Sinclair är tidernas målskytt

I natt kommer vi att få två nya OS-lag. Då avgörs nämligen Nordamerikas kval. Även om det är också skall spelas en final vid midnatt på söndag är det semifinalerna som är den här turneringens huvudmatcher.

Vinnarna i semifinalerna spelar ju nämligen OS-fotboll i Japan i sommar. Nattens semifinaler går att se på Concacafs Youtubekanal – länkar nedan. Matcherna spelas enligt följande:

01.00: Kanada–Costa Rica.

Här är Kanada förstås superfavoriter. Under kvalet har fantastiska Christine Sinclair äntligen slagit världsrekordet i landslagsmål.

Hon har ju länge haft Abby Wambach:s notering på 184 inom räckhåll, och jag undrade varför inte Kanadas fotbollförbund satte ihop några matcher mot svagt motstånd under hösten för att ge Sinclair chansen att slå rekordet inför storpublik på hemmaplan. Nu blev det istället världsrekord inför 820 åskådare i en stad som heter Edinburg i Texas.

Den dåliga publiksiffran försämrar förstås inte Sinclairs prestation. Hon gjorde sitt första landslagsmål som 16-åring 2000. 20 år senare är hon alltså världsrekordhållare. För ingen fotbollsspelare, man eller kvinna, har gjort fler landslagsmål än Kanadas storstjärna.

En av många som har hyllat Sinclair de senaste dagarna är den tidigare världsrekordhållaren Abby Wambach:

Här är några hyllningar till:

Spelarna i de nordamerikanska storlagen gynnas förstås av att de ställs mot många blåbärsnationer i OS- och VM-kvalen. På så sätt får spelare som Wambach och Sinclair många ”bonusmål” i jämförelse med exempelvis europeiska spelare.

Men Sinclair gör inte bara mål som betyder 3–0 eller 8–0. Tvärtom gör Kanadas superstjärna ofta matchavgörande mål, för att sedan bytas ut i slutet av matcherna. I det pågående OS-kvalet har hon gjort 1–0-målet i de två matcher hon spelat. Det senaste var hennes mål nummer 186 och kom i gruppfinalen mot Mexiko:

I natt väntar alltså kvalets viktigaste match, semifinalen mot Costa Rica. Jag skulle inte bli det minst förvånad om det är Sinclair som skjuter Kanada till OS. En längre artikel om henne finns här.

Efter det oväntade krysset mot Haiti i genrepet har Kanada, som har svenske Andrée Jeglertz som assisterande förbundskapten, imponerat i det här OS-kvalet. Laget har gjort 11–0 mot St Kitts och Nevis, 9–0 mot VM-laget Jamaica och 2–0 mot Mexiko. Sinclairs arvtagerska Jordyn Huitema är lagets bästa målskytt med sex mål – hon gjorde fem av dem mot Jamaica.

Det har överhuvud taget varit ett väldigt ojämnt OS-kval i Nordamerika. De enda riktigt jämna matcherna har varit de som handlat om andraplatserna i de båda grupperna. Mexiko vann mot Jamaica med 1–0 och Costa Rica tog sin semifinalplats via en 2–0-seger mot Haiti.

Två mål i den andra halvleken från Raquel Rodriguez avgjorde i Costa Ricas favör mot uppstickarna Haiti.

Haiti är annars det lag i Nord- och mellanamerika som har snabbast och bäst utveckling för tillfället. Jag tror att Haitis unga lag kan bli en seriös utmanare om en VM-plats till 2023.

Huruvida Costa Rica kan utmana de två senaste OS-turneringarnas bronsmedaljörer Kanada om en plats i Tokyo får vi alltså se i kväll.

Efter att laget hade säkrat sin semifinalplats vilade Costa Ricas förbundskapten Amelia Valverde större delen av sin startelva mot USA, bland annat stjärnorna Rodriguez och Shirley Cruz. Då blev det 6–0-förlust. Så stora siffror tror jag inte att vi får se i natt. En bra dag kan Costa Ricas Las Ticas skaka Kanada. Men tipset är ändå 95–5 i kanadensisk favör.

Matchen ser du här:

04.00: USA–Mexiko

I den andra semifinalen är USA favoriter till 98–2 mot Mexiko. Amerikanskorna har hittills haft en lugn reda i kvalet och man har vunnit sina matcher med 4–0 (Haiti), 8–0 (Panama) och 6–0 (Costa Rica).

Nye förbundskaptenen Vlatko Andonovski har rullat på folk, och det känns som att det är först i natt vi får se hur han verkligen tänkt sig sin förstaelva.

På ungdomssidan har Mexiko i princip kommit ikapp USA och passerat Kanada. Men på seniornivå väntar vi fortfarande på genombrottet för det landslag som kallas El Tri. Tyvärr för mexikansk damfotboll är det inte mycket som talar för ett genombrott i natt heller.

Mexiko får nog sikta in sig på att ha ett slagkraftigt lag till kvalet mot VM 2023. Nattens avgörande OS-kvalmatch ser du här:

Även Asiens OS-kval är numera i gång. Det har som jag tidigare berättat varit ett kval som kantats av mycket strul. Först drog sig Nordkorea på vaga grunder ur den grupp som spelas i Sydkorea. Sedan tvingades man flytta matcherna i den andra gruppen från Kina till Australien.

I det här steget av kvalet skall vi få fram de fyra lag som i början av mars spelar playoff om två OS-platser. Det är redan klart att Sydkorea och Vietnam tar sig vidare från trelagsgruppen i Sydkorea. De båda lagen har kvar att göra upp om gruppsegern.

Den andra gruppen är lite försenad. Orsaken är att Kinas lag på grund av coronaviruset placerades i karantän när det kom till Australien. Kinesiskorna har därför fått ladda för första kvalmatchen genom att träna i en hotellkorridor.

I morse gick Kina in i kvalet. Och trots den tveksamma uppladdningen vann laget lätt med 6–1 mot Thailand. Även Australien gick in i kvalet i dag. The Matildas vann med 7–0 mot Taiwan. Där stod Caitlin Foord för tre av målen.

Noterbart i övrigt från det där kvalet är att Taiwan vann mot Thailand med 1–0 tidigare i veckan. Känslan är alltså att Thailand håller på att tappa mark. Thailändskorna har ju under ganska många år varit Asiens sjätte bästa lag bakom Japan, Australien, Kina, Nordkorea och Sydkora.

Där lämnar jag landslagsfotbollen, och går istället över på några riktigt tråkiga nyheter. Den senaste tiden har både Ada Hegerberg och Sara Däbritz drabbats av korsbandsskador.

Båda har opererats och därmed också inlett jobbet med att ta sig tillbaka till fotbollsplanen. Det rimliga är att vi tidigast får se de båda toppspelarna från Lyon och PSG på planen igen i september.

När jag ändå är inne på korsbandsskador fick WSL-klubben Bristol City två sådana i samma match. Både Meaghan Sargeant och Elise Hughes skadades i bottenmötet med Liverpool härom veckan.

Som om det inte räckte med skadeeländet så föll Bristol med 1–0 vilket gör att Liverpool passerade i tabellen. Bristol City ligger nu på nedflyttningsplats på sämre målskillnad än Liverpool.

I England har det på sistone kommit upp en debatt om dåliga domare. Bland annat tycker meriterade Fara Williams att domarnivån i WSL är alldeles för dålig.

Williams fick frågan om domarstandarden efter att hon kvitterat för sitt Reading till 1–1 mot Manchester United i söndags. Williams mål kom på en galet dömd straff. Domaren ansåg nämligen att Uniteds Katie Zelem tog med hands här:

Fara Williams konstaterade i intervjun att hennes lag fick en straff de inte borde ha fått, och tillade:

”Jag kommer inte att gå fram till domaren och säga: ‘Det där var inte hands.'”

Det är inte första gången den här säsongen som domarstandarden i WSL har kritiserats. Manchester Uniteds manager Casey Stoney var väldigt kritisk redan i november.

Apropå United kan man se dem på svensk tv på söndag. Då sänder nämligen Viasat Sport först Londonderbyt Arsenal–Tottenham 15.00, och 17.30 visar man sedan även spännande matchen Manchester United–Chelsea.

I Sverige har förstås situationen i elitettan varit veckans snackis. Men även en krönika i Aftonbladet från Johanna Frändén har skapat en del diskussion. Frändén högg på det faktum att det blir allt svårare för media att göra intervjuer med damfotbollsspelare. Hon skriver bland annat så här om damfotbollens utveckling:

”Vid sidan av publikfester, transferrekord och nya stjärnbyggen håller en annan kultur på att odlas också här: En idiotisk silenzio stampa som sporten verkligen inte är betjänt av.”

Slutligen så fortsätter portugisiska Benfica att värva spännande spelare. Nyligen skrev ju Julia Spetsmark på för storklubben från Lissabon. Nu är det klart att Spetsmark bland annat får konkurrera om speltiden med Sydafrikas spännande forward Thembi Kgatlana. Benfica tycks ha något riktigt spännande på gång.

Coronaviruset flyttar OS-kval

Jag är kvar i Nya Zeeland i några dagar till. I grannlandet Australien är det en stor nyhet i dag att landet hastigt och lustigt (?) fått ta hand om arrangörskapet av tredje omgången av Asiens OS-kval.

Kvalet startar på måndag, och matchen Australien–Taiwan skulle ha spelats i kinesiska staden Wuhan. Det är den stad där coronaviruset har härjat den senaste tiden. Och det är förstås på grund av sjukdomsutbrottet som Asiens OS-kval med kort varsel flyttas från Kina till Australien.

Japan är som arrangörsland redan klart för OS-fotbollen. Asien har ytterligare två platser, och de skall alltså fördelas i det stundande kvalet. Det skulle ha varit åtta lag i den stundande kvalomgången, men Nordkorea har dragit sig ur. Orsaken till deras avhopp är oklart, men det är i alla fall bara sju lag kvar i kampen om de två platserna.

Ettan och tvåan i respektive grupp går vidare till det fjärde och avslutande kvalsteget. Det steget består av direkt avgörande playoffmatcher mellan ettan i ena gruppen och tvåan från den andra.

Gruppindelningen i tredje kvalsteget är:
Grupp A: Sydkorea, Myanmar och Vietnam.
Grupp B: Australien, Kina, Taiwan och Thailand.

