USA vann, Australien fortsätter att imponera

USA besegrade Brasilien med 4–1 i natt, ett resultat som innebär att amerikanskorna stod som slutsegrare i Tournament of Nations på bättre målskillnad än tvåan Australien.

Den amerikanska damfotbollssidan The Equalizer konstaterar efter segern att USA nu har 19 raka landskamper utan förlust, och utropar laget som stor guldfavorit i nästa års VM-slutspel.

Visst, sedan 1–0-förlusten mot Australien i slutet av juli i fjol, en match som ingick i 2017 års Tournament of Nations, har USA 16 segrar och tre kryss. Det är förstås otroligt imponerande, och jag håller med om att USA i nuläget finns bland guldfavoriterna till nästa års VM-slutspel.

Innan jag fortsätter mina funderingar har skall jag berätta att det var länge sedan jag såg USA spela. Deras landskamper avgörs ofta mitt i natten svensk tid, så även de tre matcherna i den senaste veckans turnering.

Därav har jag ingen bild av hur USA:s spel ser ut för tillfället. Dock har man ju förstått att de hittat defensiv stabilitet genom att spela stabila Julie Ertz som defensiv mittfältare framför ett mittbackspar med spelskickliga Becky Sauerbrunn och talangfulla Tierna Davidson.

Dessutom har man höjt den offensiva kreativiteten rejält när man kunnat spela Lindsey Horan på centralt mittfält och både Megan Rapinoe och Tobin Heath på kanterna. Framför allt verkar Heath inte bara vara frisk, hon verkar även vara i toppform.

Det är bra för internationell damfotboll med ett starkt USA eftersom det är ett stort land där damfotbollen har hög status.

Det som gör att jag ändå vill avvakta med att ropa ut att USA är klara VM-favoriter är ju att 18 av de här 19 matcherna har spelats i USA, inför en stor hemmapublik, Huvuddelen av motståndarna har inte bara haft bortaplan, utan även tidsomställning att ta hänsyn till.

Den enda bortamatchen USA haft det senaste året spelades mot Kanada i Vancouver, och slutade 1–1. De andra kryssen har varit mot Frankrike och Australien, två lag jag ser som ungefär lika stora guldfavoriter i VM som amerikanskorna.

Klart är att USA är tillbaka på banan igen, vilket är kul. Ett annat lag som är på banan är nämnda Australien. The Matildas har jag sett i nästan tre halvlekar under den senaste veckans turnering.

Jag såg dem försvara sin ledning mot Brasilien i första matchen och jag såg dem vinna mot ett trubbigt Japan med 2–0 i natt. Även om Japan faktiskt vann mot Australien i finalen av de Asiatiska mästerskapen tidigare i år skulle jag säga att förbundskapten Asako Takakura har problem, anfallsproblem.

Australien–Japan var nämligen en match där japanskorna var klart bättre i spelet fram till mitten av motståndarnas planhalva. Så långt har Japan har ett väldigt bra passningsspel. Däremot saknas både djupledshot och spelare som kan slå en öppnande passning med hög kvalitet. Japan har helt enkelt inga nycklar att ta sig igenom starka försvar.

Därför förlorade Japan alla sina tre matcher i Tournament of Nations. Därför tror jag att japanskorna får det väldigt svårt att ta sig till en tredje raka VM-final nästa år. Det framgångsrika laget under Norio Sasaki hade snabbhet på kanterna i Shinobu Ohno och Nahomi Kawasumi och man hade kanske världens bästa passningsspelare och tia i Homare Sawa. I OS 2012 hade man dessutom en toppforward av högsta världsklass i Yuki Nagasato.

Även om Kawasumi var med i veckans trupp, och Nagasato börjar komma upp ur en lång formsvacka, känns alltså dagens Japan väldigt trubbigt. Det blir intressant att se hur förbundskapten Takakura kommer att agera under det närmaste året för att lösa sina anfallsproblem.

Alanna Kennedy

Australien har däremot inga anfallsproblem. Genom segern kommer man att passera Japan på världsrankingen, och återigen vara Asiens bästa lag.

The Matildas är lite av Japans motsats. De har lite problem med uppspelen, även om Alanna Kennedy nog är en av världens tre–fyra bästa mittbackar. Däremot har man inga offensiva problem. När man väl kommer till anfall har man sylvassa Sam Kerr längst fram och extremt hög fart på en hel hög spelare, inte minst på ytterbacksplatserna med Hayley Raso och Ellie Carpenter.

Hayley Raso

För mig var just 18-åriga Carpenter det stora utropstecknet hos The Matildas. Tidigare har jag tyckt att hon varit med mer för att hon är ett ungt framtidsnamn än för att hon är redo för A-landslaget. Så var det inte nu, Carpenter har vuxit in i den internationella seniorfotbollen och är redan en internationell toppspelare. Får hon fortsätta att vara skadefri finns inga gränser för hur bra hon kan bli.

