Så här slutar (nog) damallsvenskan 2019

Silly season är över och i morgon sparkas damallsvenskan igång i Varberg. En damallsvensk premiär skall förstås föregås av ett damallsvenskt tips.

Så här är ett mycket långt inlägg med mina tankar inför årets seriespel. På slutet har jag även ett kort stycke om vår näst högsta serie, elitettan.

Men fokus ligger på damallsvenskan. Och det är verkligen inte lätt att tippa serien i år. I går var det upptaktsträff, och där blev Linköpings FC utropat som guldfavorit. Tyvärr kändes det tipset meningslöst.

För EFD hade gjort om det misstag som gjordes på herrallsvenskans upptaktsträff häromåret, man hade öppnat för alla att rösta. Sånt brukar bara leda till att den klubb som har flest aktiva supportrar får guldtipset. Och de klubbar som har minst aktiva supportrar hamnar i botten. Där hittar vi Växjö och Kungsbacka.

Här är tipset från damallsvenskans upptaktsträff 2019.

Det hade varit mycket mer intressant att verkligen få höra hur experterna i och kring damallsvenskan tippar. Hoppas man gör rätt igen på nästa års upptaktsträff.

Den mest intressanta genomgången av heta kandidater till att vinna eller åka ur som jag har hittat har faktiskt tidningen Norra Halland stått för. Den hittar ni här. Där är det bara Linköpings Olof Unogård som tippar LFC som guldmedaljörer. LFC nämns också av Göteborgs Marcus Lantz, men han gör ju en rejäl gardering.

Totalt sett är det Göteborg som nämns av flest (sex av tolv), knappt före Rosengård (fem) och Kristianstad (tre). Noterbart också att det bara är nämnde Marcus Lantz som nämner regerande mästarinnorna från Piteå i sitt guldtips.

Min tips överensstämmer ganska väl med tipsen i tidningen Norra Halland. Men det är som sagt inte lätt. Jag känner att det finns fem–sex lag som har rimliga chanser att ta hem guldet. Och ytterligare några som kan sluta på medaljplats. Det är fler toppkandidater än det funnits på förhand på mycket länge. Kanske fler än någonsin tidigare.

I fjol kändes det i och för sig också öppet. Men inte så öppet som det till slut blev. Kanske att vi får se en omvänd utveckling i år. Alltså att det känns vidöppet nu, men att vi ändå till slut får en ganska klar segrare.

Säsongsupplägget är något som försvårar tippandet. Eftersom VM börjar redan i början av juni består vårsäsongen bara av sju matcher. Sedan blir det ett långt uppehåll följt av 15 omgångar i höst.

Ganska snart väntar alltså en ny silly season, vilket kan kasta om i trupperna. Bland annat vet vi ju redan att Linköping får in Nilla Fischer, samt att Rosengård har fyra tunga kontrakt som löper ut efter våren. Vi vet också att exempelvis Göteborg har valt att börja med en tunn trupp, men att det kan bli tal om breddning under sommaren.

Ett tips är ju ett slags gissning. Och i samband med att jag tippar årets damallsvenska brukar jag rätta fjolårets tips, delvis för att ni skall få en uppfattning om hur trovärdig min gissning är.

Alla som provat vet att det är jättesvårt att tippa alla lag på exakt rätt placering i en serie. Det enda man kan vara säker på är att man inte kommer att få alla rätt. Därför brukar jag ge godkänt om man är max två steg ifrån lagens slutplacering. I fjol var mitt tips ovanligt bra. Jag fick godkänt på hela tio av tolv lag – nytt personbästa i damallsvenskan.

Det hela drogs dock ner av att jag missade guldvinnande Piteå rejält, jag hade ju dem som sexa. Så den lilla skämskudden fick ändå plockas fram.

Totalt sett blev utfallet av fjolårets tips så här:

Rätt placering: Tre lag – Göteborg, Kristianstad och Kalmar.
En placering fel: Fyra lag – Eskilstuna, Djurgården, Vittsjö och LB07.
Två placeringar fel: Tre lag – Rosengård, Linköping och Hammarby.
Tre placeringar fel: Ett lag – Växjö.
Fem placeringar fel: Ett lag – mästarinnorna Piteå…

Vi får se om jag kommer att ligga lika nära facit i årets tips, eller om den stora skämskudden åker fram efter den sista omgången den 26 oktober.

När man gör ett tips är historiken en viktig faktor. Därför har jag bland annat tittat tillbaka på fjolårets damallsvenska ur lite olika synvinklar. Jag har kollat hur lagen stod sig på hemmaplan:

Damallsvenska hemmatabellen 2018:
1) Rosengård      +33   26
2) Göteborg FC   +14   25
3) Piteå                +10   24
4) Kristianstad       +8    24
5) Linköping          +8    21
6) Växjö               +13   21
7) Eskilstuna         +8    19
8) Djurgården       +4    18
9) LB07                –3    16
10) Vittsjö             +3    13
11) Hammarby     –6     12
12) Kalmar          –30      0

…och hur man klarade sig på bortaplan:

Damallsvenska bortatabellen 2018:
1) Piteå                 +8    24
2) Göteborg        +13    22
3) Rosengård        +4   19
4) Kristianstad       –4   15
5) Vittsjö                +3   13
6) Linköping          +3   12
7) Hammarby        –4    12
8) Eskilstuna        –14    12
9) LB07               –12    10
10) Djurgården      –9      9
11) Växjö              –12     8
12) Kalmar           –38     3

Jag har också kollat in hur hösttabellen såg ut. På något sätt är det ju ändå höstens sinnesstämning som lagen tar med sig in i 2019, även om det nästan har gått ett halvår sedan senaste seriematchen.

Damallsvenska hösttabellen 2018:
1) Rosengård     +22   25
2) Göteborg       +21   25
3) Piteå              +14   24
4) Kristianstad     +2   20
5) Eskilstuna        –3   19
6) Linköping        +7    15
7) Växjö               –5    15
8) Vittsjö              +5   14
9) Djurgården       –2   14
10) LB07            –12   12
11) Hammarby   –14     9
12) Kalmar         –41     0

Sedan har jag först bedömt nyförvärv mot förluster och kollat bredden på trupperna samt kikat lite på resultat under försäsongen, framför allt är ju Svenska cupen intressant. Flera av lagen har jag dessutom sett på tv eller live under våren, vilket förstås är en väldigt viktig faktor.

När det gäller nyförvärv och förluster finns hela listan, inklusive befintliga spelartrupper, på bloggens separata Silly season-sida.

I slutändan har det ändå varit magkänslan som har fått bestämma. Det finns som sagt fem–sex lag som med rätta siktar på att slåss om guldet i år. Det är även så att varje serie alltid har något lag som överraskar positivt, och något som gör en bottensäsong. Att pricka de lagen är en extra stor utmaning.

Innan jag börjar min genomgång av damallsvenskan 2019 tänkta jag bjuda in er läsare att vara med och tippa damallsvenskan och elitettan. Skriv gärna in era tips i kommentarsfältet, så kan vi jämföra vem som lyckats bäst framåt hösten.

Och tveka inte på att tippa även om det redan skulle ha spelats någon eller några matcher när du ser det här.

Därmed är det dags. Här är mitt tips av damallsvenskan 2019:

Elin Rubensson steget före Petra Johansson

1. Kopparbergs Göteborg FC

Placering i fjol: Tvåa med 47 poäng och målskillnaden 54–27.
Bästa nyförvärv: Vilde Böe Risa
Tyngsta förlust: Olivia Schough

Anfört av en formstark Elin Rubensson och en målhungrig Rebecka Blomqvist gjorde Göteborg en stark höst i fjol och tog den andraplats som innebär spel i Champions League till hösten.

Efter säsongen förlängde man med alla sin toppspelare utan Olivia Schough. Där strandade förhandlingen, och till slut lämnade hon för Djurgården.

Känslan är ändå att Göteborg har ett bättre lag nu än man hade i höstas. Man har fått in en riktigt bra innermittfältare i norska landslagsspelaren Vilde Böe Risa, en spelare med kapacitet att kämpa om titeln som seriens mest värdefulla spelare.

Kantspelet har förbättrats genom finska landslagsmittfältaren Natalia Kuikka. Plus att spetsen förbättrats genom att Pauline Hammarlund är frisk och tillbaka.

Göteborg är helt klart starkare nu än man var i höstas. Man har visat upp ett otroligt vägvinnande spel under försäsongen, och laget är ju klart för cupfinal. Allt bygger på ett väldigt snabbt och fint passningsspel med hårda och precisa bollar längs marken. Man har en väldigt god förmåga att hitta passningar till medspelare som kommer med fart.

På gårdagens upptaktsträff beskrev tränare Marcus Lantz sina duktiga finländska kantspelare Kuikka och Emma Koivisto så här:

”Man sätter igång dem i första minuten, sedan springer de i 95 minuter upp och ner.”

Tränare Lantz sa även i går att laget utöver arbete med offensiven och ett högt presspel även har lagt kraft på att förbättra vinnarkulturen:

”Vi vill ändra om Göteborg från att vara det där härligt goa Göteborg som är nöjt med saker. Ställer vi upp skall vi vinna.”

Guldtipset kändes länge solklart. Men sedan såg jag Göteborg på plats i genrepet mot Kif Örebro. Då stod laget för ett riktigt ras, och jag började tvivla en aning. Efter den matchen sa Lantz till mig att han inte tyckte att jag skulle tippa Göteborg först.

En koll på hur tunn bänk laget hade skapade ytterligare funderingar. För utöver den hyperstarka målvaktsduon Loes Geurts och Jennifer Falk är Göteborgs spelartrupp fortsatt tunn. Laget var tunt i höstas och man kommer definitivt att behöva bredda inför höstsäsongen där man skall varva spel i damallsvenskan med Champions League.

Jag tror att Göteborg tar in några nya spelare under sommarfönstret. Och jag tror alltså att klubben får fira sitt första SM-guld i höst. Det är inte omöjligt att man kan bli dubbla mästarinnor. För laget är ju även favorit att vinna cupfinalen hemma mot Kristianstad den 1 maj.

FC Rosengård

2. FC Rosengård

Placering i fjol: Trea med 45 poäng och målskillnaden 55–18.
Bästa nyförvärv: Jessica Samuelsson
Tyngsta förlust: Simone Boye Sörensen

FC Rosengård är ett väldigt svårbedömt lag. Som synes ovan vann man hösttabellen i fjol. Man var även bäst på hemmaplan, gjorde flest mål och släppte in minst.

Ändå slutade man bara trea. Man gjorde det trots att man ledde serien inför sista omgången, och trots att man skapade massor av målchanser på Ullevi i avslutningsmatchen.

Utöver att man tappade guldet i Göteborg åkte man överraskande ut mot Slavia Prag i Champions League under senhösten. Och i vår lyckades man inte ta sig till semifinal i Svenska cupen. Kristianstad vann Rosengårds grupp efter att ha rest sig från 0–2 till 2–2 på Malmö IP.

Allt det här tillsammans indikerar att den vinnarkultur som tidigare funnits i FC Rosengård inte är kvar. Tvärtom har känslan varit de senaste åren att Malmöklubben drabbats av stora darren när det dragit ihop sig. I varje fall i seriespelet. För tidigare år har man ju faktiskt varit väldigt bra i Svenska cupen.

Stora Rosengård håller på att anpassa sig efter en ny verklighet. Och man kämpar med att få igång en ny vinnarkultur. Som jag skrev på Silly seasonsidan behöver Rosengård fler vinnare för att återigen kunna bli ”Sveriges ledande förening inom damfotboll”, som man presenterar sig på sin hemsida.

Hade det inte varit för att laget darrat i avgörande lägen skulle jag placerat dem överst. Det trots att det finns en del frågetecken kring truppen. Bland annat har man bara halvårskontrakt med fyra bärande spelar: Iva Landeka, Hailie Mace, Sanne Troelsgaard och Anja Mittag.