Även om Vietnam är på frammarsch känns det ganska klart att Sydkorea kommer att vinna grupp A och att vinnaren i grupp B kommer att ha en mycket bra chans att nå OS.

Redan natten mot onsdag drar ett annat OS-kval i gång, det nordamerikanska. Där skall också två platser fördelas. Grupperna ser ut så här:

Grupp A: USA, Costa Rica, Panama och Haiti.
Grupp B: Kanada, Mexiko, Jamaica samt önationen Saint Kitts och Nevis.

Gruppettorna möter sedan den andra gruppens tvåa i en direkt avgörande match den 7 mars. USA och Kanada är förstås storfavoriter till att ta de båda platserna. Men framför allt för Kanada väntar två luriga gruppmatcher. Och det är press på kanadensiskorna då en andraplats i gruppen med största sannolikhet innebär playoff mot USA.

Julia Spetsmark

Så till lite inhemska nyheter. Helgens övergång var att Julia Spetsmark presenterades som nyförvärv av storsatsande portugisiska klubben Benfica. Spetsmark blir därmed andra svenska spelare i Portugals högstadivision efter Nathalie Hoff Persson, som gjorde några månader i Sporting förra vintern.

Benfica är nykomling i Portugals högstadivision, och har inlett lysande. Efter 13 omgångar har man full poäng och målskillnaden 94–1.

Spetsmark lämnar alltså USA:s bästa klubb för Portugals. Kanske att hon kan räkna in ett andra ligaguld om några månader. 30-åringen var ju med och blev amerikansk mästarinna i fjol. Det var hennes första ligatitel, hon hade tidigare blivit tvåa både i Sverige och England.

Det var ganska länge sedan det stod klart att den snabba forwarden/yttermittfältaren skulle lämna North Carolina Courage. Jag trodde kanske att hon var på väg tillbaka till damallsvenskan, och Djurgården. Men hennes utlandsäventyr fortsätter, och vi får alltså vänta ytterligare innan vi får se henne i damallsvenskan igen.

Apropå svenska spelare i utlandet meddelade norska Lyn nyligen att man lånar ut Mimmi Löfwenius till mästarlaget LSK Kvinner under våren. Löfwenius missade säsongen 2019 till följd av en andra mammaledighet. När hon nu är tillbaka på planen passar det henne bättre att starta satsningen hos LSK, vars träningsanläggning ligger närmare svenskans hem.

I helgen drog de svenska elitlagen igång träningsmatchandet i lite större utsträckning. Kristianstad hade ju sin premiär redan helgen innan. I lagets andra match krossade man Malmö FF med 7–0. Det känns som ett rimligt segerresultat mot en division I-klubb…

Rosengård visade varför man går in i 2020 som jättefavoriter att försvara sitt guld. I första träningsmatchen vann man mot danska topplaget Bröndby med 3–2. Noterbart här var att Rosengård ledde med 3–0 när man bytte tio spelare.

Jag hittar ingen info om matchen på Rosengårds hemsida. Men vad jag förstått bytte man in nio spelare från F19-laget, varav flera debutanter. Dessutom skall Ema Paljevic ha varit med för provspel. Jag har inte sett något om hur det gick för Jitextalangen.

Apropå Jitextalanger spelade tre sådana med F02-landslaget mot just Jitex i helgen. Juniorlandslaget vann med 6–0 mot elitettannykomlingen.

När jag ändå är inne på elitettanlag noteras att Mallbacken slog norska toppserielaget Lyn med 4–2 – en fin skalp. För värmländskorna gjorde Sarah Michael och Ida Hallstensson två mål vardera.

I andra matcher noterades att Växjö vann mot Kalmar med 2–0 samt att Linköping vann med 1–0 mot ett pojklag, Stångebro United U15. Den sistnämnda matchen var bara 2×30 minuter. Det är oklart vad LFC spelade med för lag.

Veckans nyhet kring Linköping är ju annars att Stina Blackstenius uppges vara uppvaktad av Göteborg. Den nyheten förvånade mig lite, då Göteborg ju har ett välkomponerat och väl fungerande anfallspar i Rebecka Blomqvist och Pauline Hammarlund. Och man skulle väl inte värva Blackstenius som backup?

Tittar vi lite på de ligor som varit igång den senaste tiden så noteras att Bordeaux fixade lite spänning igen i Frankrike. Tabelltrean tog nämligen poäng av serieledande Lyon (0–0) förra helgen. Därmed skiljer det bara tre poäng igen mellan Lyon och tvåan PSG.

Apropå PSG noteras att Hanna Glas haft det tufft ett bra tag. Landslagsbacken spelade full tid de fyra första ligaomgångarna. Men i de tio senaste har hon bara spelat en match. I helgen satt Glas kvar på bänken hela matchen.

Vårt andra Frankrikeproffs har det inte mycket bättre. Marija Banusic har bara fått göra tre inhopp om totalt 15 minuter i ligan för Montpellier. Positivt dock för forwarden att det senaste inhoppet var mot Fleury i helgen.

I Spanien föll svensklaget Tacon mot Logrono med 1–0 i helgen. Därmed missade Tacon chansen att haka på de åtta topplagen. Real Madrids damlag ligger på tionde plats i tabellen, man har fem poäng upp till övre tabellhalvan.

Noterbart i Spanien också att toppmötet mellan Barcelona och Atletico Madrid slutade 0–0, vilket innebär att Barca fortsatt har nio poäng upp i guldstriden. Atletico hade behövt vinna den matchen för att ha kvar en rimlig chans att försvara sin titel.

Atleticos klubbledning har för övrigt inte varit nöjd med lagets resultat den senaste tiden. Därför valde man att byta tränare inför toppmötet. Pablo Lopez fick sparken, och ersattes av Dani Gonzalez.

 

I veckan som kommer är det utöver OS-kval i Nordamerika även semifinaler i engelska WSL cup – de spelas på onsdag. Där möts Arsenal–Manchester City och Manchester United–Chelsea. Två spännande matcher.

Arsenal har i veckan presenterat Australiens anfallsstjärna Caitlin Foord som nyförvärv. Foord skall dock spela OS-kval innan hon flyttar till London.

I mitt senaste inlägg skrev jag om spelare som har avslutat sina karriärer. Ytterligare en som lägger av är Mexikos landslagsmålvakt Bianca Henninger.

En av de som slutar, och som nämndes i förra inlägget, är engelska ex-landslagsspelaren Eniola Aluko. Hennes första jobb efter spelarkarriären blir som sportchef för Aston Villas damfotbollssatsning. Birminghamklubben går som tåget i engelska andraligan, och allt talar för att Aluko kommer att basa över en WSL-klubb till sommaren.

Eniola Aluko

Stormakten Sverige klättrar uppåt

I dag kom den nya världsrankingen, och som väntat klättrar Sverige närmare toppen. Det blir tre steg uppåt, vilket innebär att Sverige numera ligger sexa med 2 021 poäng.

Det innebär att vårt landslaget har gjort en fantastiskt bra säsong 2018/19. För ett år sedan var vi nämligen nere på elfte plats med 1 941 poäng – vår näst sämsta ranking någonsin. Vår allra sämsta ranking någonsin är för övrigt just elfte plats med 1 934 poäng. Det var den placeringen vi hade när Pia Sundhage lämnade över till Peter Gerhardsson efter EM 2017. Gerhardsson har alltså lyft landslaget ganska rejält.

Senaste gången vi var så högt upp som sjätte plats i världen var i mars 2017. Men då hade vi bara 1 977 rankingpoäng. För att hitta senaste gången vi hade över 2021 poäng eller mer får vi backa ända till 2014. Då var vi femma på just 2 021 poäng i september och med 2 028 poäng i juni.

Det här är alltså vår bästa rankingpoäng på fem år. Kul.

Tittar man i övrigt på den nya rankingen så är förstås USA fortsatt världsetta. Laget gjorde ju faktiskt en unik insats i VM och blev första laget att vinna sju raka VM-matcher under ordinarie tid. De enda lag som tidigare lyckats vinna VM-guld genom att gå rent var USA 1991 och Norge 1995. Båda de gångerna var det dock bara sex matcher.

USA:s ledning är den största någonsin på världsrankingen. Man är hela 121 poäng före tvåan Tyskland. Det är för övrigt väldigt jämnt mellan platserna två till sex. Tyskorna har 2 059 poäng, alltså bara 38 fler än sexan Sverige. Sveriges avstånd ner till sjuan Kanada är 45 poäng.

Mellan Tyskland och Sverige ligger i tur och ordning Nederländerna, Frankrike och England. Nederländerna klättrar hela fem platser från åttonde, och är tillsammans med Island och Kamerun de största klättrarna på topp 50.

Trots att England kom före Frankrike i VM går fransyskorna om engelskorna på rankingen. Det hör ihop med att rankingen inte tar hänsyn till placeringar i mästerskap, utan bara till matchresultat. Och England har förlorat fyra matcher sedan den 29 mars, när förra rankinglistan kom. Frankrike däremot har bara en förlust och ett kryss (seger i förlängning) under den här perioden.

Noterbart är att Nordkorea klättrar två platser och nu är nia i världen. Nordkoreas höga poäng och fina placering visar på bristerna i rankingsystemet. Nordkorea är nämligen inte världens nionde bästa lag, utan de ligger uppskattningsvis tio platser för högt.

Nordkorea har inte kvalat in till något stort mästerskap sedan OS 2012. Visst har laget varit avstängt sedan dess, men man misslyckades både med att ta sig till Asiatiska mästerskapen i fjol och till VM i år.

Tittar vi på Nordkoreas resultat de senaste tio åren kan jag bara hitta tre segrar mot lag som legat på världsrankingens topp 10 vid matchtillfället. Alla tre är mot Japan, två i de Östasiatiska mästerskapen och en i Asian Games.

Både Östasiatiska mästerskapen och Asian Games (Asiatiska spelen) är turneringar där Japan brukar komma utan sina utlandsproffs, turneringar som oftast ligger utanför ordinarie Fifa-datum. Jag kan alltså faktiskt inte hitta att Nordkorea har vunnit en enda ”riktig” match mot ett lag på världsrankingens topp tio på över tio år. Ändå är de rankade nia – det går inte ihop.