Carpenter är född 2000. Under turneringen fick även Amy Sayer (född 2001) och Mary Fowler (född 2002) göra sina debuter i A-landslagssammanhang. Det finns förstås faror med att släppa fram sina talanger i väldigt tidig ålder. Skulle de stanna i utvecklingen är det risk att den tidiga debuten mer blir ett hinder än en uppmuntran, att spelarna knäcks mentalt.

Men Australien har goda erfarenheter av att släppa fram spelare tidigt. Och om Sayer och Fowler får samma utveckling som Carpenter och Kerr (båda debuterade som 15-åringar) och Caitlin Foord (debuterade som 16-åring) är framtiden riktigt ljus för The Matildas.

Caitlin Foord

Nämnda Foord har varit skadad en längre period, och missade bland annat Asiatiska mästerskapen. Under Tournament of Nations gjorde hon tre korta inhopp. Det längsta var 22 minuter i natt mot Japan, och jag tyckte allt att hon ser ut att vara på väg tillbaka till toppformen igen – och då lyfter Australien ytterligare.

Min känsla är att Australien definitivt blir att räkna med i VM nästa år. Den spets laget besitter gör dem till en minst lika stor guldfavorit som USA. I varje fall för mig.

Slutligen några övergångar. PSG:s trupp kändes tunn i International Champions Cup, där laget kom sist. I dag har man gjort klart med Kinas duktiga mittfältare Wang Shuang.

I engelska WSL håller nykomlingen West Ham på att bygga ett spännande lag. Senast att ansluta är Nya Zeelands duktiga ytterback Ria Percival. Sedan tidigare har man knutit upp spelare som Jane Ross, Julia Simic, Claire Rafferty och Gilly Flaherty.

Styv kuling i ankdammen

De senaste dagarna har det blåst upp en liten konflikt inom svensk damfotboll. Orsaken till konflikten är olika syn på elitflicklägret, eller Svenska Fotbollförbundets utvecklingsläger som det numera heter, samt F15-landslaget.

Huvudkonflikten står mellan förbundet – företrätt av duon Pia Sundhage och Lilie Persson – och några av distrikten.

Lilie Persson och Pia Sundhage

Bakgrunden är den att Skånes och Hallands distriktsförbund har valt att inte vara med vid elitflicklägret de senaste åren. I år fick de sällskap av Västergötland i sin ”bojkott”. De tre distrikten tycker att 15 år är en för tidig ålder för selektering.

Följden har blivit att inga spelare från Skåne, Halland eller Västergötland har kommit med när Sundhage kallat till den första landslagssamlingen för F15/03-landslaget. I torsdagens GP gick att läsa följande citat från Sundhage:

”Det är uppenbarligen tre distrikt som inte är lojala med förbundet, vilket jag personligen tycker är konstigt.”

Redan 2016, när Sundhage var förbundskapten för A-landslaget, var hon kritisk till att Halland och Skåne hade slopat sina distriktslag. Till Hallandsposten kommenterade hon det så här:

”Svaret kommer från hjärtat: vansinnigt.”

I den artikeln är det tydligt att Sundhage älskar Elitflicklägret/Svenska Fotbollförbundets Utvecklingsläger:

”Det här är en manifestation för svensk flick- och damfotboll. Domare sitter här, vi har utbildningar, det är mycket ledare och det andas fotboll. Jag som är född i den andan, jag förstår inte. Det här är kanon för den som är intresserad av fotboll och som hamnar här på Elitflicklägret i en vecka. Fantastiskt.”

Faktum är ju att Sverige har varit ett av de länder som drivit på för att få till F15-landslag. Länge hade vi inga motståndare, så vår första F15-landskamp spelades så sent som i oktober 2006. Nu tycker alltså vissa distrikt att 15-åringar inte klarar av den selektering som ett ungdomslandslag innebär.

I grunden förstår jag Sundhages åtgärd. Spontant tycker jag att de tre distrikten har glömt vad de håller på med – idrott. Och idrott handlar om konkurrens och tävling – och därmed även utslagning.

Visst skall man vara försiktig med barn. Men 15-åringar är inte barn, de klarar av selektering. På tjejsidan spelar många 15-åringar redan seniorfotboll, där det handlar om att göra resultat. Här i Boråsområdet har vi flera 03:or som spelar i ettan, tvåan och trean. De kan spelets regler.

Dock blir Sundhages drag att helt utestänga tre distrikt som företräder ungefär en fjärdedel av landets spelare lite lätt patetiskt. Hon säger att hon inte kan åka runt i alla distrikt, och det köper jag rakt av.

Men det blir ju absurt när en spelare som Kristianstads Evelina Duljan inte finns med bland de 46 spelare Sundhage tagit ut. För självklart har Sundhage sett Duljan, och lika självklart är att förbundskaptenen ser KDFF-talangen som en av landets allra bästa 15-åringar. Duljan blir ju inte sämre bara för att Skåne har nobbat utvecklingslägret.

Förhoppningsvis kan dock det här leda till en vettig debatt framöver. För jag håller med de tre upproriska distrikten att det går att göra förbättringar av talangverksamheten. Exempelvis är det inte speciellt logiskt att alla 24 distrikt har 16 spelare vardera på förbundets talangläger. De stora distrikten borde kunna få med fler spelare.

