Damallsvenskt avgörande – och magasin

Helgens aktiviteter har redan dragit i gång. Under tiden jag skrivit på det här inlägget har jag spanat på Köln–Wolfsburg på Viaplay. En match där Fridolina Rolfö byttes in i paus, och således fick göra ligadebut för Linköping Södra.

I början av den andra halvleken spelade nämligen Wolfsburg med hela fyra före detta LFC-spelare på planen; Hedvig Lindahl, Claudia Neto, Rolfö och Pernille Harder. Under den perioden var det närmast uppvisningsfotboll.

Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl

Rolfö gjorde ett piggt inhopp, och satte nästan 4–0. Hon missade nämligen bollen, men hon störde ändå Kölnmålvakten så mycket att det blev självmål. Det stod 3–0 i paus, och slutade med 5–0-seger för Wolfsburg, som nu har sex raka segrar.

Tillagt i efterhand: Jag ser att Rolfö trots allt har bokförts för målet på tyska förbundets hemsida. Men det såg som sagt inte ut som att hon träffade bollen, så det borde i efterhand justeras till självmål.

Två av de tre lag som står på tolv poäng, Hoffenheim och Bayern München, möts under lördagen i en intressant match.

I kvällens match gjorde för övrigt Sara Björk Gunnarsdottir två mål. Hon har även skickat en hälsning till de blivande svenska mästarinnorna:

Vi står ju inför en av de mer intressanta damallsvenska omgångarna på många år. Mötet Växjö–Kif Örebro känns avslaget, men i övrigt finns det stor laddning i samtliga matcher.

Det troliga är ju att Rosengård får fira guld i helgen. Frågan är bara vilken dag. Jag tror faktiskt att det blir redan på lördagseftermiddagen.

För om Göteborg inte vinner i Piteå är ju saken klar. Nu är det ju förstås alltid kul att vinna SM-guld, men att göra det framför tv:n, dagen innan egen match, är nog det sämsta sättet som finns. Så jag gissar att det är med blandade känslor som Rosengårdsfolket följer Piteå–Göteborg under lördagseftermiddagen.

Piteå borta är ju en väldigt tuff uppgift för Göteborg. Piteå är svårslaget i år, laget har bara tre förluster i damallsvenskan, och bara en av de har kommit på hemmaplan.

I hemmalaget är det frågetecken för Madelen Janogy. Min känsla i tisdags var att hon inte spelar den här matchen. En nyhet från Piteå är att skadedrabbade Elin Bragnum lämnar klubben.

I Göteborg är dagens nyhet att duon Emma Berglund och Pauline Hammarlund är aktuell för spel igen. Frågan är vilken form de har. Klart är ju att göteborgarna kommer till spel utan de båda viktiga ledarna Beata Kollmats (avstängd) och Elin Rubensson (hjärnskakning). Rubensson har för övrigt fått ett bakslag, och riskerar att ha spelat klart den här säsongen.

Om Piteå tar poäng av Göteborg tappar söndagens match mellan Rosengård och Linköping mycket av sin laddning. Men om Göteborg tar en trepoängare tvingar man Rosengård att vinna mot LFC – om Malmöklubben vill fira guld den här veckan.

Hos Rosengård finns det frågetecken för landslagstrion Zecira Musovic, Caroline Seger och Anna Anvegård, som ju samtliga lämnade landslagssamlingen med skador.

Från LFC kom det tidigare rapporter om att Nilla Fischer var redo för comeback efter hennes hälskada. Fast det senaste budet är att hon nu har ont i ett knä, och trots allt inte kommer att spela.

Corren hade för övrigt en riktigt intressant intervju med Olof Unogård i dag. Där säger han att det känns som att det är dags för ett omtag – att bygga om laget med mer framtidsfokus. I ett tillägg säger han så här om årets lagbygge:

”Så här i efterhand kanske det var mer problematiskt än vi trodde att ha två så liknande forwardstyper (Mimmi Larsson och Stina Blackstenius) i samma lag.”

Det är ju något jag också varit inne på här i bloggen. Den spontana reaktionen på uttalandet är ju för övrigt att det troliga är att Mimmi Larsson spelar någon annanstans nästa år.

Om hur Kosovare Asllani såg på det spelsystem som Unogård hade under tidig säsong säger tränaren så här:

”I början försökte med ett 4–2–2–2-system, men hade inte typerna som krävdes i övrigt. Sen hade vi, det kan man väl säga nu, en Kosovare Asllani som var ett åskmoln över sin roll. Ska vi leva med den situationen månad in och månad ut?”

Han får även frågan om för varför han valt det spelsätt man har, där man spelat i gång bollen, vilket har gjort att laget blivit väldigt känsligt för hög press från motståndarna.

”Vi hade kunnat skriva lycka till på bollen, skicka den långt varje gång på två av seriens snabbaste forwards och se vad som händer. Men när jag rekryterades var det ingen fotboll som LFC ville står för och inte jag heller.”

Det känns som att det kan hända ganska mycket i LFC:s trupp i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa söndagens skållheta Skånederby mellan Vittsjö och Kristianstad. Lagen ligger ju trea och fyra i serien och är i högsta grad med i kampen om den andra Champions Leagueplatsen.

Än mer spännande är lördagens måstematch för Djurgården, hemma mot Kungsbacka. Det vilar en jätteok på djurgårdsspelarnas axlar inför avspark. Orkar de bära den tyngden? Djurgården har ju bara tagit en poäng på de elva senaste omgångarna. Vårens möte med Kungsbacka slutade dock med Djurgårdsvinst efter sent segermål av Olivia Schough.

Djurgårdens motståndare i kampen för nytt kontrakt är LB07. De spelar på söndag, borta mot formstarka Eskilstuna. Det känns inte som att det är en match där LB tar några poäng. Samtidigt har LB fyra raka kryss med sig till Sörmland, så Malmöklubben har varit svårslagen på sistone.

LB har fyra poäng upp med tre matcher kvar att spela. Efter den här omgången har Djurgården kvar hemmamatch mot Piteå och bortamöte med Vittsjö. För LB återstår bortamatch mot Linköping och hemmamatch mot Göteborg. Båda lagen har alltså en väldigt tuff avslutning på serien.

Ett av Djurgårdens stjärnförvärv inför den här säsongen är Hanna Folkesson. Hon har även en huvudroll i det damfotbollsmagasin som nyligen startades på obosdamallsvenskan.se. Det heter 3femme2 och det har hittills gjorts tre avsnitt. Jag har sett hela de två senaste och delar av det första, och tycker att programmet är riktigt sevärt.

Jag reagerade negativt när jag hörde programledare Björn Johnson kalla Faith Ikidi för Fejt Mika-ell och att Ogonna Chikvidi nickade in ett mål för Djurgården. Men den negativiteten försvann snabbt. Johnson kommer att lära sig att uttala namnen efterhand, och hans studiokompisar Folkesson, Louise Schillgard och Lisa Ek har kunnande som gör att det blir bra. Inte minst gillade jag den delen i slutet av det andra avsnittet där Schillgard berättar om sin tid i Espanyol. Man hittar programmen här.

Folkesson har sett rätt bekymrad ut när bottenstriden har kommit på tal. Och det slog mig att hon ju faktiskt har ganska jobbiga erfarenheter av damallsvenska bottenstrider. 31-åringen åkte ut med Umeå Södra 2008, hon åkte även ur med AIK både 2010 och 2012 samt med Umeå 2016. Det riskerar alltså bli Folkessons femte nedflyttning med fjärde klubben. Jobbigt.

I Stockholm spelas det även en annan riktigt spännande match under lördagseftermiddagen. Det är ju derby och tillika toppmöte i elitettan mellan Hammarby och AIK.

Precis som det är en hyperintressant omgång i damallsvenskan kan vi vara framme vid avgörandets ögonblick i den näst högsta serien. Segrar för Umeå mot Uppsala och Hammarby i Stockholmsderbyt skulle innebära att UIK är klart för uppflyttning och att Hammarby är väldigt nära.

Men vid segrar för Uppsala och AIK väntar ett riktigt rysarslut i serien. På AIK:s hemsida kan man läsa mer om hur upplösningen i elitettan ser ut.

Noterbart i övrigt från helgens båda toppmatcher är att sittplatsbiljetterna är slutsålda till Stockholmsderbyt. Det ser ut att bli storpublik, och kul är att Aftonbladet gått in och sänder matchen på sin hemsida.

I helgen får vi även tre nya elitettanklubbar. Under lördagen är det Alingsås–Älvsjö (står 2–0) och Dösjöbro–Jitex (står 0–4) och på söndagen är det Bollstanäs–Sunnanå (står 3–2).

