Dagbok i Frankrike, dag 6: På jakt efter VM-febern – och VAR

Det här inlägget skrivs under en tågresa mellan Nice och Paris, närmare bestämt på sträckan Toulon–Marseille.

I går kväll satt jag på en av restauranggatorna i Nice och kollade in Frankrikes sista gruppmatch. Det visade sig att den restaurang jag valt visade en stream som låg ett par minuter efter många andra restauranger i området. Därav gick jag miste om lite av spänningen. Ljudet från omgivningen avslöjade ju när det blev mål – och när det inte blev.

Jag var ute för att ta temperaturen på den franska VM-feber som tydligen existerar.

Antagligen valde jag fel stad, och fel område. För visst såg jag en handfull franska landslagströjor, och några flaggor. Men feber – nej det var det verkligen inte. En högst ovetenskaplig uppskattning gjorde gällande att det var betydligt fler svenskar som var intresserade av matchen än det var fransmän.

Vart man än gick före och efter matchen hörde jag det pratas svenska, bland annat satt tre Göteborgstjejer vid bordet bredvid. Och det där ljudet från omgivande restauranger som jag berättade om var knappast av det slag att det hade givit utslag på Richterskalan.

Inte så mycket VM-feber att tala om alltså. Däremot är det återigen läge att tala om VAR. För andra matchen i rad gav VAR-rummet Frankrike segern i en match där hemmafavoriterna hade väldigt svårt att skapa något på egen hand.

Jag kanske är överdrivet konspiratorisk, men jag tror ju aldrig att Norge hade fått den straff fransyskorna fick i andra matchen. Och jag tror inte heller att Nigeria hade fått den straff som Frankrike fick i går. Den var av typen man verkligen måste leta efter för att hitta.

Och som jag ser det har VAR-domarna letat mer noga efter franska straffar än efter straffar till andra nationer.

Snackisen i dag är dock inte själva straffsituationen, utan det faktum att Wendie Renard fick två chanser. Här har jag lärt mig saker i dag. Så här är det:

När hon slog straffen första gången visade det sig att Nigerias målvakt Chiamaka Nnadozie var någon centimeter framför mållinjen. Och då skall straffen slås om.

Att två franska utespelare hade trampat in i straffområdet med mycket större marginal innan straffen slogs skall inte påverka domslutet. Det är övertramp från målvakten, och det korrekta då är att straffen ska slås om – och målvakten skall varnas. Således gjorde domaren rätt här.

När Renard fick sin andra chans från straffpunkten blev det mål. Även den gången var det en fransk spelare som trampade över – Amandine Henry.

Trots övertrampet godkändes målet. Och det är tydligen korrekt, för utespelares övertramp skall inte granskas med VAR.

Personligen tycker jag att det här är lätt absurt. Och jag lider verkligen med Nigerias Super Falcons och deras svenska förbundskaptener. En poäng hade ju inneburit att avancemanget till åttondelsfinal hade varit klart. Men 1–0-förlusten efter den här straffsoppan gör att Thomas Dennerby:s lag lever riktigt farligt.

Noterbart i övrigt var att straffsåpan tog jättelång tid.

Visst längtar man till när det blir straffläggningar längre fram i turneringen, där varje straff skall VAR-granskas på det här sättet?

I grupp A vann Norge med 2–1 mot Sydkorea, vilket innebär att norskorna tar andraplatsen, medan koreanskorna får resa hem. Noterbart att båda de norska målen kom på straffar – och att det var straffar som domaren tog spontant, utan VAR.

Grupp B vanns som väntat av Tyskland. Laget vann avslutningsmatchen mot Sydafrika med 4–0 och har därmed hållit nollan genom gruppspelet. Sydafrika däremot har spelat klart.

Jag valde bort den tyska matchen och kollade istället det mållösa mötet mellan Kina och Spanien, mest eftersom det handlade om två lag som kan vara Sverige motståndare i åttondelsfinalen. Resultatet innebär ju att Spanien väntar för segraren i Sveriges grupp. Resultatet innebär också att både Spanien och Kina säkrade slutspelsplatser.