Nordkorea har fått sin fina placering genom goda resultat i just turneringar som Östasiatiska mästerskapen och Asian Games. I de stora mästerskapen, där alla spelar med bästa laget, har bara Nordkorea vunnit en match mot Australien, Japan, Kina eller Sydkorea på de senaste tio åren.

Trots det här ligger alltså Nordkorea nia på världsrankingen, närmast efter Australien, men två platser före Japan, sju platser före Kina och elva före Sydkorea. Det är inte rimligt.

Det här talar väl sitt tydliga språk om vilka förändringar som behövs göras i rankingsystemet. Alltså att matcher i de riktiga mästerskapen måste viktas betydligt högre än de gör i dag.

Noterbart i övrigt är att Norge ligger kvar på tolfte plats, trots att de nådde kvartsfinal i VM. Och att Italien bara klättrade en placering upp till 14:e. Däremot klättrade Danmark två till 15:e och Island fem till 17:e.

En positiv sak är att det nu är 158 lag med på rankingen, vilket är det högsta antalet någonsin. Men jämför man med herrarnas ranking har den 211 länder, så det är fortsatt många fotbollsländer som inte har aktiva damlandslag. Noterbart är att man stryks från världsrankingen om man inte har spelat någon landskamp på 18 månader,

Det om rankingen. Nu till två listor som har uppdaterats i och med att VM är över. Två listor där Sverige också ligger väl framme. Det är bara nio länder som har tagit en VM-medalj. Sverige har fyra, och har därmed näst flest:

1) USA                 8
2) Sverige             4
3) Tyskland           3
4) Japan               2
4) Norge               2
4) Brasilien            2
7) Kina                  1
7) Nederländerna  1
7) England            1

Eftersom guld rankas högst är vi trots våra fyra medaljer däremot inte näst bäst genom VM-historien. Där är vi bara femma:

1) USA                  4–1–3
2) Tyskland            2–1–0
3) Japan                1–1–0
3) Norge                1–1–0
5) Sverige              0–1–3
6) Brasilien             0–1–1
7) Kina                   0–1–0
7) Nederländerna   0–1–0
9) England             0–0–1

Såväl världsrankingen som de båda listorna över VM-medaljer visar att Sverige faktiskt fortfarande är en stormakt inom damfotbollen. Det är bara att hoppas att vi kan hålla oss kvar i toppen i många år till.

En landslagsmatch som spelades i tysthet

Vid lunchtid i dag spelade landslaget match. Det var en match som föregicks av tystnad och där förbundet lämnar följande rapport: ”Lyckad genomkörare mot fotbollsgymnasium

Ni behöver inte klicka på länken. Det är bättre att kolla på de båda tv-klipp som SVT lagt upp i den här artikeln. Det är nämligen utifrån de klippen som förbundet satt ihop sin text om den match som fotbollsgymnasiet vann med 2–1, och där Lotta Schelin gjorde landslagets mål på passning från Caroline Seger.

I SVT-intervjun säger Pia Sundhage att det var som om 25-öringen trillade ner. För er yngre som möjligen undrar kan jag berätta att 25-öringen var ett mynt som fanns i Sverige i cirka 130 år, och var vanligt i olika godisautomater. Det avskaffades 1985.

Vilket lag Sundhage använde och vilka byten hon gjorde har jag inte hittat några uppgifter på. På SVT:s klipp ser man några spelare, men långt ifrån alla. Någon som hittat någon laguppställning?

Tillagt i efterhand: Genom SVT:s utsända har jag nu fått den svenska startelvan. Den såg ut så här: Lindahl – Samuelsson, Sembrant, Eriksson, Andersson – Asllani, Seger, Dahlkvist – Schough, Hammarlund, Schelin.

Backar vi bandet lite var väl det positiva med mötet med Kanada att Sundhage återigen verkar ha insett att de spelare hon tar ut inte kommer att kunna lira fotboll, utan att de får förlita sig till fysiken. I EM måste Sundhages Sverige vara ett jobbigt lag att möta, ett lag som inte bjuder på något och som är otäckt farligt på fasta situationer.

Uppgiften att bygga ett spelförande landslag får Sundhage ge i arv till Peter Gerhardsson.

Apropå framtid misslyckades alltså F19-landslaget i går med att kvala in till EM. Seger mot Serbien i den avslutade kvalmatchen hade räckt, men trots till synes stor spelmässig dominans kan man på det här klippet se att det var först efter Serbiens 2–0 som Sverige började få sina avslut mot mål. Att rada upp skott utanför brukar tyvärr inte leda till några stora framgångar.

Så till något roligare. Här kan man läsa att damfotboll.com är på gång att återuppstå. Det är förstås både viktigt och välkommet. Jag hoppas att det är en uppfräschad variant som startar nu i påskhelgen, en variant med läsvärda och intressanta texter och krönikor.

Så här dagarna innan den damallsvenska avsparken brukar det produceras en del högkvalitativ journalistik om svensk damfotboll. Piteå-Tidningen var bäst inför damallsvenskan i fjol med sin bilaga. Man ser ut att satsa på att upprepa det i år. Spännande.

Så tillbaka till landslagsnivån. I dag avgjorde både det europeiska förkvalet till VM och kvalet till det Asiatiska mästerskapet, vilket också fungerar som förkval till VM.

I Europa togs det fem platserna av Moldavien, Israel, Albanien, Kazakstan och Färöarna. Noterbart att Färöarna i dag slog ut Turkiet via 2–1-seger. Det turkiska laget kryssade ju mot Ryssland i EM-kvalet och kändes som storfavoriter i gruppen.

Albanien vann sin grupp efter sent avgörande mot Grekland. Albanskorna får tacka en seg assisterande domare för hjälpen. För segermålet var ju verkligen megaoffside:

I Asien firade publiken i Nordkorea sitt hemmalags ledningsmål i fredags så här:

Men som bekant satte nordkoreanerna jublet i halsgropen. Sydkorea kvitterade till 1–1 i fredags.

Och i dag gjorde Sydkorea det som behövdes, och lite till.

Man vann med 4–0 mot Uzbekistan och tog därmed hem gruppsegern på målskillnad. Sydkorea är vidare till Asiatiska mästerskapen 2018, medan Nordkorea missar både Asiatiska mästerskapen och VM i Frankrike. Ett längre klipp från mötet Nordkorea–Sydkorea finns här:

I dag spelade en till avgörande match. Det var Vietnam som vann med 2–0 mot Myanmar. Jag såg faktiskt de sista 25 minuterna av matchen. Den gick i rätt lågt tempo, men ändå kul att se att vietnamesiskorna har god grundteknik. Här är höjdpunkter. Vietnams ledningsmål 3,25 in i klippet är sevärt:

Det har även spelats lite landskamper på europeisk mark det senaste dygnet. Här är ett fint mål från Linköpings Kristine Minde från Norges 2–1-seger mot Schweiz i går:

Här är ett härligt skott från Lara Dickenmann från samma match:

Och här ett snyggt nickmål från Ellen White från Englands 3–0-seger mot Österrike:

Slutligen ett klipp från Spaniens 4–1-seger borta mot Belgien i helgen. Spanjorskorna fortsätter att imponera den här våren. Har man toppat formen för tidigt, eller blir kanske Spanien EM:s stora utropstecken?

Fortsatt mörker för svensk damfotboll

I fredags påbörjade jag ett kritiskt inlägg om Pia Sundhage och hennes coachning i torsdagens träningslandskamp mot Kanada. Men så kom en öllastbil och förstörde motivationen. Det kändes helt enkelt inte relevant med gnäll på Sundhage när landet skakades av en terrorattack.

Nu har det gått några dagar och jag tänkte ändå skriva klart det där inlägget. Det blir rätt negativt, men så är vi också inne i en riktigt tung period för svensk damfotboll. I torsdags blev landslaget avklätt och utspelat av ”kraftfulla” Kanada, i fredags tappade damallsvenskan sitt affischnamn när Marta skrev på för Orlando och i dag har F19-landslaget förlorat mot Serbien och därmed missat ett drömläge att gå till EM-slutspel. Mörker.

Nu fokus på torsdagens landskamp. Jag reagerade redan innan matchen på flera saker som sades av spelare och ledare. Bland annat sa vår förbundskapten till Cmore att hon hade tre nya spelare i startelvan: Josefin Johansson, Lina Hurtig – och Olivia Schough.

Olivia Schough

Sundhage kallade alltså Schough för en ny spelare i landslaget. Hur tänkte förbundskaptenen där?

För er som inte är helt insatta i hur landslaget sett ut på senare år kan jag berätta att Schough har varit med i näst intill alla trupper under drygt fyra års tid. Eskilstunaforwarden har spelat 52 A-landskamper under Pia Sundhage, bland annat hela fjolårets OS-final. Visst har det varit många inhopp för Schough, men står man på drygt 50 landskamper kan man väl knappast kallas för ny spelare?

Inför matchen reagerade jag även över att det svenska lägret beskrev Kanada som ett fysiskt lag. Det var en sanning fram till och med VM 2015, där Kanada precis som Sverige misslyckades. Men medan Sundhage körde vidare med samma gamla spelare efter VM valde Kanada och John Herdman att röra om rejält. De senaste 1,5 åren har han byggt om sitt lag, han har skapat ett ungt och spelskickligt Kanada. Bland annat bytte han in 15-åriga talangen Jordyn Huitema mot Sverige.

Just spelskickligt är däremot ett ord som inte går att använda på vårt svenska landslag. Vi har ett fysiskt starkt och välorganiserat gäng, som är tungt att möta. Men boll- och spelskickligt är inte vårt lag.

Jag har tidigare undrat lite över hur vår anfallsstrategi ser ut. Det har jag nu äntligen fått veta. Jag hade tidigare uppfattat att tanken med det nya spelsättet var att landslaget skulle få till fler centrala anfall, att Kosovare Asllani skulle få bollen rättvänd. Tydligen hade jag fattat fel, det är återigen via kanterna vi skall anfalla:

Det här med curlingytan var förresten ett helt nytt begrepp. Någon som kan förklara var det kommer ifrån?

Det här klippet såg jag efter att jag hade sett matchen. Då var jag redan lite upprörd över att Sundhage gav de minst meriterade spelarna skulden för det svaga spelet i den första halvleken, en halvlek där hela det svenska laget var svagt.

