Slavias skräll – bra eller dåligt för Rosengård?

Slavia Prag firade på Malmö IP efter 3–2-segern under torsdagskvällen.

Frågan man ställer sig efter det resultatet är ju den i rubriken – alltså om det var bra eller dåligt för Rosengård.

När de här lagen möttes för två år sedan vann Rosengård med 3–1 borta och 3–0 hemma. I bortamatchen hade man 3–0 redan i paus efter mål av Ella Masar McLeod, Lina Nilsson och Gaelle Enganamouit. Det var i och för sig ett helt annat Rosengård än dagens. Bara Zecira Musovic var kvar från den startelva som vann i Prag för två år sedan.

Ändå känner man att Rosengård har ett så bra lag att de inte skall förlora hemma mot ett Slavia som startade med nio tjeckiska spelare, en slovakisk samt den finskklingande kanadensiskan Kylla Liisa Sjöman. Och framför allt skall man inte släppa in tre mål.

Senast Rosengård släppte in tre mål hemma var mot Djurgården för ganska exakt ett år sedan. Men då gjorde man sex framåt. Dessförinnan får vi backa till 3–3-mötet med Wolfsburg i mars 2015.

Jag jobbade och har inte sett matchen speciellt koncentrerat. Men från det jag såg var bortasegern långt ifrån omotiverad. Slavia kom till Malmö och både pressade och stressade sönder Rosengårds spel.

Redan i femte minuten blev jag lite fundersam när Caroline Seger spelade med hög risk i eget straffområde, vilket ledde till ett fint skottläge för gästerna. Det blev inte mål där, men man fick ändå känslan av att hemmaspelarna inte var förberedda på att tjeckiskorna skulle spela så aggressivt på bortaplan.

Det är för tidigt att komma med fiaskostämpeln, för det ju bara halvtid i dubbelmötet. Men Rosengård har satt sig i en tuff sits. Det räcker ju inte med 1–0- eller 2–1-vinster i Prag, utan man måste sannolikt vinna med två måls marginal – vilket kan bli knivigt.

Samtidigt innebär ju torsdagskvällens match att det är noll procents risk att Rosengård kommer till Prag med tveksam inställning. Nu vet spelarna att de möter ett kompetent lag, och att det kommer att krävas en 100-procentig insats för att vända underläget.

Dessutom fick Rosengård en väckarklocka inför måndagens damallsvenska seriefinal. Fast frågan är om man behövde en sådan, för till matchen mot Piteå är ju risken minimal att Malmöspelarna missbedömer kvaliteten på motståndet. Och det borde inte behövas någon extra revanschlusta heller.

I Nordamerika blev det USA som tog hem spelet via 2–0 i finalen mot Kanada. Som jag har skrivit några gånger nu på sistone håller amerikanskorna på att få ihop det riktigt bra.

Nattens seger var odiskutabel, även om Alex Morgan:s 2–0-mål borde ha dömts bort för en ganska klar offside. Tråkigt med dåliga domslut i avgörande lägen.

Men medan Kanada har några klasspelare, framför allt tänker jag på Christine Sinclair och Jessie Fleming, vimlar det av klass i det amerikanska. Om jag hade lagt upp taktiken mot det amerikanska laget skulle jag styrt det egna försvarsspelet så att Julie Ertz hade fått sköta mycket av amerikanskornas uppspel.

Och då är ju inte Ertz speciellt dålig. Tvärtom fick hon pris som hela turneringens bästa spelare…

Övriga pristagare i turneringen var:

Skyttedrottning: Alex Morgan, USA – 7 mål.
Bästa målvakt: Yenith Bailey, Panama.
Bästa unga spelare: Jody Brown, Jamaica.

Jamaica till VM – LFC illa ute – Öhrström i världsklass

Lag nummer 18 att kvala in till nästa års VM-slutspel blev Jamaica. 21 år efter att herrarna Reggae Boyz spelade sitt första VM just i Frankrike skall damerna i Reggae Girlz också få göra VM-debut i Frankrike.

Jamaica vann den avgörande matchen mot Panama efter straffläggning. Totalt blev det 6–4, efter 4–2 i straffläggningen.

Det var 1–1 efter ordinarie tid, efter att Jamaica dominerat den första halvleken och haft bud på flera mål, men bara lyckades överlista Panamas 17-åriga målvakt Yenith Bailey en gång. Tonåringen som briljerat i Concacafs mästerskap var utespelare så sent som i fjol. Det märks inte.

