Lyon–Wolfsburg och Argentina mot VM

Nyss lottades kvartsfinalerna i Champions League. För första gången saknades alltså ett svenskt lag bland lotterna. Det saknades däremot inte dramatik i lottningen.

Den moraliska finalen spelas nämligen redan i kvartsfinal. Det är fri lottning från kvartsfinalen, vilket gjorde det möjligt att dra Lyon mot Wolfsburg redan här. Och precis så blev det. Det är något som förstås är vansinnigt tråkigt för turneringen, eftersom man ju vill ha kvar de bästa lagen så länge som bara är möjligt.

Det har hänt tidigare att de två högst rankade lagen har lottats mot varandra på ett tidigt stadium. För två år sedan lottades Lyon och Wolfsburg mot varandra i just kvartsfinal. Då vann Lyon med totalt 2–1. Och i turneringen 2013/14 lottades Lyon och Turbine Potsdam, som då var de två högst rankade lagen i Europa, mot varandra redan i åttondelsfinal.

Andra lag som drog nitlotter var svensklagen Chelsea och PSG. Dels möts de i kvartsfinal, men framför allt blir det så att vinnaren i deras möte ställs mot vinnaren av Lyon och Wolfsburg i semifinal. Chelsea och PSG får således väldigt svårt att nå finalen.

Vinnarna i dagens lottning blev Bayern München och Barcelona som båda har drömläge att nå sin första Champions Leaguefinal någonsin. De båda hamnade nämligen på samma halva som uppstickarna Slavia Prag och LSK Kvinner.

Noterbart här var att Nadine Kessler som höll i lottningen inte visste det norska lagets namn, utan kallade dem rätt och slätt för Kvinner. Det måste man tyvärr säga är högst oprofessionellt. Jag kan möjligen förstå att man får fel på något lagnamn när man skall lotta in flera hundra i en turnering, men det är inte okej när det bara är åtta lag kvar.

Så här föll lottningen ut. Kvartsfinaler:

* Slavia Prag–Bayern München

* FC Barcelona–LSK Kvinner FK

* Lyon–Wolfsburg

* FC Chelsea–PSG

Semifinaler:

* Lyon/Wolfsburg–Chelsea/PSG

* Slavia Prag/Bayern München–Barcelona/LSK Kvinner

Kvartsfinalerna spelas 20/21 mars och 27/28 mars. Semifinalerna spelas 20/21 april och 27/28 april och finalen spelas på Ferencvaros Stadium i Budapest den 18 maj.

Det om Champions League. Nu till VM, där Argentina med största sannolikhet blir ett av lagen. Argentina tog nämligen ett mycket stort steg mot Frankrike och VM-slutspelet i natt. Hemmamatchen mot Panama slutade hela 4–0 efter att två av målen kommit på övertid.

Jag har inte sett matchen, men rapporterna säger att Panama tappade huvudet på slutet och fick två utvisningar. Och när man ser det här agerandet från Katherine Castillo i eget straffområde på övertid låter det som att rapporterna kan vara korrekta.

Inget talar således för att Panama skall kunna vända på hemmaplan.

Redan i nionde minuten fick Argentina straff. Estefania Banini slog den dock inte bättre än att den räddades av Panamas unga målvaktstalang Yenith Bailey.

Argentinas två första mål kom i stället i av Mariana Larroquette i 21:a minuten och av Eliana Stabile i 27:e.

I 95:e minuten kom sedan 3–0 genom Yamila Rodriguez och i 98:e gjorde Stabile sitt andra mål, den här gången från straffpunkten.

Kul förresten att se från bilderna att det ser ut att ha varit väldigt mycket folk på plats i Buenos Aires för att se matchen. Damfotboll är ju normalt något som fotbollslandet Argentina skiter fullständigt i. Landslaget spelade bara en match under tre år 2015–17. I princip är man bara i gång vid VM-kval.

Så till Sverige, där det ser ut att kunna bli en utökning av damallsvenskan. I en enkät som Radiosporten gjort är 18 av 26 elitklubbar positiva till att öka ut antalet lag, och bara två var negativa.

En av de negativa var Piteås ordförande Kent Ögren. Han trycker på i första hand på kvalitet och ökade resekostnader. I inslaget berättar han för övrigt att Piteå IF lägger ungefär en miljon kronor per år på resor. Där är det ju inte bara A-laget som har långa sträckor till bortamatcherna, även F19-laget lär ju kosta väldigt mycket.

