Sverige vann Algarve cup för femte gången. Man gjorde det efter straffar mot Italien. Hedvig Lindahl blev matchvinnare i straffläggningens första suddenomgång. Först skickade hon upp en vrist i nättaket, sedan räddade hon Annamaria Serturini:s straff.
Sverige vann med totalt 7–6. Det var 1–1 (0–1) i själva matchen, och 6–5 i straffläggningen. Sverige gjorde alla sina sju mål på straffar. För 1–1-kvitteringen var en straff från Caroline Seger.
Den andra halvleken var mycket bättre än den första, och sett till matchbilden var det till slut inte ologiskt att Sverige vann. Men jag hade ändå 3–2 i målchanser i italiensk favör och mest anmärkningsvärt, 8–0 i hörnor.
Det svenska kantspelet lyckades inte alls som man är van vid. Och att landslaget inte lyckas få en enda hörna på 90 minuter måste ju vara unikt.
Utöver Lindahls insats i straffläggningen, där hon gick åt rätt håll på fem av sex straffar, så är det Caroline Seger:s betydelse som man slås av i en sådan här match. Tomrummet bakom henne som sexa i landslaget har diskuterats tidigare här i bloggen. Men det blev ju otroligt påtagligt i den här matchen. När Seger kom in växte Sverige flera klasser. Plötsligt fick Kosovare Asllani bollar att jobba med, och kom in i matchen.
Just Seger och Asllani var inblandade i det fina anfall som ledde till Sveriges mål. Det började med en italiensk kontring efter att Stina Blackstenius missat en skarv mot Hanna Bennison. Seger bromsade kontringen och fick sedan så mycket fot på bollen att Asllani kunde sno åt sig bollen. Kosse drev sedan fram bollen på ett perfekt sätt. Perfekt rörde sig även både Blackstenius och Lina Hurtig.
Blackstenius löpte in Italiens högerback centralt, vilket skapade en fin yta för Hurtig. Asllanis passning var perfekt och fällningen väldigt tydlig.
Det blev alltså turneringsseger, vilket förstås är bra. Men Peter Gerhardsson kan säkert lära sig rätt mycket av hur ett välorganiserat Italien pressade fram passivitet och misstag från det svenska laget under den första halvleken. Samt av hur Italien under hela matchen lyckades kväva det svenska kantspelet.
Tillagt i efterhand. Senare i dag spelas för övrigt två intressanta landskamper i England. Först är det Spanien–Kanada 15.30 och sedan England–Tyskland klockan 20.30. Båda matcherna skall gå att se på FA Player. Man behöver skaffa sig en inloggning, men i övrigt är det gratis.
En blogg om internationell damfotboll 
”Juventus” vs Sverige + domare 1—2
Om vi ska tro på bloggarens stereotyper om den italienska ligan då verkligheten är något annat, som den här matchen har visat.
Sverige vann dock mest tack vare Hurtigs fina filmning. Där överträffade hon den svenska förebilden på den punkten, nämligen just den typ av fotboll som gärna förknippas med den italienska.
Eleven som överträffade läraren!
Ja du axel. Jag tror att en resa till Köpenhamn den 1:e juli skulle passa dig…
Hur får du det till en filmning när Hurtigs högerben fullt synligt blir träffat av glidtacklingen från försvaren som inte tar bollen på något sätt. Repris finns att se på SVT-play om du missade det första gången. Däremot var det precis en fin dykning från en kanadensisk spelare nu när jag skrev det. 🙂
Det första Seger gjorde när hon kom in var en dödsynd. En svag passning rätt i gapet på en italienska stående i mittcirkeln. Italienskan började då en kontring som Sverige lyckades så småningom få kontroll på – som tur var. Och då tänkte jag, hur fasen ska det här gå om vi inte ens kan lita på Seger… Men hon skärpte sig och var närmast fläckfri därefter och var i hög grad den som bidrog till segern.
Intressant match, personligen har jag Italien som en outsider till en semifinalplats i EM. Om allt klaffar så klart.
Och jag som alltid gillat Hedvig Lindahl gläds åt att hon fick avgöra med en kanonstraff och en kanonräddning!
