Etikettarkiv: Tuija Hyyrynen

Straffar var helgens melodi

Publicerad den av
Svara

Här kommer helgens internationella genomgång. Den börjar i Italien där det var ren guldfinal sent på söndagskvällen.

I Italien funkar det ju så att om två lag slutar på samma poäng i toppen skall de spela ren final om guldet. Så blev det i år, och i går gjorde därför Juventus och Brescia upp om guldet i Novara om titeln.

Det blev en riktig rysare som slutade 0–0 efter 90 minuter. Det var även mållöst efter en halvtimmes förlängning, vilket innebar straffläggning. Även den var jämn. Efter grundomgången stod det 4–4.

Men i första särskjutningsomgången gjorde Juventus mål, medan Brescia missade sin. Guldet således till Juventus.

Turinklubbens första år med damlag får således klassas som en stor succé. Laget vann 20 av 22 matcher och tog alltså hem guldet. Det blir spännande att se hur Juve satsar vidare, om det exempelvis kommer att bli några svenska spelare i laget framöver. I år har man haft nordiskt i form av norska Ingvild Isaksen och finska duon Tuija Hyyrynen och Sanni Franssi.

När det gäller svenskt i Italien har Jenny Hjohlman haft en kanonhelg. Hon spelade nämligen en huvudroll när hennes CF Florentia gick upp i serie A efter 3–0-seger i den direkt avgörande kvalmatchen mot Roma CF.

Hjohlman drog upp anfallet som ledde till 1–0-målet och hade flera högklassiga chanser före paus, dock utan att lyckas förvalta någon. Efter paus klev dock svenskan fram och fixade 2–0 med ett riktigt solomål.

I och med segern gör Hjolman Stephanie Öhrström och Julia Molin sällskap i serie A till hösten.

Så till Tyskland, och ett nytt straffdrama. I lördags avgjordes den tyska cupfinalen mellan Wolfsburg och Bayern München. Och precis som i den italienska ligafinalen var det 0–0 efter såväl 90 som 120 minuter.

Jag har inte sett matchen, men utifrån de två klipp med höjdpunkter jag sett, så fick de 17 692 i Köln uppleva en match med fullständigt fantastiskt målvaktsspel.

Både Manuela Zinsberger och Almuth Schult höll alltså dels nollan i själva matchen, sedan räddade de två straffar vardera i straffläggningen. Eftersom Bayern dock även drog en straff i ribban blev det 3–2 till Wolfsburg – och Nilla Fischer fick återigen höja pokalen.

Det var fjärde året i rad som Wolfsburg tog hem den tyska cupen, DFB-pokal. Höjdpunkter från finalen finns dels här, dels här:

Nästa anhalt blir England, där WSL nu är färdigspelad. Det blev Manchester City som tog den andraplats som leder till Champions League. Laget vann med 3–0 hemma mot Everton och höll därmed undan med en poängs marginal för Arsenal.

Citys svenska spelare, Julia Spetsmark, har bara spelat 72 minuter i ligan, och hon har bara ingått i matchtrupperna två gånger de senaste tre månaderna. Klubbyte på gång?

Chelsea var ju redan klara mästarinnor. När de vann sin avslutningsmatch med 3–2 i Liverpool var Magdalena Eriksson enda svenska i startelvan. Jonna Andersson byttes in i 59:e i underläge 2–0 och fick således vara med om lagets vändning.

Chelsea har rullat en del på spelare. Eriksson var den svensk som spelade flest, med 15 av 18 ligamatcher. Hedvig Lindahl och Andersson spelade tio matcher vardera.

Den sista svenska spelaren i ligan är ju Arsenals Jessica Samuelsson. Hon hann bara med två ligamatcher innan hon drog på sig den fotskada hon nu skall vara så gott som frisk från.

Skytteligan vanns av Birminghams Ellen White på 15 mål närmast före Citys Nikita Parris på elva och Liverpools Beth England med tio mål.

Jonna Andersson blev bästa svenska målskytt med fyra fullträffar. Magdalena Eriksson gjorde två. Ingen mer svensk blev målskytt i WSL den här säsongen.

Vidare till Frankrike där alltså helgens toppmatch spelades redan i fredags, då Lyon och PSG spelade 0–0, bland annat efter straffräddning från PSG:s Tiane Endler.

Således kommer både Lyon och Wolfsburg till torsdagens Champions Leaguefinal med mållösa matcher i ryggen. Blir det nytt straffdrama då, tro?

I lördags tog Montpellier sista halmstrået för att snuva PSG på andraplatsen genom att vinna med 2–0 borta mot Lille. Det var en seger som verkar ha suttit hårt inne, då båda målen kom under de sista tio minuterna.

Såväl Linda Sembrant, Sofia Jakobsson som Stina Blackstenius ingick i Montpelliers startelva. De två förstnämnda spelade 90 minuter, medan Blackstenius fick kliva av efter en halvtimma. De båda svenska forwardarna har lidit av lite måltorka på sistone. För båda kom senaste ligamålet mot PSG den 1 april.

Inför slutomgången är dock Blackstenius kvar på fjärde plats i skytteligan med sina tolv fullträffar. Skytteligan leds fortsatt av Ada Stolsmo Hegerberg på 30 mål.

Norskan har missat två omgångar på grund av skada, det bidrar till att hon får svårt att slå slå ut sig själv från topp fem när det gäller flest gjorda mål på en säsong i D1 Feminine. Den topplistan ser ut så här:

42 mål: Sandrine Bretigny, Lyon, 2006/07
38 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2004/05
36 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2005/06
34 mål: Lotta Schelin, Lyon, 2014/15
33 mål: Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon, 2015/16

Slutligen skickar jag ett stort grattis till finsk damfotboll. I dag avgörs ju nämligen F17-EM. I kväll är det final mellan Tyskland och Spanien.

Men redan vid lunchtid har man för ovanlighets skulle spelat en match om tredje plats, det brukar ju inte förekomma bronsmatcher i Europamästerskap. Den matchen spelades eftersom Europa bara har tre platser i höstens F17-VM i Uruguay, det var alltså en ren VM-kvalmatch mellan England och Finland.

England tog en tidig ledning, men Finland vände till 2–1-seger – och är VM-klart. Kul.