Det är även ett problem att spelare som är födda tidigt på året är överrepresenterade på talanglägren. Kanske att man skulle förbestämma att hälften av talangerna måste vara födda på årets andra halva. Eller så har man två läger.

Det finns fler åtgärder att vidtaga, som att inte bara ta ut de i dagsläget bästa spelarna, utan även hitta vägar för att motivera spelare som ligger efter i den fysiska utvecklingen men som har egenskaper som kan göra dem till framtida storspelare. För killar födda 2001 har man kört med ett så kallat ”Future team,” vilket kanske skulle kunna vara en framkomlig väg även för damerna.

Kollar man på den konflikt som nu blåst upp inom svensk damfotboll skulle jag säga att det är spelare från mindre klubbar som blir mest lidande. De talanger som redan är hos elitlag som Rosengård, LB07, Kristianstad och Vittsjö får bra träning och erbjuds utmaningar i den dagliga verksamheten.

Men för 15-åriga talanger i mindre klubbar kan det vara en nyttig aha-upplevelse att få veta att man tillhör landets 46 bästa spelare. En aha-upplevelse som kan få spelarna att satsa lite extra, och kanske fundera på att välja en elitfotbollsbana när de väljer gymnasieprogram i höst.

Till en annan fråga inom talangutvecklingen, nämligen om hur man skall träna. Jag noterade i onsdags att Lisa Ek högg på Twitter efter att ha läst lite synpunkter från Simon Thern:

Efter lite kommunikation blev Ek och Thern rätt överens om hur man skall jobba, och det var kortfattat fler drillövningar i tidig ålder för att sedan allt mer gå över på spelövningar. Här är lite synpunkter i frågan från Ek och Kristianstads landslagsspelare Mia Carlsson:

Det om träning. Nu vidare till lite fotboll. Efter en lugn period händer det plötsligt rätt mycket. Under tiden jag skrivit det här inlägget har jag kollat in Australien–Brasilien i Tournament of Nations. The Matildas vann med 3–1 efter att två bjudningar från Brasilien samt ett riktigt världsklassavslut från Sam Kerr, på en läcker framspelning från Tameka Butt. Apropå selektering och landslag bytte The Matildas in 15-åriga Mary Fowler på övertid…

Senare i natt spelar USA mot Japan i den turneringen. I natt drar även International Champions Cup igång med North Carolina Courage–PSG och Lyon–Manchester City. Matcherna i den turneringen direktsänds på dess Facebooksida.

Natten mot onsdag vann Manchester City med 1–0 i en 80 minuter lång träningsmatch mot PSG. Jag såg den andra halvleken och förvånades över hur svagt PSG var.

Visst var laget väldigt reservbetonat, men jag tror inte jag såg dem någon gång slå fler än två passningar i rad inom laget. City kändes mer överlägset i spelet än laget var mot Linköping i Champions League i våras.

När det gäller City var laget dock väldigt ineffektivt. Man spelade på offensiv planhalva mest hela tiden, men kom ändå knappt till några avslut i PSG:s straffområde. Segermålet från Nadia Nadim gjordes dock just på ett avslut från nära håll:

Under fredagen spelas semifinalerna i U19-EM. Dit har både Norge och Danmark tagit sig – grattis. Dock bör man nog vara medveten om att det är ett devalverat EM i år.

Toppnationerna Frankrike, Spanien, Tyskland och Nederländerna har alla skickat B-betonade lag. Orsaken är ju förstås att alla de fyra nationerna håller på att förbereda sig för U20-VM, och därmed har sina bästa 19-åringar i det äldre landslaget.

Det finns alltså goda guldmöjligheter för Norge och Danmark. Under fredagseftermiddagen ställs norskorna mot Tyskland i första semifinalen (14.00) och danskorna mot Spanien i den andra (18.15).

Natten mot fredag spelas sedan semifinalerna i Centralamerikanska och karibiska spelen. Där är matcherna Mexiko–Venezuela och Costa Rica–Trinidad och Tobago.

Några som nu går på semester är lagen i den kinesiska superligan. Där åkte svensklaget Beijing på en riktig käftsmäll i sista omgången före uppehållet. Borta mot Shanghai föll man med hela 6–0.

Så till lite spelarnytt. Den före detta Tyresömittfältaren Thaisa Moreno är numera kontraktslös. NWSL-klubben Sky Blue bröt med brasilianskan häromdagen.

Thaisa Moreno

I England har Adelina Engman nu äntligen fått posera i Chelseatröja:

Så några aktuella övergångar. Skotska landslagsspelaren Chloe Arthur går från Bristol till Birmingham.

Och schweiziska landslagsspelaren Eseosa Aigbogun har gjort klart med Paris FC:

Kanadensisk mittback till Eskilstuna

Den första dagen med öppet transferfönster bjöd som väntat inte på några sensationella nyheter. Den enda värvning jag har noterat är att Eskilstuna har knutit upp mittbacken Shannon Woeller.

