Vi är sannolikt inne i den tråkigaste perioden inom internationell damfotboll på 15–20 år. Det finns väldigt lite sport att rapportera om.
Däremot händer det saker på andra fronter. Kopparbergs Göteborg FC och Kif Örebro har valt att permittera spelare och personal. Och bland annat Umeå IK, Linköpings FC och FC Rosengård ligger i startgroparna för att permittera. Det skulle inte förvåna mig om alla damallsvenska klubbar snart har tagit till åtgärden.
Coronaviruset ställer till det. Jag tycker att det är bra att föreningarna genom de här korttidspermitteringarnas får hjälp att betala lönerna under den här svåra perioden. De damallsvenska spelarna och ledarna lever ju knappast några lyxliv.
Under den kommande tiden kommer alltså permitterade herrfotbollsstjärnor kunna få lika stor del av våra skattepengar som de undersköterskor som riskerar sin hälsa för att rädda coronapatienternas liv. Absurt var ordet.
Fotbollsmässigt har det varit en del träningsmatcher den senaste veckan. Känslan är ju dock att de här matcherna känns rätt ointressanta med tanke på att det är minst 1,5 månader tills vi får se tävlingsfotboll igen. Men vem tror egentligen på att vi får se några cupmatcher i maj? Jag gör det som bekant inte. Jag tror fortsatt inte på elitfotboll före midsommar. I varje fall inte om man tänker sig att ha publik på matcherna.
Vad var det då för träningsmatcher i helgen? Både Örebro och Linköping spelade mot pojklag. Kif förlorade sin match mot Örebro SK med 4–0. Höjdpunkter därifrån finns här. LFC däremot vann med 2–1 mot Linköping City P16. Bilder här:
I annan match spelade Umeå IK 1–1 mot Morön. Ett resultat som Morön lär vara nöjdast med. Men det är som sagt långt till tävlingsfotboll, så man vet inte hur mycket det olika lagen testar.
Här nere i Västsverige var det stiltje på elitfronten i helgen. Göteborg har tagit ledigt, Alingsås lättar lite på träningen och Jitex hade spelledigt. Det ryktas dock om att det kan bli någon form av träningsturnering mellan de västsvenska lagen framöver. Precis som man skall ha i Stockholmsområdet och i Norrland.
Men i nuläget finns det inte många matcher att bevaka i landet. Något som verkar göra spelbolagen desperata. I helgen gick det att spela på träningsmatcher mellan division IV-lag i Boråsområdet, något som känns fullständigt vansinnigt.
Mitt division IV-lag hade träningsmatch i går. Vi slapp att vara med på spelbolagens listor, däremot dömdes matchen av Sara Persson, vilket var kul för tjejerna. På vår nivå är det sällsynt att matcherna döms av professionella domare. Men att Persson har tid att döma träningsmatcher mellan division IV-lag är ju ytterligare en signal om hur utbudet av elitfotboll ser ut för tillfället.
Inlägget uppdaterat med beskedet om att ettan spelas som enkelserie
Efter några dagars nyhetstorka till följd av coronaviruset har det hettat till rejält i dag. Först sköts OS upp, troligen till 2021.
Och i kväll kom nyheten om att Göteborg och Linköping slåss om Stina Blackstenius. Båda klubbarna verkar anse att de har rätt till att ha forwardsstjärnan i sina lag – och frågan har gått till skiljenämnd. Något som förbundet bekräftar i en kommentar till Aftonbladet.
Enligt uppgifter till Aftonbladet skall Göteborg ha ansett sig vara överens med Linköping. Något LFC har en annan uppfattning om. Olof Unogård säger att Blackstenius har ett löpande kontrakt över den här säsongen, och:
”Vi räknar med att hon kan fullfölja och sen hoppas jag att hon kan bli kvar i Linköping längre än så eftersom hon är från trakten.”
Det här är ju en högst intressant, och ovanlig dispyt. Jag kan inte minnas när det senast hände – om det har hänt – att två damallsvenska klubbar gick till skiljenämnd om en spelare. Kanske att det hände på den tiden när det fanns ettårsfall inom svensk fotboll. Fast som sagt, jag kan inte minnas något fall.
Och frågan är hur Stina Blackstenius påverkas av att eventuellt bli tvingad kvar i LFC mot sin vilja. Om det kan vi bara spekulera.
Sedan mitt förra inlägg har vi även fått se en spännande värvning, som är godkänd och klar. Det är Kristianstad som värvar den före detta Hammarbyspelaren, och tillika australiska landslagsspelaren Elise Kellond-Knight. Hon har redan anslutit till klubben.
Kristianstad har även skrivit ett treårskontrakt med den hyperspännande talangen Mathilde Janzen. Hon är född 2005 och kom med i Tysklands F15-landslag redan förra året. Nu under våren har hon debuterat i KDFF:s A-lag. Och känslan är att vi ganska snart får läsa betydligt mer om Janzen.
Tillbaka till Göteborg, som har varit rubriklaget nummer ett i svensk damfotboll den senaste tiden. I dag har vi kunnat läsa att Rebecka Blomqvist har haft en riktigt jobbig vinter. I december fick hon besked om att hon drabbats av cancer. Som väl är skall hon nu vara fri från sjukdomen.
Göteborg har även utmärkt sig genom att klubben önskat göra korttidspermitteringar av sin spelartrupp. Gissar att det finns ganska många fler klubbar som kan få det kämpigt med spelarlönerna här framöver.
En tråkig nyhet från tidigare i dag är att Växjös Elin Karlsson dragit korsbandet, och därmed har spelat färdigt 2020.
I väntan på att tävlingssäsongen drar i gång har det skapats en träningsserie i Svealand. Där gör Hammarby, BP, Djurgården, AIK, Uppsala och Eskilstuna upp. Det kanske kan vara läge för liknande upplägg i Skåne och i Västsverige?
Under onsdagen får vi för övrigt besked från förbundet om huruvida division I kommer att spelas som planerat – eller skjutas upp. Det skulle vara högst överraskande om inte divisionen skjuts upp.
Tillagt i efterhand: Beskedet blev att division I både skjuts upp till midsommartid, och att divisionens sex serier är tänkta att spelas som enkelserier. Det känns både som ett rimligt och vettigt beslut. Svenska fotbollförbundet rekommenderade dessutom distrikten att göra samma upplägg för alla lägre serier – alltså skjuta fram starten till midsommartid, och göra om dem till enkelserier.
Tittar vi internationellt kom tidigare i dag det högst väntade beskedet att OS skjuts upp. Några nya datum har inte givits, men det troliga är att spelen kommer att arrangeras nästa sommar, och att EM spelas sommaren 2022. Huruvida det är bra eller dåligt för svensk del är omöjligt att veta.
Fast det är klart, det är risk att vi har ett målvaktsdilemma, om inte Hedvig Lindahl satsar vidare. Ännu har jag inte sett någon kommentar från henne om hur framtiden ser ut.
