Det har gått några dagar sedan det senaste inlägget. Orsaken är att det rent sportsligt knappt har hänt något sedan Sveriges avslutningsmatch i Algarve cup. I varje fall har det inte spelats så många matcher.
Däremot händer det ju mycket utanför planen. Det beror ju på sjukdomen covid-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2, fast i folkmun slår man ihop båda och omnämner dem tillsammans som det nya coronaviruset. Corona har kopplat greppet om stora delar av världen, inte minst om Europa.
Följden har blivit att en väldigt stor andel av all europeisk arenaidrott har skjutits upp eller ställts in. Samtidigt som jag skrev det förra inlägget meddelades att finalen i Algarve cup ställdes in – Tyskland vann den på walkover. Och sedan dess har nästan alla sportnyheter handlat om tävlingar och matcher som inte blir av.
I Sverige har vi sedan i fredags ett förbud mot allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar med fler än 500 deltagare.
Det innebär att eventuell elitfotboll i Sverige tills vidare måste spelas utan publik. I helgen avgjordes det bara en tävlingsmatch för damer på elitnivå i landet – och det var SM-finalen i futsal. Och den spelades således med tomma läktare.
Det skulle även ha spelats tolv matcher i svenska cupen, fyra kvartsfinaler för herrar och åtta gruppspelsmatcher för damer, men de matcherna tog klubbarna själva initiativ till att skjuta upp. Därmed uppstod det udda läget att det spelades en massa matcher på distriktsnivå, bland annat hade mitt division IV-lag en DM-match i lördags. Däremot vilade elitlagen.
I Tyskland får elitspelarna nu vila i minst en månad. Man har nämligen nu skjutit upp all elitdamfotboll minst till den 19 april.
I Sverige har vi ännu så länge inte några klara beslut. Men det känns som att risken är uppenbar att de svenska elitlagen får vila från tävlingsmatcher betydligt mycket längre än till den 19 april.
Jag tittade på Agenda på SVT i går, och där (6.15 in i programmet) säger Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi, att det inte är omöjligt att Stockholm har ett fullskaligt coronautbrott om en månad, och att andra delar av Sverige ligger några veckor efter. En stund senare (efter 9.30) säger Rocklöv att Stockholm utifrån den kurva vi ligger på nu förmodligen får en topp med intensivvårdsbehov i slutet av maj.
Utifrån det är min högst amatörmässiga bedömning – kalla det gärna killgissning – att det inte är rimligt att vi kan ha i gång damallsvenskan förrän allra tidigast kring midsommar.
Eftersom det dessutom även verkar högst sannolikt att det kommer en ny coronavåg i höst börjar jag ställa in mig på att det kan bli en minskad damallsvenska i år. Kanske att man får nöja sig med en enkelserie?
Andra frågor man ställer sig är hur klubbarnas ekonomi kommer att klara det här. Man kan ju utgå ifrån att rätt många företag kommer att hamna i akuta krislägen, och att ett flertal kommer att gå i konkurs. Det riskerar att minska sponsorsintäkterna. Och så vidare.
Men det här är ju bara killgissningar från min sida. Och att ägna sig åt mer spekulationer än så här känns onödigt i det här skedet. Vi får helt enkelt se vad som händer.
Skall vi då titta på det som hänt i damfotbollsvärlden utan direktkoppling till coronaviruset. En ytterst tråkig nyhet, men högst väntad, är att Kungsbacka DFF inte längre finns. Vid ett årsmöte på söndagen valde man att lägga ner den klubb som ifjol spelade i damallsvenskan.
Den tidigare kanslichefen Christer Björkroth förklarar nedläggningen så här:
”Vi har gjort allt vi har kunnat och styrelsen som satt under 2019 jobbade febrilt och fick ordning på ekonomin äntligen. Men det som stjälpte oss var att alla spelare försvann.”
Så var det ju. I alla fall nu till slut. Men huvudskälet till att man tvingas lägga ner är förstås att man hade misskött sin ekonomi under så många år att spelarna inte längre litade på klubbledningen.
