Lite tankar om krisen i elitettan

Inlägget uppdaterat: Sandvikens IF har beslutat sig för att tacka ja till spel i elitettan.

Nu har vi på kort tid sett tre lag dra sig ur den näst högsta divisionen i svensk damfotboll – elitettan.

På ett sätt har urdragningarna varit ganska olika. Assi saknade lokal koppling och hade svårt att locka spelare till Kalix. LB07 föll efter att ha misslyckats med att få till ett samgående med Malmö FF, och i Kungsbacka blev det spelarflykt efter flera års ekonomisk misskötsel.

Gemensamt för alla tre urdragningar är kopplingen till ekonomi. Elitettan är en vansinnigt dyr serie – i fjol var det den dyraste i svensk fotboll. Ingen annan serie hade så långa resor under 2019.

Nu kan man ju i och för sig ha invändningen att både Kungsbacka och LB07 spelade i damallsvenskan i fjol. Så är det, men när man åker ur högsta serien är det nästan ofrånkomligt att sponsorsintäkterna kommer att minska. Intresset kring laget blir ju mindre i elitettan – serien som Gud glömde. När elitettan dessutom är en dyrare serie än damallsvenskan är det självklart att det kan uppstå problem.

Och att tre klubbar väljer att dra sig ur näst högsta serien samma år är en gigantisk varningssignal. En signal som borde framkalla rejäla reaktioner på fotbollförbundets kansli i Solna. Men ännu så länge är det väldigt tyst därifrån.

Jag kräver inte att Karl-Erik Nilsson skall ha en färdig lösning att presentera. Men en ledare som bryr sig om de högsta inhemska serierna hade i alla fall klivit fram och sagt något om hen ser på situationen. Och det hade hen gjort redan när LB07 drog sig ur för två veckor sedan. Men vi väntar ännu på att ordförande Nilsson skall uttala sig om krisen i elitettan.

Däremot noterar jag att förbundets hemsida, svenskfotboll.se, har vaknat till. När Assi drog sig ur nämndes det inte på hemsidan. När LB07 ersattes av Sunnanå vaknade man – det ganska direkt efter att jag här i bloggen hade efterfrågat en artikel. Den här gången kom det en artikel direkt. Det är ju trots allt en positiv utveckling.

Och det skall sägas att förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand har uttalat sig om elitettan. Han gjorde det till SVT härom veckan. Beskedet var att förbundet inte kan göra så mycket för lagen i serien. Han sa:

”Det finns en utmaning i att bedriva verksamhet på elitnivå där föreningarna måste hantera sina förutsättningar, möjligheter men också sina begränsningar. Det är viktigt i det här sammanhanget.”

Sjöstrand sa också att förbundet de senaste åren har satsat sex miljoner kronor över tre år i ett projekt som kallas ”Världsklass” och 1,5 miljoner kronor i ett projekt som heter ”Semiprofessionell fotboll”. Det här är dock pengar som är riktade mot fler klubbar än bara de i elitettan.

Totalt sett känns det ganska klart att Sjöstrand anser att det i första hand är EFD:s bord att hantera den typ av ekonomiska problem som är kopplade till den dyra elitettan.

EFD har också varit lite mer synligt än förbundet i debatten den senaste tiden. Men bara lite. I samband med att LB07 drog sig ur såg jag bland annat på Fotbollskanalen att EFD:s generalsekreterare Tomas Hozsek sagt i Sydsvenskan att damfotbollens läge är bättre än någonsin:

”Samtidigt är damfotbollen på frammarsch och håller på att ta allt mer plats. Läget är bättre än någonsin och möjligheten att få in sponsorer för att driva en bra damverksamhet är god.”

Det är ju bra, för då borde ju Hozsek och EFD ganska enkelt kunna fixa fram de pengar som krävs för att hjälpa klubbarna i elitettan med verksamheten.

I dag säger EFD:s sportchef Stefan Alvén till Fotbollskanalen att EFD vill ha kvar elitettan som en serie. Både Hozsek och Alvén verkar se herrelitklubbarnas inmarsch som svensk damfotbolls räddning. Det är ett ämne jag tänker återkomma till i ett annat inlägg. Men kortfattat tror jag inte att det är klokt att vänta och se hur herrelitklubbarna utvecklar sina verksamheter.

Känslan är tyvärr att alltför många på ledande position tar lite för lätt på de problem som uppstått. Det är ju nämligen inte bra när en mängd klubbar på elitnivå rasar ihop. Visst kommer det alltid nya, men kontinuitet är väldigt bra för svensk fotboll som helhet. Klubbar som ges tid och möjlighet att bygga en stark organisation är de som gör störst nytta över tid.

Men mycket handlar förstås också om att klubbar och spelare har ansvar. Det går självklart inte att skylla allt på förbundet och på EFD.

Kungsbacka hade aldrig någon stark organisation. Och till slut tröttnade spelarna på eviga ekonomiska problem. Även de Kungsbackafostrade spelarna övergav klubben. Det ledde på många sätt till klubbens slutgiltiga fall. Ett fall som riskerar att drabba elitsatsande spelare från Kungsbacka under rätt lång tid framöver.