Med den upprördheten i botten reagerade jag på att det första Sundhage säger i klippet är ett av hennes favorituttryck, ”vi vill göra varandra bra”. Frågan jag ställer där är hur Sundhage gjorde Lina Hurtig och Josefin Johansson bättre genom att byta ut dem i halvtid?

Min upprördhet minskade inte av att det ju framför allt var Sundhage själv som blev avklädd i den där första halvleken. Hennes lirare blev ju utspelade av kraftfulla Kanada, ett Kanada som visade upp en grym träffsäkerhet i sin taktik. John Herdman flyttade över spelskickliga Ashley Lawrence på högersidan och anföll mot Sveriges defensivt svaga vänsterkant, samtidigt som man lämnade yta åt Jessica Samuelsson på den svenska högerkanten. Vår förbundskapten hade inga motdrag.

Mina anteckningar från den första halvleken såg ut så här:

”Sveriges forwards springer så att Kanadas backar hela tiden kan se dem. På så sätt gör svenskorna det lätt för Kanada att försvara sig.”

”Kanadas backlinje är bättre bollspelare och har mycket större tålamod än Sveriges i uppspelsfasen.”

”Kanada är ett spelande lag. De slår väldigt få långbollar på chans. När de spelar långt är det genomtänkta passningar de slår. Sverige däremot slår massor av chansbollar på första bästa löpning.”

Anteckningarna visade även att Kanadas mål kom på ett fantastiskt anfall. De höll bollen inom laget i 47 sekunder och slog 16 raka passningar innan Janine Beckie stötte in segerbollen.

Efter paus bet Sveriges fysik bättre och Kanada fick inte lika stort utrymme till finlir. Samtidigt var det Kanada som hade det mest genomtänkta spelet även efter paus, och det kändes lite som att en orsak till att Sverige kunde lyfta spelet lite var att Kanada minskade sitt risktagande och var rätt nöjt med 1–0.

Och trots att Sverige såg bättre ut efter paus skapade vi bara en enda het målchans i hela matchen – och det var Linda Sembrant som nickade utanför efter hörna på övertid.

Nilla Fischer tyckte i en tv-intervju just efter slutsignalen att oavgjort hade varit mest rättvist. Det tycker inte jag. Jag tycker att Kanada vann hur rättvist som helst.

I fredags, på den damallsvenska upptaktsträffen, var Sundhage och Lilie Persson med och pratade lite om läget i landslaget. Persson sa att:

”Vi är inte stressade. Men vi behöver skapa fler målchanser.”

Sundhage konstaterade att det går att föra matcher genom ett bra försvarsspel. Där håller jag med, och med den trupp Sundhage valt måste försvarsspelet sättas i centrum. Sveriges chans i EM-slutspelet är inte ett genomtänkt anfallsspel, utan ett tajt försvar kryddat med snabba kontringar och vassa fasta situationer.

Sundhage sa också att hon fram till nu hade testat många spelare, men att:

”Vi behöver spela ihop ett lag. Nu är det slut med letandet, prövandet, ‘ta chansen’. Vi har tre matcher kvar innan EM, där behöver vi spela ihop en elva.”

Personligen har jag upplevt det som att Sundhage har tagit varenda chans under våren att spela ihop sin EM-elva. För alla har väl räknat ut att laget blir: Lindahl – Samuelsson, Fischer, Sembrant, Andersson – Seger, Dahlkvist, Asllani, Xxxx – Schelin och Xxxx.

Vilka som tar de två vakanta platserna återstår att se. På mittfältet lär den sista platsen gå till Hanna Folkesson eller Elin Rubensson och på topp ligger väl ”den där nya Schough” väl till – om inte Sundhage håller dörren öppen för Fridolina Rolfö. Stina Blackstenius borde vara högaktuell, men känslan är att hon är en bit ner i hackordningen.

Personligen hade jag gärna sett att Sundhage verkligen testat Katrin Schmidt och Marija Banusic under våren, men så blir det inte. Därmed känns det som att vårt EM-lag går miste om två tänkbara jokrar.

För Sundhage blir det nu viktigt att jobba med det taktiska upplägget. Våra kommande motståndare lär ju kolla på hur Kanada jobbade på kanterna och köra liknande upplägg. Sedan blir det otroligt viktigt med våra fasta situationer. Motståndarna är rädda för svenska inläggsfrisparkar och hörnor. Det var faktiskt rätt tydligt hur rädda kanadensiskorna var för att dra på sig just hörnor.

En annan fundering är varför förbundskapten Sundhage pratar så mycket om den inledande Tysklandsmatchen i EM. Visst är den viktig, men det skulle inte vara hela världen om vi förlorade den matchen. Det räcker ju sannolikt med segrar mot Italien och Ryssland för att Sverige skall ta sig till kvartsfinal.

Innan jag lämnar vårt landslag för nu hörde jag någon av spelarna skylla vårt bristfälliga passningsspel på att det är april och huvuddelen av de svenska spelarna inte är i säsong ännu.

Jag kan upplysa om att situationen är identisk för de kanadensiska spelarna. De är inte heller i säsong, men de klarade av att spela riktigt fyndig fotboll ändå.

Kanada spelade för övrigt mot våra EM-motståndare Tyskland i går. Kanada startade med samma tio utespelare som mot Sverige, och åkte på en 2–1-förlust efter sent tyskt segermål. Noterbart att det tyska ledningsmålet kom på en riktigt grov tavla från 21-åriga målvakten Kailen Sheridan:

I Tyskland ifrågasätts för övrigt nya förbundskaptenen Steffi Jones upplägg av experter. Man undrar om hon vet vad hon håller på med. Något vi känner igen från svenska förhållanden…

I övrigt de senaste dagarna har det spelats ytterligare flera intressanta landskamper. Våra EM-motståndare Italien fick ett meriterande kryss mot England:

Vår tredje gruppmotståndare Ryssland har varit i USA och inkasserat två klara förluster. USA (och Skottland) väntar för övrigt för Sverige i juni:

Av de här båda klippen är det rätt tydligt att ryskorna i alla fall är sårbara på kanterna.

Lämnar vi Sveriges EM-gruppmotståndare och kollar på andra intressanta vänskapsmatcher i Europa har den mest laddade varit Frankrikes 2–1-seger mot Nederländerna:

Faktum är att det även spelas tävlingslandskamper i Europa för tillfället. VM-kvalet är nämligen igång. Fast det här skedet är rätt ointressant, inget av de lag som är igång kommer att kvala in till Frankrike 2019. Däremot är Asiens pågående förkval klart mer intressant.

Höjdarmatchen i det kvalet var mötet Nordkorea–Sydkorea i Nordkorea i fredags. Lagen spelade 1–1 inför 42000 åskådare.

Resultatet gör att gruppen blir en målskillnadsaffär, och där är det fördel Sydkorea. Nordkorea har spelat klart, och stannar på 18–1 i målskillnad efter 5–0 mot Hongkong, 8–0 mot Indien och 4–0 mot Uzbekistan.

Sydkorea har kvar att möta Uzbekistan och står på 17–1. Vinner sydkoreanskorna med två måls marginal i morgon förmiddag går de vidare till slutkvalet, medan Nordkorea har spelat klart.

I övrigt i Asiens förkval står det klart att Thailand och Filippinerna har gått vidare till slutkvalet. I den fjärde och sista gruppen gör Vietnam och Myanmar upp i en ren gruppfinal i morgon. Sedan tidigare är Jordanien (värdnation), Japan, Kina och Australien klara för slutkvalet, tillika Asiatiska mästerskapet.

Ett av Asiens bästa lag missar VM 2019

Förra helgen lottades kvalet till de Asiatiska mästerskapen 2018, det vill säga det mästerskap som räknas som Asiens kval till VM i Frankrike 2019.

Normalt brukar kvalen till Asiatiska mästerskapen vara en formalitet för världsdelens fem topplag. Men den här gången blir det annorlunda. Asiens fotbollsförbund hade nämligen valt en något udda seedning till lottningen.

De gick 100 procent på resultaten i det senaste Asiatiska mästerskapet. Där hamnade Japan, Australien och Kina på pallen – de tre fick därför direktplatser till slutspelet som spelas i Jordanien. Även värdnationen fick en direktplats.

Kvar är fyra platser till turneringen. Och det var när det kvalet skulle lottas som det asiatiska fotbollsförbundets seedningssystem ställde till det. Till mästerskapet 2014 var ju Nordkorea avstängt till följd av dopningsskandalen 2011. I och med att Nordkorea inte var med blev de oseedade, och placerades i allra lägsta lottningsgruppen.

Och lottningen slumpade sig så att Nord- och Sydkorea kom i samma grupp. Bara ett av kvalets två klart bästa lag kommer alltså att nå Asiatiska mästerskapen och dessutom ha chansen att gå till VM 2019.

Jag tror inte tanken med att låta Nordkorea vara oseedat var att Sydkorea skulle bli laget som drabbas. Men så kan det mycket väl bli, för Nordkorea känns som favorit i den grupp som även innehåller utfyllnadslagen Uzbekistan, Hong Kong och Indien.

Övriga tre grupper – mer om lottningen här – ser ut så här:

Grupp A: Filippinerna, Bahrain, Irak, Förenade Arabemiraten och Tajikistan. Även Jordanien kommer att vara med i den här gruppen, dock utan tävlan.

Grupp C: Thailand, Taiwan, Libanon, Palestina och Guam.

Grupp D: Vietnam, Myanmar, Iran, Syrien och Singapore.

Grupp A känns väldigt öppen, medan Thailand är trolig vinnare i grupp C och Vietnam är favorit före Myanmar i grupp D.

Tråkigt dock att inte Asiens fem bästa länder kommer att kunna nå nästa VM-slutspel.

I övrigt kan det här vara en kandidat till årets tråkigaste damfotbollshelg. Det är en tidig cupomgång i Frankrike och inga toppmatcher i varken Spanien eller Italien. Den viktigaste matchen den här helgen spelades redan i morse, svensk tid, i Australien. Då vann Melbourne City med 2–0 i det helt avgörande mötet med Newcastle Jets om den fjärde och sista slutspelsplatsen i W-league.

Därmed är det klart att Sydney FC, Canberra United, Perth Glory och Melbourne City gör upp om titeln kommande två helger.

Nyheter från alla världsdelar – Bachmann, Hjohlman och Nordkorea

I det här inlägget tänkte jag ta en sväng runt jordklotet genom att fundera lite kring nyheter från alla världsdelar.