Dags för en koll på vad som är på gång utanför Sveriges gränser. Helgens internationella höjdare är Londonderbyt Chelsea–Arsenal, som spelas på söndag. Det är också en av de matcher som går att se på svensk tv i helgen. Här är en liten tv-guide:

Lördag:
13.00 på Viaplay, Hoffenheim–Bayern München
13.45 på Sportkanalen, Piteå–Göteborg

Söndag:
13.30 på Viaplay, Tottenham–Manchester United
14.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–Freiburg
16.00 på SVT1, Rosengård–Linköping
16.00 på Viaplay, Chelsea–Arsenal

I övrigt i helgen spelas sista omgången i amerikanska NWSL. Där är det redan klart att North Carolina vinner grundserien och att Chicago Red Stars kommer tvåa. De båda lagen får därmed hemmamatcher i semifinalerna.

Klart är också att Portland och Seattle kommer att spela slutspel. Portland behöver ta en poäng hemma mot Washington Spirit för att säkra tredjeplatsen. Fyran Seattle är två poäng och nio mål bakom Thorns inför slutomgången. Seattle avslutar borta mot jumbon Orlando.

Noterbart är att alla matcher spelas natten mot söndag, men att de har olika avsparkstider. När det är avspark för Portland är Seattles match redan färdigspelad, så Thorns kommer att veta om man måste ta poäng eller inte.

Det största samtalsämnet i amerikansk klubbfotboll för tillfället är dock inte slutspelet. Utan det är om tidernas skyttedrottning Sam Kerr kommer att sticka till Europa efter säsongen. Kerr skulle tjäna klart mer i ett europeiskt topplag än hon gör i Chicago. Och visst hade det varit kul att få se världens bästa målskytt i en europeisk liga?

 

Slutligen en liten tillbakablick på det landslagfönster som precis har slagit igen. Från det noteras att allt fler länder visar sig på den högsta nivån, vilket är kul.

Det är ju exempelvis klart att ett lag av Kenya och Zambia kommer att ha två chanser att kvala in till OS. Afrika har ju 1,5 platser, och vinnaren av mötet mellan de två nationerna får först spela om en OS-plats i den afrikansk kvalfinalen. Skulle det bli förlust där har man en andra chans i playoffmöte med Chile.

Den lilla ögruppen Saint Kitts & Nevis är inte riktigt lika nära en OS-plats som Kenya och Zambia. Men nationen som ungefär samma befolkningsmängd som Borlänge och Hässleholm (drygt 50 000 invånare) är i alla fall klar för det nordamerikanska slutkvalet till OS.

I det karibiska förkvalet skrällde Saint Kitts & Nevis och vann sin grupp efter seger med hela 4–1 i gruppfinalen på bortaplan mot favoriten Trinidad och Tobago.

Trinidad och Tobago var ju snubblande nära att kvala in till VM i Kanada. Då avgjorde Ecuador nationernas playoffmöte på övertid. Våren 2016 tog sig sedan Trinidad och Tobago till avgörande möte med USA om en OS-plats i Brasilien. Där blev det storstryk, men Trinidad hade i två turneringar i rad visat att man var på gång.

Drygt tre år senare blev man alltså utslaget av Saint Kitts & Nevis. Man kan nog slå fast att Trinidad och Tobago inte är på gång längre…

Utöver Saint Kitts & Nevis kvalade Jamaica, Haiti, Costa Rica och Panama in till det nordamerikanska slutkvalet. Dit var USA, Kanada och Mexiko direktkvalade.

De tre direktkvalade samt Costa Rica har varit med i alla de fyra tidigare slutspelen i Nordamerikas OS-kval. För Jamaica, Haiti och Panama är det andra gången medan Saint Kitts & Nevis debuterar. Slutspelet avgörs i februari nästa år. Det troliga är förstås att USA och Kanada tar de två OS-platserna.

Noterbart från förkvalet var att Jamaica- och Bordeauxstjärnan Khadija Shaw gjorde nio mål på tre matcher, och är nu uppe på 40 landslagsmål på 27 landskamper – ett hyfsat facit för en 22-åring…

Shaw har redan slagit jamaicanskt målrekord. En annan spelare som slog nationsrekord i landslagsmål tidigare i veckan var Sverigebekanta Linda Sällström. Hon gjorde fyra mål mot Albanien, nådde upp på totalt 43 och passerade därmed Laura Österberg Kalmari, som slutade på 41.

 

Tankar kring herr-EM:s påverkan på damfotbollen

Den senaste tiden har en stor del av fokuset av naturliga skäl varit riktat med herrfotboll, och Europamästerskapet i Frankrike.

Den här bloggen brukar ju inte ägnas åt herrfotboll, men mästerskapen är intressanta eftersom man där kan se trender som senare slår igenom i all fotboll – även damernas.

Vad är det då för trender som jag tycker mig ha sett hittills i Frankrike?

Det första man självklart kommer att tänka på är att det så här långt är lagens EM – inte de individuella stjärnornas. Så här långt har lag som bland annat Wales, Irland, Nordirland och förstås Island visat att man kan komma väldigt långt med ett hårt arbetande kollektiv i den moderna fotbollen.

Det har mer handlat om hjärta än om talang. Inget lag har tagit full poäng, utan de tippade storlagen har fått kämpa för att vinna mot de övriga.

I princip alla lag har jobbat hårt med försvarsspelet, det har genomgående varit tajt och disciplinerat. Det har gjorts 69 mål på 36 matcher, alltså ligger målsnittet på 1,92 – vilket är lågt. Det snittet innebär ett högt betyg på försvarsspelet, men ett lågt på anfallsspelet.

Det är ju inget nytt att det finns en koppling mellan pigga spelare och ett framgångsrikt försvarsspel. Och att risken för baklängesmål ökar ju tröttare spelarna blir. Men kopplingen har varit extra tydlig i det här mästerskapet. Av de 69 målen har 24 kommit i den första halvleken och 45 i den andra. Hela 16 av dem har fallit i slutet av matcherna, minut 85 eller senare. Och många av dem har gjorts av inbytta spelare.

När det gäller anfallsspelet har det inte tillåtits speciellt mycket djupledsspel. Huvuddelen av målen har kommit via inlägg, inspel eller distansskott.
När det gäller inlägg tycker jag mig se en trend att alltfler lag placerar vassa högerfötter till vänster och vassa vänsterfötter till höger för att kantspelarna skall skära in i planen och slå hårda, inåtskruvade inlägg mot bortre stolpen.

Dock måste jag säga att jag är besviken på kvaliteten på fasta situationer. Det har i och för sig gjorts några frisparksmål, men när det gäller hörnor och inläggsfrisparkar har utdelningen varit högst begränsad. En anledning är alla tröjdragningar.

Totalt sett tycker jag att domarna har skött sig utmärkt. Men medan känslan är att antalet filmningar har minskat så har inte sexdomarupplägget gjort att man kommit åt alla tröjdragningar.

Det var mina spaningar från herrfotbollens EM. Följdfrågan blir ju förstås vilka av de här sakerna som kommer att slå igenom inom damfotbollen framöver.

Här kan man ju förstås bara gissa. Men att även damlagens organisation och kvalitet i försvarsarbetet blir allt bättre ser vi redan. Den trenden märktes tydligt i Kanada-VM i fjol, och den märks i det pågående EM-kvalet. De sämre lagen har helt enkelt blivit klart bättre på att försvara sig.

Förr kom man väldigt långt på att bara ha ett vasst djupledsspel. Det räcker inte längre, något ju bland annat Sverige har fått erfara. Det förbättrade försvarsspelet ställer större krav på anfallsspelet. Inläggens betydelse ökar, vilket i sin tur gör att det krävs av forwards att de är bra i luftrummet. Av forwards krävs även smartare rörelsemönster i motståndarnas straffområde. Exempel på forwards som anpassat sig till de nya kraven inom damfotbollen är Ada Stolsmo Hegerberg och Vivianne Miedema.

På internationell nivå kommer det även att ställas allt högre krav på kvaliteten på spelarnas tillslag. Målvaktsspelet har förbättrats, vilket gör att det inte längre räcker med att kunna skjuta höga skott. Man måste kunna hantera kraft och skruv på ett bättre sätt. En spelare som behärskar det är exempelvis Dzsenifer Marozsan.

När det gäller sena mål är det något som också kommer att bli allt viktigare inom damfotbollen. Det har vi märkt på vårt svenska landslag. Jag har ju redan i flera inlägg konstaterat att Pia Sundhage:s ordinarie forwardsval inte gör speciellt många mål. Däremot är inhopparna betydligt effektivare.

Jag har ju ofta varit kritisk till Sundhages coachning, men man kan vända på det och konstatera att det även är väldigt viktigt att ha vassa och pigga spelare på planen i slutet av matcherna – och att Sundhage varit duktig på den punkten.

Det kommer nämligen även framöver att vara vansinnigt viktigt att göra bra byten, och ha pigga målskyttar på planen i slutet av matcherna. För svensk del kan jag spontant känna att en måltjuv som Lotta Schelin skulle kunna göra betydligt större nytta för landslaget om hon kom in från bänken. Hennes egenskaper är ju som bekant inte anpassade för samlade och pigga försvar.