Och man undrar lite hur de spelare som lämnade Dösjöbro för Malmö FF i divsion IV tänker i dag. De hade kunnat spela i elitettan i år. I stället har de skrivit treårskontrakt med MFF, vilket innebär att de får vara kvar i fyran, trean och tvåan – sedan riskerar de att kastas ut.

Dösjöbro har alltså tackat nej till elitettan i dag. Nu går frågan till Sandvikens IF. Och vad jag förstått från flera olika håll så kommer de att tacka ja i morgon. Det ser alltså ut att bli 14 lag i elitettan i år – trots allt. Och det var ju ändå en glädjande nyhet i allt elände.

Tillagt i efterhand: Under fredagen har Sandviken meddelat att man tar platsen. Det får ju ändå sägas vara positivt att det finns klubbar som är beredda att ta vakanta platser med kort varsel. För några veckor sedan var jag personligen lite tveksam till om det skulle gå att fylla ut serien. Men det verkar ju faktiskt som att ganska många klubbar har varit beredda att ta reservplatser.

 

Damallsvensk formbarometer, OS-kval och nytt utlandsproffs

Den senaste tiden har den här bloggen haft mycket av sitt fokus på dramatiken i elitettan. Och helt tycks den inte ha lagt sig. För det är inte bara Sunnanå som annonserar efter spelare på sociala medier. Även Kungsbacka har lagt ut en annons på hemsida och twitter.

Det sades att Kungsbacka hade muntliga löften från 14 spelare. Ännu så länge har man dock bara presenterat tre. Det är ganska långt ifrån en elitettantrupp.

Apopå elitettan har flera av er hjälpt till med små rapporter från helgens träningsmatcher med lag från serien. Kul. Läs de rapporterna i Forum Elitettan.

Det har ju även spelats en hel del fotboll den senaste veckan. Personligen har jag sett tre hela matcher koncentrerat och tre halva. Gårdagens träningsmatch Göteborg–Fortuna Hjørring 5–0 såg jag på plats på Valhalla IP.

Göteborg imponerade framför allt genom stabilitet. Men i paus var jag lite frågande till hur jag skulle analysera det jag hade sett. Göteborg ställde upp 3–5–2 från start. I trebackslinjen spelade Filippa Curmark, Emma Kullberg och Beata Kollmats.

Göteborg saknade Elin Rubensson (säkerhetsåtgärd efter smäll mot huvudet) och Emma Berglund (fick en smäll mot ena knät i förra veckan, men skall vara tillbaka i full träning) i matchen. Under den första halvleken saknade jag även löpstarka kantspelarna Emma Koivisto och Natalia Kuikka.

De båda var med på planen, men de var inte med i matchen som man vande sig vid under förra året. Den första halvleken imponerade Göteborg mest genom att leda med 2–0 utan att ha spelat speciellt bra.

I den andra halvleken såg det mycket bättre ut. Göteborg spelade 3–5–2 i 80 minuter, sedan växlade man till 4–4–2. Nya tränaren Mats Gren sa till GP efteråt att tanken är att laget skall växla mellan de båda spelsystemen i år.

Natalia Kuikka vaknade till rejält efter paus. Hon gjorde två mål och hade en assist. Rebecka Blomqvist var pigg och gjorde också två mål. Hennes forwardskollega Pauline Hammarlund gjorde väl egentligen ingen vidare match. Men Hammarlund stod i alla fall för ett riktigt snyggt mål – en läcker språngskalle på ett fint inlägg från Kuikka.

Göteborgs 3–5–2 hade lite olika utseende i olika skeenden. Ibland var det 3–1–4–2 med Vilde Böe Risa som mittfältslibero, ibland 3–4–1–2 med Filippa Angeldahl som tia. Personligen tyckte jag att Böe Risa var planens gigant. Norskan har bara kontrakt till sommaren, och verkar vilja vidare ut i Europa. Sticker hon i sommar blir det en nöt att knäcka för Göteborg hur man skall kunna ersätta henne.

Till helgen drar den svenska tävlingssäsongen i gång. Inför den tänkte jag här bjuda på en damallsvensk formbarometer. Som det ser ut nu är FC Rosengård jättefavoriter att försvara guldet. I dag vann Malmöklubben med 1–0 mot Vittsjö efter ett fantastiskt mål av Hanna Bennison.

Rosengård är alltså storfavoriter. Bakom dem känns Göteborg som lika klar favorit till andraplatsen.

Övriga medaljörer finner man i en kvintett med Vittsjö, Linköping, Kristianstad, Eskilstuna och Piteå. I nuläget är det lite fördel Vittsjö bland de här fem. De har i princip kvar hela fjolårets lag, och kontinuitet är ju viktigt.

Övriga fyra känns som medaljkandidater, men alla omges av ett eller annat frågetecken. Linköping har ju exempelvis haft svårt att ens få ihop lag till att spela träningsmatcher. Så kan det gå när man lägger ner sitt F19-lag. LFC hade mått bra av att ha lite F19-spelare att fylla sin bänk med nu.

Det blir intressant att se hur många spelare Linköping får ihop till nästa helgs hyperintressanta bortamatch mot Göteborg. Klart är att LFC har en väldigt stark elva – om samtliga spelare är friska och tillgängliga.

