne i större sammanhang än W-league i framtiden.

En före detta Hammarbyspelare spelade för övrigt en viktig roll. Elise Kellond-Knight gjorde comeback från start efter skada. Hennes genomskärare till Raso vid 1–0-målet var lite av passningen som vände matchen. Kellond-Knight byttes ut med halvtimmen kvar.

I Australien har Melbourne City skaffat sig ett bra grepp om serieledningen, och således även en av de fyra slutspelsplatserna. Laget har sju segrar och ett kryss på åtta omgångar. I Melbourne City finns en annan före detta Hammarbyspelare, nämligen forwarden Milica Mijatovic. Hon har gjort tre mål på åtta matcher.

Steph Catley

Melbourne har ett gäng australiska landslagsspelare som nyckelspelare. Bland annat målvakten Lydia Williams (bakgrund i Piteå), backarna Steph Catley och Ellie Carpenter, mittfältaren Emily van Egmond samt forwarden Kyah Simon. Den sistnämnda har haft mycket problem med skador det senaste året, men tycks ha hittat formen igen. Hon togs för övrigt ut i OS-kvaltruppen, och gjorde två ligamål dagen efter.

Citys utländska spelare är utöver Mijatovic den japanska veteranbacken Yukari Kinga, nya zeeländska backen Rebekah Stott, amerikanska mittfältaren Lauren Barnes samt skotska yttermittfältaren/forwarden Claire Emslie.

Sawa, Ohno, Kinga och Sakaguchi

Homare Sawa, Shinobu Ohno, Yukari Kinga och Mizuho Sakaguchi

Utöver Melbourne City ser Western Sydney Wanderers och Sydney FC ut att sluta topp fyra. Kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen står mellan Brisbane, Melbourne Victory och Canberra United.

Ännu så länge spelar de flesta australiska landslagsspelarna i W-league, men det finns en rädsla att allt fler kommer att göra som Sam Kerr – välja en europeisk liga som inte går att dubblera med den australiska.

Kerr har för övrigt debuterat för Chelsea i engelska WSL nu efter årsskiftet. Hon fick ett varmt välkomnande av Readings målvakt Grace Moloney förra helgen. Moloney fick rött kort för tacklingen. Det bidrog förstås till att Chelsea kunde vända 1–0-underläge till 3–1-seger.

I helgen spelade Kerr en halvlek i 6–1-segern mot Bristol. Den australiska superstjärnan har ännu så länge inte gjort några mål i WSL, men de kommer garanterat. För svensk del har Jonna Andersson spelat båda årets matcher i Chelsea, medan Magdalena Eriksson vilades mot Bristol för att vara redo för onsdagskvällens cupmatch mot Aston Villa.

I ligan är det Arsenal som leder med tre poängs marginal till Manchester City, och med fyra poäng till Chelsea. Dock har svensklaget en match mindre spelad än de båda andra lagen. För Manchester City väntar en udda vår, laget skall nämligen byta tränare. Nick Cushing har tränat klubben i längre tid än sex år. Han avslutar sin sejour i klubben med toppmötet mot Arsenal den 2 februari. Sedan sticker han till USA för att bli assisterande tränare i herrlaget New York City.

Vi har numera fem spelare i WSL. Utöver Chelseaduon har vi ju sedan tidigare Lotta Öqvist i Manchester United (hon har inte fått någon speltid ännu under 2020) och Amanda Nildén i Brighton (har spelat en halvlek). Sedan en dryg vecka tillbaka har vi även en spelare i West Ham.

Det handlar om Filippa Wallén som lämnat BP i elitettan för högsta engelska ligan. Det är en spelare som jag inte har någon koll på. Det känns som ett ganska stort steg från ett mitten-/bottenlag i elitettan till WSL. Wallén satt kvar på bänken under hela matchen när laget föll mot Tottenham med 2–1 i söndags.

Noterbart är att West Ham hittills den här säsongen har givit speltid i WSL till spelare från 13 olika nationer. Och man har målskyttar från åtta olika. Om Wallén får debutera blir Sverige nation nummer 14.

Över helgerna har vi fått ytterligare två svenska spelare i den italienska ligan. Förutsatt att man räknar Göteborgstjejen Annahita Zamanian som svensk. Hon är ju uppvuxen i Sverige, men har inget svenskt medborgarskap. Zamanian har tagit steget från franska PSG till regerande italienska mästarinnorna Juventus. Där blir hon lagkompis med Linda Sembrant.

Zamanian blev målskytt i helgens debut. Framspelad av Barbara Bonansea gjorde göteborgskan 4–1-målet när Juve vann med 5–1 mot Tavagnacco.

Den tidigare Juventusspelaren Petronella Ekroth har valt att återvända till den italienska ligan, men inte till Juve utan till tabelltrean AS Roma. Där blir hon bland annat lagkompis med tidigare Göteborgsspelaren Andrine Hegerberg samt brasilianska landslagsstjärnan Andressa Alves.

Med undantag för en hängmatch har ligan i Italien nått halvtid. Juventus har tio segrar och ett kryss på elva matcher, och leder med sex poängs marginal till Fiorentina. Sembrants och numera även Zamanians lag har kopplat ett grepp om den inhemska fotbollen. Det mesta talar för att de vinner ligatiteln för tredje året i rad.

Internationellt har däremot Juventus mycket att bevisa. Laget har åkt ut direkt i Champions League båda de gånger man ställt upp. Det har blivit tre förluster och ett kryss på fyra matcher. Det känns som att den italienska ligan fortsatt har en bit upp till exempelvis damallsvenskan.

Tittar vi på våra svenska spelare i Italien har de följande facit:

Linda Sembrant, Juventus: 11 matcher, 965 spelminuter, 1 mål.
Annahita Zamanian, Juventus: 1 match, 33 minuter, 1 mål.
Julia Molin, Sassuolo: 10 matcher, 900 minuter.
Stephanie Öhrström, Fiorentina: 8 matcher, 720 minuter.
Jenny Hjohlman, Empoli: 11 matcher, 985 minuter, 2 mål.
Petronella Ekroth, Roma: Ny.

Även i Spanien är det halvtid sånär som på en hängmatch. Där har Barcelona kopplat ett bastant grepp om guldet. På de 15 första omgångarna har man 14 segrar, ett kryss och 62–5 i målskillnad. Avståndet ner till de två senaste årens mästarlag Atletico Madrid är sju poäng.

Mycket talar för att Barca tar sitt första ligaguld sedan 2015. De fyra senaste säsongerna har ju klubben slutat tvåa i Liga Iberdrola. I fjol nådde man finalen i Champions League, men tog ingen inhemsk titel.

För svensklaget Tacon har läget ljusnat något under december och januari. Med sju poäng på de fem senaste omgångarna har man klättrat till tionde plats. Tacon har 16 poäng, vilket är fyra fler än Madrid CFF på plats 14 (kval) och fem fler än Betis på plats 15 (nedflyttning).

Noterbart är att Tacon har släppt in flest mål av alla lag i ligan – 37. Att laget har ett bedrövligt försvarsspel är ganska tydligt på det här klippet från helgens möte med serieledande Barcelona. Gång på gång är det uppseendeväckande glest i Tacons mittförsvar.

Barca vann med 6–0 efter fyra mål av Asisat Oshoala – som någon dag tidigare utnämndes till Afrikas bästa spelare 2019. Den utnämningen tyckte jag var lite tveksam, i varje fall om man skall gå på insatser i VM. Där var Oshoala inte speciellt bra, medan Kameruns Gabrielle Onguene var lysande.

6–0-segern innebär att Barca totalt har gjort 15–1 på två matcher mot Tacon den här säsongen. Frågan är hur nöjda Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är med sitt klubbval?

Deras facit efter halva serien är så här:

Asllani: 12 matcher, 879 spelminuter, 3 mål.
Jakobsson: 14 matcher, 1249 spelminuter, 4 mål.

Rita Chikwelu

På negativ kvalplats ligger alltså Madrid CFF. Hos dem finns numera också en svenska. Den tidigare Kristianstads- och Umeåspelaren Rita Chikwelu har nämligen debuterat för Madridklubben i helgen. Och som bekant är Chikwelu sedan några år tillbaka svensk medborgare – fast hon får inte spela landslagsfotboll för Sverige. Synd att inte Chikwelu blev kvar i damallsvenskan.

När det gäller Madrid CF har klubben under juluppehållet även värvat norska landslagsbacken Ingrid Moe Wold från LSK.

Ingrid Moe Wold

Tittar vi på hemmaplan noterar jag att Göteborg har framfört önskemål om att få flytta från Valhalla till Gamla Ullevi. Valhalla är ju slitet och på så sätt ingen bra hemmaplan. Dock är publikkapaciteten betydligt mycket bättre för Göteborgs behov än Gamla Ullevi. På den större arenan kommer det att se väldigt tomt ut i damallsvenskan.

Trenden om att svenska herrfotbollsklubbar även startar damlag fortsätter. Till nästa år planerar Helsingborgs IF att ha ett damlag. Ännu så länge har ingen svensk herrfotbollsklubb visat någon större ambitionsnivå på damsidan. Vi får se vilka som blir först med det.

Andra svenska nyheter handlar om två som slutar, en spelare och en ledare. Spelaren är Emilia Brodin, hon som i fotbollssammanhang är hon mest känd som Emilia Appelqvist. Hon kom aldrig tillbaka från korsbandsskada och graviditet.

29-åringens sista säsong var den 2016, då hon var med och vann OS-brons i Rio de Janeiro. Efter tre säsonger utan spel ger hon alltså upp. På sin Instagramsida skriver hon:

”Tack för allt! 17 år av hårt arbete, glädje och upplevelser jag aldrig hade kunnat drömma om. 2016 blev mitt sista år och det absolut bästa. Spelade för laget i mitt hjärta 💛❤️💙 och fick äran att spela hem ett OS silver till Sverige. Ni är många som har gjort allt detta möjligt och jag vill tacka er alla och tack alla som jag stött på genom åren, vänner för livet men framförallt tack till min älskade familj som har stått ut, stöttat och peppat genom alla år”

https://www.instagram.com/p/B7JGiIFAXZt/

Emilia Brodin är självklart värd ett stort tack för hennes insatser för svensk fotboll. Lika självklart är det att önska henne lycka till med vad hon än tänker ta sig för i framtiden.

