I dag åkte jag till Varberg för att se den på förhand mest ointressanta matchen i den 13:e omgången. För känslan var ju att Linköping ganska enkelt skulle avfärda tabelljumbon Kungsbacka.
Dock var jag lite nyfiken på att få se LFC live. Rapporterna från Östergötland har ju skvallrat om att laget börjat få bitarna att falla på plats.
Fast det var inte speciellt roligt att se Linköping den här onsdagskvällen. Laget kom ut energi- och viljelöst, det kändes nästan som att man räknade med att man bara skulle åka till Påskbergsvallen och hämta hem poängen.
Manager Olof Unogård var också otroligt besviken över hur hans lag agerade de första 30 minuterna. Framför allt klagade han på närmast obefintligt återerövringsspel. Sedan konstaterade han att den utvisning laget åkte på i 31:a minuten närmast var logisk, sett till hur laget uppträtt så långt.
Unogård valde att starta med kvintetten Emma Holmgren, Nilla Fischer, Elin Landström, Frida Maanum och Mimmi Larsson på bänken. Jag frågade honom om det var orsakat av skavanker, eller om han medvetet valde att gå runt på många spelare. Han svarade:
”Nilla Fischer och Mimmi Larsson har skavanker. Övriga handlade om rotation. Med facit på hand ångrar man det beslutet. Men det är inte helt enkelt. Det finns risker med att rotera. Men det finns också risker med att spela med samma elva i alla matcher. Vi har 16+2 i truppen, och det är ett tätt spelschema i höst. Vi roterade mot LB07, och då gick det bra.”
Unogård konstaterade också att hans lag mött Kungsbacka två gånger tidigare i år, och att det blivit 2–1-seger båda gångerna. Så LFC visste att det inte skulle bli någon lätt match. Det blev 2–1 den här gången också. Men det var Kungsbacka som vann – och tog sin historiska, första seger i damallsvenskan.
Sara Nilsson
Stor matchvinnare blev Sara Nilsson som var inblandad i väldigt mycket positivt i hemmalaget, bland annat den matchavgörande situationen i 31:a minuten.
På en crosspassning från Malin Fors tog Nilsson med sig bollen med låret, samtidigt som hon blev nersprungen av LFC-backen Linn Bogren. Domare Sara Persson tvekade aldrig, utan dömde målchansutvisning på Bogren.
På presskonferensen kommenterade manager Unogård utvisningen som hårt dömd, men inte felaktig. Det var absolut synd om Bogren, men jag tycker att domare Persson tog ett korrekt beslut. Sara Nilsson hade kanske aldrig bollen under god kontroll, men hon hade varit helt fri om hon inte blivit nedsprungen.
Utvisningen präglade förstås de återstående 60 minuterna plus tillägg. LFC gick ner på 3–4–1–1 med Lina Hurtig som släpande forward bakom Stina Blackstenius. Blackstenius var för övrigt pigg. Jag fick klart bättre vibbar kring henne i den här matchen än vad jag fått när jag sett henne på tv.
I paus bytte Unogård in Maanum, något som såg ut att bli ett succébyte. Norskan satte nämligen Linköpings ledningsmål i minut 48. Den första kvarten i den andra halvleken var LFC bra. Då kändes det som att laget skulle kunna vinna ganska säkert, trots att man spelade i numerärt underläge.
Men sista halvtimman såg man att gästerna blev allt tröttare, och föll allt längre hemåt. Kungsbacka spelade smart, och bytte kant mycket, vilket gjorde att LFC fick springa en hel del och jaga boll. Även om Kungsbacka inte skapade så jättemycket var känslan att laget skulle få åtminstone ett par kvitteringschanser på slutet. Så om inte LFC kontrade in även ett 2–0-mål kunde det bli hemmapoäng.
Det blev tre. Först kvitterade Sara Nilsson i 89:e minuten. Hon högg pardonlöst när inbytta isländskan Anna Rakel Petursdottir misslyckades med att ta bort ett inlägg. Och där Elin Landström märkligt nog sprang mot hörnflaggan istället för att hjälpa sin lagkompis.