På undre halvan är känslan just nu att Växjö är starkt nog att klara sig kvar utan att bli akut indraget i någon nedflyttningsstrid.

Däremot sätter jag lite frågetecken kring Kif Örebro och Djurgården. I nuläget känns det som att det är de två lagen samt nykomlingarna Uppsala och Umeå som kommer att göra upp i bottenstriden. Dock noteras att Örebro gjort bra resultat hittills i träningsmatcherna, samt att talangfulla Sara Lilja Vidlund har varit glödhet. Ett genombrott för henne skulle kunna göra Örebro till ett stabilt mittenlag.

I nuläget är det större frågetecken för Djurgården. De har mycket nytt, och det känns inte självklart vem eller vilka som skall göra målen för Stockholms stolthet. Det är nog viktigt för klubben att få behålla Mia Jalkerud.

Det är förstås väldigt tråkigt att tippa nykomlingarna i botten. Ännu så länge har jag dock inte sett varken värvningar eller resultat som gör att man kan lyfta Umeå eller Uppsala. Men det är ju drygt 1,5 månader till avspark, och något av de båda nykomlingslagen kanske kan visa hög kvalitet under den perioden.

Hos Uppsala noteras att skytteligatrea i elitettan (25 mål) verkar ha konserverat formen. Cassandra Korhonen gjorde nämligen alla lagets tre mål vid gårdagens 3–1-seger mot Bollstanäs. Korhonens målskytte lär bli väldigt viktigt för Uppsala i år.

Uppsala har en spännande värdemätare på söndag. Då skall laget nämligen till Piteå för bortamöte i cupen.

Apropå cupen har LB07 dragit sig ur även den. Det innebär att gruppen med Rosengård och Kristianstad kommer att ha två reservlag. Det ena är IS Halmia. Däremot har jag inte sett någon uppgift om vilket det andra är.

Rosengårds tränare Jonas Eidevall är för övrigt inte det minsta nöjd med upplägget för cupens gruppspel. Han vill slopa det geografiska upplägget.

”Jag hade mycket hellre haft en grupp med tre allsvenska lag. Det är helt obegripligt att två grupper kan vara så ojämna. Ska vi ha en nationell tävling tycker jag att det i slutspelet får vara rikstäckande om vi ska kalla det för Svenska cupen.”

Jag kan bara hålla med om att grupperna haltar. Det hade förstås varit mycket bättre om man hade gjort som i herrcupen. Där placeras lag 1–4 i varsin grupp. De ställs mot lag 5–8 i omvänd ordning, och sedan lottas övriga lag in i grupperna.

Även med det upplägget hade Rosengård förstås kunnat hamna i en grupp med två lag från lägre divisioner. Däremot hade vi inte kunnat få en grupp med Göteborg, Vittsjö, Linköping och Växjö.

Det om den inhemska fotbollen. Nu till landslagsnivån, och OS-kvalet. Numera är det bara 15 länder kvar som har chansen att vinna OS-guld i sommar. Ett av dem är Sverige.

Det är fortfarande bara åtta lag som har kvalat in. Nämligen:
Japan (värdnation)
Brasilien
Nya Zeeland
Sverige
Storbritannien
Nederländerna
Kanada
USA

Men nu är det bara sju lag kvar som kan ta de kvarvarande fyra platserna. Vilka det blir avgörs i fyra playoffmatcher under mars och april:

Sydkorea–Kina
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Australien–Vietnam
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Kamerun–Zambia
Dubbelmötet startar i Kamerun den 2 mars. Returen spelas i Zambia den 11 mars.

Chile–Kamerun/Zambia
Den tolfte och sista OS-platsen går till Afrika eller Sydamerika. De båda kontinenternas tvåor möts hemma och borta perioden 9–15 april.

Under veckan har jag sett två intressanta OS-kvalmatcher, nämligen USA–Kanada och Australien–Kina. Båda matcherna slutade med förväntat resultat, men var spelmässigt ganska intressanta.

Finalen i Nordamerikas OS-kval handlade mest om prestige, då både USA och Kanada redan var klara för OS inför avspark. USA valde att spela med ett halvt B-lag, de bytte sex utespelare från den avgörande matchen – semifinalen. Kanada däremot bytte bara två spelare.

Utöver de första fem–tio minuterna var Kanada det bättre laget i den första halvleken. De hade 56–44 i bollinnehav och hade också halvlekens bästa målchans i ett friläge för Christine Sinclair.

Så långt var jag väldigt imponerad av de kanadensiska spelet. USA hade inte så mycket spel, men är ju alltid farliga i djupled. Och man kunde tagit ledningen på det distansskott från Christen Press som tog i ribban. Däremot var Press avvinkad för offside på det friläge som finns med på klippet nedan.

Före paus spelade Kanada sig förbi den amerikanska pressen på ett elegant sätt. Efter paus bet den amerikanska pressen betydligt bättre. Om det berodde på trötta kanadensiskor eller på ett mer koncentrerat USA är oklart.

Klart är att USA till slut vann med solklara 3–0. Jag räknade till 8–2 i klara målchanser, så det var inget orimligt slutresultat. Min känsla efteråt var ändå att matchen gav mer till Kanada än till USA.

