Heimersson, Ericsson, Ek, Prytz, Kaurin, Hoffenheim och lite till

Det har hänt en del sedan jag senast fick ur mig ett inlägg. Här är en spretig sammanfattning av de nyheter jag kommit över.

Den klart tråkigaste nyheten är förstås att Linköpings talang Tilda Heimersson tvingas lägga av. Den landslagsmeriterade mittfältare är därmed en av många spelare som har stoppats av knäskador i ett alldeles för tidigt skede i karriären. Det är förstås riktigt, riktigt tråkigt.

* I tisdags kom uppgifterna att Magdalena Ericsson:s knäskada handlade om ledband, och cirka två månaders frånvaro. Det skulle även göras en magnetkameraundersökning. Något resultat från den har jag inte sett, men förhoppningsvis stämmer det att Ericsson kan vara tillbaka till seriestart.

* Apropå Linköping spelar de träningsmatch mot Åland United i morgon (fredag), klockan 15.00. Den sänds direkt på den här länken.

* När vi ändå är inne på knäskador har tyska Hoffenheim haft ett par tunga dagar på forwardssidan. Först drog Silvana Chojnovski av sitt korsband häromdagen. Sedan skadade kanadensiska nyförvärvet Tiffany Cameron ett ledband i knät, vilket gör att hon missar stora delar av vårsäsongen.

Christen Press

Christen Press

* Tyresö vann i går mot Kif Örebro med 5–0 (3–0) efter att formstarka Christen Press gjort ett äkta hattrick under den första halvleken. Jag minns att motsvarande träningsmatch i fjol slutade 3–3.

Med storförlusten mot Linköping på näthinnan har Örebro haft en tung vecka. Det är dock för tidigt på försäsongen för att kunna dra några slutsatser av det. Kif kan fortfarande vara ett lag för tabellens övre halva om några veckor.

Apropå Christen Press så gjorde Los Angeles Times häromdagen ett reportage om henne och Whitney Engen, och om hur de är uppväxta i samma område, och om hur deras karriärvägar flera gånger har korsats. Nu är de ju lagkamrater både i Tyresö och i landslaget. Texten finns att läsa på den här länken.

* FC Rosengård är på träningsläger i Turkiet. Där besegrade de i dag serieledarna i Kazakstans liga, Biik Kazygurt, med 5–2. Lisa Ek gjorde sin första match från start på nästan 1,5 år – och blev tvåmålsskytt. Kul.

En lång intervju från i fjol om Eks kamp mot skadorna finns på den här länken. Jag har faktiskt bara hunnit läsa inledningen ännu så länge. Men den känns lovande…

* Även Göteborg FC är utomlands. På deras läger på Kanarieöarna har man en provspelare, nämligen amerikanska Maegan Kelly som har draftats av Kansas City FC. Som så många andra amerikanska spelare har hon en video med höjdpunkter från collegetiden på youtube. Den kan du se här:

* Kristianstad spelade i dag träningsmatch mot nykomlingen i elitettan, Halmia. KDFF vann med 5–1. Några uppgifter om målskyttar har jag inte. Däremot noterade jag att Marija Banusic gjorde målet när KDFF föll med 6–1 mot Mjällbys P16 i lördags.

* Vittsjö har värvat den gamle mittfältaren Robert Prytz som forwardstränare. När han var med i Mästarnas mästare skojades det om att han pratade tre språk samtidigt. Bland annat skulle han blanda skånsk svenska och skotsk engelska. Det borde ju dock vara en framgångskombination i skånsk-skotska Vittsjö.

Prytz konstaterade till Skånska dagbladet att han direkt såg på planen vilka de skotska spelarna var – det var de som tränade i kortbyxor även i skånskt vinterrusk.

* I Umeå har UIK hämtat en ny mittback, Lisa Lantz, hos lokalkollegan Umeå Södra. Dessutom har man en portugisisk provspelare på besök. Det återstår att se om Catarina Sousa är bra nog för att få ett kontrakt. Hon lär ju i alla fall vara seriös. För hon har betalat resan till Umeå själv, och enligt bloggen Spelare12 valde hon bort Portugals VM-kvalmatch mot Albanien för att komma maximalt förberedd till Umeå.