Klart är att dagens besked är bra för damfotbollen. För i går meddelade både Kanada och Australien att de skulle ha bojkottat OS, om det avgjorts i år. Därmed skulle turneringen ha tappat två starka lag, som hade kvalat in.
I övrigt noteras att Chelsea värvat tyska landslagsmittfältaren Melanie Leupolz från Bayern München. Det är förstås ytterligare en signal om att WSL är på väg att flytta fram sina positioner, medan Frauen-Bundesliga sakta men säkert tappar mark i den internationella konkurrensen.
We are delighted to announce the signing of Melanie Leupolz from Bayern Munich!
The German midfielder will join the Blues ahead of the 2020/21 season. 🙌#WillkommenMelanie
I Norge skulle det ha varit seriepremiär i norska toppserien i lördags. Av självklara skäl är starten uppskjuten, och flera lag har permitterat sina spelare. Reglerna är sådana att permitterade spelare är fria att lämna efter 14 dagar. Det finns alltså risk för spelarkaos i norsk fotboll.
Noterbart är också att flera norska toppspelare väljer att skänka delar av sin lön till coronadrbbade. Bland de som skänker tio procent av lönen finns Wolfsburgs Ingrid Syrstad Engen och Barcelonas Caroline Graham Hansen.
Slutligen lite fotboll. För i lördags morse satte jag klockan för att kolla finalen av Australiens W-league. Det blev en jämn och tät match som tyvärr avgjordes på målvaktstavla. Och på domarmiss.
Melbourne City tog hem titeln via 1–0-seger mot Sydney FC. Segermålet gjordes av vänsterbacken Steph Catley. Men det var ett skott som Sydneys målvakt Aubrey Bledsoe absolut borde ha kunnat styra undan. Tråkigt med ett sådant avgörande, inte minst med tanke på att Bledsoe i övrigt var väldigt bra.
Tyvärr blev även domarinsatsen avgörande. I slutet av den första halvleken tog bollen på målskytt Catleys arm inne i Melbournes straffområde. Armen var över skulderhöjd, vilket innebär att man skall döma straff. Det gjorde dock inte domaren – vilket alltså innebär att Sydney FC gick miste om en straff.
I går kväll meddelade EFD att starten av damallsvenskan och elitettan nu definitivt är uppskjuten. Man meddelade samtidigt att man nu jobbar efter att en plan där de båda elitserierna för damer skall dra i gång i slutet av maj, eller början av juni.
Min spontana reaktion i går kväll var att upplägget lät orimligt och att vi nog kan glömma att det spelas någon elitfotboll i Sverige vid den tiden.
Statsepidemiolog Anders Tegnell använde kanske inte just de orden när han intervjuades av Olof Lundh, men Tegnell verkar ju knappast tro att det spelas någon elitfotboll inför publik i början av juni i alla fall. Han säger:
”Om vi kan vara där i början på juni? Tveksamt skulle jag nog ändå känna just nu. Men vi följer det här vecka för vecka och ju närmare vi kommer desto bättre blir prognoserna.”
Tegnell säger också att sjukdomskurvan löper över två–fyra månader, och att det är troligt att det tar ungefär en månad efter kulmen innan man är nere på nivåer som innebär att man kan leva som vanligt. Just nu säger ju prognoserna att vi skall ha kulmen i Sverige i mitten eller slutet av maj.
Därmed känns min killgissning om att det inte är rimligt att vi kan ha i gång damallsvenskan förrän allra tidigast kring midsommar som betydligt mer rimlig än den plan som EFD nu jobbar efter.
Det känns tyvärr också alltmer som att det här kommer att bli ett ekonomiskt helvetesår för svensk damfotboll på klubbnivå. Det rimliga är ju många företag kommer att tvingas minska sin sponsringsbudget, vilket lär leda till klart minskade intäkter. Vi lär få se ett stort antal konkurser, vilket gör att klubbarna inte ens kan räkna med att de får in de sponsorspengar som de har avtal om.
För klubbarna innebär en komprimerad säsong också att man tvingas till fler matcher på vardagskvällar, vilket leder till ökade kostnader. Framför allt gissar jag att det här kommer att slå hårt mot lagen i elitettan.
Det kommer nog att finnas anledning att återkomma till de här frågorna framöver. Nu till lite fotboll.
För den sista chansen på ett tag att njuta av en riktig toppmatch i damfotboll ges på lördag morgon 5.30, svensk tid. Då spelas finalen i Australiens W-league mellan storfavoriten Melbourne City och regerande mästarinnorna Sydney FC.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi som befinner oss i ett land dit de inte har sålt sändningsrättigheter tidigare kunnat se W-leagues tv-sända matcher live på MyFootballs youtubesida. Där bör vi även kunna se finalen.
Tittar vi på laguppställningarna har Melbourne City Sverigebekanta spelare i Lydia Willams (Piteå), Aivi Luik (Kalmar) och Milica Mijatovic (Hammarby). Hos Sydney hittar jag ingen spelare som spelat i Sverige.
Det är även klart övertag för Melbourne när det gäller landslagsmeriter. Utöver de tre nämnda har man spelare som japanska världsmästaren Yukari Kinga, nyzeelandska veteranen Rebekah Stott, skotska VM-spelaren Claire Emslie samt australiska profilerna Steph Catley, Ellie Carpenter, Emily van Egmond och Kyah Simon.
Hos Sydney är största profilerna Alanna Kennedy, Princess Ibini, amerikanska Sofia Huerta och kanadensiska Lindsey Agnew.
I dag har vi fått veta att herrarnas EM-slutspel flyttas från i år till nästa sommar. En följd av det är att damernas EM-slutspel i England, som var tänkt att spelas nästa sommar, får flytta på sig.
Det är förstås inte idealiskt, och det känns lite tråkigt att damerna får flytta på sig för herrarnas skull. Samtidigt är inte damernas EM-kval avslutat, och det känns högst ovisst när matcherna kan spelas. En killgissning (det blir många sådana nu) är att kvalet kommer att slutföras först nästa år.
Och det rimliga är att slutspelet spelas sommaren 2022. Det är ju en mästerskapsfri sommar för de europeiska länderna eftersom herrarnas VM det året kommer att spelas på vintern.
Flytten av damernas EM väcker en del känslor från spelare, bland annat här och här. Den gav även några svar. Bland annat fick vi veta i SVT att Nilla Fischer inte planerar att ställa upp fotbollsskorna på vinden än på några år. Hon säger:
”Jag har ju sagt att jag vill köra ett EM till så det är bara att köra på helt enkelt.”
Det har gått några dagar sedan det senaste inlägget. Orsaken är att det rent sportsligt knappt har hänt något sedan Sveriges avslutningsmatch i Algarve cup. I varje fall har det inte spelats så många matcher.
Däremot händer det ju mycket utanför planen. Det beror ju på sjukdomen covid-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2, fast i folkmun slår man ihop båda och omnämner dem tillsammans som det nya coronaviruset. Corona har kopplat greppet om stora delar av världen, inte minst om Europa.