Kungsbacka firade rejält efter kvitteringen. Samtidigt förstod man direkt att laget inte var nöjt med en poäng, utan att man gick för tre. För man slog sig inte till ro, utan fortsatte att anfalla.
I 92:a minuten gav det resultat. Återigen var det Sara Nilsson som var framme. Framspelningen stod Elin Landström för. Hon försökte sig på en brytning mot Mimmi Asperot till vänster om LFC:s straffområde, men det ville sig inte bättre för Linköpingsbacken än att hon petade in bollen rakt in i eget straffområde. Nilsson var först på bollen, och sköt direkt.
Skottet var inte märkvärdigt, men Matilda Haglund lyckades ändå inte styra undan det. Inför matchen höjde jag Linköpingsmålvakten till kollegorna på pressläktaren. Fast det var inte rätt dag att lyfta Haglund, för hon hade det tungt från början. Och medan hemmaspelarna firade vilt efter slutsignalen satt Haglund kvar länge, lutad mot sin vänsterstolpe.
Manager Unogård var noga med att poängtera att man både vinner och förlorar som ett lag. Och även om det var misstag som låg bakom baklängesmålen var det ändå den lagmässiga insatsen den första halvtimmen som var huvudorsaken till förlusten. Där håller jag med.
Tråkigt för Linköping, som därmed tappade mark i toppstriden. Avståndet upp till Rosengård är numera åtta poäng och 16 mål. Just nu finns det inget som talar för att LFC skall kunna ta in det. Man får nog i första hand inrikta sig på kampen om andraplatsen. Och där spelar man två otroligt viktiga matcher de kommande tio dagarna. Närmast väntar ju trean Vittsjö hemma på söndag. Och nästa lördag är det bortamatch mot nya tvåan Göteborg.
För Kungsbackaspelarna var det som att en sten föll från deras hjärtan. Tränare Stefan Olofsson konstaterade att laget firade som om det vunnit SM-guld. Och huvuddelen av de 249 åskådarna dröjde sig kvar en stund för att fira den historiska trepoängaren med sitt hemmalag.
Eftersom Djurgården förlorade igen är Kungsbacka nu ”bara” fem poäng från säker mark. Nästa omgång skall Kungsbacka till Malmö för att möta LB07 i ett otroligt viktigt bottenmöte. Vinnaren där har viss chans att hålla sig kvar. Förloraren känns däremot borta. Och skulle det bli kryss känns båda lagen som förlorare.
För övrigt håller jag fortfarande LB07:s seger mot Rosengård i våras som årets största skräll i damallsvenskan. Dagens match i Varberg var den näst största.
I dag höll LB emot storasyster FCR i en halvlek. Efter paus gjorde Rosengård tre mål, och drygade ut serieledningen till fyra poäng. Nyförvärvet Anna Anvegård började på bänken, men byttes in och nickade in 3–0-målet i slutminuten.
Noterbart är att Rosengårds tränare Jonas Eidevall i dag till Radiosporten hintade om att man kanske kommer att sälja/släppa någon av sina fyra forwards de kommande veckorna.
”Det är en extremt tuff konkurrens just nu med fyra renodlade forwards. Transferfönstret är öppet lite längre i Europa på sina håll och det kan kanske kommer hända något mer på någon spelare.”
Spontant borde väl skytteligatvåan Lisa Marie Utland vara den som kan tänkas ha flest blickar på sig.
I Piteå spelade mästarlaget 0–0 mot tidigare tabelltvåan Vittsjö. Därmed kan vi avskriva Piteå från guldracet. Och det skall även mycket till om man skall kunna ta andraplatsen. Det är sex poäng upp till Göteborg, och många lag att passera.
Vittsjö däremot fortsätter att imponera. Laget höll sin nionde nolla för säsongen, och den femte i rad. Laget tappade en placering, men är fortsatt i högsta grad med i kampen om topplaceringarna.