Spelmässigt har jag tyckt att laget gjort för få mål på sina många chanser. Jag har efterlyst en måltjuv som är snabb i djupled, som kan avlasta Mittag. Jag har varken sett Mace eller nya nigerianskan Anam Imo i aktion. Kanske att någon av dem kan lösa den biffen?

I övrigt på spelarfronten gjorde man nyligen en uppmärksammad värvning av Jessica Samuelsson. Det är bara att hoppas för hennes, och Rosengårds skull att hon får vara frisk. Tråkigt att läsa att hon missar premiären. Frisk är däremot numera Johanna Rytting Kaneryd, som ju får räknas som ett nyförvärv eftersom hon inte spelade på hela förra året.

Vid gårdagens upptaktsträff pratade tränare Jonas Eidevall om vad laget jobbat med under vintern, och det var mer fokus på omställningar än på effektivitet.

”Det var inte så att vi bara skall gnugga målskytte under försäsongen, och det skulle lösa alla våra problem. … Vi har behövt utveckla vårt omställningsspel. Vi var seriens överlägset bästa lag i uppställt spel. Vi var absolut inte i topp när det gäller omställningsspelet, varken när det gäller att göra mål framåt eller att undvika att släppa in mål bakåt. I övergången när vi vinner eller förlorar bollen har vi stor förbättringspotential.”

Eidevall konstaterade också att det inte spelar någon roll vad det finns för förväntningar från annat håll. Och han skojade lite om att det är många lag som har satt upp som mål att slå till nästa år.

”Med tanke på hur många som skall vinna 2020 så känns det som att det är i år man skall vinna, ju.”

Malin Levenstad var också med på upptaktsträffen. Hon sa att den interna kravbilden i klubben är oförändrad, samt att:

”Det skall bli en spännande säsong. Det är ganska många lag man inte vet var de står. En oviss säsong.”

Det skall verkligen bli spännande. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om 2019 är FC Rosengårds år i damallsvenskan. Inte minst då man har sluppit att toppa formen till Champions League under försäsongen, samt att man bara kan fokusera på damallsvenskan i höst. Fast magkänslan är inte 100-procentig, och utgångstipset blir därför alltså ändå en tvåa…

Kristianstad jublar

3. Kristianstads DFF

Placering i fjol: Fyra med 39 poäng och målskillnaden 30–26.
Bästa nyförvärv: Svava Ros Gudmundsdottir
Tyngsta förlust: Becky Edwards

Fyra i fjol, och med en en trupp som känns ännu bättre än fjolårets. Då hängde man med de andra topplagen bra på hemmaplan, men tappade guldchansen på att man bara fick ihop 15 bortapoäng.

Den här våren har man dock tagit sig till cupfinal via meriterande bortainsatser mot heta guldkandidater som Piteå och Rosengård. Det är verkligen imponerande av Elisabet Gunnarsdottir:s gäng.

I fjol var laget väldigt stabilt i defensiven, där viktiga Sif Atladottir har en nyckelroll. Klubben hade det däremot svårare med anfallsspelet. Man fick i stor utsträckning förlita sig till fasta situationer. På gårdagens upptaktsträff var sa tränare Gunnarsdottir så här:

”80–90 procent av vår träning har handlat om anfallsspel. Vi är väldigt trygga med vårt försvarsspel. … Vi släppte inte in så många mål och hade en högre både lägsta- och högstanivå än tidigare.”

Gunnarsdottir berättade också att klubben har identisk spelarbudget i år som man haft 2017 och 2018. Eventuella nya pengar har man lagt på att bygga upp sin organisation.

Inför den här säsongen har spelarbudgeten räckt till två spännande, isländska forwards samt den passningsskickliga pådrivaren på mittfältet Anna Welin. Den senare bör täcka upp för förlusten av nyttiga Becky Edwards.

Och det lilla jag sett av Svava Ros Gudmundsdottir är 23-åringen ett kap. På försäsongen har isländskan bildat anfallspar med unga talangen Evelina Duljan. Just unga talanger har Kristianstad många.

Tränare Gunnarsdottir konstaterade på upptaktsträffen att klubben jobbat väldigt strategiskt med sina ungdomar, och att man börjar se resultat. Det noterade även den egna produkten, och tillika lagkaptenen Alice Nilsson:

”Jag har varit med om en lång resa och vill vara med och ta det ännu längre. Vi har många duktiga talanger som är på väg att ta nästa steg.”

Kristianstad är för övrigt en av de klubbar som har en vision om SM-guld 2020. Det känns faktiskt inte omöjligt. Om några av alla talanger blommar tidigt finns chansen redan i år. Jag tror nämligen att fjolårsfyran kan ta ytterligare något steg i positiv riktning den här säsongen.

Piteå IF

4. Piteå IF

Placering i fjol: Etta med 48 poäng och målskillnaden 42–24.
Bästa nyförvärv: Fernanda da Silva
Tyngsta förlust: Jocelyn Blankenship

I fjol tog Piteå guldet efter en säsong helt fri från kryss. Det blev 16 segrar samt två förluster vardera mot Rosengård, Kristianstad och Vittsjö.

Efter guldfirandet var Piteå även första klubben att få klart sin trupp till 2019. Man vann guldet på kontinuitet, och faktum är ju att den nya truppen ser ännu starkare ut än fjolårets.

Inte så mycket för att nyförvärven är imponerande starka, utan mer för att Josefin Johansson är tillbaka, samt att Madelen Janogy är frisk och hel från start i år. I fjol dröjde det länge innan ytterforwarden spelade sin första hela match i damallsvenskan.

Trots det tippar jag inte Norrbottens fotbollsstolthet som guldmedaljörer. Jag har tre huvudsakliga skäl till det. Ett är att laget inte har imponerat på försäsongen. Bland annat föll man i genrepet mot Morön, som ju är nykomlingar i elitettan.

Försäsongsskälet väger dock inte speciellt tungt. För Piteå hade ju en väldigt tung försäsong förra året, något som fick mig att tippa dem som sexa. Det visade ju sig snart att försäsongen och damallsvenskan är två vilt skilda punkter.

Det är de andra två punkterna som är viktigast. Den ena är att Piteå som regerande mästarinnor plötsligt befinner sig i en helt ny situation. Varje match de spelar i år kommer de att mötas av heltaggade motståndarlag.

Även om de inte är storfavoriter kommer de inte att kunna smyga under radarn. Det kommer tvärtom att vara rätt stort fokus på det rödvita laget.

Den sista punkten är att det väntar en vansinnigt tuff höst. Där skall Piteå utöver 15 damallsvenska matcher även spela i Champions League. Det kommenterade tränare Stellan Carlsson så här på upptaktsträffen:

”Det blir spännande, och ger säsongen ytterligare en dimension. Man kan direkt se effekt på spelschemat. I september har vi sju matcher på 21 dagar. Men dit är det ett tag…”

Piteå har redan tidigare överlägset längst resor i serien. Frågan är om laget kommer att orka det tuffa schemat?

Fotbollsmässigt hade jag trott att man skulle försöka värva ytterligare någon målfarlig forward, men så blev det inte. Det var ju lite tunt i offensiven i fjol, och man förlitade sig i stor utsträckning till fasta situationer från June Pedersen:s vänsterfot och Ronja Aronsson:s högerfot.

I själva spelet är bollmottagaren Nina Jakobsson otroligt viktig, det är även djupledslöpande Janogy. Förhoppningen är sannolikt att den senare skall kunna öka sin målskörd, samt att det brasilianska Assiförvärvet Fernanda da Silva skall kunna bidraga till lite vassare offensiv.

Jag tror att Piteå kommer att slåss om guldet i år också. Men tipset är alltså att laget slutar på fjärde plats den här gången. Tränare Carlsson fick sista ordet i genomgången av alla lagen på upptaktsträffen. Han konstaterade att det ju faktiskt var extremt jämnt både i topp och botten i fjol:

”Väldigt mycket talar för att det blir så igen. Det kanske är den största grejen vi behöver skicka ut i Sverige – vilken fantastisk produkt som startar nu till helgen.”

 

Tove Almqvist

5. Vittsjö GIK

Placering i fjol: Nia med 26 poäng och målskillnaden 32–26.
Bästa nyförvärv: Tove Almqvist
Tyngsta förlust: Sofie Junge Pedersen

I fjol tappade Vittsjö skyttedrottningen Linda Sällström på sommaren. Trots att det väcktes vissa farhågor om nedflyttning såg först ut att klara sig utmärkt utan den snabba finländskan.

Men på slutet drog laget rejält in i nedflyttningsstriden igen. Inför de två slutomgångarna såg det ut som att man skulle bli nedflyttning. Då slog man till med 4–0-seger hemma mot Eskilstuna och följde upp med en 3–0-seger borta mot Hammarby i slutomgången – vilket räddade kontraktet.

På gårdagens upptaktsträff noterade tränare Thomas Mårtensson att tio av de elva spelarna som startade i de där två avslutningsmatcherna är kvar i Vittsjö. Han konstaterade också att laget tog fler poäng mot lagen på övre halvan än de på nedre. Jag kan lägga till att man dessutom tog lika många poäng på bortaplan som hemma på Vittjsö IP.

Allt det här vittnar ju om potential, men att laget behöver bli stabilare. Att man fått behålla sin startelva ger Vittsjö en bra grund att stå på.

”Vi behöver bli bättre på anfallsspel. Försvarsspelet är vi redan bra på.”

Utöver kontinuiteten har man värvat väldigt bra i vinter. Redan när man började presentera sina nyförvärv förstod jag att klubben håller på att bygga något väldigt spännande.

Man har två målvakter som sannolikt får åka till VM i sommar, Skottlands Shannon Lynn och Kanadas Sabrina D’Angelo. Den senare är en målvakt som imponerat på mig när jag sett henne.

Jag gillar även Paulina Nyström och Tove Almqvist samt tycker att Summer Green låter som ett väldigt spännande nytillskott. Lägg till att framtidsnamnet Michelle de Jongh är kvar och att kanske Linda Sällström kan komma tillbaka i sommar. Jag tror att Vittsjö blir årets överraskningslag.

Den känslan hade jag redan innan jag läste om klubben i magasinet Offside. Men reportaget gjorde mig ännu mer övertygad.

En förlorad värld

 

Stina Blackstenius

6. Linköpings FC

Placering i fjol: Femma med 33 poäng och målskillnaden 47–31.
Bästa nyförvärv: Stina Blackstenius
Tyngsta förlust: Janni Arnth

Linköping blev alltså utropat till guldfavorit på upptaktsträffen. Och laget vimlar av landslagsspelare. Ändå sätter jag dem först på sjätte plats.

Det kan vara så att jag är helt ute och reser här. Men efter det turbulenta fjolåret med dubbla tränarbyten, och den ojämna försäsongen där man bara kom trea i sin grupp i Svenska cupen, är känslan att LFC ännu inte har fått ihop det.

Tränare Olof Unogård sa på upptaktsträffen att hans lag ligger i fas. Dessförinnan hade han varit lite lätt frustrerad över att försäsongen är hackig eftersom man tappa landslagsspelarna tio dagar per månad. Det där är ju i och för sig ett problem som alla klubbar med landslagsspelare drabbas av.

Men som jag ser det slår det hårdare mot Unogård och LFC än mot de flesta andra. Han satte själv ord på varför:

”De fyra klubbar som kom före oss förra året hade större kontinuitet både på spelar- och ledarsidan.”

De andra toppklubbarna har alltså ett bättre utgångsläge än Linköping. Den biten blir inte bättre av att LFC var sent ute i arbetet med sitt lagbygge. Fortfarande en vecka in i januari hade man bara 14 utespelare i truppen.

