Månadsarkiv: april 2013

Lång analys av Tyresö–Linköping

Publicerad den av
7

Nu har även jag sett lördagens damallsvenska tv-match, den mellan Tyresö och Linköping. Det var intressant.

När man i efterhand ser en match där man vet slutresultatet, då målar man lätt upp en bild av hur det har varit. Mina fördomar om matchbilden visade sig bara delvis ha täckning i verkligheten. Men mer om det senare.

Först tänkte jag nämligen ägna mig åt spelarkritik. När jag slog på matchen var planen att försöka kolla in hur det tänkbara EM-mittbacksparet Nilla Fischer/Charlotte Rohlin skötte sig mot bästa möjliga motstånd.

När laguppställningarna rullades upp slog det mig att minst en tredjedel av startelvorna i Sveriges EM-premiär faktiskt fanns på planen. Dessutom noterades ytterligare tre–fyra spelare som är tänkbara EM-spelare. Det blev alltså ganska många fler att närstudera än bara Linköpings mittbackspar.

Men jag börjar ändå med firma Fischer/Rohlin. Genom tv-bilden är det ganska svårt att få en riktigt bra bild av spelares rörelsemönster, och samarbete. Men det jag såg av duon var väl sisådär.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Fischer har fortfarande väldigt svårt med avvägningarna av när hon skall falla, och när hon skall kliva fram. Det är det senare hon är klart bäst på, och det hon oftast väljer. Fast ibland blir det helt galet. Som när hon lämnade Marta helt ensam i 27:e minuten. Där skall Fischer vara väldigt glad att brasilianskan sköt utanför.

Dessutom måste Fischer lära sig hur hon skall jobba med armarna i straffområdet. För som jag uppfattar den högst svårtolkade handsregeln så skulle definitivt domare Linn Andersson ha blåst straff för Tyresö i den första halvleken.

Medan Fischer är fortsatt orutinerad som mittback känns Rohlin klart ringrostig. Den fråga som Pia Sundhage ställs inför den närmaste tiden är huruvida Rohlin kommer att kunn fila bort rosten de kommande två månaderna.

I VM för två år sedan såg jag Rohlin som en mittback som agerade med pondus och självförtroende i alla lägen. Mot Tyresö kändes det inte ens som att hon hade ett rent tillslag på bollen. Hennes passningar blev ofta studsiga. Dessutom drällde hon med bollen en gång och blev dessutom rejält uppsnurrad och ifrånsprungen av Christen Press. Illavarslande.

Här är mina synpunkter på fler EM-aktuella svenska och danska spelare från matchen:

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

* Sofia Lundgren: Gjorde en kanoninsats. Helt chanslös på båda målen. Gjorde ett par riktigt högkvalificerade räddningar, och agerade med pondus även utanför sitt straffområde. Kan kanske trots allt ge Kristin Hammarström en rejäl match om målvaktströjan till EM.

* Caroline Seger: En bra och en dålig halvlek. Låg i en hög utgångsposition, och spelade på få tillslag i den första halvleken. Hittade då ofta offensiva lösningar. Hade en lägre utgångsposition efter paus, och skötte den mycket sämre. Tycker att hon ofta tog till alldeles för många tillslag, och blev därmed ett slags bromskloss.

* Lisa Dahlkvist: Spelade i en väldigt defensiv mittfältsroll, och gjorde en alldeles utmärkt insats. Kanske, kanske börjar hon äntligen hitta tillbaka till VM-formen?

* Sara Thunebro: Stabil. Sattes inte på så många prov i defensiven. Offensivt kom hon till flera inläggslägen på sin vänsterkant. Kvaliteten på själva inläggen kunde dock ha varit bättre.

* Jessica Samuelsson: Gjorde några fina, offensiva framstötar, och hade bland annat ett ribbskott – om man nu skall kalla det misslyckade inlägget för skott? Jag har tidigare uttryckt rejäl tveksamhet till hennes defensiva positioner. Den tveksamheten kvarstår i högsta grad. Tyresös spelare kunde ofta löpa in bakom henne, och det skapades flera chanser på hennes kant. Som jag ser det är hon inte redo för ett EM-slutspel.

* Pernille Harder: Var inte så dominant som jag hade tänkt mig. Å andra sidan hade hon extremt hård och tät uppvaktning från det duktiga Tyresöförsvaret. Och när hon väl får bollen under kontroll gör hon alltid något bra med den. Linköping fick ett mycket bättre spel när hon kom upp som forward, och kunde få fast lite bollar.

* Mariann Gajhede Knudsen: En väldigt stabil, och användbar spelare. Kan spela i flera olika roller, och lösa det på ett utmärkt sätt. Hade det dock tufft före paus. Blev mer involverad i spelet efter paus, då hon fick Petra Larsson vid sin sida.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

* Line Röddik Hansen: Synd att hon inte är svensk. Är som bekant en lysande ytterback. Visade även kvalitet som mittback. Hennes uppspel sitter nästan alltid på läppen på mittfältare eller forwards. Hon har verkligen en underbart skön bollbehandling.

Tio spelare är betygsatta. Utöver dem lanserar jag själv två nya namn som landslagskandidater:

* Johanna Frisk: Nu har jag bara sett henne i tre matcher på tv, vilket är lite vanskligt. Men det jag sett har varit imponerande. Hon är förhållandevis snabb, och har ett bra kortpassningsspel. Hon har faktiskt varit så imponerande att jag just nu ser henne som landets bästa mittback. Således borde Frisk kunna vara högaktuell för nästa landslagstrupp.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

* Magdalena Ericsson: En härligt positiv överraskning. Ju längre matchen led desto mer slog det mig att vi här kan ha Thunebros efterträdare. Nu bygger jag bara det här på en match, vilket förstås är ett otillräckligt underlag för en helhetsanalys. Men den spontana känslan är att Ericsson har en bättre defensiv speluppfattning än de ytterbackar som förbundskapten Sundhage använder sig av. Ericsson kliver inte undan, och visar att hon kan vara så där lagom kaxig som behövs på internationell nivå. Dessutom tyckte jag att hon hade bra kvalitet på uppspelen, både med höger och vänster fot. En väldigt intressant bekantskap.

Där sätter jag punkt för spelarkritiken, och går över på själva matchen. När man ser att Tyresö vunnit med 2–0 efter att ha gjort båda målen under de sista minuterna så får man lätt känslan att hemmalaget gjort en ganska beskedlig insats.

Men efter att ha sett den första halvleken så var det bara lagets effektivitet som jag tyckte var för dålig. För så långt var verkligen Tyresö fantastiskt bra. Det var första gången jag såg laget prestera ett spel som gör att de faktiskt till och med skulle kunna utmana Lyon om nästa års Champions Leaguetitel.

Efter 45 minuter hade de inte varit nära att släppa till någon målchans bakåt. Så fort de blev av med bollen gjorde forwards och mittfältare ett så grymt hemjobb att backlinjen och Carola Söberg fick en högst tacksam uppgift. Söberg skulle för övrigt kunnat varit med bland de betygsatta spelarna ovan. Fast hon var såpass arbetslös att jag inte har något gångbart betygsunderlag…

Faktum är att Söberg på tre matcher bara behövt rädda fem skott. Det är så få att hon inte ens räknas in i målvaktsligan ännu… Och det är förstås ett otroligt gott betyg till hela lagets försvarsarbete.

Under den första halvleken spelade Tyresö dessutom på ett eller två tillslag, och tog sig ofta fram på sin vänsterkant. I halvtid var det 4–0 i högkvalificerade målchanser. Dessutom skulle man ha haft en straff.

Efter paus blev Tyresös anfallsspel klart sämre. Bolltempot bromsades genom att man tog till fler tillslag. Kanske är det så att laget har en bäst balans när Vero Boquete går ner och hämtar boll, medan Caroline Seger har en högre utgångsposition?
Det var så det såg ut före paus. I andra halvlek bytte de position, och båda blev sämre.