Jag startar i Europa, för gårdagens stora nyhet i damfotbollsvärlden var ju att Ramona Bachmann lämnar Wolfsburg och går till Chelsea. Vissa kallade det för en bomb. Personligen kan jag inte säga att jag var jätteöverraskad.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Bachmann har inte varit så dominant som man kanske trodde hon skulle vara i Wolfsburg, och ryktena säger ju att Pernille Harder kommer att presenteras som nyförvärv i den tyska storklubben vilken dag som helst.

Man hade således lite på känn att Bachmann var på väg bort. Med tanke på vilken lönenivå hon haft i Wolfsburg fanns det inte många alternativ – ingen damallsvensk klubb har exempelvis råd med Bachmann. Engelska ligatvåan Chelsea var ett av de alternativ som var rimligt, även om det förstås innebär att schweiziskan tar ett trappsteg ner, rent kvalitetsmässigt.

Samtidigt är det tydligt att England som damfotbollsnation hela tiden flyttar fram positionerna. WSL-lagen blir allt starkare, och Chelseas laguppställning håller numera hög kvalitet. Det blir intressant att se hur Bachmann lyckas i Londonklubben. Klubbmässigt har hon ännu så länge bara lyckats visa sin enorma kapacitet i damallsvenskan. Både i USA och Tyskland har det gått lite halvdant för den spelare som jag tycker i sina bästa stunder kandiderar om titeln världens bästa spelare.

Dagens svenska övergång är Jenny Hjohlman:s flytt från Umeå till Kif Örebro. Inte heller det var någon skräll. Örebro håller på att bygga ett riktigt vasst gäng, medan Umeå nu har tappat alla sina landslagsaktuella toppspelare.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

*  Nästa anhalt på min lilla sväng runt jorden blir Oceanien. För det blev ju Nordkorea som tog hem guldet i F20-VM, anmärkningsvärt och imponerande med tanke på att det ju inte är så länge sedan nationen även vann F17-VM.

F20-segern var definitivt inte oförtjänt. Nordkorea hade kanske inte den största maxkapaciteten i turneringen, men man hade helt klart den högsta lägstanivån.

Jag tycker att bronsmedaljörerna Japan var det lag som hade högst toppkapacitet, men japanskorna hade en akilleshäl – mittförsvaret. De få gånger det japanska laget sattes under press blev det väldigt virrigt centralt i backlinjen. Det är för övrigt en tendens jag sett hos fler japanska landslag. Det fantastiskt välspelande F17-laget hade också den bristen, och även i A-landslaget skriker man efter starka mittbackar.

Även Spanien visade hög kapacitet, man besegrade ju Japan i gruppspelet och hade Nordkorea på gaffeln i kvartsfinalen. Även spanjorskorna hade dock lite för djupa dalar.

Tillbaka till Nordkorea. Världsmästarlaget är väldig passningsorienterat och bollskickligt. Jag skulle säga att man vann F20-VM på god organisation. Ibland tyckte jag nog att laget var lätt ”sönderorganiserat”, med det menar jag att man alltid sökte passningar – även i lägen där spelarna borde ha tagit individuella initiativ.

Just det faktumet att spelarna sällan tar individuella initiativ gör att det oftast krävs rätt många tv-matcher för att hitta spelare som glänser i det här nordkoreanska laget. Men i den här upplagan hittade jag snabbt en favorit i mittbacken och tillika lagkaptenen Choe Sol Gyong. Hade hon spelat i Japans lag är jag säker på att japanskorna skulle ha tagit guldet.

Sol Gyong höll ihop det nordkoreanska försvaret på ett imponerande sätt. Framför allt var hon aggressiv, stark i luftrummet och tillräckligt elak för att sätta sig i respekt. Det blir intressant att följa henne framöver.

Det blir även intressant att följa Nordkorea i framtiden. I bloggen Hattrick kunde man häromdagen läsa en intressant notering om att risken är att spelarna inte kommer att nå så mycket längre än så här eftersom Nordkorea spelar för få tuffa matcher och spelarna är fast i hemlandet. Det låter rimligt, det är ju i tuff konkurrens som man kan ta de där extra stegen.

Sammanfattningsvis var det lagen från Europa och Asien som imponerade mest i F20-VM, tyvärr med undantag för Sydkorea och Sverige. Det blev ganska tydligt hur vi halkat efter rent spelmässigt. Stina Blackstenius kraft räckte inte, även om hon tog en fin tredjeplats i skytteligan på samma antal mål (fem) som ettan Mami Ueno från Japan och tvåan Gabi Nunes från Brasilien. Ueno och Nunes placerades som etta och två beroende på att de hade fler assister än Blackstenius.

Apropå Blackstenius väntar vi ju med spänning på hennes besked om framtiden. Det borde väl snart komma.

Caitlin Foord

Caitlin Foord

* Så till Asien där man i helgen korade kontinentens bästa spelare 2016. Det priset gick till Australiens Caitlin Foord – ett välförtjänt pris till en rejält allsidig spelare. Hon är lika bra som central spjutspets som hon är som högerback. Kul att allsidighet kan betala sig.

* Nästa anhalt blir USA, där den haussade collegecupen NCAA avgjordes i helgen. Segern gick till USC Trojans från Los Angeles. Vid en koll på vinnarskolans trupp noteras ett svenskt namn, före detta Djurgårdenspelaren Olga Langenskiöld. Hon var dock inte med i slutspelet, och jag är osäker på hur mycket hon har spelat i mästerskapet.

En som har spelat en huvudroll är Katie Johnson. 22-åringen visade att hon är en iskall avslutare när hon rullade in det 2–1-mål som avgjorde finalen. Sedan punkterade hon även finalen med sitt 3–1-mål. Johnson är intressant eftersom hon är en av många amerikanskor som valt att spela landslagsfotboll för Mexiko. I F20-VM visade ju Mexiko att man är ikapp USA på ungdomssidan, mycket eftersom man lyckats fånga upp många amerikanskor med mexikanskt påbrå.

Mexikanska Johnson blev alltså matchvinnare, men de två största stjärnorna i NCAA-finalen var från Kanada. I det förlorande laget, West Virginia University ingick nämligen de båda OS-bronsmedaljörerna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence.

Här är ett något USC-vinklat finalklipp:

* Nästa hållplats blir Afrika. Där vann Nigerias Super Falcons återigen de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via 1–0-seger mot Kamerun inför 40 000 åskådare i Kameruns huvudstad Yaounde.

Vad jag sett var den nigerianska segern en stöld. Kamerun dominerade matchen stort och radade upp målchanser – utan att hitta rätt. I stället avgjorde Desire Oparanozie för Nigeria i slutminuterna. Se målet här:

I Nigerias segrande lag ingick flera Sverigebekantingar: Rita Chikwelu och Faith Ikidi och Ngozi Okobi. Dessutom var Perpetua Nkwocha assisterande förbundskapten.

* Så ett litet stopp till i Sverige. I veckan har blivande förbundskaptenen Peter Gerhardsson varit på besök hos podden Fotbollsarena Radiosporten. Hör honom här.

Det jag tyckte var mest intressant var snacket om att ett aggressivt försvarsspel är modernt. Det låter intressant, men rent spontant känns det som att det nog skulle vara kostsamt för ett svenskt damlandslag med ett relativt långsamt mittförsvar.

Vi får se vilken typ av spel Gerhardsson kommer att förorda när han har bättre koll på sitt material. Det blir även spännande att se vilka har tänker har runt sig. Jag tycker att det skulle vara önskvärt med nya ansikten på de assisterande posterna också.

* Slutligen återstår en kontinent att besöka, Sydamerika. En spelare därifrån, Venezuelas Daniuska Rodriguez, har blivit den andra kvinna någonsin att nå finalen i Puskas Award – priset för årets snyggaste mål.

Det är verkligen en fin prestation hon gör, och det är kul med damfotbollsmål i en sådan här final, men jag kan faktiskt inte säga att hennes mål tillhör någon av mina favoriter.

Bra lottning till U20-VM – och prestigevärvning

Alldeles nyss drogs Sverige in i samma grupp i senhöstens U20-VM som värdnationen Papua Nya Guinea, Brasilien och Nordkorea.

Spontant, utan att ha järnkoll på alla lag, var det en bra lottning.

Papua Nya Guinea är turneringens riktiga stryklag, där bara måste det bli tre poäng och storseger. Brasilien har varit mycket ojämnt i de senaste U20-mästerskapen, och känns väldigt långt ifrån ett omöjligt motstånd.

Sveriges premiärmotståndare Nordkorea är alltid stabilt och känns på pappret som det starkaste motståndet. Laget föll efter straffar mot Japan i finalen av fjolårets Asiatiska mästerskap för U19-lag. Faktum är att Nordkorea inte släppte in ett enda mål på fem matcher i turneringen, förutom i straffläggningen då.

Hur som helst kändes det här lite som en drömlottning. Sverige var i pott 4, vilket innebär att man hade koll på de tre andra lagen i grupperna när den svenska bollen drogs. Alternativen var den aktuella gruppen eller en grupp med Japan, Nigeria och Kanada. Den nitlotten drog nu istället Spanien.

* I övrigt i dag har Rosengård offentliggjort ytterligare en korttidsvärvning. Det är danska backen Nina Frausing Pedersen som skrivit på fram till sommaren som säkerhetsåtgärd i och med att Amanda Ilestedt fortfarande är skadad.

* Internationellt sett är det däremot en annan värvning det pratas om. USA:s storklubb Portland Thorns har nämligen äntligen offentliggjort det som det tisslats och tasslats om länge, nämligen att franska mittfältsstjärnan Amandine Henry skall spela i NWSL i år.

Det är förstås en prestigevärvning av stora mått att USA:s största klubb värvar en storstjärna från Europas största klubb. I den här artikeln jämförs värvningen med tidigare storvärvningar till USA av Sun Wen, Birgit Prinz och Marta. Där är kanske inte Henry ännu, men hon blev ju ändå utnämnd till näst bästa spelaren i fjolårets VM.

Fiasko för Japan – missar OS

2011 vann Japan VM-guld. 2012 vann Japan OS-silver. 2015 vann Japan VM-silver.