En annan som slutar och som både skall tackas och önskas lycka till i framtiden är Linda Wijkström, som nyligen meddelade att hon lämnar EFD där hon bland annat varit generalsekreterare i flera år. Nu är det klart att hennes nästa jobb är på Ecpat.

Vi får hoppas att EFD hittar nya krafter som har både energi och kraft att jobba 100-procentigt för damfotbollen i Sverige.

För andra länder flyttar fram positionerna. Under helgerna har skotska storklubben inom herrfotbollen, Celtic, beslutat att klubbens damlag skall få proffsstatus. Nästa säsong blir alla Celticdamer heltidsproffs. Gissningsvis är Celtic väldigt snart förbi Glasgow City som Skottlands största klubb.

Som bekant har många skotska spelare valt att spela i damallsvenskan. Men i vår högsta serie har vi inte någon klubb där samtliga spelare är heltidsproffs. Sannolikt innebär det här att det blir svårare för damallsvenska lag att värva skotska spelare i framtiden.

En annan klubb som visar muskler är brasilianska mästarlaget Corinthians. De har värvat hem landslagsspelaren Andressinha från Portland Thorns i USA. En signal om att damfotbollen kanske håller på att flytta fram positionerna något igen i Brasilien.

För egen del ligger fokus de närmaste dagarna på att kunna åka hem till Sverige igen. Vi får se när jag får tid för nästa inlägg. På återhörande.

Utöka damallsvenskan för talangernas skull

Publicerad den av
14

I går tog jag ett grepp kring talangutvecklingen inom svensk damfotboll. Som bekant är jag positiv till att utöka damallsvenskan. Ett av huvudskälen är just att jag tror att det skulle vara väldigt bra för talangutvecklingen.

Två lag till i damallsvenskan skulle innebära att ytterligare 15–20 svenska spelare får chansen till speltid i varje omgång. Och fyra nya lag skulle varje vecka innebära damallsvensk speltid för 30–40 svenska talanger.

I nuläget tycker jag kanske inte att vi är redo för en utökning hela vägen till 16 lag. Men jag är övertygad om att vi har tillräckligt med bra spelare för att klara 14 lag. Den övertygelsen bygger bland annat på att de flesta nykomlingarna från elitettan har klarat sig väldigt bra. Ännu så länge är ju faktiskt IFK Kalmar den enda nykomling från elitettan som har slutat sist i damallsvenskan. Så en utökning med två lag tror jag att vi hade klarat direkt. Och ger man det fem–sex år går det nog att öka antalet lag till 16.

Många av de damallsvenska tränarna efterlyser fler tävlingsmatcher. Ett av förslagen för att förlänga säsongen är att minska antalet lag i damallsvenskan och istället öka antalet inbördes matcher till tre eller fyra. Alltså antingen minska till tio lag och mötas tre gånger, vilket innebär 27 omgångar. Eller minska till åtta lag och mötas fyra gånger – 28 omgångar.

En som under året har argumenterat för åtta lag i damallsvenskan är Correns David Eidhammer. Han motiverar sitt förslag med att det är för stor klasskillnad i damallsvenskan, och att det blir fler jämna och ovissa matcher med färre lag.

”På herrsidan är bredden bra och toppen sämre. På damsidan är toppen bra och bredden sämre. Då borde även seriesystemen anpassas till det.
Om varje match nu kan göras mer intressant, oviss och kvalitetsrik tycker jag att man borde snegla åt det hållet. Även om fyra matcher mot varje lag kan tyckas mycket så måste det bara vara bättre för de Europasatsande lagen att möta varandra än att ha kvar lag som Limhamn Bunkeflo och Kungsbacka.”

Det positiva med lösningarna med färre lag är ju att det skulle spetsa till toppen. Däremot skulle det vara förödande för talangutvecklingen. Det skulle ju nämligen innebära plats för ett färre antal spelare i högsta serien. Och när det blir plats för färre spelare brukar det vara de unga talangerna som blir de stora förlorarna. Speciellt eftersom det riskerar att bli färre mittenlag. Mittenlag har lättast att släppa fram talanger, då de varken kämpar för kontraktet eller för guldet.

Som bekant är chansen tyvärr närmast obefintlig att våra toppklubbar skall kunna ta upp kampen i Champions League med de stora herrfotbollsklubbarna i övriga Europa. Det finns helt enkelt inte tillräcklig ekonomi i svensk fotboll för att klara den konkurrensen.

Därför är det bättre att lägga fokus på hur vi skall kunna ha bästa möjliga landslag. Och jag är övertygad om att vårt landslag skulle gynnas av att ge fler spelare möjlighet att spela i damallsvenskan, inte färre.

Ett annat argument mot utökning av damallsvenskan är att det skulle innebära sämre ekonomi för lagen eftersom fler klubbar skulle dela på de gemensamma medlen. Och kortsiktigt finns förstås den risken. Men långsiktigt borde det finnas förutsättningar att öka de gemensamma medlen eftersom chansen finns att damallsvenskan kan nå ut till fler delar av landet.

I fredags kom för övrigt den spännande nyheten att damallsvenskan från nu och tre år framåt skall nå ut till Mexiko. Jag måste säga att det är intressant att mexikansk tv är intresserad av att sända damallsvenska matcher. Det är ändå en indikation på att intresset för damfotboll på högsta nivå ökar. EDF:s Linda Wijkström kommenterade nyheten så här:

”Det är ett kvittot på att ligan är en stark liga, sen finns det en ekonomisk uppsida i det, men det är inga stora revolutionerande summor.”

15.00 i eftermiddag visar mexikansk tv när mitt goda exempel för talangutveckling, Kristianstads DFF, gästar ett av de dåliga, Göteborg FC.

Det är dels en repris på cupfinalen, dels lite av en måstematch för KDFF. När jag träffade Kristianstadstränaren Elisabet Gunnarsdottir i Kungsbacka för några veckor sedan nämnde hon att hon inte behöver fundera på att motivera spelarna till Göteborg borta. Revanschlusten efter den snöpliga förlusten i cupfinalen är nämligen fortfarande så stor att det jobbet går av sig själv.

Det är upplagt för en jämn match, eftersom båda lagen har visat god form i de senaste omgångarna. Jag håller Göteborg som knapp favorit, men skulle helgardera om jag skulle tippa på matchen. För KDFF får det inte bli förlust, för då börjar avståndet upp till Champions Leagueplats bli väldigt långt.

Två timmar efter Göteborg–KDFF spelas söndagens kanske allra hetaste match. Då tar Linköping emot Vittsjö i en match hemmalaget behöver vinna för att på allvar hålla sig kvar i striden om andraplatsen. Manager Olof Unogård är också inne på den linjen i en artikel i Corren:

”Det är trots allt rätt mycket kvar även efter det, men lite så är det. Marginalerna krymper och vi får inte trampa så mycket mer snett nu.”

LFC lär vara extremt revanschsuget efter den tunga förlusten i Kungsbacka i onsdags. Dock ser det ut som att hemmalaget får klara sig utan hälskadade Nilla Fischer även i den här matchen. Det är även fortsatt frågetecken för Mimmi Larsson, som har problem med höften.

Närmast efter Rosengård är Vittsjö seriens näst formstarkaste lag. Man hållit nollan i fem raka matcher och har tagit elva poäng på de matcherna. Vittsjö tog fyra poäng av LFC i fjolårets serie och vann årets hemmamatch med 2–0. Även det här är en match jag skulle ha helgarderat.

Söndagens tredje match är Eskilstuna–Piteå. Där skulle faktiskt United passera Piteå i tabellen vid seger. Norrbottningarna har haft väldigt svårt med målskyttet på sistone. Totalt har man 4–3 i målskillnad på de fem senaste matcherna. Tre av de fem målen gjordes i hemmamatchen mot Eskilstuna.

Piteå har haft lätt för United de senaste åren. Eskilstunas senaste seger mot mästarlaget kom i slutet av augusti 2014. Sedan dess har Piteå vunnit nio av elva möten med Eskilstuna, varav två efter straffläggning. Piteå är alltså favorit i den här matchen.

Apropå Piteå meddelade i går en av klubbens svenska mästarinnor att hon avslutar karriären. Det handlar om Jocelyn Blankenship som ju värvades som ersättare till Josefin Johansson.

Den amerikanska mittfältaren hade en stor dag när Piteå tog SM-guldet i höstas. I guldmatchen mot Växjö blev hon tvåmålsskytt. Vad jag kan hitta blev det också hennes sista match. Hon har varit klubblös under våren och väljer nu att satsa på den civila karriären.

Jocelyn Blankenship

Under tisdagen fortsätter omgången med Växjö–Rosengård och LB07–Kungsbacka. I den första matchen är Rosengård storfavorit. I våras vann Malmöklubben med 5–0 mot VDFF, och sedan dess har man ju värvat Växjös två största stjärnor.

På förhand känns det ödesmättade bottenmötet mellan LB och Kungsbacka betydligt mycket intressantare. Det är en match som kan sluta precis hur som helst. Som jag skrev häromdagen har vinnaren i den här matchen viss chans att hålla sig kvar i damallsvenskan. Förloraren känns däremot borta. Och skulle det bli kryss är båda lagen förlorare.

Omgång 14 avslutas på onsdag med Djurgården–Kif Örebro. Djurgården är tillsammans med LB07 det enda lag som inte tagit en enda poäng under de fem senaste omgångarna. Målskillnaden under de matcherna är 4–15. En av förlusterna under den här perioden var 1–3 mot just Kif Örebro. Nykomlingen får därmed räknas som favorit i den här matchen.

Temwa Chawinga

I elitettan föll serieledande Umeå igår med 1–0 borta mot Kvarnsveden. Segerskytt blev förstås skyttedrottningen Temwa Chawinga. Var hamnar hon nästa år? Borlängelagets seger innebär att det kan tajta till sig rejält i tabelltoppen i dag. Då har den jagande trion Hammarby, AIK och Uppsala bortamatcher mot Borgeby, Asarum och Assi. Dessutom är det en sexpoängsmatch vid nedflyttningsstrecket mellan Morön och BP.