Till slut krävdes det två fina, individuella prestationer från Christen Press för att avgöra matchen. Det är ju det fina med Tyresö – att när spelet börjar hacka har de profiler som kan avgöra på egen hand.

Av det jag sett hittills av Tyresö är faktiskt känslan att de kan komma att avgöra damallsvenskan på ett ganska tidigt skede. Laget känns väldigt mycket mer stabilt än huvudkonkurrenten Malmö.

* Slutligen undrar jag lite över hur stor tillit man skall sätta till den officiella statistiken i damallsvenskan. Alla vi som har sett matchen Tyresö–Linköping på tv vet att Christen Press gjorde båda målen. Trots det står det så här nu på svenskfotboll.se:

1–0 Kirsten van de Ven (88). Utan assist.
2–0 Christen Press (90+1). Passning Kirsten van de Ven.

Det finns flera tveksamheter i det här:

1) Okej då om statistikfolket på plats på Tyresövallen inte uppfattade att bollen var över linjen vid Press ribbskott. Men då måste hon väl ändå få ett assist?

2) Sedan är det väl självklart att målskytten skall korrigeras i efterhand. Eller?

3) Visst gav van de Ven bollen till Press mitt på offensiv planhalva inför 2–0. Men det känns ändå rätt snällt att holländskan skall få assist till det mål som ju Press gjorde helt på egen hand. I så fall bör Meghan Klingenberg i efterhand också få assist till Press vid 1–0.

Sparken fick fart på Frankfurt

Publicerad den av
Svara

Det har blivit hög tid att sammanfatta helgens fotboll. Själv såg jag alltså en match i nya division 1 live. Dessutom har jag via stream sett korta delar av tre av helgens NWSL-matcher, samt drygt häften av den tyska seriefinalen.

Låt oss börja i Tyskland. För det jag såg av toppmötet Frankfurt–Wolfsburg gav verkligen härliga vibbar. Det var nämligen en riktig kanonmatch. Framför allt imponerade Frankfurt. Jag kan inte minnas när jag såg dem så här bra senast.

Det är sällan som tränarbyten mitt i säsongen ger någon positiv effekt. Men Frankfurt verkar faktiskt ha lyckats med sitt andra tränarbyte för säsongen. De sparkade ju först Sven Kahlert i mitten av september. Då tog Philipp Dahm över, dock utan att få fart på den stjärnspäckade truppen.

Den 18 april fick även Dahm kicken. Då hade laget på kort tid först förlorat mot Freiburg och sedan spelat 1–1 borta mot bottenlaget Jena. De senaste elva dagarna har Sascha Glass lett FFC. Och framgångarna har varit omedelbara. På tre matcher har det blivit nio poäng. Och då har man stött på båda toppkonkurrenterna Potsdam och Wolfsburg.

Den som har ett par timmar över ägnar dem med fördel åt att se Frankfurt–Wolfsburg i sin helhet. Har man bara tid för ett kortare sammandrag av höjdpunkter så finns ett sådant här.

En av de 3240 åskådarna på arenan var det tyska fotbollsförbundets president Wolfgang Niersbach. I en halvtidsintervju berättade han att hans älsklingsspelare är Dzsenifer Marozsan. Hon visade flera gånger varför man skall beundra henne. Bland annat genom att slå den fina hörna som starka Kerstin Garefrekes nickade in till 1–0.

Även 2–0 föll på hörna. Den gången var det Melanie Behringer som levererade bollen, och Saskia Bartusiak som styrde in den.

Resultatet i seriefinalen var riktigt uselt för Antonia Göransson och Potsdam. De regerande mästarinnorna löper nu väldigt stor risk att missa höstens Champions League.
För att Potsdam skall kunna sno andraplatsen måste nu ett formstarkt Frankfurt tappa poäng antingen borta mot Bad Neunahr eller hemma mot Bayern München samtidigt som Potsdam tar full pott i sina tre avslutningsmatcher.

Och då har Potsdam kvar att möta Wolfsburg. Läget är alltså väldigt svårt för Göranssons gäng.

I helgen gjorde dock Potsdam sitt. De vann med 3–0 mot Leverkusen. För första gången på länge – och andra gången under säsongen – fick Göransson börja på bänken. Den svenska landslagsmittfältaren byttes dock in i halvtid.
Alla målen från helgens omgång i Frauen-Bundesliga finns att se på det här klippet.

* I damallsvenskan finns ju tyvärr inte möjligheten att få se en liknande målkavalkad som i Tyskland efter omgångarna. Det tycker jag som bekant är en riktigt stor brist.
Jag hörde dock i helgen att det framöver kanske skall kunna gå att se fler damallsvenska matcher via stream. Det vore ett stort steg i rätt riktning.

Annars kan man konstatera att tabellen redan efter tre omgångar börjar få de skikt som man kunde förutse på förhand. Tyresö, Malmö och Göteborg ligger bland de fyra topplagen. Och de båda nykomlingarna ligger på de två nedflyttningsplatserna efter att ha släppt in klart flest mål.

Det lag som verkligen vänt upp-och-ner på förhandstipsen är Kif Örebro. Närkingarna ligger tvåa efter en stark säsongsupptakt. Det hade väl ingen tippat?

På upptaktsträffen trodde ju fler än var tredje att Kif skulle följa med Mallbacken ner i elitettan. Själv hade jag dem åtminstone på fast mark – som tia.
Bloggkollega Anders Nilsson tippade Örebro som åtta. Han är den ende expert som jag sett varna för laget. Det visade sig vara en befogad varning.

I toppen av skytteligan står fyra spelare på tre mål vardera. Att Anja Mittag skulle ligga med är ingen skräll. Inte Jodie Taylor heller. Däremot är det både överraskande och kul att Örebros Tyresölån Helén Eke och Piteås Victoria Forsmark finns med i täten.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* I Frankrike var det cuphelg. Både Kosovare Asllani och Lotta Schelin blev målskyttar när deras respektive lag avancerade till semifinal.

Schelin spelade andra halvlek när Lyon vann med 6–0 borta mot division 2-laget Henin-Beaumont. Svenskan gjorde lagets fjärde mål.
Asllani gjorde båda målen när PSG vann borta mot Yzeure med 2–0.

Det är upplagt för ett svenskmöte i finalen. Semifinalerna, som avgörs den 12 maj, spelas nämligen så här: Montpellier–Lyon och Saint-Etienne–PSG.

Louise Fors

Louise Fors

* I England var det semifinaler i FA-cupen i helgen. Louis Fors hade ett målpass när hennes Liverpool åkte ut med 2–1 mot Arsenal. Arsenal möter Bristol Academy i finalen.

För Sofia Jakobsson och Chelsea var det match mot Doncaster i den andra cupen, WSL Cup – den som inledningsvis spelas i gruppform. Matchen slutade 1–1 sedan isländska Olina Vidarsdottir gjort Chelseas mål. Jag har varken hittat bilder eller info om speltid för Jakobsson.

Däremot möttes ju Doncaster och Chelsea även förra helgen. Då vann Chelsea med 4–0, och Jakobsson gjorde två mål. På det här klippet konstateras att svenskans båda mål gjordes från nära håll på förarbete från Eniola Aluko.

WSL skall för övrigt utökas till nästa år. Då blir det två divisioner, en etta med åtta lag och en tvåa med tio lag.
I veckan beslöts vilka klubbar som får chansen i respektive serie. Här är listan. Där konstateras att nämnda Doncaster Rovers Belles kommer att bli nedflyttade till WSL2 oavsett hur det går i år. Samt att nykomlingen Manchester City går rakt in i högsta serien.

Tillagt i efterhand: Bara minuter efter att jag publicerade det här inlägget kom det upp ett klipp från helgens cupmöte mellan Doncaster och Chelsea. Där noteras att Jakobsson spelade i båda halvlekarna, och att Vidarsdottirs mål kom på hörna. Se klippet här.

