Etikettarkiv: Cupfinal

Sent avgörande när Göteborg vann cupen

Publicerad den av
10

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag var på Valhalla och såg Kopparbergs Göteborg bli cupmästare tidigare i dag.

Som mitt veckoschema ser ut skulle jag egentligen inte kunna se cupfinalen. Men det uppstod en lucka, och på kort varsel blev det en Göteborgsutflykt. En intressant utflykt. Jag kom så sent att jag från parkeringen hörde hur domare Pernilla Larsson blåste igång matchen. Det tog dock lite tid att ta sig in på Valhalla IP.

Tyvärr var inte Kopparbergs Göteborg FC förberett på att det skulle komma 2449 personer. Inte bara för att det tog tid för många att komma in. Utan framför allt för att man bara hade öppnat en kiosk vardera på sitt- respektive ståplats.

Jag såg matchen från ståplats. Där gnälldes det på kiosken i paus. Utöver lång kö fick folk kalla korvar och det mesta var slut redan innan pausen. Det kändes tråkigt. För det satte ner betyget på något som var en riktigt spännande final.

Göteborg var det bättre laget i den första halvleken. De ledde med 1–0 i paus, och det kändes så långt som att hemmaspelarna hade full kontroll på läget. Målet kom efter att annars duktiga Sif Atladotter slagit ett uppspel rakt på Therese Ivarsson och givit Göteborg ett bra anfallsläge. Elin Rubensson snappade upp bollen och tog sig runt på högerkanten därifrån hon slog ett fint inlägg mot bortre ytan. Där fanns Pauline Hammarlund som snyggt nickade in bollen.

I den andra halvleken ryckte Kristianstad upp sig. Och när Jennifer Falk gjorde ett svagt ingripande på ett inlägg högg den tidigare Göteborgsspelaren Amanda Edgren direkt och satte kvitteringen.

På slutet av matchen kändes det som att det skulle bli förlängning. Men tydligen hade arrangörerna en annan känsla. För i minut 86, i ställningen 1–1, utropade man Rubensson till matchens lirare. Man hann tänka tanken att någon annan ju skulle kunna göra tre mål i förlängningen.

Men utnämningen av Rubensson visade sig vara en fullträff. För några sekunder in på övertiden kom Josefine Rybrink in snett i en duell med Rebecka Blomqvist. Domare Pernilla Larsson blåste straff. Jag stod väldigt långt bort, och kunde inte bedöma situationen på plats. Fast den spontana känslan då var att det var straff. När jag sett tv-reprisen känner jag att det inte var fel domslut. Samtidigt kändes det inte självklart, mest för att domare Larsson ju ganska ofta har en rätt hög tröskel innan hon blåser.

Straffen satte matchens lirare säkert. Hon avgjorde sex minuter efter att hon blivit matchens lirare. Ytterligare några minuter senare var matchen slut, och Göteborg fick höja det som kan vara världens fulaste pokal. Jag kan i alla fall inte minnas att jag sett någon fulare.

Så här efteråt känns det lite tråkigt att det var misstag bakom alla tre målen. För det var ju en bra och välspelad match.

Jag trodde att Elisabet Gunnarsdottir sparade spelare när hon startade med de båda juniorerna Kajsa Törnkvist och Tilda Persson mot Göteborg i damallsvenskan i helgen.

Men Törnkvist och Persson startade även i dag. Och de var bra. Jag gillar hur Kristianstad håller på att bygga ett passningsskickligt mittfält med tillskottet av de båda juniorerna och av Anna Welin. Det är ju även otroligt imponerande att gästerna avslutade matchen med tre egna produkter på planen (Törnkvist, Alice Nilsson och Evelina Duljan) – plus Tilda Persson som anslöt till klubben som 15-åring.

Göteborg har inga egna produkter. Faktum är att bara en göteborgare fick speltid i hemmalaget, men att man startade med två stockholmare. Göteborgs lag är dock välbyggt, och totalt sett var det en rättvis seger.

Känslan är ändå att Göteborg är lite sämre nu än laget var för några veckor sedan. Kanske att det framför allt beror på att Rebecka Blomqvist är inne i en liten svacka. Hennes smartness är viktig för att ge lagets spel den där sista spetsen.