Till slut fick man ihop en namnkunnig trupp. Framför allt ser det väldigt starkt ut i offensiven med toppförvärv som Mimmi Larsson och Stina Blackstenius. Sedan tidigare fanns redan offensivt skickliga spelare som Kosovare Asllani, Frida Maanum, Lina Hurtig, Filippa Angeldahl och Dajan Hashemi att tillgå. Det gör att LFC:s anfall på pappret är seriens vassaste.

Frågetecknen finns i defensiven, och i bredden. Som bekant har ju LFC numera bara ett A-lag. Därmed har man inte råd med speciellt många skador. Vad gäller kontinuiteten är det bara lagkapten Emma Lennartsson som varit kvar hela vägen från guldåret 2016 i ett LFC som håller på att byggas om från grunden.

På pappret ser det alltså bra ut. Men det gäller ju att få laget att fungera på planen också. Om Unogård och Linköping får ut pusslet tidigt under våren kan det leda hela vägen till guldfest. Men jag känner att de fem lag som jag placerat i topp ligger längst fram med sitt bygge av lag och spel.

Därför får LFC nöja sig med sjätteplatsen i tipset. Det positiva med det är ju att jag förra året hade Piteå som sexa. Och vi vet ju hur det slutade…

 

Hanna Folkesson

7. Djurgårdens IF

Placering i fjol: Åtta med 27 poäng och målskillnaden 25–30.
Bästa nyförvärv: Hanna Folkesson
Tyngsta förlust: Julia Spetsmark

Inför avspark i fjol var jag osäker på Djurgården. Jag trodde att laget skulle ha potential att slåss om medaljer. Så blev det inte. Med bara nio insamlade poäng på bortaplan var laget länge akut indraget i nedflyttningsstriden.

Man reste sig på slutet och tog en åttondeplats som inge djurgårdare var nöjd med. På upptaktsträffen sa pålitliga målskytten Mia Jalkerud så här:

”Laget känns bredare i år. Det här blir som ett revanschår för oss, siktet är inställt på den övre halvan.”

Övre halvan är inte alls omöjligt. Inte medalj heller. Men en del av fjolårets problematik låg i många skador. Och även 2019 har inletts med tunga frånfall i form av korsbandsskador på Kim Sundlöv och Michaela van den Bulk. Det gjorde att Alexandra Lindberg (i fjol i Hammarby) som hade slutat fick göra snabb comeback för några veckor sedan.

På plussidan finns att Malin Diaz skall vara frisk och spelklar igen efter nästan ett års frånvaro, något som bidrar till att Djurgårdens mittfält ser väldigt spännande ut. Där finns Irma Helin och nya Hanna Folkesson centralt, samt nya kantspelaren Ogonna Chukwudi.

Kanske även att Emilia Brodin (tidigare Appelqvist) kommer att göra comeback under säsongen. Men det lär inte bli innan sommaruppehållet, och tränare Joel Riddez konstaterade att Djurgårdens framgångar i hockeyslutspelet försvårar det ytterligare.

”Det hade varit en jättebra karaktär att få in. Men hon har en sambo som kan gå till SM-final, så om Djurgården åkte ur hockeyslutspelet hade hon kunnat träna mer…”

Vare sig Brodin hinner komma i form under säsongen eller inte har Stockholms stolthet ändå ett otroligt spännande mittfält.

En viktig anledning till att Djurgården räddade sig kvar var sommarvärvningen Julia Spetsmark, som bidrog med just spets. Hon har dock lämnat för internationella toppklubben North Carolina Courage.

Det ser ut som att Olivia Schough får uppdraget att ersätta Spetsmark bredvid Jalkerud på topp. Det känns som en spännande anfallsduo. Och i bakgrunden finns talangfulla juniorlandslagsspelaren Tilde Lindwall.

Det lilla jag sett av Uppsalaförvärvet Ariam Berhane Gebreyohannes är också intressant. Hon är en irrationell spelare.

Med allt strul som varit räknar jag inte in Stockholmslaget som någon av guldkandidaterna. Men som sagt, i medaljstriden bör man kunna vara en utmanare om man slipper fler skador och framöver istället kan fokusera på lagbygge.

 

Frida Abrahamsson

8. Kif Örebro

Placering i fjol: Tvåa i elitettan med 55 poäng och målskillnaden 60–23.
Bästa nyförvärv: Heather Williams
Tyngsta förlust: Hanne Gråhns

Här har vi mitt andra skrällag. Nykomlingar är alltid svåra att tippa, och Kif Örebro har hoppat upp och ner på min lista.

Ursprungligen låg man väldigt lågt. Jag såg laget en gång i fjol, och blev inte speciellt imponerad. Till slut blev man tvåa i elitettan i fjol, närkingarna gjorde fler mål än segrande Kungsbacka, och släppte in färre. Min känsla var ändå att de saknade de vapen som krävs för att hävda sig i damallsvenskan.

Under silly season lyfte jag dock sakta men säkert Örebro högre och högre. De värvade nämligen väldigt smart genom att plocka in flera av elitettans största profiler i Emma Kullberg, Kayla Braffet och Heather Williams. När Svenska cupen började kände jag att Kif hade en spännande trupp och kanske skulle kunna vara ett skrällgäng i år ändå.

Men de tunga smällar man åkte på i gruppspelet gjorde att jag omgående flyttade ner dem under nedflyttningsstrecket. Där låg de kvar till för någon vecka sedan. De såg jag dem vinna med 4–2 mot min guldkandidat, Kopparbergs Göteborg FC.

I den matchen visade Kif att man är bra defensivt organiserat, och att man har flera riktigt snabba anfallsvapen. Det går fort när spelare som Addison Steiner, Braffet, Williams och Jenna Hellstrom sätter fart. Plötsligt började jag tro att Örebro både kommer att kontra sig kvar i serien, och även hamna på hyfsat fast mark. Nyckelspelare blir utöver anfallarna också målvakterna Mimmi Paulsson-Febo och Danielle Rice som måste visa sig hålla på högsta nivån. Självklart måste även backlinjen med lagkapten Frida Abrahamsson i spetsen visa att man håller över 22 omgångar.

Tränare Stefan Ärnsved konstaterade på upptaktsträffen att nio av 21 spelare i Örebros trupp är från närområdet. Det väger upp att det bara är nordamerikanska spelare bland de ovan nämnda offensiva hoten.

 

Loreta Kullashi

9. Eskilstuna United

Placering i fjol: Sexa med 31 poäng och målskillnaden 30–36.
Bästa nyförvärv: Fanny Andersson
Tyngsta förlust: Mimmi Larsson

I fjol hade Eskilstuna osannolikt många skador i backlinjen under säsongsupptakten. Följden blev dåliga resultat, ett tidigt tränarbyte samt att det dröjde till hösten innan man på allvar lämnade nedflyttningsstrecket bakom sig.

Då byggde räddningsupplägget på tätt försvar och kontringar på Mimmi Larsson och Felicia Karlsson. Sedan dess har Larsson lämnat, vilket förstås är ett väldigt tungt tapp.

Ersättarna Kaisa Collin och Halimatu Ayinde är oskrivna kort för mig. Men en som har mer att ge är Loreta Kullashi. Hon fick fjolårssäsongen förstörd av skador. Förhoppningsvis är hon frisk och hel i år. Då kan United sluta flera steg högre upp än mitt tips.

På upptaktsträffen sa tränare Magnus Karlsson att man har jobbat mycket på anfallsuppbyggnad i år, och att fjolårets extremt djupledsorienterade spel inte längre är aktuellt.

Karlsson sa även så här om hur kravbilden ser ut på laget:

”Topp sex – annars har jag inget jobb.”

Mitt tips är därmed att Karlsson riskerar att få se sig om efter ett nytt jobb i höst. Men det är inget säkert tips. För Eskilstuna är ett av flera lag som är svårt att veta exakt var de står. Det är också ett lag med många kvalitetsspelare, vilket innebär att mycket hänger på hur lagbygget går.

När man hade backkris i fjol fick Petra Johansson spela back. Då var det en nödlösning. Nu verkar det som att Johansson skall matchas in i backlinjen från start i år. Det blir intressant att följa.

 

Anna Anvegård

10. Växjö DFF

Placering i fjol: Sjua med 29 poäng och målskillnaden 29–33.
Bästa nyförvärv: Erin McLeod
Tyngsta förlust: Jonna Ståhl

I fjol gjorde Växjö DFF lite av succé som nykomling. Man tog den högsta poäng som en nykomling från elitettan någonsin gjort.

Ofta brukar man prata om det svåra andraåret. Fast det är inte just det faktum att Växjö går in på sitt andra år i damallsvenskan som gör att jag tror att de riskerar att behöva kämpa för kontraktet.

Det som gör att jag tvivlar på Växjö är istället dels att man bytt tränare, dels det vi kan kalla Cankovic-affären.

Som bekant gick Växjö upp i damallsvenskan på ett arbetssätt som lanserats av tränaren Pierre Persson. Det arbetssättet togs över i fjol av ersättaren Pierre Fondin. Nu har man bytt tränare till Henrik Larsson, som arbetar på ett annorlunda sätt.

Det verkar bland annat som att trebackslinjen är borta, och att man återgått till fyrbackslinje. Sånt påverkar.

Men framför allt har man problematiken med Jelena Cankovic. Serbiskan var ett stort skäl till Växjös framgångsrika nykomlingssäsong. Under våren har hon varit skadad. Men framför allt har hon varit het eftersom hon tydligt framfört önskemål om att få lämna för Rosengård.

När Växjö valt att sätta ner foten och hålla kvar Cankovic har det funnits uppgifter om att hon skall ha förstört träningar. Sånt är förödande för stämningen i ett lag.

På upptaktsträffen sa tränare Larsson att Cankovic har ljumskproblem och därför inte har kunnat vara med på försäsongen. Han sa också att han hoppas att Växjö skall kunna få tillbaka henne i spel. Fast han hade ingen aning om vilken tidsaspekt som gäller.

Däremot vet han om att klubbledningen har som mål att Växjö skall spela i Champions League nästa år. Alltså skall Larssons lag som sämst sluta tvåa i år för att nå målet.

”Det är det vi förhåller oss till.”

Om man skall kunna göra så bra resultat måste man skärpa upp bortaspelet. Utanför sitt hybridgräs på Myran togs bara åtta poäng i fjol. På hemmaplan höll man däremot mycket hög klass med 21 fina poäng.

Lagets nyckelspelare är förstås landslagsforwarden Anna Anvegård, som skrev på ett tvåårskontrakt vid jul. Frågan är bara vem som skall förse fjolårets skytteligatvåa med bollar nu när Cankovic är borta. Kanske att nya Emmi Alanen kan ta på sig rollen?

På pappret har Växjö en intressant trupp, en trupp som borde kunna nå en placering på tabellens övre halva. Inte minst är man väl rustade på målvaktssidan genom kvartetten Katie Fraine, Erin McCleod, Moa Edrud och Lisa Karlsson.

Det här med fyra målvakter på ett lag känns lite som övervåld. Klart är att McCleod är en riktig toppmålvakt, en som kan vinna matcher åt sitt lag.

Ett spännande namn som jag sett allt oftare på sistone är akademispelaren Violah Nambi som gjorde tre mål på Kungsbacka i lagets genrep. Kanske läge att flytta upp henne i A-truppen?

I fjol tippade jag Växjö på tionde plats, och missade deras slutplats med tre placeringar. Men i år skall de väl ändå komma tia…

 

Glädje i Kungsbacka

11. Kungsbacka DFF

Placering i fjol: Vann elitettan på 59 poäng, målskillnaden 57–26.
Bästa nyförvärv: Jenny Danielsson
Tyngsta förlust: Emma Kullberg

I fjol var det mycket jubel i Kungsbacka. Trots ekonomisk kris gick laget som tåget, och förlorade bara en match på hela förra året i elitettan.

Framgångsreceptet var ett snabbt och rappt anfallsspel. Efter seriesegern dröjde det ända till december innan man började spika sin damallsvenska trupp. Innan dess hade man arrangerat öppna träningar för att sondera intresset, något som är mycket ovanligt i damallsvenskan.