Hon har gjort 19 A-landskamper för Kanada, vilket är respektingivande. Även om jag inte har någon klar bild av henne borde det här vara en bra förstärkning.

Den största liga som pågår är NWSL. Där har North Caroline Courage ryckt till sig en jätteledning. Den är så stor att laget redan är slutspelsklart i och med söndagens 4–0-seger borta mot Sky Blue. Då återstår det nästan två månader av grundserien.

I kampen kring slutspelsstrecket tog Chicago tre tunga poäng genom 1–0-seger mot Seattle. Seattles anfallsduo med glödheta Sam Kerr och pånyttfödda Yuki Nagasato fixade segermålet i slutminuterna. De japanskans vakna nickpassning och australiens kalla avslut håller hög klass.

Målet var Kerrs nionde i årets seriespel. Hon vann skytteligan ifjol, och håller undan i toppen även i år. Lynn Williams som gjorde tre mål för North Carolina i den här omgången skuggar på totalt åtta.

Lynn Williams

På onsdag drar F19-EM igång i Schweiz. Där spelar värdnationen, Norge, Frankrike och Spanien i grupp A. I grupp B återfinns Tyskland, Danmark, Italien och Nederländerna.

Noterbart är att startfältet består av åtta av de tio högst rankade europeiska länderna på Fifas världsranking. De två som saknas är Sverige och England.

Vad jag vet är en damallsvensk spelare med i mästerskapet i Schweiz. Det handlar om Piteås norska forward Andrea Norheim. Linköpings Frida Maanum håller också åldern, men finns inte med i den norska truppen.

Semesterdags – och Piteå är bäst igen

Halva damallsvenskan är spelad, och för andra halvserien i rad är det Piteå IF som är bäst. Norrbottniskorna toppade hösttabellen för 2017 och man är alltså även i topp våren 2018.

Tyvärr för Piteå så ger ju de här segrarna inga medaljer, utan bara ära. Det krävs sannolikt seger även i hösttabellen 2018 för att man skall få fira fullt ut.

Men efter tre raka förluster reste sig i alla fall Piteå i dag och vann med 2–1 hemma mot LB07. Det lilla jag såg av matchen var hemmasegern helt i sin ordning. Piteå kändes både något stabilare och något vassare. Dagens matchvinnare var Madelen Janogy som både slog det fina inlägget till Nina Jakobsson:s 1–0-mål och som själv tryckte in det avgörande 2–1-målet.

Halvvägs leder Piteå tabellen med två poäng före Göteborg och med fyra poäng före Rosengård. Det har ju varit närmast omöjligt att tippa årets serie. Men det känns ändå ganska säkert att slå fast att det blivande svenska mästarlaget återfinns bland de fem topplagen, och att ett av de lag som ligger på platserna 6–11 kommer att följa med avsågade Kalmar ner i elitettan.

Utöver Piteå, Göteborg och Rosengård är det Kristianstad och Linköping som har kvar en rimlig guldchans. De är båda inom sex poäng från serieledning.

I ”botten” ryms de sex lagen Hammarby, Växjö, LB07, Djurgården, Vittsjö och Eskilstuna inom tre poäng. Det finns således förutsättningar för rysarslut både i toppen och botten av årets serie.

Eskilstuna firar semester på nedflyttningsplats. Av det jag såg från dagens hemmamatch mot formstarka Linköping är dock United för bra för att åka ur. Linköping skall tacka målvakten Matilda Haglund för att man inte tvingades åka hem tomhänta från Tunavallen.

Kul att Annica Svensson var tillbaka i spel igen efter 15 månaders frånvaro. Och otroligt kul att hon fick kröna sitt korta inhopp med att göra 3–3-målet.

Nu följer en månads uppehåll där flera av lagen kommer att genomgå förändringar. Den största vi vet om är ju att Linköping skall byta tränare samt att laget tappar delade skytteligaledaren Natasha Dowie.

Göteborg har redan tappat Christen Press och i Rosengård lämnar viktiga Ali Riley. Däremot stannar Iva Landeka ett år till i Malmöklubben. I går meddelade Vittsjö att amerikansk duon Lorina White och Genessee Daughetee kommer att lämna klubben.

Det kommer säkert även att tillkomma ett antal spelare. Klart är att Hammarby stärker upp med Lotta Ökvist. Enligt Corren kan det bli som jag skrev för länge sedan, nämligen att Olof Unogård tar över i Linköping.

Jag hoppas inom kort ha tid att sätta ihop en lite mer genomgående sammanfattning av våren.

Veckans mål hämtar jag från USA och NWSL, där Marta i natt återigen visade varför hon är tidernas bästa kvinnliga fotbollsspelare.

Skytteligan leds dock av en annan fantastisk målskytt, nämligen Australiens och Chicago Red Stars Sam Kerr. Hon gjorde ett hattrick i natt mot sin förra klubb Sky Blue FC.