Diverse händelser utanför EM

Publicerad den av
40

Mitt fokus har varit ganska hårt riktat mot EM de senaste veckorna. Men det har ju hänt en del på andra håll under och just efter mästerskapet.

Först händer det saker kring FC Rosengård. Att Caroline Seger är på gång har man ju hört länge. Och nu verkar affären ha tagit fart på allvar.

Att Rosengård även skulle försöka värva Kosovare Asllani var lite mer överraskande, även om Therese Sjögran har varit bra på att locka till sig sina gamla landslagskompisar.

Apropå Rosengård kom beskedet om nyförvärvet Simone Boye Sörensen:s knäskada. Det handlade om en lite broskskada, vilket är glädjande ur den synvinkeln att det bör innebära kortare konvalescens än om exempelvis korsbandet gått av.

Men egentligen är inte broskskador så långt ifrån glädjande man kan komma, eftersom brosk aldrig går att laga eller återbilda. En broskskada gör att knät aldrig kommer att kunna bli friskt igen.

Med alla de här förändringarna känns det som att Rosengård kommer att få det väldigt tufft att ta in de där fem poängen man ligger bakom LFC. Det riskerar att ta ett tag att få ihop det nya laget, och den närmaste dryga månaden väntar ju bland annat cupfinalen och den andra seriefinalen mot Linköping.

* Under EM har det spelats en spännande träningsturnering i USA, kallad Tournament of Nations. Det var andra gången i år USA bjöd in tre toppnationer för fyrnationsturnering. Den här gången var det Australien, Brasilien och Japan det handlade om.

Och återigen misslyckades USA med att vinna. Det blev Australien som tog hem cupen, efter 1–0-seger mot USA, 4–2 mot Japan och förkrossande 6–1 mot Brasilien.

USA är inne i en riktig svacka. I och med förlusten mot Australien har man nu förlorat tre matcher på hemmaplan samma år, vilket inte hör till vanligheterna. Man var även väldigt illa ut mot Brasilien, underläge med 3–1. Fast en bra slutspurt gjorde att amerikanskorna vann den matchen:

Australiens seger innebär att 2017 har inneburit följande segrar i olika turneringar:

EM: Nederländerna
She Believes Cup: Frankrike
Algarve cup: Spanien
Tournament of Nations: Australien
Cypern cup: Schweiz

Fem turneringar med fem ”nya” segerlag. Den internationella damfotbollen håller verkligen på att breddas.

* Kollar vi lite på det svenska landslaget blir det spännande att se var som kommer att hända under Peter Gerhardsson:s ledning. Inte minst vilka uppställningar/spelsätt han väljer. Gerhardsson brukar för övrigt inte gilla att prata i sifferkombinationer typ 3–5–2 eller 4–4–2 eftersom spelsätt är mer komplicerade än så.

Han har givit flera intervjuer den senaste tiden där man kan hitta lite ledtrådar om vad som väntar, de flesta länkarna finns i slutet av det här inlägget från bloggen Spelare 12. Gerhardsson var även dagens gäst i P4 Extra häromdagen, det samtalet hör du här.

När jag nyligen kollade ett referat på svenskfotboll.se från förra året reagerade jag över att Emilia Brodin ingick i den svenska laguppställningen. Det visade sig att det är Emilia Appelqvist som har gift sig och numera har ett nytt namn.

* Kanske kan Antonia Göransson framöver återigen bli aktuell för vårt landslag. Hon har i sommar skrivit på för italienska mästarinnorna Fiorentina.

Fiorentina kommer till hösten att utmanas av det nya damlaget i Juventus. Turinklubben har värvat friskt från Brescia, och presenterade i dag norska landslagsspelaren Ingvild Isaksen samt Sverigebekanta finskan Tuija Hyyrynen.

* En av sommarens mest intressanta övergångar är att Eskilstuna värvade AIK:s talang Loreta Kullashi. Det blir kul att se hur Kullashi hävdar sig i allsvenskan. Det blir även intressant att se hur AIK klarar sig utan sin måldrottning.

Initialt verkar man ha det lite tufft. AIK föll ju nämligen i går mot Uppsala i återstarten av elitettan. Ett resultat som innebär att AIK tappar mark i kampen om de båda damallsvenska platserna. Avståndet upp till Kalmar är numera fyra poäng.

* På internationell nivå har det startat ett nytt Europamästerskap, det är F19-EM som är i gång på Nordirland. Jag har inte jättebra koll på lagen, men vet att Tyskland och Spanien har bra lag i den här årgången. Båda vann också i går i första gruppspelsomgången mot Skottland respektive Nordirland. Noterbart att framgångarna fortsätter för Nederländerna, som vann mot Frankrike i går. Sista segerlaget var England som besegrade Italien.

Underbart engagemang kring Mallbacken

Publicerad den av
10

Det är i och för sig väldigt tidigt på säsongen och framför allt Mallbacken har absolut damallsvensk potential.

Men det har varit en jobbig omgång för damallsvenskans båda bottenlag. Både AIK och Mallbacken var på väg mot poäng, men föll med sena uddamål. Dessutom vann Umeå i Göteborg och UIK visade att man inte tänker vara något bottenlag.

Jag har inte sett någon av dagens matcher i sin helhet, utan har kikat på matcherna några minuter då och då. Det jag såg var AIK klart underlägset i Vittsjö, men Stockholmslaget höll ändå på att kämpa till sig en högst efterlängtad poäng.

Ett sent mål från Linda Sällström avgjorde dock matchen. För skadeförföljda Sällström var det förstås otroligt kul och efterlängtat att återigen få göra ett segermål. Även om jag spelat på mycket lägre nivå än Sällström har jag gått igenom ett par årslånga knä-rehabiliteringar och vet hur underbart det är att vara tillbaka på planen – och äntligen göra mål igen. Jag gläds alltså vansinnigt mycket med finländskan i dag.

Nästan lika mycket lider jag med AIK som ju behöver få med sig något eller några positiva resultat in i VM-uppehållet. Trots att laget spräckte målnollan framåt blev det en ny, tung förlust.

För Mallbacken var dagens förlust minst lika bitter. Av det jag såg tyckte jag att värmländskorna var minst lika bra som Kristianstad – om inte bättre. Ändå lämnade man Vilans IP poänglöst.