Noterbart är att USA fortsatt har väldigt svårt att hitta unga spelare att matcha in i sitt landslag. De yngsta spelarna i OS-kvaltruppen var Rose Lavelle och Andi Sullivan, som båda är födda 1995. I kvalfinalen hade Kanada sju spelare som var yngre än yngsta amerikanska.

Matchen Australien–Kina handlade om gruppseger, och om att få möta Vietnam i playoff. Australien vann gruppen på kryss, något som kan ha påverkat insatsen från The Matildas.

För när hyperintressanta teknikern Tang Jiali gav Kina ledningen i 86:e minuten var det hur rättvist som helst. Kina låg rätt i positioner och stängde på så sätt ut Sam Kerr från spelet. Australien kändes både fantasi- och uddlöst. Trots att hemmalaget hade 70–30 i bollinnehav var det 7–3 till gästerna i avslut mot mål.

Kina däremot har jag inte sett så bra sedan VM 2015 – då jag trodde att de var på gång att ta sig tillbaka till den yppersta världseliten igen. Kinesiskorna hade flera kreativa spelare, och bjöd på flera fina anfall. Dock tyckte jag att det kändes som att de höll igen lite i sina offensiva löpningar. Om fler kinesiska spelare hade gått för det i kontringarna tror jag att de kunde ha skapat betydligt fler klara målchanser.

Och Australien skulle få sista ordet. Precis när klockan tickade in på den 93:e minuten slog Emily van Egmond in det som kändes som segermålet. Australien vann med 1–1 och får möta Vietnam i playoff. Kina förlorade med 1–1 och ställs mot Sydkorea.

Det är alltså oklart hur Australiens insats påverkades av det faktum att de hade råd att spela 0–0. Men känslan är alltså ändå att Kina har något spännande på gång. Och jag håller kinesiskorna som favoriter i deras playoffmöte med Sydkorea.

Kina ställde för övrigt upp på följande sätt: Peng ShimengLuo Guiping, Wu Haiyan (kapten), Lin Yuping, Zhai QingweiZhang Xin, Yao Lingwei, Ma Jun, Li YingWang Shanshan och Tang Jiali. Det är sex nya spelare jämfört med den elva som Kina mönstrade mot Italien i åttondelsfinalen i VM förra året. Flera av de nya spelarna kändes alltså väldigt intressanta.

Intressant tänkte jag även att fredagens tyska seriefinal mellan Hoffenheim och Wolfsburg skulle vara. Men när jag kom hem och slog på tv:n var det redan avgjort. Matchen hade pågått i en halvtimma, och Wolfsburg ledde med 3–0. Fridolina Rolfö hade visat vägen genom att göra första målet. Wolfsburg vann med 5–2 och Rolfö blev utbytt i 65:e minuten. Noterbart är att Madelen Janogy inte fick någon speltid.

Wolfsburg leder nu tabellen med sex poängs marginal. Kampen under våren lär stå om andraplatsen. I dag vann Bayern München med 3–0 mot Leverkusen. Bayern hade behövt göra två mål till för att passera Hoffenheim.

Apropå Bayern skrev jag i förra inlägget om Lea Schüller:s övergång från Essen till Bayern München. Jag hade dock missförstått det lite. Schüller byter inte klubb förrän i sommar. I dag gjorde hon två av målen när Essen vann med 4–0 i derbyt mot Duisburg.

Under den senaste tiden har antalet svenska utlandsproffs vuxit. I min lista här ovan har jag nu hittat 35 svenska spelare som tillhör klubbar i olika högstaligor utanför Sverige. Och då räknar jag inte med svenska medborgare som spelar sin landslagsfotboll för andra länder.

Den liga som har flest svenska spelare är Italiens Serie A femminile. Där har vi nu sju spelare i sju olika klubbar. Senaste svenska att skriva på för en Serie A-klubb är Emelie Helmvall. Hon debuterade för Pink Bari i helgens möte med Florentia. Det var dock en annan svenska som stal showen i den matchen. Sara Nilsson blev nämligen tvåmålsskytt när hennes lag vann med 4–1.

Utöver Nilsson blev även Linda Sembrant målskytt i den italienska ligan den här helgen. Sembrant gjorde sitt andra ligamål för säsongen när Juventus vann mot Inter med 5–1.

Den svenska skytteligan i Italien toppas av Jenny Hjohlman som gjort tre mål. Sembrant och Nilsson står på två, medan Julia Molin och Annahita Zamanian har gjort varsitt.

I Spanien tog svensklaget Tacon en viktig poäng hemma mot Valenica. Matchen slutade 0–0, vilket innebär att Valencia ligger på 15:e plats och alltså är under nedflyttningsstrecket. De föll ner under strecket i lördags när Betis vann sin match. Tacon ligger på nionde plats med 23 poäng.

Jag såg den andra halvleken av matchen. Och det var verkligen gräsligt dålig spelkvalitet. Jag tror faktiskt inte att något av lagen lyckades slå fler än tre passningar till rätt adress en enda gång i den andra halvleken. Det gjorde faktiskt lite ont att se Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson i en så dålig fotbollsmatch.