Det är även Göteborg, som vann med 3–0 i Örebro. Det var klara siffror. Samtidigt kändes det som att Göteborg hade lite flyt. Hemmalaget vann hörnorna med 9–2, och efter exakt 43 minuter tycker jag att Örebro skulle ha haft en straff. Då var nämligen Jennifer Falk snett ute mot Heather Williams i utkanten av straffområdet. Jag tycker att det är ganska klart att Falk fällde Williams. Det tyckte däremot tydligen inte domare Ulrica Löv.
Göteborgs ledningsmål från Elin Rubensson var för övrigt ett riktigt fint skott – kanske en kandidat till årets hårdaste mål i serien.
Göteborg tog tre poäng, men fick samtidigt ett riktigt tungt besked. Strax innan avspark meddelades nämligen att Pauline Hammarlund är skadad igen. Hon tvingas till en knäoperation, och är borta i två–tre månader.
Därmed missar hon både den damallsvenska slutspurten och höstens omgångar i Champions League. Skadan kunde verkligen inte komma sämre, alltså precis när transferfönstret stängde. Göteborg kan alltså inte värva någon ersättare.
I övrigt i dag vann Kristianstad med 3–1 mot Växjö och Eskilstuna med 4–2 mot Djurgården. När stockholmarna spelar nästa match, på onsdag hemma mot Örebro, kan lagets avstånd ner till nedflyttningsstrecket ha sjunkit till två poäng. Det börjar alltmer bli läge att sätta en krisstämpel på Djurgården.
Däremot kan man stämpla succé på Felicia Rogic. Hon har gjort fem mål på de fem senaste omgångarna, och löpningen hon gör innan dagens segermål är verkligen högklassig. Innan hon slår in bollen springer hon cirka 75 meter från eget straffområde. Dessutom orkar hon med en tempoväxling på slutet. Otroligt starkt att orka det i 83:e minuten.
En blogg om internationell damfotboll 
Underskattning är alltid farligt i alla sammanhang. Detta fick Linköping välförtjänt erfara mot Kungsbacka. Precis som bloggen konstaterade var det ett ”…energi- och viljelöst…” Linköping som spelade mot Kungsbacka.
Det hela började egentligen redan innan match när signalerna var att det här klarar vi med vårt reservlag. Ingen behöver göra något extra för vi är så duktiga. Ungefär så lät det i media och kanske i bussen ner från Linköping.
Naturligtvis så går spelarna på den här bluffen från ledarna. Ett lag som går in i matchen i tron att den redan är färdigspelad och en vinst är inkasserad kan inte göra annat än förlora. Det här är inte vare sig enskilda spelares eller lagets fel. Det är lagledningen som ska klandras för sitt slappa sätt att motivera och engagera sitt lag.
Hur en föreningen som aspirerar på att åter bli svenska mästare och få en plats i Europa kan tillåta ett så nonchalant uppträdande är en gåta. Tyvärr börjar det likna förra årets tränarkarusell med den skillnaden att det fattas pengar för att lösa ett byte av tränare. Missen är redan gjord och kan inte regleras förrän till nästa säsong. Just nu är det bara att lägga den här säsongen till handlingarna och erkänna sina misstag från föreningen och ledningens sida. Ingen skam ska falla över spelarna som med dåliga förutsättningar gör ett bra jobb. Heder åt dem för deras inställning.
Det kan väl faktiskt på många sätt vara så att tränarkarusellen 2017/18 fortfarande ställer till det för LFC? Den bidrog till det ekonomiska läge som gör att klubben känner sig tvungen att ha minimal spelartrupp, plus att man har skrotat F19-laget. Därmed har LFC bara 18 spelare att tillgå i höst. Skulle det bli skador har man ingen chans att fylla ut truppen.
Jag gissar att Unogård kände att det var värt att chansa med att spara så många som möjligt i går, för att ha piggast möjliga lag till matcherna mot Vittsjö och Göteborg. Den chansningen funkade inte. LFC:s bänk verkar helt enkelt inte vara tillräckligt bra. På de tre matcher där laget har roterat spelare (Eskilstuna, LB och Kungsbacka) har det bara blivit tre poäng. Det kan vara rotationen som kostar en Champions Leagueplats.
Å andra sidan vet vi inte hur truppen hade klarat att spela med bästa elvan i varje match. Hur många skador hade det blivit? Nu fick Unogård själv välja vilka matcher han skulle spela med svagare lag – vilket ändå bör vara en fördel.
När det gäller Unogård har han väl kontrakt även över säsongen 2020, så det skulle bli dyrt att byta ut honom i vinter. Och den typen av extrakostnader lär knappast LFC ha råd med.
Var på plats på Behrn och såg KIF-KGFC och tyckte precis som alla andra förutom domaren att Falk i princip mejade ner Williams. Och med en straff i det läget hade matchen blivit annorlunda. I övrigt var det en jämn match, skillnaden stavades effektivitet för när Göteborg väl kom till målchanser blev det mål, medans det inte ville sig riktigt för KIF. De hade inte marginalerna på sin sida och hade dessutom en boll inne i slutminuterna som också kändes konstigt bortdömt. Spelarna som utmärkte sig extra var Kollanen som gång på gång tråcklade sig fram och kändes vass, Hellström med sin snabbhet på kanten och matchens lirare Emma Kullberg som var en klippa i försvaret och kunde inte lastas för någon av målen utan höll rent och vann dueller nästan varenda gång med sin snabbhet och beslutsamhet!
Fint skrivet Rydén, detta LFC nederlaget. Din berättelse om LFC resan till förlust hade ju allt! Inledningen, hur sakerna utvecklat sig och inte minst rafflande kulmen. De raderna krydades med dina målande kommentarer och observationer. Proffsigt
Vad säga då mer om denna koloss som står på glasben med namnet LFC?
Möjligen att fotbollen inte spelar de namnkunniga utan spelare med hjärna och hjärta. Oavsett ledningen eller ekonomin..Något annat förklaring skulle framståt som en ren underskattning av damfotbollen.
Det verkar som att efter Asllanis försvinnande återfanns en och annan sur och missnöjd spelare i ett lag som ännu inte känns som harmoniskt.
Någon som vet hur allvarlig Madelen Janogys knäskada är?
Vet inget om vad som har hänt nu. Men Janogy har en gammal knäskada som aldrig kommer att bli helt bra. Så här sa hon om den under landslagets Båstadläger i juni:
Under VM tvingades hon ju vila helt mot USA. Så den gamla skadan gör sig påmind då och då.
Nu när serien är körd igen handlar det mest om att säkra elitlicensen för Lfc. Tragiskt att det gått så mycket utför för Lfc sedan guldet 2016. Jag vet att klubben tog guld året efter också men redan i slutet av 2017 började tränarkarusellen snurra med de efterföljande ekonomiska problemen.
Problemet med Lfc är de flesta som sitter i styrelsen och som inte har någon fotbollskunskap. Dessutom var det ingen överraskning att den tidigare ordföranden avgick i slutet av förra året när cirkusen med två tidigare men fortfarande avlönade tränare pågick. Rekryteringen av Walfridsson som huvudtränare verkar vara ett tecken på desperation när Björkegren tackade för sig.
Nästa suck kom nu i somras när klubben inte lyckades få betalt för att släppa Asllani till Real Madrid. En spansk klubb som saknar pengar?
Om jag ska ta dina synpunkter för sanna så läser jag mellan raderna att Linköping får vara glada för de poäng de redan har tagit. Med tanke på ekonomi, moral, skador, otillräcklig trupp osv. så kommer det inte att räcka till mot de bättre lagen i serien. Ett brutalt uppvaknande mot Kungsbacka gör då att målsättningen om en placering i toppen får skrivas ner till att klara sig igenom serien med så små förluster som möjligt. Då gäller detta både fotboll och ekonomi.
Nej, jag menade inte att LFC skulle lägga sig ner och dö. Man har en väldigt stark startelva, och jag menade inte heller att klubben skall vara glada över en femteplats. Bara för några dagar sedan såg jag ju faktiskt LFC som Rosengårds främsta utmanare om guldet.