* I Italien föll svensklaget Verona – som inte längre verkar heta Bardolino – med 3–0 hemma mot Torres i helgen. Därmed säkrade Torres i praktiken ligasegern.

Tvåan Tavagnacco måste vinna den sista omgångens seriefinal med tio måls marginal för att passera. Det är förstås omöjligt.

Höjdpunkter från Verona–Torres finns på det här klippet. Skyttedrottningen Patrizia Panico:s 1–0-mål är ett litet konstnummer. Och Sandy Iannella:s 2–0 är ett riktigt läckert skott i krysset.

* Slutligen då till USA, där det nu totalt har spelats tio matcher i NWSL. Och kvaliteten på kamperna är högklassig. Jag satt i 45 minuter och zappade mellan tre olika matcher natten mot söndag – och det var riktigt bra spelmässig klass på alla tre.

Resultatmässigt fortsätter det att vara riktigt jämnt. Visst har man delat upp landslagsspelarna för att det skall bli jämnstark klass på lagen. Men att man skulle få ett så bra utfall som man fått kändes ändå inte troligt.

För hittills noteras fyra 1–1-matcher, fyra uddamålssegrar samt två 2–0-matcher. Alltså rakt igenom täta matcher. Precis som man vill ha det.

Vassa göteborgare under flygresor

Publicerad den av
Svara

En energikrävande jobbhelg är just avslutad, och jag skall strax gå till sängs. Men innan dess måste jag dela med mig av två sköna historier från helgen.

Båda handlar om lag från Göteborgsregionen, och om flygresor.

Först till Jitex, och deras resa till Piteå. I söndagens GP hade man ett helt uppslag om Mölndalsgängets talangfulla forward Mimmi Löfwenius – och hennes kamp för att kunna spela fotboll, trots att hon har ett hjärtfel.

Det var intressant läsning. I artikeln framgick däremot inte att Löfwenius är en spelare som det är oerhört svårt att läsa. Hon bjuder verkligen ibland på helt galna saker på planen.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Några av er kanske minns hennes sjuka målfirande från F19-landslagets möte med Italien i fjol. Gör ni inte det så är det sevärt. Jag länkade till det i det här inlägget.

Ibland gör Löfwenius även högst oväntade grejer vid sidan av planen. Se bara vad lagkamraten Elin Sandgren skriver på twitter om flygresan mot Piteå:

”Tystnaden som uppstår när Mimmi Löfwenius skriker ‘vi kommer krascha’ precis innan planet ska lyfta. Saknar ord. #tourettes”

Vad säger man?

Även Göteborg FC flög mot nordliga breddgrader i helgen. Jag gissar att Sunnanå SK känner till att i princip samtliga motståndare flyger till Skellefteå.

Och kanske ser man gärna att motståndarlagens bästa spelare stannar i Västerbotten. För låter den som utnämnts till matchens lirare i motståndarlaget priset i handbagaget lär hon inte komma hem.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

I dag fick engelska Jodie Taylor aktuellt pris efter att ha gjort tre mål. Hon var glad att hon kollade vad priset bestod av innan hon klev in i säkerhetskontrollen.

Klicka på den här länken så får du se vad Sunnanå ger sina motståndare.

Divisionen som Gud glömde

Publicerad den av
Svara
IFK Örby–Glimåkra IF på Örby IP

IFK Örby–Glimåkra IF på Örby IP

I dag har jag varit på en match i divisionen som Gud glömde – den nya division 1. Jag har inte gjort hemlighet av min skepticism mot den nya seriepyramiden. Bland annat skrev jag om den i det här inlägget.

Då hette elitettan fortfarande damettan, och jag visste inte så mycket om upp- och nedflyttning från nya division 1. Nu vet vi att nya ettan består av sex serier med tolv lag i varje. Och bara hälften av seriesegrarna går upp.

Det innebär alltså att tre av 72 lag kommer att fira uppflyttning på senhösten.

Det är alldeles för tuffa förutsättningar. I svensk herrfotboll har man efter hård kritik fixat en pyramid där seriesegrare alltid flyttas upp. Inom damfotbollen har man nu tvärtom försvårat uppflyttning, både till näst högsta och tredje högsta nivån. Det känns väldigt onödigt.

Förhoppningsvis tar förbundet ganska omgående sitt förnuft till fånga, och skapar en mellannivå mellan elitettan och ettan. För hur roligt är det att kunna vinna sin serie fem år i rad utan att gå upp?

Ni som vill ha svar på aktuell fråga kan alltid slå en signal till IF Norvalla, som i och för sig inte vunnit fem år i rad, men nästan…

Charlotte Bergstrand

Charlotte Bergstrand

De båda lag jag såg i dag, IFK Örby och Glimåkra IF, lär inte vara aktuella för uppflyttning till hösten. Även om båda hade spelare med damallsvenska meriter – Dalsjöforskvartetten Sofia Löfdahl, Linnéa Hultqvist, Linda Westberg och Ellen Larsson hos Örby samt Vittsjöduon Charlotte Bergstrand och Josefine Mårtensson hos Glimåkra – så kändes det inte som två lag som skall ha med en serieseger att göra. Inte alls. Men det är alltid kul att komma ut och se nya lag.

Och för mig var både Örby och Glimåkra nya bekantskaper. Matchen slutade för övrigt 1–1, ett resultat skånskorna bör vara klart med nöjda med. Här är förresten en länk till ett bildspel från matchen.

Eftersom jag tillbringade eftermiddagen på ett blåsigt Örby IP har jag inte sett Tyresö–Linköping. Men matchen är inspelad, så inom en inte alltför avlägsen framtid tänkte jag komma med lite synpunkter.

Jag har konstaterat att kollega Anders Nilsson återigen tar upp förbundskapten Pia Sundhage:s ifrågasättande av damallsvenskans alla utländska spelare. Det apropå att sju av dagens nio mål gjorts av utländska spelare. Faktum är att Örebros tvåmålsskytt Helén Eke var enda svenska som hittade rätt i dag.

Nilsson skriver att han ger Sundhage rätt i sin kritik. Jag antar att han avser att hon har rätt i att vara orolig för svensk damfotbolls framtid eftersom att våra talanger inte hävdar sig. Och då håller jag med.

Men jag håller som bekant inte med om kritiken om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan. Inte alls. För utlänningarna höjer klassen på vår serie till en nivå som vi aldrig hade kunnat nå med rakt igenom inhemska spelare. Och de ger dessutom våra allra vassaste talanger en högklassig miljö att utvecklas i.

Tillägg i efterhand: Noterar att lördag hann bli söndag under tiden jag skrev inlägget. I dag skall alltså läsas som i går…

Damtränare och herrtränare

Publicerad den av
1

Det fanns en tid då man delade in fotbollstränare i två kategorier, nämligen herr- och damtränare. Hade du fått stämpeln damtränare var du oftast diskad från alla jobb inom herrfotbollen. Därför var många fotbollstränare tveksamma till att träna tjejer.

Den tiden ligger inte speciellt långt tillbaka. I stort skulle man kunna säga att Göteborg FC skall ges cred för att det numera ser annorlunda ut. Det var de som lyckades värva ”machotränaren” Bosse Falk, och därefter knöt upp namnkunniga män som Martin Pringle och nu Torbjörn Nilsson.

De senaste åren har stämpeln herr- respektive damtränare alltmer försvunnit. Många tränare hoppar mellan herr- och damfotboll. I dag tvingades den före detta tränaren mästartränaren i Älvsjö AIK Anders Johansson – som även tränat damer i Bollstanäs, Malmö och Djurgården – ta över Djurgårdens herrallsvenska lag efter Magnus Pehrsson:s avhopp.

Även om historien kring Djurgårdens tränarbyte i grunden är djupt tragisk så är det ett slags erkännande för damfotbollen att ytterligare en tränare som jobbat sig fram bland tjejerna, också får chansen på högsta herrnivå. Nu väntar vi bara på att en kvinna skall få chansen att träna ett herrallsvenskt lag. Fast där lär vi nog få vänta ytterligare ett tag.

