Svensk damfotboll har sorg. Den tidigare förbundskaptenen Ulf Lyfors har gått bort i en ålder av 78 år. Lyfors var damlandslagets första heltidsanställda förbundskapten, han var även den första som ledde landslaget under en längre tid och på så sätt kunde bygga något starkt och varaktigt.
Lyfors ledde Sverige under åtta år 1980–1987 och hans största merit är förstås EM-guldet 1984 – det som fortfarande är Sveriges enda stora, internationella titel. Man kan nog utan tvekan säga att det var under Lyfors som svensk damfotboll tog sina första riktiga steg ut i rampljuset.
Även en lång tid efter sin period som förbundskapten för damlandslaget har Lyfors haft en liten koppling till laget. Han var ju nämligen gift med nuvarande landslagschefen Marika Domanski-Lyfors fram till sin död. Tankarna går förstås i första hand till henne och till andra närstående.
Lyfors bortgång var gårdagens stora svenska damfotbollsnyhet. Sent på kvällen kom en trevligare nyhet, nämligen att elitettan återigen består av 14 lag. Rävåsens IK Karlskoga stod överst på reservlistan, och klubben meddelade i går på sin hemsida att man tackat ja till den plats som blev ledig när Morön BK drog sig ur.
En blogg om internationell damfotboll 
Vila i frid, Ulf.
En nyhet från de närmaste dagarna, cupfinalerna för herrarna och damerna kommer spelas samma dag. En usel idé tycker jag, det kommer förstås leda till att herrarnas final kommer få all uppmärksamhet. Om en förening skulle lyckas få med två lag i finalerna kommer det dessutom leda till att supportrarna måste välja, då finalerna inte längre spelas på en specifik arena utan lottas mellan lagen som är med. Tanken att låta damerna åka snålskjuts på herrarna på detta sätt känns otroligt förlegad, trist att man går den vägen. Vill man ge damernas cup status måste det bli lönsamt för lagen att delta, i dagens läge är det en förlustaffär för de flesta lagen. Och kanske fundera på fördelningen av europaplatserna.
https://www.svenskfotboll.se/nyheter/cuper/2022/02/finaldag-svenska-cupen/