Det blev alltså 0–0, och det var en riktig 0–0-match. Spanien har haft svårt att skapa målchanser mot tillbakadragna försvar i turneringen. Jag såg inte matchen mot Tyskland, men klippet med höjdpunkter antyder att det nästan var i den matchen som spanjorskorna hade flest 100-procentiga chanser.

Det var ändå Spanien som var närmast segern. Patri Guijarri hade två bra skott som den kinesiska målvakten Peng Shimeng gjorde fina räddningar på. Spanien är ett bra lag, men det är långt ifrån oslagbart.

Innan jag sätter punkt är det läge att kolla in hur slutspelsträdet ser ut i skrivande stund. Det kursiverade är klart:

2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Grupptrea

2nd B v. 1st F = Winner 7: Spanien–USA
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Grupptrea

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Grupptrea
2nd F v. 2nd E = Winner 4: Sverige–Kanada

1st E v. 2nd D = Winner 5: Nederländerna–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Italien–Grupptrea

Av grupptreorna är Kina klart för slutspel. Först när alla grupper är klara vet vi i vilken match de sorteras in.

I kväll 21.00 färdigspelas intressanta grupp C. Som jag konstaterade i går är det fortfarande tre lag som har rimlig chans att ta hem gruppsegern där.

Dagbok i Frankrike, dag 5: Turist i Nice

Vårt landslag lämnade i dag Frankrikes sydöstra hörn och reste tvärsöver landet till det nordvästra hörnet, och hamnstaden Le Havre. Själv valde jag att njuta ytterligare en dag av trevliga Nice.

Jag har gått runt långa sträckor för att upptäcka staden. Med jämna mellanrum hajar man till eftersom man ser ett gäng kamouflageklädda grabbar med automatgevär som patrullerar omkring i centrum. En påminnelse om att det här är en stad som har utsatts för terrorattentat.

I går på matchdagen var det väldigt många poliser ute, och jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick öppna min datorväska och min ryggsäck för att visa innehållet.

Nice är knappast en stad som har kokat av VM-feber under de här dagarna, men i går var det åtminstone många gula tröjor på stan. Och det blir intressant att se om det är något drag kring Frankrikes match i kväll.

Under dagens vandringar upp och ner längs stadens gator har jag funderat lite över vårt svenska lag. Jag har läst en hel del kritik efter de två första matcherna, det verkar som att nästan allt har varit dåligt.

Fast har det verkligen det? Och vad är det vi har förväntat oss?

När det gäller gruppspel i mästerskap finns det i grunden bara en viktig sak – och det är att ta sig vidare. Hur man tar sig vidare spelar inte så jättestor roll. Tvärtom kan det vara farligt att toppa formen för tidigt. Det är sällan det laget som imponerar mest i de första matcherna som står där med pokalen efter finalen.

Tittar vi på VM 2011 hade ju exempelvis inget av finallagen vunnit sin grupp. Samma sak i OS 2016, där ju Sverige till och med var grupptrea. Det blev även Portugals herrar när de vann EM-guld senast. Portugiserna vann för övrigt inte en enda gruppmatch.

Sverige har alltså gjort det viktigaste i gruppspelet – tagit sig vidare. Ibland kan det vara viktigt att komma på en viss placering i ett gruppspel för att få bästa möjliga slutspelsupplägg. Fast tyvärr är Sveriges båda alternativ i den här turneringen ganska dåliga, det finns ingen ”lätt” väg mot medaljmatcherna. Tvärtom talar allt för att Sverige kommer att få tufft motstånd både i åttondels- och en eventuell kvartsfinal.

Då kommer vi till frågan om vad som är rimliga förväntningar på ett lag i ett mästerskap. Och det borde ju vara att komma på en placering som motsvarar lagets ranking. Sverige är rankat nia i världen – vilket innebär att det rimliga är att vi kommer tvåa i vår grupp och sedan åker ut i åttondelsfinal.

Vårt lag har alltså redan motsvarat de förväntningar man kan ha på det. Det tar mig vidare till den spännande frågan om hur bra chanser vi har att överträffa de rimliga förväntningarna?