Amanda Edgren har gjort 1-1
Göteborg höjer pokalen och kastar hattarna
Göteborg höjer pokalen
Göteborg vinner cupen
Slutsignalen i cupfinalen
Elin Rubensson avgör cupfinalen
Kristianstad jublar över Edgrens mål
Pauline Hammarlund har gjort 1-0

Linköping inledde med en styrkedemonstration

Publicerad den av
12

Den damallsvenska premiäromgången avslutades med en styrkedemonstration från Linköpings FC. Laget vann som premiär med hela 5–0 hemma mot Växjö. Som ni säkert noterat tippade jag i fredags att både LFC och Växjö skulle bli negativa överraskningar i årets serie.

Tipset av LFC som sexa har väckt starka känslor, vilket jag faktiskt tycker är kul. Jag trodde faktiskt inte att tips engagerade er läsare så mycket.

Klart är att om Linköping fortsätter som de startade kan mitt tips av laget snart avskrivas som helt galet. Jag kanske får avgå som tippare. I fjol tippade jag Piteå på sjätte plats – och de vann guld. I år tippade jag LFC på sjätte plats…

Men även om dagens resultat imponerar vill jag nog se ytterligare någon LFC-match innan jag hyllar laget fullt ut. Jag såg i och för sig dagens match rätt okoncentrerat. Det jag såg var ett LFC som var väldigt vasst och farligt i offensiven, men inledningsvis även ganska darrigt i försvarsspelet.

Vid 1–0-ledning tvingades målvakt Emma Holmgren visa hög klass vid minst två tillfällen, när hon räddade vassa avslut från Anna Anvegård. Anmärkningsvärt i LFC var annars att uppskrivna nyförvärvet Julia Ashley började på bänken, och att lagkaptenen och tidigare innermittfältaren Emma Lennartsson var mittback medan Anna Rakel Petrusdottir spelade på defensivt innermittfält. Isländskan värvades ju i första hand som vänsterback, även om det vid värvningen nämndes att hon även hade spelat innermittfältare.

Offensivt har jag varit lite fundersam till hur LFC skall hitta bra uppgifter till både Stina Blackstenius och Mimmi Larsson, två spelare som i grunden vill ha samma roll. I premiären kändes det som att den saken går att lösa. Larsson blev tvåmålsskytt och Blackstenius hade två assist.

Växjö vill nog helst glömma premiären fortast möjligt. Laget hade redan innan avspark kvintetten Katie Fraine, Nellie Ohlsson, Stina Lennartsson, Simona Koren och Adelisa Grabus på skadelistan. Utöver 5–0-smällen fick målvakten och stjärnförvärvet Erin McLeod kliva av redan i 16:e minuten. Tungt.

Positivt dock att Jelena Cankovic kunde göra sin första halvlek för året. För mindre än en vecka sedan hade tränare Henrik Larsson ingen aning om hur länge det kunde dröja innan serbiskan var tillbaka i spel. I dag spelade hon en halvlek. Saker händer snabbt ibland.

Utöver sista matchen i den damallsvenska premiäromgången spelades i dag den första matchen i elitettans andra omgång. Där vann Asarum med 1–0 mot Morön, ett resultat som innebär att blekingarna toppar tabellen på fyra poäng.

Den första omgångens snackis var ett domslut i Stockholmsderbyt mellan Hammarby och BP. Eller snarare ett uteblivet domslut.

Efter att BP-backen Alice Carlsson nickat undan ett inlägg blev hon rammad av Hammarbys Emilia Larsson. Larsson vände sig sedan om, och sköt bollen i mål. På klippet nedan är det lite svårt att se exakt hur Larsson träffar Carlsson, men känslan är att det nog även borde ha blivit ett kort av någon sort.

Det anmärkningsvärda är att domaren var nära och såg kollissionen klart, men ändå valde att döma mål. Ett domslut jag har väldigt svårt att förstå.

Innan vi lämnar svensk mark blev det klart i måndags att cupfinalen spelas på hybridgräs på Gamla Ullevi. Förutsatt att planen där är spelklar till den 1 maj.

Den spontana känslan från det är att valet av underlag är en fördel för gästande Kristianstad. De spelar ju normalt på just hybridgräs, och borde vara mer inspelta på det.

Det har spelats lite matcher utanför Sveriges gränser i dag också. Troligen avgjordes tyska Frauen-Bundesliga i dag, då Bayern München noterade sitt andra raka kryss. Nina Burger och Gina Lewandowski gjorde målen när SC Sand och Bayern spelade 1–1. Den kanonform som Bayern inledde 2019 med tycks vara som bortblåst.