Under processen tappade man viktiga spelare som lagkapten Nellie Persson, Andrea Thorisson och Emma Kullberg till damallsvenska konkurrenter. Nyligen åkte även snabba anfallaren Klara Andrup på en korsbandsskada, vilket gör att hon inte spelar i allsvenskan i år.

Till slut räknades det in tolv nyförvärv, vilket gör att Kungsbacka kommer till spel med ett helt nytt lag i år. Mer än halva truppen är nyförvärv.

Med tanke på att Kungsbacka inte har spelat några cupmatcher under våren är laget väldigt svårbedömt. Resultaten under försäsongen har varit upp och ner. Man tog en fin 4–0-seger mot LB07, men föll i genrepet med samma siffror mot ett reservbetonat Växjö.

Jag såg Kungsbacka i en halvlek i segermatchen mot Lidköping. Där tyckte jag att laget spelade med väldigt hög risk i uppspelsfasen. Känslan var att det skulle bli mycket kostsamt i allsvenskan, vilket i sin tur gjorde att jag flyttade ner laget på nedflyttningsplats.

När jag såg Kungsbacka i fjol upplevde jag laget som darrigt när det hamnade under press, men att man som sagt var väldigt snabba och rappa i offensiven. Trots att man bytt massor av spelare hade jag samma känsla kring laget i Lidköpingsmatchen.

Mitt tips är alltså att Kungsbacka DFF är tillbaka i elitettan nästa år. På upptaktsträffen sa Kungsbackaduon Henrik Korhonen (tränare) och Moa Öhman (målvakt) att laget har ett spel för att kunna vinna varje match. Det var även tydligt att man inte är inställda på bottenstrid.

Det tror jag alltså att man bör vara. Speciellt som man har ett nybyggt lag. Men visst, till Kungsbackas fördel är ju att huvuddelen av nykomlingarna från elitettan har klarat sig väldigt bra i allsvenskan. Så hoppet lever, trots mitt tips…

 

Jubel i LB07

12. LB 07

Placering i fjol: Tia med 26 poäng och målskillnaden 24–40.
Bästa nyförvärv: Erin Gunther
Tyngsta förlust: Anna Welin

I höstas jublade LB07 över SM-guld i F19-klassen. Man vann mot lokalkonkurrenten Rosengård i finalen.

Strax efter fick F19-tränaren Renee Slegers ta klivet upp som huvudtränare i damallsvenskan. Kul för Slegers att få testa vingarna på högsta nivån. Fast jag är rädd att hon inte får något speciellt kul år.

Jag tror inte att LB är så dåligt som Kalmar var i fjol. Jag tror alltså inte att vi kommer att få något strykgäng som bara tar enstaka poäng.

Men jag har samtidigt väldigt svårt att tro att LB07 skall kunna klara kontraktet. I fjol räddade sig laget kvar efter en fantastiskt höstspurt. Med fem omgångar kvar hade man sex poäng och 24 mål upp till fast mark.

Dessutom stod man i det läget på åtta raka förluster. Men därifrån vann man fyra av de fem sista omgångarna, och visade stor förmåga att spela med kniven mot strupen.

Från fjolårets lag har man tappat en hel hög nyckelspelare, inte minst pådrivaren Anna Welin, målskytten Rakel Hönnudottir och försvarsgeneralen Anna Björk Kristjansdottir.

Lägg till att man även tappat Julia Welin vilket totalt innebär att LB har tappat spelare som stod för 14 av lagets 25 mål under fjolårets seriespel. Blytungt.

En het fråga i år blir således vem som skall göra målen. Det känns som att ett tungt ok vilar på lagkapten Mia Persson:s axlar.

Den trupp man till slut byggt är väldigt Malmöbetonad. Tränare Slegers är ju väl medveten om vilken talang som finns i klubben, och det finns en hel del talang på Rosengårds överskottslager. Tyvärr för LB07 är skillnaden mycket stor mellan F19-SM och damallsvenskan. Därför skulle jag faktiskt bli förvånad om inte LB får börja om från elitettan igen nästa år.

Klubben har varit duktig på talangutveckling, vilket är hedervärt. Men damallsvenskan som produkt klarar sig bra utan klubbar som LB. Klubbar utan publikstöd och med tunn organisation. Exempelvis är LB överlägset sämst i serien på information. Både hemsida och sociala medier är långt ifrån damallsvensk klass.

 

Anja Mittag

Skytteligan

I fjol vann Anja Mittag på 17 mål. På delad andraplats kom Anna Anvegård och Rebecka Blomqvist med 14 vardera. Fyra slutade Julia Zigiotti Olme med tolv mål, Julia Karlernäs blev femma på elva och Elin Rubensson sexa på tio. Övriga fyra på topp tio var Amanda Edgren, Kosovare Asllani, Natasha Dowie och Mimmi Larsson som alla delade sjundeplatsen med nio mål vardera.

I år tippar jag följande topp tre:

1) Anja Mittag
2) Pauline Hammarlund
3) Mimmi Larsson

Det här sju tror jag också kommer att finnas med på topp tio: Madelen Janogy, Stina Blackstenius, Anna Anvegård, Svava Ros Gudmundsdottir, Mia Jalkerud, Sanne Troelsgaard och Rebecka Blomqvist.

Utöver de som var med i fjol på topp tio tror jag att följande spelare har kapacitet att hamna högt i år: Addison Steiner, Jenny Danielsson, Clara Markstedt och Summer Green.

Hailie Mace är ytterligare ett tänkbart namn, men risken är ju att hon bara spelar sju omgångar. Den risken finns även för klubbkompisarna Mittag och Troelsgaard, men jag ser större chans att de förlänger sina kontrakt.

 

Elitettan

Slutligen några ord om vår näst högsta serie. Det är tråkigt att den alltid hamnar i bakvattnet, och så även i den här bloggen.

Jag har ju konstaterat att elitettan sannolikt är den serie i Idrotts-Sverige med längst resor alla kategorier. Inte i någon annan sport finns det någon dyrare serie.

Dessutom är uppmärksamheten kring serien obefintlig, både från publik och media. Det lag som vann publikligan i fjol hade ett snitt på 382 åskådare. Och elitettan fick inte ens vara med när Aftonbladet i år gjorde en fotbollsbilaga med lägre serier och betygsatte alla spelare ner till och med herrarnas division II.

Sportsligt har elitettan däremot varit bra. De lag som flyttats upp i damallsvenskan har i allmänhet varit bättre förberedda än de var när det var två division I-serier.

Hur går det då i årets upplaga av elitettan?

Den frågan ställde jag till AIK-tränaren Caroline Sjöblom när vi träffades i Borås under F17-landslagets EM-kval för ett tag sedan. Det visade sig att hon såg ungefär hälften av lagen som segerkandidater.

Känslan är alltså att elitettan i år på förhand är minst lika vidöppen som damallsvenskan. I fjol tippade jag ju på just AIK som segrare. Det var ett väldigt dåligt tips. Solnagänget slutade först på nionde plats.

Men skam den som ger sig. Så även här tänker jag ge mig på en repris. Jag tippar alltså AIK i år också. Jag har bara hört positiva saker om tränare Sjöblom, och fick en väldigt bra bild av henne. Dessutom fick jag en bra bild av AIK när jag såg dem slå Hammarby i cupen. En koll på försäsongsresultaten stärker uppfattningen om att Gnaget blir att räkna med i år.

Och så har man en av landets mest spännande talanger i Rosa Kafaji – en spelare jag gillade skarpt under F17-landslagets EM-kval.

Övriga lag som har potential att slåss i toppen är fjolårets topplag Lidköping, Kvarnsveden och Assi. Dessutom bör förstås nedflyttade Hammarby och IFK Kalmar räknas in. Och så verkar Uppsala och Umeå ha fått ihop intressanta trupper. Inklusive AIK har jag nu nämnt åtta lag.

Om jag måste börja välja bort lag skulle jag kanske ändå först plocka Lidköping och Hammarby. Lidköping har tappat några av sina bärande amerikanskor och Hammarby har fått bygga om hela sitt lag.

IFK Kalmar känner jag mig inte heller säker på. Och Uppsala kanske inte är redo för damallsvenskan ännu. Vad gäller Assi hade de det struligt i fjol med tränarbyte bara dagar innan premiären. Till slut var laget tio poäng från uppflyttning. Men tappet av Fernanda da Silva blir säkert kostsamt.

Kvar är Kvarnsveden och Umeå. Det hade ju känts konstigt att tippa fjolårets nia och tia på de damallsvenska platserna. Så även om UIK har värvat bra gissar jag att de får nöja sig med tredjeplatsen. Värvningarna jag tänker på är duktiga målvakten Tove Enblom från Kalmar samt vassa Ebere Orji från Mallbacken. Det gör att Umeå har ett mycket intressant anfallspar i Orji och Lova Lundin.

Temwa Chawinga

Mitt tips blir alltså att Kvarnsveden följer med AIK upp i damallsvenskan i höst. I Temwa Chawinga har ju Borlängeklubben ett otroligt vasst vapen. Jag gissar att hon vinner skytteligan och blir tungan på vågen.

 

43 thoughts on “Så här slutar (nog) damallsvenskan 2019

  1. Ja du Johan, håller i stort sett med dig. Men jag sticker ut hakan och kommer med ett eget tips, som ser ut som följer:
    1:a KGFC, 2:a Rosengård, 3:a LFC ( som jag tror du undervärderar en aning), 4:a KDFF, 5:a Piteå, 6:a Vittsjö (självklart hoppas jag på en ännu bättre placering och håller tummarna för att Linda Sällström återvänder i sommar – då kan det bli riktigt bra), 7:a Djurgården, 8:a Växjö, 9:a Eskilstuna, 10:a KIF Örebro, 11:a LB07, 12:a Kungsbacka.
    Vilka lag går då upp från elitettan? Efter mycket funderande faller tipset på AIK och Lidköping med Kvarnsveden som outsider.

    • Det är absolut risk att jag undervärderar Linköping. Bilden av dem påverkas förstås av att jag sett dem en gång den här våren, och det var när de blev utspelade av Göteborg. Kanske att det inte var en rättvisande match.

    • Mitt tips:

      1 – Piteå
      2 – Linköping
      3 – Göteborg
      4 – Rosengård
      5 – Kristianstad
      6 – Djurgården
      7 – Vittsjö
      8 – Växjö
      9 – Eskilstuna
      10 – Örebro
      11 – Lb07
      12 – Kungsbacka

  2. Den är gången är det otroligt svårt att tippa årets serie men i slutändan litar jar på min magkänsla:
    1 – Linköping
    2 – Rosengård
    3 – Göteborg
    4 – Piteå
    5 – Djurgården
    6 – Växjö
    7 – Kristianstad
    8 – Vittsjö
    9 – Eskilstuna
    10 – Örebro
    11 – LB 07
    12 – Kungsbacka

    Kvarnsveden och Assi går upp till Allsvenskan efter en hård kamp med Umeå och AIK, som också kommer att kämpa omkring uppflyttningsstrecket och sluta på tredje respektive fjärde plats.

  3. Ja, alltid svårt att tippa. Jag tror du är ute och cyklar igen vad gäller Piteå. Jag tror de kommer minst topp två och om jag måste välja så sätter jag dem som etta igen.

    1. Piteå
    2. Rosengård
    3. Göteborg
    4. Linköping
    5. Kristianstad
    6. Djurgården
    7. Växjö
    8. Vittsjö
    9. Eskilstuna
    10. LB 07
    11. Kungsbacka
    12. KIF Örebro

    Elitettan är omöjlig, men here goes. Tyvärr tror jag AIK blir en besvikelse i år igen.

