Sent avgörande när Göteborg vann cupen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag var på Valhalla och såg Kopparbergs Göteborg bli cupmästare tidigare i dag.

Som mitt veckoschema ser ut skulle jag egentligen inte kunna se cupfinalen. Men det uppstod en lucka, och på kort varsel blev det en Göteborgsutflykt. En intressant utflykt. Jag kom så sent att jag från parkeringen hörde hur domare Pernilla Larsson blåste igång matchen. Det tog dock lite tid att ta sig in på Valhalla IP.

Tyvärr var inte Kopparbergs Göteborg FC förberett på att det skulle komma 2449 personer. Inte bara för att det tog tid för många att komma in. Utan framför allt för att man bara hade öppnat en kiosk vardera på sitt- respektive ståplats.

Jag såg matchen från ståplats. Där gnälldes det på kiosken i paus. Utöver lång kö fick folk kalla korvar och det mesta var slut redan innan pausen. Det kändes tråkigt. För det satte ner betyget på något som var en riktigt spännande final.

Göteborg var det bättre laget i den första halvleken. De ledde med 1–0 i paus, och det kändes så långt som att hemmaspelarna hade full kontroll på läget. Målet kom efter att annars duktiga Sif Atladotter slagit ett uppspel rakt på Therese Ivarsson och givit Göteborg ett bra anfallsläge. Elin Rubensson snappade upp bollen och tog sig runt på högerkanten därifrån hon slog ett fint inlägg mot bortre ytan. Där fanns Pauline Hammarlund som snyggt nickade in bollen.

I den andra halvleken ryckte Kristianstad upp sig. Och när Jennifer Falk gjorde ett svagt ingripande på ett inlägg högg den tidigare Göteborgsspelaren Amanda Edgren direkt och satte kvitteringen.

På slutet av matchen kändes det som att det skulle bli förlängning. Men tydligen hade arrangörerna en annan känsla. För i minut 86, i ställningen 1–1, utropade man Rubensson till matchens lirare. Man hann tänka tanken att någon annan ju skulle kunna göra tre mål i förlängningen.

Men utnämningen av Rubensson visade sig vara en fullträff. För några sekunder in på övertiden kom Josefine Rybrink in snett i en duell med Rebecka Blomqvist. Domare Pernilla Larsson blåste straff. Jag stod väldigt långt bort, och kunde inte bedöma situationen på plats. Fast den spontana känslan då var att det var straff. När jag sett tv-reprisen känner jag att det inte var fel domslut. Samtidigt kändes det inte självklart, mest för att domare Larsson ju ganska ofta har en rätt hög tröskel innan hon blåser.

Straffen satte matchens lirare säkert. Hon avgjorde sex minuter efter att hon blivit matchens lirare. Ytterligare några minuter senare var matchen slut, och Göteborg fick höja det som kan vara världens fulaste pokal. Jag kan i alla fall inte minnas att jag sett någon fulare.

Så här efteråt känns det lite tråkigt att det var misstag bakom alla tre målen. För det var ju en bra och välspelad match.

Jag trodde att Elisabet Gunnarsdottir sparade spelare när hon startade med de båda juniorerna Kajsa Törnkvist och Tilda Persson mot Göteborg i damallsvenskan i helgen.

Men Törnkvist och Persson startade även i dag. Och de var bra. Jag gillar hur Kristianstad håller på att bygga ett passningsskickligt mittfält med tillskottet av de båda juniorerna och av Anna Welin. Det är ju även otroligt imponerande att gästerna avslutade matchen med tre egna produkter på planen (Törnkvist, Alice Nilsson och Evelina Duljan) – plus Tilda Persson som anslöt till klubben som 15-åring.

Göteborg har inga egna produkter. Faktum är att bara en göteborgare fick speltid i hemmalaget, men att man startade med två stockholmare. Göteborgs lag är dock välbyggt, och totalt sett var det en rättvis seger.