Vad jag menar är att Unogård tog en rövare för att ha chansen på guldet. Han har sannolikt känt att han måste ha sina elva bästa spelare friska och hela för att kunna vinna matcherna mot de andra topplagen. För att maximera chansen att hålla startelvan frisk chansade han på att vila nyckelspelare i matcherna mot lag på undre halvan. Men chansningen höll inte.
Fast bara för att guldet med största sannolikhet är kört måste ju inte LFC lägga sig ner och dö. Sex poäng mot Vittsjö och Göteborg ger ju ändå laget en bra chans på den viktiga andraplatsen.
Überklantigt av LFC att inte STARTA med bästa laget, som vanligt. Att man sedan av olika skäl måste/vill byta ut spelare är en annan sak, men då har åtminstone laget getts möjlighet att etablera både spel och ledning. Och att det kan vara svårt att byta ut vissa spelare är ytterligare en annan sak. Angeldahl bästa spelare i LFC ett skämt. Trots att Maanum bara spelade en halvlek var hon klart bättre, för att ta ett exempel. Varje gång LFC drar ner tempot blir de ett sämre lag och utsätter sig för att fångas in av motståndarna. Det är ingen nyhet, men det har de tydligen svårt att hantera.
Nej, Nilsson i Kungsbacka hade inte god kontroll över bollen och det var snarare en kollision i kamp om bollen än att hon blev ”nersprungen”. ”Nersprungen” är en grovt oriktig, men sportjournalisttypisk, beskrivning. Vad jag kunde se låg båda spelarna på marken efter kollisionen, så kanske Nilsson lika mycket sprang ner Bogren. Om Nilsson i ett senare skede hade haft god kontroll över bollen och i så fall hade kunnat omvandla det till ett friläge och en målchans (som kunde ge utvisning vid regelbrott) är en spekulation från dig Johan, liksom från domaren. Att domaren aldrig tvekade är inget som talar till hennes fördel eller riktighet i domslutet, kanske precis tvärtom. Varning och frispark hade varit en mer lämplig påföljd. Om jag förstått rätt gick Fischer direkt ut och pratade med utvisade Bogren – så agerar en lagkapten.
Haglund ”tungt från början”? What? Hon stod för flera kvalificerade räddningar trots ibland svagt understöd från utespelare och försökte få igång spelet snabbt vid avbrott. Målvaktsmissar är alltid spektakulära. Alla har kanske glömt Sveriges nu ohotade etta mellan stolparna agerade för några år sedan?
Nu krävs flera vinster i rad för att ens ha chansen att nosa på WCL-spel. Efter gårdagens förlust tror jag många spelare frågade sig om de ska vara kvar i LFC. Manager Unogård har många frågor att ställa sig, liksom klubbens styrelse.
Så svårt är det väl inte att se. Nilsson tar bollen och är således bollförare. Enligt fotbollsreglerna får man bara tackla bollförare med skuldran. Bogren tog inte bollen, utan sprang rakt på bollföraren. Solklar ojusthet. Och ordet nersprungen passar alldeles utmärkt för att beskriva situationen.
Men visst, om Bogren hade varit först på bollen hade hon varit bollförare, och då hade det varit Sara Nilsson som sprungit ner Bogren.
Frågan om kontroll är däremot inte lika solklar. Men min bedömning är att Nilsson hade hunnit på bollen före målvakt Haglund, som stod kvar inne i sitt målområde. Nilssons medtagning var nämligen trots allt ganska kontrollerad. Min uppfattning är alltså att fällningen gjorde att Nilsson gick miste om ett friläge, vilket ju måste anses vara en målchans. Alltså känns det motiverat med målchansutvisning. Det hade varit intressant att få sitta med i domarens matchgenomgång och få höra hur snacket gick om utvisningen där.
Jag står även för uppfattningen att Matilda Haglund hade en tung dag. Hon hamnade på halvdistans vid ett par utrusningar i den första halvleken och kom snett i luftrummet i början av den andra. Det kändes tyvärr inte som att hon spred trygghet till sin backlinje i går. Så många kvalificerade räddningar såg jag inte heller, och några sådana finns inte heller i höjdpunkterna från obosdamallsvenskan.tv. Men alla har rätt att ha en dålig dag, även målvakter. För övrigt jag förstår inte riktigt varför Hedvig Lindahl skall blandas in här?