I och med dagens resultat leder Wolfsburg serien med en poängs marginal, trots att man har en match mindre spelad. Det läget missar inte Nilla Fischer med vänner.

I Italien har Juventus och Fiorentina i dag säkrat sina platser i cupfinalen. Det är verkligen en avgörande vecka i Italien. På påskafton spelas nämligen sista ligaomgången. Juventus har guldläge med 53 poäng, Fiorentina är tvåa på 52 och trean Milan har 51.

För Juventus väntar bortamatch mot ett Verona som säkrade kontraktet i förra omgången. För Fiorentina väntar hemmamatch mot Roma medan Milan tar emot Chievo.

I kväll var det alltså returer i cupens semifinaler. Juventus och Milan spelade 1–1, vilket innebar att Petronella Ekroth:s lag gick till final med totalt 3–2, och Stephanie Öhrström:s Fiorentina nådde finalen via 2–0 i dag och totalt 3–1 mot Roma.

I England firade Manchester United i kväll uppflyttning till WSL, man gjorde det efter 5–0-seger mot Aston Villa. Det blir spännande att följa Uniteds framtida framfart. Det känns ju troligt att laget redan under sin debutsäsong i högsta ligan kan utmana i toppen.

Slutligen noteras att Alex Morgan kommit med på Time Magazines lista över de 100 mest inflytelserika människorna i världen i år.

Det beror förstås på mer än bara sport. Hennes och det amerikanska landslagets kamp för bättre förhållanden lär ha bidragit till att hon kom med i det här fina sammanhanget.

Slutligen ett mindre roligt besked. Efter mycket funderande har jag beslutat att jag framöver inte kommer att tillåta direkta diskussioner mellan signaturerna ”axel” och ”The Observer”. Jag gillar inte censur, men känner att det bara leder till smutskastning när aktuella signaturer interagerar med varandra.

Rosengård var lite tyngre, och lite bättre

Publicerad den av
7

Då har jag också sett cupfinalen. Mitt lag hade match tidigare under kvällen, vilket gjorde att jag har sett matchen i efterhand. Men för en gångs skull lyckades jag undvika att höra resultatet, vilket var trevligt. Därmed levde ju spänningen för min del nästan ända fram till midnatt…

Prestigemötet mellan Sveriges i särklass två bästa lag var rätt slött och tråkigt de första 20–25 minuterna. Under den andra halvan av den första halvleken kändes det som att Linköping höll på att koppla ett litet grepp, dock utan att skapa någon riktigt farlig chans.

Efter paus tyckte jag att Rosengård däremot hade rätt bra kontroll. De var lite tyngre, lite bättre. De lyckades då plocka bort Claudia Neto rätt väl ut matchbilden, vilket skapade defensiv kontroll. Dessutom fick Rosengård in viktiga duon Anja MIttag och Ella Masar McLeod i matchbilden.

Lite typiskt att segermålet kom sedan Neto och Kosovare Asllani sprungit ihop på mitten, och Mittag snott bollen. Resten av anfallet var lysande med Caroline Seger till Masar, till Mittag och till Sanne Troelsgaard. Att danskan sköt via ribban kändes väl i och för sig som att hon använde sig av onödigt små marginaler…

Det märktes väl i båda lagen att man inte är klara med sina lagbyggen, att det är många roller som återstår att besätta. Det kändes på att passningarna på offensiv planhalva ofta hade väldigt dålig adress. Mest jobb med lagbyggen återstår nog i Linköping, som dock bör ha större potential. Det finns nämligen mycket kreativitet i den truppen. Men där finns också väldigt många valmöjligheter, vilket försvårar lagbygget. Rosengård däremot har numera en ganska tunn trupp, något som märktes på hur bemanningen på bänken såg ut under cupfinalen.

Med tanke på alla de kreativa spelare som Linköping har blev jag lite besviken över hur lite de lyckades skapa. Jag fick det bara till en riktigt het målchans, och det var i den andra halvleken när Lina Hurtig:s inspel nådde Kristine Minde. Sedan hade man även några halvchanser, men ingen som kändes speciellt farlig.

Under tiden jag har skrivit det här inlägget har det blivit måndag, och i dag 14.00 presenteras Peter Gerhardsson:s första landslagstrupp (se presskonferensen här). Det blir väldigt spännande att se vilka spelare som tas ut där.