Mallbacken är ju damallsvenskans fula ankunge, ett lag man gärna önskar framgång. Jag gillade klubben redan innan jag läste Offside nummer 2 2013. Men efter den korta texten om klubben där växte respekten. Där sa Mallbackens ordförande Sven Eriksson följande:

”I dag anses lyxiga anläggningar vara viktigare än engagemang. I byn Mallbacken bor det omkring 80 personer. Nästan alla ställer upp för laget. Några bakar bröd som vi säljer på matcherna, andra kokar kaffe eller tvättar tröjor. Det är den föreningskänslan som tagit oss tillbaka till allsvenskan.”

Nu är Strandvallen alltså en damallsvensk arena igen. Kanske kan duktiga forwardsparet Mimmi Larsson och Madelen Janogy se till att den även är det 2016. Som jag ser det är Larsson för tillfället en av damallsvenskans allra bästa forwards – en urstark spelare med förmåga att skapa chanser helt på egen hand. Hon är en forwardstyp som saknas i den svenska VM-truppen.

I går var jag för andra gången på en vecka och kikade på en forward som är uttagen i nämnd VM-trupp, Umeås Jenny Hjohlman. Hon var helt klart piggare mot Göteborg än mot Jitex i tisdags. Och i slutminuterna visade Hjohlman VM-klass när hon vred in 3–1-målet.

Faktum är att det Umeå jag såg i tisdags och det jag såg igår var två hela olika lag. Det var bara tre byten mellan startelvorna, men det var byten som märktes genom att laget fick lite mer fart och spets. Faktum är att jag tycker att Maria Bergkvist tog en klar seger i coachmatchen mot Stefan Rehn. Umeå spelade ett utmärkt försvarsspel där Göteborgs båda duktiga kantspelare Elin Rubensson och Lieke Martens inte fick de ytor de behöver, och där viktiga forwarden Sara Lindén hölls utanför spelet.

Efter 45 minuter ledde Göteborg med 1–0 trots att Umeå hade varit det bättre laget. Jag bytte några ord med tv-experten Malin Swedberg i paus. Vi var överens om att Umeå varit spelmässigt bra, men att laget saknade både nödvändig spets och kreativitet kring Göteborgs straffområde. Några minuter senare var det 1–2…

UIK kändes inte som ett bottenlag. För dem var det förstås otroligt viktigt att både Hjohlman och Lina Hurtig fick göra mål. Hurtig växte för övrigt flera klasser efter sin fullträff. Får hon träna rejält under VM-uppehållet borde hon kunna bli en riktig attraktion i damallsvenskan till hösten.

Allra bäst i Umeå i går var dock mittbacken Tuija Hyyrynen som var defensivt stabil och som stod för ett stort antal precisa uppspel på fötterna på landsmaninnan Emmi Alanen. Skall jag ta ut Umeås tre bästa spelare för dagen blir det de båda finländskorna tillsammans med 2–1-nickaren Rita Chikwelu.

Petningar och Musovics härliga inställning

Publicerad den av
5

I idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet är det matchvinnare och stjärnor som får de stora rubrikerna. Det är dem som vi i media vill prata med vid presskonferenser eller i de mixade zoner där vi möter spelarna. Där är det sällan grovarbetare och bänkspelare som drar till sig intresset.

Men det finns undantag. När en VM-trupp presenteras handlar mediebevakningen i princip alltid om spelarna längst ut på bänken – och om de som hamnar utanför truppen.

Jag läste att Pia Sundhage skall ha sagt så här i Nyhetsmorgon i tisdags:

”Jag tror inte att jag gjorde ett bra jobb i går på presskonferensen. Det pratades om skador, om spelare som inte spelat 90 minuter. Men vad jag ser framför mig är en centrallinje i stjärnklass. Jag får skärpa till mig. Det här är ett lag som jag verkligen tror på.”

Som bekant håller jag inte med Sundhage om hur truppen formerats. Men jag tycker att Sundhage gjorde ett bra jobb vid själva presskonferensen. Jag vet inte hur hon skulle ha gjort för att få fokus på centrallinjen – det var ju fullständigt självklart att spelare som Lotta Schelin och Caroline Seger skulle komma med i truppen. Alltså var nyhetsvärdet kring de uttagningarna noll och intet.

Dessutom är det ju så att de som säger bäst grejer i samband med trupputtagningar är de spelare som tar de sista platserna och kanske framför allt de som hamnar utanför truppen.

Alltså är det naturligt att fokus de senaste dagarna har varit riktat mot spelare som Sofia Lundgren, Antonia Göransson, Magdalena Ericsson, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och framför allt Zecira Musovic. Det är på samma sätt som Kosovare Asllani fick uppmärksamheten vid truppresentationen 2011.

Men när mästerskapet väl var igång pratades det väldigt lite Asllani. Sundhage kan alltså vända fokus mot sin centrallinje genom att se till att den presterar toppresultat i Kanada.

Men i några dagar till får hon räkna med att de nobbade spelarna snor uppmärksamheten. Som nämnda Musovic. Hon har som bekant en högst läsvärd blogg. Där skrev hon så här dagen efter trupputtagningen:

”Jag är en extrem vinnarskalle och i går kändes det som om att jag förlorade. Jag förlorade kampen om att ta mig in i Sveriges trupp. Väldigt besviken och irriterad för stunden, svor jag högt framför TV:n. Jag ville med. Jag ville ta nästa steg i min karriär.”

Hon skriver också att hon tänker använda det här som tändvätska och hon tackar media för allt stöd:

”Media är inte alltid spelarens bästa vän, jag vet. Den dagen kommer jag däremot inte googla på mitt namn, jag lovar. Men nu, alla mediamänniskor, har ni varit plåster på såren. Eller t.o.m har ert förtroende lindat in såren i bandage av bästa kvalité.”

Musovic kommer vi definitivt att både få se och höra mer av i framtiden, var så säkra. Förhoppningsvis slipper vi dock att sakna henne under VM-slutspelet…

I tisdags åkte jag för övrigt till Åbyvallen för att kolla in en VM-spelare, Jenny Hjohlman. Det handlade om cupkvartsfinalen Jitex–Umeå 0–2, en match som jag kunde ha varit utan.