Känslan är ändå att Göteborg är lite sämre nu än laget var för några veckor sedan. Kanske att det framför allt beror på att Rebecka Blomqvist är inne i en liten svacka. Hennes smartness är viktig för att ge lagets spel den där sista spetsen.

159 – då är Sinclair förbi Hamm

Kanada blev som väntat andra laget att säkra en plats i semifinal i Nordamerikas OS-kval. När Trinidad och Tobago besegrades med 6–0 gjorde Christine Sinclair sitt 159:e landslagsmål. Därmed är hon förbi Mia Hamm på listan över de som gjort flest landslagsmål genom tiderna.

Topp fem på den listan ser för övrigt ut så här:

1) Abby Wambach    184
2) Christine Sinclair  159
3) Mia Hamm             158
4) Christine Lilly        130
5) Birgit Prinz            128

Andra fortfarande aktiva spelare högt upp på listan är Patrizia Panico på sjunde plats (110 mål) och Marta på 14:e plats med 100 mål. Bästa svenska landslagsmålskytt är som bekant Lotta Schelin, hon står på 82 mål.

Här ser ni Sinclairs 159:e mål – som betydde 3–0, och Kanadas övriga fem:

Den andra matchen i gruppen bjöd på en liten överraskning. Guyana vände 1–0-underläge till seger med 2–1 mot Guatemala och efter slutsignalen firade de guyanska spelarna som om de vunnit VM-guld.

Guyana är ett lag som jag inte kan något om, men jag har förstått av kommentarer från folk som följer OS-kvalet mer noggrant än jag att de ser rätt bra ut, och faktiskt har en seriös chans att ta en semifinalplats på Trinidad och Tobagos bekostnad. Faktum är ju att Guyana ligger före T&T på målskillnad inför deras inbördes möte natten mot onsdag.

Guyanas spelartrupp innehåller inte några spelare med välkända klubbadresser. Segerskytten Alison Heydorn, som intervjuas en minut in i klippet nedan, spelar i en klubb i USA som heter Ann Arbor United. Och hon låter väldigt amerikansk i intervjun.

I natt avgörs vilket lag som kommer tvåa bakom USA i grupp 1, Mexiko eller Costa Rica. Inför kvalet trodde jag på Costa Rica, men nu känns det som att det är 60–40-fördel för Mexiko. De tar ju andraplatsen på kryss, och mexikanskorna visade mot USA att de är bra på att försvara sig.

Apropå OS-kval tar Pia Sundhage ut sin trupp till det europeiska OS-kvalet i morgon 14.00. Här kör hon lite funderingar inför kvalet. Jag vet inte hur många spelare varje lag får använda i kvalet. I själva OS består truppen av 18 spelare och fyra reserver. Men gissningsvis är det någon eller några fler än 18 i kvalet. Allt talar ju dessutom för att Sundhage tar ut de spelare som var med i Göteborg i januari.

Från Frankrike fick vår förbundskapten i helgen glädjande besked när Lisa Dahlkvist blev målskytt på passning från Caroline Seger. Dala gjorde 1–0-målet när PSG vann cupderbyt mot Juvisy med 2–0. Se målet här.

Även Sofia Jakobsson gjorde ett mål, hon satte 2–0 när Montpellier avancerade efter 3–0 mot Vendenheim. Däremot blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann sin cupmatch med 12–0. Svenskan spelade den andra halvleken i en match där Eugenie Le Sommer gjorde hela fem mål. Vår blivande OS-kvalmotståndare Ada Stolsmo Hegerberg gjorde ett.

Apropå OS-kvalmotståndare gjorde Hollands Vivianne Miedema och Norges Caroline Graham Hansen varsitt 1–0-mål när Bayern München och Wolfsburg vann sina ligamatcher i helgen. Se Miedemas här och Hansens här.