I någon intervju sa Gerhardsson ju att de 23 spelare som kommer med här, det är de 23 han och Magnus Wikman tror mest på. Frågan är om inte den allra mest intressanta frågan är vilka forwards som kommer med.

I forwardsfrågan är det flera av er som brukar kommentera här på bloggen som förordar att det svenska anfallet skall byggas kring Marija Banusic. Hon är en smart och teknisk spelare som jag gärna ser i truppen. Men ännu tycker jag att hon har rätt mycket att bevisa innan hon är en spelare för startelvan.

Det har i och för sig varit från tv, vilket är långt ifrån klockrent när man skall kolla in spelare, de riskerar ju att vara utanför bild under långa stunder. Men jag har nu försökt studera Banusic i de två senaste matcherna. Betyget är ganska långt ifrån lysande, hon har varit väldigt stillastående i båda matcherna. I cupfinalen var hon inte inblandad i något alls av värde, tvärtom blev hon totalt bortplockad av Rosengårds backlinje och dessutom utbytt när Linköping behövde jaga kvittering. Det är inget bra betyg för en forward.

Tyvärr var det få svenska spelare som kvitterade ut höga betyg i cupfinalen, det var i första hand utländska spelare som var bäst. Men skall jag nämna några så blixtrade Lina Hurtig till, Tove Almqvist hade en bra period i den första halvleken och så tycker jag att Caroline Seger såg bra ut efter paus. Det skall bli spännande att se om den trion finns med bland Gerhardssons 23 spelare. Mycket spännande.

Ojämn cupfinal, Mittag och Solo

Publicerad den av
Svara

Efter ett antal späckade dagar har jag nu också till slut sett cupfinalen. Det var en väldigt bra match, men det var även oväntat stor klasskillnad på lagen. Jag tycker faktiskt att Rosengård var bättre än Linköping på alla positioner, på allt.

Det här innebär förstås inte automatiskt att Rosengård även kommer att vinna damallsvenskan. Där har Linköping dubbla fördelar. Dels har man tappat färre poäng, dels har man höstens seriefinal på hemmaplan den 9 oktober.
Med tanke på smällen i cupfinalen känns det även som en fördel för LFC att de får lite tid att smälta den här smällen.

Marta har med rätta fått mycket beröm för sin insats i cupfinalen. Det jag sett av henne i år är hon tveklöst damallsvenskans bästa spelare. Pernille Harder är också bra, men som jag ser det har danskan fortfarande en bit kvar till Martanivå.

Rosengårds brasilianska affischnamn borde ju ligga bra till för att återigen vinna Ballon d’Or, som världens bästa spelare under 2016.

Det som imponerade mest på mig i cupfinalen var dock inte Marta – det var kvaliteten på Rosengårds lagspel. Både offensivt och defensivt.

Rosengårds kollektiva press fick Linköpings landslagsbacklinje att bli sönderstressad i speluppbyggnaden. Inte nog med att Linköpings spelare hade klart sämre passningskvalitet, de kändes även stabbigare och hade sämre bollbehandling.

Utöver dåliga passningar från backlinjen reagerade jag över att Linköpings mittfältare inte kändes tillräckligt snabba i fötter och tankar. De blev ofta stillastående med bollen, till synes villrådiga.
Rosengårds spelare däremot verkade redan veta vad de skulle göra innan de fick bollen. De var mycket bättre på att flytta bollen i mottagningen och stod dessutom mycket oftare för precisa direktpassningar.

Rosengårds 3–1-seger var alltså hur säker som helst. Verkligen odiskutabel.

Men när lagen möts i den damallsvenska seriefinalen om knappt 1,5 månader kan det bli ett annat resultat. För LFC har ju nämligen en imponerande spets. Även när laget var spelmässigt överkört skapade man flera 100-procentiga målchanser. Dessutom är sannolikt Fridolina Rolfö ett tyngre avbräck för LFC än vad Gaelle Enganamouit är för Rosengård.

Slutligen lite spelarkritik. I Linköping var Stina Blackstenius den enda spelare jag tyckte var riktigt bra. Hon visade skön vinnarvilja. Hos Rosengård var i princip alla bra. Ella Masar McLeod går exempelvis från klarhet till klarhet. Hon är årets stora överraskning i damallsvenskan.