Umeå har gjort mål

Umeå har gjort mål

Det var nämligen regnigt, kallt och tyvärr vansinnigt tråkigt. Jitexmålvakten Emma Lind gjorde en grov målvaktstavla direkt i första minuten vilket ledde till att Tuija Hyyrynen:s lösa frispark gick i mål. Sedan handlade resten av matchen om att Umeå rullade runt bollen på Jitex planhalva. Dock hade man väldigt svårt att skapa målchanser.

Hade jag inte vetat att Jenny Hjohlman ingick i VM-truppen hade jag inte gissat på det. Hon var nämligen blek och skapade knappt något. Jag har alltid gillat Lina Hurtig. Hon var lite mer delaktig i spelet än Hjohlman, men det känns faktiskt som att Hurtig är sämre nu än hon var för två år sedan. Det lyser inte längre av självförtroende kring Hurtig som det gjorde tidigare. Förhoppningsvis reser hon sig igen och blir den landslagsspelare som jag hela tiden har trott att hon skall bli.

Känslan är att både Hjohlman och Hurtig måste lyfta sig ett par klasser om Umeå skall slippa undan bottenstrid i damallsvenskan. Laget spelade alltså mest runt och saknade konstruktiva idéer. Den enda som visade riktig vilja att gå mot mål var högerbacken Hanna Glas.

Hanna Glas

Hanna Glas

Defensivt gick det inte att bedöma laget då Jitex var extremt blekt i offensiven. Däremot gjorde elitettanlaget en stabil insats i försvarsspelet. Matchen hade kanske kunnat bli intressant om inte gästerna fått det där 1–0-målet redan i matchupptakten.

Apropå elitettan har Djurgården i dag förlorat med 3–1 borta mot IFK Kalmar i den serien. Det innebär att Hovås/Billdal nu är enda obesegrade laget – de leder dessutom serien. Hovås är en poäng före Djurgården, Kvarnsveden och LB07.

Hovås är som bekant ett förortslag i Göteborgs södra delar. I går kikade jag på tv på ett framgångsrikt damlag från Göteborgs norra förorter, Sävehov.

Jag tar upp det för att jag tycker att det är så härligt att se ett svenskt damlag som har en taktfast, engagerad hejaklack. En hejaklack som skapade en underbar inramning kring den femte och avgörande SM-semifinalen mot Skövde.

På söndag är det damallsvensk seriefinal mellan Rosengård och Eskilstuna. Tyvärr räknar jag inte med att det kommer att vara någon lika medryckande ljudkuliss från Malmö IP.

Sussie Nilsson är inte längre svensk

Publicerad den av
Svara

Sverige har målvaktsproblem. Då släpper vi i väg en av våra mer talangfulla spelare till Serbien. För från och med i dag kan vi inte längre använda Susanne Nilsson.

Susanne Nilsson

Susanne Nilsson

Den Kristianstadsbördiga Sunnanåmålvakten gjorde nämligen VM-kvaldebut för Serbien i eftermiddags. Och hon höll nollan när serbiskorna vann med 3–0 borta mot Malta. Därmed kan vi alltså stryka ett namn från listan över tänkbara, framtida landslagsmålvakter.

Personligen har jag trott på Nilsson ända sedan jag såg henne som 15-åring spela upp Boråsklubben Byttorps IF i division 1. Den spontana reaktionen då var att den här tjejen kommer att stå i Sveriges A-landslag framöver. Känslan sedan dess har varit att jag skulle kunna få rätt. Men nu vet vi – Sussie Nilsson blir aldrig svensk A-landslagsmålvakt.

Elise Thorsnes

Elise Thorsnes

* I övrigt i dag vann Norge som väntat i Grekland. 5–0 blev det, ett resultat som tar norskorna ett steg närmare VM-slutspelet i Kanada nästa år.
En damallsvensk spelare fanns med på planen i den matchen, nämligen Linköpings nyförvärv Kristine Minde. Det var just hon som bröt isen med sitt 1–0-mål på övertid i första halvlek. Då hade Maren Mjelde kostat på sig att missa straff. Efter paus rullade målen in, och Elise Thorsnes blev tvåmålsskytt.

Melania Gabbiadini

Melania Gabbiadini

* Italien hakar på Spanien i grupp 2. Det är mellan de båda lagen gruppsegern står. Och båda de lagen vann sina matcher i dag. Först blev Melania Gabbiadini enda tvåmålsskytt när italienskorna vann med 6–1 hemma mot Tjeckien i eftermiddags. I det tjeckiska laget spelade för övrigt Örebrotvillingarna Lucie och Irena Martinkova hela matchen.

Nu i kväll körde sedan Spanien över Makedonien, och vann med hela 12–0. Jag hade tänkt att se matchen, men fick inte streamen att funka mer än några sekunder här och där. Men jag noterar att det var 40–0 i avslut till Spanien när makedonskorna fick till sitt första, så ur spänningssynpunkt var det ingen katastrof att missa matchen.

Här blev Tyresös Veronica Boquete tremålsskytt. Än värre var inhopparen Natalia Pablos. Hon spelade 35 minuter och gjorde hela fem mål. Spanjorskorna hade även en tvåmålsskytt i Sonia Bermudez, medan före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso gjorde ett.

* Ur svensk synvinkel var eftermiddagens träningsmatch mellan Finland och Skottland intressant. Den slutade med finsk 3–1-seger.

Jag såg cirka 70 minuter av den parallellt med att jag kollade in OS. Jag känner inte att resultatet speglade matchen. Finskorna inledde starkt, och spelade riktigt fin fotboll. Deras 1–0-mål var rättvist. Sanna Talonen satte dit en retur efter en riktig målvaktstavla. Skottland växte dock in i matchen, och när Kim Little äntligen satte kvitteringen hade skotskorna haft en mängd kanonlägen.

Ju längre matchen led, desto mer tydligt blev det att Skottlands viktigaste anfallsvapen är Littles fina bollar ut mot snabba högeryttern Lisa Evans. Pia Sundhage får se till att ha tätat sitt vänsterförsvar tills mötena med skotskorna. För även om Evans kanske inte är riktigt lika snabb som Elodie Thomis, så är det samma spelartyp som väntar.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

Evans inspel borde ha lett till flera skotsla mål. Men halvdan skärpa i straffområdet kombinerat med storspelande Minna Meriluoto (första halvlek) och Tinja-Riikka Korpela (andra) hindade skotskorna från att göra fler mål. Och de sista fem minuterna kunde Annika Kukkonen och Adelina Engman ge Finland segern. Även Kukkonens mål luktade för övrigt svagt målvaktsspel.