I går tog Mallbacken ett stort steg mot nytt kontrakt genom 2–1-seger borta mot Lidköping. Värmländskornas seger innebär att laget nu har nio poäng ner till strecket.

Tittar vi utanför Sveriges gränser är det premiäromgång i tyska Frauen-Bundesliga den här helgen. Tyvärr har det tyska förbundet slutat att sända matcher på DFB-tv, vilket minskar chansen att se matcherna från Sverige.

Under lördagen spelade Amanda Ilestedt hela matchen när Bayern München vann med 3–1 borta mot Freiburg. I dag är det premiär för Hedvig Lindahl och Wolfsburg.

Allt talar för att det just är mellan de båda svensklagen som guldstriden skall stå. Jag håller Wolfsburg som favoriter eftersom mästarlaget har flest matchvinnare.

I natt 01.30 är det final mellan North Carolina Courage och Lyon i det inofficiella världsmästerskapet för klubblag. Och i kväll 23.00 är det bronsmatch mellan Atletico Madrid och Manchester City. Semifinalerna direktsändes på ICC:s facebooksida så det bör finnas god chans för att även placeringsmatcherna går att se där.

14.00 skall man kunna se träningsmatchen mellan svensklagen Juventus och PSG på den här länken.

Slutligen har ju norska spelare varit populära under sommaren. Den senaste att lämna toppserien för en av de stora ligorna ute i Europa är mittbacken Cecilie Kvamme från IL Sandviken.

Bergenklubben har för övrigt en svensk tränare i Patrik Hansson. Han var assisterande tränare till Nanne Bergstrand i Hammarbys herrlag men lämnade samtidigt som Bergstrand efter säsongen 2016.

Hanssons lag hade med två spelare i den norska VM-truppen. Båda har nu på kort tid lämnat klubben för engelska WSL. Först gick mittfältaren Amalie Eikeland till Reading och nu alltså mittback Kvamme till West Ham. De tappen bör innebära att Sandvikens chanser att haka på i guldstriden försämras betydligt. Efter tolv omgångar ligger laget trea i toppserien, bara fyra poäng efter ledande LSK.

Innan jag sätter punkt tänkte jag nämna ytterligare en övergång. Det är den före detta franska landslagsspelaren Marie-Laure Delie som väljer att fortsätta karriären i Spanien och mittenklubben Madrid CFF.

Rapport från en presskonferens

Publicerad den av
10

I förmiddags tog jag en sväng till Göteborg för att lyssna på vad EFD hade för stor nyhet att komma med. Det visade sig alltså att man valt att sälja delar av namnet på damallsvenskan, vilket är något nytt inom svensk fotboll.

Utöver att jag var där var GP:s Joel Tivemo enda närvarande reporter. Det var alltså fler på podiet än ”på golvet”.

De som satt på podiet vid presskonferensen var från vänster: Ulrika Liiv (Kommunikations- och Hållbarhetschef på Obos i Sverige), Linda Wijkström (Generalsekreterare för EFD), Daniel Kjörberg Siraj (Koncernchef för Obos i Norge), Annika Grälls (Ordförande för EFD) och Joakim Henriksson (VD för Obos i Sverige).

Bild från dagens presskonferens.

Presskonferensen inleddes med att EFD:s båda representanter berättade vad samarbetet betyder för svensk damfotboll. Grälls inledde:

”Jag tycker att det verkligen är banbrytande. Att vi faktiskt får en huvudsponsor som går in och satsar, och som har väldigt mycket av våra värden och värderingar, att vi faktiskt vill göra ett hållbart och bättre samhälle, och skapa förutsättningar för damfotbollen och våra föreningar att utvecklas, både föreningsmässigt men också fotbollsutvecklingsmässigt – ett jättestort steg.

Wijkström fyllde i:

”Konkret så är det naturligvis en intäktsökning för klubbarna, men också att Obos visar en pionjärsställning, att bryta mark som många har pratat om. Det kan innebära för föreningarna ute på den lokala marknaden att det visst finns företag som anser att det här är framtiden.”

Nästa fråga som kom upp var vad tanken var med de tio miljoner kronor (två miljoner per år) som är avsatta för samhällsprojekt. Där svarade Kjörberg Siraj:

”Vi har samma modell i toppserien, en grundfinansiering i botten och en toppfinansiering med olika projekt, delvis ute i klubbarna, delvis centrala arrangemang. Här tror jag att flexibiliteten är ganska stor. Från vår sida är det viktigt ,ed det här avtalet att lyfta att damfotbollen har ett kommersiellt värde.”

…

”För ett bolag som oss som säljer en produkt som bostäder, där vi vet att kvinnorna står för minst 50 procent av beslutsfattandet är det jätteintressant för oss att positionera oss i den här kundgruppen. Vi var lite förvånade att ingen på den norska marknaden

och kanske ännu mer förvånade att inga svenska bolag har tagit den här diskussionen. För utifrån har jag tyckt att jämställdhetsdiskussionen har pågått länge i Sverige. Många företag har pratat om det, men ändå inte gjort något. Det finns många sponsorer på lokal nivå som tar sitt ansvar. Men skall man lyfta damfotbollen rejält måste någon kliva in på den centrala nivån. ”

I november gick Obos in som huvudsponsor för norsk damfotboll, koncernchef Kjörberg Siraj konstaterade att det gav ringar på vattnet.

”I Norge har det gjort att det tillkommit flera sponsorer. Den norska serieföreningen har gått från två miljoner till nästan 20 miljoner på ett år. Efter att vi gick in klev flera aktörer ner från läktaren, för nu går tåget.”

Han är väldigt nöjd med hur det första halvåret av det norska samarbetet har funkat.

”Det har varit jättebra, det har skapat mycket uppmärksamhet. Det har väckt upp debatten. Vårt avtal i Norge är lite större än det svenska, men min bedömning är att vi redan fått tillbaka allt det vi satsat på publicitet och på att vi ses som det bolag som tar damfotbollen på allvar.”

…

”Vi fick väldigt mycket positiv respons från spelarna, för det ligger prestige i att vara kommersiellt intressant. Spelarna har så många gånger hört att de inte är kommersiellt intressanta, men nu känner att de äntligen är intressanta.”

Han berättade sedan om den satsning man gjorde med en sammanhållen omgång där alla lag spelade på samma plats, om traineeprogram och mentorskap.

Annika Grälls hoppades förstås att det här skall ge ringer på vattnet även för EFD och svensk damfotboll.

”Jag tror att man kan sätta igång en trend, precis som man gjort på den norska sidan. Vi ser ett ökat intresse vad gäller förfrågningar och annat, och att man börjar gå från tanke till handling är så viktigt. Alla kan bidraga på något sätt.”

Nästa fråga handlade om hur stor del av pengarna som skall användas centralt, och hur mycket som går ut till föreningarna. Wijkström svarade först:

”Pengarna fördelas i samråd med samarbetspartnern. Det är ungefär 80 procent av de medel som EFD har som går direkt ut till klubbarna.”

Grälls fyllde i:

”Det handlar också om var de medel vi får gör störst nytta för damfotbollen, var kan vi driva utvecklingen. För det är det som är viktigt, var har vi störst nytta.”

Sedan konstaterades att det här inte fullt ut täcker det bortfall som EFD och klubbarna fick när tv-avtalet löpte ut för några år sedan.

”Vi gick in med ungefär 18 miljoner kronor i intäkter i EFD i mars. Om vi bara tittar på våra samarbeten med Obos som titelsponsor och vår huvudsponsor Svenska spel kommer vi ha helt andra förutsättningar nästa år. Det finns en ambition också att vi till 2020 skall tillbaka där vi var, på 35 miljoner. Där ligger vi ju nu lite i framkant mot det strategin säger. Och vi vill ju helst nå ännu mer. Det som är viktigt att säga är att vi inte har tappat den mediala exponeringen. Vi tappade pengarna, men vi har stärkt den mediala exponeringen – och där kan vi också se fler intäkter.”

Jag frågade om inte damallsvenskan från 2020 kunde få ta över de pengar (92 miljoner kronor om året) som herrallsvenskan släppte häromdagen från Svenska spel. Det framkallade skratt och leenden från podiet. Wijkström sa skämtsamt:

”Det är väl en annan presskonferens, eller?”

Sedan konstaterades att det här är första gången en svensk serie säljer sitt namn. Däremot har Allianz köpt in sig i tyska Frauen-Bundesliga (det avtalet håller på att omförhandlas) och Iberdrola i den spanska lag liga.

Grälls:

”Det är ju verkligen jättespännande för att det är helt nytt. Jag hade en diskussion med ordförande från våra föreningar och man bara jublade, man tycker att det är otroligt spännande. Det var bara jubel från våra föreningar.”

Wijkström meddelade sedan att ambitionen i samarbetet är att man skall ha en ny, integrerad logotype. Den är dock inte klar ännu, och kommer att ta lite tid. Men i alla sammanhang där man lätt kan ändra namnet blir det Obos Damallsvenskan från och med den 25 juli. Då byter exempelvis damallsvenskan.tv namn till obosdamallsvenskan.tv.

Så här i efterhand kan man kanske tycka att åtta miljoner kronor om året kan vara ett billigt pris för att köpa in sig i damallsvenskans namn. Å andra sidan borde ju EFD om någon vara medvetet om vilket marknadsvärde serien har. Och enligt Grälls var ju alla klubbarna nöjda med det här.

Snabb matematik gör för övrigt att om klubbarna får 80 procent av de årliga sex miljoner kronorna innebär det här ett årligt tillskott på 400 000 kronor per damallsvensk klubb och år. Plus att man kan ingå i de olika samhällsprojekt som planeras.

Rent fotbollsmässigt har det hänt en del vad gäller silly season under fredagen. Adelina Engman lämnar Göteborg för Chelsea. Det är en övergång jag är lite frågande till. Kommer hon verkligen att platsa?