Tidigast 2021 skulle det kunna bli 14 lag i högsta serien.

Slavias skräll – bra eller dåligt för Rosengård?

Slavia Prag firade på Malmö IP efter 3–2-segern under torsdagskvällen.

Frågan man ställer sig efter det resultatet är ju den i rubriken – alltså om det var bra eller dåligt för Rosengård.

När de här lagen möttes för två år sedan vann Rosengård med 3–1 borta och 3–0 hemma. I bortamatchen hade man 3–0 redan i paus efter mål av Ella Masar McLeod, Lina Nilsson och Gaelle Enganamouit. Det var i och för sig ett helt annat Rosengård än dagens. Bara Zecira Musovic var kvar från den startelva som vann i Prag för två år sedan.

Ändå känner man att Rosengård har ett så bra lag att de inte skall förlora hemma mot ett Slavia som startade med nio tjeckiska spelare, en slovakisk samt den finskklingande kanadensiskan Kylla Liisa Sjöman. Och framför allt skall man inte släppa in tre mål.

Senast Rosengård släppte in tre mål hemma var mot Djurgården för ganska exakt ett år sedan. Men då gjorde man sex framåt. Dessförinnan får vi backa till 3–3-mötet med Wolfsburg i mars 2015.

Jag jobbade och har inte sett matchen speciellt koncentrerat. Men från det jag såg var bortasegern långt ifrån omotiverad. Slavia kom till Malmö och både pressade och stressade sönder Rosengårds spel.

Redan i femte minuten blev jag lite fundersam när Caroline Seger spelade med hög risk i eget straffområde, vilket ledde till ett fint skottläge för gästerna. Det blev inte mål där, men man fick ändå känslan av att hemmaspelarna inte var förberedda på att tjeckiskorna skulle spela så aggressivt på bortaplan.

Det är för tidigt att komma med fiaskostämpeln, för det ju bara halvtid i dubbelmötet. Men Rosengård har satt sig i en tuff sits. Det räcker ju inte med 1–0- eller 2–1-vinster i Prag, utan man måste sannolikt vinna med två måls marginal – vilket kan bli knivigt.

Samtidigt innebär ju torsdagskvällens match att det är noll procents risk att Rosengård kommer till Prag med tveksam inställning. Nu vet spelarna att de möter ett kompetent lag, och att det kommer att krävas en 100-procentig insats för att vända underläget.

Dessutom fick Rosengård en väckarklocka inför måndagens damallsvenska seriefinal. Fast frågan är om man behövde en sådan, för till matchen mot Piteå är ju risken minimal att Malmöspelarna missbedömer kvaliteten på motståndet. Och det borde inte behövas någon extra revanschlusta heller.

I Nordamerika blev det USA som tog hem spelet via 2–0 i finalen mot Kanada. Som jag har skrivit några gånger nu på sistone håller amerikanskorna på att få ihop det riktigt bra.

Nattens seger var odiskutabel, även om Alex Morgan:s 2–0-mål borde ha dömts bort för en ganska klar offside. Tråkigt med dåliga domslut i avgörande lägen.

Men medan Kanada har några klasspelare, framför allt tänker jag på Christine Sinclair och Jessie Fleming, vimlar det av klass i det amerikanska. Om jag hade lagt upp taktiken mot det amerikanska laget skulle jag styrt det egna försvarsspelet så att Julie Ertz hade fått sköta mycket av amerikanskornas uppspel.

Och då är ju inte Ertz speciellt dålig. Tvärtom fick hon pris som hela turneringens bästa spelare…

Övriga pristagare i turneringen var:

Skyttedrottning: Alex Morgan, USA – 7 mål.
Bästa målvakt: Yenith Bailey, Panama.
Bästa unga spelare: Jody Brown, Jamaica.

Jamaica till VM – LFC illa ute – Öhrström i världsklass

Lag nummer 18 att kvala in till nästa års VM-slutspel blev Jamaica. 21 år efter att herrarna Reggae Boyz spelade sitt första VM just i Frankrike skall damerna i Reggae Girlz också få göra VM-debut i Frankrike.

Jamaica vann den avgörande matchen mot Panama efter straffläggning. Totalt blev det 6–4, efter 4–2 i straffläggningen.

