Inlägget uppdaterat med skaderapport om Fridolina Rolfö
Strax innan 17.00 i eftermiddags blev det helt klart, det som vi förstått länge – att FC Rosengård blir svenska mästarinnor 2019.
Ett stort grattis till Malmöklubben som har gjort en otroligt stark höst. Man lyckades väldigt bra med truppen under sommarfönstret, och laget har känts klart starkare efter VM än det var innan.
En viktig värvning var ju förstås Anna Anvegård, och det var ju just hon som gjorde Rosengårds mål i dag mot Vittsjö.
Det finns fler lag som är värda gratulationer i dag. Göteborg säkrade andraplatsen, och är därmed klart för ett andra raka deltagande i Champions League.
Redan i går säkrade Vittsjö och Eskilstuna sina medaljer – grattis till båda. Nästa helg avgörs vilket av lagen som blir trea, och vilket som blir fyra.
Starkt av Vittsjö förresten att ta poäng på Malmö IP. Starkt också av Eskilstuna att fortsätta rada upp segrar. Faktum är att sörmlänningarna nu är uppe i topp av hösttabellen. Laget har tagit 23 poäng på de tio senaste omgångarna. Under samma period har Rosengård och Göteborg tagit 22 och Vittsjö 17.
Jag har jobbat under söndagen, och har inte hunnit se så mycket av dagens matcher. Dock stod redaktionens tv:n på under Djurgården–Piteå. Så jag såg hur ett sjabblande Piteåförsvar kan ha räddat Djurgården kvar i högsta serien. 3–3-kvitteringen var ju en skänk från ovan till stockholmarna.
Inför slutomgången är nu Djurgården uppe på rätt sida om nedflyttningsstrecket. Dock kan det knappast anses ha varit positivt för stockholmarna att Göteborg säkrade andraplatsen redan i dag. Det innebär ju nämligen att Göteborg inte har något att spela för på Limhamns IP på lördag.
Däremot måste nog Vittsjö ta tre poäng om de skall försvara sin tredjeplats. Formstarka Eskilstuna är ju nämligen storfavoriter borta mot Växjö. Djurgården har alltså sannolikt en mer motiverad motståndare i slutomgången. Och djurgårdarna måste ta lika många poäng som LB för att hålla sig kvar.
I övrigt i dag noteras en megaskräll från den franska ligan. Där blev det nämligen mållöst mellan Dijon och Lyon. Dijon var tabelljumbo inför avspark, och hade tidigare varken tagit poäng eller gjort mål på Lyon. Något mål gjorde man inte, men en högst meriterande poäng blev det.
Gissa om Hanna Glas jublade över den skrällen? Nu leder nämligen PSG ligan med två poängs marginal efter sex omgångar.
I tyska ligan fortsätter Hedvig Lindahl att hålla nollan, och Fridolina Rolfö att göra mål. Båda svenskorna spelade hela matchen i Wolfsburgs 3–0-seger borta mot Frankfurt. Rolfö gjorde 1–0-målet, vilket innebär att hon nu bokförts som målskytt i fyra raka matcher.
Tillagt i efterhand: Rolfö spelade inte hela matchen, utan haltade av på slutet efter att ha fått en smäll på foten. Skadan kan vara allvarlig. Se kommentar nedan.
Även i Norge blev guldstriden helt avgjord i dag. LSK tog en poäng borta mot Kolbotn, och leder därmed serien med sju poäng med två omgångar kvar. Det är sjätte året i rad som LSK tar hem guldet – grattis.
I Spanien är svensklaget Tacon kvar på 14:e plats och negativ kvalplats efter 3–0-förlust hemma mot Levante. Både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani spelade hela matchen.
Slutligen är det finalklart i NWSL i USA. North Carolina Courage behövde förlängning för att vinna sin semifinal mot Seattle med 4–1. Hemmalaget gjorde 1–0 på straff (Heather O’Reilly) i 88:e. Men Seattle kvitterade på övertid, och det blev alltså förlängning. Där var Julia Spetsmark:s lag starkast. Svenskan byttes för övrigt in i 112:e minuten.
Det matchavgörande målet var en frispark från Debinha:
Precis innan midnatt svensk tid blev det klart att finalmotståndaren heter Chicago Red Stars. Det blev femte gången gillt för Chicago i semifinal. Segerskytt blev inte oväntat Sam Kerr. Det var inte heller någon skräll att Yuki Nagasato stod för den fina framspelningen.
En blogg om internationell damfotboll 
Enligt rapporter från klubben och andra medier spelade Rolfö inte hela matchen, hon fick gå av i slutskedet efter en smäll mot fotleden, samma fot som hon nyligen haft problem med. Vet dock inte hur allvarligt det ska vara. Hoppas verkligen på det bästa, hon håller världsklass när hon är hel.
Tack. Hon måste ha blivit skadad efter att Wolfsburg gjort sitt sista byte, för hon blev aldrig utbytt. Ser inga uppgifter om hur allvarligt det är. Det är svårt att dra några slutsatser från artikeln på Wolfsburgs hemsida. I den säger tränare Stephan Lerch:
Alltså:
Ser nu att Wolfsburgreportern Jasmina Schweimler skriver att Fridolina Rolfö riskerar att bli borta ett tag.
Jag ser här att Alexandra Popp i dag fått beskedet att hon blir borta i sex veckor, medan diagnosen för Rolfö dröjer till i morgon.
