Underbart engagemang kring Mallbacken

Det är i och för sig väldigt tidigt på säsongen och framför allt Mallbacken har absolut damallsvensk potential.

Men det har varit en jobbig omgång för damallsvenskans båda bottenlag. Både AIK och Mallbacken var på väg mot poäng, men föll med sena uddamål. Dessutom vann Umeå i Göteborg och UIK visade att man inte tänker vara något bottenlag.

Jag har inte sett någon av dagens matcher i sin helhet, utan har kikat på matcherna några minuter då och då. Det jag såg var AIK klart underlägset i Vittsjö, men Stockholmslaget höll ändå på att kämpa till sig en högst efterlängtad poäng.

Ett sent mål från Linda Sällström avgjorde dock matchen. För skadeförföljda Sällström var det förstås otroligt kul och efterlängtat att återigen få göra ett segermål. Även om jag spelat på mycket lägre nivå än Sällström har jag gått igenom ett par årslånga knä-rehabiliteringar och vet hur underbart det är att vara tillbaka på planen – och äntligen göra mål igen. Jag gläds alltså vansinnigt mycket med finländskan i dag.

Nästan lika mycket lider jag med AIK som ju behöver få med sig något eller några positiva resultat in i VM-uppehållet. Trots att laget spräckte målnollan framåt blev det en ny, tung förlust.

För Mallbacken var dagens förlust minst lika bitter. Av det jag såg tyckte jag att värmländskorna var minst lika bra som Kristianstad – om inte bättre. Ändå lämnade man Vilans IP poänglöst.

Mallbacken är ju damallsvenskans fula ankunge, ett lag man gärna önskar framgång. Jag gillade klubben redan innan jag läste Offside nummer 2 2013. Men efter den korta texten om klubben där växte respekten. Där sa Mallbackens ordförande Sven Eriksson följande:

”I dag anses lyxiga anläggningar vara viktigare än engagemang. I byn Mallbacken bor det omkring 80 personer. Nästan alla ställer upp för laget. Några bakar bröd som vi säljer på matcherna, andra kokar kaffe eller tvättar tröjor. Det är den föreningskänslan som tagit oss tillbaka till allsvenskan.”

Nu är Strandvallen alltså en damallsvensk arena igen. Kanske kan duktiga forwardsparet Mimmi Larsson och Madelen Janogy se till att den även är det 2016. Som jag ser det är Larsson för tillfället en av damallsvenskans allra bästa forwards – en urstark spelare med förmåga att skapa chanser helt på egen hand. Hon är en forwardstyp som saknas i den svenska VM-truppen.

I går var jag för andra gången på en vecka och kikade på en forward som är uttagen i nämnd VM-trupp, Umeås Jenny Hjohlman. Hon var helt klart piggare mot Göteborg än mot Jitex i tisdags. Och i slutminuterna visade Hjohlman VM-klass när hon vred in 3–1-målet.

Faktum är att det Umeå jag såg i tisdags och det jag såg igår var två hela olika lag. Det var bara tre byten mellan startelvorna, men det var byten som märktes genom att laget fick lite mer fart och spets. Faktum är att jag tycker att Maria Bergkvist tog en klar seger i coachmatchen mot Stefan Rehn. Umeå spelade ett utmärkt försvarsspel där Göteborgs båda duktiga kantspelare Elin Rubensson och Lieke Martens inte fick de ytor de behöver, och där viktiga forwarden Sara Lindén hölls utanför spelet.

Efter 45 minuter ledde Göteborg med 1–0 trots att Umeå hade varit det bättre laget. Jag bytte några ord med tv-experten Malin Swedberg i paus. Vi var överens om att Umeå varit spelmässigt bra, men att laget saknade både nödvändig spets och kreativitet kring Göteborgs straffområde. Några minuter senare var det 1–2…

UIK kändes inte som ett bottenlag. För dem var det förstås otroligt viktigt att både Hjohlman och Lina Hurtig fick göra mål. Hurtig växte för övrigt flera klasser efter sin fullträff. Får hon träna rejält under VM-uppehållet borde hon kunna bli en riktig attraktion i damallsvenskan till hösten.

Allra bäst i Umeå i går var dock mittbacken Tuija Hyyrynen som var defensivt stabil och som stod för ett stort antal precisa uppspel på fötterna på landsmaninnan Emmi Alanen. Skall jag ta ut Umeås tre bästa spelare för dagen blir det de båda finländskorna tillsammans med 2–1-nickaren Rita Chikwelu.

10 tankar om “Underbart engagemang kring Mallbacken

  1. Kul med Sällströms mål i Vittsjö, såg matchen, Göransson på väg mot toppformen ? Ja, med två mål och mycket boll samt en briljant framspelning till Sällström så känns det så, och med en mycket blek Emma Lundh undrar man ju om Sundhage sovit framför TVn.

  2. Lite tragikomiskt att Göransson nu visar storform när det är för sent vad gäller VM, skulle inte förvåna mig om fler spolade spelare visar storform nu när det är för sent vad gäller VM. Att Emma Lundh var blek i jämförelse bekräftar ju bara den bild man hur märkliga uttagningarna till VM-truppen har varit och att dagsform inte har betytt det allra minsta.