I dag har Rosengårds kvartsfinalmotståndare i Champions League, FFC Frankfurt, spelat sin första ligamatch för året. Man vann med 3–1 mot Hoffenheim i en match som visades på DFB-TV. Jag såg nästan hela matchen – höjdpunkter här – och blev inte jätteimponerad av Frankfurt.

Deras styrka är deras styrka. Det är ett väldigt fysiskt lag som inte står för så mycket skönspel, men som däremot har offensiv tyngd. Jag tyckte att Hoffenheim hade ett bättre passningsspel, men Frankfurt var ändå en storlek större än sina motståndare. Rosengård får se upp i kontringar och vid fasta situationer. Fast oslagbart är definitivt inte det här Frankfurtlaget.

Slutligen lite tankar kring helgens matcher här i Sverige. Där är det ju i första hand Linköping–Eskilstuna som etsat sig fast. Nu har jag sett LFC:s åtta mål på klubbens Facebooksida.

Det är ju inga glädjande bilder för Eskilstuna. Inte på något sätt. Jag har ju fått lite synpunkter från er som sett matchen live i form av kommentarer på förrförra inlägget. Utifrån målen känns analysen att Petra Larsson och Sofie Persson har lämnat stora hål efter sig på Eskilstunamittfältet rimlig.

Kollar man på Linköpings åtta mål är ju nämligen fem av dem spelmål mot samlat försvar. Vid 1–0 och 3–0 får LFC alldeles för lätt komma rättvända på ytan framför Uniteds trebackslinje. Efter paus är den ytan stängd, då slår LFC istället Eskilstuna i djupled.

Det ser ut som att Eskilstunas tränare Viktor Eriksson har rätt mycket att jobba med under de två månaderna fram till seriestart. Nu är klippet väldigt utzoomat, men min känsla är dessutom att åtminstone tre av de åtta målen är bjudningar från landslagsmålvakten Emelie Lundberg.

Eskilstuna var inte det enda laget som lämnade en träningsmatch i helgen med väldigt negativ energi. Kif Örebro blev både besegrade och bestulna i Göteborg. Under matchen gjordes nämligen inbrott i Kif Örebros omklädningsrum. Tjuvarna länsade rummet på datorer, telefoner och andra värdesaker.

Enligt Mia Carlsson på Twitter är det inte första gången det är inbrott på Valhalla under match. Hennes Kristianstad skall ha blivit bestulna under en cupmatch i fjol.

Känns som att Valhalla IP har en hel del att göra på säkerhetssidan. Det här känns ju helt oacceptabelt.

I Örebro har det förresten startats en insamling till spelarna. Läs om den här.

Det var ju alltså en match också. Den vann Göteborg med 2–0. Nedan går det att se matchen i sin helhet. Målen kommer efter 11.30 genom Sara Lindén efter 11.30 och efter 38.40 genom Nathalie Persson. Det andra målet känns rätt billigt.

I andra matcher i helgen vann Piteå med 3–0 borta mot Hammarby i svenska cupen. I träningsmatcher vann Vittsjö med 3–2 mot Bröndby, Djurgården med 3–0 mot Ilves och så spelade Rosengård 3–3 mot Fortuna Hjörring.

Marta, Press, Diaz, Kessler, Blackstenius, Angerer med fler

Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.

Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.

Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.

För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?

Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?

Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.

Se höjdpunkter från matchen här:

Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.

Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.

Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.

Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:

Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…

Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.

Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.

Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.

De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.

Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.

Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.

Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.

När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.

Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.

Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.

Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.

Höjdpunkter från matchen ser du här:

Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.

Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.

Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…

För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.

I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.

Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.

I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.

I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng  i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.

I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.

Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.

Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…

Tysk gåva, svenskmål och Noyola

I morgon spelas det tre intressanta matcher i damallsvenskan. Mest intressant är matchen på Valhalla, där Göteborg och Kristianstad drabbar samman – två lag som överraskade mig positivt i första omgången.