Line Röddik Hansen går från Barcelona till Ajax:

Och Claire Lavogez går från Lyon till Bordeaux:

Champions League och landslagsavtal

Publicerad den av
5

I kväll spelar de båda svenska lagen returmatcherna i Champions Leagues åttondelsfinaler. För Rosengård lär det vara sista matchen i den här upplagan av turneringen.

Med tanke på att de ligger under med med 3–0 från bortamötet, och med tanke på FCR:s svaga höstform är det inget som talar för en vändning i kväll.

Rosengård måste ju nämligen vinna med fyra måls marginal, vilket känns närmast omöjligt. På de 16 matcherna som Rosengård har spelat sedan EM-uppehållet har man bara vunnit två med så stora siffror som krävs i kväll – mot Asarum i svenska cupen och hemma mot Cluj. Och Chelsea är ju ett något bättre lag än både Asarum och Cluj.

För Linköping räcker det med 0–0 hemma mot Sparta Prag för avancemang. Men LFC bör självklart gå för seger med ett par måls marginal i kväll. Normalt skall det inte vara några problem.

Men även LFC har ju haft en mycket svag höstform. Lagets fem senaste resultat är 1–0, 0–0, 0–6, 1–1, 1–0. Man har alltså bara gjort tre mål på sina fem senaste matcher, något som är lätt oroväckande.

Utöver matcherna med svensklag spelas ytterligare fyra matcher i kväll och de sista två i morgon. Av kvällens övriga matcher är tre redan avgjorda. Det är bara Montpellier–Brescia som kan sägas leva. Där behöver Brescia vinna med två måls marginal på bortaplan, vilket känns väldigt svårt.

I morgon spelas den sista matchen som lever, Slavia Prag–Stjarnan. Även där har bortalaget ett tufft utgångsläge i och med en 2–1-förlust på hemmaplan. Men Stjarnan tog ju sig vidare via 4–0 borta mot Rossiyanka. Repris nu?

Som vanligt visas ingen av matcherna på svensk tv. LFC–Sparta går att se på corren.se. Rosengårds match skall visas på Chelsea TV på Youtube. Det innebär att den skall gå att hitta på den här länken just innan avspark.

* Så till landslagets avtalsförhandlingar. I dag avslöjar Aftonbladet hur damlandslagets nuvarande avtal ser ut. Kortfattat får spelarna 2000 kronor per samling, plus traktamente på 180 kronor per dag. Dessutom finns det ett antal bonusar.

Det är förstås ingen ersättning man blir rik på. Men landslagsspel skall inte göra spelarna rika. Och om det hade sett likadant ut för herrarna hade jag till och med tyckt att det här var okej i och med att spelarna samtidigt har lön från sina klubbar.

Men eftersom herrarna har mycket högre grundersättningar är det här inte okej. Förbundsledning bör omgående se till att skaffa ett rättvist upplägg, med avtal som ser likadana ut. Som jag skrev här så lutar jag över åt att man borde ha ett upplägg där både herrar och damer har en gemensam, låg grundersättning per samling, en ersättning de sedan kan höja genom att få procent på de intäkter som förbundet får till följd av aktuellt landslag.

Göteborgs sportchef Lasse Svensson kommenterade mitt länkade inlägg så här:

”Tycker att elitklubbarna glömts bort i debatten. De kanske inte behöver betala ut löner under landslagssamlingarna.”

Det är korrekt att elitklubbarna inte har nämnts så ofta i den här debatten som de kanske borde. En orsak är förstås att om man blandar in dem blir det ännu svårare att hitta ett hållbart, jämställt upplägg.

För om förbunden skall betala damlandslagsspelarnas löner under landslagssamlingarna är det ju ur jämställdhetssynvinkel rimligt att de även betalar herrlandslagsspelarnas löner under deras landslagssamlingar. Och då skulle vi sannolikt se döden för landslagsfotbollen på herrsidan.

Däremot borde ju elitklubbarna på damsidan få ersättningar när de släpper spelare till landslagssamlingar, precis som det funkar på herrsidan. Fast det är ju ingen fråga som ligger på Svenska Fotbollförbundets bord och har koppling till den nuvarande avtalsförhandlingen, utan det är något som måste beslutas internationellt.

* Apropå den bristande jämlikheten inom fotbollen läste jag en text från EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström, där jag fastnade för meningarna:

”Att det är mest män som ser och konsumerar och investerar i damfotboll. Att det är mest kvinnor som lyfter rasande skillnaderna mellan kvinnlig och manlig idrott.”

Visst är väl det intressant?

* Allra sist lite silly season. IFK Kalmar står utan målvakter, det sedan 25-åriga Lovisa Johansson bestämt sig för att sluta och andremålvakten Jonna Andersson lämnar. Målvaktssidan är förstås otroligt viktig för en nykomling, som sannolikt kommer att få kämpa för kontraktet. Det känns därmed avgörande för Kalmar att man hittar en stabil sistautpost.

Skrämmande intervju med Asllani

Publicerad den av
1

 

Kosovare Asllani

Aftonbladet har varit i Manchester och hälsat på Kosovare Asllani. Bra så, men de förutsättningar som gällde för intervjun skrämmer mig.

Manchester City kom nämligen med en hel del krav för intervjun, krav som går att läsa i en faktaruta ihop med själva texten. Klubben valde bland annat vilka frågor som fick ställas, och hade med en egen representant under intervjun.

Sånt här elände kommer alltmer inom herrfotbollen, att det nu också börjar spridas till damerna känns extremt tråkigt. För mig personligen är det ju bland annat den större tillgängligheten till spelarna som gör att jag lägger så mycket tid på damfotbollen. Skulle damfotbollen ta efter herrfotbollens sämsta saker får man väl leta sig mot någon annan sport.

En sak i intervjun som också får mig att reagera är den om hur bortskämda klubbens akademikillar är.

”Akademikillarna tränar, äter, bor och pluggar här. Sedan har de egna chaufförer som kör dem runt i minibussar. Allt är kontrollerat och de ska inte ha något att skylla på som inte har funkat om det går dåligt på planen.”

Kan det där verkligen vara bra för individernas utveckling?

Bra är det däremot att Sydsvenskan valt att ta hand om sändningen av Rosengårds Champions Leaguekvartsfinal på onsdag. Att ingen riktig tv-kanal är intresserad av att sända är däremot makalöst tråkigt.

Ingen tv-kanal är heller intresserad av att köpa sändningsrätten för damallsvenskan. I dag bekräftades det man man ju i och för sig redan förstått sedan tidigare, att EFD kommer att erbjuda tv-sändning i egen regi även i år. Intressant i artikeln att Linda Wijkström säger att fjolårets lösning gick ihop ekonomiskt:

”Det var en plus-minus noll affär vilket var bra för att vara första säsongen.”

I dag lottades även semifinalerna i Svenska cupen. Det blev Djurgården–Linköping och Kvarnsveden–Rosengård. Det är alltså upplagt för en drömfinal i augusti mellan de två senaste årens finallag.

Slutligen några intressanta ord om fotbollsträning och skador från den omdiskuterade nederländska tränaren Raymond Verheijen:

Supercupen – ointressant fast ändå intressant

Publicerad den av
Svara

Egentligen tycker jag att supercupen är totalt ointressant, för det är en titel väldigt få bryr sig om. Men för att i grunden vara totalt ointressant är kvällens möte mellan Rosengård och Linköping rätt intressant.

Titeln är alltså ganska ointressant, men det här att vi får ett prestigemöte mellan vinnarna av damallsvenskan och svenska cupen under försäsongen är ju trots allt en höjdare, som gör att supercupen kommer att bli saknad framöver. Dagens match är ju den sista supercupen, det är avspark 19.00 och du ser matchen här.

Det är för övrigt bra att förbundet sänder matchen på webben, det är något jag efterfrågat länge. Kul att det börjar hända saker här. Hoppas att det här bara är början och att vi framöver även kommer att få se ungdomslandskamper på svenskfotboll.se.

Men, och det är ett stort men, det är förstås både tråkigt och illavarslande att inte förbundet lyckats sälja in prestigematchen till någon tv-kanal. Jag läste för ett tag sedan hur EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström till damfotboll.com förklarade att det är väl dokumenterat att det mediala intresset för damallsvenskan ökar.

Trots det har förbundet inte lyckats få in supercupen i någon tv-kanal ett år när massor av träningsmatcher inför herrallsvenskan sänds. Trots det har EFD inte lyckats sälja in damallsvenskan till någon tv-kanal. Det är som sagt illavarslande.

Nog om det. Tillbaka till kvällens match. Den är intressant inte minst för att:

1) I kväll får Rosengård en riktig värdemätare på var man står inför kvartsfinalerna i Champions League.

2) I kväll får Linköping en riktigt värdemätare på hur man ligger mot den damallsvenska storfavoriten.

3) I kväll får vi som längtar till seriestart se en riktigt prestigematch mellan Sveriges två bästa lag. Ja, jag vet att både Eskilstuna och Piteå kom före Linköping i damallsvenskan i fjol, men det hindrar inte att jag är rätt övertygad om att det här för tillfället är de två bästa lagen i vårt land.

Lieke Martens

Lieke Martens

Både Eskilstuna och Piteå har ju tappat flera viktiga spelare, medan det känns som att både Rosengård och Linköping har ett starkare lag i vår än de var under hösten i fjol. För Rosengårds del handlar det framför allt om prestigevärvningar som Erin McLeod, Gaelle Enganamouit och Lieke Martens, medan det för Linköpings del handlar om att unga spelare blivit lite äldre och rutinerade. För jag tror att LFC är bättre än i fjol trots att Charlotte Rohlin har slutat och tänkta ersättaren Alexandra Lindberg redan har lämnat.

Alexandra Lindberg

Alexandra Lindberg

Det mest intressanta på kort sikt är naturligtvis Rosengårds form. Det är ju bara en vecka tills Frankfurt kommer till Malmö IP och Malmölaget har haft massor av skador under våren. Man har ju fått låna in Sofia Lundgren och Katrin Schmidt på korttidskontrakt för att gardera upp för alla skador.