Den frågan är svår. För jag känner inte att det gått att värdera vårt lag ännu. Jag har läst massor av kommentarer om dålig effektivitet, långsamt passningsspel och segt försvar.

Visst satt segern hårt inne mot Chile. Men det är ju egentligen bara USA och i viss mån Frankrike som med lätthet avfärdat svagare motstånd i den här turneringen. England och Japan har haft det riktigt jobbigt med Argentina – som är ett sämre lag än Chile.

Mot Thailand tycker jag att Sverige gjorde jobbet. Man rivstartade och hade avgjort matchen efter 20 minuter. Att man sedan tappade både fart och skärpa tycker jag inte är något att haka upp sig på.

Det blev ändå 5–1 – vilket känns som ett rimligt resultat. I VM 2015 vann både Tyskland och Norge med 4–0 mot Thailand, och för tre veckor sedan vann bara Frankrike med 3–0 mot thailändskorna.

Mot USA får vi det första riktiga testet. Amerikanskorna har visat en imponerande tyngd och bredd hittills. Bland annat känns det inte som att man skall ge bort en massa hörnor och inläggsfrisparkar till USA, för där är laget otroligt starkt.

Mot USA får vi se hur stabilt Peter Gerhardsson:s lagbygge är. Vi får se om våra veteraner fortfarande hänger med. Det kommer att bli väldigt intressant. Det troliga är ju att vi byter till spel med tre mittbackar till den matchen. Då skall sannolikt Jonna Andersson in på vänsterkanten, vilket innebär att det blir ännu hårdare konkurrens om platserna längst fram. Det känns som att Fridolina Rolfö har en av platserna. Det känns inte självklart vem som får den andra, men skall jag gissa tror jag på Stina Blackstenius.

Jag var för övrigt nere i den mixade zonen efter matchen om lyssnade av vad spelarna hade att säga. Blackstenius sa för övrigt att hon var besviken på att inte få någon speltid, och det skall hon ju vara.

En kul detalj var att Caroline Seger inte hade koll på vilka som gjorde målen. Hon frågade mediagänget om Anna Anvegård hade gjort mål. Och när Seger sedan skulle försöka hitta de fem målskyttarna lyckades hon bara komma på fyra. Hon fick hjälp med att hitta Rolfö.

Apropå Seger var hon för övrigt första straffskytt, och Elin Rubensson andra. Men eftersom Seger var utbytt när Sverige fick straff var det Göteborgsspelaren som fick kliva fram.

Det var för övrigt inte bara spelare som passerade genom den mixade zonen. En och annan kunglighet siktades också. De stannade dock inte och gav några kommentarer.

En spaning var att det inte var något större thailändskt mediepådrag. Den spelare som var populärast i den mixade zonen var amerikansk-thailändska Miranda Nild. Hon förklarade bland annat att lagets tröstmål betydde otroligt mycket för laget.

Och det såg man ju på tv-bilderna. Lagets manager och storsponsor Nualphan Lamsam, mest känd som Madame Pang – den vitklädda kvinnan nedan – grät glädjetårar.

Utan Madame Pang och hennes pengar hade sannolikt inte Thailand spelat i VM. Inte nog med att hon sponsrar laget, hon ger även många av spelarna jobb på hennes försäkringsbolag Muang Thai Insurance.

En spelare som borde stå högt i kurs hos fler än Madame Pang är forwarden och gårdagens målskytt Kanjana Sung-Ngoen. Jag ser att hon varit en säsong i Japan, men i övrigt verkar hon mest ha spelat i den inhemska ligan. Nog känns det som att hon borde kunna hävda sig i betydligt bättre lag och ligor?

En annan spelare som gjorde flera fina saker var nummer 10 på vänsterbacken,  Sunisa Srangthaisong.

Allra sist en liten fundering kring den inhemska fotbollen. Jag såg att det spelades flera matcher i elitettan samtidigt som Sveriges VM-match i går. Det kändes ju faktiskt direkt olämpligt.

