Divisionen som Gud glömde

IFK Örby–Glimåkra IF på Örby IP

IFK Örby–Glimåkra IF på Örby IP

I dag har jag varit på en match i divisionen som Gud glömde – den nya division 1. Jag har inte gjort hemlighet av min skepticism mot den nya seriepyramiden. Bland annat skrev jag om den i det här inlägget.

Då hette elitettan fortfarande damettan, och jag visste inte så mycket om upp- och nedflyttning från nya division 1. Nu vet vi att nya ettan består av sex serier med tolv lag i varje. Och bara hälften av seriesegrarna går upp.

Det innebär alltså att tre av 72 lag kommer att fira uppflyttning på senhösten.

Det är alldeles för tuffa förutsättningar. I svensk herrfotboll har man efter hård kritik fixat en pyramid där seriesegrare alltid flyttas upp. Inom damfotbollen har man nu tvärtom försvårat uppflyttning, både till näst högsta och tredje högsta nivån. Det känns väldigt onödigt.

Förhoppningsvis tar förbundet ganska omgående sitt förnuft till fånga, och skapar en mellannivå mellan elitettan och ettan. För hur roligt är det att kunna vinna sin serie fem år i rad utan att gå upp?

Ni som vill ha svar på aktuell fråga kan alltid slå en signal till IF Norvalla, som i och för sig inte vunnit fem år i rad, men nästan…

Charlotte Bergstrand

Charlotte Bergstrand

De båda lag jag såg i dag, IFK Örby och Glimåkra IF, lär inte vara aktuella för uppflyttning till hösten. Även om båda hade spelare med damallsvenska meriter – Dalsjöforskvartetten Sofia Löfdahl, Linnéa Hultqvist, Linda Westberg och Ellen Larsson hos Örby samt Vittsjöduon Charlotte Bergstrand och Josefine Mårtensson hos Glimåkra – så kändes det inte som två lag som skall ha med en serieseger att göra. Inte alls. Men det är alltid kul att komma ut och se nya lag.

Och för mig var både Örby och Glimåkra nya bekantskaper. Matchen slutade för övrigt 1–1, ett resultat skånskorna bör vara klart med nöjda med. Här är förresten en länk till ett bildspel från matchen.

Eftersom jag tillbringade eftermiddagen på ett blåsigt Örby IP har jag inte sett Tyresö–Linköping. Men matchen är inspelad, så inom en inte alltför avlägsen framtid tänkte jag komma med lite synpunkter.

Jag har konstaterat att kollega Anders Nilsson återigen tar upp förbundskapten Pia Sundhage:s ifrågasättande av damallsvenskans alla utländska spelare. Det apropå att sju av dagens nio mål gjorts av utländska spelare. Faktum är att Örebros tvåmålsskytt Helén Eke var enda svenska som hittade rätt i dag.

Nilsson skriver att han ger Sundhage rätt i sin kritik. Jag antar att han avser att hon har rätt i att vara orolig för svensk damfotbolls framtid eftersom att våra talanger inte hävdar sig. Och då håller jag med.

Men jag håller som bekant inte med om kritiken om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan. Inte alls. För utlänningarna höjer klassen på vår serie till en nivå som vi aldrig hade kunnat nå med rakt igenom inhemska spelare. Och de ger dessutom våra allra vassaste talanger en högklassig miljö att utvecklas i.

Tillägg i efterhand: Noterar att lördag hann bli söndag under tiden jag skrev inlägget. I dag skall alltså läsas som i går…

Bilder av Vittsjö och Tyresö

Vittsjö föll i kväll borta mot Linköping med 4–3. Sensationslaget har bara tagit en poäng på de senaste fyra omgångarna och är nu nere på femte plats i tabellen – bara två poäng före LFC, och fem före Umeå.

Nu har Vittsjö ett ganska bra program för de avslutande fyra omgångarna, så de skall nog trots allt kunna hamna på övre halvan i sluttabellen. I de båda kommande matcherna väntar ju exempelvis bottengängen Kif Örebro och Djurgården.

Men Vittsjö har tappat rejält med fart nu i höst. Minns i våras när Sofie Andersson gjorde mål i varenda match, och man länge till och med hängde på Malmö och Tyresö i guldstriden. Andersson gjorde för övrigt dagens sista Vittsjömål – hennes första sedan det här mot Jitex, den 9 juni:

Sofie Andersson gör mål

Sofie Andersson gör mål

Efter att ha gjort mål i 20 raka seriematcher gick Andersson mållös i åtta raka. Börjar en ny svit nu?

Jag skriver så mycket om Vittsjö eftersom det är dags för mitt fjärde bildspel damallsvenskan. Och det är från nykomlingarnas allra största dag – den då Marta kom till byn.

Jag har tidigare skrivit om Vittsjö–Tyresö 1–1 här, här, här och här. I de inläggen har jag lagt upp ett gäng bilder. Här kommer många fler:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Marta skapar känslor

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.