Om Nilsson inte hade kontroll på bollen, men ändå var närmast den, så är det knappast konstigt att också Bogren kommer nära Nilsson i kamp om att vinna bollen. Det var inte heller någon ”tackling” eller ”fällning”, lika litet som att Nilsson blev ”nersprungen”. Det blir inte mer rätt för att du krämar på med mer av samma. Som sagt, båda låg på marken efter kollisionen. Varför skulle det varit intressant att höra domarsnacket efteråt – det var ju enligt dig solklart. Men för all del, vi har haft minst en liknande diskussion för något år sedan, när Jonna Andersson skuldra mot skuldra med Anja Mittag i kamp om bollen nådde in i straffområdet, då Mittag rutinerat la sig ner. Det tyckte du också var solklart – inte jag.
Min tolkning är att du inser att även målvakter gör misstag. Lindahl gjorde ”grodor” som 30-åring och är nu hyllad. Haglund är 23, så hon har väl lite tid på sig. Min koppling mellan Lindahl och Haglund var bara just en illustration av detta förhållande. Om det sedan inte föll dig på läppen tycker jag är mindre viktigt. Jag tror dock inte att följande behöver något ytterligare förtydligande, i varje fall från mig: ”Inför matchen höjde Linköpingsmålvakten till kollegorna på pressläktaren.” Så svårt är det väl inte att se…., eller?
Hade Ulrica Löv dömt Kungsbacka-Linköping hade det nog inte varit utvisning.
Och hade Sara Persson dömt Örebro-Göteborg så hade det antagligen varit straff (för Kif i 43:minuten)…
Synd att det ska vara sån ojämn nivå på domarna.
Jag ser inte speciellt många likheter mellan den här situationen och den med Mittag och Andersson. Frågan där var ju om Andersson hade gjort något ojust eller inte. Här är det solklart att Bogren gör sig skyldig till regelbrott. Frågan är istället huruvida det skall vara rött eller gult kort. Och det som avgör det är huruvida man anser att Nilsson har kontroll eller inte. Jag tycker att hon har det. Men jag vet faktiskt inte vad som är kutym för domslut i sådana här situationer. Och det är just därför det hade varit intressant att få vara med i domarrummet efteråt.
När det gäller Haglund ser jag nu att jag hade tappat ett ord i den citerade meningen. Den är nu korrigerad till: ”Inför matchen höjde jag Linköpingsmålvakten till kollegorna på pressläktaren.”
Först skriver du: ”Sara Nilsson hade kanske aldrig bollen under god kontroll…”. Sedan: ”Frågan om kontroll är däremot inte lika solklar…” och senare att medtagningen var ”ganska kontrollerad”. I nästa svar har du till slut skrivit att hon har kontroll. Ett minst sagt skumpigt resonemang och lika lite solklart som domarens bedömning och domslut. Domaren skulle låtit situationen passera hjärnan istället för att gå direkt från ryggmärgen till det röda kortet.
Nej, den situation jag beskrev med Anderson och Mittag liknade självfallet inte den i onsdags mellan Nilsson och Bogren. Det var inte heller avsikten eller poängen. Det var däremot en illustration av hur du bedömer flera situationer som ”solklara” och liknande när de långt ifrån är det.
Jo, jag såg att du ändrat i texten om Haglund och kollegorna, men det var nog mer än ett ord som tappats bort tidigare och fortfarande saknas. Kanske har du blivit smittad av, eller inspirerad av, ”sprudlande ånglok”?
Vi tar det här steg för steg:
1) Inför situationen har ingen av de inblandade spelarna kontroll på bollen. Den ligger fri, eller snarare: den studsar fri.
2) Sara Nilsson är först till bollen. Hon tar med sig den med låret på ett så kontrollerat sätt man kan när man kommer i hög fart. Ganska direkt efter medtagningen blir Nilsson påsprungen av Bogren. Tiden Nilsson har kontroll på bollen handlar bara om enstaka hundradelar.