Engmans avslut tycker jag om. När chansen kom mitt i straffområdet valde hon att bara rulla bollen mot målet, med bred marginal till stolpen. Är man bara tillräckligt nära mål är riktningen på avslutet mycket viktigare än kraften.

Finlands startelva: Meriluoto – Katri Nokso-Koivisto, Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Susanna Lehtinen – Heidi Kivelä, Nora Heroum, Kukkonen, Emmi Alanen – Talonen och Engman.

* Själv satt jag och funderade i eftermiddags varför så många VM-kvalmatcher spelas just en torsdagseftermiddag. Det enda rimliga svar jag kunde komma på var att de olika ländernas landslag har så låg status i sina hemländer att de inte får spela på arenor med elljus. Därför måste de spela innan det mörknar. Någon som vet om jag är rätt ute?

* Genom den utmärkta sammanställningen av dagliga, svenska damfotbollsnyheter som finns på den här adressen hittade jag ett långt, men väldigt intressant amerikanskt reportage som jämför damallsvenskan och NWSL. Har man lite tid är det läsvärt.

* Slutligen finns det nu ett klipp där Panos Papadoupolos pratar om sin inblandning i Jitex. Och nej, jag är fortfarande inte upprörd i dräktfrågan:

Johanna Almgren

Johanna Almgren

Tillagt i efterhand: Glömde att skriva att Johanna Almgren i dag har genomgått ytterligare en knäoperation. Så mycket mer vet jag inte. Inte mer än att det tyvärr inte verkar finnas något slut på hennes skadeproblem.

En analys av alla EM-lag

Publicerad den av
Svara

Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.

Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.

Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.

Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…

Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.

Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:

OS 2008:
Japan            +3      4
Kanada        +–0     4
—————————
Nordkorea      –1     3

EM 2009:
England     +–0      4
Norge          –3       4
—————————-
Danmark     –1       3

OS 2012:
Kanada            +2      4
Nya Zeeland  +–0      3
—————————-
Nordkorea       –4      3

Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.

Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:

Lagbild på Island

Islands startelva mot Sverige i Växjö

12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.

Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.

Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.

Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.

Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.

De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.

Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.

11) Ryssland
Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.

Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.

En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.

Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.

Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.

Annica Sjölund

Annica Sjölund

10) Finland
Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.

Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.

Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.

Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.

Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

9) Spanien
Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.

Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.

Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).

Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.

Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.

Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.

Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.

Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete

8) Italien
Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.

Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.

Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.

En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.

Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.

Daphne Koster

Daphne Koster

7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.

Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.

Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.

Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.

Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.

Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.

Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.

Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.

Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.

Trine Rönning

Trine Rönning

5) Norge
Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.

Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.

Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.

Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.

Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.

Casey Stoney

Casey Stoney

4) England
Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.

Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.

England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.

England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.

Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.

Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.

Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

3) Sverige
Pia Sundhage har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.

Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.

Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.

Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.

Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

2) Frankrike
För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.

Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.

Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.

Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.

Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.

Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.

Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Anja Mittag

Anja Mittag

1) Tyskland
EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.

I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.

Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.

Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.

Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.

De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.

I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.

Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.

Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:

Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island

Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien

Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.

På onsdag kan guldstriden avgöras

Publicerad den av
1

Tyresö fortsätter att gå som tåget i damallsvenskan, och vinner laget i Malmö på onsdag känns guldstriden redan avgjord.

För som jag ser det behöver LdB FC Malmö ta minst fyra poäng på de båda mötena med Tyresö för att ha en chans att vinna serien. Minst.
För Tyresö är så stabilt att det kanske till och med krävs att skånskorna tar full poäng i de inbördes mötena.

Malmö spelar alltså lite med kniven mot strupen hemma på Malmö IP på onsdag. Förlust och Tyresö är sex poäng och minst 13 mål före. Det är ett försprång som Malmö knappast lära kunna ta in.

Som jag skrivit ett par gånger tappade Tyresö elva poäng i fjol. Snittet hittills i år har talat för att de kanske till och med kommer att ge bort färre poäng än så. Malmö har redan tappat sju poäng. Förlust på onsdag och ni kan själva räkna ut vilka marginaler som LdB FC har kvar för höstens elva omgångar…

I dag vann både Tyresö och Malmö klara, och väntade segrar. Christen Press gjorde ett äkta hattrick i andra halvlek när TFF besegrade Kristianstad med 5–1 (2–1) och Malmö vann med 3–0 borta mot Sunnanå.

Två av Tyresös mål finns på det här klippet.

Apropå Tyresö så konstaterade förbundskapten Pia Sundhage till SVT att landslagets centrala mittfältspar Caroline Seger och Lisa Dahlkvist har ganska väsensskilt andra roller i klubblaget.
Det hon indirekt sa är förstås att landslaget inte gynnas av att de dagligen tränar på att spela ett annat spel än vad som väntar i EM.

I Tyresö är fördelningen anfall försvar kanske 80–20, medan det i landslaget är närmare 50–50. Följden blir att man kan agera på ett ganska annorlunda sätt. Dahlkvist konstaterar också till SVT att:

”Jag tror inte att Pia vill se mig spela så här i EM.”

Jag ifrågasatte nyligen Seger här i bloggen. Och hennes risktagande har betydligt större berättigande i Tyresö, som dominerar sina matcher, än i landslaget där vi har ganska svårt att föra matcher.
Seger måste alltså spela mer rejält i landslaget, och ta mindre risker.

Om guldstriden kan få ett avgörande på onsdag så ändrade bottenstriden utseende i dag. Både Vittsjö och Jitex vann segrar som tog de närmare mittenskiktet än nedflyttningsstrecket.

För Jitex blev inhopparen Sofia Andersson matchhjälte i 89:e minuten i Örebro. Då hade hon varit på planen i tre minuter. För framspelningen svarade en annan inhoppare, Leena Puranen. Jag gissar att Stefan Rehn var ganska nöjd med sina byten i dag…

Vittsjö vann klart mot Umeå, 3–0. I UIK var både Lina Hurtig och Tuija Hyyrynen tillbaka i startelvan. Det hjälpte alltså föga, mot ett Vittsjö som äntligen verkar ha fått upp farten igen. Två av fjolårets hetaste spelare i damallsvenskan; Emma Sjödahl och Sofie Andersson gjorde mål i dag. För Andersson var det årets första. För ett år sedan var hon så glödhet att jag tyckte att hon borde ha testats i landslaget. I år känns det inte aktuellt.