Det är historia. I nutid är Japan däremot riktigt illa ute. Så illa ute att jag trodde att laget var helt borta efter dagens 2–1-förlust mot Kina. Men det verkar inte vara inbördes möten som gäller i det asiatiska kvalet. För enligt Japan Times har Nadeshiko, som laget kallas, fortfarande chansen.

Efter tre av fem omgångar ser tabellen ut så här:

Australien  14–1  9
Kina            5–2  7
———————-
Nordkorea  3–2   5
Sydkorea    2–4   2
Japan         3–6   1
Vietnam    0–12   0

För att Japan skall kunna bli grupptvåa krävs att alla de här sakerna inträffar:
1) Japan vinner mot Nordkorea och Vietnam.
2) Australien vinner mot Kina och tar poäng av Nordkorea.
3) Sydkorea vinner mot Kina.
4) Vietnam tar poäng mot Sydkorea.
5) Japan tar in sex måls målskillnad på Kina.

Allt det där kommer förstås inte att hända. De två platserna kommer att gå till två av Australien, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Australien har förstås bästa läget. För dem räcker det med en poäng mot Nordkorea för att vara helt säkra.

I Japan är inte kritiken mot landslaget nådig. Till Japan Times sa Homare Sawa så här efter två matcher:

”Jag vet att det här låter hårt, men utifrån undrar jag hur många av spelarna som verkligen vill offra sig för att vinna, som verkligen ger allt för laget. Skall jag vara ärlig ser jag inte tillräcklig vilja.”

Klart är att förbundskapten Norio Sasaki har valt att hålla fast vid de spelare som tog VM-guld 2011. Klart är också att det laget har känts allt sämre de senaste åren. Nu har det sannolikt gjort sitt på den största scenen. Till VM 2019 kommer Japan säkerligen komma med ett nytt, ungt och sannolikt mycket starkt lag. Det finns ju nämligen massor av talang i de yngre landslagen.

Här är förresten ett klipp med Australiens tre fina mål mot Japan från i måndags:

Så till det europeiska OS-kvalet. Själv är jag i Mora och bevakar Vasaloppet och är inte ens säker på att jag kommer att kunna se matchen mot Schweiz. Till den verkar Pia Sundhage göra tre byten från Norgematchen.

  1. Jessica Samuelsson går in för Elin Rubensson. Ett väntat byte eftersom Rubensson nyligen varit skadad och sannolikt inte skulle klara tre matcher på kort tid.
  2. Emma Berglund går in för Nilla Fischer. Även det ett väntat byte, mest eftersom att Sundhage har sagt inför kvalet att inte Fischer fixar tre konstgräsmatcher på åtta dagar.
  3. Josefin Johansson går in för Emilia Appelqvist. Kanske inte väntat att Johansson går in, mer väntat att Appelqvist får vila. Tycker att hon hade det tungt periodvis mot Norge, inte minst med passningsspelet. Hörde att hon fick beröm i tv för sin andra halvlek. Det är möjligt att hon låg bra i positionsspelet, men det var svårt att se på tv.

Totalt sett borde inte de här tre förändringarna påverka slagstyrkan så mycket. Sverige bör ha goda chanser att ta den poäng som behövs för att ha saken i egna händer i den avslutande omgången.

Australien närmar sig världstoppen med stormsteg

Oj vilken start det blev på det asiatiska OS-kvalet. Oj, vilken match Australien gjorde. Man vann med 3–1 mot Japan i Japan – i en fantastiskt bra damfotbollsmatch. Det var verkligen grymt hög kvalitet på spelet.

The Matildas hade aldrig tidigare vunnit mot japanskorna på bortaplan. I dag hände det – och det var fullt rättvist. Jag hade i och för sig 8–5 i målchanser till Japan, men det kändes ändå som att Australien hade bra kontroll på matchen från det snygga 1–0-målet i 26:e minuten. Njut av det underbara inlägget från Katrina Gorry när du kollar länken.

Sedan hade man i och för sig tur vid 2–0. Domaren bröt ett japanskt uppspel med en nick och satte Lisa De Vanna i perfekt position. Jag tror knappt tidigare jag har sett en domare nicka. Att det dessutom blir andraassist på nicken…

Men kolla även hur snyggt målskytten Michelle Heyman löper. Världsklass.

Faktum är att det var världsklass på hela Australiens insats. Laget var bra i VM och känns ännu bättre nu. Man har en mängd bolltrygga spelare som kan hålla i och sänka tempot. Dessutom har man grym fart framåt när man ställer om. De spelar verkligen den fotboll Pia Sundhage drömmer om att Sverige skall kunna spela.

Men för tillfället ligger Australien en bra bit före Sverige. Faktum är att jag känner att det här australiska laget, som fortfarande är ganska ungt, kan bli en seriös kandidat till VM-guldet i Frankrike 2019. Jag menar inte som utmanare, utan som ett lag som åker till VM som en av tre–fyra riktigt tunga favoriter. Så mycket potential finns det i det här laget.

Tyvärr håller AFC:s rapportering från OS-kvalet inte direkt VM-klass, så jag har inte sett någon slutsiffra på bollinnehavet. Men efter 60 minuter var det 51–49 till Japan. Australien åkte alltså till Japan och höll jämna steg med det bollsäkra hemmalaget i bollinnehav. Bara det är lite av en bragd.

För Japan var det här förstås en chock. Jag såg matchen på en japansk stream och utan att förstå ett ord fattade jag att Norio Sasaki, Aya Miyama och målskytten Yuki Ogimi var rejält bekymrade i intervjuerna efteråt. Även studioexperten Homare Sawa såg bekymrad ut. Japanskorna saknade ju nämligen den där spetsen som krävs i sådana här matcher.

Nu blir resten av det här OS-kvalet ännu mer intressant än jag kunnat ana på förhand. I de andra matcherna vann Kina med 2–0 mot Vietnam. Det var en framgång för vietnameserna, för samma lag spelade 8–0 i en träningsmatch för en dryg månad sedan.

Och i det koreanska derbyt blev det som jag hade på känn, alltså oavgjort. Sydkorea ledde i paus och Nordkorea kvitterade till slutresultatet 1–1 i den andra halvleken.

På onsdag fortsätter kvalet, bland annat med två hyperintressanta matcher 11.35. Då spelar Japan måstematch mot Sydkorea samtidigt som Kina ställs mot Nordkorea.

Guide till Asiens OS-kval

På onsdag inleds det nervkittlande OS-kvalet för svensk del. Men redan i dag drar ett minst lika jämnt och ovisst kval i gång – det asiatiska.

Det är ganska grymma förutsättningar, med fem matcher på tio dagar för fem starka lag och en slagpåse. Kvalet spelas i Japan och det är två OS-platser som ligger i potten. Det som gör kvalet extra grymt är att lagen bara får ha 20 spelare i sina trupper – i det europeiska kvalet är det tre matcher och 23-mannatrupper.

Redan i dag 11.35 svensk tid spelas en riktig godbit, nämligen Japan–Australien – alltså en repris på sommarens VM-kvartsfinal. Då vann Japan med 1–0 och japanskorna räknas förstås som favoriter nu också, framför allt med tanke på att de spelar på hemmaplan. Här är en länk till matchen.

I dag spelar också Kina–Vietnam (8.35) och Sydkorea–Nordkorea (11.35). Här är min syn på de sex kvallagen:

Japan
Världsranking: 4
Chans att nå OS: 80 procent

Kommentar: Har spelat final i de tre senaste stora, världsomspännande mästerskapen och har hemmaplan i kvalet. Klart att Japan är stora favoriter i den här gruppen.

Förbundskapten Norio Sasaki är en mycket erfaren taktiker som inte lämnat något åt slumpen. I vinter har två av de största guldhjältinnorna från 2011, målvakten Ayumi Kaihori och superstjärnan Homare Sawa lagt av. Trots det mönstrar Sasaki en rutinerad och mycket namnkunnig trupp. Mycket i spelet kretsar kring passningsskickliga mittfältaren Aya Miyama.

I sommarens VM tyckte jag att Japan saknade lite spets. Där kommer mycket av ansvaret att hamna på Yuki Ogimi:s axlar. Hon har ärvt tröja nummer 10 från Sawa – och hon skall göra målen. Kanske kan Ogimi växa med ansvaret, men personligen tycker jag att hon stod på sin topp vid London-OS 2012. Sedan dess har Ogimi sakta men säkert tappat i kvalitet.

Trots det skall Nadeshiko – som Japans landslag kallas – bara vara topp två i det här kvalet. Allt annat vore förstås en jättemissräkning för de vice världs- och olympiamästarinnorna.

Nordkorea 
Världsranking: 6
Chans att nå OS: 40 procent

Kommentar: Årets Nordkorea är ett mer hemligt lag än vanligt. Till följd av dopningsskandalen i VM 2011 var ju Nordkorea avstängt från Asiatiska mästerskapen 2014 och från VM 2015. Därmed har det här laget inte visat upp sig speciellt mycket på den internationella scenen.

Men 2011 var VM-truppen mycket ung, och vid fjolårets Östasiatiska mästerskap fick Nordkorea delta – och vann. Visst matchade Japan ett yngre lag i det mästerskapet, och ställde helt över sina Europa- och USA-proffs. Men laget var ändå starkt och även Australien hade en namnkunnig grupp på plats.

Nordkorea är alltså en mycket farlig kandidat till att ta en av OS-platserna. Personligen har jag inte sett dem sedan 2011, men rapporter säger att speluppläggaren Wi Jong Sim och tekniska lagkaptenen Ra Un Sim är de som skall göra det i offensiven.

Med tanke på att Nordkorea spelar så få landskamper är det alltså otroligt svårt att bedöma lagets styrka. De är andrarankade i Asien, men jag håller dem ändå på förhand som något svagare än ett allt vassare Australien. Men nordkoreanskorna har knipit Asiens ena OS-plats både till Peking och London. Räkna med andra ord inte bort laget.

Australien
Världsranking: 9
Chans att nå OS: 45 procent

Kommentar: The Matildas var ju ett av sommarens stora utropstecken i VM. Som Eric Hilmersson på GP sa till mig när han såg dem mot USA:

”De spelar precis som Pia Sundhage vill att Sverige skall spela”

Så är det. Man har fart och fläkt på kanterna med Caitlin Foord, Steph Catley och Lisa De Vanna och passningsskickliga spelare centralt i Emily van Egmond och Katrina Gorry. Däremot saknar man skadade trion Samantha Kerr, Larissa Crummer och Aivi Luik. Den sistnämnda sträckte baklåret på plats i Japan och tvingades lämna truppen i allra sista stund.