Det går således inte att säga att Nilsson någon gång hade bollen under god kontroll. Däremot var hennes medtagning såpass bra att hon skulle ha varit fri med målvakten om inte Bogren kommit farande. Frågan är då om den nivå av kontroll som Nilsson hade är tillräcklig för att det skall bedömas som målchansutvisning.
Min spontana reaktion på plats var att det borde bli en målchansutvisning. I varje fall hade jag dömt så efter min regelkunskap. Men jag har inte detaljkunnande om hur alla paragrafer skall tolkas i praktiken. Dock noterar jag att domare Sara Persson hade samma uppfattning som jag.
3) Innan jag sätter punkt här vill jag poängtera att jag inte någon gång har skrivit att utvisningen är solklar. Däremot är det solklart att Bogren gör sig skyldig till regelbrott. Man måste ha tagit på sig väldig blå-röd-vita glasögon för att ha någon annan uppfattning.
Jag noterar här att manager Unogård sa så här om utvisningen, både på presskonferensen och till Corren:
För övrigt undrar jag lite vad du tror skull ha hänt om domaren låtit situationen passera hjärnan?
Okidoki, det är i det här läget här bloggarens ”pedagogiska ådra” slår till, som den brukar: ”Vi tar det steg för steg…” Inget särskilt nytt och inget mer klarläggande eller övertygande heller för den delen.
Nej, det behövs inte alls några särskilda färgade glasögon för att ifrågasätta varken domarens beslut eller din uppfattning. Att Unogård inte kan säga att domslutet var fel kan betyda olika saker, exempelvis att han inte vill skylla förlusten på denna händelse eller att han inte såg så tydligt att han kunde/kan avgöra annorlunda. Han säger å andra sidan inte heller att domslutet var rätt eller solklart. Så det argumentet och det citatet från din sida föll rätt platt och pladask.
Intressant dock att du frågar vad som skulle hänt om situationen passerat domarens hjärna, vilket bara kan tolkas som att också du tycker att den inte gjorde det. Jo, det som kunde hänt om domaren inte varit snabbare med röda kortet än en tonåring som drar upp mobilen ur fickan eller en rökare som tänder en en cigg, hade varit att sansa sig någon sekund, kanske under förevändning att kolla om någon blivit skadad (om det nu behövs någon förevändning) i kollisionen. Kanske till och med kort konsultera fjärdedomaren om dennes uppfattning. Det hade varit klokt att göra om hon starkt övervägt att ta ett så sannolikt matchavgörande beslut som en utvisning innebär. Jag tror faktiskt inte att ens Nilsson tyckte att domslutet var självklart, även om hon naturligtvis inte opponerade sig mot det. Om domaren valt att sansa sig något hade, precis som jag skrev i min första kommentar, ett annat domslut varit möjligt och lämpligt: ”Att domaren aldrig tvekade är inget som talar till hennes fördel eller riktighet i domslutet, kanske precis tvärtom. Varning och frispark hade varit en mer lämplig påföljd.”
Jag är tacksam om du slutar hitta på saker. Var någonstans står det att man måste ha färgade glasögon för att ifrågasätta domslutet eller min uppfattning?
Och nej, din tolkning kring min fråga om domarens hjärna är inte den enda. Jag tycker att domare skall gå på sin spontana känsla, när hon inte har tillgång till VAR. Och domare Persson har tidigt handen på bakfickan. Men visst är det även rimligt att inhämta åsikter från övriga tre domare. Och tittar du på matchen igen (situationen är efter 20.20) kan du se att Persson pratar i sitt headset och tittar ut mot linjen mellan händelsen och att kortet kommer upp. Den kommunikation du efterlyste ägde alltså rum.
Läs igen Johan – jag skrev inte att du skrivit att man behövt färgade glasögon för att ifrågasätta domarens beslut eller din uppfattning. Så visst var det mitt ”påhitt”, men det hade ingen omedelbar koppling till att du skulle ha skrivit så. Därmed har jag heller ingen anledning att ”sluta hitta på saker”. Däremot skrev du att man behövde färgade glasögon för att inte medge regelbrott. Inte heller i det fallet hade jag sådana på mig, vilket väl borde vara tydligt när jag redan i min första kommentar tyckte att varning och frispark vore lämplig påföljd.
Kul att du tycker du behöver peka på tiden för händelsen och, som det verkar, insinuera, att jag inte sett detta eller tillräckligt noga. Händelsekedjan kan också beskrivas som kollision – snabb beslutsprocess (med eller utan konsultation, sannolikt utan med hänsyn till tidsförloppet) – handen på fickan/beslut fattat. I så fall skulle det som eventuellt sker mellan domarna behöva kullkasta det som redan beslutats och så blev det ju inte. Självklart såg också assisterande domarna den dramatiska och tydliga handen-på- fickan-rörelsen och vad den kunde innebära. Givet hur assisterande domare ibland inte ens har koll på den egna linjen och huvuddomaren behöver ändra beslut, samt givet att ”domarteamet” hellre sluter upp kring ett fattat beslut än ifrågasätter det, så tror jag det var precis det som skedde nu också. Det är bekvämast så för en assisterande. Det gäller att skydda sin mest utsatta kollega.
När det gäller ”domarens hjärna” så är det självklart att situationen passerade denna i en mycket snabb beslutsprocess. När jag skriver om ”ryggmärgen” är det bara en symbolisk beskrivning av att beslutsprocessen gick för snabbt och sannolikt fick fel och förödande konsekvens. Vi kan säkert bolla semantik kring vilken tolkning som är den enda eller riktigaste av din fråga, men det kanske är föga meningsfullt, även om jag tror jag klarar mig rätt bra vid en fortsättning.
Kanske kan denna ordväxling enkelt sammanfattas med att du tyckte domaren gjorde rätt och jag hade och har starka tvivel. Möjligen kan du hålla med om det.
För övrigt stämmer det att Fischer gick in i omklädningsrummet direkt efter utvisningen, och att hon stannade där i cirka tio minuter. Verkligen föredömligt agerande.
Apropå skrällar så slog Tyresö ut Hammarby i Svenska Cupens andra omgång.
Vet ej huruvida Hammarby hade ordinarie uppställning eller trodde en svagare elva skulle greja Tyresö. Eller så kanske de inte ens bryr sig om Cupen.
Hammarby hade tre spelare kvar från senaste startelvan i serien, varav två normalt är ordinarie. Tränaren sa i intervjun efter matchen på klubbens sajt att ”nu kan vi styra vår försäsong som vi vill nästa år”. Det andas nästan lättnad över att ha åkt ur. Dock hade detta b-lag ett stort spelövertag och kunde/borde ha vunnit.
En fråga.
Varför detta roterande bland startelvorna i många damlag för att vila spelare? Linköping spelar 22 allsvenska matcher + ett gäng matcher i svenska cupen. Det blir ett 30tal tävlingsmatcher per år. Visst är dom inne i den matchtätaste perioden på året, men 3 matcher på 9 dagar, eller för den delen 8 matcher 34 dagar ( mellan landslagsuppehållen ) klarar de av. Tjejerna är så pass vältränade! Ibland känns de som att ledarna vill leka viktiga och rotera i truppen för att dom ska känna sig märkvärdiga, så som de gör i de största herrklubbarna ( som har 70-80 matcher på år ). Vet att tex Barcelona bytte ut halva startelvan som Linköping gjorde igår mot bottenlaget Huelva i vintras och förlorade med 2-3 hemma och tappade alla chanser att gå om Atl.Madrid.
Tycker framförallt att det är så respektlöst mot egna spelarna i laget, för alla vill spela så mycket de bara kan. Matcher i högsta ligan är aldrig lätta på denna nivå, håller helt med tompa att ledarna får ta på sig ansvaret för Linköpings förlust igår, otroligt oproffsigt agerande mot proffsiga damer.
Pingback: Utöka damallsvenskan för talangernas skull | En blogg om internationell damfotboll