Därmed är Kerr uppe på åtta mål den här säsongen, och totalt 51 i NWSL-historien. Ingen annan har gjort över 40.

I övrigt under helgen har Reading presenterat Gemma Davison som nyförvärv:

I Spanien har Valencia värvat Mexikos talangfulla Monica Flores. Hon är mest känd för att hon mötte USA och sin tvillingsyster Sabrina Flores i U20-VM 2016. Bilderna där Sabrina tröstade Monica efter matchen där Mexiko var bäst i 85 minuter, men USA vann, är välkända.

Internationell utblick: Darrande topplag och avbrutet mästerskap

Hammarby leder damallsvenskan. Och nu är även deras tyngsta nyförvärv på plats. Australiens Elise Kellond-Knight, som kommit med i allstarlaget i de två senaste VM-slutspelen, har dessutom hunnit ge sin första intervju om sitt korttidskontrakt i Stockholm.

Med det har det blivit dags för en internationell utblick från de senaste dagarna. Det största har förstås varit semifinalerna i Champions League.

Där lyckades Manchester City avsluta Lyons segersvit. Inför söndagens 0–0-matchpå Academy Stadium i Manchester hade Lyon 28 raka segrar i tävlingsmatcher den här säsongen.

City blev således första laget att såväl nolla som snuva Lyon på poäng sedan fjolårets final i Champions League, då ju Lyon–PSG blev just 0–0. Jag har inte sett något klipp med höjdpunkter, men noterar att det totalt var 24–5 i avslut till Lyon, men bara 6–3 i avslut mot mål. Om någon är intresserad av att se hela matchen, där Julia Spetsmark blev kvar på bänken, finns den här:

City är för övrigt dessutom senaste lag att besegra Lyon. Man vann ju borta i fjolårets semifinal med 1–0 den 29 april i fjol. Då hade dock Lyon vunnit med 3–1 i England, vilket räckte för avancemang totalt sett. Jag hade Lyon som favoriter till 90–10 inför dubbelmötet. Lyon är fortsatt favoriter, men jag sänker oddsen till 70–30 nu.

I den andra semifinalen såg jag Wolfsburg som favoriter till 60–40 mot Chelsea inför söndagens möte. Efter att tyskorna vann i London med 3–1 har självklart deras favoritskap ökat. Nu skulle jag säga att det är 90–10.

Även från den här matchen saknar jag klipp med höjdpunkter, däremot går den att se i sin helhet här:

Om vi tar svenskkollen först så spelade trion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Nilla Fischer hela matchen. Jonna Andersson fick ta plats på läktaren eftersom hon redan har spelat Champions League för Linköping den här säsongen.

Annars startade det ju otroligt bra för Chelsea. Redan i tredje minuten drog Fran Kirby upp ett anfall på högerkanten och spelade in bollen till Ji So-Yun. Sydkoreanskan vände bort Sara Björk Gunnarsdottir och placerade in ledningsmålet i bortre hörnet.

Björk Gunnarsdottir fick sin revansch en kvart senare. Hon tryckte sig in framför Magdalena Eriksson och kunde nicka in Lara Dickenmann:s fina inlägg i tomt mål till 1–1.

Wolfsburgs ledningsmål kom i den 42:a minuten och var ett självmål från Millie Bright. Mittbacken som gjorde mer eller mindre klara självmål i samtliga Englands tre matcher i She Believes Cup tidigare i vår har verkligen haft missflyt med styrningar i eget straffområde den här våren.

1–3-målet i 67:e minuten var ett riktigt konstnummer av Dickenmann. Otroligt starkt av schweiziskan att hinna ställa om kroppen till den volleyn efter att inlägget skarvats.

Båda returerna spelas på söndag.

Apropå Chelsea blev Fran Kirby på måndagen första spelare att ta emot PFA:s nya pris till årets bästa spelare i England. PFA är ju spelarnas egen organisation, så det är alltså spelarna som röstat fram Kirby.

I en intervju med Kirby såg jag att hon kommenterade priset med att:

”Det känns skönt att veta att motståndarna inte blir arga över att jag gör mål på dem lite då och då…”

Här är en annan, färsk intervju med henne:

Dags för ett litet ligasvep. Och vad passar bättre än att börja i just England. Där har Arsenal nu spelat båda sina hängmatcher i WSL, och sannolikt försvann guldchansen när man spelade 0–0 borta mot tabelljumbon Yeovil i lördags. Yeovil har på 14 omgångar inte lyckats göra ett enda ligamål. Men två kryss har man nu fått till.

Dagens 3–0-seger mot Liverpool var klen tröst, då Arsenal hade behövt sex poäng för att riktigt skugga toppduon Chelsea och Manchester City. Nu ser tabelltoppen ut så här:

Chelsea               14      35–  9     32
Manchester City  13      36–13     29
Arsenal                14      28–13     28

WSL avgörs över 18 omgångar. I dag gjorde för övrigt Jordan Nobbs två mål för Arsenal, hennes 50:e och 51:a för Londonlaget.