Men även Umeå–Piteå och Linköping–AIK känns spännande. Båda norrlagen inledde med 1–0-segrar medan LFC och AIK står på noll poäng. Där blir det framför allt intressant att se om LFC kan studsa tillbaka och visa att man är en guldkandidat.

De senaste dagarna har det alltså varit uppehåll i damallsvenskan. Däremot har det spelats en intressant match i toppstriden i tyska Frauen-Bundesliga. Där skänkte Frankfurt bort två poäng genom att spela 1–1 borta mot Bayern München utan Olivia Schough.

Jag skriver skänkte eftersom det var precis var Frankfurtmålvakten Desiree Schumann gjorde. Hon mer eller mindre kastade in Bayerns kvittering i 83:e minuten. På en enkel luftboll lyckades hon tvåla bort bollen till Clara Schöne, som stod vid mållinjen och knappast kunde missa. Just efter kvitteringen revanscherade sig Schumann när hon styrde ett långskott från schweiziska Vanessa Bürki i ribban och ut.

Dagens resultat innebär att Wolfsburg plötsligt på allvar är tillbaka i striden om det tyska ligaguldet. Topplagen har sex eller sju matcher kvar att spela och de tre lagen Frankfurt, Wolfsburg och Potsdam skall alla mötas inbördes varsin gång. Här är tabellställningen:

Frankfurt      16      +47      38
Potsdam      15      +39      38
Wolfsburg    15      +38      34

I botten blir läget allt tuffare för Cloppenburg och Sofia Jakobsson. Svenskan spelade hela matchen i dag när man föll mot bollenkollegan Jena med 2–0. Känslan med sex matcher kvar att spela är att Cloppenburgs enda rimliga räddningsplanka är Hoffenheim, som ligger sex poäng före. Jakobssons lag står nu på åtta raka förluster, och har en absolut måstematch till helgen, mot avsågade jumbon Sindelfingen.

Målen från helgens matcher i Frauen-Bundesliga ser du på den här länken.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

* Till Norge där det var premiär i toppserien i dag. Mästarna Stabaek visade klass genom att vinna med 5–0 mot Amazon Grimstad. Osloderbyt Röa–Lilleström slutade 3–3. Där debuterade Mimmi Löfwenius för LSK genom att bli målskytt.

* Även i Frankrike blev det svenskmål i helgen. Det var Josefine Öqvist som satte sitt 17:e för säsongen när Montpellier vann med 5–0 mot Muret. PSG vann med hela 11–0 mot Henin-Beaumont efter tre mål vardera av Marie-Laure Delie och Linda Bresonik. Där spelade inte Kosovare Asllani.

Delies tre mål tar henne upp jämsides med Gaetane Thiney i toppen av skytteligan. Båda står på 20 mål. Öqvist är trea på 17, Laetitia Tonazzi fyra på 14 och Eugenie Le Sommer femma på 12. Lotta Schelin delar sjätteplatsen med Lindsey Horan på vardera 11 fullträffar.

* I engelska WSL står inget lag på full poäng efter två omgångar. Toppmötet Chelsea–Liverpool slutade mållöst. Känslan är att det är just mellan de båda lagen som titelracet kommer att stå.
Tråkigt att blott 503 åskådare såg toppmötet, där Emma Wilhelmsson spelade hela matchen för Chelsea. Publiksiffran säger väl tyvärr allt om vilket svagt grepp damfotbollen har om publiken i den engelska huvudstaden.

* Slutligen till USA och NWSL, där mexikanska Teresa Noyola är omgångens spelare så här långt. Hon kom in som inhoppare för Houston Dash i natt vid underläge 2–1. Med två mål på fem minuter fixade Noyola Houstons första NWSL-seger någonsin. Höjdpunkter från matchen ser du här:

Inte heller i NWSL står något lag på full poäng efter två omgångar. Dock kan både Seattle och Chicago nå dit, eftersom båda är utan poängförlust. De har dock bara spelat varsin match hittills.