Var det en vrist från Lindahl? Såg nästan ut som en tåpaj…. Hur som helst vete sjutton om det inte var bästa straffen. ”Skjuter man hårt blir det ofta mål” Ungefär så sa Lindahl efteråt. Tänkvärt för framtida straffläggare från en av världens mest rutinerade målvakter. Ibland undrar jag om svenska straffläggare (också andra för den delen) är lite rädda för att sätta fart på bollen. Visst är risktagandet större att bomba över eller vid sidan, men samtidigt ger ett hårt skott målvakten mindre chans att ta bollen.
Tror det var en klockren vrist, det ser ut så på reprisen när man tittar och speciellt hur foten är vinklad direkt efter träffen. Och ja, det får en att undra hur det hade sett ut om hon hade tagit en straff i OS. 😀
Helt klart en jäkligt imponerande straff!
Nej det här var ingen pangmatch! Det var ett oerhört lågt tempo genom hela matchen. Absolut att många spelare som startade idag är i försäsong och får dåligt med speltid i sina klubbar. Men ska vi vara helt ärliga tror jag inte det hade sett så mycket bättre ut om matchen hade spelats i maj istället. Det är svårt att byta ut hela laget och det märktes. Det är allt för många spelare som kladdar för mycket på bollen och är temposvaga som jag har skrivit många gånger förut. Tycker även Asllani höll i bollen för länge när det fanns läge att släppa den, enda gången hon gjorde det var vid målet. det blir så grötigt när de hela tiden spelar tillbaka bollen där den kommer ifrån. De måste jobba på spelvändningar så lagen får jobba från sida till sida. Absolut blev det bättre när bytena gjordes men tycker man ser att Seger börjar bli till åren. Det går inte lika snabbt i vändningarna längre. Men vad gör väl det när hon inte sätter en fot fel på planen. Jag tror hon spelar denna säsongen också sen är det nog slut. Då får Gerhardsson något att tänka på.
Efter det här lägret blev det bara ännu mer klart att Sverige har en oerhört stark första-11 som kan mäta sig med alla landslag. Får Sverige ut sin fulla potential i EM kommer det bli svårt att stoppa dem oavsett om man heter Frankrike, England eller Spanien. Däremot tycker jag inte det ser lika bra ut på bänken längre. Det är många spelare som måste höja sig där. Jag hoppas verkligen Gerhardsson fortsätter satsa på Kaneryd och Glas på högerkanten, det kan bli riktigt bra om de får spela några matcher till ihop. Jag tror Gerhardsson var nöjd med högerkanten i första matchen idag var den helt osynlig. Blackstenius och Asllani tillsammans skrämmer nog slag på de flesta försvaren. Det största huvudbryet för landslagsledningen borde fortfarande vara vänsterkanten. Tycker det såg väldigt krampaktigt ut där idag. Undrar om Gerhardsson vågar satsa på Nilden, att han bytte in henne mot Andersson tyder kanske på det🤔 I ärlighetens namn överglänste hon Andersson idag igen även om det såklart inte går att jämföra första och andra halvlek. Men den stora frågan är vem han ska peta av Hurtig och Rolfö? Hurtig blir bara bättre för varje landskamp hon gör och Rolfö vet vi ju alla vad hon går för. Det lär väl bli Rolfö till slut men Hurtig gör det inte lätt för honom.
Kul att se så många bra straffar förresten. Blir det straffläggning känner man sig trygg faktiskt. Bra klass på straffarna till skillnad från en annan straffläggning som vi helst vill glömma.
Ja en suverän straff av Hedvig. Så skulle det sett ut i OS. Sen är ju stressfaktorn mycket större i en OS final. Det kommer man inte ifrån.
Italien hade i varje fall drygt halva startelvan ordinarie, men det var väl främst när alla byten gjordes som Sverige var klart bättre (Italien bytte sig lite svagare, Sverige lite starkare).
Sverige kommer säkert gå bra i EM med de ordinarie spelarna, men kanske ett litet varningsskott. Jämfört med Italien håller Schweiz ungefär samma nivå (Ryssland kanske ett steg ned)
Tror väl inte det var så mycket av en värdemätare på något sätt, Italien är inte ett motstånd vi ska jämföra oss med (än i alla fall) och vi körde med en ABC uppställning; några startspelare i tyngre matcher, några som kan bli inbytta och ett antal som inte kommer vara med i truppen till EM. Det visar väl egentligen bara att de utanför truppen helt enkelt inte duger till mer än att möta ett b-lag för en kompetent men inte mer nation. Och det är nog en väl så viktig sak att ta till sig?
