Zambia vann nyss med 2–1 mot Kamerun – ett resultat som innebär att det blir Zambia som tar Afrikas OS-plats. Kommentatorn på den Facebookstream som jag hittade utbrast följande vid slutsignalen:
”History is made. History is made. This is amazing.”
Och det är lätt att förstå honom. Det finns tio andra afrikanska nationer före Zamiba på världsrankingen. Och Zambia har aldrig tagit medalj i de Afrikanska mästerskapen. Faktum är att de har kvalat in tre gånger, och på dem bara vunnit en slutspelsmatch.
Men om det blir en OS-turnering i sommar skall alltså det lag som kallas Shepolopolo eller The Copper Queens vara med.
För Kamerun finns det fortfarande en chans att kvala in. De får nu spela playoff i april mot Chile. Det känns som ett vidöppet playoff.
Men Zambia vann alltså dagens retur, man gjorde det med 2–1, vilket totalt innebar 4–4 och avancemang på bortaplan.
Zambia tog ledningen tidigt, och när man även gjorde 2–0 i slutet av den första halvleken utbrast kommentatorn.
”Tokyo – Here we come”
Under hela den andra halvleken räknade han ner hur många minuter som återstod innan Zambia kunde boka OS-biljetterna. Och även om det var en konstig match, utan mittfältsspel kändes länge som att Zambia faktiskt hade full kontroll.
Hemmaspelarna maskade framgångsrikt, och Kamerun hade väldigt svårt att få till något spel. I minut 92 kom reduceringen, som gjorde att Kamerun bara var ett mål från OS. Då var det tre minuter kvar av tilläggstiden, vilket indikerade att det kunde ha blivit nervöst på slutet. Men Zambia lyckades maska bort de där tre minuterna, och nu firar de gultröjade ett högst oväntat avancemang.
För vem hade trott att Zambia skulle ta hem det här?
Jag trodde att det i första hand skulle stå mellan Nigeria, Kamerun och Sydafrika, med Ghana och Elfenbenskusten som utmanare. Zimbabwe och Mali var två andra länder som möjligen skulle kunna gå långt i kvalet. Men Zambia hade jag inte trott på.
Vid en koll noterar jag att Zambia faktiskt kryssade mot Sydafrika i det senaste Afrikanska mästerskapet, det som spelades 2018. Men att man slutade trea i sin grupp efter 4–0-förlust mot Nigeria. Zambia har alltså haft något på gång.
Framför allt har Zambia 19-åriga Barbra Banda som känns som en blivande världsspelare. Hon var inte med i Afrikanska mästerskapen 2018. Om hon varit det kanske man mer hade förstått hur bra Zambia är. För det var på många sätt hon som tog Zambia till OS. Hon gjorde båda målen i bortamatchen och låg även bakom det mesta i dag.
På klippet nedan kan man se att Banda även är en duktig boxare, samt att hon tagit medalj i Gothia cup.
En blogg om internationell damfotboll 
Barbra Banda i reportage av BBC, eller på vanligt engelska Broadcasting Bullshit Constantly därför min fråga till dig Rydén; hur kan du lita på den typ av rapportering, nämligen vinklad med saknaden av viktig fakta och producerat av en propaganda -media-bolag?
Vad är fel? Jag är nyfiken, för jag kände inte till Banda för en vecka sedan, och är nyfiken på henne.
För övrigt undrar jag varför BBC skulle vara intresserat av att sprida zambisk propaganda?
Lol…zambisk propaganda
Tror Rydén att det dröjer innan du kommer se Banda spela något stor turnering,
OS i Japan av allt att döma,kommer inte äga rum
Men du kan höja rösten, bygga opinion och se till att man fixar liknande turnering, typ TRANSAtlantiskt tävling som kan ordnas i exempelvis USA, med England och Kanada som medverkande. Möjligen ett lag till med icke kolonialt förflutet, typ Danmark…men då måste Sverige också vara med för Magdalenas och Pernilles skull, och Sverige hade ju inte haft kolonier. Utöver Norge då…
Det ryktas nämligen att amerikanerna väntar på att de demokratiska krafter i Europa bekämpar en odemokratisk virus. Tills det då är fritt fram att spela fotboll…
Om man till äventyrs är intresserad av vilka spelare som är lovande i Afrika – vad tycker du man ska ty sig till? Vilka källor som du bedömer trovärdiga rapporterar om detta?
Det bådar gott för damfotbollens framtid att det börjar hända allt fler positiva saker på ”den mörka kontinenten”. Ja, det handlar främst om det s k svarta Afrika, de länder från Sydafrika och uppåt mot Sahara och där inte religiöst förtryck och allmänt mansgriseri bromsar utvecklingen. Det lär nog dröja innan vi – exempelvis – får se Libyen delta med en damtrupp i VM eller OS. Den ”arabiska våren”, som prisades så intensivt av naiva kommentatorer här i Västvärlden, har knappast fört med sig någon islossning för kvinnoemancipationen. I en annan världsdel, i Iran, får dock kvinnor utöva fotboll, ja, under vissa villkor också sitta som åskådare på fotbollsmatcher. Alltid ett litet vårtecken på sitt sätt!