Svensk damfotboll har sorg. I går kväll nåddes vi av det tragiska beskedet att Alva Nilsson har lämnat oss. Alva var tveklöst en av de allra största profiler svensk damfotboll haft vid sidan av planen de senaste åren.
Första gången mina och Alvas vägar korsades var på twitter. Det tog dock ett tag innan jag fattade att det var just Alva Nilsson hon hette. På twitter och Instagram var hon ju känd som Fotbollsflatan.
Om jag minns rätt var vårt första fysiska möte på den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg våren 2012. Därefter sprang vi på varandra vid en mängd landskamper genom åren. Alva stack ut, bland annat genom att hon inte var stöpt i samma form som alla andra man möter i pressrummen. Men hon var en frisk fläkt, ett energiknippe som alltid var lika engagerad och trevlig. Och som inte var rädd för att tycka till om saker.
Trots att våra fysiska möten oftast var rätt korta och flyktiga gjorde alla twitterdiskussioner att man ändå upplevde det som att vi kände varandra rätt så bra. Två gånger skjutsade jag Alva från landskamper i Halmstad. Hela resorna snackade vi damfotboll. Första gången minns jag eftersom jag blev mäkta imponerad av hennes breda kunnande om alla spelare.
Den andra gången var lite rolig. Det var under EM 2013. Jag skulle köra henne till en av hennes kompisar i Falkenberg. Alva hade lämnat sin packning på centralstationen i Halmstad. När vi åkte för att hämta grejerna hade dock centralstationen stängt. Alva fick sova hos kompisen utan ombyte, och ta tåget tillbaka till Halmstad morgonen efter för att plocka upp sina grejer.
Den senaste, och tyvärr även sista gången jag stötte på Alva var i samband med Sverige–Island på Gamla Ullevi i slutet av oktober. Hon var där för Fotbollskanalens räkning. Jag blev glad av mötet, inte bara för att det var ett bra tag sedan vi hade setts, och att jag hade saknat henne på landskamperna. Utan även för att jag fick uppfattningen att Alva var i fin form.
Då kunde jag inte för mitt liv ana att jag mindre än tre månader senare skulle sitta med tårfyllda ögon och skriva de här raderna.
Faktum är att jag började skriva på det här inlägget direkt i går kväll när jag fick första beskedet. Men jag drog på publiceringen eftersom det har hänt att det spridits falska dödsbud på twitter. Jag hoppades att det här var ännu ett. Tyvärr har jag nu givit upp det hoppet.
Alva Nilsson efterlämnar en hel del texter. Utöver att blogga, twittra och podda hann Alva med att jobba för en mängd olika uppdragsgivare, bland annat damfotboll.com, Kvällsposten/Expressen, SR och sist alltså Fotbollskanalen. Men jag kommer framför allt minnas henne för twitterdebatterna.
Jag startade mitt twitterkonto bara dagar efter hemkomsten från VM 2011. Ganska snabbt upptäckte jag Fotbollsflatan. Hon var både kungen och drottningen av svenskt damfotbollstwitter. Insatt och med stor debattvilja. Det var alltid roligt att klicka in på twitter för att kolla vilka debatter hon höll igång.
För tre–fyra år sedan tog Alva bort sitt twitterkonto. Svenskt damfotbollstwitter har inte varit sig likt sedan dess. Utan Fotbollsflatan blev det betydligt färre debatter, och de som hölls var sällan intressanta. Jag har många gånger hoppats att hon skulle komma tillbaka och sätta fart på debatten igen. Nu är det hoppet ute. Fotbollsflatan finns inte mer.
Vila i frid, Alva. Vi är många som kommer att sakna dig.
Här är en mängd kondoleanser från det forum där Alva alltså en gång regerade, twitter:
En blogg om internationell damfotboll 