På spelarfronten är tycker jag att det skall bli extra intressant att se Fridolina Rolfö i kväll. Hon imponerade stort på mig i cupmötet med Göteborg och jag gissar att hon gärna vill visa Pia Sundhage att förbundskaptenen gjorde ett misstag genom att låta den Kungsbackafostrade forwarden, som enda forward i truppen, sitta kvar på bänken/läktaren under hela OS-kvalet.

Riggad lottning, VM:s bästa målvakt och lite till

Publicerad den av
4

Då är man tillbaka hemma på svensk mark. Gårdagen var ett 18-timmarsdygn som jag bland annat spenderade i en tom utrikesterminal i Boston och med midnattssol på Island.

I dag hade jag tänkt hålla mig vaken för att anpassa mig till svensk tid. Det har väl gått så där. Den lunchlur jag tänkt skulle vara en timme blev fem…

Det om det. Sedan förra inlägget har vi fått fyra nya kvartsfinallag. Det enda som inte följer mitt tips är Kina, som slog ut Kamerun. Jag såg de 60 första minuterna av den matchen och kan väl bara konstatera att det var den organiserade defensivens seger över anfallsspelet. Jag tycker fortfarande att det fanns större och roligare fotbollskvaliteter i skrällgänget Kamerun, men de föll på bristande försvarsspel. Kina har varit stabilt. Man har ett hårt arbetande kollektiv samt en av VM:s bästa målvakter, Potsdamfyndet Wang Fei.

Kina har imponerat och visat sig starkare än jag trodde på förhand. Fast det är inte roligt att läsa att de verkar rucka på reglerna. Det är tv-reportern på Fox Julie Stewart-Binks som noterade hur avstängde coachen Hao Wei såg ut att coacha laget från läktaren. Jag såg också ett klipp på hur assisterande tränaren fick telefon, tolkade det som att det var precis innan halvtidsvilan. Tråkigt.

När jag nu har bänkat mig i tv-soffan för nattens matcher finns fortfarande hoppet om svenskt OS-spel. Fast överlever det natten? Vi måste alltså hoppas på England mot Norge.

Jag tror på norskorna mot ett England som har kvaliteter, men som inte riktigt fått bitarna att falla på plats hittills i VM.

Vinnaren i det heleuropeiska mötet ställs mot Kanada i kvartsfinalen. Jag berättade ju häromdagen om att VM-lottningen var tillrättalagd för Kanadas skull. I morse hakade Olof Lundh på min grej i Fotbollsmorgon. Det väckte känslor i Norge, mest för att Lundh uttryckte sig oklart. Det är ju inte för Norges skull som lottningen riggades.

Norskorna har ju bara haft lyckan att hamna i samma del av lottningsträdet som Kanada, något som gör att man får en bra väg till final – om man vinner i dag. Dock är det ju alltså Kanada som har fördelarna. Kanada får ju en mer vilodag än Norge/England. De senare skall dessutom resa tre tidszoner till Vancouver för matchen, medan Kanada redan är där.

I övrigt är både eftersnacket till Sveriges uttåg och diskussionen kring Pia Sundhage:s framtid hyperintressanta ämnen. Den senare pågår bland annat här på bloggen i kommentatorsfältet till mitt förra inlägg.
Eftersom Norge–England är igång hinner jag inte fördjupa mig i det här just nu. Men jag lovar att återkomma. Dagens debatt i media mellan Sundhage och EFD:s Linda Wijkström är ju värd att kommentera.

Innan jag sätter punkt här tänkte jag rekommendera ett läsvärt blogginlägg om läget i svensk damfotboll skrivet av Lisa Ek. Hon reagerade på den här krönikan från Simon Bank.

Så går det i damallsvenskan 2015

Publicerad den av
6

Senare i dag drar damallsvenskan igång. Jag hade tänkt mig en heltäckande genomgång av alla lag, men tiden har inte räckt till. Där hänvisar jag till Spelare 12 som alltid är pålitlig i sådana här fall.

Ett tips med lite kommentarer kring varje lag tänker jag dock bjuda på. Efter veckans upptaktsträff läste jag att flera tycker att årets damallsvenska är profilfattig. Det tycker inte jag. Visst saknas de största svenska profilerna, men spelare som Marta, Ramona Bachmann, Anja Mittag, Pernille Harder, Manon Melis med fler gör att vår högsta serie ändå är rejält profilrik.

Det som däremot känns väldigt tråkigt är att spänningen i toppstriden lär bli obefintlig. Jag såg att EFD:s Linda Wijkström på upptaktsträffen tyckte att damallsvenskan på sätt och vis är näst vassast i Europa bakom Tyskland.
Jag förstår hennes resonemang, men det vi saknade i fjol var spänning i guldstriden. Det mesta talar för att det blir likadant i år. Där ligger vi tyvärr i lä jämfört med många andra toppligor i Europa och världen. Den senaste upplagan av ligorna i Tyskland, USA, England, Japan och även Norge avgjordes med riktiga nagelbitare i sista omgångarna. I Frankrike är det avgjort i år, men det var i alla fall ett upphaussat tvåkejsarslag som skapat viss spänning.

Att få fram en eller flera starka utmanare till Rosengård känns av högsta vikt för intresset kring vår högsta serie.
Däremot kanske det kan bli en intressant kamp om andraplatsen mellan tre lag. Och bottenstriden kan bli riktigt spännande. Jag tror inte att vi får se något lag bli rejält avhängt i år, i varje fall inte som Sunnanå och Jitex de båda två senaste åren.

I övrigt finns det mycket som är positivt inför årets serie. TV-sändning av alla matcher är ju det allra mest positiva. I går meddelade Wijkström via twitter att även ni som befinner er utanför Sveriges gränser och vill se matcherna kan köpa abonnemang på TV4play Premium. Kul.

Därmed är det dags för årets tips. Så här går det i damallsvenskan 2015:

Jubel över Martas guldmål 2014

Jubel över Martas guldmål 2014

1) FC Rosengård
Bästa nyförvärv: Emma Berglund.
Tyngsta förlust: Katrin Schmidt.

Rosengård är inte bara det självklara segertipset, de är även de självklara segrarna. För andra året i rad finns det ingen självklar utmanare.

Visst har Rosengård en lite tunnare trupp än inför fjolårets serie. Men laget känns ändå klart starkare med tanke på att Marta och Berglund har tillkommit.

Karaktärsspelaren Schmidt kommer att saknas, men den spets man har i trion Bachmann, Marta och Mittag gör att man kommer att vinna även huvuddelen av de matcher där spelet inte funkar hundraprocentigt.

Slutsatsen efter Champions League-mötena med Wolfsburg är att Rosengård har större defensiv disciplin är för ett och två år sedan. Tränare Markus Tilly verkar vara på rätt väg med sitt lagbygge. Det leder garanterat till guld i Sverige. Kanske kan det även leda till europeiska medaljer inom något eller några år.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

2) Linköpings FC
Bästa nyförvärv: Vera Dyatel – så borde hon väl heta på svenska?
Tyngsta förlust: Jennie Nordin.

LFC har seriens bästa passningsspel och har ett grundspel som jag personligen är väldigt förtjust i. Lagets problem finns i den offensiva spetsen. Man hade blivit tvåa i fjol om inte målskyttet hade klickat under hösten. De problemen har man tagit med sig in i 2015, något som märktes på resultaten mot Bröndby i Champions League.

Linköping har en otroligt hög högstanivå och är väl det lag som om allt faller på plats har en liten, liten chans att utmana suveräna Rosengård. Men då hänger väldigt mycket på att trion Pernille Harder, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö presterar i målskyttet.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

3) Göteborg FC
Bästa nyförvärv: Elin Rubensson.
Tyngsta förlust: Maren Mjelde.

Med ett i princip helt nytt lag blev Göteborg trea i fjol, snubblande nära en Champions Leagueplats. I år är målet att sluta topp två, men jag tror att luckan efter Maren Mjelde blir svår att fylla. Det var norskan som lyfte GFC på hösten i fjol.

Man har i och för sig både breddat och spetsat truppen med spelare som Rubensson, Arna-Sif Ásgrímsdottir, Filippa Curmark och Adelina Engman. Forwardsuppsättningen känns hyperintressant, medan det är mer sårbart i backlinjen och på mittfältet.

Nu går man in i säsongen med en skadedrabbad trupp och tipset är att man vinner en tuff kamp med Örebro om tredjeplatsen. Får man backlinje och mittfält att fungera kan man möjligen också utmana LFC, men…

Sanna Talonen

Sanna Talonen

4) KIF Örebro
Bästa nyförvärv: Lisa Dahlkvist.
Tyngsta förlust: Tvillingarna Martinkova.

Var tvåa i fjol och jag hade dem på samma placering år, fast det var innan onsdagens landskamp och korsbandsskadan på Hanna Folkesson. Hon och Lisa Dahlkvist hade behövts för att täcka förlusterna av Irena och Lucie Martinkova.

Till slut har det faktiskt blivit större förändring i truppen än jag trodde vid årsskiftet och när Folkesson försvann har plötsligt utmaningen blivit ganska stor för succétränaren Rickard Nilsson med en säsong där laget skall dubblera med Champions League.

Även om Carola Söberg imponerade i Algarve cup ser jag det som att lagets målvaktsbyte är en liten försvagning, Söberg måste göra en supersäsong om hon skall täcka luckan efter fjolårets succémålvakt Stephanie Labbé.
Något som däremot talar för laget är att man har ett välkomponerat forwardspar i Sanna Talonen och Sarah Michael – som gjorde åtta mål vardera i fjol.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

5) Piteå IF
Bästa nyförvärv: Nina Jakobsson.
Tyngsta förlust: Clara Markstedt.

Jag tror att fjolårsnian står för årets lyft i damallsvenskan. Det är jämnt bakom de fyra topplagen och Piteå har verkat stabilt på försäsongen, trots att de inte har värvat speciellt namnkunnigt.