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Noterbart från den matchen också att Caroline Jönsson vaktade Umeås mål. Den före detta landslagsmålvaktens nästa sista, eller allra sista, match blev nog inte vad hon räknat med. Umeå har redan matchat in sin ersättare, Malin Reuterwall – en målvakt som jag tycker utstrålar lugn och stabilitet. Kanske kan Reuterwall vara ett framtida namn för landslaget?

I övrigt i damallsvenskan i dag gjorde Pernille Harder sitt sjunde mål för året, och blev matchvinnare för Linköping mot Mallbacken. Dessutom vann Göteborg i Piteå, vilket innebär att Piteås möte med Sunnanå på midsommarsöndagen blir ännu mer viktigt för norrbottningarna.

* I dag färdigspelades den danska ligan. Det har sedan länge varit klart att Bröndby skulle vinna. I och med dagens 6–1-seger mot tvåan Hjörring går mästarinnorna genom säsongen obesegrade.

* I England gjorde Toni Duggan hattrick för Everton när man vann med 4–1 borta mot Chelsea. Sofia Jakobsson gick mållös av planen, och tappade ledningen i skytteligan till Duggan – som står på fem mål, ett fler än Jakobsson.

* Enligt en obekräftad siffra jag sett var det 787 000 fransmän som följde cupfinalen på franska Tv4 i går. Känns som en väldigt bra siffra. Kul. Någon publiksiffra från matchen har jag inte sett, men känslan var att arenan i Clermont var ganska välfylld.

* Slutligen en liten utblick till USA och NWSL. Efter veckans täta matchande toppas nu skytteligan av duon Abby Wambach och Alex Morgan – båda på sex mål. Den haltande tabellen toppas fortfarande av Sky Blue och Portland, båda på 22 poäng. Gapet ner till trean är åtta poäng, men lagen bakom har spelat två respektive tre matcher färre, och kan minska luckan.

Hurtig: ”En konstig regel”

Publicerad den av
Svara

Jag var en av 912 betalande åskådare på Åbyvallen i kväll. Jag gjorde framför allt utflykten till Mölndal för att kolla in Lina Hurtig.

Visst fick jag se henne – men inte i spel. Hon har problem med lårets baksida, och tvingades titta på när hennes Umeå föll med 2–1 mot ett stabilt Jitex.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Efter matchen pratade jag lite kort med Hurtig. Min huvudfråga var vad hon tycker om den nya bestämmelsen som säger att man inte får spela i båda stora EM och i F19-EM. Svaret löd:

”Jag tycker att det är en konstig regel.”

Jag håller i högsta grad med. Det är en rätt galen regel, som sänker kvaliteten på Uefas tävlingar rejält.

Vi vet ju ännu inte om Hurtig och Marija Banusic kommer med till stora EM. Men gör de det får de alltså inte chansen att spela F19-slutspelet i höst. Och därmed minskar Sveriges chanser att kvala in till nästa års F20-VM i Kanada.

Som Lina Hurtig uttrycker det:

”Lite tråkigt är det allt…”

Får hon välja slutspel blir det förstås hemma-EM, även om hon inser att speltiden där riskerar att bli begränsad.

I exempelvis Norge är det självklart att Norges F19 inte kommer att kunna använda sina toppspelare Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg i höstens slutspel. Det innebär ju dels att det mästerskapet tappar två stora affischnamn. Dessutom innebär det att Europa riskerar att få sända ”fel” lag till F20-VM nästa år.

De bästa lagen kan missa VM på grund av att det har för bra spelare. Så visst är väl det här en väldigt konstig regel?

Apropå Lina Hurtig är det förresten oroväckande att hon har problem med baksida lår. Det är en otrevlig typ av skada – som kan innebära att hon inte ens kommer att kunna vara aktuell för EM.

I Hurtigs frånvaro fick jag ägna min studieresa åt att kolla in de andra blivande EM-spelarna som intog Åbyvallens konstgräs. Den som lyste överlägset starkast var Annica Sjölund. Inte nog med att åländskan gjorde två mål, hon lyfte Jitex anfallsspel rejält.

Jitex jublar

Jitex jublar

Sjölund nickskarvade, höll i bollen, spelade klokt – och sköt ett läckert skott i krysset. I sin första damallsvenska match från start sedan hon drog av korsbandet i augusti i fjol visade Sjölund att hon är på väg mot EM-formen. Jag gissar att Andreé Jeglertz njuter av det beskedet.

Det läckra skottet i krysset betydde 2–1 till Jitex, och kom bara minuten efter att Emmelie Konradsson hade kvitterat för Umeå. När Sjölund joggade tillbaka mot egen planhalva efter sin fullträff så hörde jag hur tränare Stefan Rehn ropade:

”Annica – sträckt vrist…”

Jo, det var det allt.

Sverige möter ju Finland i Göteborg den 13 juli. Jitex kommer att ha tre spelare med i den finska truppen då. Utöver Sjölund lär även målvakten Minna Meriluoto och yttermittfältaren Leena Puranen ha varsin plats.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

Meriluoto är en väldigt bra linjemålvakt. Hon sattes inte på några svåra problem i dag. Men hon visade ändå svaghet i tajmingen vid ett par fasta situationer. Jag har sett henne vara snett ute på sådana förr. Det lär säkert Pia Sundhage och hennes Finlandsspioner också känna till. Hoppas vi kan utnyttja det på Gamla Ullevi i juli.

Puranen började på bänken, och fick bara göra ett 20 minuter långt inhopp. På den tiden hann hon inte göra några större avtryck i matchen.

Vid avspark var för övrigt Jitex nere på nedflyttningsplats i serien. Men nu är man uppe på åttonde plats.

En underskattad spelare i Jitex, som nästan alltid varit lysande när jag sett henne är lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson. Dagens match var inget undantag. Med tanke på hur mittbackssituationen är i landslaget skulle kanske Karlsson ha givits chansen i Brasilientruppen. Hon spelar klokt och läser spelet på ett alldeles utmärkt sätt. I dag såg hon till att varken Jenny Hjolman eller Konradsson kunde komma loss.