Jordan Nobbs

Arsenal är inte det enda topplag som darrade i de europeiska toppligorna i helgen. I Frankrike var det svensklaget Montpellier som tappade två otroligt viktiga poäng genom att spela 0–0 borta mot Bordeaux.

Fast det kunde ha blivit förlust. Bordeaux slog nämligen en straff stolpe och ut, en straff de fått sedan Linda Sembrant fått bollen på handen.

Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen, medan Stina Blackstenius blev utbytt i 65:e minuten hos Montpellier.

Poängförlusten innebär sannolikt att Montpellier tappade chansen att spela Champions League i höst. Nu är det i princip bara är ett mirakel som kan göra att kustlaget passerar PSG i tabelltoppen:

Lyon              18      88–  4     54
PSG              18      51–11     46
Montpellier    19      57–21     44

PSG måste tappa minst fem poäng på sina fyra sista matcher för att Montpellier skall kunna passera. Där möter Emma Berglund:s lag Fleury och Lyon hemma samt Bordeaux och Soyaux borta.

Så till Tyskland, där Bayern München mycket oväntat spelade 0–0 hemma mot tabelljumbon Jena. Resultatet innebär att Freiburg återigen är uppe jämsides med Bayern.

Det innebär också att Wolfsburg nu leder ligan med två poäng trots att man har två matcher färre spelade. Fridolina Rolfö spelade hela matchen för Bayern, en match som sågs av blott 433 åskådare.

I klassikermötet mellan Potsdam och Frankfurt vann Amanda Ilestedt:s lag på ett snyggt frisparksmål från Svenja Huth:

Ilestedt spelade hela matchen. Och segern innebär att Potsdam plötsligt bara är två poäng bakom Bayern och Freiburg i kampen om den åtråvärda andraplatsen.

Wolfsburg   15   40–  6    40
Bayern        17   44–11    38
Freiburg      17   40–11    38
Potsdam     17   38–11    36

I Italien inträffade det ovaliga att de båda topplagen Juventus och Brescia förlorade i samma omgång. Tidigare hade de bara förlorat mot varandra. Men nu föll Juventus borta mot Stephanie Öhrström:s Fiorentina med 2–1 och Brescia föll hemma mot Mozzanica med 3–2. Med tre omgångar kvar att spela ser det fortfarande ut att bli skiljematch om guldet, då Juve och Brescia står kvar på samma poäng.

I botten har Julia Molin och Verona fått lite andrum i kampen om nytt kontrakt. Man har nu sju poäng ner till Zaccaria på kvalplats. Just Zaccaria och Sassuolo är tänkbara motståndare för Jenny Hjohlman i kvalet. Hennes CF Florentia vann i helgen med 12–1 mot Luchese och är därmed klara seriesegrare i andraligan, vilket innebär kval mot högsta divisionen.

Så till Spanien där topplagen Atletico och Barca vann i helgen. Atletico leder fortsatt med en poäng med tre omgångar kvar att spela.

Det är dock inte deras matcher som hamnar i mitt fokus, utan från den spanska ligan vill jag hellre passa på att hylla den här fantastiska tunneln från teknikern Jessica Silva:

Slutligen till Nordamerika och NWSL, där North Carolinas Merritt Mathias drog i väg den här bomben i helgen:

Från Nordamerika kommer också tråkiga nyheter. Kontinentens U17-mästerskap avbröts i söndags på grund av det osäkra säkerhetsläget i arrangörslandet Nicaragua.

I aktuellt U17-mästerskap mönstrade Kanada en stark trupp där A-landslagsspelaren Jordyn Huitema ingick. Kanada meddelade i går att deras trupp hade kommit hem oskadd.

Från det där U17-mästerskapet har jag kollat lite höjdpunkter. Och i Haitis lag kände jag igen ett av namnen, Melchie Dumornay.

Hon imponerade på mig i det nordamerikanska U20-mästerskapet tidigare i år, en mittfältare med ett fantastiskt bra skott och bra huvudspel. När jag kollade upp Dumornay visade det sig att hon är född den 17 oktober 2003 – hon är alltså bara 14 år.

Där snackar vi supertalang.

Slutligen har BBC nominerat de fem kandidaterna till deras pris till världens bästa bästa spelare.

Lucy Bronze, Pernille Harder, Sam Kerr, Dzsenifer Marozsan och Lieke Martens är en rätt stark kvintett.

Argentina och Brasilien närmar sig VM och OS

Sent på måndagskvällen skrällde Argentina till lite grand genom att besegra Colombia med 3–1 och ta ett stort steg både mot nästa års VM-slutspel och mot OS 2020. Brasilien tog motsvarande steg genom att vinna med 3–1 mot Chile.

De senaste två världsmästerskapen och olympiska spelen har ju Brasilien och Colombia tagit Sydamerikas båda platser. I det senaste VM:et var även Ecuador med, då Sydamerika hade 2,5 platser.

Även till VM i Frankrike har man 2,5 platser, vilket innebär att trean i den slutspelsgrupp som påbörjades igår får spela playoff mot ett lag från Nord- och Mellanamerika.