* I Norge har fotbollsförbundet valt att lämna Kaurinfallet utan åtgärd. Det blir alltså ingen bestraffning för sexuella trakasserier från förbundet för Stabaektränaren Öyvind Eide. Om det kan man läsa i den här artikeln. Kanske är det här sista avsnittet av den här tragiska historien. Kanske inte…

* I helgens spelades det matcher i den franska cupen. Det franska förbundet har gjort precis som de gör i ligan, alltså satt ihop en målkavalkad från matcherna. Det är således en hel hög mål som finns på det här klippet. En del riktigt snygga:

* Som jag tidigare berättat blev Maria Karlsson målskytt vid Veronas 3–0-seger mot Firenze i helgen. Hon drog även på sig en straff – som dock känns väldigt feldömd. Då fick Stephanie Öhrström visa att hon är värd sin landslagsuttagning. Hon gjorde nämligen en riktigt snygg straffräddning.

Se Karlssons mål, Öhrströms straffräddning och en snygg frispark från kanadensiskan Alyssa Lagonia på det här klippet:

* Slutligen har jag letat höjdpunkter från förra veckans fyrnationsturnering i Kina, Yongchuan cup 2014. Några sådana har jag inte hittat. Däremot har jag hittat länkar med hela matcherna, som här Kina–Nya Zeeland 1–0:

Och på länken nedan kan man se finalen, Kina–Nordkorea, som för övrigt vanns av Kina med 1–0. I matchen om tredje pris vann för övrigt Mexiko med 2–1 mot Nya Zeeland.

 

…och inte Ilestedt heller.

Noterar att det är fler än Elin Rubensson som fått många genombrott i damallsvenskan.

För även Amanda Ilestedt har slagit igenom två gånger. Hon var ju även nominerad till årets genombrott redan 2010, då tillsammans med Sofia Jakobsson, Tilda Heimersson och vinnaren Antonia Göransson.
Jakobsson vann ju för övrigt sedan 2011, på sin andra nominering.

I kväll får vi med mycket stor sannolikhet för andra året i rad en vinnare som varit nominerad två gånger. Jag tycker att det här är väldigt konstigt. Men sannolikt tycker inte Svenska Fotbollförbundet att det finns tillräckligt många svenska talanger, utan hoppas att vi skall glömma tidigare nomineringar, och tar med de främsta tills de får priset.

Det innebär väl att Lina Hurtig skulle kunna få genombrott i minst två–tre år till…

Korsbandet av på Dieke

Ifeoma Dieke har spelat färdigt i år. Enligt tidningen Mirror (se klockslaget 18.16) är Vittsjöbackens korsband är av. Så tråkigt.

För Vittsjö är det ett hårt slag, för tillsammans med amerikanskan Kendall Fletcher har Dieke varit fantastisk i mittförsvaret. I och för sig har nordskånskorna redan värvat en ny back i Mandy van den Berg. Men holländskan är väl knappast tänkt som mittback?

Nu är ju tyvärr korsbandsskador inte ovanliga bland fotbollstjejer. Men har det inte varit ovanligt många i damallsvenskan i år?

Spontant kommer jag på Frida Nordin, Gudny Björk Odinsdottir, Linda Sällström, Petronella Ekroth, Charlotte Rohlin, Lydia Williams, Therese Sjögran och nu Dieke. Jag kan ha missat någon. Dessutom är fortfarande Tilda Heimersson och Jessy Sharro borta från korsbandsskador de drog på sig i fjol. Tråkigt.

Press njöt av naiv press – men hur mår Linköping?

Linnea Liljegärd gör målJag åkte till Valhalla i dag för att kolla in våra tänkbara OS-spelare. Framför allt var jag nyfiken på Stina Segerström:s form.
Men inlägget om OS får vänta. För jag lämnade Göteborg i chock.

Som många kanske minns tippade jag guld till Linköpings FC inför säsongen.
Jag gjorde det först i februari, men stod fast vid mitt tips även vid seriestart. Däremellan hade LFC, utan Manon Melis och Lisa De Vanna, vunnit mot både Tyresö och Göteborg FC i träningsturneringen i Växjö.

Att tippa guld till Linköping kändes fräscht där i början av april. Det gör det inte i dag.
Se själv på det här klippet från Göteborgs 6–0-seger.
Jag tror faktiskt aldrig tidigare att jag har varit så här snett ute i ett guldtips. För Linköping utan Charlotte Rohlin såg ut att vara riktigt botten.