Det spelades alltså SM-final i futsal i helgen. Det handlade om ett Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Det var 0–0 efter full tid i en tillknäppt och väldigt jämn historia. I förlängningen över 2×5 minuter lyckades Blåvitt på hörna bryta dödläget genom Frida Lundblad. Och när Gais tog ut målvakten och spelade jokerspel säkrade Amalia Arvidsson det blåvita guldet.
De svenska mästarinnorna firade sedan sitt guld på Götaplatsen inför tiotusentals supportrar. Eller inte…
https://twitter.com/DaVukovic/status/1239234365294608384
Förutom att damallsvenskan lär dröja så kan vi även räkna med att det kommer ta lång tid innan vi får se landslaget spela match igen. Det lär således dröja innan den starka 2–0-segern mot Portugal i Algarve cup får en uppföljare.
EM-kvalmatchen mot Ungern den 14 april är ännu så länge inte uppskjuten. Men räkna med att den blir det. Fifa har nämligen rekommenderat att all landslagsverksamhet under mars och april skall skjutas upp. Det känns inte som någon vild gissning att Uefa kommer med något liknande nu i dagarna.
Efter Ungern är nästa landslagsuppehåll i början av juni med bortamatcher mot Slovakien (4 juni) och Island (9 juni). Kanske att det kan bli matcher då. Fast troligen inte.
En positiv sak jag missade att nämna under Algarve cup är att förbundet har lyft sin webb-tv rejält genom att starta en egen youtubekanal. På den gjordes flera riktigt bra inslag under turneringen. Något som känns väldigt lovande.
Under cupen skickades ofta assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman fram i tv-sändningarna för att komma med analyser. Jag tyckte att han sa väldigt vettiga saker. Här är hans analys av förlusten mot Danmark.
En fråga man ställer sig kring landslaget är om det blir något OS i sommar. I så fall är det nu klart att Australien blir ett av de tolv lagen. The Matildas säkrade sin plats genom 2–1-seger i bortareturen mot Vietnam.
Matchen spelades inför tomma läktare, och redan efter en minut slocknade strålkastarna, så att inte heller tv-publiken kunde se någon match. Men efter en stunds väntan blev det åter ljust. Och mest lyste alltså Australien – som därmed blev det tionde laget att kvala in till det olympiska spel som vi inte vet om det blir av.
Just Australien är för övrigt ett av de länder där det har spelats fotboll den här helgen. Det handlade om semifinaler i W-league, och det blev favoritsegrar i båda. Sydney FC vann med 1–0 borta mot Melbourne Victory.
Och i den andra semifinalen vann suveräna seriesegrarna Melbourne City med hela 5–1 mot Western Sydney Wanderers. Det efter två mål av Kyah Simon, en spelare som ryktas vara aktuell för en övergång till en damallsvensk klubb.
Det blir final mellan Melbourne City och Sydney FC för tredje gången på fem år. Det är just de två klubbarna som har tagit de fyra senaste titlarna. Melbourne vann 2016–18 och Sydney tog hem pokalen i fjol. Årets final spelas tidig lördagsmorgon, svensk tid, i Melbourne – om inte corona sätter stopp. Vi som befinner oss i ett land dit de inte har sålt sändningsrättigheterna bör kunna se matchen live på MyFootballs youtubesida. Där har i alla fall alla andra stora matcher livesänts den här säsongen.
Stjärnspäckade Melbourne City är storfavoriter. De gick igenom grundserien med elva segrar och ett kryss, och vann alltså sin semifinal med stora siffror.
En av förra veckans stora damfotbollsnyheter var att Hedvig Lindahl inte blir kvar i Wolfsburg nästa säsong. Den tyska storklubben letar efter en ny förstamålvakt. Vi får se vad det innebär för Lindahls karriär.
https://twitter.com/JasSchweimler/status/1237673156548136960
Slutligen bjuder jag på ett fantastiskt mål från Japans Mana Iwabuchi. Passa på att njut, för det kommer inte att göras så många drömmål den närmaste tiden…
En blogg om internationell damfotboll 