Efter matchen mot Portugal sa Peter Gerhardsson att det skulle ”bli lite andra spelare som startar” mot Italien. Lite andra visade sig vara elva andra. Förbundskaptenen byter nämligen hela startelvan till dagens final i Algarve cup.
Matchen har avspark 12.05 och går att se i Lagos samt på SVT1 och SVT Play. Gerhardsson startar med följande elva spelare: Hedvig Lindahl – Julia Roddar, Josefine Rybrink, Emma Berglund, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Hanna Bennison, Elin Rubensson, Olivia Schough – Kosovare Asllani – Anna Anvegård.
Personligen är jag nyfiken på ganska mycket när jag ser den här elvan. Sverige är känt för sin defensiva stabilitet. Nu är det en helt nykomponerad backlinje, och dessutom med ett nytt centralt mittfält framför. Jag är således spänd på att se hur backlinjen klarar sig samt på hur duon Bennison/Rubensson löser den defensiva balansen på mitten.
Sedan är jag förstås spänd på att se Asllani tillbaka i startelvan. Hon såg riktigt vass ut i inhoppet senast. Det var även länge sedan jag såg Anvegård i aktion. Hur är hennes form?
Två spelare jag hade hoppats får se är Fridolina Rolfö och Nathalie Björn. De var två av Sveriges allra viktigaste spelare i OS – jag hade snittbetygen 3,60 på Rolfö och 3,50 på Björn, inte minst är de viktiga för att landslaget skall kunna vara spelförande.
Båda har nämligen utmärkt bollbehandling och bra passningsspel. Björn är Sveriges bästa spelare på att spela genom motståndarnas lagdelar och Rolfö är fantastisk på att kombinera med lagkompisar. Rolfö brukar dessutom falla in i planen och hjälpa Asllani som ett slags ”reserv-tia”.
När det gäller Italien är deras stora spelare Barbara Bonansea. Juventus tekniska och kreativa kantforward kom med på mittfältet i Fifpros världslag för 2021. Så bra att hon skulle vara aktuell för ett världslag tycker jag inte att hon är. Men hon är bra – i sina bästa stunder håller hon absolut världsklass.
Jag har i skrivande stund inte sett vilken elva förbundskapten Milena Bertolini mönstrar. Men jag hoppas att Bonansea är med, trots att hon startat i Italiens två tidigare matcher i cupen. Oftast utgår hon från vänsterkanten, vilket gör att Julia Roddar och Sofia Jakobsson troligen får en nyckelroll i den svenska defensiven i dag. Men Bonansea brukar byta position ganska mycket, och kommer säkert att båda dyka upp på högerkanten och centralt, som nia.
Tillagt i efterhand: Här är Italiens elva. Som synes är Bonansea med. Det är ett ganska ordinarie italienskt landslag. Sju av de här elva spelarna startade även den viktiga VM-kvalmatchen mot Schweiz (förlust med 2–1) i slutet av november.
Vad är det för domare de hittat egentligen? Samma som mot Portugal väl, då var hon rätt kass och här har det fel i typ hälften av besluten. Varför har inte kvalitén på domarna ökat med spelarkvalitén..?
Italien leder med 1–0 i paus. Jag har också 1–0 i klara målchanser, samt 3–0 till Italien i hörnor.
Med ett helt nytt lag på planen kan man inte förvänta sig att spelet sitter klockrent från start. Men den första halvleken i finalen av Algarve cup har verkligen inte varit någon höjdare från svensk sida.
Italien har varit hetare och bättre, och det skriver jag inte bara för att de har gjort mål. Italien ägde länge matchen genom sitt aggressiva presspel. Det är blåsigt och studsigt i Lagos. Men Italien har hanterat förutsättningarna bättre. Italiens press skapade länge stor oro i Sveriges uppbyggnadsspel. De svenska spelarna kladdade för mycket på bollen, och slog lösa och oprecisa passningar. Italienskorna tryckte till bollen bättre.
Det tog mer än 30 minuter innan Sverige fick till sitt första anfall. Någon riktig målchans har man inte varit riktigt nära.
Det positiva är väl att Italien inte heller har lyckats skapa något av egen kraft. Målet var en bjudning från Olivia Schough. Hon stressades i en tillbakapassning, och slog bollen via en italienska så att det blev en vansinnespass rakt in i mitten. Bollen satt perfekt på fötterna på Bonansea. Det var fel spelare, och hon kunde snyggt frispela Giacinti på ytan utanför Emma Berglund i straffområdet. Backarna gjorde dessutom ett tankefel när Bonansea fick bollen. Med facit på hand borde inte Berglund ha klivit mot bollhållande Bonansea, utan det borde Josefin Rybrink ha gjort. Då hade Berglund kunnat falla av och kontrollera Giacinti. Men det gick fort, och det var flera italienskor att hantera centralt.
Sverige lyfte sig lite den sista kvarten. Då hade Sverige några okej anfall, och till slut även ett skott på mål från Asllani. Samtidigt som Italiens press bedarrade något klev de svenska spelarna in lite mer rejält. Då flyttades plötsligt spelet 15–20 meter närmare Italiens mål.