Det var lite tankar kring herr-EM och damfotboll. Har ni synpunkter, eller egna spaningar välkomnas de. Nu till en genomgång av lite seriefotboll runt om i världen.

* Det spelades ju två viktiga matcher i damallsvenskan i torsdags. FC Rosengård vann med 1–0 i Eskilstuna efter segermål av Marta. Av klippet med höjdpunkter att döma var segern i sin ordning, även om Mimmi Larsson hade ett par makalöst bra chanser.

Det här var Sara Björk Gunnarsdottir:s sista match för Malmöklubben. Jag tror att hon och hennes inställning kommer att bli otroligt saknad. Det skall bli spännande att se hur laget påverkas av att tappa henne.

I botten tog Kristianstad en livsviktig trepoängare genom att vinna mot Mallbacken med 1–0. Ett resultat som gör att halva serien plötsligt är indraget i bottenstriden igen. Exempelvis är sjuan Vittsjö bara tre poäng över nedflyttningsstrecket nu.

Det är för övrigt väldigt oroligt i Vittsjö för tillfället. Det blev ju storstryk mot Linköping nyligen, och i veckan fick tränaren Håkan Magnusson sparken, viket innebär att laget skall ledas av Ingemar Nilsson i morgon. Som bekant är Thomas Mårtensson fortfarande sjukskriven, fast enligt länkad artikel skall han snart vara tillbaka.

* Så till USA. Jag kikar lite på NWSL med jämna mellanrum. Det är en väldigt öppen fotboll i ligan – en fotboll som bygger i väldigt liten grad bygger på taktik. Alla lag vill sätta hög press, har ett grundupplägg som bygger på man-man-spel och där inställning är viktigaste ingrediensen.

Eftersom det nu är sista helgen på länge som NWSL-lagen har tillgång till sina OS-spelare har jag försökt se lite mer av serien den senaste veckan. Men faktum är att det nästan har varit en chock att gå från extremt taktisk och välorganiserad EM-fotboll till oorganiserade NWSL-matcher.

Det blir liksom så extremt tydligt vilka enormt stora taktiska brister de amerikanska lagen och spelarna har. Och där är nog tur, för annars hade de ju sannolikt varit ännu mer överlägsna i de internationella mästerskapen.

Ett lag som hade behövt lära sig av taktiskt drillade lag som Island är NWSL:s enda svensklag, Boston Breakers. De har en riktig självmordstaktik, där de trycker upp laget högt utan att klara av att sätta tillräcklig press på motståndarna. Jag såg dem bli slaktade av Western New York Flash i natt. 7–1 slutade matchen – ett resultat i underkant.

Louise Schillgard spelade hela matchen för Boston. Men precis som i tidigare matcher där jag sett henne tycker jag att hon väger väldigt lätt. Man ser att hon har vilja och idéer, men hon får tyvärr ändå ut alldeles för lite.

Den NWSL-match som varit mest spännande i veckan var seriefinalen mellan Portland Thorns och Chicago Red Stars. Portland vann med 2–0, och känslan därifrån blev att Amandine Henry och Christine Sinclair är ett tänkbart framtida radarpar. Två smarta spelare i en liga som alltså annars präglas av rätt begränsad speluppfattning.

Däremot undrar man lite hur amerikanska landslagsbacken Julie Johnston tänkte innan 1–0-målet. Se höjdpunkter från matchen här:

* I Norge har man, så när som på en hängmatch, kommit halvvägs in i toppserien. I dag vänder serien genom att höstsäsongen drar i gång med bland annat matcherna Avaldsnes–Uraedd och Klepp–LSK.

Efter elva omgångar leder Avaldsnes på 28 poäng. De är två poäng före LSK, som dock har en match mindre spelad. För LSK har Mimmi Löfwenius gjort två mål på åtta matcher. Sju av de där matcherna har hon gjort som inhoppare.

Trean Kolbotn skuggar topplagen med sina 25 poäng. Där har Fanny Andersson startat alla elva matcherna, dock utan att göra något mål.

Vi har ytterligare några svenska spelare i toppserien. I Vålerenga har Jennie Nordin spelat full tid i alla elva matcherna och gjort ett mål. Kristin Carlsson har spelat två matcher för Röa.

Skytteligan toppas av LSK:s Isabell Herlovsen på tolv mål. Tvåa ligger Cecilie Pedersen från Avaldsnes med nio mål och trea Emilie Haavi, LSK, med sju.

* I England har WSL haft uppehåll. Men i dag återstartar ligan med matchen Arsenal–Sunderland. WSL:s tabell är konstigt haltande. Exempelvis har jumbon Doncaster Rovers Belles bara spelat tre matcher.

Ledande Manchester City har spelat sju matcher – och är ännu utan insläppt mål. Kosovare Asllani har startat alla sju matcherna (blivit utbytt fem gånger) och gjort ett mål.

Tvåan Chelsea är fyra poäng bakom, men har en match mindre spelad. Hedvig Lindahl har vaktat målet i alla sex matcherna.

Vi har ju ytterligare två svenskor i ligan. Emma Lundh har spelat sex matcher (tre från start) och gjort ett mål för Liverpool och Maja Krantz har spelat fyra matcher (tre från start) för Notts County. Liverpool är fyra med åtta poäng och Notts County är sexa med fyra poäng.

Nu är Umeå illa ute

För tillfället ligger fotbollsfokus på herrfotboll. Men trots alla EM-matcher hann jag se en hel del av den damallsvenska omgång som spelades i helgen.

I lördags låg mitt fokus på Kvarnsveden–Umeå. Jag såg den första halvleken och några minuter av den andra. Det jag såg var ett Kvarnsveden som agerade klockrent efter sina resurser. De spelade rejält, med distinkta passningar och med låg risknivå på egen planhalva. Offensivt handlade mycket om Tabitha Chawinga, som Umeå inte fick grepp om.

För tillfället känns det som att Kvarnsveden skall kunna klara kontraktet. Med tre poäng i Kristianstad på lördag skulle läget ljusna ytterligare. Å andra sidan hänger alltså mycket på Chawinga. En skada på henne – och situationen skulle försämras rätt radikalt.

För Umeå ser det däremot riktigt mörkt ut. Umeå är ett bottengäng i år. Problemet är att det lag jag såg i lördags inte spelade som ett sådant. De hade hög risktagning på egen planhalva, och de spelade ett anfallsspel som de inte hade kapacitet att klara av.

Nu är jag förstås medveten om att UIK har stora skadeproblem. Men i lördags såg Umeå ut som ett lag för elitettan 2017. De har sämst målskillnad i serien med 7–19. Som jag ser de borde de lägga om sitt spel och anpassa sig efter den rådande verkligheten.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Jag tycker att det borde vara naturligt för dagens UIK att spela en lite enklare fotboll. Bort med farliga kortpassningar på egen planhalva och börja istället slå långa uppspel mot Lina Hurtig, och bygg spelet kring det. Hurtig är en smart spelare.
Om UIK får tillbaka sina skadade stjärnor kan det vända. Även om avstånden i tabellen börjar öka är det trots allt inte så många trepoängare upp till den övre halvan. Och med lite medgång kan det bli ett lyft. Men som sagt, i nuläget borde Umeå anpassa sig efter verkligheten.

För det andra laget på nedflyttningsplats känns inte det som att det är spelet det är fel på. Kristianstad skapar tillräckligt med chanser för att vinna matcher. Jag har sett delar av lagets två senast matcher, och i båda har jag tyckt att KDFF varit det bättre laget. I båda matcherna har man dock lämnat planen mållösa – och som förlorare.

Elisabet Gunnarsdottir:s viktigaste uppgift inför den otroligt viktiga månad laget har framför sig är alltså att få sina spelare att hitta självförtroende i motståndarnas straffområde.

I söndags var det borta mot Djurgården som Kristianstad förlorade. Djurgården är seriens stora överraskning. Jag tippade som bekant Stockholmslaget på sista plats inför seriestart. Det tipset kan jag ju inte vara så nöjd med. Med tio poäng på de fyra senaste omgångarna är Djurgården nu tabellfyra. Bra jobbat.

Så till toppstriden. Där fortsätter Linköping och Rosengård att rada upp segrar mot övriga lag. Linköping vann med klara 4–1 i Piteå. Jag har bara sett höjdpunkterna från matchen, och på de bilderna kändes det som att Fridolina Rolfö fortsätter att visa toppform. Hon låg bakom flera av LFC:s mål. Pernille Harder gjorde ett hyllat inhopp med ett mål och ett assist. Men målet kändes väl ändå väldigt billigt, det skottet måste väl Hilda Carlén ta?

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

I Rosengård stod Sara Björk Gunnarsdottir i fokus i helgen. I sin sista hemmamatch på Malmö IP innan flytten till Wolfsburg gjorde den isländska mittfältsstjärnan ett mål (på straff hon själv fixat) och ett assist, plus att hon även spelade fram till självmålet.