Men man har ju många unga talanger och dessutom truppspelare i landslaget som Emilia Appelqvist och Hilda Carlén. I fjol fick även Josefin Johansson känna på landslagsluften. De och ett väl inkört grundspel kanske, kanske kan göra att det är dags för en historiskt bra placering.

Petra Larsson

Petra Larsson

6) Eskilstuna United
Bästa nyförvärv: Petra Larsson.
Tyngsta förlust: Allysha Chapman.

Även om laget tappade lite på hösten var man en pigg nykomling i fjol. Det svåra andraåret lär inte bli speciellt svårt för United.

Man står på en stabil ekonomisk bas och har kunnat bygga vidare på fjolårets trupp. Den rutinerade backlinjen med Sara Thunebro, Vaila Barsley, Louise Quinn och Annica Svensson kommer även fortsättningsvis garantera stabilitet och i offensiven finns också tillräckligt med vapen för att laget skall kunna slå sig in på tabellens övre halva.

Margret Lara Vidarsdottir

Margret Lara Vidarsdottir

7) Kristianstads DFF
Bästa nyförvärv: Margret Lara Vidarsdottir.
Tyngsta förlust: Hedvig Lindahl.

Med hjälp av en stark defensiv stod KDFF för ett av årets stora positiva lyft. Även om man tappat ett antal namnkunniga spelare har man enligt tränare Elisabet Gunnarsdottir numera ett grundspel som inte är individbaserat, utan där laget står i centrum.

Målvaktsfrågan känns som en nyckel, nu när man får klara sig utan Lindahl. Framåt kommer säkert Johanna Rasmussen att förse Margret Lara Vidarsdottir med matnyttiga bollar – något som gör att laget kommer att slåss om en plats på tabellens övre halva.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

8) Vittsjö GIK
Bästa nyförvärv: Linda Sällström.
Tyngsta förlust: Minna Meriluoto.

Mycket har hänt i Vittsjö. Ett par traditionsbärare har slutat, å andra sidan har man flera spännande nyförvärv. Målvaktsbytet där finska Meriluoto lämnar plats för danska Cecilie Breil Kramer känns inte så illa som jag först trodde. Kramer såg stabil ut mot Sverige i onsdags.

Offensivt blir det intressant att se hur Antonia Göransson, som ju nästan får räknas som ett nyförvärv, och Linda Sällström klarar sig. De borde kunna se till att Vittsjö blir så vasst att man slipper att bli inblandat i någon nedflyttningsstrid.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

9) Umeå IK
Bästa nyförvärv: Sara Mellouk.
Tyngsta förlust: Emma Berglund.

Umeå har som målsättning att vinna SM-guld 2017 med huvuddelen egna produkter. Årets säsong lär man dock vara långt ifrån toppstriden. Tränare Maria Bergkvist har en ung trupp till sitt förfogande och mycket lär falla på spelare som Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Rita Chikwelu:s axlar. Presterar den trion bör Umelaget klara att slippa akut nedflyttningsstrid.

Men känslan är att det orutinerade laget inte har råd med speciellt många skador. Man ersätter inte flyktade stöttespelare som Berglund och Hanna Folkesson hur lätt som helst.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

10) Hammarby IF Damfotboll
Bästa nyförvärv: Katrin Schmidt.
Tyngsta förlust: Sigrid Persson.

Hammarby har värvat klokt och känslan är att laget kommer att hänga kvar. Sofia Lundgren borde vara en garant för defensiv trygghet, Schmidt likaså. Tyskan är också mycket stark vid fasta situationer med sitt vassa huvudspel.

Jag har personligen gillat Julia Karlernäs sedan första gången jag såg henne, hon är också en bra allsvensk spelare. Hon är en av många av lagets spelare som har damallsvensk rutin. Får man ihop det kan det bära flera snäpp högre upp i tabellen. Men högre än tia vågar jag inte tippa nykomlingen.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

11) Mallbackens IF Sunne
Bästa nyförvärv: Jennifer Falk.
Tyngsta förlust: Julia Karlernäs.

Jag gillade vad jag såg av Mallbacken 2013. Då spelade man perfekt efter sina resurser och var inte långt ifrån att hänga kvar.

Flera spelare var med då och vet vilket hårt som krävs, inte minst vassa forwarden Mimmi Larsson. Falk är en mycket bra målvakt och håller de amerikanska mittfältsförstärkningarna så hög klass som värmländskorna hoppas kan det räcka till nytt kontrakt.

Men jag känner inte att jag är tillräckligt underlag för att tippa laget över strecket.

Jennie Nordin

Jennie Nordin

12) AIK
Bästa nyförvärv: Juliette Kemppi.
Tyngsta förlust: Madeleine Tegström.

AIK är kvar i högsta serien genom Tyresös konkurs. Det jag såg av laget ifjol imponerade inte, man spelade alldeles för naivt. Nu är det upp till bevis, men känslan är ändå att laget fortfarande väger väl lätt.

Visst är värvningarna av Jennie Nordin och Juliette Kemppi lovande. De ger både defensiv stabilitet och ett snabbt kontringsalternativ. Framför allt måste nog Kemppi leverera rejält om AIK skall hänga kvar. Och det jag sett av finländskan är spännande. Men räcker det?

Frågetecken finns också för nya kanadensiska målvakten Justine Bernier. Är hon en flipp kan AIK hänga kvar.

* Så går det alltså i damallsvenskan 2015. 15.00 i dag är det avspark på Tele2 Arena i Stockholm.

Tankar kring medias bevakning av damidrott

Publicerad den av
3

I lördags handlade alltså Medierna i P1 till stor del om medias bevakning av damidrott i allmänhet, och fotboll i synnerhet.

Det var den första kvarten av programmet, som du hittar här, som berörde ämnet. Det är något som kommer upp lite då och då, vilket är bra. För diskussionen är välkommen, och tankeväckande.

Jag tycker dock att det här inslaget var lite väl endimensionellt. Det slutade med att Ida Ali-Lindqvist, sportredaktör på feministisktperspektiv.se, krävde att medierna skall räkna ansikten – och inte vara nöjda förrän det var 50–50 mellan könen på sportsidorna.

Att Aftonbladet och Radiosporten i reportaget säger nej till kvotering kommenterar Ali-Lindqvist så här:

”Att de inte gör det tycker jag bara handlar om att fortsätta trampa i samma gamla vanliga gyttjepöl. Jag tycker det är fegt. Jag tycker att det är fegt.”

Blir det 50/50 mellan könen i sportbevakningen tror Ali-Lindqvist att:

”Man kommer att få till sig en helt ny publik som jag tror bara sitter och väntar på att det skall ske någon form av förändring.”

Ni som följer den här bloggen vet att vi i media tittar mycket på publiksiffror när vi väljer vad vi bevakar. De allra flesta medierna är vinstdrivande företag, och för att ge maximal vinst skall vi skriva om det som våra läsare vill ha. De bästa siffrorna på vad läsarna vill ha är dels publiksiffror på arenorna, dels tittarsiffror på tv.

Som en parantes tänker jag här bara konstatera att SVT och Sveriges Radio inte är vinstdrivande företag på samma sätt, och därmed kan ha ett annat arbetssätt än andra medier.

Att damfotbollen fått bättre tittarsiffror på tv den senaste tiden är förstås glädjande. Bloggen Spelare12 hade nyligen ett inlägg i ämnet. Ökade tittarsiffror leder till fler tv-sändningar, och även fler tidningsartiklar.

Men minst lika viktiga är alltså publiksiffrorna på arenorna.

Så den publik som enligt Ali-Lindqvist sitter och väntar på en förändrad sportbevakning kan på ett ganska enkelt sätt påverka situationen. Det är bara att börja gå på damidrott, och på så sätt höja publiksiffrorna. Samt att dessutom se på all damidrott som sänds på tv, och därmed höja tittarsiffrorna.

Men personligen är jag högst tveksam till att den publik Ali-Lindqvist pratar om finns. För som jag ser det är det flera viktiga faktorer som helt och hållet saknas i Medierna i P1:s  inslag.

Den viktigaste är att kvinnor faktiskt hellre ser herr- än damidrott. Betydligt fler kvinnor går exempelvis på herrallsvensk fotboll än på damallsvensk. Betydligt fler kvinnor följer herrlandslaget än damlandslaget.

Vi i media vill förstås att tjejer skall läsa/se/höra det vi gör. Men som jag ser det innehåller således även sportsidor som vänder sig till kvinnor faktiskt fler artiklar om män. Sådan är verkligheten.

Vid fjolårets damallsvenska upptaktsträff presenterade EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström en profil av den typiske åskådaren på damallsvenskan. Minns jag rätt var hen en man i 60-årsåldern.

Som jag ser det är en av damfotbollens viktigaste uppgifter just att vinna intresset från sina egna spelare. I det damlag jag tränar finns det flera spelare som säger att de tycker att det är jätteroligt att spela fotboll, men att de mycket hellre går på herr- än damfotboll.

Jag vet inte hur inställningen är på elitnivå. Men jag noterar på twitter att betydligt fler damfotbollsspelare oftare skriver om herr- än om damfotboll. Tyvärr.

En viktig fråga i Medierna i P1:s inslag var om media har ansvar för intresset kring damidrotten. Det är en bra fråga, för vi snackar lite av hönan och ägget här.

Skall man vara krass är svaret dock rakt av ett nej.

Media har egentligen inget som helst ansvar för att öka intresset för damidrott, eller intresset för volleyboll eller intresset för formel 1. Vi har ansvar för att sälja tidningar – eller att locka publik till hemsidor eller tv- och radio-sändningar.

Däremot tycker jag absolut att alla medier skall anstränga sig för att även ge utrymme för mindre idrotter – och för all slags damidrott.

För visst har vi i media möjlighet att påverka intresset för olika saker. Fast det gäller framför allt tv. Och medias makt skall inte överdrivas.

Det är knappast amerikansk media som gjort Abby Wambach till en stjärna bland småtjejer i USA. I så fall har svensk media gjort Pia Sundhage till en stjärna i Sverige. Och så är det väl inte?