Var det här ”dödsryckningarna” för Algarve vi bevittnat? Devalveringen har nu tilltagit ordentligt och turneringen fick ett avgörande bakslag redan när She believes startade. Varför inte en nordisk batalj istället. Visst skulle Sverige, Norge, Finland och Danmark kunna få ihop till en bra träningsturnering. Inte kan väl 20 grader och sol betyda så mycket, eller? Och så slipper ju landslagen klimatskammen med flyg också – bra va?
Utmärkt förslag. Spela turneringen i Malmö och Köpenhamn. Det är ju vår i området. Men det är klart, man kan kanske inte sitta på den lyxiga hotellverandan i shorts och dricka Cafe con Leche.
En lite kontroversiell tanke kanske men kan ”felet” Sverige gör när inte Seger spelar vara att man ersätter henne med näst bästa mittfältare i truppen istället för den bästa Segerkopian.
Alltså välja den spelare som bäst kan emulera Segers spel även om spelaren kanske inte egentligen skulle platsa i landslaget.
Främst känns Björn och Curmark som alternativ tycker jag men kanske kan Olme eller någon helt utanför landslagssnacket som Ebba Wieder formas till Seger light i framtiden.
Curmark visade tyvärr i Champions League att hon inte klarar sexa-rollen på internationell nivå. Zigiotti Olme är inte tillräckligt bollsäker, utan bör ha en mer offensiv roll. Björn är väl den som är närmast Seger, men Björn är ju ännu bättre som back.
Jag hoppas att Seger håller ut några år till, och att sedan kanske en Bea Sprung kan axla manteln.
Och var hamna Rubensson, ordinarie i landslagets mittfällt innan hon födde barn, in i ditt resonamang??
Hon känns inte heller aktuell som ersättare till Seger. Rubensson har ju aldrig varit en sexa, utan har mer fungerat som en hårt arbetande tvåvägsmittfältare. Men hon var väldigt bra 2019, och om hon når tillbaka till den form hon hade då ser jag Rubensson som en stark utmanare till platsen bredvid Seger. Allt hänger på vilka egenskaper som krävs i aktuell match.
Filippa Angeldahl är en bättre passningsspelare än Rubensson, men Rubensson är bättre defensivt och är även mer löpstark. Om Rubensson hittar formen är risken uppenbar att Hanna Bennison åker ur landslagstruppen.
Tja, Johan. Vet inte om jag håller med dig riktigt. Mange ganger har jag suttit på Valhalla och beskådat Rubensssons takter på KGFC-tiden. Och hon fullständigt regerade… Passningsmässigt, defensivt, frisparksmässigt, yeah you name it… Den Rubensson, om hon kommer tillbaka är definitivt en värdig ersättare till Seger…
Håller med om att hon dominerade. Men inte i en defensivt balanserande roll likt den Seger har i landslaget. Den rollen hade Vilde Bøe Risa i KGFC. Rubensson var mer tvåvägs, och hade en offensivare utgångsposition.
Kan inte Rolfö försöka locka över sin kära norska vän från Barca (Ingrid Engen)😅 En stark bollvinnare som kan fördela bollar på våra kantspelare. Där hade vi haft vårt ankare på mitten i 10 år till. Hon hade varit perfekt med Angeldahl. Rent krast känns det som Norge kommer ha ett bättre mittfält än Sverige om några år, om så inte redan är fallet.
Du som har bra koll på damfotbollen i stort Johan! Det är kanske bara jag som får den känslan men har vi inte svårt att få fram bra innermittfältare som står sig bra internationellt, det gäller egentligen både dam- och herrsidan. Jag kan bara komma på Seger på damsidan som alltid har hållit yppersta världsklass. Jag menar mittbackar och anfallare har vi ju i överflöd men mittfältare lyser lite med sin frånvaro. Det är väl mer tydligt än någonsin nu. Angeldahl och Bennison, våra bästa innermittfältare ute i Europa nöter bänk. Medan Rolfö startar i världens bästa klubblag, Ilestedt är general i PSG, samma med Magda i Chelsea. Glas dominerar stundtals i Bayern. Blackstenius går mer eller mindre rakt in i startelvan i Arsenal, när hon kommer direkt från semester. Det blir så tydligt att de som håller högst internationell klass är våra backar och anfallare. Har du någon förklaring på varför det ser ut så.
Jag har inte funderat jättemycket på det. Men en spontan tanke är väl kanske att vi i Sverige historiskt har jobbat lite för lite med utbilda ungdomsspelare i bollinnehav/possession, samtidigt som man som ungdomsledare gärna placerar sina bästa spelare som mittback eller forward. Mittfältet kommer lite i andra hand.
Finns ju faktiskt ett annat alternativ; Gerhardsson får ha en plan för att fasa ut Seger så vi kan lira på ett sätt där Seger inte ingår. Hon slutar ju inte imorgon. Fasa ut henne och fasa in nytt så man nyttjar det ersättare är bättre än Seger på t ex.
Med det sagt vet jag ju det tar tid och man kan inte göra det under ett mästerskapsår men det måste ju gå att som landslag var lite flexibel. Man kan ha en spelidé som fortsatt bygger på att gå via mitten men göra det på flera olika sätt. Om man inte har spelartyper för den spelidé man vill spela så får man ändra lite på den, eller byta ut spelare om det finns andra som inte ingår i dagsläget, och köra det som maxar den trupp man har.
Faktum är att jag inte tycker att det är något alternativ med en sådan utfasning så länge Seger finns tillgänglig. För det innebär ju att man måste börja slå långbollar, och se mittfältet som ett tennisnät. Känslan är att det skulle ta svensk damfotboll 20 år tillbaka i tiden. Jag kan inte tänka mig att Gerhardsson är det minsta intresserad av att implementera en sådan spelstil nu när vi utmanar om förstaplatsen på världsrankingen. Skall vi göra en sådan förändring får vi nog först skaffa en annan förbundskapten.
Fast vem har sagt man ska spela långa bollar i parti och minut? Man måste ju ha såpass skickliga spelare när Seger är skadad eller slutar att enda alternativet inte ska vara långa bollar över mittfältet. Annars har man ju helt fel trupp.
Fast om man skall spela genom mittfältet måste man ju ha centrala mittfältare som är lika bolltrygga som Seger är. Och det är ju det vi inte har för tillfället.
Finns ju faktiskt ett annat alternativ; Gerhardsson får ha en plan för att fasa ut Seger så vi kan lira på ett sätt där Seger inte ingår. Hon slutar ju inte imorgon. Fasa ut henne och fasa in nytt så man nyttjar det ersättare är bättre än Seger på t ex.
Med det sagt vet jag ju det tar tid och man kan inte göra det under ett mästerskapsår men det måste ju gå att som landslag var lite flexibel. Man kan ha en spelidé som fortsatt bygger på att gå via mitten men göra det på flera olika sätt. Om man inte har spelartyper för den spelidé man vill spela så får man ändra lite på den, eller byta ut spelare om det finns andra som inte ingår i dagsläget, och köra det som maxar den trupp man har.
Förstår inte den oerhörda ilskan mot domaren. I alla år har det bjudits in domare från Afrika, Asien och Sydamerika till Algarve Cup. Det är någon form av utbyte för att ge mindre nationers domare erfarenhet i en träningsturnering med bättre lag än dom är vana vid.
T o m Gerhardsson var uppe och viftade med armarna vid varje närkamp. Har nog aldrig sett honom så arg. Seger kastade sig över domaren direkt hon kom in och började skälla.
Så dålig var väl ändå inte domaren….
Eller var det domarens bristande kunskap i engelska som störde spelarna så enormt?
Italienskorna förstod tydligen vad hon sa.
Näe, det var svagt av svenska laget att reagera och agera som man gjorde. Laget vet precis förutsättningarna; att domarkvaliteten är låg i Algarve Cup. De har varit med om det i massor turneringar i Portugal och man borde ha kunnat anpassat sig lite.
Särskilt PG och Seger.