Hennes plats togs av 15-åriga supertalangen Ellie Carpenter. Det skall bli intressant att se hur mycket speltid hon får. Gissningsvis spelar hon bara mot Vietnam, men man vet ju inte.

Hursomhelst. Hittar laget tillbaka till VM-spelet känns det som att man bör kunna kunna ta en OS-plats. Jag gillar hur The Matildas spelar och både hoppas på laget och håller det som andrahandsfavorit i kvalet. Men jag slänger samtidigt in en rejäl brasklapp, Australien har missat de två senaste OS-turneringarna och det kan komma in nerver i spelet.

Apropå Australien meddelades häromdagen att Sverigebekanta skyttedrottningen Kate Gill avslutar sin fotbollskarriär. Hon fick inget sagoslut, utan hon petades som bekant i sista stund ur fjolårets VM-trupp.

Kina
Världsranking: 17
Chans att nå OS: 30 procent

Kommentar: Kvalets stora outsider. Kina var extremt välorganiserat och starkt redan i VM, där man tog sig till kvartsfinal och gav USA en rejäl match. Sedan dess har Kina bytt förbundskapten – och blivit ännu bättre.

Nu sitter tidigare franske kaptenen Bruno Bini vid rodret – och framgångarna fortsätter. Bini har bara förlorat en av nio matcher på posten. Och i Abby Wambach:s avskedsmatch fick ju Kina en liten revansch för VM-kvartsfinalen. Binis lag blev det första på över tolv år att vinna mot USA i USA.

Fast allt har inte varit frid och fröjd under Bini. Succémålvakten i VM, Wang Fei har nyligen tackat för sig i landslaget. Officiellt hette det hälsoskäl, men spekulationer finns om en konflikt med Bini. I truppen saknas också duktiga yttermittfältaren Wang Lisi.

Målvaktsfrågan är alltså ett frågetecken i truppen. Utöver det känns Kina som en riktigt farlig outsider i det här kvalet. Laget är mycket svårt att skapa målchanser på och man har ett par duktiga offensiva spelare.

Dock har man otur med lottningen. Att möta svaga Vietnam i första matchen är inget bra. De lag som har Vietnam mitt inne i kvalet och där får chans att vila spelare har bättre utgångsläge.

På förhand är Kina därför bara fyra i min ranking. Men det är så jämnt mellan tvåan och fyran i det här kvalet att jag inte skulle bli förvånad om kinesiskorna spelar OS-fotboll igen i höst. Varningsflaggan är alltså hissad.

Sydkorea
Världsranking: 18
Chans att nå OS: 5 procent

Kommentar: Chelseastjärnan Ji So-Yun och hennes lagkamrater kommer säkert att stå för någon skalp i det här kvalet. Sydkorea är nämligen ett högst dugligt lag, med alltfler utlandsproffs. Utöver Ji har man Cho So-Hyun i Inac Kobe och Jeon Ga-Eul i Western New York Flash. I enstaka matcher kan Sydkorea ställa till det för vilket lag som helst.

Men truppen är totalt sett ganska tunn och i ett sådant här tufft kval räcker det inte med att ha sju–åtta högklassiga spelare. Sydkorea känns på förhand som given gruppfemma. Laget är klasser bättre än Vietnam, men borde inte hålla i längden. En gissning är att de gör ett ok kval och får med sig fem poäng. Sin första OS-turnering får laget dock vänta på ytterligare i några år.

I dagens (avspark 11.35) premiärmatch mot Nordkorea lär dock sydkoreanskorna vara beredda att offra rätt mycket. Känns som en tänkbar kryssmatch.

Vietnam
Världsranking: 29
Chans att nå OS: 0 procent

Kommentar: Ett profillöst lag som bara är med som utfyllnad i den här turneringen. Skulle de lyckas ta någon poäng är det en skräll. Given gruppsexa.

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Helgens höjdpunkt är förstås morgondagens svensk cupfinal mellan Linköping och Rosengård. Det är en vidöppen match, där LFC kanske ändå får räknas som knapp, knapp favorit trots att man står på två raka förluster.

Orsaken är att man har hemmaplan och att man har 3–0 i matcher mot Rosengård på Linköping Arena. Men favoritskapet är som sagt mycket, mycket litet.

15.00 i morgon är det avspark. Matchen direktsänds av SVT1. Hos Rosengård är det ett litet frågetecken för Ramona Bachmann som stukade foten senast mot Eskilstuna.

Det florerade för övrigt rykten i veckan om att Bachmann skulle vara på väg till Wolfsburg. Det dementerades dock från Rosengårdshåll.

* Det spelas även en damallsvensk match i morgon. Det är en riktig ödesmatch för AIK, som tar emot Vittsjö. Skall AIK har en chans att hinna ifatt Hammarby eller Umeå måste Solnalaget dels vinna matcherna mot de tre bottenkonkurrenterna, dels måste man vinna hemmamatcher mot lag som Vittsjö

* I elitettan har Kvarnsveden ryckt åt sig en lucka i toppen. Borlängelaget har tolv segrar och ett kryss på de 13 senaste omgångarna och är nu sex poäng och 15 mål före trean LB07. Laget anförs av Tabita Chawinga från Malawi som har gjort 24 mål. Räkna med att Chawinga spelar i ett större sammanhang än elitettan nästa år.

På den andra damallsvenska platsen ligger förhandsfavoriten Djurgården. De har dock bara en poäng till LB07 och två till Hovås Billdal. Inom sex poäng bakom Djurgården finns även IFK Kalmar och Sirius.

Här spelas två mycket viktiga sexpoängsmatcher i helgen, dels i dag när IFK Kalmar tar emot Hovås Billdal, dels i morgon då LB tar emot Djurgården.

* I USA:s NWSL vann Sky Blue i natt med 2–0 borta mot Houston Dash. Därmed är fem lag inom tre poäng i kampen om den sista slutspelplatsen. När lagen har mellan fyra och sex matcher kvar är det egentligen bara Boston Breakers som känns som borta ur kampen.

De två topplagen Seattle Reign och Chicago Red Stars kan vara rätt säkra på sina platser i semifinalerna. Även trean Washington Spirit ligger väldigt bra till. Men i övrigt är det alltså öppet race. I princip alla matcher i de kommande omgångarna är således hyperviktiga. Kul.

* Premiärerna i de stora europeiska ligorna i Tyskland och Frankrike dröjer ända tills månadsskiftet. I väntan på dem fick vi i veckan en sjätte svenska i D1 Féminine. Det var mittbacken Maria Karlsson som lämnade italienska Brescia för Saint-Etienne. Karlsson sällar sig därmed till den lilla skara svenska spelare som spelat i högstaligan i minst fyra olika länder. När hon debuterar för Saint-Etienne har hon spelat i Sverige, England, Italien och nu Frankrike.

Utöver Karlsson har även Kicki Bengtsson (Sverige, USA, Japan och Norge) och Louise Schillgard (tidigare Fors: Sverige, Spanien, Australien och England) spelat i fyra olika högstaligor.

De har en överkvinna, för såvitt jag kan komma på är Sofia Jakobsson värst i den här kategorien, hon har nämligen spelat i fem högstaligor; Sverige, Ryssland, Tyskland, England och Frankrike. Om jag har glömt någon svensk spelare som spelat i minst fyra länders högstaligor får ni gärna höra av er.

* Till England, där det har varit en tung vecka för Notts County.  I jämna WSL försämrade laget i onsdags sina möjligheter att vinna ligan när man föll hemma mot jumbon Bristol Academy med 1–0.

Samma förlustsiffror blev det ju även i förra helgens FA-cupfinal inför 30710 åskådare på Wembley. Där gjorde sydkoreanska Ji So-Yun målet, men det var Eniola Aluko bakom det mesta för vinnande svensklaget Chelsea.

Hedvig Lindahl spelade hela matchen, medan Marija Banusic blev cupmästarinna från bänken.

* I Asien har slutspelet i Östasiatiska mästerskapet spelats i veckan i form av ett gruppspel mellan Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Det avgörs faktiskt nu på förmiddagen när Sydkorea utan Ji So-Yun möter Nordkorea. Matchen står 0–0 efter tio minuter. Båda lagen stod på full poäng inför avspark. I nuläget leder Nordkorea på målskillnad, vilket innebär att de tar hem guldet vid kryss mot sin södra granne.

Ett ungt japanskt lag och ett VM-betonat Kina är nollpoängare och gör upp om bronset i eftermiddag, svensk tid.

 

Frankrike tog historisk skalp

Frankrike vann för första gången någonsin mot USA. Sifforna blev 2–0 och att döma av de rapporter (bland annat den här och den här) jag har läst så var segern helt i sin ordning.

Jag har inte sett mer än bifogat klipp, och där kan man se att svenska domaren Pernilla Larsson tyvärr är hysteriskt snäll mot amerikanskorna och skänker dem en straff. För ur den vinkel kameran står ser jag ingen som helst anledning att blåsa. Dock räddar ju Sarah Bouhaddi snyggt straffen från Abby Wambach.

På klippet kan man även ana att USA:s problem på centralt mittfält fortsätter. För Lauren Holiday visar prov på väldigt svag defensiv speluppfattning när hon skall ge understöd till Lori Chalupny vid Eugenie Le Sommer:s 1–0-mål. Vid det turliga 2–0-målet är Holiday passiv, men framför allt undrar jag där över den amerikanska backlinjens formering, där högersidan faller onödigt långt och gör det möjligt för Jessica Houara att smyga in bakom Chalupny.

Mer än så kan jag inte bidraga med från gårdagens stormatch. Tyvärr.

Ytterligare en VM-nation var i farten i går. Nya Zeeland spelade 1–1 mot Nordkorea. Om den matchen kan man läsa här.

Damfotbollseuropa runt – och lite Asien

Det är skandinavisk dominans i skytteligan. Dock inte den svenska.

För läser man skytteligan i damallsvenskan är det mest utländskt på topp tio. Tre svenska spelare finns dock med där, med Jenny Hjohlman som främsta svensk med nio mål – vilket räcker till delad bronsplats. På delad sjätteplats finns sedan Fridolina Rolfö och Sara Lindén med åtta mål vardera.