Det var 1–1 efter ordinarie tid, efter att Jamaica dominerat den första halvleken och haft bud på flera mål, men bara lyckades överlista Panamas 17-åriga målvakt Yenith Bailey en gång. Tonåringen som briljerat i Concacafs mästerskap var utespelare så sent som i fjol. Det märks inte.

Efter paus höjde sig Panama och kunde kvittera. De kom dock undan med blotta förskräckelsen, för Jamaica skulle haft en straff i 83:e minuten. Den kanadensiska domaren trodde dock att förseelsen skedde utanför straffområdet, och dömde frispark.

I förlängningen tog Jamaica nästan omgående ledningen med 2–1 genom 16-åriga Jody Brown.

Men Panama kom tillbaka och kvitterade i 115:e minuten genom 17-åriga inhopparen Lineth Cedeno.

Det blev alltså straffar, där just Cedeno var första skytt att få se sin straff räddad. Strax efter missade ytterligare en Panamaspelare, och Jamaica kunde avgöra. Jamaica blir därmed det första karibiska landet någonsin att kvala in till ett VM i damfotboll. För Panama blir det nu playoff i dubbelmöten mot Argentina i november.

Det om VM-kvalet. Nu till onsdagens Champions Leaguematch inför 1639 åskådare i Linköping. Där tog PSG ett stort steg mot kvartsfinal genom att vinna med 2–0.

Fransyskorna var helt klart ett snäpp vassare och vann rättvist. Men det kunde kanske ha slutat annorlunda om LFC fått den straff jag tycker att de borde ha haft i ställningen 0–0. Då fick nämligen Emma Lennartsson ett hårt slag i huvudet från PSG-målvakten Tiane Endler. Vad jag kunde se på tv-bilderna var inte chilenskan på bollen, utan det var Lennartsson som nickade.

En lika sen tackling mot fötterna kan ge rött kort, men tyvärr är domare ofta usla på att blåsa när målvakter boxar utespelare i huvudet.

Men totalt sett var alltså PSG snäppet bättre. När de gjorde 0–1 hade de redan haft två bollar i målramen, vilket klart motiverade målet.

Jag har tidigare under året flera gånger påtalat att LFC har ett stort problem med passningsskickligheten i sin backlinje. När de nu hamnade i en match i lite högre tempo blev de bristerna påtagliga. En stor del av PSG:s lägen uppstod genom slarviga LFC-passningar.

När tempot skruvas upp har även Filippa Angeldahl stora problem med precisionen. I lägre tempo är hon utmärkt med bollen, men när det går fort hänger hon inte med. Hon måste helt klart jobba på tempot om hon skall bli en landslagsspelare.

Däremot har LFC klass framåt. Kosovare Asllani var stundtals fullständigt lysande, Frida Maanum visade återigen att hon är på väg att blomma ut som en internationell toppspelare och Lina Hurtig håller också god klass. Dessutom var Dajan Hashemi en mycket trevlig bekantskap, helt klart en spelare som kan bli mycket bra. Och som redan är bra.

Tyvärr fick den här kvartetten lägga lite för mycket energi på försvarsarbete, vilket gjorde att LFC inte fick det vassa anfallsspel som de skulle kunna ha fått. Och när PSG fick med sig en 2–0-ledning till sin hemmamatch är LFC:s chanser till avancemang nu bara mikroskopiska.

I PSG spelade Hanna Glas hela matchen och Annahita Zamanian hoppade in på slutet.

I svenskmötet i London visade Stephanie Öhrström världsklass. Under den lilla tid jag hann se av matchen gjorde hon tre–fyra riktigt vassa parader.

Chelsea vann med 1–0, men de behövde en straff för att kunna överlista Fiorentinas svenska målvakt.

Chelseas svenska målvakt, Hedvig Lindahl, hade en lugn kväll. Även Magdalena Eriksson spelade hela matchen, medan Jonna Andersson blev kvar på bänken.

I övrigt på svenskfronten noteras att Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 4–0 hemma mot Atletico Madrid. Alla målen gjordes av den första halvan av den andra halvleken.

I Zürich fick Fridolina Rolfö chansen att göra comeback. Hon spelade sista 25 minuterna när Bayern München vann med 2–0 mot FC Zürich.

Det var för övrigt rakt igenom favoritsegrar. Den öppna matchen mellan LSK och Bröndby slutade 1–1, vilket innebär liten fördel för danskorna inför returen.