En snabb kik på helgens spelprogram i de olika ligorna gör gällande att den tyska seriefinalen Frankfurt–Wolfsburg (söndag 11.00, matchen direktsänds på DFB-TV) är den klart hetaste matchen.

I damallsvenskan känns lördagens möte mellan de båda obesegrade lagen Tyresö och Linköping som mest intressant. Är LFC laget som spräcker mästarinnornas nolla i kolumnen för insläppta mål? Den matchen direktsänds i Tv4sport med start 15.15.

I övrigt är Malmö och Göteborg skyhöga favoriter mot Mallbacken och Sunnanå. Däremot är Örebro–Vittsjö, Kristianstad–Umeå och Piteå–Jitex tre matcher som känns som mer öpnna, och faktiskt som tidiga vågdelare för de inblandade lagen.

Frustrerande siffror i Göteborg

Publicerad den av
1

Siffror har ju varit min grej den senaste tiden, så varför inte fortsätta på inslagen linje? 0–0 och 497 var garanterat siffror som gjorde två olika klubbar från Göteborgsområdet frustrerade i går.

0–0 och ett andra raka kryss för Göteborg FC innebär att laget redan halkar efter i den guldstrid som klubben själv hävdar att den skall vara med i.
I fjol hade man en svag start. Då hade man ändå sex poäng efter de två första matcherna. Sedan kom tappet, och man hade spelat bort åtta poäng efter sex omgångar, och 14 efter nio.

Om Göteborg på allvar skall kunna ses som en guldkandidat måste man nog börja rada upp ett par trepoängare den närmaste framtiden. Framför allt blir hemmamatchen mot Tyresö den 4 maj avgörande. Förlorar GFC där så kan nog laget i princip avskrivas från alla guldspekulationer redan efter fyra omgångar.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

För nederlagstippade Jitex var matchresultatet däremot en framgång. Att laget bara har släppt in ett mål på deras möten med Malmö och Göteborg är förstås ett fint kvitto på deras försvarsspel. Enligt vad jag förstått har Minna Meriluoto visat tidig EM-form. Vi får väl hoppas att den finska landslagsmålvakten är mer mänsklig

Även för Jitex väntar nu två väldigt viktiga matcher, först mot Piteå borta, sedan mot Sunnanå hemma.

Hemma och hemma förresten. Jitex har ju ingen hemmaplan för tillfället. Deras första gästspel på Lindevi i Lindome blev ingen publik succé. Tvärtom. Bara 497 åskådare på en av lagets ur publiksynpunkt mest attraktiva matcher måste räknas som ett fiasko. Ifjol noterade Jitex publiksiffran 1153 på sitt hemmaderby. Då fick man förstås också tillgodoräkna sig inkomsterna från all kioskförsäljning. Det fick man inte i går.

* Gårdagens internationella stormatch spelades i Frankfurt. Där vann hemmalaget FFC med 1–0 mot ett annat FFC efter mål av Melanie Behringer.
Ja, det är Turbine Potsdam som också har ett FFC i sitt klubbnamn. För Antonia Göransson:s lag ser det nu mörkt ut i jakten på en plats i höstens Champions League.

Avståndet upp till Frankfurt är fyra poäng, men då har Frankfurt en mer match spelad. Skulle Potsdam ta full poäng i de sista fyra omgångarna tror jag ändå att de snor åt sig andraplatsen. Fast under de omgångarna väntar bland annat prestigemöte med blivande mästarinnorna Wolfsburg.

Göransson blev för övrigt utbytt i halvtid. Inget gott betyg för en trolig startspelare i EM.

Publiksiffran i toppmötet var för övrigt 3180 – en fin siffra. Här är bilder från Frankfurt–Potsdam. Och här är målen från samtliga gårdagens matcher. Bland dem finns Conny Pohlers segermål för Wolfsburg, borta mot Duisburg. Ett mål som innebär att Wolfsburg bara behöver fyra poäng på de sista fyra matcherna för att helt säkra sitt första ligaguld någonsin.

* Slutligen konstaterar jag att damfotboll.com genomgått en uppfräschning. Det var utan tvekan ett lyft.

I dag har Piteå gjort mig glad

Publicerad den av
2

Malmö tappade två poäng i Piteå i kväll. Eller sett till resultatutvecklingen kanske man skall säga att de vann en.

Piteå är ett lag man sällan får chansen att se. Därför passade jag på att kolla i dem extra noga i kväll när de var på tv. Det brukar vara ganska svårt att analysera ett lags organisation via tv-bilden. Men i dag var det ganska lätt.

För jag blev tidigt väldigt imponerad av Piteås försvarsspel. Det var så härligt disciplinerat och uppoffrande. De gav inte Malmö några ytor alls framför sin backlinje. Redan efter 20–25 minuter kände jag mig nöjd med vad jag fått se av hemmalaget.

Tittar man på Piteås laguppställning har de ett affischnamn i Faith Ikidi. Men i övrigt är laget knappast speciellt namnkunnigt. Faktum är att man har en av de ”gråaste” trupperna i serien.
Man kompenserar det med stenhårt arbete, och det känns som att tränare Stellan Carlsson får ut väldigt mycket från sina spelare.

I 30 minuter var Malmö inte ens nära att skapa någon målchans. Och då har ju Malmö som bekant flera världsspelare i sina offensiva linjer.

I 33:e minuten kom första chansen – och målet. Det var individuella prestationer från två av Malmös världsspelare som fixade 1–0. Anja Mittag gjorde det efter växelspel med Sara Björk Gunnarsdottir. De båda hade dessutom lite tur, då isländskan missade ett tillslag, men ändå fick fram sista passningen till tyskan.

Det var Malmöledning i halvtid. Men det var redan där Piteå som hade gjort störst intryck på mig.

Efter paus flyttade Piteå fram positionerna en bit, och öppnade sig lite mer defensivt sett. Man spelade sig inte till några chanser. Det behövde de inte eftersom de är så vassa på fasta situationer.

Ett inkast och en inläggsfrispark – och matchen var vänd. För vilken kvalitet det var på avsluten. De två första gick i mål. Först en bomb från Sofie Persson, sedan Therese Sjögran fått bollen för långt ifrån sig i eget straffområde. Sedan ett härligt pressat skott från Victoria Forsmark på nickskarv från Clara Markstedt. Plötsligt hade Piteå ledningen.

På slutet visade Malmö moral och styrka. De fick till slut till en kvittering – en högklassig sådan. Inhoppande tyskan Kathleen ”Paula” Radtke fick i väg en bomb av den kategorien som ingen målvakt kan rädda i tredje övertidsminuten. Det sa bara pang i krysset – och vi fick ytterligare en kandidat till årets mål.

Malmö kunde gjort ytterligare ett par mål i den avslutande anstormningen. Där fick Piteås målvakt Lydia Williams chansen att visa vilken klassmålvakt hon är. Enhandsräddningen på en nick från Katrin Schmidt var riktigt svettig. Årets räddning?

Malmö visade alltså stark offensiv på slutet. Det måste man nog göra i längre perioder under matcherna om man skall kunna hota Tyresö i guldracet.
För Malmös defensiv är långt ifrån klockren. Det visade Lyon tidigare i vår. Det visade Piteå i kväll. Och det visar statistiken från ifjol.

Då höll Malmö bara sex nollor på hela säsongen. Framför allt läckte det på våren, då man bara höll en nolla – det var för övrigt just i bortamötet med Piteå. På hösten blev det lite bättre. Men huvudkonkurrenten Tyresö höll totalt tolv nollor under fjolårets, och man har inlett året med två nya.

Klar fördel Tyresö när det gäller defensiven alltså. Skall Malmö ta guld måste de följaktligen vara klart vassare i offensiven.