Assisten till Emma Berglund:s 1–0-mål får Björk Gunnarsdottir dock inte tillgodoräkna sig, för som vanligt i damallsvenskan sattes passningspoängen på fel spelare. Skall det aldrig ta slut?

Hursom fick Björk Gunnarsdottir ett fint avslut, och Rosengård kändes fortsatt stabilt. Bara fyra insläppta mål på åtta omgångar är ett tecken på det. Sett till helgens matcher lär inte Malmöklubben släppa in något mål i nästa omgång heller. På onsdag spelar man nämligen borta mot svaga Umeå. Samma dag spelar Linköping hemma mot Vittsjö. LFC är förstås jättefavoriter att vinna den matchen.

Ett lag som har det riktigt tungt är Kif Örebro. Efter en stabil säsongsstart har man nu bara tagit en poäng på de fem senaste matcherna. Målskillnaden på de matcherna är deprimerande 2–14. Kanske kan vändningen komma mot Piteå på onsdag – annars riskerar Örebros snart att ligga jobbigt nära nedflyttningsstrecket.

Slutligen några ord om matchen Eskilstuna–Göteborg, en match jag sett i sin helhet. Där tvingades Olivia Schough byta med knäsmärta. Det är oklart hur allvarlig skada det handlar om, men det är ändå högst olyckligt att Schough dras med problem. Hon har varit formsvag nu på våren och behöver få spela för att hitta flytet. Mot Göteborg gjorde hon en slät figur – hon var väldigt långt ifrån någon OS-form.

Olivia Schough

Olivia Schough

Det var en match där Eskilstuna skapade mest (7–3 i klara målchanser), men där Göteborg och Jennifer Falk stod upp bra. På förhand var det trean och fyran som möttes. Och jag slogs av vilken enorm skillnad det är på spelkvaliteten mellan de två damallsvenska topplagen och de som jagar närmast bakom.

Faktum är att jag blev rätt besviken på många av de landslagskandidater som var på planen. Den enda av dem som kändes riktigt het var Malin Diaz – som ju också gjorde ett lovande inhopp mot Moldavien förra måndagen.

* Så några ord om helgens omgång i USA:s NWSL. Där var det redan tidigare fantastiskt jämnt i toppen. Nu är det ännu tajtare. Avståndet mellan ledande Western New York Flash och sexan Seattle Reign är sex poäng.

Längst ner i botten ligger svensklaget Boston Breakers, med fyra poäng och bara två gjorda mål. Ett av dem gjordes på straff av Louise Schillgard i helgen – förstås hennes första i NWSL. Se det här:

Helgens höjdare – två heta cupfinaler

Det är pingst – vilket innebär långhelg i stora delar av Europa. I Sverige har vi ju dock sedan några år strukit annandag pingst från listan över lediga, röda dagar. Det här är alltså en vanlig helg här.

I Tyskland däremot är det långhelg. Där avslutas Frauen-Bundesliga på måndag 14.00. Där ligger spänningen i huruvida Wolfsburg skall lägga beslag på den andraplats som leder till Champions League, eller om Frankfurt kan smita förbi.

Wolfsburg ligger en poäng före och spelar hemma mot formstarka tabelljumbon Köln, den matchen ser du här. Även om de senare har två raka segrar bör Nilla Fischer och company fixa de tre poäng som krävs. Då hjälper det inte Frankfurt ens om de vinner hemma mot Bayer Leverkusen.

Utöver Wolfsburg–Köln direktsänds även Bayern München–Hoffenheim på DFB-tv – länk här.

* På måndag 18.45 spelas även EM-finalen för F17. Den går mellan Spanien och Tyskland och direktsänds i Sverige på Eurosport 2. Finalen har alla förutsättningar att bli sevärd. Jag har legat hemma i pollenkoma i dag och har sett delar av semifinalerna på Eurosport.

Både Spanien och Tyskland har bollsäkra och passningsskickliga lag. Båda spelar helt enkelt på mycket hög nivå. Jag rekommenderar att ni håller ett extra öga på två 15-åringar, nämligen Spaniens Lorena Navarro (född 11 november 2000) och Tysklands Klara Bühl (född 7 december 2000). Kortväxta Navarro imponerar på mig med sitt spelsinne, hon rör sig otroligt smart i och omkring straffområdet. Och Bühl har ett grymt steg. Det är två forwards med potential att bli världsstjärnor.

* Det om måndagens matcher. Annars är det här en cupfinalhelg. Både i England och Frankrike väntar haussade cupfinaler.

I England spelas FA-cupfinalen på Wembley under lördagen. Avsparken är 15.00 och lagen som möts är Arsenal och Chelsea – länk här. Vi lär alltså ha svenskt på planen i form av Hedvig Lindahl. Jag håller Lindahls Chelsea som knapp favorit.

* På söndag 16.00 är det sedan fransk cupfinal – eventuell länk kommer upp här. Där har vi svenskintressen i båda lagen, förstås i form av Lotta Schelin i Lyon plus Linda Sembrant och Sofia Jakobsson i Montpellier.

Lyon är förstås jättefavoriter. Klubben hade länge jätteproblem med att vinna cupen. Men sedan man vann sin första titel 2012 har man radat upp segrarna. Nu kan Schelins lag alltså ta sin femte raka cupvinst.

* I Norge gjorde Mimmi Löfwenius mål i dag när LSK vann med förkrossande 7–1 mot Klepp. Sedan premiärkrysset mot Kolbotn har LSK nu sex raka segrar och totalt 32–4 i målskillnad. Löfwenius lag blir nog svårstoppat även i år.

* Så till USA. Där spelar Louise Schillgard:s Boston Breakers bottenmöte borta mot Sky Blue redan 01.00 natten mot lördag. Den matchen ser du här:

Helgens mest intressanta matcher i NWSL spelas annars natten mot söndag. 01.00 är det avspark i toppmötet mellan tabellettan Washington och fyran Houston. Länk här:

Och klockan 04.00 svensk tid är det dags för det alltid lika intressanta ”derbyt” mellan väststäderna Seattle och Portland. Där behöver ett skadedrabbat Seattle poäng för att inte tappa kontakten med lagen ovanför slutspelsstrecket. Den matchen ser du här:

Så slutligen till den damallsvenska verksamheten i helgen. Där känns det som att vi kan vänta oss ganska klara segrar för de båda topplagen. I övriga fyra matcher känns Göteborg, Piteå, Örebro och Eskilstuna som knappa favoriter. Men ingen av de matcherna känns självklar.

En intressant fråga blir om förbundet godkänner det hårt kritiserade gräset på Strandvallen, eller om Mallbacken–Piteå måste spelas på konstgräs. Där blir det också spännande att se hur Mallbacken matchar fram nu spelklara Antonia Göransson.

Slutligen har ni helgens omgång här:
Lördag 14.00: Kvarnsveden–Linköping
15.00 Rosengård–Vittsjö
15.00 Kristianstad–Göteborg
17.00 Örebro–DjurgårdenSöndag 14.00 Mallbacken–Piteå
16.00 Umeå–Eskilstuna

 

Guide till premiärhelgen

Vi är framme vid årets roligaste helg – seriepremiären. Ännu så länge står alla lag jämsides och alla drömmar lever.

Det är en helg där en hel del matcher visas på streamar. Som bekant går alla damallsvenska matcher att se på damallsvenskan.tv. Fram till den 5 maj är det dessutom gratis, sedan kommer det att kosta 169 kronor i månaden – eller 89 kronor per match.

Så kan du inte ta dig till någon av arenorna är damallsvenskan.tv ett bra alternativ. Det hoppas jag i alla fall. Förhoppningen är ju att det kommer bli bra produktioner.

De matcher det handlar om i första omgången är Rosengård–Kristianstad i dag 15.00 samt fem matcher i morgon:

* 13.00: Örebro–Umeå och Kvarnsveden–Vittsjö.
* 14.00: Piteå–Göteborg.
* 16.00: Linköping–Mallbacken.
* 17.00: Eskilstuna–Djurgården.

Känslan är att det kommer att bli många hemmasegrar i premiäromgången. Det är ju bara i Borlänge som bortalaget känns starkare på pappret.

* I dag drar även elitettan i gång. Såvitt jag vet sänds ingen av dagens tre matcher. Däremot sänds Växjö DFF–Hovås Billdal på smp.se på söndag 15.00. Jag tror även att barometern.se sänder IFK Kalmar–Östersund samtidigt, men där har jag inte hittat någon länk.*

Appropå elitettan rekommenderas ni som vill har lite mer info inför premiären att klicka in på bloggen Spelare12 eller läsa Östersunds-Postens genomgång av alla lagen.

* Det är inte bara i Sverige det är premiär. Som sista stora liga i världen sparkar även amerikansk NWSL i gång i natt.