Sedan blev jag väldigt glad av att se Lotta Schelin. Hon växte under OS, och hennes första halvtimme i cupfinalen var det bästa jag har sett henne mot starkt motstånd på många år. Hon var till och med riktigt bra felvänd, något jag inte ens kan minnas när jag senast såg. Det kändes verkligen lovande, både för Schelin själv, landslaget och för Rosengård.

* Det om cupfinalen. I damallsvenskan tog Kvarnsveden och Kristianstad blytunga segrar i helgen. Den enda damallsvenska match jag hann kolla lite på var Umeå–Kvarnsveden, och av vad jag såg var gästernas seger helt i sin ordning. Borlängelaget var det klart bättre laget.

För Umeå är det en jobbig period, även om man kunde glädjas åt att både Hanna Glas och Hanna Folkesson kunde göra sina första inhopp i årets serie. Utöver att man är tabelljumbo kämpar ju klubben för att få ihop sin ekonomi. I förra veckan kom krav om sänkta löner från sponsorerna, något som fick kanslichefen Maria Viksten att skriva följande kommentar på klubbens hemsida.

Ett annat lag som har det jobbigt är Mallbacken. Här handlar det dock bara om det sportsliga. Laget är för dåligt i matcherna mot övriga bottenlag. Man har inte vunnit en enda match mot de övriga lag på den undre tabellhalvan – det kan kosta Mallbacken sin damallsvenska plats.

* I elitettan såg Växjö DFF till att öka spänningen i kampen om den andra damallsvenska platsen. Växjö vände 0–1 till 2–1-seger efter två sena mål av ugandiska Ritah Kivumbi. Se höjdpunkter här.

Resultatet innebär att fyran Växjö nu bara är fyra poäng bakom tvåan Hammarby. Mellan dem finns Hovås Billdal, två poäng från allsvensk plats.

* Dags för en liten internationell utblick. Dagens stora nyhet är att Anja Mittag lämnar PSG, hon har skrivit på för Wolfsburg. Det innebär att den tidigare Rosengårdstrion Mittag, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann är återförenade i den tyska storklubben.

Till helgen drar Frauen-Bundesliga igång och känslan är att det blir en kamp i 22 omgångar mellan Wolfsburg och Bayern München. Övriga lag får kämpa om tredjeplatsen.

* I USA har Hope Solo valt att avsluta sin säsong även i klubblaget Seattle Reign. Hon anser sig helt enkelt inte ha kraft att spela vidare efter avstängningen och uteslutningen från landslaget. I dag släpptes ett klipp från en kommande dokumentärfilm, klippet är från precis efter att Solo fått beskedet om att hon inte längre är välkommen i landslaget.

Känslan av Solohistorien är väl att hon inte är välkommen tillbaka till landslaget efter avstängningen. Att det här är slutet för Solo. USA brukar vara bra på att hylla sina hjältar. Men det här känns ju vansinnigt dåligt skött. Vansinnigt dåligt.

* På torsdag lottas sextondelsfinalerna i Champions League. Gruppspelet spelades klart i helgen, därifrån avancerade nio lag. Apollon och Minsk var klara redan efter två matcher. I helgen gick de sällskap till sextondelsfinalerna av Avaldsnes, Breidablik, Biik Kazygurt, Medyk Konin, FC Zürich, Twente och Sarajevo. Det var väntade lag i åtta fall. Enda överraskningen var väl att Minsk slog ut Standard Liege.

I lottningen är Rosengård seedat och Eskilstuna oseedat. Eskilstuna kan alltså ställas mot Lyon, Wolfsburg eller Bayern München redan i första omgången. Det vore förstås en riktig mardrömslottning.

För Rosengård är tuffaste lotterna Manchester City, Chelsea och LSK Kvinner. Mer om alla tänkbara lottningar finns här.

Cupfinal och marknadsföring

Publicerad den av
3

15.00 är det dags för cupfinal. Matchen sänds på SVT1 med start 14.45. Det blir förstås en hyperintressant prestigematch, och en på förhand mycket oviss sådan. Eftersom varken Rosengård eller Linköping spelat några riktiga matcher på länge är det omöjligt att veta var lagen står formmässigt.

Jag tycker att Rosengård får räknas som knappa favoriter, inte minst på grund av att de har hemmaplansfördel. Men Linköping har visat sig vara ett bra cuplag, så helgardering känns rimligt.