Tillbaka till Piteå. Först ett par ord om den sanslöst onödiga utvisning som Anna Westerlund drog på sig. Att applådera domaren efter att man varnats är knappast värt någon applåd. Hoppas Westerlund får sig en rejäl tillrättavisning av lagledningen. Hennes onödiga sorti i minut 88 kan faktiskt ha kostat Piteå två poäng.

Utvisningen var det som grumlade min annars väldigt positiva bild av PIF. Det är som sagt defensiven som är deras styrka. Och deras fasta situationer.

Försvarsspelet innehåller konsekvent arbete från samtliga elva spelare. Nya forwarden Clara Markstedt är en spelare som alla motståndare lär hata att möta. En spelare som det gör ont att spela mot.
Markstedt är hela tiden tuff i närkamperna. Ibland går hon även en bra bit över gränsen till det tillåtna. Men vilken otroligt stor nytta hon gör för sitt lag.

Höjdpunkter från matchen skall gå att se på den här länken.

Slutligen några ord om publiksiffran. Den hamnade på måttliga 712 i annars så pålitliga Piteå. Tråkigt.

* Jag har någon gång skrivit om att jag inte tycker att media skall använda sig av smeknamn eller förnamn i rubriker.
Göteborgs-Posten tog ytterligare ett steg häromdagen, när de hade följande rubrik:

Faksimil ur GP

Faksimil ur GP

* Tillbaka till damallsvenskan. Tidigare i dag fanns ett långt klipp med höjdpunkter från lördagens match mellan Linköping och Sunnanå på youtube. Tyvärr är det numera borttaget.

Jag skriver tyvärr eftersom Pernille Harder:s 1–0-mål i högsta grad är sevärt. Vilken underbart härlig bollbehandling danskan har. Som jag ser det är det bara Marta, Vero Boquete och möjligen Caroline Seger i damallsvenskan som kan mäta sig med Harder när det gäller bolltouch.

För övrigt var även Sunnanås mål snyggt. Förhoppningsvis kommer nya klipp med höjdpunkter från matchen inom kort.

Siffror och mål i massor

Publicerad den av
Svara

Ett tag var matte mitt favoritämne. Kanske är det därför jag har ägnat ett och annat inlägg åt lekar med diverse olika siffror.

Jitex hade tydligen presenterat fina uträkningar för förbundet. För i dag fick den lila Mölndalsklubben klartecken för sin ekonomiska plan. Skönt för klubben. Och för damallsvenskan.

För hur hade det blivit om förbundet underkänt planen? Hade serien spelats vidare med elva lag då?

Så till andra siffror – publiksiffror. Jag har tagit upp sådana med jämna mellanrum den senaste tiden. Bland annat i det förra inlägget.

Här är några aktuella, och riktigt glädjande:
* 16479
* 8173
* 4569

Den högsta siffran gäller gårdagens ”derby” i NWSL mellan Portland Thorns och Seattle Reign. Jag kikade en stund på den matchen. Den vanns av Portland med 2–1 efter att Marian Dougherty och Alex Morgan gjort Portlands mål, och färgstarka walesiskan Jessica Fishlock reducerat. Bilder från matchen finns att se på det här klippet.

De två NWSL-matcher jag kikat på har haft högklassig spelkvalitet. Dessutom har flertalet av de sex spelade matcherna haft höga publiksiffror, och alla har haft jämna slutresultat.

NWSL har verkligen fått en riktig kanonstart. Den tredje publiksiffran här ovan är nämligen också från USA, och lördagens match mellan Washington Spirit och Western New York Flash. 4569 innebär utsålt. Matchen slutade för övrigt 1–1 efter sena mål på nick av australiska Samantha Kerr och på straff från kanadensiska Diana Matheson. Se höjdpunkter på det här klippet.

Efter sex matcher i ligan har samtliga matcher noterat fyrsiffriga publiksiffror. Här är listan: 16479, 6784, 4569, 2634, 2611 och 1255. Totalt 34322, vilket ger ett snitt på lysande 5722.

Tv-produktionerna är däremot varit mindre vassa. Jag orkade inte se mer än cirka 60 minuter av nattens derby. Dels för att streamen var jobbigt hackig. Men även för att producenten hade egenheten att sända repriser mitt under pågående spel. Riktigt irriterande.

* Det var ju tre publiksiffror här ovan. Den näst högsta kommer från Tyskland. Där hade nämligen Wolfsburg fina 8173 vid sin hemmamatch i semifinalen mot Arsenal i Champions League. Matchen slutade för övrigt 2–1, och höjdpunkter från den finns på den här länken. Målskyttar var för övrigt i tur och ordning Selina Wagner, Kim Little och Nadine Kessler. Den senare på egen straffretur.

Apropå Champions League så kunde förvånade Londonbor i går konstatera att arrangörerna av både herrarnas och damernas finaler tog med sig pokalerna på tunnelbanan i går förmiddag.
Här finns en bild på Faye White och Graeme Le Saux i tunnelbanan med varsin pokal.

* Även i Japan noterar vi tre fyrsiffriga publiksiffror från helgens ligaspel, nämligen:
* 2908 på Inac Kobe Leonessa–Iga Kunoichi 1–0
* 2719 på Beleza–Okoyama 0–0
* 1572 på Vegalta Sendai–Albirex Niigata 1–0

Även om de fantastiska, femsiffriga åskådartalen från 2011 är borta håller Nadeshiko League ändå fortfarande uppe intresset på en okej nivå.

* I damallsvenskan har alltså publiksiffrorna däremot hittills varit ganska svaga. Snittet ligger på 696, men kommer förhoppningsvis att höjas efter kvällens match i Piteå och morgondagens derby i Lindome.

Jag har tidigare skrivit om att jag tror att elitettan kommer att bli svensk fotbolls dyraste serie. Och hittills ligger publiksiffrorna mellan 78 och 387, siffror som i högsta grad talar för att jag kan få rätt om att det kommer att kosta skjortan för klubbarna att spela i elitettan.

I mitt förra inlägg skrev jag om det bristfälliga intresset för Göteborg FC i Göteborg. Men klubben är inte ensam om att ha problem att locka publik i Göteborgsregionen.
I herrallsvenskan har Häcken haft 3064 och 2440 på sina två senaste matcher. Det är siffror som hade varit lysande i damallsvenskan, men som är riktigt svaga för ett tippat topplag i herrarnas högsta serie.
Att både GFC och Häcken har svårt att locka åskådare är säkert ett utslag av att det oftast tar en väldigt lång tid att bygga ett äkta engagemang. Framför allt i en storstadsregion där det finns många elitklubbar att välja mellan.

Äkta engagemang finns knappast för alla lag i NWSL ännu. Så frågan är på vilken nivå siffrorna kommer att hamna på där, när ligan har satt sig. Ännu så länge drar man fördel av nyhetens behag. Men gissningsvis kommer snittet att sjunka rätt rejält. Kanske slutar det på cirka 2000 åskådare?

I det här inlägget har jag länkat till en mängd olika matchbilder. Jag avslutar med ytterligare några länkar:

* Här är ett klipp från Juvisy–Olympique Lyonnais. På klippet kan du alltså se Lotta Schelin göra två mål.

* Här är ett klipp från PSG:s match i helgen. På klippet finns alltså fyra mål från Kosovare Asllani att beskåda.

* Här är ett klipp från Napoli–Verona 0–0 i den italienska ligan. På klippet gör Maria Karlsson både en fin räddning, varnas och har en bra målchans. Dessutom slår Napolis japanska Emi Yamamoto flera riktigt fina frisparkar.

* Slutligen är här en länk till ett klipp med alla mål från de första fyra matcherna av NWSL. Framför allt är målen från 1–1-matchen Chicago Red Stars–Seattle Reign av Christine Nairn (språngskalle) och Lori Chalupny (volley i nättaket) väl värda att se.