Colombia kändes som andrahandsfavoriter bakom Brasilien i det här Sydamerikanska mästerskapet. Men gårdagskvällens förlust gör att man får väldigt svårt att sluta topp två. Damfotbollen är ju knappast prioriterad i Sydamerika. Och det colombianska landslag som kändes klart på uppgång 2015 och 2016 har tappat mark igen de senaste åren.

I VM 2015 tog man ju sig vidare ur gruppspelet efter att bland annat ha skrällbesegrat Frankrike. I åttondelsfinalen skakade man länge de blivande mästarinnorna från USA.

Efter den fina VM-insatsen var det oroligt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner, bland annat ansågs viktiga Daniela Montoya ha petats från OS-truppen året efter eftersom hon protesterade för högljutt mot sitt förbund.

I OS saknades även skadade speluppläggaren Yoreli Rincon. I Rio lyckades inte Colombia upprepa VM-succén, men man snodde ändå en poäng av USA via 2–2 i sista gruppmatchen.

I det nu pågående mästerskapet är Rincon och Montoya tillbaka i Las Superpoderosas, som laget kallas. Däremot har jag inte sett viktiga backen Natalia Gaitan och forwarden Lady Andrade i någon laguppställning. Jag är osäker på varför duon saknas.

Jag såg en kort stund av måndagens match. Där förde Colombia spelet, men blev sönderkontrat av Argentina.

Colombia tycks ha fallit på högst taffligt försvarsagerande. Argentina är ett lag jag vet väldigt lite om. Den enda spelare jag känner till är Washington Spirits tekniska forward Estefania Banini. I det pågående mästerskapet i Chile har dock Soledad Jaimes glänst mest. Jaimes har gjort fem mål, bland annat det hyperviktiga 2–1-målet i går.

Nu talar mycket för att Argentina dansar vidare mot både VM och OS.

För Brasilien blev det en klar 3–1-seger mot värdnationen Chile i första slutspelsmatchen.

Det mesta talar för att Brasilien kommer att gå rent genom det här mästerskapet. Det rutinerade brasilianska laget innehåller många välbekanta namn. Och som lag betraktat verkar Brasilien klart mycket mer välbyggt än alla konkurrentlag.

Innan jag lämnar Sydamerika är den här räddningen av Barbara sevärd:

Så till det Asiatiska mästerskapet där det var nära en jätteskräll i dagens första semifinal. Australien skojade ju med Thailand i genrepet inför mästerskapet. Kanske låg det The Matildas i fatet inför dagens match.

Coach Alen Stajcic visade underskattning genom att vila nyckelspelare som Lydia Williams, Steph Catley, Emily van Egmond och Sam Kerr. Australien startade nämligen halvt reservbetonat på följande sätt: Arnold – Carpenter, Kennedy, Alleway, Kellond-Knight – De Vanna (k), Chidiac, Gorry, Logarzo – Gielnik och Simon.

Det visade sig inte vara något framgångsrecept. Ett taffligt spelade Australien var nämligen otroligt nära att åka ut. Thailand ledde med 2–1 in på övertid, när Alanna Kennedy nickade in kvitteringen och räddade förlängning.

Det var nog en skön revansch för Kennedy som bjöd Thailands Rattikan Thongsombut på 2–1-målet tidigare i matchen.

Tanken var alltså att Australien skulle kunna vila spelare till finalen. I stället tvingades The Matildas att spela 120 minuter. Och trots att Thailands Wilaiporn Boothduang fick rött kort i 87:e minuten lyckades inte australiskorna avgöra i spel. Däremot vann man straffläggningen och gick således till final med ett stort nödrop.

I finalen väntar Japan som planenligt besegrade Kina med 3–1.

Det om de två stora mästerskapen som pågår. Innan jag sätter punkt tänkte jag bjuda på ett par godbitar. Först en ett par veckor gammal fint från portugisiska Jessica Silva. En fint som går att se många gånger…

Sedan blir det en fullständigt lysande vältajmad glidtackling från Seattle Reigns walesiska stjärna Jess Fishlock:

Och slutligen hamnar vi i damallsvenskan, där Hilda Carlén ”briljerade” med en tunnel i eget straffområde mot Växjö…

Det är på andra sidan Atlanten det händer

I morgon, söndag klockan 13.00 startar det svenska damfotbollsåret på riktigt. Då ställs vårt landslag mot Sydafrika i en match som sänds av TV12.

Landslaget har ju varit samlat under hela veckan. Dock har man inte fått många rapporter från Sydafrika. Det är knappast något stort svenskt mediafölje där och bevakar laget. Och förbundet har ju inte heller direkt fyllt sin hemsida med rapporter.

Även om den inofficiella matchen i torsdags spelades bakom stängda dörrar borde man väl åtminstone kunna lägga upp klipp med målen. Det brukar USA göra när deras damer spelar inofficiella matcher.