Det extremt naiva spel jag såg östgötarna prestera på Valhalla i dag kan faktiskt i värsta fall leda rakt ner i division I. Taktiken var inte på något sätt anpassad till spelartruppens aktuella sammansättning. Faktum är att inte ens hånade Dalsjöfors uppträdde så här naivt, och uselt, under hösten i fjol. Inte ens nära.

För det var en ren självmordstaktik som Linköping hade med sig till Valhalla.
Redan efter den första löpduellen – om man nu ens kan kalla det duell… – mellan Josefine Alfsson och Christen Press undrade jag för mig själv vad LFC trodde sig kunna vinna genom att ställa sin backlinje högt. Deras backar var ju chanslösa i alla löpdueller mot Press.

Hörde på Radiosporten att Sofia Lundgren tyckte att GFC gjorde två mål på en målchans, och att LFC var bättre inledningsvis. Jag kan delvis hålla med, men man måste vara medveten om att den typ av hög tokpress som LFC körde med orkar lag sällan prestera under mer än tio minuter.

Den ledde också inledningsvis till två kanonlägen för LFC, det skall man minnas.
Men jag satt bara och väntade på luckorna bakåt. För de kändes ofrånkomliga. Och när de kommer måste man ändra försvarsspel. Men LFC var inte intresserade av att täta aktuella luckor, utan körde på med en extremt hög och rak backlinje i 90 minuter.

Utan Rohlin saknade man nödvändig snabbhet i hemlöpet. Ofta var tre LFC-backar på väg framåt när GFC lade in bollen på ytan bakom. Så vinner man inga serier. Och inte många matcher heller.

I andra halvlek, när LFC vid underläge med 5–0 ställde sin sista spelare tolv meter in på Göteborgs planhalva, frågade jag mig till och med om LFC:s ledning vill åka ur damallsvenskan.
För som sagt, trots att den höga pressen var extremt kontraproduktiv gjordes inga ändringar.

LFC:s ledning får en fotboll med rejäl pyspunka i betyg för sitt taktiska upplägg i dag. I bussen hem hoppas jag för deras egen skull att de har tagit en rejäl funderare på hur de kan anpassa sitt spel efter sin befintliga spelartruppen.
Den givna åtgärden måste vara att börja sitt försvarsspel en bra bit längre bak i planen, och börja spela på kontringar. Och det från och med nästa omgång.

* Apropå Linköping och elände så verkar Tilda Heimersson även få den här säsongen spolierad. Läs mer om det här.

Pinsam groda av Dennerby

Jag skrev igår om att förbundskapten Thomas Dennerby borde vara bekymrad och oroad över Charlotte Rohlin:s korsbandsskada.

Men att han skulle bli så skakad att han lyckades glömma vilket mästerskap hans lag skall spela i år, nej det trodde jag inte var möjligt.
Men i det här SVT-inslaget säger vår förbundskapten hur tydligt som helst att det är VM som väntar i sommar. Det är en felsägning som får mig att bli lätt chockad.

Och Dennerby skall nog vara glad att damfotboll är en liten idrott, mediemässigt sett. För hade han hetat Erik Hamrén hade den pinsamma felsägningen garanterat hamnat i topp på ganska många större mediers hemsidor.

Så till en liten fundering kring korsbandsskador och Linköpings FC. Rohlin är den tredje på lite drygt ett år efter Tilda Heimersson och Linda Sällström. Jag har ingen aning om hur laget tränar, man kanske gör allt för att förebygga den här typen av skador.
Men hade jag varit LFC-ledare har jag nog nu trots allt sett över träningsupplägget. Tränar spelarna tillräckligt mycket styrka i musklerna kring knäleden? Kör man knäkontroll?

Så till levande fotboll. Just nu pågår Stockholmsderbyt Tyresö–AIK. Ser att Tyresö kommer till spel utan både Caroline Seger (stukad fot) och Vero Boquete (liten sträckning i framsida lår). Och efter 40 minuter håller AIK sensationellt 0–0. Men det kan väl aldrig hålla hela vägen?

Underkänd – men extrainkallad till landslaget

Jag har båda kvällstidningarnas fotbollsbilagor liggande framför mig på vardagsrumsbordet. Jag har inte hunnit läsa någon av dem på något mer koncentrerat sätt, utan har mest bläddrat igenom dem.
Under genombläddringen har jag dock noterat att Aftonbladet ägnar damallsvenskan elva sidor, medan Expressen bara har sex.