Dagbok i Frankrike, dag 3: Ett liv i skuggan

Min fina idé om att promenera lite drygt 3,5 kilometer vid lunchtid under fredagen visade sig påverka även lördagen. Promenaden fyllde nämligen upp hela fredagens solkvot, och den förbrukade även lite av lördagens.

Därför har jag ägnat lördagen åt att hålla mig i skuggan. Det är inte lika hett i Nice i dag som det var i går. Men det är ändå 23–24 grader – och det är exakt den temperatur som det förväntas bli under söndagens eftermiddagsmatch mellan Sverige och Thailand.

Inne i stan fläktar det lite, men risken är att läktarna gör att det inte kommer att fläkta lika mycket inne på stadion. Temperaturen bör ju tala för Thailand, eftersom värmen gör att det blir svårt att hålla uppe tempot i 90 minuter.

Men det normala är ju ändå att Sverige gör fyra–fem mål och vinner matchen rätt komfortabelt. Alldeles nyss höll Peter Gerhardsson och Caroline Seger presskonferens. Gerhardsson pratade bland annat om att de flesta lagen är väldigt centralt koncentrerade i sitt försvarsspel, något som öppnar kanterna. Han konstaterade att den svenska strategin i kantspelet är inspel snarare än inlägg.

När det gäller söndagens match tror jag inte att Gerhardsson kommer att ändra så mycket, utan att Sverige kommer starta med samma lag som senast. Han brukar ju köra med fyrbackslinje i matcher som vi skall föra, och de spelare som startade mot Chile är de som brukar vara hans förstaval.

Det är för övrigt synd att säga att man slås av någon VM-stämning när man går runt på gatorna här i Nice. Man måste verkligen söka aktivt för att se uppgifter om att det spelas hela sex matcher i världsmästerskapet i staden. Jag har hittills sett några VM-vepor, några planscher på centralstationen samt två tjejer som åker runt på Fifa-WWC-märkta segways.

I dag har jag hört ett och annat svenskt ord på gatorna, sett en handfull gula tröjor, samt mött ett gäng thailändska ledare som var ute på promenad.

Jag räknar dock med att mästerskapet skall göra mer märkbara avtryck i morgon, då det ju är matchdag.

Slutligen noterar jag att Kungsbackas ekonomiska krisläge fortsätter. Jag fattar faktiskt inte varför man dragit på sig så stora kostnader under det här året. Har man med sig skulder upp i damallsvenskan kan man inte bara strunta i det. Då måste man lägga en budget som kan leda till att man kommer upp på nollresultat, även om det riskerar att innebära att man åker rakt ner i elitettan.

Nu verkar Kungsbacka ha lagt en för hög budget, samtidigt som allt ändå talar för att man trillar rakt ner i elitettan. Det ger knappast något överbetyg.

Dagbok i Frankrike, dag 2: Pressträff, Brasilien och sillynytt

I dag har jag hämtat ut min ackreditering på stora Allianz Riviera. Sedan tog jag en promenad de 3,5 kilometerna till den träningsanläggning där Sverige körde dagens träningspass.

I teorin var 3,5 kilometers promenad en bra idé – det är kul att se sig om. I praktiken var idén inte lika bra. Det var mitt på dagen, stekande sol, drygt 30 graders värme och en och annan vindby där grus blåste in i mina badtofflor. Jag överlevde, men ångrade mitt val av transportmedel.

Träningen var stängd, och på pressträffen efteråt bjöds det inga jättenyheter. Det var Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Hanna Glas och Lina Hurtig som deltog.

Det mest intressanta var nog ändå när Olof Lundh frågade Fischer om vilken slutspelsväg hon föredrog, den som med största sannolikhet betyder Tyskland i kvartsfinal eller den som med största sannolikhet betyder Frankrike i kvartsfinal.

Fischer röstade för Frankrike. Dels för att Sverige har haft lättare för fransyskorna än för tyskorna. Dels för att vi lyckades bra mot värdnationen i OS 2016.

Jag håller med henne. Och jag lägger till att det kommer att vara stor press på Frankrike i en eventuell kvartsfinal, eftersom det är just i kvartsfinaler som fransyskorna oftast åker ut. Skulle det dessutom vara Sverige som står för motståndet skulle det närmast vara krav på fransk seger. Och att slå ur underläge brukar passa svenska lag.