Följden har blivit att en väldigt stor andel av all europeisk arenaidrott har skjutits upp eller ställts in. Samtidigt som jag skrev det förra inlägget meddelades att finalen i Algarve cup ställdes in – Tyskland vann den på walkover. Och sedan dess har nästan alla sportnyheter handlat om tävlingar och matcher som inte blir av.
I Sverige har vi sedan i fredags ett förbud mot allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar med fler än 500 deltagare.
Rätt ord för svenska regeringens beslut/förordning är "förbud", inte "rekommendation" pic.twitter.com/BDJKqNMDOv
Det innebär att eventuell elitfotboll i Sverige tills vidare måste spelas utan publik. I helgen avgjordes det bara en tävlingsmatch för damer på elitnivå i landet – och det var SM-finalen i futsal. Och den spelades således med tomma läktare.
Det skulle även ha spelats tolv matcher i svenska cupen, fyra kvartsfinaler för herrar och åtta gruppspelsmatcher för damer, men de matcherna tog klubbarna själva initiativ till att skjuta upp. Därmed uppstod det udda läget att det spelades en massa matcher på distriktsnivå, bland annat hade mitt division IV-lag en DM-match i lördags. Däremot vilade elitlagen.
I Tyskland får elitspelarna nu vila i minst en månad. Man har nämligen nu skjutit upp all elitdamfotboll minst till den 19 april.
❗ Die Spiele der FLYERALARM Frauen-Bundesliga, der 2. Frauen-Bundesliga und des DFB-Pokals der Frauen werden vorerst bis einschließlich 19. April ausgesetzt.❗
I Sverige har vi ännu så länge inte några klara beslut. Men det känns som att risken är uppenbar att de svenska elitlagen får vila från tävlingsmatcher betydligt mycket längre än till den 19 april.
Jag tittade på Agenda på SVT i går, och där (6.15 in i programmet) säger Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi, att det inte är omöjligt att Stockholm har ett fullskaligt coronautbrott om en månad, och att andra delar av Sverige ligger några veckor efter. En stund senare (efter 9.30) säger Rocklöv att Stockholm utifrån den kurva vi ligger på nu förmodligen får en topp med intensivvårdsbehov i slutet av maj.
Utifrån det är min högst amatörmässiga bedömning – kalla det gärna killgissning – att det inte är rimligt att vi kan ha i gång damallsvenskan förrän allra tidigast kring midsommar.
Eftersom det dessutom även verkar högst sannolikt att det kommer en ny coronavåg i höst börjar jag ställa in mig på att det kan bli en minskad damallsvenska i år. Kanske att man får nöja sig med en enkelserie?
Andra frågor man ställer sig är hur klubbarnas ekonomi kommer att klara det här. Man kan ju utgå ifrån att rätt många företag kommer att hamna i akuta krislägen, och att ett flertal kommer att gå i konkurs. Det riskerar att minska sponsorsintäkterna. Och så vidare.
Men det här är ju bara killgissningar från min sida. Och att ägna sig åt mer spekulationer än så här känns onödigt i det här skedet. Vi får helt enkelt se vad som händer.
Skall vi då titta på det som hänt i damfotbollsvärlden utan direktkoppling till coronaviruset. En ytterst tråkig nyhet, men högst väntad, är att Kungsbacka DFF inte längre finns. Vid ett årsmöte på söndagen valde man att lägga ner den klubb som ifjol spelade i damallsvenskan.
Den tidigare kanslichefen Christer Björkroth förklarar nedläggningen så här:
”Vi har gjort allt vi har kunnat och styrelsen som satt under 2019 jobbade febrilt och fick ordning på ekonomin äntligen. Men det som stjälpte oss var att alla spelare försvann.”
Så var det ju. I alla fall nu till slut. Men huvudskälet till att man tvingas lägga ner är förstås att man hade misskött sin ekonomi under så många år att spelarna inte längre litade på klubbledningen.
Det spelades alltså SM-final i futsal i helgen. Det handlade om ett Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Det var 0–0 efter full tid i en tillknäppt och väldigt jämn historia. I förlängningen över 2×5 minuter lyckades Blåvitt på hörna bryta dödläget genom Frida Lundblad. Och när Gais tog ut målvakten och spelade jokerspel säkrade Amalia Arvidsson det blåvita guldet.
De svenska mästarinnorna firade sedan sitt guld på Götaplatsen inför tiotusentals supportrar. Eller inte…
Förutom att damallsvenskan lär dröja så kan vi även räkna med att det kommer ta lång tid innan vi får se landslaget spela match igen. Det lär således dröja innan den starka 2–0-segern mot Portugal i Algarve cup får en uppföljare.
EM-kvalmatchen mot Ungern den 14 april är ännu så länge inte uppskjuten. Men räkna med att den blir det. Fifa har nämligen rekommenderat att all landslagsverksamhet under mars och april skall skjutas upp. Det känns inte som någon vild gissning att Uefa kommer med något liknande nu i dagarna.
Efter Ungern är nästa landslagsuppehåll i början av juni med bortamatcher mot Slovakien (4 juni) och Island (9 juni). Kanske att det kan bli matcher då. Fast troligen inte.
En positiv sak jag missade att nämna under Algarve cup är att förbundet har lyft sin webb-tv rejält genom att starta en egen youtubekanal. På den gjordes flera riktigt bra inslag under turneringen. Något som känns väldigt lovande.
Under cupen skickades ofta assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman fram i tv-sändningarna för att komma med analyser. Jag tyckte att han sa väldigt vettiga saker. Här är hans analys av förlusten mot Danmark.
En fråga man ställer sig kring landslaget är om det blir något OS i sommar. I så fall är det nu klart att Australien blir ett av de tolv lagen. The Matildas säkrade sin plats genom 2–1-seger i bortareturen mot Vietnam.
Matchen spelades inför tomma läktare, och redan efter en minut slocknade strålkastarna, så att inte heller tv-publiken kunde se någon match. Men efter en stunds väntan blev det åter ljust. Och mest lyste alltså Australien – som därmed blev det tionde laget att kvala in till det olympiska spel som vi inte vet om det blir av.
Just Australien är för övrigt ett av de länder där det har spelats fotboll den här helgen. Det handlade om semifinaler i W-league, och det blev favoritsegrar i båda. Sydney FC vann med 1–0 borta mot Melbourne Victory.
Och i den andra semifinalen vann suveräna seriesegrarna Melbourne City med hela 5–1 mot Western Sydney Wanderers. Det efter två mål av Kyah Simon, en spelare som ryktas vara aktuell för en övergång till en damallsvensk klubb.