I tabelltoppen har Barcelona fortsatt nio poängs ledning till tvåan Atletico Madrid. Barca vann helgens match med 7–0 mot Huelva. Där blev Jennifer Hermoso och Asisat Oshoala tvåmålsskyttar.

Slutligen tillbaka till Australien. Där ser det ut att bli rakt igenom Sydney och Melbourne i slutspelet. Brisbane Roar föll nämligen mot bottenlaget Perth Glory i söndagens möte. Därmed försämrades Roars chanser att slå sig in topp fyra ganska rejält. Med två omgångar kvar är det bara fem lag kvar i slutspelsstriden. Tabelltoppen ser ut så här:

Melbourne City                      20–3    28
Sydney FC                            19–8    22
Western Sydney Wanderers  21–14  19
Melbourne Victory                 14–13  17
———————————————–
Brisbane Roar                       16–16  14

Tillagt i efterhand: Här är en liten cupgenomgång. Det bör ju förstås först uppmärksammas att Julia Spetsmark gjorde tre mål på 70 minuters speltid när Benfica vann med hela 11–2 mot Amora FC i portugisiska cupens kvartsfinal. Målen går att se här. Framför allt gillar jag Spetsmarks löpning innan hennes tredje och sista mål.

Och när Slavia Prag blev klart för semifinal i tjeckiska cupen gjorde Mia Persson ett av lagets mål. Slavia vann kvarten med förkrossande 11–0 mot Hradec Kralove.

Maja Göthberg gjorde inget mål, men hon var i alla fall med och tog Kups till semifinal i finska cupen. Man slog ut HJK med 4–3 i kvartsfinal. I Frankrike spelade Hanna Glas hela matchen när PSG gick till cupsemi via 3–1 borta mot Arras. Däremot ingick inte Marija Banusic i Montpelliers trupp när laget föll på straffar mot Bordeaux.

Aftonbladet sänder damallsvenskan i tre år

Under förmiddagen har nyheten kommit att Aftonbladet har köpt exklusiva sändningsrättigheter till damallsvenskan för tre år.

På Aftonbladet kan man läsa om det här, här och här. Av texterna framgår att samtliga 132 matcher skall sändas på nya Aftonbladet Play. Vad det kommer att kosta hittar jag däremot inga uppgifter om.

Jag hittar inte heller några uppgifter om vad tidningen har betalat för de här rättigheterna. Men det verkar i alla fall som att de har betalat – vilket förstås är glädjande för de damallsvenska klubbarna. De senaste åren har ju tv-upplägget inte givit några intäkter till klubbarna.

Flera av frågetecknen kring tv-sändningarna lär säkert rätas ut ganska snart. Det är ju inte så långt kvar till avspark.

Medan det är goda nyheter för damallsvenskan i dag händer det mindre roliga saker på nivån under. I går kväll blev det klart att LB07 drar sig ur elitettan. Om jag fattat saken rätt saknades det tre miljoner kronor för att klara säsongen.

Det här ställer förstås till det för LB:s spelare. Klart är redan att Andrea Thorisson skrivit på för IFK Kalmar.

I stället för en sammanslagning på elitnivå kommer LB07 nu istället göra Malmö FF sällskap i division IV.

Det är förstås otroligt tråkigt att två lag nu känt tvingats till att dra sig ur elitettan. Jag skulle säga att det här helt enkelt är en historiskt stor kris för svensk damfotboll.

Jag har sett EDF:s generalsekreterare Tomas Hoszek uttala sig till Radiosporten. Men jag har inte sett en enda representant för förbundet säga något om en av de största kriserna svensk damfotboll någonsin drabbats av. När vaknar Karl-Erik Nilsson och de andra i förbundsledningen?

Jag såg att IFK Kalmars sportchef Tommy Nyberg också efterlyste aktion från förbundet. Till Barometern sa Nyberg så här:

”I en tid när damfotbollen tar enorma kliv i Europa lägger elitlag ner i Sverige, det är ren sorg att se och höra. Utifrån ett strukturellt plan: De som borde ta sig en riktig jävla funderare är Svenska fotbollförbundet. Föreningarna får för lite stöd, samtidigt som svensk fotboll blomstrar. De måste rannsaka sig själva ordentligt.”

Nyberg får frågan om det inte förs någon dialog med förbundet om de här frågorna. Svaret:

”När det gäller förutsättningar för elitfotboll: Nej, det är var och en för sig själv. Man borde ha en dialog, vill man att svensk fotboll ska överleva, måste det pumpas in pengar. Signalerna det här skickar till allmänheten, fans och näringslivet är att damfotbollen inte har en framtid.”

I nuläget består alltså elitettan av 13 lag. Frågan går nu till Sunnanå om att ersätta LB07. Tackar Skellefteklubben nej är det Dösjöbro som är tvåa i turordningen. Därefter är det fjolårets serietvåor i division 1 som får frågan. Om jag har räknat rätt är turordningen där: 3) Sandviken, 4) Notviken, 5) IFK Norrköping, 6) Rössö, 7) Telge United, 8 ) Eskilsminne.