I övrigt spretade frågeställningarna rätt rejält. De handlade om VAR, Thailand och diverse olika saker. Alla spelarna varnade för den där snabba thailändskan som spelar till höger eller högst upp på topp (Kanjana Sung-Ngoen) och sade sig vara nöjda bara det blir svensk seger. Och någon underskattning skall det inte bli.

En intressant fråga lite utanför fotbollen handlade om Lindahls twitterinlägg om att hon har hudsjukdomen vitiligo (även kallad leukodermi), vilket innebär extra noga insmörjning när man skall ut i solen.

Jag har ingen hudsjukdom, men jag smörjade också in hela kroppen med solskyddsfaktor tidigare i dag. Känslan är att det kan bränna till rätt rejält om man inte är försiktig.

Jag vet inte om bränna till är de rätta orden för att beskriva stämningen i Brasilien efter förlusten mot Australien. Jag har kollat ikapp lite av matchen, och min analys inför mästerskapet om att brasilianskorna är extremt beroende av sin veterantrio Formiga, Marta och Cristiane kvarstår.

Dels är det de tre som gjort alla lagets fem mål. Dels för att Brasilien ledde mot The Matildas så länge hela trion var på planen. Sedan byttes Formiga och Marta ut i paus, och Cristiane med en kvart kvar, och Brasilien tappade.

Jag vet inte Formigas skadeläge, men jag antar att det är något som ställer till det. På så sätt är det positivt att hon tvingas vila mot Italien, hon är avstängd i den matchen. Vad gäller Marta och Cristiane har båda haft skadeproblem med sig in i turneringen, vilket sannolikt påverkar förbundskapten Vadao:s beslut att ta ut sina guldklimpar.

Förbundskaptenen tyckte att laget släppte två olyckliga mål, och där kan man ju hålla med. 2–2 borde målvakten Barbara ha räddat, och 2–3 var ju ett självmål.

Klart är att det ändå höjs missnöjda röster kring hur Vadao (Oswaldo Alvarez) leder sitt lag. Han har ju nu två segrar, noll kryss och elva förluster efter segern i Copa America. Ett långt ifrån imponerande facit – även om laget huvudsakligen har mött väldigt kvalificerat motstånd.

Innan jag lämnar VM måste jag bara lägga upp det här klippet från Kanadas spelarbuss. Där verkar det vara bra drag…

Det om VM. I dag nås man även av diverse nyheter från damallsvenskan. Rosengård har förlängt med både Fiona Brown (till och med 2021) och Hailie Mace (säsongen ut). Och så har Kungsbacka tappat båda sina tränare, Henrik Korhonen och Robert Sjökvist.

Frågan är ju vem som kan tänka sig att ta över tränaruppdraget i den ekonomiskt hårt ansatta klubben. Känns inte som att man kommer att få någon etablerad tränare att nappa. Men det finns å andra sidan duktiga tränare på väg uppåt som kanske kan se det som bra för CV:et att leda en damallsvensk klubb.

På en annan nivå söks det också efter nya medarbetare. Det är EFD, Elitfotboll Dam, som söker efter en ny generalsekreterare. Dessutom skall tjänstlediga Victoria Sandell ha sagt upp sig från jobbet som sportchef i EFD. Man behöver alltså även anställa en ersättare där. Just nu vikarierar Stefan Alvén på de jobbet, känslan är väl att hon borde ligga nära till hands att få det på permanent basis – om han är intresserad.

Dagbok i Frankrike, dag 1

Då är även jag på plats i Frankrike. Det var avresa från Borås redan 04.00 i morse, och jag var framme i Nice vid 20-snåret. Jag hann med middag och en kort promenad sta

Därmed har det bara blivit sporadiskt tittande på gårdagens och dagens matcher.

Jag såg nästan hela Nigerias fina 2–0-vinst mot Sydkorea och stora delar av Frankrike–Norge 2–1 i går.