Det blir final mellan Melbourne City och Sydney FC för tredje gången på fem år. Det är just de två klubbarna som har tagit de fyra senaste titlarna. Melbourne vann 2016–18 och Sydney tog hem pokalen i fjol. Årets final spelas tidig lördagsmorgon, svensk tid, i Melbourne – om inte corona sätter stopp. Vi som befinner oss i ett land dit de inte har sålt sändningsrättigheterna bör kunna se matchen live på MyFootballs youtubesida. Där har i alla fall alla andra stora matcher livesänts den här säsongen.
Stjärnspäckade Melbourne City är storfavoriter. De gick igenom grundserien med elva segrar och ett kryss, och vann alltså sin semifinal med stora siffror.
En av förra veckans stora damfotbollsnyheter var att Hedvig Lindahl inte blir kvar i Wolfsburg nästa säsong. Den tyska storklubben letar efter en ny förstamålvakt. Vi får se vad det innebär för Lindahls karriär.
Wolfsburg Sporting Director Ralf Kellermann confirms that Hedvig Lindahl and Jana Burmeister are leaving the club this summer. Also says they will sign a new keeper with Nr1 potential – no return date set for Almuth Schult. https://t.co/BzgSLo8cfv
Slutligen bjuder jag på ett fantastiskt mål från Japans Mana Iwabuchi. Passa på att njut, för det kommer inte att göras så många drömmål den närmaste tiden…
Mana Iwabuchi's goal is undoubtedly goal of the year, even if it's only March. https://t.co/8TDLju1Zeo
Sverige avslutade Algarve cup snyggt genom 2–0-seger mot Portugal. Det var helt klart siffror i underkant, för jag tyckte att det var betydligt större skillnad mellan lagen än bara två mål.
Jag räknade till 9–0 i målchanser, och jag såg att det var 60–40 i bollinnehav i svensk favör i slutet av matchen. Gissar att det var sisådär 95–5 om man jämförde bollinnehav på offensiv planhalva. Portugisiskorna förmådde nämligen sällan hålla i bollen på svensk planhalva. I den första halvleken var hemmalaget knappt över mittlinjen.
Framför allt imponerade det svenska laget under den första kvarten. Då satte man presspelet på ett utmärkt sätt. Man hade bra hårdhet i de lite längre passningarna, och man skapade också fyra 100-procentiga målchanser under de första 17 minuterna.
Sedan tappade Sverige lite passningskvalitet, vilket gjorde att man slutade skapa målchanser. Det var fortsatt svensk dominans, men Portugal lyckades hålla Sverige utanför sig i nästan 30 minuter. Det dröjde till 46.30 innan pigga Sofia Jakobsson satte det välförtjänta ledningsmålet.
Och 5.30 in i den andra halvleken smällde Fridolina Rolfö på halvvolley in 2–0 i krysset. Hon gjorde det med sitt stödjeben, det högra. Det var ett väldigt fint mål efter ett rakt igenom väl genomfört anfall.
Rolfö revanscherade sig för en väldigt svag insats mot Tyskland. I kväll kände man igen Wolfsburgstjärnan – hon var riktigt bra. Det var för övrigt de flesta svenska startspelarna. Jag tyckte att det svenska laget såg riktigt bra ut i den här matchen.
Peter Gerhardsson gav Rebecka Blomqvist chansen från start som forward för första gången. Blomqvist inledde piggt, men var sedan borta ur matchbilden långa stunder. Strax innan hon byttes ut fick hon ett kanonläge – men sköt över det tomma målet.
Trots den rätt grova missen tycker jag att hon får godkänt. Det var första gången hon på riktigt spelade med startelvan i landslaget, och det går inte att kräva att hon skall hitta tajmingen i samarbetet med de andra offensiva spelarna direkt.
Jag tycker dock att Mimmi Larsson har varit den forward som stärkt sina aktier mest – av de som varit med i Algarve. Kanske faktiskt att Anna Anvegård också stärkt sin position, trots att hon inte var med.
Vissa av er tycker att jag varit för hård mot Stina Blackstenius. Skillnaden mellan henne och Larsson/Blomqvist är att Blackstenius har spelat med Rolfö, Asllani, Jakobsson och de andra en väldig massa gånger. Hon borde därmed både ha koll på hur de rör sig och hur och när de passar. Jag ställer således högre krav på Blackstenius än på de andra.
Hanna Bennison fick chansen i två av matcherna. Jag tycker att hon skötte sig riktigt bra i dag. Jag är rätt övertygad om att Elin Rubensson fortfarande är förstavalet, men Bennison utmanar Julia Zigiotti Olme om att vara första utmanare i den mittfältsroll som kräver mest tvåvägsarbete.
Caroline Seger inledde dagens match med tre felpass mitt i planen de första tre minuterna. Ändå känns hon rätt gjuten i den balanserande rollen. Den enda som ens är nära är Nathalie Björn, men eftersom hon spelar back i Rosengård känns det inte som att hon kommer att ges chansen att utmana Seger fullt ut.
Jag noterar för övrigt att vissa av er som kommenterar här i bloggen tycks längta tills den dag när veteranerna Hedvig Lindahl, Seger, Nilla Fischer och Linda Sembrant petas från landslaget. Det gör inte jag. Jag ser inga givna ersättare till Lindahl och Seger, och då ser jag inte någon anledning till att plocka bort dem.
På mittbackssidan finns ju numera flera bra alternativ till Fischer och Sembrant. Men det skadar inte med konkurrens, så jag ser gärna att alla veteranerna hänger i några år till.
Jag hörde för övrigt Peter Gerhardsson säga i dag att han uppfattar det som att konkurrensen i landslaget har skärpts till ytterligare i år. Det är ju bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om det inte är lite tillfälligt. För bakom den starka 97-årgången har det ju varit väldigt tunt med stora talanger. Vi får hoppas att de bästa spelarna i de årgångarna utvecklas sent. Annars är risken att påfyllningen inte kommer vara lika god om några år.
Zambia vann nyss med 2–1 mot Kamerun – ett resultat som innebär att det blir Zambia som tar Afrikas OS-plats. Kommentatorn på den Facebookstream som jag hittade utbrast följande vid slutsignalen:
”History is made. History is made. This is amazing.”
Och det är lätt att förstå honom. Det finns tio andra afrikanska nationer före Zamiba på världsrankingen. Och Zambia har aldrig tagit medalj i de Afrikanska mästerskapen. Faktum är att de har kvalat in tre gånger, och på dem bara vunnit en slutspelsmatch.
Men om det blir en OS-turnering i sommar skall alltså det lag som kallas Shepolopolo eller The Copper Queens vara med.
För Kamerun finns det fortfarande en chans att kvala in. De får nu spela playoff i april mot Chile. Det känns som ett vidöppet playoff.
Men Zambia vann alltså dagens retur, man gjorde det med 2–1, vilket totalt innebar 4–4 och avancemang på bortaplan.
Zambia tog ledningen tidigt, och när man även gjorde 2–0 i slutet av den första halvleken utbrast kommentatorn.