I år har vi ju svenskt intresse i ligan genom Louise Schillgard, tidigare Fors, som spelar för fjolårets jumbolag Boston Breakers.

Jag har inte haft tid att fördjupa mig i lagen inför ligastart utan rekommenderar att man klickar in här på The Equalizer som har mycket bra material inför ligan. Skall jag ändå tippa tror jag att det blir tronskifte – det är dags för Seattle Reign att ta hem titeln. Jag hoppas att publiklaget Portland blir bra i år – det är bra för damfotbollen totalt sett. Dessutom hoppas jag att nya Orlando Pride – med Alex Morgan som affischnamn – hänger med bra från start.

Matcherna i NWSL ser du som vanligt på NWSL:s Youtubekanal. 01.00 natten mot söndag är det avspark, och Louise Schillgards Boston spelar ligans öppningsmatch borta mot topptippade Washington:

* Kul premiärer i Sverige och USA alltså. Fast veckans riktiga toppmatch spelas i Tyskland. I morgon 14.00 direktsänder DFB-tv mötet mellan tyska mästarinnorna Bayern München och Champions Leaguemästarinnorna Frankfurt. Det är en riktig måstematch för gästerna – om de skall kunna ta en av de två tyska Champions Leagueplatserna i höstens turnering.

* Även i Japan är det toppmatch. Där möts ligans etta och tvåa i en tidig seriefinal nu tidigt på morgonen. Det handlar om de senaste årens två storlag, Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza.

* Slutligen är det cupsemifinaler både i Frankrike och England på söndag. I franska cupen är det tre svensklag kvar, semifinalerna spelas nämligen så här: Montpellier–PSG och Lyon–Rodez – båda startar 17.00. Två timmar tidigare spelas semifinalerna i engelska FA-cupen. Där är det ett svenskmöte, nämligen Chelsea–Manchester City. I den andra semin spelar Arsenal mot Sunderland.

Vi har alltså en riktigt späckad damfotbollshelg framför oss. Härligt.

* Här är en länk till Kalmar–Östersund. Men den är pluslåst, det kostar 1 eller 19 kronor att köpa sig tillgång.

Skrällcomeback – Schillgard klar för Boston

Louise Schillgard, då Fors

Louise Schillgard, då Fors

Under torsdagskvällen meddelade Boston Breakers i amerikanska NWSL att man har gjort klart med Louise Schillgard – före detta Fors. Det var en skräll.

Även om jag har funderat lite över om hon inte skulle kunna vara aktuell för comeback, hade jag aldrig tänkt att det skulle bli i USA. Fast den nya Bostontränaren Matt Beard hade Schillgard i Liverpool och vet vilken spelartyp han får. Däremot vet ju ingen vilken matchform ex-landslagsspelaren är i.

Kul ändå att vi får fler spelare i intressanta NWSL. Kul också att en talangfull spelare som Lollo Schillgard tar upp karriären igen efter cirka 1,5 års uppehåll. Jag tyckte att hon lade skorna på hyllan alldeles för tidigt.

Schillgard är en av många svenska spelare som gärna tittar utomlands. NWSL blir hennes femte högstaliga efter damallsvenskan, spanska ligan med Espanyol, australiska W-league med Western Sydney Wanderers och då engelska WSL med Liverpool. Såvitt jag vet har ingen annan svensk damfotbollsspelare varit i fler högstaligor.

Däremot har Sofia Jakobsson varit i lika många. Hon har spelat i Ryssland (Rossiyanka), England (Chelsea), Tyskland (Cloppenburg) och Frankrike (Montpellier).

Två spelare har varit i tre ligor plus damallsvenskan, nämligen: Maria Karlsson, England (Doncaster), Italien (Verona och Brescia) samt Frankrike (St Etienne) och Kicki Bengtsson i USA (Carolina Courage och San Diego Spirit), Japan (Suzuyo Shimitzu) och Norge (Athene Moss).

Ytterligare ett gäng spelare har varit i två olika utländska ligor. De jag kommer på är:

* Jessica Landström; USA (Sky Blue FC) och Tyskland (Frankfurt).
* Amelie Rybäck; Frankrike (Lyon) och Norge (Stabaek).
* Kosovare Asllani; USA (Chicago Red Stars) och Frankrike (PSG).
* Ximel Bladh; Cypern (Konstantias) och Ryssland (Voronezh).
* Olivia Schough; Tyskland (Bayern München) och Ryssland (Rossiyanka).
* Caroline Seger; USA (Western New York Flash) och Frankrike (PSG).

Tidigare i veckan har Emma Lundh presenterats som nyförvärv av Schillgards tidigare klubb, Liverpool. Det innebär att Lundh kommer upp på listan över spelare som spelat i två ligor utanför damallsvenskan. Hon var ju i norska LSK under hösten.

Känslan är att antalet svenska spelare i utländska ligor bara ökar. Och personligen tycker jag att det bara är bra för våra spelare att känna på andra miljöer. De tar med sig nyttiga erfarenheter hem till landslaget och till damallsvenskan.

Jag roade mig med att försöka sätta ihop en lista över samtliga svenska spelare som skall spela i högstaligor utomlands i år. Spontant hittade kom jag på 21* spelare, men jag är rätt säker på att jag har missat någon eller några. Jag välkomnar därför gärna tips som gör den här listan komplett:

Tyskland:
Nilla Fischer, Wolfsburg

Frankrike:
Lotta Schelin, Lyon
Sofia Jakobsson, Montpellier
Linda Sembrant, Montpellier
Caroline Seger, PSG
Lisa Dahlkvist, PSG
Maria Karlsson, St Etienne

USA:
Antonia Göransson, Seattle Reign
Louise Schillgard, Boston Breakers

England:
Hedvig Lindahl, Chelsea
Emma Lundh, Liverpool
Maja Krantz, Notts County
Kosovare Asllani, Manchester City*

Italien:
Stephanie Öhrström, Verona
Lisa Ek, Fiorentina

Australien:
Sofie Persson, Brisbane

Norge:
Mimmi Löfwenius, Lilleström
Kristin Carlsson, Röa
Jennie Nordin, Vålerenga
Emma Salomonsson, Amazon Grimstad
Fanny Andersson, Kolbotn

Cypern:
Julia Molin, Apollon Limassol
Matilda Grönlund Falk, Apollon Limassol
Frida Andersson, AEK Kokkinochorion**

Israel:
Mia Emelie Lugner, Hapoel Ironi Petah Tikva**

Snart kommer sannolikt Kosovare Asllani upp på listan också. Hon har ju lämnat PSG, men sagt att hon med största sannolikhet kommer att spela utomlands under 2016.

* Tillagt i efterhand: Under fredagen blev Asllani presenterad som nyförvärv hos Manchester City. Listan växer i antal. Kan nog bli några till under pågående transferfönster.

** Tillagt i efterhand: Spelare som kommit upp på listan genom tips från er som läser bloggen. Tack. Listan är nu 24 spelare lång.

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Helgens höjdpunkt är förstås morgondagens svensk cupfinal mellan Linköping och Rosengård. Det är en vidöppen match, där LFC kanske ändå får räknas som knapp, knapp favorit trots att man står på två raka förluster.

Orsaken är att man har hemmaplan och att man har 3–0 i matcher mot Rosengård på Linköping Arena. Men favoritskapet är som sagt mycket, mycket litet.

15.00 i morgon är det avspark. Matchen direktsänds av SVT1. Hos Rosengård är det ett litet frågetecken för Ramona Bachmann som stukade foten senast mot Eskilstuna.

Det florerade för övrigt rykten i veckan om att Bachmann skulle vara på väg till Wolfsburg. Det dementerades dock från Rosengårdshåll.

* Det spelas även en damallsvensk match i morgon. Det är en riktig ödesmatch för AIK, som tar emot Vittsjö. Skall AIK har en chans att hinna ifatt Hammarby eller Umeå måste Solnalaget dels vinna matcherna mot de tre bottenkonkurrenterna, dels måste man vinna hemmamatcher mot lag som Vittsjö

* I elitettan har Kvarnsveden ryckt åt sig en lucka i toppen. Borlängelaget har tolv segrar och ett kryss på de 13 senaste omgångarna och är nu sex poäng och 15 mål före trean LB07. Laget anförs av Tabita Chawinga från Malawi som har gjort 24 mål. Räkna med att Chawinga spelar i ett större sammanhang än elitettan nästa år.

På den andra damallsvenska platsen ligger förhandsfavoriten Djurgården. De har dock bara en poäng till LB07 och två till Hovås Billdal. Inom sex poäng bakom Djurgården finns även IFK Kalmar och Sirius.

Här spelas två mycket viktiga sexpoängsmatcher i helgen, dels i dag när IFK Kalmar tar emot Hovås Billdal, dels i morgon då LB tar emot Djurgården.

