I idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet är det matchvinnare och stjärnor som får de stora rubrikerna. Det är dem som vi i media vill prata med vid presskonferenser eller i de mixade zoner där vi möter spelarna. Där är det sällan grovarbetare och bänkspelare som drar till sig intresset.

Men det finns undantag. När en VM-trupp presenteras handlar mediebevakningen i princip alltid om spelarna längst ut på bänken – och om de som hamnar utanför truppen.

Jag läste att Pia Sundhage skall ha sagt så här i Nyhetsmorgon i tisdags:

”Jag tror inte att jag gjorde ett bra jobb i går på presskonferensen. Det pratades om skador, om spelare som inte spelat 90 minuter. Men vad jag ser framför mig är en centrallinje i stjärnklass. Jag får skärpa till mig. Det här är ett lag som jag verkligen tror på.”

Som bekant håller jag inte med Sundhage om hur truppen formerats. Men jag tycker att Sundhage gjorde ett bra jobb vid själva presskonferensen. Jag vet inte hur hon skulle ha gjort för att få fokus på centrallinjen – det var ju fullständigt självklart att spelare som Lotta Schelin och Caroline Seger skulle komma med i truppen. Alltså var nyhetsvärdet kring de uttagningarna noll och intet.

Dessutom är det ju så att de som säger bäst grejer i samband med trupputtagningar är de spelare som tar de sista platserna och kanske framför allt de som hamnar utanför truppen.

Alltså är det naturligt att fokus de senaste dagarna har varit riktat mot spelare som Sofia Lundgren, Antonia Göransson, Magdalena Ericsson, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och framför allt Zecira Musovic. Det är på samma sätt som Kosovare Asllani fick uppmärksamheten vid truppresentationen 2011.

Men när mästerskapet väl var igång pratades det väldigt lite Asllani. Sundhage kan alltså vända fokus mot sin centrallinje genom att se till att den presterar toppresultat i Kanada.

Men i några dagar till får hon räkna med att de nobbade spelarna snor uppmärksamheten. Som nämnda Musovic. Hon har som bekant en högst läsvärd blogg. Där skrev hon så här dagen efter trupputtagningen:

”Jag är en extrem vinnarskalle och i går kändes det som om att jag förlorade. Jag förlorade kampen om att ta mig in i Sveriges trupp. Väldigt besviken och irriterad för stunden, svor jag högt framför TV:n. Jag ville med. Jag ville ta nästa steg i min karriär.”

Hon skriver också att hon tänker använda det här som tändvätska och hon tackar media för allt stöd:

”Media är inte alltid spelarens bästa vän, jag vet. Den dagen kommer jag däremot inte googla på mitt namn, jag lovar. Men nu, alla mediamänniskor, har ni varit plåster på såren. Eller t.o.m har ert förtroende lindat in såren i bandage av bästa kvalité.”

Musovic kommer vi definitivt att både få se och höra mer av i framtiden, var så säkra. Förhoppningsvis slipper vi dock att sakna henne under VM-slutspelet…

I tisdags åkte jag för övrigt till Åbyvallen för att kolla in en VM-spelare, Jenny Hjohlman. Det handlade om cupkvartsfinalen Jitex–Umeå 0–2, en match som jag kunde ha varit utan.

Umeå har gjort mål

Det var nämligen regnigt, kallt och tyvärr vansinnigt tråkigt. Jitexmålvakten Emma Lind gjorde en grov målvaktstavla direkt i första minuten vilket ledde till att Tuija Hyyrynen:s lösa frispark gick i mål. Sedan handlade resten av matchen om att Umeå rullade runt bollen på Jitex planhalva. Dock hade man väldigt svårt att skapa målchanser.

Hade jag inte vetat att Jenny Hjohlman ingick i VM-truppen hade jag inte gissat på det. Hon var nämligen blek och skapade knappt något. Jag har alltid gillat Lina Hurtig. Hon var lite mer delaktig i spelet än Hjohlman, men det känns faktiskt som att Hurtig är sämre nu än hon var för två år sedan. Det lyser inte längre av självförtroende kring Hurtig som det gjorde tidigare. Förhoppningsvis reser hon sig igen och blir den landslagsspelare som jag hela tiden har trott att hon skall bli.

Känslan är att både Hjohlman och Hurtig måste lyfta sig ett par klasser om Umeå skall slippa undan bottenstrid i damallsvenskan. Laget spelade alltså mest runt och saknade konstruktiva idéer. Den enda som visade riktig vilja att gå mot mål var högerbacken Hanna Glas.

Hanna Glas

Defensivt gick det inte att bedöma laget då Jitex var extremt blekt i offensiven. Däremot gjorde elitettanlaget en stabil insats i försvarsspelet. Matchen hade kanske kunnat bli intressant om inte gästerna fått det där 1–0-målet redan i matchupptakten.

Apropå elitettan har Djurgården i dag förlorat med 3–1 borta mot IFK Kalmar i den serien. Det innebär att Hovås/Billdal nu är enda obesegrade laget – de leder dessutom serien. Hovås är en poäng före Djurgården, Kvarnsveden och LB07.

Hovås är som bekant ett förortslag i Göteborgs södra delar. I går kikade jag på tv på ett framgångsrikt damlag från Göteborgs norra förorter, Sävehov.

Jag tar upp det för att jag tycker att det är så härligt att se ett svenskt damlag som har en taktfast, engagerad hejaklack. En hejaklack som skapade en underbar inramning kring den femte och avgörande SM-semifinalen mot Skövde.

På söndag är det damallsvensk seriefinal mellan Rosengård och Eskilstuna. Tyvärr räknar jag inte med att det kommer att vara någon lika medryckande ljudkuliss från Malmö IP.