Dagens försnack till finalen på sociala medier har inte handlat om sportsliga frågor, utan om bristfällig marknadsföring. Läs Sydsvenskans krönika i ämnet här.

Apropå marknadsföring och damfotboll har jag och Torbjörn Nilsson satt ihop lite tankar kring sporten. Här är första inlägget av två:

God jul med finalbilder

Publicerad den av
Svara

Julafton närmar sig och jag hade tänkt att släppa damfotbollen, och i stället ägna mig åt lite julklappsrim, samtidigt som jag skall lyssna till Jussi Björling.

Eftersom fotbollsserierna nu tar några dagars paus tänkte jag också ta lite julledigt de närmaste dagarna. Men det handlar inte om någon långsemester, utan jag är tillbaka i mellandagarna.

Fast innan jag går på ledighet tänkte jag erbjuda en liten julklapp, kanske framför allt för alla Göteborgssupportrar.
För jag hade lite bilder från säsongen kvar i datorn. De kommer från finalen i Svenska cupen tidigare i höst. Den spelades som bekant mellan Göteborg FC och Tyresö FF en mörk och kall kväll. Min fotoutrustning/fotograftalang visade sig otillräcklig, för det blev en väldigt stor andel oskarpa bilder.

Här är ett galleri med de minst oskapa: God jul.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här bilderna en och en:

100 000 för en matchhjälte med skön inställning

Publicerad den av
2

Stina Segerström höjer pokalen.

Klockan har passerat midnatt med ett gäng minuter, och ytterligare en arbetsdag är över. Det var en rätt hektisk dag, som bland annat innefattade ett besök på Valhalla för cupfinalen.

Torsdagen den 11 oktober 2012 var förstås en stor dag för Göteborg FC – som försvarade sin cuptitel. Det var också en stor dag för den här bloggen. Någonstans vid 10-tiden på förmiddagen passerade nämligen räkneverket 100 000 sidvisningar. En milstolpe.

Just 100 000, fast kronor, fick Göteborg för cupsegern. Det var en intressant match jag fick se på Valhalla. Länkar med målen finns här och här.

Göteborg har verkligen en grymt stark startelva, när alla är med. I dag var alla med. Dessutom var Kristin Hammarström, Marlene Sjöberg och alla lagets fem utländska spelare lysande.

Camille Levin är en otroligt duktig ytterback. När hon slängde sig fram och täckte ett närskott från Marta i andra halvlek, då räddade hon dessutom segern till Göteborg.

Innermittfältet med Anita Asante och Yael Averbuch är makalöst starkt, och bolltryggt. Ibland litar dock medspelarna så mycket på Asante och Averbuch att duon får bollen i väldigt svåra lägen. Oftast löser mittfältseleganterna även de problemen. Men upprinnelsen till Tyresös kvittering var ett exempel när Asante inte klarade av att lösa gåtan.

Framåt gjorde väl Ingrid Wells sin klart bästa match i Göteborgströjan? Hon var bolltrygg, passningsskicklig och nästan alltid spelbar. Varför blev hon utbytt?

Och som grädde på moset har Göteborg det dödliga vapnet, Christen Press. När jag stötte på henne i guldyran nere på planen efter prisutdelningen passade jag på att berömma henne för hennes utmärkta blogg.
Däremot glömde jag att plussa för hennes hjälteroll i själva matchen. Det borde jag ha gjort. För det var ju trots allt Press som gjorde 1–0, och som fixade den avgörande straffen i början av den andra förlängningskvarten.

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Straffen satte Marlene Sjöberg hur säkert som helst. Och visst blir man glad när man lyssnar på en spelare som säger så här om att lägga en avgörande straff:

”När de fällde Christen blev jag skitglad. Jag älskar när det blir straffar. Jag njöt verkligen av situationen. Jag hade ett litet leende hela vägen från mittlinjen fram till straffpunkten.”

Göteborg vann matchen på sitt väl genomarbetade försvarsspel. Utöver straffen gjorde Sjöberg ett utmärkt defensivt arbete mot Marta.

Även om Tyresö hade mest boll var det jämnt i klara målchanser. Kanske att Göteborg till och med hade någon mer.

Varför vann då inte stjärnspäckade Tyresö?

Ett svar torde vara att det går att köpa stjärnspelare. Men det går inte att köpa vinnarkultur. Den måste man bygga själv.