* I USA:s NWSL vann Sky Blue i natt med 2–0 borta mot Houston Dash. Därmed är fem lag inom tre poäng i kampen om den sista slutspelplatsen. När lagen har mellan fyra och sex matcher kvar är det egentligen bara Boston Breakers som känns som borta ur kampen.

De två topplagen Seattle Reign och Chicago Red Stars kan vara rätt säkra på sina platser i semifinalerna. Även trean Washington Spirit ligger väldigt bra till. Men i övrigt är det alltså öppet race. I princip alla matcher i de kommande omgångarna är således hyperviktiga. Kul.

* Premiärerna i de stora europeiska ligorna i Tyskland och Frankrike dröjer ända tills månadsskiftet. I väntan på dem fick vi i veckan en sjätte svenska i D1 Féminine. Det var mittbacken Maria Karlsson som lämnade italienska Brescia för Saint-Etienne. Karlsson sällar sig därmed till den lilla skara svenska spelare som spelat i högstaligan i minst fyra olika länder. När hon debuterar för Saint-Etienne har hon spelat i Sverige, England, Italien och nu Frankrike.

Utöver Karlsson har även Kicki Bengtsson (Sverige, USA, Japan och Norge) och Louise Schillgard (tidigare Fors: Sverige, Spanien, Australien och England) spelat i fyra olika högstaligor.

De har en överkvinna, för såvitt jag kan komma på är Sofia Jakobsson värst i den här kategorien, hon har nämligen spelat i fem högstaligor; Sverige, Ryssland, Tyskland, England och Frankrike. Om jag har glömt någon svensk spelare som spelat i minst fyra länders högstaligor får ni gärna höra av er.

* Till England, där det har varit en tung vecka för Notts County.  I jämna WSL försämrade laget i onsdags sina möjligheter att vinna ligan när man föll hemma mot jumbon Bristol Academy med 1–0.

Samma förlustsiffror blev det ju även i förra helgens FA-cupfinal inför 30710 åskådare på Wembley. Där gjorde sydkoreanska Ji So-Yun målet, men det var Eniola Aluko bakom det mesta för vinnande svensklaget Chelsea.

Hedvig Lindahl spelade hela matchen, medan Marija Banusic blev cupmästarinna från bänken.

* I Asien har slutspelet i Östasiatiska mästerskapet spelats i veckan i form av ett gruppspel mellan Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Det avgörs faktiskt nu på förmiddagen när Sydkorea utan Ji So-Yun möter Nordkorea. Matchen står 0–0 efter tio minuter. Båda lagen stod på full poäng inför avspark. I nuläget leder Nordkorea på målskillnad, vilket innebär att de tar hem guldet vid kryss mot sin södra granne.

Ett ungt japanskt lag och ett VM-betonat Kina är nollpoängare och gör upp om bronset i eftermiddag, svensk tid.

 

Sundhage, SDU och väpnad revolution

Dagens stora snackis har varit den supporterbild som Pia Sundhage och Erik Hamrén tidigare idag tog ihop med representater för SDU – Sverigedemokraternas ungdomsförbund.

Till följd av bilden är folk arga, besvikna, upprörda och det har höjts krav på att Sundhage och Hamrén skall avgå.

Personligen är jag varken arg, besviken, upprörd eller kräver att våra förbundskaptener skall avgå. Jag tycker tvärtom att det är hedervärt att Sundhage och Hamrén ställer upp på supporterbilder med de som frågar. Och jag är inte så säker på att förbundskaptenerna är så politiskt insatta att de har koll på vad alla bokstavskombinationer för olika politiska organisationer betyder.

Varken Sundhage eller Hamrén röstade i EU-valet för 1,5 månader sedan. Det tyckte jag däremot var klandervärt. Det hade inte gjort något om de hade röstat blankt, men jag tycker att de som föredömen skall visa så stort intresse för grunden i vår demokrati att de borde ha gått och röstat.
Offsides Anders Bengtsson skrev för övrigt ett intressant blogginlägg i ämnet.

En diskussion som är kopplad till dagens storm i vattenglaset är vilka politiska åsikter en förbundskapten får ha. Jag läste följande i en kommentar idag från Sydsvenskans Anja Gatu:

”För det andra har jag svårt att se att en person med sverigedemokratiska åsikter skulle kunna vara förbundskapten i fotboll.”

Här är vi inte överens. För min del får och kan förbundskaptenerna ha vilka politiska åsikter som helst, även sverigedemokratiska. Men det förutsätter att de håller politiken utanför sitt jobb.

Skulle Svenska fotbollförbundet ställa krav på politisk korrekthet för sina förbundskaptener skulle ju för övrigt Pia Sundhage omgående tvingas avgå. Hon stödjer ju aktivt Kommunistiska partiet – före detta KPML(r) – som i första meningen i sitt partiprogram slår fast:

”Kommunistiska Partiet är ett revolutionärt arbetarparti.”

Att stötta ett parti som är för väpnad revolution är för mig betydligt värre än att posera på en supporterbild med SDU. Men som sagt, för mig får Sundhage ha vilka politiska åsikter som helst, bara hon lämnar dem utanför fotbollen.

* Igår fick Sundhage kritik från ett helt annat håll. Det var Louise Schillgard (före detta Fors) som i den här artikeln tyckte att vår förbundskapten var feg i sina uttagningar. Att Sundhage inte vågar satsa på karaktärer, utan bara släpper fram snälla tjejer.

Det lyser lite bitterhet över uttalandet. Samtidigt ligger det en del i att landslaget, i varje fall medialt, hade mått bra av att få in några fler vassa karaktärer. För damfotbollen behöver fler spelare som skapar rubriker. Inte minst nu när rubrikskapande Tyresö är borta.

Huvudnyheten i artikeln om Schillgard var tyvärr att 24-åringen slutar med fotbollen. Tråkigt för svensk damfotboll, som behöver så många toppspelare som bara är möjligt.

* För er som inte har sett målen från Rosengårds 6–1-seger mot Piteå finns de på den här länken.

* Slutligen finns det tre NWSL-matcher att se i natt för nattsuddare. Samtliga tre har avspark 01.00, och går att se här. Den mest intressanta är utan tvekan toppmötet Western New York Flash–Seattle Reign.

Mål av Öqvist, tunga namn till elitettan och nya turer i Kaurinfallet

I går blev det klart med två riktigt tunga profiler till elitettan. Dels väljer Sara Larsson att spela med LB07, dels har Louise Fors valt att spela med Älta den här säsongen.

Larsson blir 35 i maj, och har kanske gjort sina sista matcher på allra högsta nivå. Personligen tycker jag att det är lite synd att hon kliver ner en division. Med sin rutin skulle hon exempelvis vara en tillgång för nya, unga Jitex.

Fors skall gifta sig till sommaren, och vill inte planera sitt bröllop via Skype. Därför väljer hon att spela med Älta under året. Hon ansluter dock till Liverpool efter avslutat seriespel med förhoppning om att de engelska mästarinnorna är kvar i Champions League då. Fast det blir inte som Louise Fors hon återvänder till England, utan som Louise Schillgard.

* I Frankrike befäste Josefine Öqvist positionen som bästa svenska målskytt i serien. På övertid gjorde hon Montpelliers sista mål i 2–0-segern mot Soyaux. Det var Öqvists 14:e fullträff i serien. Hon delar nu andraplatsen i skytteligan med Juvisys stjärna Gaetane Thiney. De är två mål bakom PSG:s Marie-Laure Delie. Lotta Schelin har gjort elva mål och delar fjärdeplatsen i skytteligan med klubbkompisen Laetitia Tonazzi.

Eftersom Lyon har ett system där de rullar på sina forwards roade jag mig med att jämföra nämnda fem spelares målfacit sett till speltid. Och även där är Öqvist före Schelin, även om marginalen krympte rätt rejält. Listan blev:

1) Delie – som gör mål var 55:e minut.
2) Tonazzi – var 66:e.
3) Öqvist – var 77:e.
4) Schelin – var 79:e.
5) Thiney – var 90:e.

Tillagt i efterhand: Kosovare Asllani har gjort tre mål, hon gör mål var 224:e minut hittills den här säsongen.

* Så till Norge där turerna kring fallet med sexuella trakasserier i Stabaek har gått ytterligare några turer. Dels har klubben Stabaek beslutat sig för att låta tränare Öyvind Eide få fortsätta på sitt jobb. Man ger honom dock en skriftlig varning.

Dels överväger Leni Larsen Kaurin att göra rättsak av frågan. Dels har norska fotbollsförbundets disciplinnämnd på eget bevåg valt att titta på ärendet. I dag är det även möte mellan Norges motsvarighet till RF och det norska fotbollsförbundet där Kaurinfrågan tas upp.

Som grädde på moset har den före detta landslagsspelaren Siri Nordby på sin Facebook sågat hur Stabaeks spelarråd i förra veckan i ett brev ställde sig bakom tränare Eide. Enligt VG säger Nordby:

”Om det finns så mycket som en bråkdel av sanning i allt det som sägs, och laget vänder ryggen mot en lagkamrat på det här sättet, då måste jag säga att jag är väldigt glad att jag har spelat för en annan klubb under hela min karriär.”