    1. Kvarnsveden
    2. Lidköping
    3. Hammarby
    4. IFK Kalmar
    5. Assi
    6. AIK
    7. Umeå
    8. Mallbacken
    9. Uppsala
    10. Sundsvall
    11. Asarum
    12. BP
    13. Morön
    14. Borgeby

    • Bara jag slipper att cykla TILL Piteå så är jag nöjd.

      Kan absolut vara så att jag underskattar PIF även i år. Såg dem på tv mot Kristianstad, och tipset av årets lag påverkas av den matchen. Då var jag inte jätteimponerad. Men å andra sidan föll Piteå mot KDFF två gånger i fjol också. Så visst. Det kanske blir Piteå i år igen.

  4. Min tabell:
    Piteå
    Rosengård
    Kristianstad
    Göteborg
    Linköping
    Vittsjö
    Djurgården
    Eskilstuna
    Växjö
    Bunkeflo
    Örebro
    Kungsbacka
    /Jonas

  5. 1 Piteå
    2 rosengård
    3 Linköping
    4 Göteborg
    5 Kristianstad
    6 djurgården
    7 Växjö
    8 Eskilstuna
    9 vittsjö
    10 Örebro
    11 Limhamn
    12 Kungsbacka

  6. Jag tror på :

    1 Rosengård
    2 Göteborg
    3 Linköping
    4 Piteå
    5 Kristianstad
    6 Växjö
    7 Eskilstuna
    8 Djurgården
    9 Örebro
    10 Vittsjö
    11 Limhamn
    12 Kungsbacka

  7. Tror jag väljer att inte tippa, brukar inte stämma. Däremot ser jag fram mot årets DA och tror att den kan bli precis så jämn som man kan förmoda, flera lag som kan vara med och slåss om SM guldet och i toppen. Tror att Piteå kan bli farliga även i år, har väl inte tappat några spelare och att Göteborg kan motsvara förväntningarna och ett visst favoritskap och att Rosengård och Linköping är lite av underdogs istf att ha varit givna toppkandidater tidigare år. Blir extra spännande att följa lagen nu när spelarna kanske slåss om platser i VM truppen och också att en del matcher sänds i SVT. Sen hoppas man att trenden med fler folk på läktaren fortsätter och blir ännu bättre.

    Personligen skulle jag vilja se att Maria Banusic avslutar sin nuvarande proffssatsning och återvänder till Linköping igen. Vore bra för henne själv, för Linköping och för DA på sikt.

    • Marija Banusic är en profil och en sevärd spelare. Men är det verkligen fler forwards som behövs i Linköping? Tycker redan att klubben har ett överflöd. Hade jag varit värvningsansvarig hade jag kollat mer efter bollvinnare.

      • Marija Banusic som är en färgstark spelare, en profil som du säger och som i normal ”gammal” form och med harmoni mentalt har kvaliteér som få i damallsvenskan, bollhållare, passningsspelare och målskytt. Sen kan hon användas som tillbakadragen forward eller offensiv mittfältare, eller varför inte en 10:a. Sen tror jag att hon skulle kunna samarbeta bra med Asllani på mitten och ge rätt uppbackning och stöd till forwards i LFC. Sen kan hon gärna gå till Rosengård eller någon annan klubb, skulle bara vilja att hon återvänder till DA och återfinner sig själv.

  8. Generellt känns årets serie svårare att tippa än kanske någonsin tidigare, inget lag känns outstanding och många har fyllt på med bra spelare. Bortsett från vilka som åker ner så känns det vidöppet och precis som Unogård sa under årets kickoff så är känslan att uppåt 5 lag kan blanda sig i striden om CL-platserna och titeln.

    1. LFC (bra nyförvärv med karaktär och en offensiv med enorm potential räcker hela vägen ?).
    2. KrDFF (riktigt bra under flera år och starka nyförvärv gör att de äntligen tar en topp 2 placering!).
    3. KGFC (uttalandet från Lantz där han tvekar om lagets möjligheter är oroväckande för dom).
    4. PIF (marginalerna med sig ifjol, tuffare i år är känslan).
    5. FCR (fortsätter värva skadedrabbade spelare och nyckelspelarna blir inte bättre med åren).
    6. VDFF (väldigt stabilt och med en stark offensiv med b l a Anvegård och underskattade Kivumbi).
    7. VGIK (stabilt lag men vem ska göra målen ? kändes riktigt uddlöst senast på Linköping Arena).
    8. DIF (på förhand mycket högre upp för mig men hemska skador på försäsongen sänker tipset).
    9. EDFF (som Vittsjö men känns ännu mer uddlöst, kommer bli en jobbig säsong).
    10. KIFÖ (ingen koll på men Kungsbacka och Limhamn känns sämre, kan bli högre placerade).
    11. KuDFF (fysiskt starka men kvalitativt för dåliga för att hålla sig kvar).
    12. LB07 (tyvärr har Renée fått se i princip alla bra spelare lämna och det kommer inte räcka).

    • Visst har Linköping spelare med enorm potential i offensiven. Men hur har det sett ut under våren? Tycker inte rapporterna har talat om något imponerande anfallsspel. Det har väl nästan varit tvärtom?

      Håller med om att Lantz uttalande är tankeväckande. Det fick definitivt mig att haja till. Samtidigt skall man ha i åtanke att det kom efter att hans lag gjort en skitmatch, och förlorat mot Kif Örebro.

  9. Instämmer med föregående talare, Rolf Persson. Nej, jag avstår från att ”expert-tippa”, men rankar Kopparbergs Göteborg FC högst av årets lag och sedan får vi se hur långt detta bär i slutändan. Om alla spelare stannar, är friska och står på benen hela långa säsongen bör det bli guldfest i Götet i höst. Räkna dock inte bort Piteå IF, kanske främste utmanaren – se upp, Lantz & Co! Jämnheten är ju ett kännemärke för detta nordliga lag. Skulle sedan inte förvåna om ”Skånes bästa lag” (som någon skrev) Kristianstads DFF tar ytterligare ett kliv uppåt. Lilla silvret?

    Djurgårdens IF har en del att bevisa här framöver. Faller alla bitar på plats kan ”blåränderna” ge sig in i fighten om medaljerna, inte minst för att motståndarna f.f.g. möts av inplanterad schough på Stockholms Stadion… Fjolårets floppar, FC Rosengård och Linköpings FC, har mycket att bevisa: man har inget övermäktigt favorittryck på sina skuldror, däremot tycks självförtroendet vara i stigande efter en inte alltför skräckinjagande försäsongsform hos något av lagen. Får vi se någon s.k. dark horse i årets OBOS DA? Skulle det i så fall handla om Kungsbacka DFF som ”gör en Växjö”…

    Angående Marija Banusic. Skulle inte ha något emot att se en topptränad och harmonisk Banusic i vår högsta svenska damliga, dock inte nödvändigtvis i Linköping. Hur som helst skulle det inte bara glädja signaturen ”Axel”.

  10. Jag håller med om att värdet av omröstningen kring SM-guld är begränsat. Själv är jag dock försiktig med att använda ordet meningslöst. Däremot hade varit betydligt mer intressant att se skillnaden mellan experttipsen och den publika omröstningen. Kanske har du rätt i att det främst är supportrar som röstat och därför kommer vissa lag högre än andra. Men, samtidigt, skulle Linköping ha dubbel så många ”aktiva supportrar” som Piteå? Det syns i alla fall inte på läktaren. Intressant ändå att det inte fanns någon helt klar guldfavorit. Det var ingen risk att man inte hängde med Johanna Frisks guidning vid upptaktsträffen, möjligen om man somnade. Annars är det väl kul med en startpunkt för säsongen, men särskilt upphetsande är det ju inte. Svaren från tränare och spelare är om möjligt lika förutsägbara som frågorna: ALLA utvecklar talanger och har tagit steg framåt. Det KÄNNS bra och så vidare. Som man ropar får man svar. Det blir mest liten firmafest för de utvalda och skyltfönster för de som får skylta.

    Det är lätt att hålla med om det allra mesta i ditt resonemang och som motivering till dina val, men en del kan såklart ifrågasättas, ibland slutsatser inklusive tabellplacering, ibland någon detalj. Bland detaljer: Gråhns kan nog inte ses som något stort tapp för KIF Örebro mht hur lite hon spelare förra säsongen. Vad är det som ”väger upp” vad i KIF? Hur då? da Silva är en bra värvning till Piteå (har sett henne tre-fyra matcher) och ger möjligheter att lyfta upp spelet. Diskussionen om Linköpings svajiga backlinje hade möjligen mer substans tidigare än nu. Jag förstår att det är en samlad bild som ligger bakom den slutliga bedömningen av lagens chanser, men att basera omdömen på att ha sett en enstaka match, eller ens flera (i alla fall träningsmatcher) under försäsongen är minst lika svajigt.

    Svajigast i din analys är hur du beskriver skillnaden mellan FCR och LFC och att slutsatsen blir att ett lag blir tvåa och det andra sexa. Jag har svårt att se de sakliga skälen till den skillnaden. Exempelvis diskuterar du inte alls FCR:s defensiv och att FCR:s offensiv är rätt tunn. Du tar visserligen upp det, men vad händer om Mittag (och kanske minst lika mycket Landeka) drar efter VM-uppehållet? Vem gör då målen för FCR? Borde inte också detta vägts in i det samlade bedömningen? Du nämner inte heller att FCR har lika tunn trupp totalt som LFC. Visst har de ett F19-lag att plocka från vid ett akut skadeläge, men historiskt verkar inte FCR särskilt benägna att släppa fram ”egna” yngre spelare, Wieder är undantaget. Dessutom skulle det knappast stärka deras möjligheter att nå toppen. Det skulle därför vara intressant att se hur du bedömer (och betygsätter skala 1-5) respektive lagdelar i FCR och LFC inklusive helheten. Det måste ju rimligen mynna ut i rätt stor skillnad till FCR:s fördel….

    Jag tror toppkvintetten består av FCR, PIF, KDFF, LFC och KGFC (utan inbördes ordning). Därmed tror jag VGIK kommer betydligt längre ner, men också att VDFF kommer högre upp. Åtminstone FCR och LFC är naturligtvis missnöjda med förra säsongen. Nu är frågan om de åter kan komma i topp (två). Den stora jokern är, som alla år, skadeläget, inte minst efter VM.

    Förra säsongen satte Piteås magiska fullpoängare de första sju omgångarna dem i förarsätet. Jag tror inget lag upprepar det i år. Det vore intressant med en ny tipsomgång runt 20 maj när de första sju omgångarna spelats och innan VM-uppehållet.

    Tipsraden:

    1. KGFC
    2. LFC
    3. FCR
    4. PIF
    5. KDFF
    6. VDFF
    7. United
    8. DIF
    9. VGIK
    10. KIF
    11. LB07
    12. Kungsbacka

    • Yeah, yeah, ”The Observer”! Håller med dig om utvärderingen av förhandstipsen i samband med DA-kickoffen. Det drog ju åt två olika, ganska markanta håll när tränare och ”allmänheten” gissade utgången av OBOS Damalllsvenskan 2019. Med tanke på den storartade publika uppslutningen kring Piteå IF borde hela Norrbotten ha röstat för just PIF som försvarare av SM-guldet. Varifrån kom då alla favoritröster på Linköpings FC? Klubben har en fantastiskt engagerad supporterförening, Lejonflocken, men jag tror inte att det är enbart dess medlemmar som tokröstat à la ”Let’s Dance” för att placera LFC som främsta tronpredendent.

    • Vad gäller Facebookomröstningen på Obos Damallsvenskans hemsida noteras att den har tre delningar varav två är från Olof Unogård och Paul Lindwall. Så jag borde kanske skrivit att den klubb som har flest aktiva ledare vinner. Totalt vann LFC för övrigt på 39 röster.

      Om exempelvis LB07 snabbt hade fått alla sina spelare att dela sidan är jag rätt säker på att klubben kunnat vinna en jordskredsseger i omröstningen.