Bättre läge får inte Göteborgslagen

I morgon får vi ett nytt stort test på Göteborgspubliken. Det är derby mellan Göteborg och Jitex på Valhalla, och det är fri entré.

Dessutom är det landslagsuppehåll i herrallsvenskan, så den ”hetaste” herrmatchen i Göteborgsområdet i morgon spelas i division 2 mellan Torslanda och Kristianstad. Dessutom är det sagt att vädret skall bli riktigt bra. Så ett bättre läge kan inte damfotbollen i Göteborg att få.

Kristianstad nämnde jag. Där spelas dagens mest intressanta match sportsligt sett. På Vilan kan Mallbacken skicka ner KDFF under nedflyttningsstrecket. Kristianstad har tagit en poäng på sina fem senaste matcher, och har således högst tveksam form. Dock har samtliga matcher varit mot lag på tabellens övre halva. Och när de båda lagen möttes i Värmland vann skånskorna med 2–1. Så KDFF får ändå räknas som ganska klara favoriter.

Söndagens båda matcher – Örebro–Umeå och Sunnanå–Linköping – har inte samma sportsliga laddning som morgondagens. Jag tippar en hemma- och en bortaseger där.

* I morgon 13.00 drar Frauen-Bundesliga i gång med ett intressant toppmöte, Wolfsburg–Bayern München. Det ser ut som att matchen skall direktsändas på DFB-tv. Mer om Frauen-Bundesliga i ett separat inlägg senare.

* Den franska ligan startade förra veckan. Då blev Lotta Schelin målskytt redan efter två minuter vid 4–0-segern borta mot Henin-Beaumont. EM:s skyttedrottning byttes sedan ut i minut 68.
EM:s assistdrottning Kosovare Asllani fick däremot börja på bänken när PSG vann borta Yzeure med 2–0. Svenskan kom in i stället för Kenza Dali i 62:a minuten.

I morgon är det dags för första toppmötet. Det spelas mellan Lyon och Juvisy klockan 18.45. Lyon får se upp med Gaetane Thiney som gjorde tre mål i första omgången.

* I England har Louise Fors blivit målskytt för Liverpool i de två senaste omgångarna. Mot Birmingham satte hon en riktigt snygg frispark. Se den här:

Ligans numera enda svensklag leder WSL. Men guldstriden står mellan tre lag. De andra två är Arsenal och Bristol. Storfavoriten Arsenal tappade poäng i går, då de bara fick 0–0 hemma mot nästjumbon Lincoln. På söndag möts just tvåan Arsenal och trean Bristol. Gissa om Fors och hennes lagkompisar håller tummarna för kryss i den matchen?

* I Norge slutade förra helgens seriefinal i toppserien mellan Stabaek och LSK Kvinner 0–0. Båda lagen är obesegrade i ligan, men det är ändå klar fördel Stabaek som vunnit alla matcher utom de båda mot LSK. Det är således mycket troligt att Caroline Graham Hansen kommer att bli norsk mästarinna. Frågan är om hon också blir svensk?

I går lottades för övrigt semifinalerna i den norska cupen. I Norge är ju cupen ett mästerskap, och har nästan lika hög status som ligan. De båda storklubbarna Stabaek och LSK lottades mot varandra igen. Det innebär att det kommer att bli svensk representation i finalen. För i den andra semifinalen möts svensklagen Avaldsnes och Vålerenga.

* Slutligen återstartar japanska Nadeshiko League i natt, efter ett rekordlångt uppehåll. Under det uppehållet spelade först landslaget det Östasiatiska mästerskapet. Sedan spelades hela ligacupen. Finalen avgjordes förra helgen, och det gick som väntat.

Storlaget Inac Kobe Leonessa vände tidigt underläge mot Okayama Yunogo Belle och vann med 3–1 inför 3781 åskådare i Hiroshima.