De båda var trots det inblandade i alla de få farligheter som Umeå hade. Dagens Umeå var verkligen ett rejält brandskattat lag. Utöver Hurtig och långtidsskadade Emma Berglund och Hanna Folkesson saknades även finska ytterbacken Tuija Hyyrynen i startelvan.

För ett lag med ganska tunn trupp är det förstås fyra riktigt tunga avbräck. Tränare Joakim Blomqvist överraskade lite genom att spela Therese Boström som högerback, och ersätta Folkesson på centralt mittfält med Johanna Nyman. Senast jag såg dem var Nyman högerback och Boström central mittfältare.

Som sagt kom inte Jenny Hjolman loss i dag. Jag tippar på att hon saknade Hurtig en hel del. Hjolman är ju utanför Brasilientruppen. Där är däremot Emmelie Konradsson med. Hon blev målskytt i dag, när hon serverades öppet mål av Hjolman efter en kort hörnvariant där forwarden fick bollen av Elin Landström och tog sig fram längs kortlinjen. Konradsson visade fin bollbehandling, och god fart i en del sekvenser. Men hon lyckades utöver målet inte skapan några fler vassa målchanser för sig själv.

Faktum är att Umeå utöver sitt mål inte hade så många farligheter. Det var oroligt vid ett par hörnor, men den stora kvitteringsmöjligheten fick Linnéa Ågren bara några minuter efter Sjölunds 2–1-kanon. Snyggt framspelad av just Hjolman blev Ågren helt ensam med Meriluoto. Men finländskan tilläts vinna den duellen lite väl enkelt.

Umeå behöver verkligen få tillbaka ett par av sina saknade landslagsspelare fort. För dagens upplaga av UIK slutar inte på tabellens övre hälft.

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

* Jag nämnde André Jeglertz och besked som väcker känslor tidigare. Om Sjölund gladde i dag så fick han, Finland och Mallbacken även ett tråkigt besked. Maija Saari har dragit av korsbandet i ena knät och missar såväl EM som resten av säsongen.

Korsbandseländet verkar aldrig ta slut. Saari blir spelare nummer tio i damallsvenskan att drabbas. Vill det sig illa har vi snart besked nummer elva. För Lidija Kulis knäskada verkade också vara allvarlig.

* Mallbacken har det tungt. Värmlandslaget blev inte bara av med sin finska mittback i dag. Man föll även hemma i bottenmötet med Vittsjö med 3–1.

Det var lagets första förlust på Strandvallen på tre år. Om man inte räknar med den strukna matchen mot Dalsjöfors i fjol – vilket jag nog tycker att man skall. Boråslaget vann då med 1–0. Men på grund av klubbens konkurs räknas inte den matchen längre.

I och med förlusten riskerar Mallbacken nu att befinna sig under nedflyttningsstrecket när halva serien är spelad. För jag tror inte att de tar poäng mot Linköping eller Linköping. Och nästjumbon Piteå har bra chanser att vinna mot Sunnanå efter midsommar.

Sunnanå verkar nämligen fortsatt vara en bra bit från damallsvensk klass. I dag vann Kristianstad med 5–1 mot Skelleftelaget. Nyblivna landslagsspelaren Marija Banusic gjorde mål redan i första minuten.

* Slutligen till England. Där vann Arsenal Londonderbyt mot Chelsea med 2–1. Sofia Jakobsson blev mållös i matchen.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Se utlänningarna som något positivt

Publicerad den av
4

Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.

Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.

Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.

Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.

Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.

Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.

Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.

Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.

I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.

Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.

Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.

* Göteborg FC             5
Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Jodie Taylor och Anita Asante (England)
Cathrine Dyngvold (Norge)

* Jitex                          3
Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)

* Kristianstads DFF    5
Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island)
Johanna B Rasmussen (Danmark)
Brett Maron (USA)
Nicole Sykes (Australien)

* Linköpings FC          5 (ev 6)
Linda Sällström (Finland, skadad)
Renée Slegers (Holland)
Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)

* Mallbackens IF                 3
Maija Saari (Finland)
Katie Fraine (USA)
Hayley Lauder (Skottland)

* Ldb FC Malmö          10
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
Manon Melis (Holland)
Yoreli Rincon (Colombia)

* Piteå IF                     6
June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi och Francisca Ordega (Nigeria)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Sunnanå SK               4
Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria)
Carys Hawkins (Wales/Australien)
Annika Kukkonen (Finland)

* Tyresö FF                 7
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Meghan Klingenberg och Christen Press (USA)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen (Finland)
Katrin Jonsdottir (Island)

* Vittsjö GIK                6
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher (USA)
Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)

* KIF Örebro                5 (ev 7)
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada)
ev Irena Martinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)

De 63 spelarna är fördelade på följande länder:

1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*

Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.

* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.

Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiska Lorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.

Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Publicerad den av
2

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Marta skapar känslor

Publicerad den av
1

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.

I England får du se fler mål

Publicerad den av
Svara

Så var den damallsvenska premiäromgången färdigspelad. Jag hann se en halvlek av Göteborgs 2–0-seger mot Djurgården på tv.

Nu skall man inte dra några slutsatser av en omgång. Och tur det för båda lagen.
För sett till den halvlek jag såg får Göteborg nog vara nöjda om de blir fyra–femma till slut. Spelet var inte alls så genomtänkt som det brukar. Ofta dåligt kortpassningsspel, kryddat med långa lycka till-bollar.

Tur för Göteborg att Christen Press visade sig vara precis så vass som jag anade efter att ha sett henne i Champions League. Hon lär bli en profil i årets allsvenska.

Djurgården? Jo, de visade inget som tyder på att de skall kunna undvika den bottenstrid som de tippats bli indragna i. Visst var de ok defensivt, men offensivt?
Göteborgs press i andra halvlek var högst bristfällig, och det öppnades ytor för Djurgårdskontringar. Men Stockholmslaget var extremt trubbigt när chanserna gavs.
Båda lagen måste höja sig rejält om de skall infria sina egna målsättningar.