      Vad gäller grunderna för mitt tips är det ju självklart att det är olika mycket spekulation på olika lag. Jag har exempelvis sett Göteborg fyra gånger under försäsongen, Linköping, Kristianstad och Piteå varsin och inte en enda Rosengårdsmatch.

      Det innebär självklart att underlaget för mitt tips av Göteborg är betydligt mycket bättre än det för mitt tips av Rosengård. Linköping och Piteå förlorade de matcher jag såg, vilket självklart påverkar min bild av de lagen.

      När man ser ett udd- och fantasilöst LFC bli överkört av Göteborg har jag svårt att tänka: ”det var en tillfällighet, LFC tar självklart hem guldet i år.” Grunden till att tippa Rosengård före LFC var att Rosengård tog tolv poäng mer, gjorde fler mål, släppte in färre och gjorde bättre resultat än LFC i cupen i år.

      Den bilden av LFC jag fick mot Göteborg lyfte inte heller laget i tipset. Kanske att jag hade haft en annan bild om jag sett LFC i någon av de andra matcherna. Men de rapporter jag läst har knappast handlat om guldspel. Eller?

      Precis som det är svårt att bedöma matcher man inte har sett är det ju omöjligt att veta vilka lag som kommer att drabbas av skador samt hur vissa trupper ser ut i juli. Visst kan Mittag, Landeka, Troelsgaard och Mace försvinna efter våren. Men de lär ju ersättas. Och det skulle ju faktiskt kunna bli så att Rosengård lyfter utan stjärnor, ungefär som Göteborg lyfte när Christen Press lämnade.

      Med det sagt lägger jag större vikt i tipset vid det jag vet nu och det jag sett under våren än vid sådant som kanske skulle kunna hända framöver.

      • Jag vet inte om du uppfattade att jag hade någon invändning mot ditt resonemang om röstningen. Det hade jag inte, förutom att det är knepigt att utropa något till ”meningslöst”. Men – som ett sista ord om detta – att omvandla små absoluta tal till procentsatser kan ge en ytterst skev bild av något.

        Njae, ditt svar om relationen mellan FCR och LFC gör mig inte mer övertygad om rimligheten i din bedömning och slutsatsen i form av tippade tabellplaceringar.

        Det som är en fördel för FCR i form av att ”slippa” WCL är tydligen inte någon fördel för LFC. Varför då?

        Du skriver att du lägger större vikt vid det du vet än det som kanske kommer. OK, men på vilket sätt är en och poäng- och måljämförelse (”tolv poäng mer”) från 2018 relevant, särskilt mot bakgrund av truppförändringar? Att du sedan använder exakt samma tveksamma argument som Eidevall om målskillnad är en pikant detalj.

        Hur bedömer du respektive lags spelarförluster och värvningar? Vad i dessa motiverar att placera FCR fyra platser före LFC i ditt tips?

        Du skriver också att din bild påverkats av vad du sett. Samtidigt verkar bilden också starkt påverkats av vad du INTE sett eller bara sett ytterst lite av. Hur många av FCR:s matcher har du sett? Hur många av LFC:s (en, vad det verkar)? Andra halvlek mot KGFC var kanske LFC:s sämsta under försäsongen. Nej, inget ”guldspel” alltså, men när presterade å andra sidan FCR det under försäsongen? Dessutom handlade inte mina invändningar om att skriva fram LFC som guldkandidat, utan om den osakliga skillnaden i bedömningen av tabellplaceringar mellan FCR och LFC. Din argumentation är en tunn soppa i det stycke där du tar upp KGFC – LFC.

        Hur har det sett ut totalt med försäsongsmatcher mot damlag för FCR och LFC? FCR har två vinster och en förlust (mot VGIK – ditt femtelag – för övrigt). LFC har fyra vinster (vara en mot FCR), en oavgjord och en förlust. De tre senaste har varit vinster. I Svenska cupen plockade FCR tre poäng mer än LFC, men båda åkte ut i gruppspelet. Hur talar dessa resultat till FCR:s tydliga fördel?

        Jag märker också att du inte vill gå in på lagdel för lagdel i FCR och LFC. Det är begripligt då det sannolikt riskerar att ytterligare försvaga underlaget för din bedömning och din slutsats i form av tabellplaceringar.

        Tyvärr verkar din bedömning och tabellplacering av FCR och LFC samt avståndet dem emellan mer bestå av din ofta uttryckta ”känslan” och ”magkänslan” (som är en räddningsplanka och ett uttryckssätt som fungerar bra för att inte väcka motargument) än sakliga argument. Du tycks ha bestämt dig för vad du tycker och sedan skrivit din motivering utifrån det, istället för att titta på andra och fler sakförhållanden och sedan låta det landa i en rimlig slutsats. Jag betvivlar inte att du har en betydande ”professionell intuition” (i brist på bättre namn), men det kanske ändå är dags att flytta ”magen” närmare huvudet?

        • Det är möjligt att jag har gjort en felaktig bedömning. Mycket möjligt. För känslan är att det är väldigt lite som skiljer topplagen åt.

          Men grunden i mitt tips ligger i att Rosengård i fjol hade ett spel som ledde dem till ledning i damallsvenskan med en omgång kvar. De hade sedan bra chanser att vinna i Göteborg, men något som jag tror var mentalt stoppade dem.

          Linköping var egentligen aldrig nära någon toppstrid. Alltså börjar LFC mer på minus än Rosengård.

          Min bild av Linköping i fjol var att de var för dåliga i speluppbyggnaden. Jag har inte känslan att man har gjort något åt den saken. Däremot har man värvat väldigt namnkunniga forwards. Det är möjligt att det är ett segerrecept.

          Men med den bild jag fick av årets LFC mot Göteborg, och med vetskapen om hur det såg ut ifjol, har jag inte fått någon känsla av att det är Linköping som lyfter Kronprinsessan Victorias pokal i höst. Vem vet, jag kanske har en helt annan uppfattning redan om någon vecka?

      • Förutsatt att du har rätt om brister i LFC:s speluppbyggnad förra säsongen, så låter det märkligt om inte nuvarande tränare också sett detta och försökt göra något åt det. Det är ett rejält underbetyg till tränaren i så fall. Min gissning är att tränaren är mer insatt i såväl helheten som detaljer än vad du, jag eller någon annan utomstående är.

        Återigen undviker du att bemöta argument med bättre argument och att svara på specifika frågor. Att du sedan tramsar vidare med tre ”känslan” är väl bara gulligt, men något argument är det knappast.

        Det går naturligtvis aldrig att säga något säkert om framtiden eller hur DA slutar, men om det inte går att bygga ett hyggligt hållbart resonemang med specifika sakargument så faller ju hela idén med att alls bedöma DA 2019 och varför någon ska placeras före någon annan.

        Hela ditt resonemang framstår som extremt ”baktungt”. Den enda aktuella parametern av dignitet som du ständigt upprepar är att du sett en match – KGFC mot LFC. Vad jag förstått av den matchen var det hyggligt jämnt i första halvlek. Sedan gjorde LFC mindre bra byten samtidigt som KGFC gjorde mål tidigt i andra. Det förändrade förutsättningarna i och med att det bara var vinst som gällde om LFC skulle gå vidare i cupen. Totalt sett var det ingen katastrof, utan visar mer på hur sammanhanget kan inverka på spelkvalitet. KGFC kunde kontrollera resten av matchen från ”förarsätet” och i viss mål spela på resultatet. Det gjorde de bra förstås. Resten av ditt resonemang är mestadels skåpmat och historia. Men om du ändå vill hålla fast vid detta – hur stärker det i så fall FCR:s tippade andraplats att de förlorade två gånger mot LFC i DA 2018? Och om vi går närmare nutid så förlorade ju FCR mot LFC för bara någon vecka sedan. Hur bidrar det till att FCR bör placeras fyra platser före LFC i din tabell? Det var också bara en match, precis som KGFC – LFC.

        Att placera LFC som mittenlag och FCR som topplag, utan i stort sett mer som väger över än ”känslan”, devalverar inte bara värdet av den bedömningen, utan spiller över på dina andra bedömningar av resterande lag. LFC är således knappast ett topplag enligt din bedömning (jag anser att ”topplag” bör reserveras för medaljlagen eller kanske ännu snävare). Sedan kan du ju fundera över rimligheten i att du tippar att LFC skulle göra sin historiskt sämsta säsong (av 16) med det du tidigare kallat ”seriens vassaste anfall”…..

        Det är möjligt att du har rätt och att LFC blir sexa eller ännu sämre, men rationella sakargument för att göra den bedömningen idag hittar jag tyvärr fortfarande inte i det du skriver, lika lite som avståndet mellan FCR och LFC. Kanske ligger detta bakom ”känslan” = ”pudelns kärna”: Hoc volo, sic jubeo, sit pro rationes voluntas.

        • Jag förstår inte varför LFC alltid bara skall jämföras med Rosengård. Det var även tre andra lag framför LFC i fjol. Varför inte jämföra med dem?

          Det kanske är upprörande att jag tippar fjolårets tabellfemma på sjätte plats. Men det är ett tips. Ett tips. Och tips är inte alltid fullt rationella. Det var exempelvis inte rationellt att tippa Göteborg som tvåa i fjol. Men det visade sig bli rätt.

          Det är kanske inte rationellt att tippa Linköping som sexa, och jag kanske ångrar det redan på onsdag. För jag ser dem som ett av de många lag som kan vinna guldet.

        • Men visst. Du vill ha en jämförelse mellan LFC:s och Rosengårds nyförvärv.

          LFC: Emma Holmgren är en utmärkt målvakt, och duon Stina Blackstenius och Mimmi Larsson två väldigt bra forwards. Blackstenius form är dock ett frågetecken. De nuvarande backförvärven kan jag inte bedöma. Nilla Fischer är förstås ett kanonförvärv.

          Rosengård: Jessica Samuelsson är ett kanonförvärv – hennes hälsa är dock ett frågetecken. Mie Leth Jans är en bra back. Man får ju även räkna Johanna Rytting Kaneryd som ny, och hon är ett bra tillskott. Mace och Ino kan jag inte bedöma.

          Totalt sett plus för LFC under silly season. Men det var ju ganska klart plus för FCR i fjol, så LFC har ganska mycket att ta in. Och jag har ett frågetecken för LFC:s backlinje. Där har man tappat tunga namn, och hittills ersatt med mindre meriterade spelare. Vi får se hur utfallet blir.

        • Jag trodde det var uppenbart varför en jämförelse mellan FCR och LFC är intressant och relevant, men kanske inte. Lagen har de senaste åren varit de rätt självklara dominanterna i svensk damfotboll, både i serien och Svenska cupen. Båda lagen hackade förra säsongen, om än av olika skäl. Båda lagen har ambitionen att återta sina tidigare topplatser. Båda lagen bör vara rejält revanschsugna efter förra säsongen. För FCR:s del uttryckte Seger det som att de ”ingenting” fick med sig förra säsongen. Detta med ett lilla silver och en vinst i Svenska cupen. Kan det sägas tydligare? LFC har byggt nytt på både klubb- och delvis lagsidan, medan FCR har rört betydligt mindre i klubbstrukturen. Båda lagen ser, vad jag förstår, nog fortfarande varandra som betydande rivaler, även i det ”nya landskap” som uppstått i övre halvan av serien. Det är alltid lite extra bra att slå just LFC eller FCR. En person med mycket god insikt i FCR sa, när jag pratade med denna förra året, att det sannolikt snart åter skulle vara FCR och LFC i den absoluta toppen. Jag hoppas den här lilla uppräkningen räcker som motivering för relevansen att diskutera just FCR och LFC, åtminstone tillsvidare.

          För all del, visst går det att jämföra både FCR och LFC med andra lag och indirekt har ju både du och andra som tippat gjort det genom tipsen. Men det lär ju inte göra saken mindre komplicerad. Det verkar ju redan knepigt nog.

          Jag har försökt avgränsa resonemanget till just skillnaden mellan FCR och LFC i ditt tips. Ännu mer specifikt har det nu kommit att bli en avgränsning till blandningsförhållandet mellan ”känslan” och aktuella sakskäl till skillnaden. Som du märker tycker jag att ”känslan” fått en alltför stor plats i din bedömning, medan aktuella sakskäl fått en alltför undanskymd plats. Utifrån de som tippat i kommentatorsfältet är det nog närmast ditt tippade avstånd som sticker ut, inte mitt. Fyra placeringar är rätt mycket, även om du skriver att det är tätt mellan lagen. En eller möjligen två placeringar lagen emellan (oavsett vem som placeras först) ser jag som mer rimligt och sakligt motiverat.

          Nej, jag efterlyser inte en bedömning av just nyförvärven (dem har jag bara nämnt i ”klump” och i förbigående), utan hela lagdelarna var för sig. Du skriver att du inte kan bedöma några av spelarna i lagen. Men visst går väl det. De har ju trots allt en bakgrund och inte ramlat ner från skyarna. Exempelvis Mace i FCR och Ashley i LFC vet vi ju vad de spelat tidigare och att båda var aktuella för Skye Blue. Visst ger det en del vägledning, även för den som inte sett dem spela. Men även om du inte tycker dig kunna bedöma flera av spelarna är ju knappast heller det ett motiv för att placera FCR fyra platser före LFC.

          Du har betänkligheter kring LFC:s backlinje. Jag tror, som sagt, att detta möjligen hade mer substans tidigare än nu. Jag har kunnat få fram detta: Oscarsson är tillbaka som högerback. Som mittback har de flyttat ner lagkapten Lennartsson (LFC har väl skapligt med folk på mittfältet). I övrigt är Lantz och Landström kvar och som backar finns även Petursdottir, Bogren, Ashley och Ravnell att tillgå. Jag tycker inte det ser så pjåkigt ut, inte heller i jämförelse med FCR. Jag håller för övrigt inte heller med dig om att Arnth var ett särskilt tung tapp, varken i backlinjen eller i laget som helhet, trots att hon var lagkapten. Det tunga tappet för LFC kom tidigt – det var Dowie, en game changer som nästan ensam hade kunnat knuffa upp LFC i tabellen, i alla fall före KDFF.

          Du har vid några tillfällen skrivit att du kanske snart ändrat uppfattning om olika lags styrkor och svagheter och ibland efter bara en match. Det låter ju sunt och helt rimligt. Själv tycker jag dock det behövs lite mer för att ändra uppfattning och därmed ett tips om placeringar.

          Nej, att tippa är inte något helt rationellt, men det är tyvärr inte ens ett argument så länge det finns sakliga skäl att belysa en fråga med. Med ”känslan” som främsta vägledning hamnar troligen diskussionen förr eller senare i vem som är mest trovärdig och vems ”känsla” som är mest ”rätt”. Det blir en personfråga mer än en sakfråga som går att diskutera. Sakfrågor går oftast att diskutera vidare, medan personfrågor tyvärr kan glida över i mindre önskvärda beteenden. Det senare har vi ju sett exempel på i bloggen.

          Jag tror mötet med Växjö imorgon kan bli riktigt tufft för LFC, men knappast något som gör att jag skulle placera dem fyra platser efter FCR – den här gången heller….

        • Jag repeterar att det var LFC som hackade hela förra året. FCR hackade inte på hösten, de fick ordning på sitt spel och vann hösttabellen. Sedan drabbades de av stora självan när det var dags för själva avgörandet. Men det är en annan sak.

          Under hösten tog FCR tio fler poäng än LFC, det är nästan ett mer poäng per omgång. Stor skillnad.

          Och om vi skall jämföra LFC med de fyra lag som kom före i fjol är det som Unogård sa på upptaktsträffen, alla fyra har större kontinuitet och således ett bättre utgångsläge. Alla fyra bygger vidare på något som fungerade i fjol. Det gör inte LFC.

          Som parentes så kan du kolla tillbaka på dina tidigare kommentarer. Du har faktiskt bett om en bedömning av respektive lags arbete under silly season.

          När det gäller bedömning av de nya spelarna är det naturligtvis så att både Ashley och Mace har fin meritlista. Men det innebär inte att de nödvändigtvis är klockrena nyförvärv. Det viktigaste är ju vilka egenskaper klubbarna behöver. Och jag kan inte bedöma Ashleys och Maces egenskaper ännu.

          I den match där jag sett LFC den här våren var min bild att de inte hade löst problemen i uppspelsfas, samt att de inte hade hittat rätt i arbetsfördelningen mellan sina offensiva spelare.

          Men visst, de saknade Oskarsson och Angeldahl, samt att det var första matchen för Blackstenius. Och de har haft en månad till på sig att arbeta. Det kan vara så att bitarna har fallit på plats.

          Men det skall mycket till för mig att lyfta ett lag som inte fungerade i fjol, och som inte fungerade när jag såg det i år. Men som sagt, jag kanske är helt fel på det i mitt tips. LFC kanske har fått ihop laget under de senaste veckorna. Och i få fall har man ett lag som kan ta guld.

        • Du kan repetera tills du blir blå i ansiktet. Så länge du inte kommer med fler och/eller starkare argument för skillnaden mellan FCR och LFC förändras ingenting.

          Jo, jag ser att jag efterlyste, inte arbetet under silly-season, utan en bedömning av a) spelarförluster (således inte bara en), b) värvningar – vilket du svarat på och framför allt c) hur det motiverar eller bidrar till skillnaden på fyra placeringar mellan lagen i ditt tips. Svar på en av tre frågor och den viktigaste undvek du, precis som du gjort i varje replik. Det börjar nu bli smått komiskt att du så konsekvent undviker att svara på den centrala frågan om skillnaden. Kanske ”känns” det inte rätt att svara? Istället för att svara lägger du in fler utomstående faktorer som andra lag och kontinuitet.

          Visst kan man säga att kontinuitet är en betydande faktor, men trots sådan i många år dröjde det till i fjol innan PIF tog guld och KDFF tog sin första medalj, för att ta några exempel. Kontinuiteten ska alltså inte heller överskattas. LFC tog guld 2017, trots brandskattat lag och med ny tränare. Att Unogård vill lyfta fram detta för att spela ner förväntningarna är inte mer konstigt än att Lantz tycker att man inte ska tippa KGFC i topp. Det skulle faktiskt också kunna vara så att LFC med sin omorganisering av klubb och lag har ett värde som kan mäta sig med kontinuitet i allmän mening. Dessutom har LFC viss vana att ändå få till skapliga resultat, trots exempelvis tränarbyten.

          Du uppehåller dig fortfarande vid förra säsongen och ytterst lite vid det som hänt efter denna. Du skriver att ”det ska mycket till för mig att lyfta ett lag som inte fungerade i fjol…”. Jaha, men faktum är att du inte heller ”lyft” LFC. Du har ju faktiskt sänkt dem en placering. Och om du nu ogärna vill lyfta ett i fjol ej fungerade lag – hur motiverar du då ditt gigantiska lyft av Vittsjö, ett lag som var indraget in bottenstriden förra säsongen? Eller är det kanske mer aktuella faktorer och resultat (som jag hellre vill åberopa) som att de slog FCR med 4-2 nyligen (som ligger tre placeringar före dem i ditt tips), att de förlorade mot LFC med 3-1 (som ligger en placering efter dem i ditt tips)? Och hur ser du på att de förlorade i söndags mot nykomlingarna KIF Örebro? Förutom förra årets tabellplacering lutar du dig mest mot vad du sett i år. Så hur mycket av Vittsjö har du sett? Vad är det i Vittsjö som du har sett, när du nu inte vill ”lyfta” ett lag som hackade förra året? Det måste vara något alldeles sensationellt, särskilt eftersom du inte nämnt det. Hur mycket av FCR har du sett i år innan tipset? Du kanske rent av såg VGIK – FCR då de senare förlorade?

          Men det handlar som sagt inte om att ”lyfta” eller, för del delen, sänka något lag. Min fråga handlar fortfarande om relationen mellan FCR och LFC utmynnande i dina tippade tabellplaceringar. Den frågan hade faktiskt varit lika intressant och relevant om LFC hade tippats sexa och FCR tia, eller om det handlat om helt andra lag.

          Eftersom du hittills konsekvent undvikit att svara på frågan om skillnaden, så har jag inte stort hopp om att du gör det den här gången heller. Du brukar ju ibland försöka avkräva signaturen ”axel” svar (med föga framgång). Det är väl aldrig så att du som brukar ha välgrundade resonemang, inte bara i artiklarna utan även i trådarna, i det här fallet närmar dig alias a*e*?

          Nu tror jag att jag börjar släcka ner och stänga butiken….tack för den här tråden – och – medan jag kommer ihåg det: tack för initiativet till Forum Elitettan!

        • Jag har ju gång på gång givit svaret på den viktigaste frågan: utgångsläget. Det skiljde fem placeringar och tio poäng mellan FCR och LFC i hösttabellen. Och faktum är att LFC med sina 15 poäng var närmare tionde- än femteplatsen. Utgångsläget är den viktiga skillnaden som gör att jag placerar LFC där jag gör. Utgångsläget samt att LFC var blekt när jag såg dem mot Göteborg.

          Angående Vittsjö håller jag med om att det inte är ett rationellt tips att placera dem som femma. Det är en chansning. Varje år är det några lag som överraskar positivt. Jag har haft en känsla av att de lagen är Vittsjö och Kif Örebro.

          Skrälltipset på Kif känns bra efter premiären. Däremot skrev jag ju så här om Vittsjö i ett nyare inlägg:

          ”Däremot är jag mer orolig över min skrällvarning på Vittsjö. För det jag såg i den andra halvleken var blekt och fantasilöst.”

      • OK, du hade alltså svarat på vad som motiverar skillnaden mellan dina tabellplaceringar för FCR och LFC. Tänk att det var så lätt att missa det svaret. Och tänk att svaret bara handlade om LFC:s tillkortakommanden och inget om FCR:s eventuella diton. Och tänk att du med ett undantag – en match, valde att basera ditt svar på saker som ligger ett halvår tillbaka i tiden, istället för att också väga in betydligt fler faktorer och betydligt mer aktuella sådana, som resultat på försäsongen i övrigt, värvningar med mera. Tänk att bedömningen av respektive lags lagdelar och samlade spelstyrka inte tycks ha haft någon betydelse i din bedömning. Och tänk att jag fortfarande tycker det är både en inaktuell, märklig och svag argumentation, men nu ska jag inte fortsätta längre. Case closed, life goes on…

  11. Svårt inte bara för att inget lag längre sticker ut med ett på papperet så-mycket-bättre-spelarmaterial än andra. Dessutom en något av en udda säsong med sju matcher under våren och tretton på hösten, och som vanligt numera osäkert om vem som stannar eller lämnar under sommaren. Frågan är hur en tunn trupp påverkar deltagarna i CL, samtidigt osäker på seedningen men det kanske finns överhängande risk för respass redan i första rundan? I så fall löser sig den nackdelen av sig självt.

    Angående Linköping ser jag inte riktigt hur de kan tippas som guldfavorit. Offensiven är visserligen på papperet sannolikt den bästa och Emma Holmgren är riktigt vass i mål. Problemet stavas försvar och bristen i hur man spelar sig upp i banan. Nu har jag visserligen inte sett någon match på plats i år men är det inte stora framsteg sedan i höstas är jag inte direkt optimistisk. Spelar ingen roll hur starkt det är framåt om långsamt spel, svagt passningsspel och stillastående spelare leder till att spelet aldrig når offensiv halva. Hela skulden ska samtidigt inte bara läggas på spelarna. Har jag fel om jag anser att man från tränarhåll måste kunna ta fram två-tre alternativa spelvägar som huvudalternativ för att spela bort den första pressen och föra spelet framåt? Sedan är det bara att nöta. Tro mig, ytorna fanns där förra året och de lär finnas där i år igen. Motståndaren kommer såklart anpassa sitt spel men man har då åtminstone ett stabilt grundspel som till slut inte kräver någon tankeverksamhet för att utföra. Som bloggaren redan i ett antal inlägg konstaterat är dock bristande teknik, rörelse och passningsspel inte bara ett lokalt problem i Linköping utan snarare ett sjukdomstecken på att svensk damfotboll halkar efter. Hade varit en sak om det bara var topplagen i Europa eller landslagen som springer förbi och lämnar Sverige bakom, men så är det som bekant inte. Men nog om det nu.