Högre status räcker inte för Göteborg

Publicerad den av
Svara

I torsdags körde jag rakt österut från Borås, till Kalmar. Dagen efter körde jag samma sträcka hemåt. Resan handlade egentligen till 100 procent om herrfotboll, och det allsvenska mötet Kalmar–Elfsborg.

Men på gott och ont blev det även en del damfotboll på vägen. Det onda var förstås fredagens nyhet om att Emma Berglund missar EM. Det var ju väntat, men inte desto mindre tråkigt.

Annars var det mest på gott. P4 Kronoberg körde exempelvis en hel timmes intervju med Östers tränare Marie Bengtsson i fredags. Trevligt.

Och på Guldfågeln Arena i Kalmar gjorde speakern reklam för sommarens EM minst tre gånger under och inför matchen. Två av dem läste han upp alla EM-matcher som skall spelas i Kalmar.

På P4 Kalmar hade man ett inslag om EM i torsdags. Det hörde ihop med att alla arrangörsstäderna hade ett sista gemensamt möte innan mästerskapet, just i Kalmar. Det mötet skrev för övrigt även lokaltidningen Barometern om i fredags.

Barometern om EM-förberedelserna.

Barometern om EM-förberedelserna.

I artikeln pratar man förstås mycket om arbetet med att locka publik. Just i torsdags gjorde även TT en artikel om publik på damfotboll. Fast där var damallsvenskan i fokus.

Den artikeln går bland annat att läsa här. Jag fastnade för ett citat från Torbjörn Nilsson:

”Vårt lag har större status i dag än för fem år sedan. För två år sedan, när vi slogs om titeln och de allsvenska herrlagen inte hade något att spela för – då fick vi mer plats i medierna än herrlagen.”

Jag är beredd att hålla med honom om att Göteborg FC har fått väldigt mycket större utrymme i GP de senaste två åren. Trots det hade man 418 åskådare på sin hemmapremiär mot Linköping.

418.

Hade det varit en väldig konkurrens om fotbollspubliken i Göteborg aktuell dag hade jag förstått siffran. Men inget annat av stadens större lag hade hemmamatch aktuell dag. Inget annat.

Visst spelade Häcken borta i herrallsvenskan, men utöver det var GFC helt utan konkurrens om Göteborgs fotbollspublik dagen för sin hemmapremiär. Dessutom var det årets kanske dittills skönaste väder.

Trots det kom det bara 418 åskådare.

Det är premiäromgångens näst lägsta siffra. Men den mest allvarliga för damfotbollen. För i Linköping, där den lägsta siffran noterats, lär LFC trots allt kunna känna sig ganska säkert på att få en ganska stor mediebevakning.

Men i Göteborg slåss GFC med ganska många om utrymmet i media. Och kan de inte omsätta den högre statusen i ökade publiksiffror är risken stor att uppmärksamheten ganska snart har krymper igen. För de vinstdrivande medierna skall ju skriva om det som folk bryr sig om. Och göteborgarna verkar inte bry sig om Göteborg FC.

Största dagen hittills för Wolfsburg

Publicerad den av
5

De senaste fyra dagarna har jag flängt runt i bil i södra och mellersta Sverige. Det har lett till ett par dagars oplanerat uppehåll här på bloggen. Men nu är jag tillbaka.

Det har varit spännande dagar. Inte minst den här, som sannolikt är den största dagen i Wolfsburgs damfotbollshistoria. Hittills.

För laget har i dag både säkrat platsen i Champions Leaguefinalen, och i praktiken vunnit sin första ligatitel någonsin.

Champions League först. Där vann Lyon med förkrossande 6–1 borta mot Juvisy i dag. Lotta Schelin gjorde två mål (2–0 och 3–0). Därmed har Lyon vunnit sina fyra dubbelmöten i årets turnering med 12–0, 11–0, 8–0 och 9–1. Alltså totalt 40–1. Enda baklängesmålet gjordes av Kadidiatou Diani i slutminuterna av dagens match, vid totalledning med 9–0.

De regerande mästarinnorna väntar alltså i finalen för Wolfsburg. Tyskorna har inte gått fram lika friktionsfritt som Lyon. Men Wolfsburgs svit med 11–2, 5–2, 4–1 och 4–1 visar att laget inte varit illa ute någon gång på vägen fram mot finalen.
Det är alltså ingen tvekan om att det är Europas två bästa lag som möts i finalen. Ingen alls.

Det är också de klara franska mästarinnorna som ställs mot de nästan klara tyska. För i dagens ligaomgång försvann i princip det sista hotet mot Wolfsburg när Turbine Potsdam mycket överraskande föll borta mot Essen-Schönebeck med 1–0. Inhopparen Isabelle Wolf hade varit på planen i två minuter när hon sköt segermålet. Antonia Göransson var på planen under hela matchen.

Som synes på det här klippet hade Göransson ett halvläge. Yuki Ogimi hade däremot ett par högkaratiga chanser. Trots det ser det inte ut som att Essen behöver skämmas över sin seger. De skapade ju nämligen också en handfull kanonlägen.

Nu leder Wolfsburg med sex poäng före Frankfurt (som har en match mer spelad) och sju före Potsdam. Och just Frankfurt och Potsdam möts i match om andra plats på onsdag.
Kvar att spela är fem omgångar för Wolfsburg och Potsdam, och fyra för Frankfurt.

Här är förresten ett klipp med alla mål från onsdagens omgång i Frauen-Bundesliga. Där ingår förstås Göranssons 1–0-mål mot Duisburg. För övrigt hennes sjunde i serien, något som räcker till en delad tiondeplats.

* Så till Sverige och damallsvenskan. Jag har verkligen bara följt matcherna på distans den här helgen. Men till min stora glädje har jag sett att båda nykomlingarna visat att de inte tänker lägga sig ner och dö bara för att det gick dåligt i premiäromgången.

Mallbacken gjorde tydligen en bra spelmässig insats mot Kristianstad, och Sunnanå tog en meriterande poäng i Linköping. Det är förstås väldigt bra för serien att vi inte får två rena strykgäng redan från start.

Tyresös bortaseger mot Vittsjö känns helt logisk. Däremot är sannolikt Örebros startelva ännu lite starkare än jag trodde. För 1–1 i Umeå är ett resultat som visar att Kif har kapacitet att slippa den nedflyttningsstrid nästan alla trott att de skall bli indragna i.

Utöver Tyresös båda matcher har det för övrigt varit väldigt svaga publiksiffror hittills i serien. Mer om det i nästa inlägg.

Men först en liten ursäkt till Sofia Lundgren. För efter att ha sett Yael Averbuch:s mål från premiären ytterligare ett par gånger så tar jag tillbaka att Lundgren borde ha tagit skottet. För borde var verkligen inte rätt ordval.
Jag tycker fortfarande inte att skottet ser ut att vara helt otagbart. Kanske för att Lundgren ser ut att vara ganska nära att nå bollen på det här klippet. Men som sagt, jag var hård i överkant i förra inlägget.

Däremot tycker jag att vår F19-landslagsmålvakt Louise Högrell känns rätt darrig på bilderna. Hon missbedömde en boll grovt mot Irland i EM-kvalet, och ordnade där så att Julia Wahlberg:s hemnick blev ett självmål.
Mot Linköping var Högrell snett ute ett par gånger till. Inte minst vid baklängesmålet, där hon kör över Pernille Harder rätt fult. Och borde ha fått minst gult kort. Men även i den situation där en back får rädda på mållinjen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

* I England har Sofia Jakobsson fått en kanonstart i WSL för Chelsea. Ett mål i premiären följdes upp med två mål i andra omgångens 4–0-seger mot Doncaster. Hon leder därmed skytteligan. Dessutom har hon fått en ny lekkamrat, då klubben i förra veckan gjorde klart med Brasiliens landslagsspelare Ester.
Jakobssons första mål kan man för övrigt se på det här klippet. Det handlar om ett typiskt målskyttsmål. Men sluta inte se efter 1–0-målet, för mycket mer skott i krysset än Rachel Williams kvitteringsmål går det väl inte att få till?