Ja, FCR gjorde det de förväntade sig av sig själva. Det visade också betydelsen av den poäng de fick med sig från mötet med LFC. Att vinna serien på högst 49 poäng, dvs ett snitt på 2,2 poäng per match kan tolkas på olika sätt. Ett är naturligtvis att DA blivit jämnare och där fler lag tar poäng av varandra (vilket de bevisligen gör – FCR:s enda förlust i år kom mot bottenlaget LB07). Ett annat är att topplagen tappar i styrka och överlägsenhet. Det är rätt långt från Umeås dagar och på senare år från LFC 2016 med 62 poäng. Sätter man poängsumman i relation till spel i WCL är det en indikation på något det också talas om, nämligen hur svenska lag tappar mark i internationell jämförelse. Det ska bli intressant att se hur FCR klarar sig i WCL och om KGFC spelar final i WCL 2021. I kraft av sina tidigare rankingpoäng tror jag ändå att Rosengård har möjlighet (med litet tur i lottning) att nå semifinal.
Du skriver att KGFC ”inte har något att spela för” i mötet med LB07 i sista omgången. Det tycker jag är både slarvigt uttryckt och direkt fel. Om att ha något att spela för bara inskränker sig till möjligheten att nå en finare medalj eller högre tabellplacering kan det ligga något i att de (och andra lag i liknande lägen) inte ”har något att spela för”. Jag förstår att det är att ta en språklig genväg för att visa att motståndarna (i det här fallet LB07) förbättrar sina chanser till framgång. Men självfallet är det bara en del av saken. Här är några förslag på vad lag som ”inte har något att spela för” i själva verket har att spela för: a) att göra ett bättre resultat än i förra matchen lagen möttes, b) att avsluta säsongen på ett bra sätt att ta med sig in i träning inför nästa säsong, c) att visa för sig själva och andra att de är bättre än vad nuvarande tabellplacering visar (Kungsbacka hade med snävt synsätt ”inget att spela för” när de vann mot LFC), d) att testa något nytt i spelsystem eller låta spelare byta positioner, e) att vinna ett derby (eller tycker du att Rosengård, i enlighet med vad du skriver om KGFC, inte har ”något att spela för” i mötet mot Kristianstad?), f) att återupprätta sin ”heder” som har nämnts kring LFC, f) att göra ett positivt avtryck inför framtida och nuvarande sponsorer, g) att visa sig trovärdiga och satsande för eventuella nya spelare och deras agenter och h) att hjälpa målvakten hålla nollan. Och så vidare. I fallet LB07 – KGFC kommer de senare att ha något att spela för helt enkelt som en funktion av (reaktion på) att LB07 har det – förutom allt annat.
Alla lag spelar alltid på sina egna och andras förhoppningar och förväntningar. Jag tror knappast att någon klubb och någon lagledning eller tränare kommunicerar att det inte finns något att spela för och jag tror inte att du heller gör det Johan med ditt lag.
Du har ju redan förklarat att du förstår formuleringen att ”inte ha något att spela för”. Och visst ligger det en del i det du skriver, alltså att formuleringen är slarvig. För även träningsmatcher har ju någon form av betydelse, annars hade man inte spelat dem.
Men det här blir en tävlingsmatch som mer liknar en träningsmatch för Göteborg. Det finns ingen anledning att spela de som har mindre känningar, och drivkrafterna att kämpa tills man stupar finns inte.
Samtidigt brukar lag som ”inte har något att spela för” ibland göra väldigt bra matcher eftersom de kan spela utan press.
Ja, det var några år sedan Umeå IK gick fram som en ångvält i Damallsvenskan och i princip stod med SM-guldet i hand när halva serien var avverkad. I år tog Rosengård sitt guld, långt ifrån som någon dominant, utan efter en hel del möda och besvär. Jag instämmer till fullo i det som ”The Observer” skriver. Man ska inte jämföra då och nu, men då UIK blåste genom serien obesegrat med idel vinster var förstås styrkeförhållandet mellan toppen (= Umeå, Djurgården-Älvsjö, Malmö FF) och lagen under mitten ungefär som ett divisionssteg. Tack och lov är det andra tider nu! När alla kan slå alla lever spänningen in i det sista. Det känns ändå som en klen tröst att Damallsvenskan blivit jämnare när gapet till de bästa utländska ligorna vidgas hela tiden. Dröm gärna om Champions League-troféer, ni kämpande ”fotbollsproletärer” i Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Linköping, Vittsjö etcetera, men för att få chansen till att uppleva sådana härligheter återstår endast att bli kontrakterad av storklubbar med omsusade namn och näst intill obegränsade resurser.
Det skulle nog krävas massor av tur och gynnsamma lottningar, kanske t.o.m. avhopp för något/några av de favorittippade europeiska lagen, för att Rosengård – eller Göteborg – ska stå i en CL-semifinal 2020-2021. Men, som sagt, att drömma är aldrig fel!
Skall bli intressant att se FCR nästa år i WCL ( tror jag det heter ) champions league. Tycker att FCR har ett så bra lag och spel att dom borde gå riktigt långt. Hoppas dom får behålla alla sina spelare. Något som jag inte tycker om är när spelarna inte går framåt utan ofta spelar tillbaka till backlinjen som sedan ibland även spelar tillbaka till målvakten. Såg t.ex Svava som hade stor yta på vänsterkanten att gå framåt på. Men då hon tog emot passningen så spelade hon bara tillbaka bollen igen. Hon kunde gått framåt och då utmana backen som hon har innanför sig. Tycker jag !