Av Tyskland–Spanien 1–0 har jag bara sett det här:

I dag har jag bara hunnit med den andra halvleken av Kina–Sydafrika 1–0. Jag försökte se Australien–Brasilien 3–2 på tåget, men gav upp efter tio minuter. Då hade jag bara hunnit se cirka 30 sekunder av fotboll.

Tar vi det kort match för match så bytte Nigeria bytte målvakt, det kändes som ett bra beslut. Kanske det avgörande. I övrigt i den match undrade jag över vad som hände i Desiree Oparanozie:s huvud vid 1–0-målet. Vilka drivkrafter får en att försöka ta bollen med handen i ett sådant läge?

Kuriosa i övrigt är att det var första gången i VM-historien ett afrikanskt lag vann sin match i den andra gruppomgången. Nigeria hur nu ett hyfsat bra läge att gå vidare. Dock känns det inte säkert att det kommer att räcka med tre poäng för att bli en av de bästa treorna. Kanske att Nigeria behöver en poäng till?

I gårdagens andra match vann Tyskland, vilket innebär att tyskorna går mot gruppseger. Det innebär också att det troligen blir Tyskland i en eventuell kvartsfinal för tvåan i Sveriges grupp.

I grupp A går Frankrike mot gruppseger. Det innebär att det troligen blir fransyskorna i eventuell kvartsfinal för vinnaren av Sveriges grupp.

I Frankrikes 2–1-seger fick vi se ett förbluffande självmål av Wendie Renard. Jag har inte hämtat mig från chocken ännu.

Det har för övrigt varit några riktigt intressanta domslut de senaste dagarna. Först valde den argentinska domaren att fria mästerskapets klaraste straff – den när en thailändsk back satte knät i sidan på USA:s Lindsey Horan. USA klarade sig bra utan den straffen, de båda andra riktigt omdiskuterade domsluten har däremot blivit avgörande.

Jag tänker förstås på Frankrikes straff mot Norge. Den tror jag inte att Norge hade fått. Domare Bibiana Steinhaus hade inte heller en tanke på att döma straff när hon såg situationen live. Hon ändrade sig efter påtryckningar. Jag tycker att hon borde ha gått på sin intuition.

Och så hade vi flera domslut i Australien–Brasilien. Brasilianskorna fick straff när Letitia Santos föll i duell med Elise Kellond-Knight. Det var en liten tröjdragning, så visst det går att döma straff.

Australien fick däremot inte straff när Tameka Yallop föll i en motsvarande situation mot Thaisa en stund tidigare. I stället backade domaren fegt bandet ett moment och blåste frispark för hands på Yallop. Som jag ser det kan inte den handsen bedömas vara bestraffningsbar. Eller jo, det kunde den ju. Men det borde ha varit straff.

Och så var det Australiens segermål. Det var ett självmål från Brasiliens mittback Monica Hickmann – ett självmål framtvingat av att Sam Kerr befann sig i offsideposition. Jag tror att den nya tolkningen av regelboken säger att domaren gjorde rätt som godkände målet. Personligen tycker jag att den regeltolkningen är felaktig, eftersom jag anser att Australien hade nytta av att Kerr befann sig offside. Och jag tycker inte att man skall kunna ha nytta av att stå offside.

Marta gjorde för övrigt mål på straffen, hennes 16:e VM-mål totalt. Hon blev samtidigt den första spelare att göra mål i fem olika VM-slutspel. Den senare noteringen kan Christine Sinclair tangera – om hon gör något mål i den här turneringen.

Topplistan över VM-mål genom tiderna finns för övrigt här.

En annan intressant notering var att Brasilien i dag fick en fin svit bruten. Laget höll nollan i gruppspelet såväl i VM 2007, 2011 som 2015, plus att man höll nollan i årets premiär. Men efter tio raka gruppspelsnollor blev det nu tre baklängesmål på en gång.

Kinas seger mot Sydafrika gör att Kina är nära åttondelsfinal, medan Sydafrika kan packa sina väskor för hemresa direkt efter den avslutande gruppomgången.

Nu är det dags att säga god natt, för det här har varit en väldigt lång dag.