* I USA:s NWSL blev även den femte matchen i ligan 1–1 (Washington–Western New York). Därmed har redan alla lag i serien tagit poäng efter fem matcher. Jämnt var ordet…
Frågan är om de jämna resultaten fortsätter i kväll (23.00 – du kan se den här) när det är ”derby” mellan Portland och Seattle.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

* Två mål vardera från Lotta Schelin och Sofia Jakobsson i helgen alltså. Men vår tredje landslagsforward var värre ändå. Kosovare Asllani gjorde nämligen hela fyra mål när PSG krossade Vendenheim med 11–0. Asllani sköt 1–0, 2–0, 7–0 och 10–0 – och är därmed uppe på 15 mål totalt i ligan. Det placerar henne som femma i skytteligan, sju mål bakom ledande Schelin.

Göransson dagens svenska målskytt

Publicerad den av
2

Vi fick under dagen inget klart besked om vad som gick sönder i Emma Berglund:s knä. Men enligt den här artikeln lutar det som väntat åt korsbandet.

Det var ju även min spontana känsla när jag såg situationen. Och det gör ont i mitt eget skadade vänsterknä varje gång jag ser reprisen.

Ser nu att Tv4-sporten uppmärksammar alla korsbandsskador i damallsvenskan. Det är förstås välkommet, och intressant.

Faktum är ju att om det är korsbandet som är av på Berglund så har tre ordinarie mittbackar i landslaget drabbats på mindre än ett år.

Så till dagens matcher. I den enda i damallsvenskan blev det inga svenskmål. Pernille Harder gav Linköping ledningen, och Yael Averbuch kvitterade – på ett skott som väl comebackande Sofia Lundgren borde ha tagit?

Jag har inte sett mer än målen, som just flashade förbi i sporten. Men om Göteborg skall kunna göra allvar av sin ambition att vara med i guldracet har de inte råd att ge bort många poäng på hemmaplan. Att inleda med kryss mot Linköping var således en rejäl missräkning för GFC. För LFC måste krysset anses vara ett bra resultat – även om det länge såg ut att kunna bli tre poäng.

Det blev alltså trots allt ett svenskmål i dag. Det var Antonia Göransson som gjorde 1–0 för Turbine Potsdam vid 6–1-segern mot krislaget Duisburg i Frauen-Bundesliga. Svenskan hade dessutom minst ett assist. De två sista målen gjordes av norskorna Ada Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde.
Några bilder på dagens mål har jag inte sett ännu. I början av det här klippet kan man däremot se Göranssons behärskade fullträff från helgens 6–0-seger mot Jena.

Eftersom Frankfurt samtidigt kryssade mot Jena ljusnade förstås Potsdams läge i kampen om andraplatsen i ligan rejält. Guldchanserna försämrades däremot. Wolfsburg vann nämligen den svåra hemmamatchen mot Bayern München med 2–1. Gästernas amerikanska Sarah Hagen hade dock ett ribbskott på slutet. Och Ivana Rudelic tvingade Alisa Vetterlein till en kanonräddning i slutminuten.

Som kan noteras på det här klippet med höjdpunkter var dock Bayerns straff feldömd, så serieledarnas seger borde ha varit större.

För Wolfsburg kan det ha varit en dyrköpt seger, då lagets lagkapten Nadine Kessler skadades. Fattar jag rätt kan det ha handlat om en bruten handled.

* Som avslutning på det här inlägget har jag hittat en länk till årets första damallsvenska mål. Det handlar alltså om Sanna Talonen:s 1–0-mål på Mallbacken från i lördags.

Det kändes som korsbandet på Berglund

Publicerad den av
Svara

Så har jag sett Tyresö–Umeå också. Det var ingen rolig upplevelse – för Pia Sundhage och landslaget.

För nog kändes det som att det är väldigt stor risk att det var något som gick sönder i Emma Berglund:s knä där i matchinledningen. Jag har svårt att tro att hon kommer att kunna spela EM. För känslan var att det var ett korsband som brast.

Jag hoppas verkligen att min känsla är fel. Men…

Emma Berglund

Emma Berglund

Av den här artikeln framgår att Berglund stannar i Stockholm för att magnetröntgas under morgondagen.

Matchen vann alltså Tyresö med 1–0 efter ett läckert solomål av Marta. Tyresö imponerade inte speciellt mycket. Eller jo, de imponerade genom att vinna rätt säkert utan att göra någon stormatch.

Jag räknade till 7–2 (3–1) i målchanser. Och det var dålig utdelning för Tyresö med tanke på hur mycket boll de hade. Men som jag ser det hade de alldeles får många korta passningar och för många tillslag på offensiv planhalva.
Följden blev dels att det egna laget kändes stillastående, dels att Umeå oftast kunde ha ganska god defensiv kontroll.

Tony Gustavsson pratade på upptaktsträffen om att Tyresö måste bli bättre på omställningar. Jag tolkade det som defensiva omställningar. Men efter dagens match vill jag nog även säga att laget är långt efter exempelvis Lyon och Wolfsburg när det gäller offensiva omställningar.
Gustavssons lag lyckades inte alls utnyttja Christen Press snabbhet. Inte alls. Delvis var det för att Elin Landström gjorde en utmärkt match. Men också för att man inte fick tillräckligt hög fart på bollen.

Skall Tyresö bli bäst i Europa måste man nog lära sig att spela rakare och snabbare.

När det gäller Umeå blev jag mer glad över det jag såg. Känslan är att det naiva och riskfyllda kortpassningsspelet som de hade på centralt mittfält i fjol är borta. Man spelade lite längre uppspel, och höll därmed nere antalet farliga bolltapp på egen planhalva.

Spelare som imponerade på mig var framför allt innermittfältet med Rita Chikwelu och Hanna Folkesson samt snabba Jenny Hjolman på topp.

Men även backlinjen skötte sig utmärkt. Speciellt med tanke på att Berglund bara var med i knappt tio minuter.
I mitt tips inför serien ställde jag frågan om målvakten Malin Reuterwall håller. Av det jag såg i dag är svaret ja. Hon agerade tryggt, trots att hon har högst begränsad allsvensk rutin. Lovande.

En spelare som jag blev lite besviken på i dag var kanske framför allt Umeås landslagsmittfältare Emmelie Konradsson, som inte alls var lika bra som mot Island förra helgen. Hon hade alldeles för hög felprocent på de avgörande passningarna.

Anja Mittag

Anja Mittag

I Malmö vann LdB FC med 1–0 mot Jitex, efter mål av fjolårets skyttedrottning Anja Mittag. Noterbart att skotten på mål slutade 17–7.
Totalt 24 skott på mål i en match är ändå anmärkningsvärt många. Speciellt i en match som slutar 1–0.

På Tyresövallen blev det 8–1 i skott på mål.

Skottland är enda hotet mot en VM-plats

Publicerad den av
Svara

Lottningen av VM-kvalet gick snabbt. Och den gick ganska bra för Sverige.

När de sju högst seedade lagen skulle dras så hoppades jag på att vi skulle hamna i grupp 1 med Ryssland, Irland, Slovakien, Slovenien och Kroatien. Eller i grupp 6 med Ukraina, Vitryssland, Wales, Turiket och Montenegro.

Det blev grupp 4 med Skottland, Polen, Nordirland, Bosnien-Hercegovina och Färöarna.

Som jag ser det en ganska bra lottning, där Skottland är enda hotet mot en svensk VM-plats. Skotskorna är på uppgång, och har flera starka spelare, framför allt i Arsenals Kim Little, men även i Vittsjöduon Jane Ross och Ifeoma Dieke samt Turbine Potsdams Lisa Evans.

Skottland var som bekant bara sekunder ifrån att kvala in till sommarens EM-slutspel. Men på övertid i förlängningen av den avgörande playoffmatchen gjorde Tyresös Veronica Boquete det mål som istället tog Spanien till Sverige.