På klippet syns hur Saori Arimachi nickskarvar in en fin fripark från Aya Miyama till 1–0. Sedan kvitterar Chiaki Minamiyama innan Beverly Goebel-Yanez utnyttjar en svag utrusning från OS-målvakten Miho Fukumoto till 2–1 för Inac. Vid ställningen 2–1 får vi även se en kanonräddning från VM-målvakten Ayumi Kaihori. Däremot är inte 3–1-målet, som Nahomi Kawasumi gjorde på övertid med på klippet.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Tankar om Göteborg–Tyresö 2–2

Jag har ju utlovat en analys av gårdagens toppmöte på Valhalla. Och löften är till för att hållas. Men den här gången var det ganska svåranalyserat.

Matchen hade nämligen väldigt många ansikten. Framför allt var Tyresö väldigt ojämnt.

Innan jag går in på det spelmässiga vill jag bara konstatera att Tyresö och Malmö under hela säsongen i fjol bara tappade elva poäng vardera. Delar man upp det i mindre bitar blir det två tappade poäng per fyra omgångar.

Efter fyra omgångar i år har Tyresö och Malmö just tappat två poäng vardera. De håller alltså fjolårets snitt. Det innebär i sin tur att om ett lag som Göteborg – som redan har tappat sex poäng – skall vara med och slåss om guldet så måste de omgående börja rada upp trepoängare.

För jag tycker att Tyresö känns bättre i år än i fjol. Stabilare.

Det hindrar inte att Tony Gustavsson har en del att göra med sitt lag. Mer om det strax. Nu till själva matchen.

En match har ju som bekant två halvlekar. I går gav de mig helt skilda vibbar. I den första – även när Göteborg ledde med 2–0 – kände jag att Tyresö var minst en klass bättre. Och att det bara skulle vara en tidsfråga innan målen trillade in.

Det kändes som att Tyresö mer spelade mot sig själva än mot Göteborg.

I den andra halvleken var Göteborg däremot något bättre än Tyresö. Plötsligt satt man inte längre och väntade på en gulröd explosion. Det var förvånande. För visst har GFC vunnit både cupfinalen i höstas och supercupen för en månad sedan, men i båda de matcherna var trots allt känslan att Tyresö hade den klart högre potentialen.

Jag skulle säga en delförklaring var en taktikmiss av tränare Gustavsson. En annan förklaring handlar om rollfördelning. Strax mer om det.

Anita Asante

Anita Asante

I den första halvleken njöt jag av Marta, Veronica Boquete, Christen Press och kanske framför allt av Anita Asante – som var fantastiskt bra. Jag har hyllat den engelska landslagsmittfältare från första gången jag såg henne. Och jag ser inget slut på de hyllningarna. Vilken fantastisk bollbehandling hon har, även i fart. Vilken arbetskapacitet.

Asante i all ära. Det var Tyresö som ägde halvleken spelmässigt sett. Varje gång en Tyresöspelare kom rättvänd mot Göteborgs backlinje kändes det farligt. 7–2 i avslut till gästerna i halvleken är ganska tydlig statistik.
Utöver avsluten vinkades glödheta Press ett par gånger av för offside när hon var fri. Åtminstone den enda kändes hårfin från läktarplats.

Trots att Tyresö kändes klart starkare stod det plötsligt 2–0 till hemmalaget. Det första målet var framför allt en tavla från Carola Söberg. I stället för att gå ut och rensa undan Olivia Schough:s höga chansboll backade Söberg in på mållinjen.
Så får inte en landslagsaktuell målvakt agera när motståndarna har en så hypersnabb forward som Jodie Taylor.

Faktum är att ett lag som Tyresö, som skjuter upp sin backlinje högt hela tiden, måste ha en målvakt som jobbar långt ut – som ett slags extra back.

2–0 var en inläggsfrispark som annars duktiga Lisa Dahlkvist missbedömde. Asante kunde smyga upp bakom och nicka till.