Och som professionell felsökare upptäckte jag direkt att Expressen fått in en porträttbild på Christen Press, där de skriver om Ingrid Wells. Och att Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson kallas Sofia Andersson.

Fast tyvärr är de felen lätta att nonchalera när man jämför med hur det ser ut i Aftonbladets bilaga. Där är det förstås betygsättningen av alla spelare som först har fångat min uppmärksamhet.
Den spontana känslan när jag såg uppslaget var förstås väldigt positiv. För en sådan genomgång är ju bra för damfotbollen. Eller, hade varit bra – om den hade varit utförd av experter.
Men det är den inte. Tvärtom.

Nu skall jag direkt erkänna att jag själv också skulle vara chanslös på att sätta rättvisa betyg på samtliga damallsvenskan spelare. Chanslös. För det behövs personer, som ser alla lag väldigt ofta för att göra en rättvis bedömning av hela trupperna.

Nu håller bedömningen verkligen inte den landslagsklass som betyget fem skall vara värt.
För enligt Aftonbladet håller exempelvis inte Nilla Fischer (en fyra i betyg), Lisa Dahlkvist (fyra), Marie Hammarström (trea), Charlotte Rohlin (fyra) eller Stina Segerström (trea) landslagsklass. Det gör inte heller en av världens bästa spelare – Ramona Bachmann (fyra).

Fast det där är ändå inte de värsta övertrampen. Mer om det nedan.
Först är här betygsskalan som den är förklarad i bilagan:
5 – Landslagsklass
4 – Mycket bra allsvensk klass
3 – Bra allsvensk klass
2 – Godkänd
1 – Underkänd eller oprövad

Jag antar att det är samma skala som gäller för herrarnas allsvenska i bilagan. Problemet är att damallsvenskan ligger på en väldigt mycket högre nivå än herrarnas. Det vimlar av internationella stjärnor, och landslagsspelare i damernas serie. Det kan man knappast säga om herrarnas allsvenska – som jag dock trots det också tycker om.

När jag ifjol inför seriestart gjorde en jämförelse för BT noterade jag att spelarna i herrarnas allsvenska tillsammans hade gjort 921 kamper. Vilket innebär 57 per lag.
I damernas allsvenska var samma siffra 2687 landskamper, motsvarande 224 per lag. Och medan herrarnas kamper i väldigt stor utsträckning handlade om matcher från landslagets årliga januariturné så innehöll damallsvenskan spelare från många av världens allra bästa landslag.

I år är damallsvenskan ännu bättre, och ännu mer välmeriterad. Men enligt Aftonbladet är det bara fem spelare som faktiskt håller landslagsklass, nämligen: Therese Sjögran, Caroline Seger, Vero Boquete, Marta och Manon Melis.

Vilka är då de sämsta betygen?
* Idag får man nog säga att allra sämst är ettan på Marina Pettersson Engström i Kif Örebro. Hon fick nämligen under dagen en landslagsplats till lördagens Kanadamatch sedan Annica Svensson tvingats lämna återbud.
Pettersson Engström spelade från start mot just Kanada i Phoenix, Arizona den 22 november i fjol. Sannolikt gjorde hon en genomusel insats, eftersom hon anses hålla underkänd allsvensk kvalitet. För oprövad kan man väl inte anses vara om man är med i landslaget, och har över 100 allsvenska matcher på meritlistan?

* En annan kandidat till allra sämsta betyg är ettan på LdB FC Malmös långtidsskadade, 49-faldiga danska landslagsspelare Christina Öyangen Örntoft.

Och här är några fler högst udda betyg:
* 2 på Christen Press, årets nykomling i WPS 2011.
* 1 på Tilda Heimersson, Linköpingstalangen var aktuell för A-landslaget innan hon skadade sig i fjol.
* 2 på Mariann Gajhede Knudsen – som gjort över 60 A-landskamper för Danmark.
* 1 på Emma Wilhelmsson, som gjort 33 matcher från start under de två guldsäsongerna i Malmö.
* 2 på Faith Ikidi, OS- och VM-spelare för Nigeria som sannolikt platsat i alla damallsvenska backlinjer.

Listan kunde ha gjorts så väldigt mycket längre, men det tjänar inget till. Jag antar att budskapet redan har nått fram. Eller?