Nu får alltså Skottland ändå göra en Sverigeresa. Fast kanske inte den de hade hoppats.

Utöver Skottland ser jag inget lag i den här gruppen som skall kunna hota oss. Matcherna mot skotskorna lär bli helt avgörande.

Hela lottningen finns här.

I dag lottas VM-kvalet

Publicerad den av
Svara

Ett svar på frågan i mitt förra inlägg om vad som händer efter EM är förstås VM-kvalet. Det inleds i september, och lottas i dag.

14.00 inleds processen som skall ge Sverige fem motståndare i kampen om att få spela slutspelet i Kanada 2015. Europa har åtta platser där, och i kvalet blir det sju grupper.

Det innebär förstås att de sju gruppsegrarna är klara för VM. Däremot får bara en grupptvåa spela VM-slutspel. Den tas ut genom ett playoffspel i två omgångar dit de fyra bästa tvåorna är kvalificerade.

Det är alltså säkrast att man vinner sin grupp.

Lottningen direktsänds på uefa.com i eftermiddag. Jag har tidigare skrivit om hur en svensk dröm- respektive mardrömslottning skulle kunna se ut. Det inlägget hittar du här.

Sverige är toppseedat i lottningen. Alla seedningsgrupperna kan du se här.

Vad händer efter EM?

Publicerad den av
4

När jag jobbar med den här bloggen skriver jag ibland ner någon tanke, och sparar som utkast. Utkasten ligger i en speciell mapp.

När jag i dag kikade igenom de cirka tio aktuella utkasten upptäckte jag det här inlägget, som jag trodde att jag hade publicerat för flera veckor sedan.

Efter några små uppdateringar funkar det nog nu också:

Härom dagen var 54430 EM-biljetter sålda – 25 procent av de som släppts. Och även om organisationskommittén pratar om tidig succé vill jag nog vänta ett tag innan jag ropar hej.

Mer om det längre ner i inlägget. För först vill jag leka med tanken att det verkligen blir succé. Då är frågan hur svensk damfotboll skall bära sig åt för att kunna rida på vågen, och göra att sporten får ett lyft även på längre sikt.

Invigningsceremoni inför finalen

Fullsatt under VM-finalen i Frankfurt 2011

Frågan var aktuell av flera skäl för ett tag sedan. Först kom tanken när jag läste den här artikeln från tyska tidningen Rheinische Post. Den handlar om att den medvind som tysk damfotboll fick i samband med VM för drygt 1,5 år sedan numera helt och hållet är borta.
Efter VM hade Frauen-Bundesliga en 39-procentig uppgång i publikintresse. Snittet ökade från 836 (2010/11) till 1121 (2011/12). Men uppgången var tillfällig. För den här säsongen är man tillbaka på 797, alltså lägre än det var innan VM.

Tvärtom har VM nästan varit negativt. För att många klubbar trodde på en mycket större uppgång, vilket har gjort att tysk damfotboll nu lider av baksmälla.
För på många sätt är det för högt uppskruvade förväntningar, som innebar en ohälsosam lönekarusell i samband med VM, som har lett till att forna topplaget Duisburg står på ruinens brant. Och redan förra våren valde ju Hamburger SV att dra sig ur högstaligan av ekonomiska skäl.

Frågan om hur Sverige skall undvika liknande baksmälla aktualiserades ytterligare när jag nyligen såg dokumentären Dare to Dream, om hur damfotbollen erövrade USA. Den är i högsta grad sevärd, och finns i tre delar på Youtube. Del 1, del 2 och del 3. Den handlar förstås nästan uteslutande om USA, men berättar ändå ganska mycket om damfotbollens korta historia i stort.

Där får man se hur 1990-talets spelare som Mia Hamm, Julie Foudy, Joy Fawcett, Michelle Akers och Christine Lilly själva drog ett jättelass för att hjälpa till med att göra fotboll till en tjejsport i USA. Det är lätt att glädjas åt hur spelarna i slutet av sina karriärer äntligen fick tjäna lite pengar på sitt idrottande.
Avgörande för den stora ökningen av intresset var förstås hemmamästerskap som OS 1996 och VM 1999.

Svenska Fotbollförbundet och EM:s organisationskommitté jobbar nu hårt med att locka folk till EM-arenorna. Och det är förstås jättebra.
Men jag hoppas också att någon parallellt jobbar med hur man skall gå vidare efter EM – om det blir succé. För det är inte mycket tid att göra på, utan det måste finnas en plan.

När Sverige tog VM-brons för två år sedan fanns det ingen plan. Tvärtom var förbundet handlingsförlamat efter mästerskapet. Det dröjde hela 8,5 månader innan landslaget visades upp på hemmaplan igen. Då hade bronsyran lagt sig för länge sedan.

Den bristfälliga förmågan att ta vara på intresset från VM 2011 fick effekter. LdB FC Malmös klubbdirektör Niclas Carlnén sa så här till mig i höstas:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Nyligen konstaterade hans kollega i Linköping, Anders Mäki, följande på klubbens hemsida:

”Det var en felbedömning från min sida och kanske även från damfotbollen i stort, att vi skulle ha mer dragningskraft av landslagets framgångar i VM. Vi fick inte alls samma uppsving som efter VM 2003 och det känns tyvärr som att folk väljer bort damfotbollen när de ska engagera sig i något i dagens stressade informationssamhälle. Damfotbollen har liksom hamnat i ett vakuum.”

Förbundets sömn efter VM-bronset var alltså dyr för svensk damfotboll. Men man kan alltså få chansen att reparera lite av misstaget.

Nu lanseras Pia Sundhage stenhårt. Men även Lotta Schelin syns i ganska många sammanhang. För sportens skull måste folk lära sig namnen på fler spelare. Många fler.

Jag minns hur det var efter VM 2003. Plötsligt hade Victoria Svensson en agent, och började sovra mellan uppdragen. Det var inte längre självklart att hon svarade på telefon, eller gav sin gamla lokaltidning en intervju. Möjligen var det bra för henne – men inte för sporten.

För affischnamn är livsnödvändigt, och ju mer de syns, desto bättre för damfotbollen. Att försöka skapa stjärnor är således förbundets och EFD:s uppdrag före, under och efter EM.

I USA fick Mia Hamm:s ansikte dra ett jättelass under sportens ungdom. Hon blev fotbollens superstjärna efter Atlanta-OS 1996. Mycket på grund av att hon både var en bra spelare – och att hon var snygg.
Jag vet att exempelvis Lotta Schelin inte tycker om att det skrivs om utseende, utan vill att det skall vara 100 procent fotboll. Det är en fin tanke, men jag tror att Schelin nog bör tänka om – åtminstone lite grand. För inte beror väl David Beckham:s kändisskap bara på hans fotbollskvaliteter?

Det går att dra nytta av ett vackert utseende, och ändå behålla sin trovärdighet som idrottare.

Så till det här med försäljningssuccén till sommarens EM. Det har ju länge känts självklart att det skall vara fullsatt på Sveriges gruppmatcher, och jag har räknat med minst 30000 på finalen. Det som kommer att avgöra om hela EM blir en succé är dock hur många biljetter som säljs till övriga matcher.

Sveriges premiär mot Danmark är utsåld. Och till finalen har minst 8000 biljetter sålts.

Men till de 19 matcher som Sveriges inte kan spela har det sålts få biljetter. Bland annat har bara 700 sålts till stormatchen Frankrike–England.

Det är ett mönster som nästan 100-procentigt liknar fiaskomästerskapet i Finland för fyra år sedan. Där drog värdnationen fulla hus, medan det var tomt på övriga matcher.

EM:s organisationschef Göran Havik är medveten om problemen. Han sa så här på upptaktsträffen:

”Det krävs väldigt hårt arbete med de matcher som inte Sverige spelar.”

Hoppas verkligen att det arbetet lyckas.