Jag tycker helt ärligt att det är en av de absolut sämsta domarinsatserna jag sett, givet då att man ser till helheten under en match och inte bara någon enstaka situation. Det finns många domar som i en situation agerat Betydligt sämre (hånflinet av domaren som skickade ut Teddy Lucic 2006 dyker alltid upp där) eller missbedömt situationer (gått på horribla filmningar tex). Men hon hade inte någon konsekvent linje och ena ögonblicket var en lätt tryckning axel mot axel fel, i nästa fick man trycka till någon hårt i ryggen (Asllani gjorde det tex) utan att det blåstes. Hon var helt enkelt den sortens domare jag har svårast för.
Läs ovanstående.
Låg domarkvalite kan man kanske acceptera, även om jag tycker att det borde krävas mer i en landskamp… men denna domaren dömde ju i princip konsekvent till Italiens fördel. Det är inte ok och då tycker jag att det är på sin plats att påtala detta under match som Seger gjorde.
Föga förvånande att det var Hedvig Lindahl som avgjorde finalen med – inte minst – ett otagbart kanonskott. Minns att hennes förre tränare Bornehav i Linköpings FC var imponerad av hennes skottövningar under träning: – Hon skjuter som en häst sparkar, menade Bornehav.
Förr att vara en tongivande innermittfältare i ett landslag ska man ha erfarenhet. Hur många 19-åringar i andra landslag är tongivande som tvåvägsspelare på ett innermittfält, finns det ens nån? Varken Seger eller Asllani hade iaf såna roller som 19-åringar.
Tycker man borde vara mer ödmjuk i sina uttalanden om tex Bennisson och även Angerdahl. De är stora talanger och har definitivt framtiden för sig!
Förstår inte riktigt vad du menar med att man bör vara ödmjuk i sina uttalanden. Oavsett ålder måste man väl få analysera den nivå man tycker att olika spelare håller nu. Spelar man i landslag får man räkna med att man diskuteras. Och för övrigt fyller Angeldahl 25 år i sommar.
Håller med helt Johan!
Det här kanske är lite känsligt men om nu damfotbollen vill tas på större allvar och närma sig herrfotbollen rent intressemässigt och ekonomiskt. Då måste man också kunna ta lite kritik! Det är så det funkar i idrottsvärlden och speciellt fotbollsvärlden. Det är bara att jämföra herr- och damlandslaget i Sverige. Hur mycket skit fick inte Sveriges herrar efter insatserna i VM-kvalet i höstas. Den kritiken fick man bara svälja. När damlandslaget mötte Slovakien på bortaplan och gjorde en riktig plattmatch i första VM-kvalmatchen i höstas kom det kritik från Bojan Djordjic och jag fick känslan av att spelare och ledare hade svårt att stå för den prestationen och säga att det inte var bra nog. Hur media framställer herrlandslaget jämfört med damlandslaget är fortfarande väldigt stor.
Det finns flera exempel från OS-finalen i somras där Ilestedt till exempel stod för ett riktigt dåligt ingripande i eget straffområde där det blev straff. Hade det varit Mikael Lustig hade han förmodligen blivit totalsågade och syndabock men här är det inte någon som ens reflekterar över att det faktiskt var här, och inte i straffläggningen Sverige faktiskt förlorade finalen. Jag kan inte se att Kanada skulle ha gjort mål på Sverige om de inte hade fått en straff. Det allra klaraste exemplet är väl Segers straffmiss där mer eller mindre alla tyckte synd om henne och det gjorde även jag. Det var ingen kanske ett fåtal som kritiskt sa att det var en dålig straff. Tidigare under samma sommar i EM-finalen missade en kille född 2001 vid namn Bukayo Saka en straff och han fick så mycket racistiska och andra påhopp som ingen människa ska behöva få. Det har jag svårt att se ska ske i damernas EM.
För att damfotbollen ska vara reda att ta nästa steg måste först spelarna vara beredda på att desto mer damfotbollen syns och berör människor desto mer kritik och ifrågasättande kommer det bli. Jag får känslan av att vi inte är där än.
Det spelar ingen roll om du är 19 eller 35, du blir bedömd för de insatserna du gör på planen. Inom herrfotbollen hade Seger bedömts på samma sätt som Bennison och Angeldahl. Angeldahl och Bennison var inte bra under den här samlingen med deras mått mätt. Deras kapacitet är så mycket bättre än de visade här, det måste man få säga utan att folk ska titta snett på en.
När beräknas Magdalena Ericsson vara spelklar igen?