Här går det att se torsdagens match mellan Rosengård och Slavia Prag:

Superskräll av orutinerat Panama

I natt svensk tid inträffade en riktig megaskräll i det nordamerikanska VM-kvalet.

Precis när klockan blev 01.00 svensk tid gräts det glädjetårar bland Panamas spelare. Och det kom tårar av besvikelse från Mexikos. Panamas Canaleras hade nämligen slagit ut Mexiko.

Panama är ett landslag där jag inför den här kvällen inte kände till en enda spelare. Jag har i och för sig läst att landet har startat ett ligaspel för damer, men tog ändå för givet att Mexiko skulle vinna lagens inbördes möte och ta sig till semifinal.

Mexiko är på stark frammarsch. Landet har en ny liga (Liga MX Femenil) med höga publiksiffror och deras ungdomslandslag har de senaste åren varit jämnstarka eller till och med bättre än USA:s.

När jag kom hem från jobbet satte jag på matchen, fast utan avsikt att kolla på den. Men när jag såg att det fortfarande var 0–0 i slutminuterna av den första halvleken blev jag lite nyfiken. Panama hade ju bättre målskillnad än Mexiko, och gick vidare på kryss.

Det blev ännu mer intressant när Mexiko fick straff på övertid i den första halvleken, där man totalt även hade tre ramträffar. Straffen slog av den spanska ligans skyttedrottning Charlyn Corral – och räddades av Panamas 17-åriga målvakt, Yenith Bailey.

I paus googlade jag Bailey, och noterade att hon hade hyllats av både motståndare och experter efter 5–0-förlusten mot USA.

Bailey och det mållösa resultatet gjorde mig lite nyfiken, och jag gav den andra halvleken en chans. Det ångrar jag inte, för redan i den andra minuten tog Panama sensationellt ledningen genom Karla Riley. Och precis efter hade de även ett stolpskott för 2–0.

Med pressen på favoriterna att göra minst två mål slutade mexikanskorna att passa runt bollen, vilket de brukar vara duktiga på. De började istället sparka boll, vilket passade Panama väl. Visst fick Bailey visa klass några gånger, och hon är verkligen en oslipad diamant. Men Mexiko skapade totalt sett inte så mycket som de borde.

Och i 85:e minuten slog blixten ner igen. Inhopparen Lineth Cedeno gjorde 2–0 för Panama.

Några minuter senare var skrällen ett faktum. Mexiko missar VM 2019, vilket förstås är förödande för mexikansk damfotboll.

Det roliga här är ju att damfotbollsvärlden växer. Nu talar det mesta för att vi får en direkt avgörande match om Nordamerikas tredje VM-plats mellan Panama och Jamaica. Och förloraren där får en extra chans i playoff mot Argentina senare i höst.

Innan jag går och lägger mig några korta nyheter med svensk koppling. Dels såg jag att Hannah Wilkinson är korsbandsskadad igen. Det är förstås en väldig dålig nyhet för ett Vittsjö som kämpar för kontraktet. Värst är det förstås för Wilkinson själv, som sannolikt missar nästa års VM-slutspel. Det går i och för sig att ta sig tillbaka till spel på nio månader, men det brukar ju tyvärr behövas lite längre tid än så.

Wilkinson skadade sig när Vittsjö åkte ur Svenska cupen mot Jitex förra veckan. Apropå cupen har Kristianstad, LB07 och Växjö tagit sig vidare till gruppspel de senaste dagarna.

När jag häromdagen skrev om spelare födda på 2000-talet och ställde frågan om vilken svensk 2000-talist som blir först att nå A-landslaget hade jag tänkt att haka på konstaterandet att vårt F18/00-landslag förlorade mot Slovenien i sista EM-kvalmatchen. Fast det föll bort då.

Men slovenskorna vann i Vittsjö med 1–0, ett resultat som antyder att F18/00-landslaget inte är någon av våra bättre årgångar. Tyvärr har det varit rätt blekt sedan 97:orna. Vi får hoppas att det är vassare kullar på gång.

Slutligen konstaterar jag att vi har fått vårt första futsalproffs. Det är Boråstjejen Nanna Jansson, som senast har spelat sin fotboll i Böljan, som har skrivit på för det italienska Serie A-laget Olimpus Roma. Kul.