Apropå elitettan noterar jag att Kungsbacka DFF nu börjat fylla på sin spelartrupp. Junioren Elin Flakberg blev första spelare att skriva A-kontrakt med klubben, och nyförvärvet Bupe Okeowo blev den andra. Det ljusnar i alla fall något i Kungsbacka.

 

Beskedet: Malmö FF röstar nej till LB07:s damlag

I kväll har Malmö FF har haft extra årsmöte för att besluta om eventuellt samgående med LB07. Det var en fråga som engagerade rekordstor uppslutning. Nästan tusen medlemmar var på plats, och många av dem hade fullmakter vilket gjorde att det totalt var 1405 röster i den slutna omröstningen.

Inledningsvis beslutade mötet med stor majoritet att Malmö FF skall starta damlag. Andra frågan på dagordningen var på vilken nivå, alltså om man skulle starta i division IV eller gå ihop med LB07 och starta i elitettan. Det var här det blev sluten omröstning, vilket drog ut på tiden. Det visade sig att medlemmarna röstade mot att ta över LB07, klubben kommer alltså att starta i division IV nästa år.

Damverksamhet tillbaka i Malmö FF

För svensk damfotboll är det förstås ett tråkigt beslut.

Runt om i Europa och världen kliver penningstarka herrelitklubbar in med satsningar på högsta nivå, och höjer omgående standarden på ländernas damfotbollsligor. I Sverige råder en skräck mot den typen av satsningar – vilket istället får/tvingar de stora klubbarna att starta damlag i division IV.

I fallet MFF är det extra dåligt med några år i gärdsgårdsserierna eftersom klubben hade pratat om en satsning på kring åtta miljoner kronor på sitt damlag under premiäråret – om det hade varit på elitnivå. Nu tar det minst fyra år extra innan de där pengarna satsas inom svensk damfotboll. Man kan alltså säga att svensk damfotboll härmed går miste om minst 30 miljoner kronor.

Faktum är att jag inte tror att det kommer att vara givande för någon med Malmö FF i skånska gärdsgårdsserier. Bara klubbnamnet kommer att göra att de sannolikt får ihop ett så starkt lag att de lätt kommer att promenera genom divisionerna och göra tresiffrigt antal mål i åtminstone fyran, trean och tvåan. Kanske även i ettan. Och hur kul är det?

 

Champions League, Linköping och Malmö FF

Torsdagen var en händelserik damfotbollsdag, som avslutades med att Nordens sista representant i Champions League åkte ut på straffar.

Bröndby vann med 2–0 i Glasgow, och förlängningen blev mållös. Då blev det straffar, och trots att danskornas målvakt var först att rädda en straff blev det skotskorna som fick jubla. Efter att Nanna Christiansen gjort mål på Bröndbys första straff räddade nämligen Glasgowmålvakten Lee Alexander tre raka och blev stor matchvinnare.

Just det, det är samma Lee Alexander som gjorde en säsong i Mallbacken 2016. Och samma Lee Alexander som räddade en straff mot Argentina i VM:s gruppspel, men den fick slås om för att hon var en millimeter framför mållinjen. Nu fick hon sin straffrevansch.

Brittiska öarna får därmed två lag i kvartsfinal i form av Glasgow City och Arsenal. Utöver dem är det två franska (Lyon och PSG), två tyska (Wolfsburg och Bayern München) och två spanska lag (Barcelona och Atletico Madrid) som spelar vidare i cupen till våren.

En som inte spelar vidare i samma klubb till våren är Anna Oskarsson. Den Gotlandsbördiga ytterbacken lämnar Linköping för Eskilstuna. För tillfället är det en hel del rykten om spelare som är på gång att lämna LFC.

Det är ju inte så konstigt i sig. Man underpresterade i år, och man behöver bygga om laget till nästa år. Det innebär ju att flera spelare måste lämna. Sedan är frågan om det är ”rätt” spelare som lämnar. Mimmi Larsson har tydligen använt den klausul som gav henne möjlighet att bryta sitt tvåårskontrakt efter första året. Och jag nåddes i dag av rykten om att Emma Holmgren tillhör de spelare som kan vara på gång bort.

Det blir spännande att följa händelserna i LFC den närmaste tiden.

Det blir ju förstås också spännande att se om Malmö FF är tillbaka i dameliten nästa år. I dag meddelade klubben att det kommer att krävas en två tredjedels majoritet vid det extra årsmöte där man skall besluta om ett övertagande av LB07.

Det minskar chanserna att vi har MFF i elitettan nästa år. Personligen tycker jag det vore tråkigt om inte sammangåendet blir av. Det är bra för svensk damfotboll om det kommer in en herrfotbollsklubb som verkligen är beredd att satsa rejält på sina damer. Och att den klubben kommer in fortast möjligt.

Om MFF hamnar i läget att de skall börja från division IV dröjer det minst fyra år innan klubben når eliten. Fyra år är en evighet i damfotbollen, med tanke på hur utvecklingen sett ut de senaste åren. För fyra år sedan fanns spelare som Marta, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Sara Björk Gunnarsdottir, Gaelle Enganamouit, Claudia Neto, Pernille Harder, Lieke Martens och Danielle van de Donk i vår högsta serie. Nu kan vi bara drömma om att utländska stjärnor av den här digniteten skall välja damallsvenskan.