Och:

”Brevet är det mest patetiska jag läst. Helt skandalöst.”

* Slutligen noterar jag att USA vann det nordamerikanska U20-kvalet efter seger mot Mexiko med 4–0 i finalen. Bilder därifrån har du här:

Jag ser att exempelvis damfotboll.com kallar kvalet för mästerskap. Men huruvida turneringen har mästerskapsstatus ställer jag mig frågande till. För i så fall borde väl Kanada ha varit med trots att de redan har en plats i U20-VM?

Utöver USA och Mexiko tog Costa Rica som väntat den sista VM-platsen som stod på spel.

Årets händelser 2013

Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.

Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.

Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.

Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.

Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.

Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.

Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.

Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.

Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.

Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.

Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.

Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.

Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.

Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.

Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.

Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.

Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:

Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.

Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.

Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.

Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…

Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.

Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.

Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma BerglundHanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till. För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.

Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.

Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.

Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.

Janni Arnth

Janni Arnth

Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.

Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:

”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”

Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.

Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…

Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.

Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.

Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…

Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.

Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.

Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.

Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.

Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:

Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:

Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.

Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:

Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:

Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:

Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:

Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:

Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.

Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:

Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.

Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.

Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:

Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.

Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.

Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.

Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.

Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?

Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.

Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.

Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:

Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.

Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.

Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.

Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.

Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).

Årets spelare: Den tolfte:

Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.

Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…

Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).

Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.

Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.

Årets tyngsta skada: Marta:s ryggskada – som sannolikt kostade Tyresö SM-guldet.

Årets tweet: Lindsey Horan, PSG (på svenska):

”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”

Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.

Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:

Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.

Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.

Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.

Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.

Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.

Kara Lang på väg tillbaka

Landslaget är samlat på Bosön, och tydligen kollar man bland annat på hur man kan förbättra det kollektiva huvudspelet.

Jag noterade att även AIK:s Emma Lundh fått en sen inbjudan till lägret. Kul för henne, men borde inte Lundhs kompis Louise Fors ha gått före?

Emma Lundh

Emma Lundh

Apropå landslaget kom nyligen lottningen till Algarve cup, där vi har hamnat i en riktigt tuff grupp tillsammans med USA, Japan och Danmark. Danskorna som för övrigt i går vann sin sista VM-kvalmatch för året med 5–0 borta mot Malta. Nadia Nadim blev tvåmålsskytt, medan Linköpings skyttedrottning Pernille Harder fick nöja sig med ett mål.

Nadia Nadim

Nadia Nadim

Nästa VM spelas ju i Kanada. Och värdnationen spelade sent i går kväll svensk tid 0–0 mot Mexiko. Höjdpunkter från den matchen ser du här:

Som synes på bilderna satsar Kara Lang på att göra comeback. Ni minns kanske Lang från VM-semifinalen i USA 2003, där hon var den 16-åriga megatalangen som gav Kanada ledningen mot Sverige?

Lang tog beslutet att avsluta sin karriär redan vid 25 års ålder, i januari 2011, efter att ha varit förföljd av knäskador under flera år. Presskonferensen där hon meddelade sitt beslut finns på det här klippet:

Sedan dess har hon bland annat jobbat som tv-expert. Men inför hemma-VM har nu förbundskapten John Herdman lyckats övertala den nu 27-åriga mittfältaren att göra ett nytt försök som spelare på högsta nivå. Kan hon komma tillbaka till den klass hon höll tidigare så är det här en jätteförstärkning för värdnationen.

Det är för övrigt en värdnation som kommer att ha ett massivt stöd under VM. Gårdagens vänskapslandskamp lockade 21 217 åskådare till BC Place i Vancouver. Imponerande.

Apropå Kanada så skall de spela Cypern cup till våren. Där får de tuffare motstånd än i våras. Frankrike och Australien tillkommer nämligen till turneringen, som därmed närmar sig Algarve cup i klass.

Jag glömde ju att nämna de andra grupperna i Algarve cup. Den andra elitgruppen består av Tyskland, Norge, Kina och Island. Medan Portugal, Österrike, Ryssland och Nordirland spelar i ”division 2”.

I Cypern cup spelar Kanada mot England, Italien och Finland i grupp A. Grupp B består av Holland, Frankrike, Skottland and Australien. Medan division 2 här innehåller Nya Zeeland, Sydkorea, Schweiz och Irland.

Tankar kring det bolltrygga landslaget

I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.

Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.

Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.

Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.

Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.

Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.

Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.

Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.

En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.

Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.

Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.

Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.

Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.

När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.

Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.

På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.

Caroline Seger

Caroline Seger

Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?

Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.

I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.

För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?

På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.

Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.

För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.

Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.

Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.

På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.

De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.

Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.

”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”

Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.

I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…

Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.

Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.

Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.

Fors guldskytt i England

Malmö kopplade ett ännu starkare grepp om SM-guldet, och det gjordes en mängd svenskmål runt om i Europa.

Det viktigaste gjordes av helgens svensk – Louise Fors. När hennes Liverpool fick straff i slutet av den första halvleken av den direkt avgörande guldfinalen i WSL så fick svenskan förtroendet. Hon gjorde inget misstag, och blev matchvinnare när klassiska Liverpool FC Ladies tog sitt första ligaguld någonsin.

Till slut vann Liverpool med 2–0 efter att även isländska Katrin Omarsdottir blivit målskytt. Se de båda målen här:

Det är således anledning att skicka en stor gratulation i riktning Liverpool. Och visst känns det som att det är läge för Pia Sundhage att kolla in Fors lite extra? Liverpoolmittfältaren är ju en bolltrygg spelare, och dessutom ett högklassigt vapen vid fasta situationer.

I den franska seriefinalen spelade Lotta Schelin en av huvudrollerna. Svenskan gjorde Lyons 2–0-mål i 3–0-segern. Och när Louisa Necib gav Lyon ledningen var det på retur från ett skott avlossat av Schelin. Ett mål och ett assist är ju förstås ett lysande facit för Schelin. Höjdpunkter från matchen går att se på den här länken.

I den franska ligan blev dessutom Josefine Öqvist tvåmålsskytt när Montpellier vann med 7–0 borta mot Soyaux.

Så till damallsvenskan. Malmö vann med 1–0 borta mot Kristianstad, och är nu väldigt nära det tredje SM-guldet på fyra år. Formstarka Manon Melis följde upp sitt hattrick från VM-kvalet med att göra matchens enda mål. Se det på det här klippet, där det för övrigt är total förvirring om vilka som intervjuas:

Thora Helgadottir:s nolla höll även över gårdagens match. Men på klippet ovan noteras att den var i rejäl fara under den första halvleken. Samt att Malmö kanske trots allt lider av lite guldfrossa även den här hösten.

Melis tre mål för Hollands Oranjevrouwen från VM-kvalmötet borta i Albanien hade jag inte hittat någon länk på tidigare. Inte förrän nu:

Utöver Melis gjorde även Renee Slegers mål i Albanien. Hon gjorde även ett i går när Linköping slog Jitex med 4–0. Även Tyresö hade målkalas mot ett bottenlag, 5–0 hemma på Mallbacken. Det innebär att läget i bottenstriden är i princip oförändrat – det är bara en match mindre för värmländskorna att kravla sig över strecket.

Lördagens Vittsjöseger i Göteborg gör att LFC nu närmast säkrat tredjeplatsen. Göteborg och Örebro gör upp om den fjärde och sista medaljen.

I Tyskland var det cuphelg. En rejäl skräll blev det när Essen slog ut Potsdam med 3–2 efter att fjolårets Potsdamspelare Sara Doorsoun-Khajeh gjort segermålet. Resultatet var extra anmärkningsvärt då Potsdam ledde med 2–0 efter mål av Genoveva Anonma och Ada Hegerberg.
Jag trodde inför säsongen att Potsdam skulle ha Anna Sarholz i målet. Men Ann-Katrin Berger har fått förtroendet hittills på säsongen. I dag ångrar nog Potsdamtränare Bernd Schröder den uttagningen, för Berger stod för två grova tavlor i Essen – dels vid 2–2, dels vid segermålet. Se själv på det här klippet. Antonia Göransson började för övrigt på bänken, men byttes in på slutet.

För Cloppenburg blev Sofia Jakobsson målskytt. Se hennes och en mängd andra mål från helgens tyska cupmatcher på det här klippet.

Fokus på England och Frankrike

Efter VM-kvaluppehållet drar ligorna runtom i Europa i gång igen i dag. Fast trots att vi närmar oss spurten i damallsvenskan spelas helgens hetaste matcher i England och i Frankrike i morgon. Och båda har svenskintresse.

I England avgörs WSL i en direkt avgörande final i den sista omgången. Serieledande Liverpool med Louise Fors tar emot tvåan Bristol Academy med avspark 15.00. Guldet hamnar i Liverpool om laget tar poäng. Och det tror jag att de gör. Matchen kan man se på den här länken.