Den svenska startelvan släppts inte förrän 11.45 på matchdagen, och det känns knappast aktuellt att spekulera i vilka spelare Peter Gerhardsson tänker ställa upp med. En intressant sak blir att se om han kör vidare med 4–4–1–1 eller om det blir 3–5–2, som han ställde upp mot Frankrike.

Apropå Sverige och landslag har det meddelats i veckan att vi nu får ett damlandslag i futsal. Kul.

Sportsligt sett här det här en väldigt tråkig vecka i Europa. Det är ju landslagsuppehåll i alla större ligor, och de landskamper som spelas är ju huvudsakligen testmatcher.

I en sådan vann Spanien tidigare i dag mot Europamästarinnorna från Nederländerna med 2–0. Och i går vann Norge med 3–0 mot Skottland.

Den här typen av träningsmatcher får dock sällan någon större nerv. Den nerv som funnits i veckan har gjort det på andra sidan Atlanten. Där pågår intressanta U20-mästerskap både i Nord- och Sydamerika.

Mer om de mästerskapen strax, men först till NWSL, där det varit massor av dramatik i veckan. Dels var det College draft i torsdags, där Washington Spirit hade första valet, och det föll på den amerikanska landslagsspelaren Andi Sullivan.

Som 13:e val valde Sky Blue målvakten Casey Murphy. Det var antagligen inget klubbval Murphy själv var så nöjd med. Hon skrev nämligen på för Montpellier redan dagen efter draften.

Intressant är att det inte bara är nordamerikanska spelare som draftas. Bland annat valde Seattle Reign den spanska EM-spelaren Celia Jimenez Delgado.

Celia Jimenez

Det om draften. De värvningar som dragit de stora rubrikerna kom redan innan draften. Som uppvärmning värvades Diana Matheson från Seattle till nya Utah Royals.

Och sedan presenterades en flyttkarusell där tre klubbar och tre världstjärnor var inblandade. Christen Press lämnade Chicago Red Stars och gick till Houston Dash. I stället fick Chicago duon Sam Kerr och Nikki Stanton från Sky Blue. Och New Jerseyklubben Sky Blue hämtade samtidigt in trion Carli Lloyd, Janine Beckie och Jen Hoy.

Press, Kerr och Lloyd i samma affär alltså. Nog händer det saker i NWSL även under lågsäsong…

Det händer även otroliga saker i det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet. Det påbörjades i torsdags, och alla matcherna sänds på Concacafs youtubesida (med start 21.00 och 23.30). Där är Concacaf betydligt bättre än Uefa, för man brukar ju inte kunna få se alla matcher från U19-EM.

Hursomhelst råkade jag titta några minuter på torsdagens match mellan Haiti och värdnationen Trinidad&Tobago. Min första reaktion var att det inte såg ut att finnas en enda fotbollsspelare på planen.

Sedan hamnade bollen hos Nerilia Mondesir. Haitis stortalang fyllde nyligen 19 år. Om jag kollat rätt hade Haiti inte vunnit en enda match i ett Concacaf U20-slutspel innan hon gjorde entré. I förra slutspelet vann man en match, då gjorde Mondesir två av målen.

I torsdags vände man 0–2 till 3–2-seger efter att Mondesir gjort alla tre målen.

Och alldeles nyss vann Haiti igen. Det blev 3–2 mot Costa Rica, ett resultat som lär ta Haiti till en högst sensationell semifinal. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.

I övrigt har Kanada och USA vunnit sina inledningsmatcher. Båda länderna saknar sina toppnamn i aktuell åldersgrupp. Kanada saknar Jessie Fleming och Deanne Rose medan USA saknar Mallory Pugh. Däremot flyger USA ner Tierna Davidson efter att A-landslaget spelat mot Danmark.

Det finns trots det flera A-landslagsmeriterade spelare i båda trupperna. Hos Kanada gjorde supertalangen Jordyn Huitema (7 A-landskamper) två mål och ett assist i öppningssegern med 3–1 mot Costa Rica. Och Gabrielle Carle (9 A-landskamper) gjorde det tredje målet.

Jag såg en kort stund av USA:s 2–0-seger mot Nicaragua, och jag kan knappast säga att jag blev imponerad. USA:s lag såg fysiskt ut, men nivån på speluppfattningen var låg. Amerikanskorna fastnade exempelvis i princip varje gång i nicaraguas offsidefällor.

Det lär väl till slut bli USA och Kanada som tar sig till U20-VM – om inte Mexiko kan skrälla. För Haiti lär knappast klara av att skaka någon av de stora nationerna. Haiti lär vara nöjt med att ha vunnit två matcher.

I Sydamerikas U20-mästerskap är tre av de lagen i finalgruppspelet klara. Det är Brasilien, Paraguay och Colombia. Det fjärde laget blir sannolikt ett av Venezuela och Chile, även om både Uruguay och Bolivia också har chansen.

De senaste åren har Venezuela varit uppe både jämsides och förbi  Brasilien i de Sydamerikanska ungdomsmästerskapen. Men i det pågående har Brasilien hittills varit klart starkast. Kanske att de håller på att få lite ordning på talangutvecklingen igen?