Den liga där våra målskyttar visar störst framfötter är dock den franska. Toppen av skytteligan i Division 1 Feminine är nämligen rakt igenom skandinavisk. Efter att ha gjort varsitt mål mot Juvisy delar Lyons anfallspar Lotta Schelin och Ada Hegerberg förstaplatsen med sina sex mål vardera. Ett mål bakom återfinns trean Kosovare Asllani.

Alla fem svenskor i serien har redan gjort mål. Sofia Jakobsson står på två, medan Caroline Seger och Linda Sembrant är noterade för varsitt.

På det här klippet går det att se tre av Asllanis fullträffar samt Segers enda mål:

Det där är målkavalkaden från förra omgången, den tredje. I den fjärde gick såväl PSG:s som Montpelliers svenska spelare mållösa av planen. Enda målskytt i lagen inbördes möte blev istället amerikanska Lindsey Horan, som avgjorde för PSG i slutminuterna.

Därmed är det Lyon och PSG som är enda fullpoängarna i serien. Och det mesta talar ju för att årets serie blir just en kamp mellan fjolårets två seriesuveräner.

I damallsvenskan blev det som bekant 100-procentigt klart i förra veckan både vilka som vinner och vilka som åker ut. Bilder från Rosengårds guldmatch finns här:

Kampen om andraplatsen är intressant. Där är det fördel för Kif Örebro efter deras seger mot AIK i lördags. Örebro är numera tre poäng före Göteborg och Linköping, som dock båda har bättre målskillnad. De tre lagen har följande program kvar:

Kif Örebro  +16    36:
Göteborg (h)
Jitex (b)
Eskilstuna (h)

Göteborg FC   +27   33:
Örebro (b)
Kristianstad (b)
Vittsjö (h)

Linköpings FC   +22    33:
Eskilstuna (h)
AIK (b)
Piteå (h)

Känslan är att striden står mellan Örebro och Linköping. Göteborg har klart tuffast program, och behöver nog full poäng för att hålla LFC bakom sig.

I Tyskland var det cupomgång i helgen. Alla mål från de matcherna går att se på två klipp. Här är ett klipp med målen från de matcher som spelades i norra Tyskland och här är målen från de sydliga matcherna.

I Frankrike och Tyskland går det alltså att sätta ihop målkavalkader från både liga- och cupmatcher. När är Sverige redo för det? Den typen av klipp är ju utmärkt reklam för serien, och borde även gynna det tv-bolag som har sändningsrätten. I båda länderna finns ju för övrigt klipp från rättighetshavaren ofta med i kavalkaderna.

Angående Tyskland och tv-sända matcher är det en sådan på torsdag och ytterligare en på lördag. På torsdag 16.00 visas Leverkusen–Bayern München både på svenska Eurosport och på DFB-tv. Och på lördag 12.15 är det en av veckans riktiga godbitar då Wolfsburg tar emot Turbine Potsdam i en tidig seriefinal.

För övrigt spelas det fem matcher i Frauen-Bundesliga redan i morgon. Topplagen spelar enligt följande: Potsdam tar emot Hoffenheim, Frankfurt skall till Jena och Wolfsburg skall till Inka Grings poänglösa Duisburg.

Ingen av de tyska matcherna i morgon är tv-sända. Däremot kan man i morgon förmiddag se Asiatiska spelen via stream. Jag lägger upp länkar till matcherna här, när jag har sådana:

* 10.00 Bronsmatch, Sydkorea–Vietnam
* 13.00 Final, Japan–Nordkorea. Och här är en alternativ länk

Jag håller Nordkorea som knapp favorit i finalen eftersom Japan spelar utan sina Europaproffs. Bland annat finns ju systrarna Asano Nagasato och Yuki Ogimi högst upp i toppen av varsin prestigeladdad skytteliga. Nagasato leder i Tyskland på fyra mål och Ogimi i engelska WSL tillsammans med Jess Clarke på fem mål.

WSL är ju en kort liga, med bara åtta lag och 14 omgångar. Efter helgens spel är Everton klart för nedflyttning till WSL2. Guldstriden står mellan tre lag, Chelsea, Liverpool och Birmingham. De har 23, 22 respektive 21 poäng med två matcher kvar. Det hetaste tipset är dock att Emma Wilhelmsson och Chelsea kommer att ta hem titeln. De har nämligen det lättaste programmet av de tre, i form av Everton hemma och sexan Manchester City borta.

I Italien är inte ligan igång ännu. Däremot var det supercupfinal i helgen. Där vann ligamästarinnorna Brescia efter straffläggning mot cupmästarinnorna Tavagnacco. Maria Karlsson har ju bytt till Brescia, och i sin tävlingsdebut satte Karlsson en boll från straffpunkten. Det målet går att se på det här klippet:

I Norge är det klart vilka lag som spelar cupfinal den 22 oktober. Det blir Lilleström och Trondheims/Örn. Alltså blir Mimmi Löfwenius den enda svenska representanten. Hon hoppade in i 66:e minuten i semifinalen när Lilleström slog svensklaget Avaldsnes på bortaplan med hela 4–0. Den matchen kan man se här. För Avaldsnes spelade alla fyra svenska spelarna Carola Söberg, Lisa Klinga, Freja Hellenberg och Lisa Dahlkvist hela matchen.

Emilie Haavi

Emilie Haavi

Jag har bara sett matchens första tio minuter, och där är Söberg olycklig. Hon är väldigt stillastående vid LSK:s ledningsmål – även om frisparken är bra slagen. Sedan är hon upphov till 2–0-målet, även om jag tycker att det är en väl tuff avblåsning för bakåtpass hon drabbas av. Emilie Haavi:s hårda frispark via en rygg muren är sedan otagbar.

Slutligen noteras en andra förlust på två omgångar för Rossiyanka i ryska mästerskapsserien. Olivia Schough spelade hela matchen när Ryazan vann mot svensklaget med 3–1.

Gustavsson och Asiatiska mästerskapen

Tony Gustavsson

Tony Gustavsson och Amy Rodriguez

sin blogg uppger Anders Nilsson att Tony Gustavsson kommer att ta över USA:s landslag efter Champions Leaguefinalen.

Jag har ingen aning om hur mycket sanning det ligger i uppgifterna. Däremot har jag ju sett hur först Alex Morgan har hyllat Gustavsson, och sedan har jag noterat hur Christen Press i sitt färska blogginlägg ”Tony, Trust and Titles” lyfter både Gustavsson och Törbjorn Nilsson. Ja, i sitt försök att få Torbjörn Nilsson:s namn helt rätt har Press kastat om ö och o. Lite charmigt faktiskt. Eller hur?

Tillbaka till Gustavsson. Han hjälpte ju Pia Sundhage i USA under OS, och har haft flera amerikanskor i Tyresö, och verkar alltså stå väldigt högt i kurs hos dem. Så det är långt ifrån omöjligt att Anders Nilsson är rätt ute på sin blogg.

Apropå Gustavsson och Christen Press har de i morgon damallsvensk tv-match (Tv4sport 18.45) i Göteborg. Dessutom är det cupkvartsfinal mellan Sirius och Linköping. Och på torsdag avgörs den tredje cupkvarten när AIK tar emot Kristianstad.
I cupen är Linköping och Kristianstad gigantiska favoriter till att göra Kif Örebro sällskap i semifinal. Matchen på Valhalla är däremot väldigt intressant. Där får Tyresö ett bra test inför Champions Leaguefinalen. Framför allt blir det spännande att se hur Tyresö kan tackla Göteborgs snabba kontringsspel.

Om Tony Gustavsson är på väg mot USA kanske han ska hålla sig uppe natten mot torsdag. För då spelas det två matcher i amerikanska NWSL. Bland annat är det nästan en ny seriefinal när fullpoängaren Seattle Reign tar emot FC Kansas City. Jag skriver nästan seriefinal eftersom Kansas City ligger trea, men laget är bara tre mål bakom tvåan Western New York Flash.

Tillbaka till Europa. På fredag är det ju toppmöte i Frauen-Bundesliga när trean Wolfsburg tar emot tvåan Turbine Potsdam. Där får även Wolfsburg ett bra test inför mötet med Tyresö i Lissabon. Det tyska mästarlaget har dock en lång skadelista för tillfället. Deras twitterkonto uppgav den så här: Josie, Kessi, Lina, Viola, Jay, Maren, Jojo och (kanske) Poppi.
Jag tyder det som Josephine Henning, Nadine Kessler, Lina Magull, Viola Odebrecht, Zsanett Jakabfi, Maren Tetzlaff, Jovana Damnjanovic (??) och frågetecken för Alexandra Popp. Ett hyfsat starkt gäng…

Slutligen byter vi världsdel igen. För i morgon börjar de Asiatiska mästerskapen. Som jag har varit inne på tidigare är det ett lite luggslitet mästerskap, dels då världsmästarinnorna från Japan inte har fått loss alla sin utlandsproffs. Dels för att Nordkorea är avstängt till följd av dopningsdomarna vid VM i Tyskland 2011.

Nordkorea framför blixtarna

Nordkorea framför blixtarna

Asiatiska mästerskapen är ju också kval till VM. Asien har fem platser, vilket innebär att en ”blåbärsnation” kommer att följa med fyra starka till Kanada. De fyra starka är ju Japan, Australien, Kina och Sydkorea, som alla bör klara sina VM-biljetter på ett rätt behagligt sätt.

Den femte platsen står mellan värdnationen Vietnam, Thailand, Jordanien och Myanmar. Jag har skrivit dem i den ordning jag tippar dem. Vietnam och Thailand är ganska jämna, men jag tror att vietnameserna kan klara kvalet till följd av hemmaplan.

En vink om huruvida jag är rätt eller fel ute om Vietnam kommer redan i öppningsmatchen, i morgon 12.15 svensk tid. Då ställs laget nämligen mot Jordanien. På många sätt är däremot den gruppens, och morgondagens, andra match, Japan–Australien mer intressant. Den börjar 15.15 svensk tid, och här är en länk som skall funka. Och här är en länk till i reserv.

Den andra gruppen drar igång på torsdag med Sydkorea–Myamnar (12.15) och Kina–Thailand (15.15). Alla spelartruppen går att läsa på den här länken. Och här är spelschemat.