”Tokyo – Here we come”
Under hela den andra halvleken räknade han ner hur många minuter som återstod innan Zambia kunde boka OS-biljetterna. Och även om det var en konstig match, utan mittfältsspel kändes länge som att Zambia faktiskt hade full kontroll.
Hemmaspelarna maskade framgångsrikt, och Kamerun hade väldigt svårt att få till något spel. I minut 92 kom reduceringen, som gjorde att Kamerun bara var ett mål från OS. Då var det tre minuter kvar av tilläggstiden, vilket indikerade att det kunde ha blivit nervöst på slutet. Men Zambia lyckades maska bort de där tre minuterna, och nu firar de gultröjade ett högst oväntat avancemang.
För vem hade trott att Zambia skulle ta hem det här?
Jag trodde att det i första hand skulle stå mellan Nigeria, Kamerun och Sydafrika, med Ghana och Elfenbenskusten som utmanare. Zimbabwe och Mali var två andra länder som möjligen skulle kunna gå långt i kvalet. Men Zambia hade jag inte trott på.
Vid en koll noterar jag att Zambia faktiskt kryssade mot Sydafrika i det senaste Afrikanska mästerskapet, det som spelades 2018. Men att man slutade trea i sin grupp efter 4–0-förlust mot Nigeria. Zambia har alltså haft något på gång.
Framför allt har Zambia 19-åriga Barbra Banda som känns som en blivande världsspelare. Hon var inte med i Afrikanska mästerskapen 2018. Om hon varit det kanske man mer hade förstått hur bra Zambia är. För det var på många sätt hon som tog Zambia till OS. Hon gjorde båda målen i bortamatchen och låg även bakom det mesta i dag.
På klippet nedan kan man se att Banda även är en duktig boxare, samt att hon tagit medalj i Gothia cup.
"It wasn't nice seeing my friends putting on boots and me, I was playing barefoot."
Barbra Banda is the incredible Zambian sports star who tackles opponents on the football pitch – but can also pack a punch in the boxing ring… 🥊️⚽️ pic.twitter.com/aicCjYVA2m
I kväll 21.00 (sänds på SVT 24) spelar Sverige sista matchen i Algarve cup. Portugal står för motståndet och det handlar om att undvika sistaplatsen i gruppen. Även om portugisiskorna är på frammarsch är det ett landslag som Sverige skall vinna mot.
Hittills har vårt landslag inkasserat två uddamålsförluster i turneringen i Portugal. 0–1 mot Tyskland var ju svårt att snacka bort, sett till målchanser och matchbild. Lördagens placeringsmatch mot Danmark förtjänade väl dock att få ett bättre resultat än 1–2.
Jag har inte haft möjlighet att se den matchen förrän i dag. Den var väl kanske lite bättre än vad man kan förvänta sig när man både byter tio spelare i startelvan och går från fyr- till trebackslinje. Framför allt fanns det en del positivt att ta med från den första halvleken.
Så långt var det 1–0-ledning efter att Lina Hurtig gjort ett fint mål. Hurtig var en av lördagens plusvarianter. Hittills i Algarve har hon överglänst Fridolina Rolfö rätt rejält. Rolfö var ju faktiskt en stor besvikelse i matchen mot Tyskland, medan Hurtig såg väldigt pigg ut och var inblandad i det mesta i chansväg mot Danmark.
När jag ändå är inne på plusvarianter så tycker jag även att Mimmi Larsson har varit vår bästa toppforward i turneringen och Jessica Samuelsson vår bästa högerback. De gjorde bra insatser mot danskorna.
En fjärde spelare värd att nämna är Filippa Angeldahl. Jag måste erkänna att jag av temposkäl varit lite skeptisk till att ha med henne i landslaget. Men lördagens insats var riktigt lovande.
Det blir spännande att se hur Peter Gerhardsson ställer upp sitt lag i kväll. Apropå Gerhardsson fick han och hans medhjälpare mycket beröm av Caroline Seger i en TV4-intervju i går.
I skrivande stund pågår returen i Afrikas OS-playoff. I slutet av den första halvleken leder Zambia med 1–0 hemma mot Kamerun. Eftersom förra veckans möte i Kamerun slutade 3–2 är det just nu Zambia som har OS-platsen på fler gjorda bortamål. Se matchen här:
Tillagt i efterhand. Matchen om femte pris i Algarve, Danmark–Belgien har avspark 18.30. Den skall gå att se på det danska landslagets Facebooksida.
I morgon är det dags för landslaget att spela match igen. Det är Danmark som svarar för motståndet, och det mesta talar för att Peter Gerhardsson kommer att byta ut i princip hela startelvan från Tysklandsmatchen.
Det innebär således att lördagens match (avspark 15.30, visas i SVT2) blir ett test av ett helt annat slag. Det handlar mest om att visa upp sig för spelare utanför ordinarie startelva. Problemet med den här typen av tester är att det är svårt att visa upp sig från sin bästa sida i en helt ny omgivning. Så vi får se om det blir ett test av värde.
De matcher av riktigt värde som har spelats de senaste dagarna är OS-kvalplayoffet i Afrika och Asien. Jag har sett lite av båda matcherna, och framför allt var Kamerun–Zambia en häftig upplevelse.
Där såg jag sista 20 minuterna. När jag började kolla på matchen stod det 1–1. När domaren blåste av hade Kamerun vunnit med 3–2.
De 20 minuterna jag såg var otroligt underhållande. Det var nämligen en match utan mittfältsspel, där lagen bytte anfall med varandra.
För 1,5 år sedan hade Kamerun besegrat Zambia med 7–0 i en träningsmatch. Det fick mig att tro att Kamerun skulle kunna vinna det här dubbelmötet ganska bra. Kamerun visade ju god klass i VM i fjol, och de flesta otämjbara lejoninnorna är kvar från i fjol. Dessutom är ju Kameruns trupp meriterad, de har ett tiotal utlandsproffs.
I Zambia kunde jag inte ett enda namn inför gårdagens match. En koll på Wikipedia gjorde gällande att laget som kallas Shepolopolo har tre utlandsproffs, varav 19-åriga Barbra Banda är det stora namnet. Hon har nyss värvats från spanska Logrono till Shanghai i den kinesiska ligan.
I Logrono har Banda gjort 15 mål på 28 ligamatcher. Som jämförelse är Sofia Jakobsson uppe i sju mål på 20 spanska ligamatcher. Och Kosovare Asllani har gjort fem mål på 17 matcher. Barbra Banda är verkligen ett namn att lägga på minnet.
Hon gjorde båda Zambias mål, och såg verkligen intressant ut. Det känns rimligt att tro att hon kommer att spela i någon riktig storklubb framöver. Det känns också rimligt att tro att det blir en riktigt intressant retur i Zambia på tisdag.
För bara någon dag sedan var min känsla att Zambia skulle vara chanslöst. Nu tror jag plötsligt att laget har ganska god chans att kvala in till OS. Skulle de förlora mot Kamerun har man ju även en andra chans i form av playoff mot Chile i april.