Efter paus höjde sig Panama och kunde kvittera. De kom dock undan med blotta förskräckelsen, för Jamaica skulle haft en straff i 83:e minuten. Den kanadensiska domaren trodde dock att förseelsen skedde utanför straffområdet, och dömde frispark.

I förlängningen tog Jamaica nästan omgående ledningen med 2–1 genom 16-åriga Jody Brown.

Men Panama kom tillbaka och kvitterade i 115:e minuten genom 17-åriga inhopparen Lineth Cedeno.

Det blev alltså straffar, där just Cedeno var första skytt att få se sin straff räddad. Strax efter missade ytterligare en Panamaspelare, och Jamaica kunde avgöra. Jamaica blir därmed det första karibiska landet någonsin att kvala in till ett VM i damfotboll. För Panama blir det nu playoff i dubbelmöten mot Argentina i november.

Det om VM-kvalet. Nu till onsdagens Champions Leaguematch inför 1639 åskådare i Linköping. Där tog PSG ett stort steg mot kvartsfinal genom att vinna med 2–0.

Fransyskorna var helt klart ett snäpp vassare och vann rättvist. Men det kunde kanske ha slutat annorlunda om LFC fått den straff jag tycker att de borde ha haft i ställningen 0–0. Då fick nämligen Emma Lennartsson ett hårt slag i huvudet från PSG-målvakten Tiane Endler. Vad jag kunde se på tv-bilderna var inte chilenskan på bollen, utan det var Lennartsson som nickade.

En lika sen tackling mot fötterna kan ge rött kort, men tyvärr är domare ofta usla på att blåsa när målvakter boxar utespelare i huvudet.

Men totalt sett var alltså PSG snäppet bättre. När de gjorde 0–1 hade de redan haft två bollar i målramen, vilket klart motiverade målet.

Jag har tidigare under året flera gånger påtalat att LFC har ett stort problem med passningsskickligheten i sin backlinje. När de nu hamnade i en match i lite högre tempo blev de bristerna påtagliga. En stor del av PSG:s lägen uppstod genom slarviga LFC-passningar.

När tempot skruvas upp har även Filippa Angeldahl stora problem med precisionen. I lägre tempo är hon utmärkt med bollen, men när det går fort hänger hon inte med. Hon måste helt klart jobba på tempot om hon skall bli en landslagsspelare.

Däremot har LFC klass framåt. Kosovare Asllani var stundtals fullständigt lysande, Frida Maanum visade återigen att hon är på väg att blomma ut som en internationell toppspelare och Lina Hurtig håller också god klass. Dessutom var Dajan Hashemi en mycket trevlig bekantskap, helt klart en spelare som kan bli mycket bra. Och som redan är bra.

Tyvärr fick den här kvartetten lägga lite för mycket energi på försvarsarbete, vilket gjorde att LFC inte fick det vassa anfallsspel som de skulle kunna ha fått. Och när PSG fick med sig en 2–0-ledning till sin hemmamatch är LFC:s chanser till avancemang nu bara mikroskopiska.

I PSG spelade Hanna Glas hela matchen och Annahita Zamanian hoppade in på slutet.

I svenskmötet i London visade Stephanie Öhrström världsklass. Under den lilla tid jag hann se av matchen gjorde hon tre–fyra riktigt vassa parader.

Chelsea vann med 1–0, men de behövde en straff för att kunna överlista Fiorentinas svenska målvakt.

Chelseas svenska målvakt, Hedvig Lindahl, hade en lugn kväll. Även Magdalena Eriksson spelade hela matchen, medan Jonna Andersson blev kvar på bänken.

I övrigt på svenskfronten noteras att Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 4–0 hemma mot Atletico Madrid. Alla målen gjordes av den första halvan av den andra halvleken.

I Zürich fick Fridolina Rolfö chansen att göra comeback. Hon spelade sista 25 minuterna när Bayern München vann med 2–0 mot FC Zürich.

Det var för övrigt rakt igenom favoritsegrar. Den öppna matchen mellan LSK och Bröndby slutade 1–1, vilket innebär liten fördel för danskorna inför returen.

Här går det att se torsdagens match mellan Rosengård och Slavia Prag: