Bilder från VM 2019

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hade förstås med mig kameran till Frankrike. Men det blev inte riktigt så många bilder som jag hade tänkt mig. Dels för att Sveriges träningar sällan var öppna, och det inte kändes värt att åka till dem för att se 15 minuter.

Men även för att pressplatserna oftast var placerade väldigt högt upp, vilket gjorde att det var svårt att ta bra bilder med min något begränsade utrustning. Här är ändå ett gäng bilder. Håll till godo.

Dagbok i Frankrike, dag 5: Turist i Nice

Vårt landslag lämnade i dag Frankrikes sydöstra hörn och reste tvärsöver landet till det nordvästra hörnet, och hamnstaden Le Havre. Själv valde jag att njuta ytterligare en dag av trevliga Nice.

Jag har gått runt långa sträckor för att upptäcka staden. Med jämna mellanrum hajar man till eftersom man ser ett gäng kamouflageklädda grabbar med automatgevär som patrullerar omkring i centrum. En påminnelse om att det här är en stad som har utsatts för terrorattentat.

I går på matchdagen var det väldigt många poliser ute, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick öppna min datorväska och min ryggsäck för att visa innehållet.

Nice är knappast en stad som har kokat av VM-feber under de här dagarna, men i går var det åtminstone många gula tröjor på stan. Och det blir intressant att se om det är något drag kring Frankrikes match i kväll.

Under dagens vandringar upp och ner längs stadens gator har jag funderat lite över vårt svenska lag. Jag har läst en hel del kritik efter de två första matcherna, det verkar som att nästan allt har varit dåligt.

Fast har det verkligen det? Och vad är det vi har förväntat oss?

När det gäller gruppspel i mästerskap finns det i grunden bara en viktig sak – och det är att ta sig vidare. Hur man tar sig vidare spelar inte så jättestor roll. Tvärtom kan det vara farligt att toppa formen för tidigt. Det är sällan det laget som imponerar mest i de första matcherna som står där med pokalen efter finalen.

Tittar vi på VM 2011 hade ju exempelvis inget av finallagen vunnit sin grupp. Samma sak i OS 2016, där ju Sverige till och med var grupptrea. Det blev även Portugals herrar när de vann EM-guld senast. Portugiserna vann för övrigt inte en enda gruppmatch.

Sverige har alltså gjort det viktigaste i gruppspelet – tagit sig vidare. Ibland kan det vara viktigt att komma på en viss placering i ett gruppspel för att få bästa möjliga slutspelsupplägg. Fast tyvärr är Sveriges båda alternativ i den här turneringen ganska dåliga, det finns ingen ”lätt” väg mot medaljmatcherna. Tvärtom talar allt för att Sverige kommer att få tufft motstånd både i åttondels- och en eventuell kvartsfinal.

Då kommer vi till frågan om vad som är rimliga förväntningar på ett lag i ett mästerskap. Och det borde ju vara att komma på en placering som motsvarar lagets ranking. Sverige är rankat nia i världen – vilket innebär att det rimliga är att vi kommer tvåa i vår grupp och sedan åker ut i åttondelsfinal.

Vårt lag har alltså redan motsvarat de förväntningar man kan ha på det. Det tar mig vidare till den spännande frågan om hur bra chanser vi har att överträffa de rimliga förväntningarna?

Den frågan är svår. För jag känner inte att det gått att värdera vårt lag ännu. Jag har läst massor av kommentarer om dålig effektivitet, långsamt passningsspel och segt försvar.

Visst satt segern hårt inne mot Chile. Men det är ju egentligen bara USA och i viss mån Frankrike som med lätthet avfärdat svagare motstånd i den här turneringen. England och Japan har haft det riktigt jobbigt med Argentina – som är ett sämre lag än Chile.

Mot Thailand tycker jag att Sverige gjorde jobbet. Man rivstartade och hade avgjort matchen efter 20 minuter. Att man sedan tappade både fart och skärpa tycker jag inte är något att haka upp sig på.

Det blev ändå 5–1 – vilket känns som ett rimligt resultat. I VM 2015 vann både Tyskland och Norge med 4–0 mot Thailand, och för tre veckor sedan vann bara Frankrike med 3–0 mot thailändskorna.

Mot USA får vi det första riktiga testet. Amerikanskorna har visat en imponerande tyngd och bredd hittills. Bland annat känns det inte som att man skall ge bort en massa hörnor och inläggsfrisparkar till USA, för där är laget otroligt starkt.

Mot USA får vi se hur stabilt Peter Gerhardsson:s lagbygge är. Vi får se om våra veteraner fortfarande hänger med. Det kommer att bli väldigt intressant. Det troliga är ju att vi byter till spel med tre mittbackar till den matchen. Då skall sannolikt Jonna Andersson in på vänsterkanten, vilket innebär att det blir ännu hårdare konkurrens om platserna längst fram. Det känns som att Fridolina Rolfö har en av platserna. Det känns inte självklart vem som får den andra, men skall jag gissa tror jag på Stina Blackstenius.

Jag var för övrigt nere i den mixade zonen efter matchen om lyssnade av vad spelarna hade att säga. Blackstenius sa för övrigt att hon var besviken på att inte få någon speltid, och det skall hon ju vara.

En kul detalj var att Caroline Seger inte hade koll på vilka som gjorde målen. Hon frågade mediagänget om Anna Anvegård hade gjort mål. Och när Seger sedan skulle försöka hitta de fem målskyttarna lyckades hon bara komma på fyra. Hon fick hjälp med att hitta Rolfö.

Apropå Seger var hon för övrigt första straffskytt, och Elin Rubensson andra. Men eftersom Seger var utbytt när Sverige fick straff var det Göteborgsspelaren som fick kliva fram.

Det var för övrigt inte bara spelare som passerade genom den mixade zonen. En och annan kunglighet siktades också. De stannade dock inte och gav några kommentarer.

En spaning var att det inte var något större thailändskt mediepådrag. Den spelare som var populärast i den mixade zonen var amerikansk-thailändska Miranda Nild. Hon förklarade bland annat att lagets tröstmål betydde otroligt mycket för laget.

Och det såg man ju på tv-bilderna. Lagets manager och storsponsor Nualphan Lamsam, mest känd som Madame Pang – den vitklädda kvinnan nedan – grät glädjetårar.

Utan Madame Pang och hennes pengar hade sannolikt inte Thailand spelat i VM. Inte nog med att hon sponsrar laget, hon ger även många av spelarna jobb på hennes försäkringsbolag Muang Thai Insurance.

En spelare som borde stå högt i kurs hos fler än Madame Pang är forwarden och gårdagens målskytt Kanjana Sung-Ngoen. Jag ser att hon varit en säsong i Japan, men i övrigt verkar hon mest ha spelat i den inhemska ligan. Nog känns det som att hon borde kunna hävda sig i betydligt bättre lag och ligor?

En annan spelare som gjorde flera fina saker var nummer 10 på vänsterbacken,  Sunisa Srangthaisong.

Allra sist en liten fundering kring den inhemska fotbollen. Jag såg att det spelades flera matcher i elitettan samtidigt som Sveriges VM-match i går. Det kändes ju faktiskt direkt olämpligt.

Anvegård och Hurtig in i startelvan

I dag förväntas Sverige vinna med stora siffror mot Thailand. Och jag tror att det blir fyra–fem svenska mål.

Spännande är att Peter Gerhardsson gör två förändringar i anfallet. Anna Anvegård och Lina Hurtig kommer in i stället för Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson. Det är spännande, och borde innebära större chans till svenskt kombinationsspel. Uppställningen är som väntat den som är 4–4–1–1 i försvar och 4–3–3 i anfall.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonFridolina Rolfö, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Anna Anvegård.

Thailand gör tre byten från första matchen. De byter målvakt, så att Waraporn Boonsing kommer in, plus att de sätter in forwarden Pitsamai Sornsai och inhopparen från första matchen, Taneekarn Dangda. Ut går trion Sukanya Chor Charoenying, Waranuu Phetwiset och Sudarat Chuchuen.

Även om Thailand är svagt skulle jag bli förvånad om det blir jättemånga svenska mål. Faktum är ju att Sverige sällan vinner med mer än just fyra–fem måls marginal, inte ens mot riktigt dåligt motstånd.

Jag roade mig i går kväll att kolla igenom de största segrarna år för år under 2000-talet. Där sticker en match ut rejält – 17–0 mot Azerbajdzjan från Gamla Ullevi i juni 2010. I den matchen gjorde nuvarande division I-spelarna i Bergdalens IK, Linnea Liljegärd och Sara Lindén tre respektive två mål.

Sedan dess kan jag bara hitta att Sverige gjort fler än sex mål i en match – den mot Iran som Fifa ansåg vara inofficiell, men som verkar räknas som officiell av det svenska förbundet.

Tvåsiffrigt har vårt landslag bara gjort två gånger någonsin. Utöver Azerbajdzjan handlar det om en 10–0-seger mot Irland 1992.

Här är listan år för år:

2000: 7–0 mot Spanien (EM-kval).

2001: 8–1 mot Finland (EM-kval).

2002: 8–0 mot Polen.

2003: 8–0 mot Sydkorea.

2004: 5–1 mot Serbien/Montenegro (EM-kval).

2005: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval).

2006: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval)

2007: 7–0 i två matcher, mot Rumänien (EM-kval) och Ungern (EM-kval).

2008: 6–0 mot Ungern (EM-kval).

2009: 5–1 mot Norge.

2010: 17–0 mot Azerbajdzjan (VM-kval).

2011: 3–1 i två matcher, mot Danmark och Australien (VM).

2012: 4–1 i två matcher, mot Skottland och Sydafrika (OS).

2013: 6–1 mot Island.

2014: 5–0 mot Färöarna.

2015: 3–0 i fyra matcher, mot Finland, Kina, Moldavien (EM-kval) och Polen (EM-kval).

2016: 7–0 mot Iran (inofficiell match?). Annars 6–0 i två matcher, mot Skottland (inomhus) och Moldavien (EM-kval).

2017: 5–0 mot Ungern (VM-kval).

2018: 4–0 mot Kroatien (VM-kval).

2019: 4–1 mot Schweiz.

Slutligen så fortsätter det att hända saker i damallsvenskans silly season. I dag har Rosengård meddelat att man förlängt med Sanne Troelsgaard säsongen ut. En viktig förlängning. Dessutom har Växjö presenterat nya tränare – Maria Nilsson och Magnus Olsson med delat tränarskap. Det handlar om en intern lösning som jag inte kan bedöma, mer än att det är kul med ytterligare en kvinna som tränare i vår högsta serie.

 

Dagbok i Frankrike, dag 3: Ett liv i skuggan

Min fina idé om att promenera lite drygt 3,5 kilometer vid lunchtid under fredagen visade sig påverka även lördagen. Promenaden fyllde nämligen upp hela fredagens solkvot, och den förbrukade även lite av lördagens.

Därför har jag ägnat lördagen åt att hålla mig i skuggan. Det är inte lika hett i Nice i dag som det var i går. Men det är ändå 23–24 grader – och det är exakt den temperatur som det förväntas bli under söndagens eftermiddagsmatch mellan Sverige och Thailand.

Inne i stan fläktar det lite, men risken är att läktarna gör att det inte kommer att fläkta lika mycket inne på stadion. Temperaturen bör ju tala för Thailand, eftersom värmen gör att det blir svårt att hålla uppe tempot i 90 minuter.

Men det normala är ju ändå att Sverige gör fyra–fem mål och vinner matchen rätt komfortabelt. Alldeles nyss höll Peter Gerhardsson och Caroline Seger presskonferens. Gerhardsson pratade bland annat om att de flesta lagen är väldigt centralt koncentrerade i sitt försvarsspel, något som öppnar kanterna. Han konstaterade att den svenska strategin i kantspelet är inspel snarare än inlägg.

När det gäller söndagens match tror jag inte att Gerhardsson kommer att ändra så mycket, utan att Sverige kommer starta med samma lag som senast. Han brukar ju köra med fyrbackslinje i matcher som vi skall föra, och de spelare som startade mot Chile är de som brukar vara hans förstaval.

Det är för övrigt synd att säga att man slås av någon VM-stämning när man går runt på gatorna här i Nice. Man måste verkligen söka aktivt för att se uppgifter om att det spelas hela sex matcher i världsmästerskapet i staden. Jag har hittills sett några VM-vepor, några planscher på centralstationen samt två tjejer som åker runt på Fifa-WWC-märkta segways.

I dag har jag hört ett och annat svenskt ord på gatorna, sett en handfull gula tröjor, samt mött ett gäng thailändska ledare som var ute på promenad.

Jag räknar dock med att mästerskapet skall göra mer märkbara avtryck i morgon, då det ju är matchdag.

Slutligen noterar jag att Kungsbackas ekonomiska krisläge fortsätter. Jag fattar faktiskt inte varför man dragit på sig så stora kostnader under det här året. Har man med sig skulder upp i damallsvenskan kan man inte bara strunta i det. Då måste man lägga en budget som kan leda till att man kommer upp på nollresultat, även om det riskerar att innebära att man åker rakt ner i elitettan.

Nu verkar Kungsbacka ha lagt en för hög budget, samtidigt som allt ändå talar för att man trillar rakt ner i elitettan. Det ger knappast något överbetyg.

Dagbok i Frankrike, dag 2: Pressträff, Brasilien och sillynytt

I dag har jag hämtat ut min ackreditering på stora Allianz Riviera. Sedan tog jag en promenad de 3,5 kilometerna till den träningsanläggning där Sverige körde dagens träningspass.

I teorin var 3,5 kilometers promenad en bra idé – det är kul att se sig om. I praktiken var idén inte lika bra. Det var mitt på dagen, stekande sol, drygt 30 graders värme och en och annan vindby där grus blåste in i mina badtofflor. Jag överlevde, men ångrade mitt val av transportmedel.

Träningen var stängd, och på pressträffen efteråt bjöds det inga jättenyheter. Det var Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Hanna Glas och Lina Hurtig som deltog.

Det mest intressanta var nog ändå när Olof Lundh frågade Fischer om vilken slutspelsväg hon föredrog, den som med största sannolikhet betyder Tyskland i kvartsfinal eller den som med största sannolikhet betyder Frankrike i kvartsfinal.

Fischer röstade för Frankrike. Dels för att Sverige har haft lättare för fransyskorna än för tyskorna. Dels för att vi lyckades bra mot värdnationen i OS 2016.

Jag håller med henne. Och jag lägger till att det kommer att vara stor press på Frankrike i en eventuell kvartsfinal, eftersom det är just i kvartsfinaler som fransyskorna oftast åker ut. Skulle det dessutom vara Sverige som står för motståndet skulle det närmast vara krav på fransk seger. Och att slå ur underläge brukar passa svenska lag.

I övrigt spretade frågeställningarna rätt rejält. De handlade om VAR, Thailand och diverse olika saker. Alla spelarna varnade för den där snabba thailändskan som spelar till höger eller högst upp på topp (Kanjana Sung-Ngoen) och sade sig vara nöjda bara det blir svensk seger. Och någon underskattning skall det inte bli.

En intressant fråga lite utanför fotbollen handlade om Lindahls twitterinlägg om att hon har hudsjukdomen vitiligo (även kallad leukodermi), vilket innebär extra noga insmörjning när man skall ut i solen.

Jag har ingen hudsjukdom, men jag smörjade också in hela kroppen med solskyddsfaktor tidigare i dag. Känslan är att det kan bränna till rätt rejält om man inte är försiktig.

Jag vet inte om bränna till är de rätta orden för att beskriva stämningen i Brasilien efter förlusten mot Australien. Jag har kollat ikapp lite av matchen, och min analys inför mästerskapet om att brasilianskorna är extremt beroende av sin veterantrio Formiga, Marta och Cristiane kvarstår.

Dels är det de tre som gjort alla lagets fem mål. Dels för att Brasilien ledde mot The Matildas så länge hela trion var på planen. Sedan byttes Formiga och Marta ut i paus, och Cristiane med en kvart kvar, och Brasilien tappade.

Jag vet inte Formigas skadeläge, men jag antar att det är något som ställer till det. På så sätt är det positivt att hon tvingas vila mot Italien, hon är avstängd i den matchen. Vad gäller Marta och Cristiane har båda haft skadeproblem med sig in i turneringen, vilket sannolikt påverkar förbundskapten Vadao:s beslut att ta ut sina guldklimpar.

Förbundskaptenen tyckte att laget släppte två olyckliga mål, och där kan man ju hålla med. 2–2 borde målvakten Barbara ha räddat, och 2–3 var ju ett självmål.

Klart är att det ändå höjs missnöjda röster kring hur Vadao (Oswaldo Alvarez) leder sitt lag. Han har ju nu två segrar, noll kryss och elva förluster efter segern i Copa America. Ett långt ifrån imponerande facit – även om laget huvudsakligen har mött väldigt kvalificerat motstånd.

Innan jag lämnar VM måste jag bara lägga upp det här klippet från Kanadas spelarbuss. Där verkar det vara bra drag…

Det om VM. I dag nås man även av diverse nyheter från damallsvenskan. Rosengård har förlängt med både Fiona Brown (till och med 2021) och Hailie Mace (säsongen ut). Och så har Kungsbacka tappat båda sina tränare, Henrik Korhonen och Robert Sjökvist.

Frågan är ju vem som kan tänka sig att ta över tränaruppdraget i den ekonomiskt hårt ansatta klubben. Känns inte som att man kommer att få någon etablerad tränare att nappa. Men det finns å andra sidan duktiga tränare på väg uppåt som kanske kan se det som bra för CV:et att leda en damallsvensk klubb.

På en annan nivå söks det också efter nya medarbetare. Det är EFD, Elitfotboll Dam, som söker efter en ny generalsekreterare. Dessutom skall tjänstlediga Victoria Sandell ha sagt upp sig från jobbet som sportchef i EFD. Man behöver alltså även anställa en ersättare där. Just nu vikarierar Stefan Alvén på de jobbet, känslan är väl att hon borde ligga nära till hands att få det på permanent basis – om han är intresserad.

Den stora VM-guiden – grupp F

Under tisdagskvällen avslutas första omgången i gruppspelet med de båda matcherna i grupp F – Sveriges grupp.

Det är en grupp där USA och Sverige är jättefavoriter att ta de två direktplatserna till åttondelsfinalerna. Motståndarna Chile och Thailand är nämligen högst orutinerade på den största internationella scenen. Här är bloggens genomgång av lagen i grupp F:

Crystal Dunn, Kelley O’Hara och Alyssa Naeher

USA

Världsranking: 1

Guldchans: 25–30 procent

Nyckelspelare: Julie Ertz. Förutom att hon är ett fantastiskt vapen på fasta situationer genom sin hänsynslöshet i nickduellerna är det Ertz som skall lösa balansen på mittfältet. USA har inte förlorat när hon har spelat balansspelare de senaste två åren.

Spelare med Sverigekoppling: Tony Gustavsson är assisterande förbundskapten. Trion Ashlyn Harris, Ali Krieger och Christen Press har tidigare spelat i damallsvenskan för Tyresö. Press har även gjort två sejourer i Göteborg.

Startelva i genrepet (4–3–3): Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Crystal Dunn – Rose Lavelle, Julie Ertz, Samantha Mewis – Tobin Heath, Alex Morgan, Megan Rapinoe.

Kommentar: USA hackade rejält efter VM-guldet 2015. Mycket beroende på att viktiga Lauren Holiday lade av (alldeles för tidigt).

Holiday hade ansvaret för balansen på mittfältet. Och efter hennes sorti blev USA känsligt för kontringar. Efter mycket testande har jobbet att sköta USA:s kontringsskydd gått till tidigare mittbacken Julie Ertz.

Ett jobb hon har löst på ett lysande sätt. Sedan hon i juli 2017 fick rollen som balansspelare på USA:s mittfält har amerikanskorna bara förlorat en landskamp. Och i den var Ertz inte med.

Ertz är ingen speciellt bra passningsspelare. Däremot är hon en riktig pådrivare, en vass närkampsspelare samt att hon har otroligt bra tajming i luftrummet. Därmed är hon ett mycket vasst vapen på fasta situationer. Jag måste säga att jag är riktigt rädd för vilket hot Ertz är mot ett svenskt lag som zonar på fasta.

Framför Ertz har USA massor av talang. Hemma i NWSL vimlar det av fysiska djupledsforwards. Förbundskapten Jill Ellis har dock valt att prioritera tekniska och bollskickliga spelare framför djupledslöpare.

Därmed kommer troligen tekniska Rose Lavelle och smarta Lindsey Horan spela centralt. Lavelle kommer att fungera som speluppläggare. Tanken är väl att hon skall bjuda på sådana här konstnummer:

På kanterna har USA duon Megan Rapinoe och Tobin Heath. Tekniskt briljanta Heath är en viktig kugge i USA:s offensiv. Lagets anfallsspel brukar vara som bäst när hon är på planen.

Noterbart är att USA har två före detta forwards som ytterbackar. I varje fall stämmer det där med före detta i Kelley O’Hara:s fall. Crystal Dunn däremot är fortfarande ofta forward i sitt klubblag North Carolina Courage. Dunn ligger för övrigt på delad andraplats i NWSL:s skytteliga med fyra mål på tre matcher.

Carli Lloyd

USA kommer till Frankrike som världsetta – och ganska klar guldfavorit. Det amerikanska laget har vanan av att vinna – och truppen är bred. Längst upp på topp har man pålitliga målskytten Alex Morgan – mitt tips som VM:s skyttedrottning. Och skulle inte Morgan leverera finns matchvinnarnas matchvinnare på bänken – Carli Lloyd. Efter ett par tunga år tycker jag att 36-åringen sett riktigt pigg ut de senaste månaderna. Jag skulle inte bli förvånad om det är Lloyd som skjuter guldet till USA om en knapp månad.

Jag har ju tippat USA som världsmästare. Jag tror att laget vinner gruppen, och sedan ställs mot Frankrike i kvartsfinal  – en match som känns som en moralisk final. Där tippar jag alltså amerikansk seger, mycket eftersom fransyskorna brukar drabbas av stora darren i kvartsfinaler.

 

Chile

Världsranking: 39

Guldchans: Promillenivå.

Nyckelspelare: Tiane Endler – Chile har en riktig världsmålvakt att luta sig mot.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–5–1): Tiane Endler – Su Helen Galaz, Carla Guerrero, Camila Saez, Rocio Soto – Daniela Zamora, Yanara Aedo, Karen Araya, Francisca Lara, Rosario Balmaceda – Maria José Urrutia.

Kommentar: Chiles La Roja Femiemina har inte vunnit någon match i år. Man har faktiskt inte vunnit en enda landskamp sedan man slog till med en riktig skrällseger, 3–2 mot Australien i november.

 

Det var en match som både Australiens försvar och målvakten Lydia Williams nog helst vill förtränga. Alla Chiles tre mål kom efter australiensiska tavlor.

Tre dagar efter den oväntade chilenska segern möttes lagen igen. Då vann Australien med 5–0 – vilket känns som ett mer rimligt resultat lagen emellan.

Jag har sett Chile några gånger. I de flesta matcherna har de ställt sig högt, och försökt spel med hög press. Det är ett spelande lag, man försöker spela sig ur nästan alla situationer.

Längst bak har man en världsmålvakt i PSG:s Cristiane Endler. Hon ger stabilitet åt en annars ganska svag defensiv. Offensivt är man däremot väldigt duktiga. Laget vimlar av boll- och passningsskickliga spelare som kan bli attraktioner i VM. Några spelare som jag imponerats av är Fransisca Lara (Huelva, Spanien), Yanara Aedo (Washington Spirit, USA) samt de båda skickliga frisparksläggarna från brasilianska Gremio, Karen Araya (högerfot) och Claudia Soto (vänsterfot).

Chile kvalade in via att bli tvåa i fjolårets Copa America, en turnering man hade på hemmaplan. Precis som Argentina är Chile ett lag som sällan spelar landskamper. Laget är inte bokfört för några landskamper alls 2015 och 2016, och man spelade bara fem matcher 2017. Det senaste året har man dock spelat ganska många matcher i uppladdningen inför VM.

I sitt genrep, borta mot Tyskland, visade chilenskorna upp en tajtare defensiv än jag sett tidigare. Då valde laget att backa hem i ett lågt försvarsspel. Följden blev att tyskorna hade svårt att komma till öppna avslut. Tyskland vann med 2–0 efter ett hörnmål av Alexandra Popp och ett misslyckat inlägg från Carolin Simon som seglade in i bortre krysset.

Just defensiva fasta situationer är en svaghet. Endler är stark i luftrummet. Men får man bort bollen från henne gör det att göra saker på fasta mot Chile.

Gissningsvis kommer Chile att spela den typen av lågt försvar mot Sverige och USA i de två öppningsmatcherna. Om man klarar av att hålla nere siffrorna i de matcherna kan det räcka med seger mot Thailand för att ta en plats i åttondelsfinalerna.

Chile är inte helt ofarligt, men det är ändå ett lag Sverige både skall – och brukar vinna mot. Det rimliga är att chilenskorna slutar trea i gruppen, vilket gör att man har viss chans att få spela en slutspelsmatch – vilket vore en stor framgång. Men längre än åttondelsfinal kan jag inte tänka mig att man går.

 

Thailand

Världsranking: 34

Guldchans: Mindre än promillenivå.

Nyckelspelare: Kanjana Sung-Ngoen – den snabba veteranen gör huvuddelen av lagets mål.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen.

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Sukanya Chor Charoenying – Warunee Phetwiset, Natthakarn Chinwong, Pitsamai Somsai, Sunisa Srangthaisong – Pikul Khueanpet, Wilaiporn Boothduang – Kanjana Sung-Ngoen, Silawan Intamee, Rattikan Thongsombut – Suchawadee Nildhamrong.

Kommentar: Thailand och Argentina är turneringens två sämsta lag. I VM 2015 lyckades thailändskorna överraskande vinna mot Elfenbenskusten. Om det skall bli några poäng i år är det i första hand matchen mot Chile som gäller.

För mot USA och Sverige skall Thailand vara chanslöst. Laget har en seger och elva förluster på sina tolv senaste landskamper. Segern kom mot Ungern i slutet av februari.

I genrepet fick man storstryk mot Belgien – 6–1. Där såg det thailändska försvarsspelet långt ifrån stabilt ut.

Just i försvarsspelet har Thailand oftast jätteproblem. Spelarna är dåligt utbildade, och tar felbeslut lite för ofta för att man skall kunna hota topplagen. Dock hade man ju flytet att Asien hade fem VM-platser, och att Nord- och Sydkorea hamnade i samma kvalgrupp. Därmed fanns det en VM-plats för Asiens sjätte bästa lag.

Thailand tar väldigt sällan poäng mot lagen på världsrankingens topp 30. Men i semifinalen av Asiatiska mästerskapen var man nära att ta en riktigt tung skalp. Precis som för Chile var det mot Australien som Thailand slog till. I semifinalen tog The Matildas väl lätt på uppgiften och vilade flera nyckelspelare. Det höll på att kosta finalplatsen. Först på övertid nickade Alanna Kennedy in kvitteringen till 2–2. Och sedan vann Australien efter straffläggning.

Som synes på klippet har Thailand väldigt svårt på fasta situationer. Förutom att man har ett kortvuxet lag har man väldigt svaga målvakter. Det måste Sverige kunna utnyttja.

Däremot är thailändskorna inte ofarliga framåt. Framför allt är 32-åriga veteranen Kanjana Sung-Ngoen väldigt snabb och ligger bakom mycket i Thailands offensiv. Hon spelade tidigare högst upp på topp. Numera utgår hon oftast från en position på högerkanten. Henne måste den svenska backlinjen se upp med.

Som toppforward värvade Thailand för två år sedan USA-födda Suchawadee Nildhamrong. Hon är född Miranda Nild – vilket hon även heter på Fifas hemsida. Men oftast spelar 22-åringen under sitt thailändska namn. Hon har gjort tolv mål på 19 landskamper och är ett bra tillskott till Thailands offensiv.

Thailand skall alltså vara chanslöst mot USA och Sverige. Mot Sverige är väl Thailands största chans att det blir riktigt varmt i Nice, för värme bör Thailands spelare kunna hantera bättre än svenskorna. Men inte ens värmerekord skall kunna räcka för thailändsk seger. Hoppet om poäng ligger i stället huvudsakligen på matchen mot Chile. Men det rimliga utfallet är att Thailand åker hem poänglöst efter gruppspelet.

VM-truppen

Sverige

Världsranking: 9

Guldchans: 1–5 procent.

Nyckelspelare: Kosovare Asllani. Linköpingsstjärnan bär nyckeln till Sveriges anfallsspel genom att det i första hand är hon som skall servera de öppnande passningarna. Hon var dessutom bästa målskytt i kvalet.

Startelva i genrepet (4–4–1–1): Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Nathalie Björn, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Kommentar: Jag sparade Sverige till sist. Det är ett lag som jag tidigare analyserat hur mycket som helst, därför blir det ingen djupare analys nu.

Klart är att Sverige såg ut som en riktigt seriös utmanare förra hösten. Då hade vi en väldigt stabil defensiv att falla tillbaka på, vilket gjorde att det inte var så kostsamt att våra forwards hade halvdan form.

Under våren har det däremot funnits anledning att sätta flera frågetecken för landslagets form. Målvakt Hedvig Lindahl har varit stabil, men med tanke på att hon har haft minimalt med speltid i Chelsea finns där ändå en osäkerhetsfaktor kring henne.

I backlinjen saknas den extrema snabbheten eftersom Jessica Samuelsson fått de senaste 1,5 åren förstörda av skador, och inte är i spelbart skick.

Under våren har man satt ett litet frågetecken för mittförsvaret. Den tidigare så stabila duon Nilla Fischer och Linda Sembrant har inte känts så bra som vi är vana vid. I stället har Magdalena Eriksson varit vår bästa mittback.

Även mittfältet har haft sämre form. Ingen ur trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Kosovare Asllani har känts lika vass som i höstas – då alla tre var lysande. Den som känts närmast toppformen är Rubensson. Men Sverige behöver alla tre i toppad form när det drar ihop sig i VM.

Fridolina Rolfö

På forwardssidan har vi haft problem ett tag. Den enda forward som har levererat på internationell nivå på sistone är Fridolina Rolfö. Problemet med henne är att hon är väldigt skadeförföljd. I genrepet mot Sydkorea stod dock Rolfö för ett riktigt lovande inhopp. Känslan i dag är att det är hon som skall bära Sveriges offensiv.

Förbundskapten Peter Gerhardsson har varierat mellan fyrbackslinje och att spela med tre mittbackar. När han spelat med fyrbackslinje har laget formerats som en 4–4–1–1-uppställning. Och när han spelat med tre mittbackar har det varit något som liknat 5–3–2 i försvarsspelet.

Fyrbackslinjen har använts i matcher som Sverige förväntas vinna, medan det varit tre mittbackar mot starkare motstånd. Det troliga är således att Gerhardsson kör med fyrbackslinje mot Chile och Thailand, och sedan byter till spel med tre mittbackar.

En intressant sak är att förbundskaptenen ännu aldrig har behövt välja mellan kvartetten Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig och Stina Blackstenius. Alla de fyra har startat varje gång de varit friska. Således har inte hela kvartetten varit frisk samtidigt någon gång. Men lagom till VM bör vi vara i den idealsituationen. Och är det något som talar för Sverige i VM är det väl just det att alla våra fyra vassaste spelare äntligen är friska.

Madelen Janogy

Dessutom har Gerhardsson hittat jokrar som Madelen Janogy och Mimmi Larsson, som båda kan komma in från bänken och ändra matchbilder. Mitt tips har varit att Sverige skall sluta tvåa i gruppen och sedan åka ut i kvartsfinal mot Tyskland. Det får jag stå fast vid. Det bör bli ganska säkra segrar mot Chile och Thailand, och vi kan kanske jobba till oss ett kryss mot USA. Fast jag tror att amerikanskorna kommer att göra fler mål i de två första matcherna, och därmed vinna gruppen.

Tyvärr är slutspelslottningen riktigt dålig för svensk del. Vinnaren av grupp F möter tvåan i grupp B i åttondelsfinal. Det lär bli något av Spanien, Kina eller Tyskland. I en eventuell kvartsfinal väntar sedan troligen vinnaren av grupp A – vilket blir Frankrike eller Norge. Det bli väldigt tufft att ta sig till semifinal den vägen.

Problemet är att det inte är mycket lättare om man kommer tvåa i gruppen. För tvåan väntar tvåan i gruppen med Nederländerna och Kanada i åttondelsfinal. Och i kvartsfinal väntar vinnaren i Tysklands grupp. Även det känns som en riktigt tuff väg.

Men om Gerhardssons gäng kan hitta tillbaka till höstformen är inget omöjligt. Då kan faktiskt det svenska laget gå hela vägen.

VM-uppladdning i Båstad – dag 2

Den andra dagen på VM-lägret i Båstad handlade mediasnackisen om att Fridolina Rolfö inte tränade fotboll, utan körde fys på egen hand. Rolfö själv verkade inte speciellt oroad över situationen, vilket var positivt. För spontant lät det ju inte jättebra att hon kände sig trött i kroppen efter bara en dags läger.

Personligen hade jag fått för mig att Rolfö inte spelade alls i VM-kvalet, vilket var fel. Jag lyckades också lura i delar av det samlade mediegänget den felaktiga uppgiften. Korrekt är att Rolfö var med i fyra VM-kvalmatcher, samtliga säsongen 2017/18.

Däremot har hennes medverkan i landslaget varit högst begränsad under säsongen 2018/19. Hon har inte spelat någon tävlingslandskamp den här säsongen, och kommer faktiskt bara upp i totalt 93 minuter i landslaget sedan förra sommaren. De minuterna är fördelade på 29 mot England i november och 64 mot Tyskland i april.

Vi får hoppas att det blir väldigt många fler spelminuter för Rolfö framöver, för hon känns som en nyckelspelare i den svenska offensiven under VM.

De spelare som mötte pressen efter träningen var Madelen Janogy, Amanda Ilestedt, Zecira Musovic och Linda Sembrant. Medan Janogy sa att hon inte har några planer på att bli utlandsproffs ännu på ett tag meddelade Sembrant att hon gärna stannar utomlands ett tag till. Det blir inte Montpellier, men det lät som att hon kan bli kvar i Frankrike.

Flera av spelarna fick frågor om söndagens val. Musovic sa att hon tycker att de viktigaste frågorna är: ”Demokrati, miljö – och damfotboll.” Det är lite oklart vilket parti och vilka kandidater som har just de tre frågorna som huvudfokus i Europaparlamentet.

Sedan fick jag en liten kurs i uttalet av hennes namn, som skulle kunna skrivas Se-tchira Moscho-vittsch.

Under lördagen har för övrigt Sveriges gruppmotståndare Thailand spelat genrep mot ett B-betonat Frankrike. Fransyskorna vann med 3–0 efter att inhopparen Kadidiatou Diani gjort två av målen.

Det är synd att säga att det thailändska försvaret imponerade vid Dianis första mål, det som betydde 2–0:

Här är 1–0-målet från Elise Bussaglia:

Och här är Dianis 3–0-mål: