Jag vet inte om jag har drömt, eller om Sverige alldeles nyss åkte på en fet käftsmäll i Melbourne.
Jag försökte kolla in matchen koncentrerat. Men det var lättare sagt än gjort. Man är ju inte van vid att ställa klockan på 04.30 för att gå upp och kolla på fotboll. Och helt vaken kände jag mig knappast någon gång under matchen – trots att Sverige åkte på en hel hög väckarklockor i den andra halvleken.
Det jag fick se från start var ett Australien som startade med hela sex damallsvenska spelare. Sverige hade bara tre damallsvenska startspelare.
Det svenska lag et behövde tre–fyra några minuter för att vakna till. Sedan följde en period på cirka 20 minuter där Sverige framför allt var mycket bra i uppspelsfas. Däremot lyckades man inte omsätta de fina uppspelen i speciellt många 100-procentiga målchanser. Ett ribbskott från Johanna Rytting Kaneryd var det närmaste det svenska laget kom.
Peter Gerhardsson valde att starta med två mittbackar som är bra på att slå ut lagdelar. Och när Australien inledningsvis hade ett rätt utstpritt 4–2–4 i pressen fanns det stora centrala ytor att sätta in uppspelen. Framför allt hittade Madelen Janogy bra mottagningspositioner i början.
Allra mest imponerade ändå Stina Blackstenius. Oj vad hon har förbättrat sig i uppspelsfas. Tidigare har hennes felvända spel varit både lättläst och statiskt. Men nu har Blackstenius breddat registret. Det känns både som att hon fått bättre bolltouch och en bättre speluppfattning. Kul att se.
Mindre kul var att det svenska laget tappade flytet efter 25–30 minuter. Delvis var det nog orsakat av att Australien tajtade till sitt lag och därmed gav Sverige mindre ytor. Hemmalaget med Tony Gustavsson och Jens Fjellström på bänken fick bättre och bättre kontroll, och precis när matchklockan passerat 36 minuter gjorde Sam Kerr mål på förarbete från Hayley Raso.
Nathalie Björn kom lite fel vilket gav Kerr tillräckligt med yta. Just den situationen var inte jättelätt, men Björn hade det faktiskt ovanligt jobbigt under stora delar av matchen. Man är inte van vid att se henne så blek.
Efter paus inledde Sverige med fem mycket bra minuter. Sedan kontrade Australien på en svensk hörna, och Caitlin Foord gjorde 2–0. Arsenalanfallaren vek bakåt och vred sedan in bollen i bortre hörnet. Kanske att Zecira Musovic llte tidigare borde ha kunnat läsa vart skottet skulle komma. Men det var ett fint avslut, så det är ändå svårt att lasta målvakten för målet.
Målet fick det svenska laget att helt komma av sig helt. Resten av matchen var rätt plågsam för svensk del. Passningskvaliteten blev bara sämre och sämre, kombinerat med att matchen rycktes sönder av många byten.
Australien tycktes dock trivas. Vittsjös Katrina Gorry var lysande, Arsenals Caitlin Foord också. Det var hemmalaget som hade kontroll, och som skapade chanserna. Hayley Raso missade öppet mål efter en hörna. Istället kom 3–0 när ett skott från Mary Fowler styrde på Linda Sembrant och in i mål.
Och i 78:e jobbade Foord till sig bollen. Via Kerr och Emily van Egmond fick Foord tillbaka bollen i helt fritt läge. Hon satte säkert 4–0 till glädje för huvuddelen av de 22 064 åskådarna. Samtidigt stod det klart att det svenska landslagsåret skulle avslutas av en riktigt fet käftsmäll.
Efter 20 minuter fanns det inget som tydde på australisk utklassningsseger. Men så blev det. Och Peter Gerhardsson fick ganska mycket att fundera över på den långa resan hem.
Sveriges signum brukar ju vara defensiv stabilitet. Men att det bland årets 15 landskamper finns två 4–0-förluster skapar helt klart en del funderingar. Resultatet innebär förstås även ett ett rejält tapp i rankingpoäng. Landslaget skall nog inte räkna med att vara tvåa på nästa världsranking.
Så här spelade Sverige: Zecira Musovic – Emma Kullberg (Amanda Ilestedt, 84), Linda Sembrant, Nathalie Björn, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd (Olivia Schough, 56), Hanna Bennison (Filippa Angeldal, 70), Elin Rubensson (Julia Zigiotti Olme, 56), Sofia Jakobsson – Madelen Janogy (Matilda Vinberg, 70) – Stina Blackstenius (Rebecka Blomqvist, 56).