I Asien avgjordes däremot veckas playoffmöte redan i första matchen. Australien besegrade Vietnam med 5–0, vilket gör att returen på onsdag (klockan 12.00 svensk tid) i Vietnam blir en transportsträcka.
I Vietnams lag var alla spelare hemmabaserade. Lagkaptenen Huynh Nhu såg ut att vara redo för större ligor, kanske även 18-åriga Tran Thi Phuong Thao, som hade ett skott i ribban i slutet av matchen.
Australien var tveklöst det bättre laget, och siffrorna går inte att snacka bort. Vietnam var dock inte ofarligt i sina kontringar, och Australien hade lite hjälp av att matchen dömdes av en svag domare.
Hayley Raso stod för en ful filmning som domaren gick på. Det ledde till den straff som Sam Kerr gjorde 5–0 på. Och Chloe Logarzo delade ut en armbåge som borde ha varit rött kort, men som domaren tydligen inte såg.
Innan det blir en rejäl resultatgenomgång noterar jag att Göteborg FC i år inte kommer att ha någon riktig hemmaplan. De tänker flytta runt på tre olika hemmaplaner i allsvenskan, Valhalla, Gamla Ullevi och (stora) Ullevi.
Ordförande Peter Bronsman säger så här i GP-länken ovan:
”Vad gäller planer är vi nog den lyckligaste klubben i världen.”
Personligen skulle jag nog säga att man är som lyckligast om man har en hemmaplan där man är väl inspelad och har ett bra publiktryck. Således borde Portland Thorns vara den lyckligaste klubben i världen…
Så till veckans landskampsresultat, och till helgens matcher. Utöver Sveriges 1–0-förlust mot Tyskland gick det på följande sätt i kvartsfinalerna i Algarve cup: Danmark–Norge 1–2 Nya Zeeland–Belgien 7–6 efter straffar, 1–1 ordinarie tid Portugal–Italien 1–2
Semifinalerna spelas under lördagen, enligt följande:
17.30 Tyskland–Norge
21.00 Nya Zealand–Italien
Spelet om femte plats börjar också under lördagen:
14.30: Sverige–Danmark, sänds på SVT
17.00: Belgien–Portugal
I fyrnationsturneringen i Frankrike, Tournoi de France, blev det bara ett mål i första gruppomgången:
Frankrike–Kanada 1–0
Det franska segermålet var en fin frispark från Vivane Asseyi:
Även här är nästa omgång på söndag. Då spelas följande matcher:
13.00: Finland–Kroatien
18.00: Mexiko–Slovakien
I det europeiska EM-kvalet vann Irland med 1–0 mot Grekland i den match som varit av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna. I övrigt noteras att Malta tog sin första EM-kvalseger någonsin genom att slå Georgien med 2–1.
Hittar jag några länkar till de olika matcherna så kommer jag att lägga in dem i det här inlägget. I kväll man man se de båda avgörande kvalmatcherna i Nord- och Mellanamerikas mästerskap för U20. I semifinalerna möts USA–Dominikanska republiken och Mexiko–Haiti. Vinnarna spelar U20-VM senare i år. Matcherna startar i kväll 20.00 respektive 23.00 och går att se på de här länkarna:
Då har även jag sett Sverige–Tyskland 0–1. En match där det fattades mycket i offensiv kvalitet från svensk sida. Trots många bra omställningslägen lyckades vår startelva inte skapa en enda målchans.
Den officiella statistiken sa 46–54 (35–65) i bollinnehav och 5–12 (0–9) i avslut, varav 1–3 (0–3) i avslut mot mål och 0–2 (0–1) i avslut i målställning. Min räkning av kvalificerade målchanser sa 2–7 (0–6).
Totalt sett var den tyska segern alltså odiskutabel. Men Sverige borde nog ha fått en straff i 86:e minuten, så en straffläggning var inte jättelångt borta.
I den första halvleken hade Sverige noll avslut, och man skapade således inte en enda målchans. Däremot räknade jag till sex tyska. Och det var 65–35 i tysk favör i bollinnehav.
Ändå tycker jag att Sverige hade ett bra presspel. Det var egentligen bara en gång som man gick bort sig. Då var det Hanna Glas som hamnade fel i position och blev bolltittare – vilket ledde till det anfallet där Svenja Huth sköt i stolpen.
Men oftast var den svenska pressen bra, och man hade flera bollvinster i bra ytor, vilket borde ha lett till målchanser. Tyvärr var både bolltouch och passningar alldeles för dåligt utförda i de här omställningslägena. Den som syndade mest var Stina Blackstenius – hon tappade bort flera goda kontringslägen genom dålig touch. Blackstenius är möjligen förlåten eftersom hon var en av tre utespelare i den svenska startelvan som inte är i säsong.
Men mot lag som Tyskland måste man ta de få chanser som dyker upp. Då har man inte råd med en förstatouch där bollen drar iväg okontrollerat.
I den första halvleken lyckades tyskorna också hålla Sverige utanför sig. I uppställt spel fick vårt landslag i princip inte in några bollar till Kosovare Asllani. Och det är ju hon som skall vara hjärnan i vårt anfallsspel.
I den andra halvleken såg man direkt hur de svenska spelarna sökte Asllani i ett mycket tidigare skede i uppspelsfasen, vilket gav positivt resultat. Tyskland hann inte täcka bort vår tia, och då blev hon mycket mer delaktig i spelet. Kanske även att Asllani droppade några meter längre bak, vilket gjorde henne lättare att nå med instick.
Med Asllani mer delaktig kunde Sverige flytta fram laget ganska många meter och dessutom öka bollinnehavet rejält. Den bristfälliga kvaliteten i offensiva aktioner, i andra halvlek huvudsakligen passningar, följde dock med ända till slutsignal.
I minut 64, när lagen började göra alla sina byten, hade Sverige fortfarande varken haft någon målchans eller något avslut mot tyskt mål. Vår startelva lyckades alltså inte skapa någonting alls. 0–7 i målchanser och 0–1 i mål för startelvan är ju tyvärr långt ifrån godkänt.
Det var först med sex–sju minuter kvar som Sverige verkligen började hota kring tyskt straffområde. Den första riktiga målchansen kom i minut 86, när Sofia Jakobsson vältes av Julia Gwinn, i något som ju mycket väl kunde ha blivit svensk straff.
På övertid var Jakobsson fri till höger i straffområdet, men valde att försöka passa när hon borde ha skjutit. Så nära mål måste man vara 100 procent säker på passningen om man skall välja det alternativet. Finns det minsta osäkerhet kring passningen måste man välja att gå på avslut.
Jakobsson var ändå en av de spelare som såg riktigt pigg ut. Annars var det faktiskt inhopparna Jessica Samuelsson, Madelen Janogy och Mimmi Larsson som fick dagens största plus. De kom in och fick bättre tyngt i det svenska anfallsspelet.