Idrottsstjärnor skapas i första hand genom sportsliga framgångar – inte genom utrymme i media. Sedan är olika individer olika bra på att ta vara på sin tid i rampljuset.
Ta triathleten Lisa Nordén. Jag hade sett artiklar och tv-inslag om henne innan OS i fjol. Fast jag hade inte brytt mig om henne ett dugg. Sedan nådde hon framgång i OS, och visade sig lysa i rampljuset. Nu läser och ser jag allt om Nordén.

Och för att ta exempel från min egen yrkeskarriär. När Ymer Volleys herrar spelade i elitserien skrev vi på BT massor av artiklar om volleyboll. Och spelet var verkligen publikvänligt. Men det hjälpte inte lagets publiksiffror, som trots det oftast låg kring 50–60 personer.

Och Dalsjöfors damfotboll gnällde mer på att vi bevakade dem för noga, än att vi hade för få artiklar. Dessutom fanns det spelare som inte tyckte om att vi körde jämställd bevakning, och hade individuell betygsättning i damallsvenskan på exakt samma sätt som vi har på Elfsborg i herrallsvenskan.
Men att vi på BT gav Dalsjöfors stor bevakning hjälpte liksom inte. Intresset för laget blev ändå inte tillräckligt för att de skulle klara ekonomin.

21 kronor – det fick mig att häpna

Publicerad den av
2

I dag står ekonomi på agendan i damallsvenskan. I varje fall har två tidigare ”krisklubbar” redovisat sina bokslut för 2012, nämligen Malmö och Linköping.

Och i båda fallen känns det som att båda klubbarna är på god väg att lämna krisen bakom sig.

Linköping räddade ekonomin – och gjorde till slut ett litet plusresultat – genom att man sålde sin del av en konstgräsplan. Det går att läsa i Corren och på klubbens hemsida i dag. Som bekant har klubben nu minskat ner på antalet dyra världsstjärnor i truppen. Dessutom skall man flytta in i ny arena under den här säsongen. Det borde kunna innebära ett ekonomiskt uppsving.

Även Malmö redovisar ett positivt bokslut för 2012. Orsaken är förstås sammanslagningen med FC Rosengård, och Dan Olofsson:s feta plånbok. Malmös omsättning namnade på 14,2 miljoner, och det blev några tusen kronor i plus, enligt en artikel i Sydsvenskan i dag.
Där framgår också att budgeten för året ligger på 17,5 miljoner kronor – alltså nästan en 25-procentig ökning.

Och om det är så att samtliga de tre extra miljonerna ligger på elitverksamheten är det nästan ett 50-procentigt tillskott. För minns jag rätt från mitt samtal med klubbdirektör Niclas Carlnén i höstas så låg budgeten för elitverksamheten i fjol kring åtta miljoner kronor. Resten av pengarna gick till ungdomsfotboll och diverse olika projekt – bland annat ett i Sydafrika.

Som en parentes framgår det av artikeln att det slutgiltiga klubbnamnet kommer att bli FCR Malmö. Men det ser ut som att damfotbollen kommer att drivas under namnet LdB FC Malmö under den här säsongen.

Tillbaka till ekonomin. Det är kul och bra att klubbarna ser ut att få ihop ekonomin, trots att 2012 var ett jobbigt år.

Mindre kul var det när jag i förra veckan läste lite siffror från EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström. På twitter skrev hon bland annat att:

”Snittintäkten på biljetten i #damallsv var under 2011 21 kronor.”

Ett snitt på 21 kronor! Det fick mig först att häpna. Men sedan inser man att det säkerligen är alldeles för många fribiljetter i omlopp, och att klubbarna även har ganska många rabatterade biljetter.

Men 21 kronor är ändå väldigt lite. Det innebär att man för att få in en miljon kronor i rena biljettintäkter behöver ha 47620 åskådare.
2012 hade Tyresö störst publiktillströmning, de lockade totalt 21460 åskådare.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark. Enligt räkneexemplen här innebar det 115000 kronor i publikintäkter till klubben.

I och för sig får man in mer pengar per åskådare i form av diverse försäljning. Jag såg att Vittsjö räknade med 25 kronor extra per person.
Om det är ett snitt skulle det innebära att det ”bara” krävs 21740 åskådare för att få in en miljon kronor i publikintäkter. Och dit nådde ju nästan Tyresö…

Det är således tydligt att det inte är publiken som får klubbarna att går runt.

Wijkström skrev även att klubbarna använde 63 procent av sin omsättning till att betala ut ersättningar. Spontant tycker jag att låter som väldigt mycket.

Men jag inser samtidigt problematiken för klubbledarna. Man får välja mellan att:

1) Skapa bästa möjliga produkt för kommande säsong – genom att skaffa så namnkunniga spelare som möjligt.
2) Lägga en större summa på att bygga upp klubborganisationen – och således förbättra produkten långsiktigt.

Kör man får hårt på man alternativ 2 finns risken att man kan åka ur damallsvenskan, och då kan den organisation man byggt upp plötsligt vara för dyr. Ett slags moment 22.

Det är bara att konstatera att det inte är lätt att sitta i en klubbledning och välja väg…

Bolagisering, förlängningar, rött kort och stabil seger för USA

Publicerad den av
Svara

Det har hänt diverse saker de senaste dagarna. Tyresö väljer att bolagisera, Martin Sjögren väljer att förlänga sitt kontrakt med Linköping, Antonia Göransson sitt med Potsdam och Maria Karlsson fick se rött i italienska cupen. Dessutom har USA återigen besegrat Kina.

Men först till en artikel i Idrottens Affärer, där EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström pratar om ekonomin i damallsvenskan.
Hon konstaterar att antalet proffs i serien inte ökar, utan att orsaken till att klubbarnas lönekostnader ökar är att de som redan har lön får ut mer.

Om utvecklingen inom klubbarna säger hon:

”Vi befinner oss väl någonstans mitt emellan det ideella och det professionella. Fortfarande ser det ut så i vissa klubbar att om en person försvinner finns risk att organisationen också gör det.”

Det senare är ju in på något sätt någon nyhet, men det är ändå värt att fundera kring varför många klubbar har en så bräcklig organisation.

Utan att ha speciellt god inblick i Tyresö är det väl en av de klubbar som är byggd kring en nyckelperson, Hans Löfgren. Nu väljer huvudstyrelsen att bryta ut och bolagisera damfotbollen. Och jag kan förstå dem. För vad skulle hända om Löfgren försvinner ur verksamheten? Då kan en till synes stabil ekonomi snabbt rasa ihop. Och då vill man inte att övrig verksamhet skall följa med i fallet.

I Linköping har Martin Sjögren valt att förlänga sitt kontrakt med LFC med två plus ett år. Det känns som något klubben skall vara nöjd med. Sjögren lyckades styra upp det lag som inledde årets säsong på ett oorganiserat sätt.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

I Tyskland har Antonia Göransson förlängt sitt kontrakt med Turbine Potsdam till 30 juni 2015. Tråkigt för damallsvenskan, som riskerar att få fortsätta att spelas utan våra främsta anfallsspelare i flera år. Men kanske bra för Göransson som kan få vara med om hela Potsdams pågående generationsväxling. Utöver Göransson har Potsdam förlängt med Genoveva Anonma och Jennifer Cramer.

Så en liten sväng till Italien. Efter att ha gjort tre assist respektive ett mål i de två senaste ligamatcherna hade Maria Karlsson en tyngre dag den 12-12-12. Hon fick nämligen rött kort i cupmötet med Mozzanica. Bardolino vann ändå med 2–1, men Karlsson lär inte få spela i kvartsfinalen.

I natt har USA spelat sin andra match av tre på kort tid mot Kina. Det var en ganska trött tillställning. Trots det slutade det med en superstabil 4–0-seger för USA eftet två mål av Abby Wambach.

I den första halvleken var amerikanskorna ovanligt oskärpta i passningsspelet. Följden blev att det bara var 3–1 i öppna målchanser, trots att spelet nästan hela tiden var förlagt till Kinas planhalva.
Men det var trots allt 1–0 i mål. Det var Wambach som snyggt nickade in ett precist inlägg från högerkanten och Heather O’Reilly.

När inte spelet längs marken funkar var det i luftrummet amerikanskorna firade triumfer. 2–0 kom också på nick. En hörna från Megan Rapinoe nickades snyggt in av Carli Lloyd i den 61:a minuten. Där gick luften ur Kina, och bara någon minut senare gjorde Wambach sitt andra mål. Förarbetet var snyggt, men skottet hade nog inte gått in om det inte hade styrt på en kinesisk försvarare.
O’Reilly var hjärnan bakom 4–0-målet. Hon tog sig runt på högerkanten, och sköt ur dålig vinkel. Returen placerade Amy Rodriguez lugnt in i bortre hörnet.

Marta är större än det svenska landslaget

Publicerad den av
2

Igår körde jag lite siffror. Här kommer några till: 318, 847, 110 000 och 85 000.

Göteborgs match i kväll sågs av svaga 318 åskådare på Valhalla. Det gör att snittet i premiäromgången blev 847 – vilket är sämre än jag hade väntat mig.
Men det lär säkert höjas rejält efter nästa omgång. Då har ju nämligen både Piteå och Vittsjö hemmapremiärer, och så lär det bli en folkfest på Folkungavallen när Linköping och Tyresö möts i ett grymt intressant favoritmöte.

110 000 är däremot en bra siffra. Enligt vad EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström twittrat idag är det nämligen det antal personer som såg Tyresö–Örebro igår. Det är en högre tittarsiffra än vad någon damallsvensk match hade ifjol. Kul.

Det är också en indikation på vilket marknadsvärde Marta har. Jag har tidigare skrivit om att Martas varumärke är starkare än både damallsvenskans och damfotbollens.

För har jag läst rätt på MMS tittarmätningar hade landskampen Sverige–Kanada den 31 mars 85 000 tittare. Att Marta lockar fler svenska tittare än vårt eget landslag är något för förbundet att fundera över i marknadsföringen inför hemma-EM nästa år.
Där kan de inte åka snålskjuts på Marta – för Brasilien kommer ju inte att vara med…

* När vi ändå snackar marknadsföring så har jag svårt att förstå varför LdB FC Malmö presenterade sina nya matchställ i kväll.
Det kanske finns någon smart taktik som jag missat bakom det här, men i min värld är det en grym marknadsföringsmiss. Malmö har ju redan spelat fyra tävlingsmatcher i år, och gjort ett gäng fotojobb inför damallsvenskan. Alla i fjolårets matchställ.
Kan verkligen sponsorerna uppskatta det?

Hur dräkterna ser ut? Här är en bild från Emma Wilhelmsson:s twitter där Malin Levenstad och Therese Sjögran poserar i det nya LdB-stället.

Jag såg att dräkterna kritiserades av en del bedömare på twitter. Och visst, jag gillade de gamla bättre. Men samtidigt tycker jag om att många av de damallsvenska klubbarna vågar ta ut svängarna när det gäller matchdräkter.
I allmänhet tycker jag att damallsvenskan utklassar herrarnas dito när vi snackar kläder.

Cupfinal för Thunebro och Landström – till slut

Publicerad den av
Svara

FFC Frankfurt vann cupsemifinalen mot Duisburg efter straffar, 7–6. Duisburg hade greppet i flera skeden av matchen, och i straffläggningen. Men Frankfurt tog sig ur alla grepp.

Mest illa ute var Frankfurt i femte omgången av straffläggningen. Duisburg hade gjort mål på sina fyra första, medan inhopparen Ana-Maria Crnogorcevic missat sin för Frankfurt.
Det innebar att lagkapten Annike Krahn ”bara” behövde göra mål på sin för att säkra Duisburgs finalplats. Men Frankfurts målvakt Desirée Schumann tog Krahns straff, och Schumann följde upp med att även stoppa Linda Bresonik:s elvametare. Saskia Bartusiak satte däremot sin för Frankfurt i straffomgång sex, därmed spelar FFC cupfinal i Köln den 12 maj.

Både Sara Thunebro och Jessica Landström fanns med i Frankfurts startelva. Landström spelade fram till Kerstin Garefrekes vid 1–0-målet. Men i 65:e minuten fick Landström ge plats för kvicka Crnogorcevic i Frankfurts anfall. Här är bilder från matchen.

* I går kritiserade jag diverse saker från den damallsvenska upptaktsträffen, och gick ganska hårt åt EFD (Elitföreningen Damfotboll) och deras publikmål.
Generalsekreterare Linda Wijkström fick sig en släng av sleven. Jag står för det jag skrev, men tajmingen var kanske inte klockren. För jag hade missat den här TT-artikeln, här hämtad från SVT:s hemsida, där Wijkström utvecklar EFD:s publiksatsning.

Jag tycker fortfarande att publikmålen för året är för lågt satta, men jag håller med om det hon säger i artikeln. Lägg inte all energi på att spela offer, utan marknadsför det positiva, och det rejält. Klubbarna får sluta smyga ut nyheter om nyförvärv, och börja skrika ut dem över hela landet. Och se till att utnyttja Marta:s närvaro till att locka fler basåskådare.

Det visade sig för övrigt också att Wijkström läser den här bloggen, och det tycker jag förstås är väldigt kul.

* I väntan på mitt slutgiltiga allsvenska tips ger jag här länken till Alva Nilssons tips på feministisktperspektiv.se. Men nej, hon tippar inte rätt…

Kommer Martas matcher att räknas?

Publicerad den av
Svara

Marta:s allsvenska debut för Tyresö på måndag visas direkt i Tv4sport. Trots det tror klubben att hemmamatchen mot Kif Örebro skall locka fler än 3000 åskådare.

Det är förstås fantastiskt kul läsning.
Jag har flera gånger skrivit om vilken positiv effekt Tyresös värvning av Marta kommer att ha för både damallsvenskan och för det totala intresset för svensk damfotboll. Ovärderlig.

Eller, den hade varit ovärderlig om den hade utnyttjats fullt ut. Men tyvärr vet inte förbund och klubbar hur man marknadsför sig på bästa sätt.
I tisdags var jag som bekant på damallsvensk upptaktsträff i Göteborg. Jag har tidigare redovisat tipsen här, och kommit med en del kritik här.

För det fanns en hel del att kritisera. Bland annat att förbundshöjdarna hellre pratade herr- än damfotboll.
Inför en mängd landslagstjejer höll den före detta generalsekreteraren Sune Hellströmer exempelvis i en presentation av den nya nationalarenan i Solna. Han pratade genomgående om landslaget. Ja, han menade förstås herrlandslaget.
Inte ens på damernas dag tog förbundets höjdare chansen att marknadsföra damerna. Pinsamt. Och uselt.

Jag har redan nämnt fotograferingen. I stället för att ställa upp Marta och alla de andra stjärnorna för fotografering beställde förbundet och Efd (Elitföreningen Damfotboll) den här bilden, som i veckan marknadsfört damallsvenskan på bland annat Dagens Nyheters hemsida:Damallsvenskans tränare 2012Jodå, de gubbarna kommer garanterat att sälja tusentals biljetter…

Efter lunchen höll Efd:s generalsekreterare Linda Wijkström ett anförande där hon bland annat tog upp de publikmål för damallsvenskan som jag tidigare har kritiserat som fega. Hon tog faktiskt upp kritiken, men slog ifrån sig den med följande ord:

”Vi kan inte luta oss mot Tyresös nyförvärv.”

Det var ett närmast chockerande uttalande. Om inte damallsvenskan skall luta sig mot sina stjärnor, vad skall de då luta sig mot? Efd?

Efter 15 år som sportreporter i Borås har jag lärt mig att det framför allt är två saker som lockar publik:
1) Framgångar.
2) Stjärnor
Och finns det stjärnor som Marta, Vero Boquete, Ramona Bachmann med fler att luta sig mot, så måste de utnyttjas maximalt i marknadsföringen. Maximalt.

Nu frågar jag mig hur Efd tänker redovisa 2012 års damallsvenska publiksnitt. Kommer Tyresös matcher att räknas bort?
Jag menar, räknas de in är ju risken att Efd kommer att luta sig mot den effekt Tyresös nyförvärv ger. Och kanske till och med slå sig för bröstet om vilken fantastisk publikökning som damallsvenskan fått…
Och hur ser man på Piteå IF? Deras publiksiffror är inte representativa för landet i övrigt. Och de kan ju åka ut. Så kan man verkligen luta sig mot deras publikhype?

Jaja. Nu har jag varit hård igen. Jag förstår att Wijkström menar att det viktigaste målet är att öka den trogna publikskaran – alltså de som ser alla matcher. Och jag håller med om det.
Men då kan man inte jämföra totalpublik eller totalt publiksnitt mellan åren. För då räknas undantagsmatcherna också in. Då får man istället prata om att målet är att exempelvis öka mediansiffran för varje lag.

Torbjörn Nilsson: ”allsvenskan är världens bästa damliga”

Publicerad den av
Svara

Inte heller Göteborg lyckades ta sig vidare till semifinal i Champions League. Trots det säger tränare Torbjörn Nilsson så här till TT om vilka ligor som är bäst i världen:

”Framförallt de tyska klubbarna satsar hårt och har gått framåt väldigt, och det verkar även som om England är på gång. Men jag tycker ändå att allsvenskan är världens bästa damliga.”

Det känns kanske inte som en kommentar med klockren tajming. För när det är fem lag kvar i Champions League är ju trots allt alla svenska borta.

Och både den tyska och franska ligan rankas officiellt före allsvenskan. Så även om Tyresö och Linköping har storsatsat så får man nog ha väldigt gulblåa glasögon för att placera allsvenskan på plats ett i världen.
En sådan ranking bör man ju spela sig till. Eller? Och faktum är ju att vi inte heller ifjol hade något lag i semifinal i Champions League.

Totalt sett tycker jag ändå att årets svenska facit är godkänt. Det är ju klart bättre än i fjol, då Umeå ställde till med tidernas svenska fiasko genom att åka ut redan i första kvalspelet mot Cyperns Apollon Limassol.
I år föll både Malmö och Göteborg mot bättre motstånd. GFC gjorde ju en bra hemmamatch mot Arsenal idag inför storpublik på Valhalla – 2150.
Och hade blixtsnabba Christen Press gjort mål på någon av sina kanonchanser i första halvlek hade det blivit riktigt intressant. Nu dröjde ledningsmålet till 90:e minuten (Jane Törnqvist), och Arsenal hamnade aldrig under riktig press.
1–0 till GFC idag innebär totalt 3–2 till Arsenal – och att engelskorna gör upp med Frankfurt i en intressant semifinal. Här kan du förresten se höjdpunkter från dagens match.

* Lotta Schelin spelade andra halvlek när storfavoriten Lyon som väntat lätt tog sig vidare till semifinal. Det blev 4–0 borta, och totalt 8–0 mot Bröndby. Eugenie Le Sommer var tvåmålsskytt idag. Schelin sparade sina mål till framtida matcher…

* Jitex är fortsatt obesegrat på försäsongen. Idag blev det 4–1 borta mot Tölö. De två första Jitexmålen gjordes av Fridolina Rolfö. Det kan man utläsa av Tölös rapportering på Facebook. …
Jag gav Jitex hemsida med tvekan godkänt efter förra träningsmatchen. Idag är det inte nära. För inte ens ett resultat går att hitta på sidan.
Och det är inte heller godkänt av Tölö IF och Jitex att lägga en träningsmatch samma dag som det är Champions League i Göteborg.

* Ser att Elitföreningen Damfotbolls (EFD:s) generalsekreterare Linda Wijkström twittrar:

”Har precis avslutat en sida skrift som täcker från 1997 till i dag. Från 250 tkr till 34 miljoner…”

Visst är det en positiv utveckling. Men tyvärr är också växtvärken fortfarande lite väl påtaglig.

* Pia Sundhage tar med sig exakt samma 23 amerikanska spelare till Japan, som hon hade med i Algarve. I Japan väntar en hyperintressant trelagsturnering mot Japan och Brasilien. Sannolikt de tre medaljnationerna i sommarens OS.
USA spelar mot Japan den 1 april och mot Brasilien den 3 april.