 

 

Tråkig skada, rejäl sågning och nordisk VM-ansökan

Lisa Dahlkvist

Under tisdagskvällen kom den tråkiga nyheten att Lisa Dahlkvist har dragit av hälsenan på träning, och blir borta länge.

Det positiva är ju att skadan kom efter avslutad serie, och att det brukar ta just över ett halvår att komma tillbaka från en sådan här skada.Vill det sig väl kan Dahlkvist vara tillbaka ganska tidigt in i nästa års damallsvenska.

Den 32-åriga OS-hjältinnan har för övrigt gjort en stark höst, och är en av många som ligger bakom Eskilstunas lyft ända upp på medaljplats.

Så till något annat.

Ni som följer den här bloggen noga vet att jag inte brukar vara sen med att ta fram sågen när det dyker upp priser eller nomineringar som jag inte håller med om. Ofta är jag stenhård när jag dömer ut olika juryer.

I helgen blev jag själv rejält sågad. Och med tanke på det ovanstående är det väl kanske inte mer än rätt…

Några av er kanske såg Aftonbladets ranking av damallsvenskans 25 bästa spelare 2019? Jag var med i juryn, och känner att mitt ord vägde tungt.

Listan publicerades inför avspark i den sista omgången. Dagen efter såg jag att guldtränaren Jonas Eidevall hade påtalat att det var minst ett fel på listan. Först trodde jag att det handlade om någon faktamässigt. Men det visade sig att vi i juryn hade missat en spelare.

Eidevall anser att det är obegripligt att inte Jelena Cankovic kom med. Han fick stöd från Växjöhåll, där utelämnandet av serbiskan beskrevs som en gigantisk blunder.

Spontant är det ju skönt att man inte anklagas för att göra gigantiska blunders varje dag.  Men hur kunde då Cankovic hamna utanför vårt topp 25?

Först låter ju 25 spelare som ett jättestort antal. Men det är det inte. Det är ju faktiskt bara två spelare per lag, eller drygt två spelare per position. Här kan noteras att vi inte tog med en enda ytterback, vilket jag i efterhand inte är helt nöjd med.

När jag tog fram mitt urval av spelare tänkte jag även på fördelning mellan klubbar. Årets damallsvenska har trots allt varit så jämn att det är svårt att motivera att bara ta med spelare från några få klubbar. Till slut kom ändå 13 av de 25 spelarna från de tre topplagen.

När jag bedömer spelare och lag lägger jag mycket stor vikt vid vad jag upptäcker när jag ser lagen på plats. Här kan man ju notera att jag har mycket bättre underlag kring Göteborg, som jag sett elva gånger i år, än på Rosengård, som jag bara har sett två gånger på plats.

När jag gick igenom Rosengårds spelare funderade jag lite kring Cankovic. Superassisten till Anna Anvegård:s kvittering mot Linköping fanns ju på näthinnan. Men jag kom fram till att andra spelare från Malmöklubben har sett bättre ut när jag kollat in laget.

Livematcherna jag sett är bortamötena med Göteborg och Kungsbacka. I Göteborg kom Cankovic in i paus och gjorde en bra halvlek. Men det gjorde många, och hon var inte inblandad i målen. Och det jag minns mest från matchen i Varberg är att hon missade en straff.

Och efter en koll på Cankovics statistik från säsongen på svenskfotboll.se kände jag att jag inte hade underlag för att lobba för henne. I den officiella statistiken är hon bokförd för två mål och fyra assist, vilket jag faktiskt tycker är rätt dåligt för en spelare som har tiarollen i ett mästarlag som har gjort 51 mål.

Som jämförelse gjorde Anvegård nio mål på nio matcher och 629 spelminuter för Rosengård. Cankovic satte två på 15 matcher och 1268 spelminuter.

Efter Eidevalls kritik har jag förstås kollat Cankovic ett varv till. Då noterar jag att hon är bokförd för sju assist i Jared Burzynski:s statistik – som ju är betydligt mer trovärdig än det haveri som förbundet ansvarar för.

Självklart kan man tycka att jag borde kollat Burzynskis siffror direkt med tanke på hur otillförlig förbundets statistik är. Men jag tänkte faktiskt inte på Burzynskis sida när jag gjorde min ranking. Jag skulle ju gå igenom alla spelare i serien, och då är svenskfotboll.se trots allt det bästa verktyget jag har att tillgå.

Sammanfattningsvis är sju assist en bra siffra. Och Eidevall har säkert rätt i att Cankovic borde ha varit med på topp 25. Men hans ”lätt topp tre” känns inte rimligt. Kanske att hon är topp tre i serien sett till potential, men knappast till vad hon uträttat under året. Hon ville ju exempelvis inte vara med alls under seriens första tredjedel.

Klart är att det här gör att jag kommer att kolla in Jelena Cankovic extra noga nästa år. Och även om man inte gillar att bli sågad är det ju kul att det man gör väcker engagemang.

Eidevall är för övrigt nominerad till priset årets tränare ihop med Göteborgs Marcus Lantz och Vittsjöduon Stefan Ekstrand/Thomas Mårtensson.

Vi får väl se om Eidevall får fira i Globen. Han och spelarna i FC Rosengård blev i alla fall firade på stadion i Malmö i går.

Här funderar man lite på om det kan ha varit sista gången som Rosengård hyllades på det här sättet av Malmö FF-supportrar. För vad händer om MFF har ett eget elitlag på damsidan nästa år?

Jag har för övrigt förgäves sökt information om hur det gick på LB07:s extra årsmöte i går. Någon som vet vad som beslutades?

På en lite annan nivå har politikerna i Nordiska rådet i dag ställt sig positiva till ett fotbolls-VM i Norden 2027. Därmed kan de nordiska fotbollsförbunden titta vidare på vilka städer i Sverige, Norge, Danmark, Färöarna, Island och Finland som kan tänka sig att satsa på att vara med som arrangörer i ett VM.

I går presenterade de regerande världsmästarna USA sin nya förbundskapten. Som väntat blev det den före detta Seattletränaren Vlatko Andonovski som fick uppdraget.

Andonovski debuterar med match mot Sverige den 8 november 01.30 svensk tid. Hittills har jag bara läst positiva kommentarer om den nya förbundskaptenen, det såväl från kollegor, spelare som experter. Vi får se om det håller i sig.

Som jag skrev för en vecka sedan har spelarna i den spanska ligan beslutat sig för att strejka i höst. Nu står det klart att strejken kommer att starta den 16 november – om inte parterna har kommit överens innan dess. Notera att lönesummorna i länkad TT-artikel handlar om årslön, inte månadslön.

I Sydamerika blev det Corinthians från Brasilien som vann Copa Libertadores. I finalen besegrades landsmaninnorna från Ferroviaria med 2–0.

 

Avslutningsvis kommer en tweet med ett par snygga frisparkar från den tyska ligan. Den första från Friburgs landslagsspelare Klara Bühl är fullständigt fantastisk – en kandidat till årets frispark alla kategorier.

Djurgården spelar i damallsvenskan även 2020

Damallsvenskan 2019 är över. Mål av Pauline Hammarlund och Taylor Leach sköt ner LB07 i elitettan, och sköt samtidigt kvar Djurgården i högsta serien.

Vittsjö blev trea efter en stark 2–0-seger i avslutningsmatchen. Därmed släppte Vittsjö in minst mål – och man höll nollan i 14 av 22 omgångar. Sabrina D’Angelo – som alltså inte anses vara en av damallsvenskans två bästa målvakter – höll 13 nollor på 20 matcher. Stort grattis till Vittsjö för en enormt imponerande säsong.

Eskilstuna tar sista medaljen. Och på mittenplaceringarna blir ordningen Linköping, Piteå, Kristianstad och Örebro. Nia kom Växjö och på den otroligt viktiga tiondeplatsen slutade alltså Djurgården.

Lagets skyttedrottning Mia Jalkerud stod alldeles nyss i SVT och beskrev sina känslor efter 2–0-förlusten i Vittsjö.

”Det känns bara som en lättnad. Den poängen vi vann senast blev nyckeln i dag.”

Så var det. För LB07 kan det bli omstart i elitettan i Malmö FF-dräkt. LB skall ha ett extra årsmöte på måndag för att besluta i frågan. Sedan måste förstås även MFF ta beslut, och det känns som bekant som den riktigt tuffa biten här.

Under lördagen var LB07 uppe över nedflyttningsstrecket i drygt 18 minuter. När Clara Markstedt gjorde 1–0 för Vittsjö visade matchklockan på Vittsjö IP 50.32 – och Djurgården var nere på nedflyttningsplats.

Pallo Hammarlunds ledningsmål i Malmö kom efter 68.58 – och tog upp Stockholmsklubben på fast mark igen. Och där blev man alltså kvar.

I skytteligan blev det Anna Anvegård som tog hem spelet. Grattis.

Lite förvånande bytte Göteborg ut Rebecka Blomqvist med ungefär en kvart kvar att spela. Där avgjordes skytteligan.

Jag brukar ju säga att ett serietips är godkänt om man har lagen inom två placeringar. Det innebär att jag får godkänt på nio av tolv lag för mitt tips från i våras. De tre lag jag bommade med fler än två placeringar är Kristianstad, Eskilstuna och Djurgården. Av dem är det United som överraskat positivt, medan KDFF och Djurgården hamnade betydligt längre ner i tabellen än jag trodde.

Jag minns att jag blev ifrågasatt i våras dels för att jag hade Rosengård fyra platser före Linköping, dels för att jag hade placerat Vittsjö före LFC. På något sätt känns det rätt skönt att båda de tipsen slog in.

Nu har vi klart med nio av de tolv lagen i nästa års damallsvenska. Under söndagen vet vi om det blir Hammarby eller Uppsala som tar den tionde platsen. Det som sedan återstår är frågan om Linköping och Växjö kommer att få elitlicens. Vad jag sett har det inte beslutats ännu.

Vi har också klart med tolv av 14 platser i elitettan. Även här skall ett lag av Hammarby och Uppsala adderas. Dessutom återstår frågan om Kungsbacka får elitlicens, eller om Älvsjö AIK får en extraplats.