I Frankrike är det tidig och högintressant seriefinal mellan PSG och Lyon. Avspark där är 18.45 – här är en länk till att se matchen.
Mitt tips är för övrigt att matchen slutar med ett kryss. Tyvärr har Kosovare Asllani fortfarande problem med sin fotled, så det blir inget svenskmöte.

På hemmaplan spelas också de mest intressanta matcherna i morgon – både för topp- och bottenstrid. Malmö spelar borta mot Kristianstad 14.00, och två timmar senare tar Tyresö emot Mallbacken. Samtidigt spelar Jitex i Linköping.

Det rimliga är att de båda topplagen tar full poäng, medan lagen kring nedflyttningsstrecket kammar noll.

I torsdags säkrade för övrigt Sveriges F18-landslag sin plats i nästa års andra kvalomgång till F19-EM genom att besegra Portugal med 3–0. Stina Blackstenius och Lina Hurtig fortsatte att producera. Se duons mål på det här klippet:

I Tyskland är det cuphelg. Det hindrar dock inte DFB-tv från att direktsända en av matcherna. Det är morgondagens match mellan Essen och Turbine Potsdam som visas med start 13.45. Troligtvis går det alltså att se Antonia Göransson i aktion där.

I övrigt i Europa är det premiär i den italienska ligan. Jag har dålig koll på hur lagen har jobbat under transferfönstret. Men känslan är att svensklaget Verona kommer att vara starkare i vinter än de var i fjol. Även Brescia verkar har tagit några steg framåt. Kampen skall alltså kunna stå mellan fyra lag. De två övriga är förstås Torres och Tavagnacco.

Slutligen ytterligare tre klipp från landslagsuppehållet. Det var ju fyrnationsturnering i schweiziska Valais. Där vann Nya Zeeland finalen med hela 4–0 mot Kina. Samtliga mål gjordes i den andra halvleken. Höjdpunkter därifrån ser du här:

Och i matchen om tredje pris så vann Brasilien med samma siffror mot Mexiko. Bilder från den matchen har du här:

Japan spelade dubbellandskamper mot Nigeria. Båda vann med 2–0. Den första har jag lagt upp klipp från tidigare. Här är ett ganska långt klipp från den andra. Drygt nio minuter in gör Aya Miyama 1–0 på straff. En dryg minut senare nickar Mizuho Sakaguchi in 2–0-målet på frispark från just Miyama:

Mallbacken, marginaler, Marta, Klinga, Öqvist och Magnusdottir

Mallbacken hade marginalerna mot sig i förra veckan. I dag var det dags igen. Senast handlade det om straffar. I dag om speltid.

Nu har jag ingen aning om huruvida tilläggsminuterna i Piteå och Mallbacken var berättigade eller inte. Däremot vet jag att just speltiden är fotbollens flummigaste regel – tillsammans med hands. För hur lång matchen skall vara avgörs helt och hållet av domaren, och ingen annan kan veta hur mycket tillägg det blir, eller när slutsignalen kommer att ljuda.

Hursomhelst förändrades läget i den damallsvenska bottenstriden rätt rejält på övertid i dagens matcher. Först gjorde Josefin Johansson 3–2 till Piteå mot Kristianstad i minut 92. Det var Johanssons tredje mål i matchen, och innebar att Piteå nu har 21 poäng, och sannolikt har säkrat sitt damallsvenska kontrakt.

Blakely Mattern

Blakely Mattern

En timme senare tappade Mallbacken sin seger mot Kif Örebro i minut 94. Amerikanska Blakely Mattern hade givit värmländskorna ledning i den första halvleken. Det såg alltså ut att bli tre nödvändiga poäng i nedflyttningsstriden. Men Sarah Michael förstörde dagen för Mallbacken på övertid.

Där försvann två vansinnigt viktiga poäng. Ja, mycket talar för att Mallbackens plats i damallsvenskan 2014 också försvann på övertid i dag. För i Skåne vann Vittsjö med klara 5–0 mot Sunnanå. Där gjorde skotska Jane Ross tre mål. De tre poängen gör att Vittsjö precis som grannen Kristianstad står på 20 poäng, och är mycket nära säkrat kontrakt.

Jane Ross

Jane Ross

För efter dagens matcher står nedflyttningsstriden mellan Jitex och Mallbacken. Och där är det klar fördel Mölndalslaget. Jitex har nämligen tre poängs försprång, samt det klart lättaste programmet.

Man har hemmamatcher mot Kristianstad och Piteå samt bortamatch mot Sunnanå kvar. Och som jag ser det behöver man fyra poäng till för att hänga kvar.

Mallbacken har nämligen både Malmö och Tyresö kvar att möta. Där borde det inte bli någon poäng. Vinner man mot Sunnanå och Piteå kommer man upp på 20 poäng. Fler lär man inte ta. De tappade poängen i dag – och i Mölndal – kan alltså blir riktigt kostsamma.

Fast det är förstås inte bara otur som gör att Mallbacken ligger näst sist i serien. Borta mot Kristianstad förra helgen bjöd man på ett väldigt billigt 1–0-mål redan i matchupptakten. Det och KDFF:s övriga två mål från matchen går att se i den här matchannonsen:

I övrigt i dag tog Malmö de tre poäng som alla väntat sig att de skulle ta borta mot Jitex. Anja Mittag och Ramona Bachmann gjorde målen i 2–0-segern. Segern sätter förstås extra press på Tyresö inför morgondagens möte i Umeå. Den matchen sänds för övrigt på Tv4sport 19.20.
Där kommer Marta att göra comeback. I varje fall om man skall tro UIK:s hemsida.

Lisa Klinga

Lisa Klinga

Piteås Tyresölån Lisa Klinga skadades sig tydligen i matchen mot Kristianstad. Obekräftade uppgifter talar om ett benbrott. Hoppas de uppgifterna inte stämmer.

Tillagt i efterhand: Det verkar inte bättre än att Klinga verkligen har drabbats av ett benbrott. Läs mer här.
Tillagt i efterhand 2: …och här kom trots allt lugnande besked.

* I Tyskland gjorde Jena en favorit i repris – agerade skrällag i Frauen-Bundesliga. Förra veckan tog man poäng efter 1–1 i Potsdam. I dag spelade man 1–1 hemma mot regerande Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.
Och för andra veckan i rad kom poängräddaren från Nya Zeeland. Mot Potsdam var det Ria Percival som gjorde målet. Mot Wolfsburg var det Amber Hearn som kvitterade i 88:e minuten. Wolfsburgs mål gjordes för övrigt av Nadine Kessler.

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Nilla Fischer spelade hela matchen. Däremot fick Sofia Jakobsson återigen agera inhoppare för sin nya klubb, Cloppenburg. De spelade 0–0 mot Leverkusen.

* I Frankrike fick vi två tvåmålsskyttar i dag. Att Lotta Schelin gjorde två mål i Lyons 10–1-seger mot Muret var knappast oväntat. Hon byttes in i halvtid, i en redan avgjord match där Eugenie Le Sommer blev tremålsskytt, medan Laetitia Tonazzi och Camille Abily gjorde som Schelin – två mål var.

Men även Josefine Öqvist gjorde två mål i dag. Montpellier vann med 4–0 mot Yzeure, och svenskan gjorde andra och tredje målen.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

* I England vann både Arsenal och Bristol i dag. Därmed blir det en helt avgörande guldfinal i sista omgången. Och det blir ett nytt mästarlag, för Arsenal kan numera som bäst bli tvåa. Guldet hamnar hos Louise Fors i Liverpool eller i Bristol. Om två veckor vet vi mer…

* I Danmark har fjolårets seriesuveräner Bröndby startat svagt. I dag föll de mot Fortuna Hjörring med 1–0. Segerskytt blev danska EM-spelaren Nadia Nadim. Hjörring leder serien på fem segrar och ett kryss. Bröndby har spelat fyra matcher och samlat sju poäng.

Nadia Nadim

Nadia Nadim

* I Norge hittar vi helgens målskytt. När svensklaget Avaldsnes vann med 5–0 mot Medkila gjorde isländska Holmfridur Magnusdottir lagets fyra första mål. Tre av dem kom i första halvlek, vilket innebär att hon stod för ett tvättäkta hattrick.

Holmfridur Magnusdottir

Holmfridur Magnusdottir

* Skottland. I regn och hagel spelade Glasgow City oväntat 0–0 mot Rangers i skotska Women’s Premier League. Därmed får Glasgow vänta med sin guldfest i ett par veckor. Man leder nämligen med elva poäng för Hibernian med fyra omgångar kvar att spela.

* Avslutningsvis till veckans bästa publiksiffra. Den kom inte på gratismatchen i Mölndal. Jitex fick dock ändå hyfsade 923 åskådare i Malmömatchen. Nej, för att hitta veckans publikmatch får vi åka till Niigata på den japanska östkusten. Där såg 8027 personer Albirex Niigata förlora med 3–1 mot NTV Beleza i går.