    Som LFC-supporter så gläds jag förstås jättemycket med Sällis, det skadeelände hon har gått igenom är något ingen förtjänar men hon har verkligen anammat det finska sisun och kämpat sig igenom. Oerhört imponerande även om jag förstås gärna ser hon tar det lugnt i nästa omgång 🙂

    Nu får vi för Sundhages skull hoppas att Dahlqvist och Rohlin är tillbaka på plan på måndag även om jag utgår ifrån att LFC tar det säkra före det osäkra då vi ju har en utmärkt vikarie i mångsidiga Magdalena Ericsson om nu inte Rohlin skulle va 100 % redo. Skulle förstås vara extra härligt om spolade Ericsson och Rolfö glänser lite extra nu inför VM:et de inte får vara med i.

  3. Ja ä det inte helt otroligt att Emma Lundh och Olivia schoug går före Pauline hammarlund och Mimmi Larsson i pias vm trupp??

  4. Förlåt dessa enkla kommentarer. Schoog verkar vara en helt underbar och positiv människa, men hon har inte fotbollsnivån för att vara aktuell får något landslagsspel. En halvskadad Rohlin och Berglund? Sembrant är ju mittbacksreserven så att säga. Dessutom glömmer vi att Sjögran sannolikt i 4-4-2 gör sig ännu bättre som innermitt. När det gäller det där med formen avseende Göransson m.fl. förstår jag inte Sundhages resonemang. Det måste vara bättre med Ericsson, Göransson och någon till som är relativt unga, vältränade och skadefria än alternativet. Det finns ju flera av de etablerade spelarna som inte visat något formtopp precis före uttagningen och ändå kommit med, och någon spelar ju inte en i sin egen klubbs startelva för tillfället på grund av skador m.m. Det låter ju närmast barnsligt när Persson och Sundhage säger att vårt medicinska team fixar det, varför är det då inte redan gjort?

  5. Berättigad fråga Christoffer. Förstår heller inte vad Pia menar med ”att vårt medicinska team fixar det”..?
    Det verkar ju som om FK inte har något som helst förtroende för klubbarna och deras dagliga arbete med spelarna.
    Faktum är att landslagets spelare aldrig har matchats så hårt som inför ett VM. Det har varit landskamper i USA, Spanien och Finland. Under en tid när spelarna måste ha sin vila/återhämtning. Och under den tid som spelarna behöver sin träningsperiod.
    Nu ser vi resultatet!
    Spelarna har varit under en grym press och stress under lång tid, då kommer också skador.
    http://www.svd.se/sport/stresshantering-kan-minska-skador_4548248.svd
    I de flesta fall är det överansträngningsskador hos t ex Rohlin, Berglund, Asllani, Dahlqvist, Samuelsson, Nilsson, Seger och Diaz under året. Listan kan göras längre med Folkesson, Rolfö, Hjohlman.

    • Dessutom har Pia Sundhage valt att endast matcha ett litet antal spelare i alla matcher. Uppenbarligen anser inte landslagsledningen att träningsmatcher är ett tillfälle att prova nya spelare.

    • LFC:s tränare Sjögren har ju också uttryckt om än väldigt diplomatiskt att kommunikationen mellan FK och klubbarna är alldeles för dålig. Just misstron mot klubbarnas dagliga arbete med spelarna är väl det kanske tydligaste exemplet på detta.

      http://www.corren.se/sport/lfc/sjogrenkritisk-till-vm-uttagningen-8041891.aspx

      Är helt övertygad om att de flesta av dessa skador skulle kunnat undvikas om FK vågat lita på klubbarna istället för att köra spelarna ända in i kaklet med skadeelände som följd.

  6. LFC-Örebro visade på ett närmast övertydligt vis hur landslagsledningen felprioriterat när man valt spelare till årets VM-trupp. Av de VM-aktuella var det bara Jessica Samuelsson som spelade och även om hon gjorde en rätt bra match så är det förstås inget vidare att Dahlqvist inte ens var med i Örebros trupp samt att Rohlin fick lite drygt 15 minuter.

    Som grädde på moset så visade sig spelarna Pia spolade upp sig från sin bästa sida: I Örebro var Pettersson-Engström en härförare i backlinjen och i LFC fyllde Magdalena Ericsson samma roll med tillägget att hon dessutom stod för det avgörande 2-1 målet efter en offensiv räd. Rolfö var nog ändå den som visade mest i o m att hennes inhopp efter 62 minuter totalt ändrade matchbilden där Örebro höll i taktpinnen genom att initiativet nästan omedelbart gled över till LFC då hon gav en fast punkt att lägga uppspelen på.

    Jag vill påstå att även lite drygt 30 minuter Rolfö är bättre än 90 minuter från t ex Schough eller Lundh och här missade Sundhage chansen att ta med en inhoppare som faktiskt har potential att ändra en matchbild.

  7. Håller med dig helt. Kan inte förstå hur Pia inte tar ut en spelar som Mimmi Larsson. Hon är verkligen en spelare som på egen hand kan ändra en hel matchbild. Tycker även att Pauline Hammarlund förtjänar en plats i VM-truppen.

  8. Ping: Äventyr i Mallbacken – och tankar inför avgörandet | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.