Två misstag innebar två Göteborgsmål. Det är sådan effektivitet som utmärker ett riktigt topplag. Så kanske ändå för GFC…

Men Catrine Johansson bjöd tillbaka. En svag rensning gav Kirsten van de Ven skottläge – och 2–1. Fem minuter senare vände Press bort Johansson och pricksköt in 2–2. Och Press var även nära att dribbla sig igenom och göra 2–3 innan pausvilan. Göteborg var nog rätt nöjt när domare Pernilla Larsson blåste för halvtid.

I halvtid tänkte jag att Tyresöspelarna garanterat skulle fortsätta ta alla chanser att komma rättvända med fart mot Göteborgs backlinje. Och att GFC skulle få väldigt svårt att stå emot.

Så blev det inte på något sätt. Tvärtom tappade Tyresö både fart och spets. Dels för att deras offensiva spelare började ha tre–fyra tillslag, för att sedan passa bollen till en stillastående lagkompis. Dels för att man började chansa med långa bollar från backlinjen, avsedda för Press.

Det senare verkade vara den taktik man gjort upp i paus. För tränare Gustavsson berömde backarna för varenda långboll – trots att de knappt ledde till någon farlighet. Konstigt.

I stället fick Göteborg föra spelet, och skapa de bästa chanserna. Efter paus blev det 4–2 i avslut till Göteborg. Åtminstone ett par av dem var riktigt farliga.
Tyresö däremot hade på 45 minuter bara en riktigt bra chans. Det handlade om inhopparen Jennifer Hermoso:s närskott i slutminuten. Den var i och för sig riktigt farlig – men ändå.

I bilen hem satt jag och funderade över hur Tyresö kunde tappa sin spets så totalt efter paus. Jag fastnade på relationen mellan huvud- och birollsinnehavare. I en film kan inte alla spela huvudroller. Likadant är det i ett fotbollslag.

Och i stort sett alla Tyresös offensiva spelare är vana vid att spela huvudrollen. Såväl Marta, Caroline Seger, Veronica Boquete, Press och Hermoso är spelare som vill ta emot och vårda bollen varje gång de får den.
De är inte lika vana vid att spela på ett tillslag, eller ta långa, offensiva löpningar för sina medspelare.

Att få några av stjärnorna att vilja spela biroller är nog Tony Gustavssons största utmaning med Tyresö.

Apropå Gustavsson blev jag förvånad av hans andra byte. Och det verkade utbytta Veronica Boquete också bli. Jag tycker nog att hon ganska klart överglänste exempelvis Caroline Seger i matchen. Trots det valde Gustavsson att ta av spanjorskan, medan Seger fick spela matchen ut.

Däremot blev jag lite glad när jag såg Göteborgs byten. Jag har flera gånger reagerat över att Torbjörn Nilsson verkar göra förbestämda byten – oavsett hur det har sett ut i aktuell match. Spelare med låg status byts ut varenda gång.

Fast inte i går. Då fick Olivia Schough – som tillhört dem med låg status – spela hela matchen, medan högstatusspelare som Yael Averbuch och Johanna Almgren fick lämna planen. Det kändes korrekt utifrån den match jag såg. För där gjorde både Averbuch och Almgren rätt bleka insatser – en bra bit från den nivå de kan spela på.

Slutligen är det ofrånkomligt att jämföra Jodie Taylor med Christen Press, med tanke på att Taylor tagit över Press roll i Göteborg. Det jag sett hittills av Taylor gör mig glad. Hon blir en attraktion i damallsvenskan. Och jag undrar faktiskt om hon inte hade passat bättre in i Tyresö än vad Press gör.

Det innebär inte att jag tycker att Taylor är bättre än Press – för det gör jag inte. Men engelskan är mer en utpräglad toppforward än amerikanskan. Och det var ju det där med huvud- kontra biroller.