Den som stärkte sin aktier allra mest den här onsdagen var nog ändå Anna Anvegård. Nu tänker ni att hon ju inte är med i Portugal. Det stämmer. Men avsaknaden av en forward med fin bolltouch var väldigt tydlig. Med Anvegård på planen tror jag att Sverige hade skapat ganska många målchanser, framför allt i den andra halvleken.
Hanna Bennison då? Hennes första landskamp från start var varken succé eller fiasko. Hon gjorde en okej insats, men utmärkte sig inte.
För svensk del väntar nu spel om femte plats. Närmast väntar Danmark på lördag klockan 15.30. Då lär Peter Gerhardsson mönstra en helt annan startelva än han gjorde i går.
Den svenska startelvan har kommit. Det är två ändringar jämfört med den jag hade i förra inlägget.
Hedvig Lindahl är sjuk, och ersätts av Zecira Musovic. Dessutom får Hanna Bennison chansen på mittfältet bredvid Caroline Seger. Det innebär att Nathalie Björn börjar på bänken.
Det blir förstås jättespännande att följa Bennison mot världstvåorna Tyskland. I fjol vid den här tiden spelade hon kval mot F17-EM i Borås.
Inlägget uppdaterat med länkar till några av matcherna
I dag sparkar landslaget igång OS-året 2020. Om det nu blir något OS. Som bekant handlar mycket nu om corona, även i damfotbollssammanhang.
Sverige stoppade ju Linda Sembrant från deltagande i Algarve cup. Man lät henne flyga hem från Italien till Sverige, och meddelade sedan att hon inte skulle få vara med. Det lät både yrvaket och lätt panikartat.
Vi har även kunnat läsa att Sverige sannolikt inte tänker spela om det skulle bli en placeringsmatch mot Italien.
Fotbollsmässigt är Algarve cup en träningsturnering, vilket innebär att det viktigaste är att testa spelare och taktiska moment. Resultatet är inte så viktigt. Vi minns ju fjolåret, då Tyskland spelade ut Sverige i april, medan Sverige vann den match som räknades – den i VM.
Jag såg att Fotbollskanalens Andreas Sundberg gissade på följande svenska startelva: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Nathalie Björn, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.
Sundberg är på plats i Algarve och hans gissning borde därmed vara initierad. Elvan känns dessutom fullt rimlig sett till vilka som är med i Portugal, och hur Peter Gerhardsson tidigare mönstrat sin förstaelva.
Allra mest spännande i en sådan här turnering är ju att se vilka spelare som tar chansen och flyttar fram sina positioner. Här är man ju lite extra nyfiken på Loreta Kullashi och Hanna Bennison. Vi får se om någon av dem får speltid i dag. Matchen mot Tyskland startar 17.30 och sänds av SVT.
I övrigt i Algarve cup spelas följande matcher i dag:
15.00: Danmark–Norge
19.00: Nya Zeeland–Belgien
21.15: Portugal–Italien
Det spelas ganska många fler träningsturneringar i det här landslagsfönstret. Vi har en ny fyrnationsturnering i Frankrike, där dagens program ser ut så här:
17.00: Frankrike–Kanada
19.00: Nederländerna–Brasilien
I Spanien spelas en annan fyrnationsturnering, Pinatar cup. Där ser dagens verksamhet ut så här:
Nordirland–Island
Ukraina–Skottland
Det finns även en årlig träningsturnering i Turkiet, som startar i dag. Där spelar följande lag:
9.00: Ungern–Venezuela
13.00: Rumänien–Hongkong
14.00: Chile–Ghana
16.00: Kenya–Nordirland B
Här verkar inte Venezuela ha kommit till start. Enligt den här tweeten från det ungerska förbundet vann deras landslag nämligen med 2–1 mot klubblaget Biik Kazygurt från Kazakstan i dagens match.
I morgon drar USA:s årliga fyrnationsturnering, She Believes Cup, i gång. Där spelas:
22.15: Spanien–Japan
01.00: USA–England
I morgon startar även årliga Cypern cup med följande matcher:
12.00: Kroatien–Mexiko
14.00: Tjeckien–Finland
I den turneringen deltar även Slovakien.
Utöver alla de här träningslandskamperna spelas det även några tävlingsmatcher i det här fönstret. I morgon har vi tre EM-kvalmatcher, där Irland–Grekland är den enda av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna.
Allra mest intressanta är ju förstås de båda playoffmatcher mot OS som spelas i veckan. I Afrika möts Kamerun och Zambia om en OS-plats. De startar i Kamerun i morgon 15.30 och har returen i Zambia på tisdag.
— Cameroon Women's Football 🇨🇲🦁 (@CMR_Lionesses) March 5, 2020
Dessutom spelas det ett playoffmöte i Asien, Australien–Vietnam. Den andra playoffmatchen i Asien, den mellan Sydkorea och Kina är däremot uppskjuten till april (9:e i Sydkorea och 14:e i Kina) på grund av coronaviruset.
Australien och Vietnam inleder sitt dubbelmöte i Australien på fredag 8.30 svensk tid. Returen spelas nästa onsdag klockan 12.00 i Vietnam.
Om jag hittar länkar till de olika matcherna kommer jag att lägga upp dem här. Ni får gärna hjälpa till genom att tipsa om länkar i kommentarsfältet.
I dag samlas landslaget för första gången det här året. Det är Algarve cup som står på programmet, och från den trupp som presenterades härom veckan har vi fått tre ändringar.
Det är göteborgarna Elin Rubensson och Julia Zigiotti Olme samt Juventus Linda Sembrant som lämnat återbud. De ersätts av Julia Karlernäs, Filippa Angeldahl och Lotta Ökvist.
Gissningsvis kommer ingen av de tre spela på onsdag då Sverige spelar kvartsfinal mot Tyskland. Jag tror nämligen att Peter Gerhardsson i stort sett matchar sin förstaelva i den matchen. Tyskorna är ju det bästa motståndet vi kommer att möta i Algarve, och då passar det ju bra att köra med bästa möjliga elva.
De svenska matcherna sänds av SVT, den första på onsdag 17.30. Däremot noteras att det tyska förbundet inte har lyckats hitta någon lösning för att sända sitt landslags matcher till sin hemmapublik. Det känns som att tysk damfotboll håller på att tappa mark på många olika fronter för tillfället.
Trotz intensiver Bemühungen wird leider kein deutscher TV-Sender unsere Spiele übertragen. Hierzu muss man wissen, dass der portugiesische Verband der Rechteinhaber für die TV-Vermarktung ist. Wir haben im Rahmen unserer Möglichkeit versucht Einfluss zu nehmen – ohne Erfolg.
Inlägget uppdaterat: Fast senare under måndagseftermiddagen meddelades att i alla fall matchen Sverige–Tyskland kommer att sändas på det tyska fotbollförbundets plattformar.
Update: Das Spiel gegen Schweden am Mittwoch (17:30 Uhr deutscher Zeit) wird bei DFB-TV und auf dem DFB Youtube-Kanal gestreamt.
Flera svenska spelare lär komma till samlingen med leenden på sina läppar. Två av dem är Magdalena Eriksson och Jonna Andersson som firade en cuptitel i helgen. Chelsea vann nämligen för första gången ligacupen, Continental cup.
Re-live Saturday's final as you've not seen it before! 👀🤩
Jag såg ungefär halva matchen på en fulstream. Av vad jag såg var Arsenal det spelmässigt bättre laget, men Chelsea hade Beth England och Ann-Katrin Berger. England gjorde båda målen i 2–1-segern, och Berger stod för flera kvalificerade räddningar och jag håller den tyska målvakten som matchens suverän.
Det var 6 743 åskådare på plats på City Ground i Nottingham. De såg den svenska duon stå för en stabil insats. Andersson stod bland annat för inlägget som föregick 1–0-målet.
Jag såg Chelsea även mot Manchester City förra helgen. Det jag slogs av då var att Jonna Andersson har förbättrat sitt passningsspel. Tidigare tyckte jag att hon var stabil utan att sticka ut. Oftast slog hon den enkla passningen till närmaste lagkompis.
Men mot City var det flera gånger som Andersson spelade igenom motståndarnas mittfält. Det var en ny ingrediens i hennes spel, en ingrediens som borde stärka hennes chanser till spel även i landslaget.
Tre andra svenska spelare som borde vara glada och nöjda är Wolfsburgstrion Hedvig Lindahl, Fridolina Rolfö och Madelen Janogy. Även de kan så smått börja fira en titel. Efter helgens resultat i ligan har Wolfsburg nu åtta poängs ledning till Bayern München. Och med bara sex omgångar kvar känns det avgjort i den tyska guldstriden. Fast Janogy lär ju knappast få någon medalj. Hon har såvitt jag sett inte ens ingått i matchtruppen till någon av matcherna så här långt. Det känns lite besvärande för henne i jakten på en OS-plats.
Jag skrev att Wolfsburg har avgjort den tyska guldstriden. Men egentligen vet jag inte om man kan prata om någon strid. Wolfsburg inledde ligan med 1–0-seger mot SC Sand i höstas. Sedan dess har man ett kryss, 1–1 mot Bayern München. Alla de andra 14 matcherna har man vunnit med mellan tre och åtta måls marginal. Backar vi bandet några år fanns det inte riktigt lätta matcher i Frauen-Bundesliga. Men Wolfsburg spelar inte så många jämna ligamatcher längre.
Samma utveckling ser vi i Spanien. Bara för något år sedan var det ovanligt med segrar med fler än tre måls marginal. Men i år har Barcelona tagit jättekliv, laget är numera så överlägset att de inte spelar speciellt många jämna ligamatcher.
I går vann man med 5–0 mot Madrid CF. Och i 15 av Barcas 16 senaste ligamatcher har man gjort tre mål eller fler. Det är bara 0–0-matchen i seriefinalen mot Atletico Madrid som sticker ut.
I mitten av förra veckan var det en annan Barcamatch som stack ut. I kvartsfinalen i cupen, Copa de la Reina, såg La Coruna ut att få till straffläggning. De höll emot under ordinarie tid, och nästa hela förlängningen. Men efter 119.40 nickade Kheira Hamraoui in Barcas segermål.
Barca till semifinal, där man möter Sevilla på hemmaplan. I den andra matchen ställs Logrono mot Athletic Club. Vinnaren av Barca och Sevilla har lottats på hemmaplan i finalen, så det känns upplagt för Barca även i cupen.
I Spanien har vi nog för övrigt två svenska utlandsproffs som inte firar i dag. Duon Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson lär tvärtom ha lätt att hålla sig för skratt i dag. Deras Tacon åkte nämligen på en riktig käftsmäll i går.
Jag hoppade lite mellan matcherna Barca–Madrid CFF och Tacon–La Coruna. När Sofia Jakobsson utökade Tacons ledning till 3–0 efter 78.48 trodde jag att det var avgjort. La Coruna var nämligen inte nära att skapa några målchanser i det skedet. Tacon tycktes ha god kontroll.
Jakobssons mål var för övrigt en grov målvaktstavla som stärkte min bild av det var en rätt dålig fotbollsmatch som jag bara tittade på av svenskintresse. Barca däremot spelade klart njutbar fotboll, så jag bytte match.
Men bara i några minuter. För fem minuter senare fick jag se att La Coruna gjort två snabba redueringsmål. Då bytte jag tillbaka och fick se en närmast klassisk kollaps. Plötsligt hade inte Tacon kontroll på något alls. Plötsligt såg det ut som att Real Madrids damer helt saknade utbildning om hur de skulle jobba i försvarsspelet. Det var kaos.
La Coruna utnyttjade det till att göra två mål till. Fyra bortamål på tio minuter vände 3–0 till 3–4. Och Tacon som efter 80 minuter såg ut att ha lyft ur bottenstriden för gott ligger nu fortfarande kvar på lite farlig mark.
Man har bara fem poäng ner till negativt kval och sex till nedflyttning. Och deras 48 insläppta mål är sämst i ligan.
I Cypern gjorde Matilda Abramo sitt första ligamål för säsongen när Apollon Limassol vann med 4–0 borta mot Omonia Nicosia. Apollon leder slutspelsserien med två raka 4–0-segrar.
Så till Sverige. Jag hade tänkt att se Alingsås FC United i helgen, men en efterhängsen hosta satte stopp. Eftersom jag tycker att det är svårt att dra några större slutsatser av matcher man inte har sett nöjer jag mig med att rapportera resultat från ett gäng träningsmatcher med svenska elitlag:
Göteborg–Nordsjælland 2–0
Ulricehamn (div I)–Alingsås FC 0–3
Vinst med 3-0 i dagens match mot Ulricehamn. Läs en kort summering på hemsidan 👇🏼https://t.co/Md5YmOtA6a
3-2 mot Bollstanäs och årets första seger efter mål från Rosa Kafaji (2) och Sophia Redenstrand.
Om två veckor är det dags för tävlingsmatch igen, då Svenska cupen rullar vidare med möte hemma mot Eskilstuna United. Köp årskort och stötta oss på plats: https://t.co/n3qnc5208Qpic.twitter.com/3d0gj320He
IK Uppsala Fotboll tog hem dagens träningsmatch borta mot Kvarnsvedens IK med 1-4 (1-1)! 💪🏻💥
Vi hade fyra olika målskyttar i form av Beata Olsson, Lina Thoreson, Cornelia Kapocs & Nicole Odelberg Modin. Nästa match blir hemma mot IF Brommapojkarna nästa lördag 👊🏻 pic.twitter.com/GJoqVrEXrt
— Eskilstuna United (@EskilstunUnited) March 1, 2020
Slutligen är vi framme vid final i SM i futsal. Finalen blir ett rent Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Den spelas om två veckor, den 15 mars.
En blogg om internationell damfotboll 