    Så till utfallet av serien i stället.

    1. K/Göteborg. Marcus Lantz får säga vad han vill men jag anser att K/Göteborg utifrån dagens förutsättningar får bära favoritskapet. Baseras på förra säsongen, hur de spelat under våren och att de kommer till start med i princip samma trupp igen.

    2. Piteå. Mitt tips för andraplatsen baserat på kontinuiteten precis som för K/Göteborg. Finns tydligen en del skador i truppen inför premiären som kan påverka offensiven. Piteå är dock normalt starka över en hel säsong och är med där uppe igen.

    3. Linköping. Lite av en kombination av chansning och förhoppning. Andra halvlek mot K/Göteborg tidigare i vår var för övrigt det sämsta jag någonsin sett och laget blev välförtjänt mosat, utspelat och förnedrat. Placeringen förutsätter alltså en hel del förändringar. Potential finns att tillsammans med Rosengård och Kristianstad vara likvärdiga utmanare till de båda topplagen. Ser över en hel säsong ingen egentlig skillnad mellan de tre senare lagen.

    4. Rosengård. Som sagt en utmanare men inte längre automatiskt årlig favorit till guldet. Måste höja jämnheten men också bättre utnyttja det spelövertag och de chanser som de faktiskt normalt skapar. Frågetecken kring utgående kontrakt till sommaren och man hade säkert velat lägga fokus på annat.

    5. Kristianstad. Som vanligt jobbiga att möta och laget kan mycket väl utmana den absoluta toppen även om jag inte tror att laget når ända fram. Inte heller så många matcher under våren (brasklapp om att jag kan ha missat någon eller några matcher) så svårt för mig att utvärdera. Ändå starka resultat från det man spelat hittills i år.

    6. Vittsjö. Hade tänkt placera Djurgården här men de åkte oturligt nog på ett antal långtidsskador och placeras i stället på nästa rad. Problemet med att utvärdera Vittsjö är inte att de inte har spelat utan att man bortsett från matcherna mot Rosengård och Linköping spelat mot lag som är svåra att jämföra gentemot lagen man möter i serien.

    7. Djurgården. Borde kunna hamna här även med långtidsskadorna. Finns dock frågetecken med tanke på resultaten i de sista träningsmatcherna. Tror ändå att de får till det och att de blir ett stabilt mittenlag.

    8. Växjö. Bra defensiv enligt mig och potential framåt. Kan bli ensamt för Anna Anvegård. Frågan är som bloggaren är inne på hur mycket spel och energi som äts upp av av turerna kring Jelena Cankovic.

    9. Eskilstuna. Väldigt osäker kring laget och de lär känna av tappet av Mimmi Larsson. Tror Eskilstuna får rikta in sig på att kämpa om att utmana i mittenskiktet.

    10. KIF Örebro. Får i första hand rikta in sig på att kämpa i botten men jag tror att laget är tillräckligt bra för att säkra ett nytt kontrakt.

    11. LB07. Tappat för många spelare och även om man lyft spelet och resultaten sista matcherna under våren tror jag helt enkelt att man inte lyckas hänga kvar.

    12. Kungsbacka. Borde ta mer poäng än Kalmar förra året men det räcker inte till nytt kontrakt.

    Så en sammanfattning.

    Topplagen: Guldfavoriten K/Göteborg före tvåan Piteå
    Utmanarna: Linköping, Rosengård och Kristianstad
    Mittenlagen: Vittsjö, Djurgården, Växjö och Eskilstuna
    Streckstriden: KIF Örebro, LB07 och Kungsbacka

  12. Håller också med dig om väldigt mycket Johan. Framför allt dina överraskningar, Vittsjö, Eskilstuna och inte minst Växjö. Som vanligt blir det ett försiktigt tips på Piteå. (Så blir man positivt överraskad i år också………. typiskt norrbottniskt). Känns som premiären mot Djurgår’n blir en viktig vägvisare – för båda lagen. Han däremot lagt 100-lappen på en 11 oddsare – KDFF. Tror man gör en ”Piteå” i år. Otrolig kontinuitet som byggt en stabilitet bakifrån och fått in en vass mittfältare och ytterligare en vass isländska framåt (vassast på att hitta rätt på Island)
    1 KDFF – se ovan
    2 KGFF – Framåt troligen vassast, men försvaret är ojämnt
    3 LFC – Blackstenius succé, Nilla F lyfter inte laget till guld. Försvarsspelet före uppehållet avgör.
    4 Rosengård – Kan bli guld men Seger orkar inte engagera sig efter VM och några förlänger inte och då hinner man inte få till det under hösten
    5 PIF – hoppas på jättefel men nya förutsättningar/förväntningar sätter käppar i hjulen.
    6 Vittsjö – ser helt enkelt riktigt vassa ut. djupdykningarna blir färre och medaljen finns inom räckhåll.
    7 DIF – Fågel eller fisk?? Om jag har fel på att Hanna F och Olivia S underpresterar blir det bättre – men fisk….!!
    8 Eskilstuna – Nää, mellanmjölk
    9 Växjö – Andraårsutmaning, ny tränare, utan Cankovic kan det bli nedflyttning
    10 Örebro – Amerikanskorna fixar kontraktet
    11 LB07 – för många tapp av viktiga spelare gör truppen allt för orutinerad/ojämn
    12 Kungsbacka – inte bra nog!

    Nytt (reviderat men troligen inte bättre tips) efter omgång 7 som ”the O” föreslog.

    Ut på arenorna i morgon ………..och hela våren.!!

    Må bästa lag vinna – eller……..ge oss hellre en repris på förra året.

  13. Att tippa elitettan är löjligt svårt, det finns ingen som helst övergripande mediabevakning sedan Spelare 12-bloggen varvade ned. Hur har klubbarna värvat, vem har gått, vem har kommit? Även de (vi) som följer ett lag i serien har inget vidare koll, törs jag säga. Vanligen pålästa Rydéns tips ovan ser rätt vilt ut, minst sagt. Visst, ”ett tips är ett slags gissning”, men en gissning är inte nödvändigtvis ett tips. I genrepet inför serien blev Kvarnsveden utspelat av Hammarby. Jus’ sayin’.

    • Tyvärr så är mitt elitettantips rätt vilt. Det är inte lätt att hitta info, inte minst då klubbarna själva har dåliga hemsidor. Det gör att man famlar lite i mörker. Så jag hade hoppats få hjälp från de som ser lagen löpande.

      • ”Jag hade hoppats …” Aha, det är VÅRT fel att ditt tips är löst grundat? Du är bra på internationell damfotboll på toppnivå, det innebär inte att du MÅSTE tippa andra nivåer.

        • Det är inte ert fel. Och jag är inte tvungen tippa alla nivåer.

          Men även om min kunskap om elitettan är på promillenivå jämfört med damallsvenskan kände jag att det inte finns så många forum där vår näst högsta serie tippas. Så jag kunde väl skrapa ihop ett tips utifrån det lilla jag kan.

  14. Mediabevakningen av Elitettan är som Rydén säger obefintlig, åtminstone på ett övergripande plan, sedan Spelare 12-bloggen varvarde ned. Det är extremt svårt även för dem (oss) som följer lag i serien att få en överblick över övriga lags status, spelar in/ut, försäsongsresultat m m. Även normalt pålästa Rydéns tips ovan verkar mer vilt än tamt. Förvisso, ”ett tips är ett slags gissning”, men en gissning är inte nödvändigtvis ett tips. Notera att Kvarnsveden blev utklassat av Hammarby i genrepet, t ex.
    Jag har absolut inget emot att (mitt) Hammarby tippas lågt, men vill bara nämna något om det som mycket riktigt är ett nästan helt nytt lagbygge: Tre av de fyra bästa målskyttarna i förra årets division 1-serier spelar nu i Hammarby. Två av AIK:s största talanger (Saving/Lundkvist) lockades över, trots att lagen spelar i samma serie. U23-landslagsordinarie Lotta Öqvist valde att stanna kvar, trots nedflyttningen. Möjligen säger allt detta något om spelarnas förtroende för klubbens långsiktiga satsning.
    Oavsett hur det går i år (jag har personligen inget intresse av att vara med i den tuppfäktning som sådana här försäsongstips ofta liknar) tror jag att nya Hammarby är fullproppat av talang och går vi inte upp i år har vi ändå en ljus framtid. Om spelarna inte går till Lkpg så fort de slår igenom …

    • Tråkigt att Hammarby åkte ur DA. Är det något Stockholm behöver är det ett publiklag. Ja, apropå försäsongsresultat: idag vann Hammarby med klara 4-0 mot BP, medan ofta topptippade Kvarnsveden (t ex av Johan) bara fick oavgjort hemma mot ett av förra årets bottenlag Asarum.

  15. Intressant analys och jag hoppas att KDFF fortsätter så positivt som du tror och eg tror jag att de kan överraska ordentligt och komma före Piteå och Rosengård, men tippar själv ändå att de kommer 5:a. Jag tror inte heller att Piteå lyckas göra om bragden trots att det ser bra ut på pappret. Tror de faller ned till en vanlig tredjeplats. Jag sällar mig dock till de som tror att Linköping kommer att fixa guldet. Rosengård tycker jag är det mest svårtippade laget iår. Men tror att det är dags för lite revansch. Sedan som gammal Växjöbo vill jag sätta Växjö högt men de hamnar på en sjunde plats. Jag får gärna ha fel :-). Jag tror också att du har rätt när det gäller Eskilstuna men sätter dem 6:a.

    Jag hann se Kungsbacka – Göteborg innan jag skrev detta. Göteborg var sammantaget stabila, men tror inte de håller hela vägen.Kungsbacka överraskade faktiskt mig med en del fina tekniska saker och spelsekvenser och bra målvaktspel i stora delar. Så delar uppfattningen att det är LB07 som hamnar sist.

    1.Linköping
    2. Rosengård
    3. Göteborg
    4. Piteå
    5.KDFF
    6. Eskilstuna
    7. Växjö
    8. Djurgården
    9: Kungsbacka
    10 Örebro
    11.Vittsjö
    12.LB07

  16. Jag roade mig med att titta på placeringssnittet för topp fem förra säsongen i tipsen (11 tips
    t o m PeE kl 16.49). Då skulle det bli så här:

    1. KGFC (2,54)
    2. LFC (2,64)
    3. PIF (2,90, fyra ettor)
    4. FCR (2,90, en etta)
    5. KDFF (4,27)

    Rätt jämnt alltså och bara ett större hopp till KDFF. Nu säger jag inte att dessa elva i kommentatorsfältet är ”experter”, men samtidigt verkar alla tänkt till och därför kanske det är en del substans i det sammanräknade. Det är i alla fall skillnad från klicken på Facebook om guldtipset, där LFC och FCR var etta och tvåa. Det är också en bit ifrån Johans tips, där KGFC också är i topp, men exempelvis VGIK får ett snitt på 7,45 av de elva i kommentatorsfältet och därmed är långt ifrån femteplatsen.

  17. Ping: Linköping inledde med en styrkedemonstration | En blogg om internationell damfotboll

  18. Ping: Den damallsvenska våren i sammanfattning | En blogg om internationell damfotboll

  19. Ping: Lång damallsvensk halvtidsrapport | En blogg om internationell damfotboll

  20. Ping: Djurgården spelar i damallsvenskan även 2020 | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.