* Vad gör man då efter en färdigspelad omgång? Jo, man vill se alla mål. Men tyvärr har inte Svenska Fotbollförbundet och/eller EFD samma service som de har i Englands WSL.
Den här länken, där man lägger upp videoklipp med höjdpunkter från alla matcher i WSL är ju helt underbar.
Jag antar att det är omöjligt att göra något liknande i damallsvenskan, med tanke på gällande tv-avtal. Synd.
För nu får man verkligen kämpa om man vill se några höjdpunkter. Och det är inte bra för marknadsföringen av serien.

* Lite har jag kämpat. Så en bit in i den här nyhetssändningen kan man se Umeå göra tre mål på Vittsjö. Målskyttar Tuija Hyyrynen, Linda Molin och Lina Hurtig. Men även en intervju med Emma Berglund – och gästernas historiska, första allsvenska fullträff någonsin finns med. Och Sofie Andersson:s mål är värt att ses.

* Till min lista över damallsvenska bloggare kan även läggas AIK-duon Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. De bloggar här.

Här hittar du alla twittrande fotbollsstjärnor

Publicerad den av
Svara

Dags att återigen uppdatera listan över de stjärnor man kan följa på twitter. Jag har satt ihop ett par listor över twittrande idrottsstjärnor.

Via den här länken kommer du till min lista över världens och Sveriges mest kända idrottstwittrare. Där finns Ronaldo, Rooney, Nowitski, Bolt, Pärson, Wozniacki med fler. Där finns också huvuddelen av alla twittrare i herrallsvenskan.

Men den här bloggen är ju inriktad mot damfotboll, och jag har förstås även gjort en guide till damfotboll på twitter. Nu är det dags för en uppdatering av vilka spelare som finns att följa. Jag kan ha missat någon eller några, men jag tror att jag har ganska bra koll.

Och flera av de nya spelarna på twitter är riktigt kul. Olivia Schough är en personlig favorit, men många andra är också både underhållande och läsvärda. Missa inte att följa Sofia Jakobsson, Emma Berglund, Louise Fors, Daniella Chamoun, Lisa Petersson och Emma Lundh.

Så här är listan över twittrande svenska toppspelare, samt toppspelare som spelar i Sverige:

Svenska VM-spelare 2011:
* Hedvig Lindahl, * Sofia Lundgren, * Kristin Hammarström,
* Lotta Schelin, * Caroline Seger, * Therese Sjögran,
* Lisa Dahlkvist, * Nilla Fischer, * Jessica Landström,
* Madelaine Edlund, * Lina Nilsson, * Sofia Jakobsson,
* Sara Larsson, * Marie Hammarström, * Linda Sembrant (låst konto).

Andra damallsvenska spelare, flera av dem landslagsmeriterade:
AIK: * Daniella Chamoun.
Djurgårdens IF: * Annika Kukkonen, * Gudbjörg Gunnarsdottir, och * Magdalena Ericsson.
Göteborg FC: * Stina Segerström, * Lisa Ek, * Olivia Schough, * Johanna Almgren, * Beata Kollmats, * Mimmi Löfwenius, * Sara Lindén, * Ingrid Wells, * Anna Ahlstrand, * Christen Press och * Anita Asante.
Jitex BK: * Petronella Ekroth, * Fridolina Rolfö, * Louise Nordenberg, * Christina Julien, * Kristin Carlsson, * Nanna Jansson, * Elin Carlsson, * Kathlene Fernström. * Katri Nokso-Koivisto och * Malin Fors.
Kristianstads DFF: * Elena Sadiku, * Kosovare Asllani, * Lisa Petersson, * Mia Carlsson, * Sif Atladóttir, * Johanna B Rasmussen, * Rebecca Becky Edwards, * Gudny Björk Odinsdottir, * Elin Nilsen, * Susanne Moberg och * Sophie Schmidt.
Linköpings FC: * Karen Bardsley, * Louise Fors, * Emma Lundh och * Lisa De Vanna.
LdB FC Malmö: * Malin Levenstad, * Thora Helgadottir, * Sara Björk Gunnarsdottir, * Elin Rubensson, * Hilda Carlén, * Emma Wilhelmsson, * Sarah Storck, * Amanda Ilestedt, * Ali Riley och * Katrine Veje.
Tyresö FF: * Vero Boquete, * Carola Söberg och * Elaine.
Piteå IF: * Erika Karlsson, * Jennifer Nobis, * Anna Westerlund, * June Pedersen, * Lydia Williams, * Sofie Persson, * Sara Eliasson, * Elin Bergqvist, och * Victoria Forsmark.
Umeå IK: * Emma Berglund, * Elin Landström, * Linda Molin, * Jenny Hjolman, * Malin Reuterwall, * Fanny Hjelm, * Emma Åberg Zingmark, * Tuija Hyyrynen och * Lina Hurtig.
Vittsjö GIK: * Danesha Adams, * Loes Geurts, * Kendall Fletcher och * Emma Kullberg.
Kif Örebro: * Emelie Lundberg, * Susanna Lehtinen, * Edda Garðarsdóttir, * Stephanie Labbé, * Marie Ståhlberg, * Linda Hallin, * Fanny Persson och * Ellen Karlsson.

Och så bjuder jag på några bonusnamn, som alla spelade allsvenskt 2011:
* Maria Karlsson (nu i Bardolino Verona), * Erin McLeod, * Melissa Tancredi och * Jessica Jansson (alla tre i Dalsjöfors), * Alex Singer (Turbine Potsdam)  * Emily Zurrer, * India A Trotter, * Mami Yamaguchi (Okayama Yunogo Belle, Japan), * Emelie Ölander (har lagt av), * Whitney Engen, * Valerie Henderson, * Fiona O’Sullivan (Soyaux), * María Björg Ágústsdóttir, * Kelly Eagan och * Katie Kelly (Lokomotiv Leipzig).

Och några fler internationella stjärnor:
* Abby Wambach, * Hope Solo, * Alex Morgan * Kim Kulig, * Sydney Leroux, * Faye White, * Carli Lloyd, * Christine Sinclair, * Kelly Smith, * Alex Scott, * Fatmire Bajramaj, * Yuki Nagasato (på japanska…), * Nadine Angerer, * Heather O’Reilly, * Shannon Boxx, * Caitlin Foord, * Eugénie Le Sommer, * Lene Mykjåland, * Christie Rampone, * Megan Rapione, * Kelley O’Hara, * Heather Mitts, * Lauren Cheney och * Ali Krieger.