Ett annat är att laget har tappat mycket av sin defensiva stabilitet sedan Linda Sembrant drog av sitt korsband. Med henne hade man trygghet bakåt.
I kväll stod tränare Tony Gustavsson långa perioder och försökte få sin backlinje att jobba på rätt sätt mot Christen Press. Det lyckades väl sisådär.

Just Gustavsson tog även ett par konstiga beslut i sin coachning. Först så förstår jag inte varför han använder Emilia Appelqvist i mittförsvaret, på Sembrants plats. Som jag ser det borde bänkade Annica Svensson vara ett bättre alternativ i den rollen.
När Gustavsson bytte ut Appelqvist, och satte ner Elaine som mittback upplevde jag det som att laget fick mycket större defensiv trygghet.

Bytet av pigga Meghan Klingenberg förstod jag inte heller. Amerikanskan känns som en tänkbar matchvinnare. Det hade väl varit bättre att flytta upp henne, än att ta ut henne?

Slutligen upplevde jag det som att det gnälldes lite för mycket i Tyresölägret. Domaren Linn Andersson gjorde ingen höjdarmatch. Men många Tyresöspelare lade alldeles för mycket energi på att gnälla på domaren. Så vinner man inga titlar.

Och som det ser ut nu kommer inte Tyresö att vinna någon titel i år. Det skulle förstås vara ett gigantiskt misslyckande med den trupp man har.
För det är ju inte svårt att se vilken potential som finns i laget. Bara att få se Vero Boquete:s bollbehandling är ju värt entrépengen till varje Tyresömatch. Och även om Marta gnällde och hade det ganska tufft, så gjorde hon ett mål och var nära att hon göra ett par till.

Men vi som såg finalen i dag såg alldeles för få vinnare i Tyresölägret. De stora vinnarna i kväll hette Press, och framför allt – Sjöberg.

Göteborg hade tur med lotten

Publicerad den av
Svara

Göteborg FC drog vinstlotten nu på förmiddagen, och får hemmaplan i cupfinalen som spelas antingen den 10 eller 11 oktober.

Det var bra för Göteborg, och för matchen. För hade Tyresö fått hemmaplan känns det som att det bara kunnat sluta på ett sätt. Med klar hemmaseger.

Men på Valhalla är Göteborg starkt. Och med tanke på att man ser ut att börja få ihop sitt lag så kan det bli en riktigt intressant final – även om Tyresö är favoriter med 65–35 även i Göteborg.

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Publicerad den av
Svara

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Kan Göteborg förhindra att cupfinalen blir ett gigantmöte?

Publicerad den av
3

Snacket inför damallsvenskan om att vi har den jämnaste serien i världen har inte haft så mycket bärighet i verkligheten.

För Malmö och Tyresö har gjort serien till en tvekamp. Och i kväll kan de båda giganterna cementera sin ställning som Sveriges två överlägset bästa lag. De spelar nämligen semifinaler i Svenska cupen mot varsitt lag från Göteborgsområdet.

Tyresö tar emot Jitex, och allt annat än hemmaseger vore en megaskräll. Jag ger Jitex mindre än 5 procents chans, och tippar att Tyresö vinner med minst tre måls marginal.

Malmö får det svårare. De skall till Valhalla och ställas mot hemmastarka Göteborg FC. Givetvis är Malmö favoriter, men inte till mer än 60–40. För dels har GFC visat sig vara ett bra cuplag – man är ju regerande mästarinnor. Dessutom är cupen Göteborgs chans att få med sig något riktigt positivt från säsongen 2012. För i allsvenskan är alla klubbens chanser borta.
Så GFC går in i dagens semifinal med en större morot än Malmö.

Men efter att ha sett Ramona Bachmann, Anja Mittag och även Elin Rubensson visa både kreativitet och effektivitet mot Linköping i söndags så tror jag ändå att Malmö till slut kommer att vinna i kväll. Framför allt visade Mittag makalös nivå på Folkungavallen. Avsluten till 3–3 och 4–3 var verkligen högklassiga.

Jag känns alltså högst troligt att vi får en riktig prestigefinal i cupen mellan Sveriges två bästa lag den 10 oktober.

Och det är ju inte omöjligt att det blir en till ren guldfinal, en knapp månad senare, den 3 november. Då med ett SM-guld i potten.