Sen vändning när Kina vann Asiatiska mästerskapen – Vietnam till VM

Sydkorea ledde finalen i Asiatiska mästerskapen med 2–0 med 25 minuter kvar att spela. Men Kina stod för en anmärkningsvärd vändning och tog titeln via 3–2-seger.

Det var nionde gången Kina vann Asiatiska mästerskapen, men första sedan 2006. Kina spelade väldigt taktiskt både i semifinalen mot Japan (seger på straffar) och i finalen. I båda matcherna valde man att matcha skyttedrottningen Wang Shanshan som mittback.

I semifinalen var det nog ett riktigt smart drag. Där hade Japan både stort övertag i bollinnehav (67–31) och i antal målchanser (18–4 i avslut inne i straffområdet). Kina försvarade sig framgångsrikt, och egentligen hade man bara två målchanser på 120 minuter – båda blev mål.

Lagkapten Shanshan var lysande, och blev den stora matchvinnaren. Hon gjorde en kanonmatch som mittback, var uppe och fixade kvitteringen i slutet av förlängningen – och avgjorde straffläggningen. Höjdpunkter här.

I semifinalen satte Kina vassa speluppläggaren Wang Shuang på bänken, och bytte aldrig in henne. I finalen var Shuang tillbaka i startelvan, dock utan att göra något större väsen av sig. Även här fick däremot Shanshan en viktig roll. Det var när man stuvade om i laget och flyttade upp henne som forward som vändningen kom. Det var även hon som stod för den fina assisten till segermålet.

Det var inte oväntat att Shanshan prisades som turneringens bästa spelare.

Sydkorea startade med samma startelva i alla tre slutspelsmatcherna, en elva som finaldagen var 29,9 år i snitt. Det var alltså sannolikt sista chansen för den här sydkoreanska generationen att vinna en stor titel. Det var således inte konstigt att de sydkoreanska spelarna såg förkrossade ut vid slutsignalen.

Fler höjdpunkter från finalen ser du här.

Asiatiska mästerskapen var alltså även Asiens VM-kval. Där fanns det en plats kvar att spela om efter kvartsfinalerna. Den platsen gick till Vietnam, som således blev sjunde lag att bli klart för nästa års VM-slutspel.

Vietnam blev det via segrar mot Thailand (2–0) och Taiwan (2–1) i den avgörande kvalgruppen. Inför söndagens match mot Taiwan var Vietnam tvåa på sämre målskillnad. Det krävdes alltså seger i dag. Jag såg den sista halvtimmen, och där spelade Vietnam framgångsrikt på resultatet. Taiwan förmådde inte skaka de rödklädda vietnameserna.

Vid slutsignalen jublade Vietnam nästan lika mycket som Kina gjorde över guldet. Det blir första gången Vietnam spelar ett VM-slutspel i fotboll. Höjdpunkter från den avgörande kvalmatchen ser du här.

Helgens vinnarlag i den europeiska klubbfotbollen är Chelsea. Londonklubben vann med 1–0 mot Manchester City efter fint segermål på nick från Guro Reiten. Därmed har Chelsea skaffat sig ett läge där man går upp i ligaledning om man vinner sin hängmatch. Ett bra läge för formstarka Jonna Andersson och de andra Chelseasvenskorna.

För Filippa Angeldahl är det dock rena natta. Med nio matcher kvar är hennes Manchester City tio poäng från serieledning och fem från Champions Leagueplats. Och Angeldahl själv hamnar allt längre ute i kylan. Hon fick hyfsat mycket speltid i början av serien. Men trenden är långt ifrån positiv.

Hon startade i och för sig mot Nottingham i FA-cupen i slutet av januari. Men i de tre senaste matcherna mot kvalificerat motstånd har landslagsmittfältaren blivit kvar på bänken hela matcherna. Det ser ut som att City just nu har fyra eller fem andra centrala mittfältare som ligger före Angeldahl i turordningen. Knappast det hon tänkte sig när hon lämnade Häcken i höstas.

Arsenal leder fortsatt WSL med två poängs marginal, men med en match mer spelad. Jonas Eidevall:s lag var riktigt illa ute i lördagens match mot Manchester United. Man har haft rejäl ruljans i backlinjen på sistone, och det känns inte riktigt tryggt i defensiven för tillfället. Så även mot United.

Det var dessutom underläge med 1–0 när Katie McCabe drog på sig sin andra varning. Med en spelare mindre på planen slog dock Stina Blackstenius till med sitt första ligamål i England och ordnade en poäng.

På sin 26-årsdag stod Blackstenius för en smart löpning, fin förstatouch – och ett riktigt bra avslut från friläge. Blackstenius insats stod dock i skuggan av Vivianne Miedema:s assist. Eidevall drog ner sin skyttedrottning på centralt mittfält, och hon visade verkligen att hon även behärskar rollen som framspelare. Årets assist?

Noterbart för övrigt att Arsenal och Chelsea möts i en tidig seriefinal på fredag 20.45 – en match som kan bli otroligt avgörande för utgången av guldstriden.

Slutligen glädjande nyheter från Italien. Linda Sembrant var i dag tillbaka i match för första gången efter hennes korsbandsskada. Comebacken gjordes när Juventus vann med 1–0 mot tabelljumbon Hellas Verona. Sembrant startade och spelade 84 minuter i sin comeback. Juventus fick spela med en spelare mindre sista 25 minuterna, det sedan göteborgaren Anahita Zamanian fått två gula kort, och tårögd tvingades lämna planen.

14 tankar på “Sen vändning när Kina vann Asiatiska mästerskapen – Vietnam till VM

  1. Såg båda toppmatcherna i WSL i helgen och tycker faktiskt båda matcherna var väldigt tempofattiga. Ganska tråkiga matcher med hafsigt spel. Speciellt matchen igår. idag var det lite mer kvalité.
    Men det fanns många glädjeämnen att ta med sig från helgen ändå. Jag har sågat Jonna Andersson i ett års tid nu men under den senaste månaden har hon varit helt fantastisk. Nu använder hon sin snabbhet på rätt sätt och har full kontroll på hela sin kant. Riktigt kul att se henne ta för sig. Hoppas hennes självförtroende kan växa ännu mer. Nu har vi två bra alternativ på vänsterbacksplatsen med Andersson och Nilden som för övrigt också startade idag, dock som ytter.
    Stina Blackstenius verkar ha fått en lite tuff start i sin nya klubb med sjukdomar vilket jag antar är covid-19. Därför var det starkt att trycka dit sitt första mål för klubben och dessutom i en sådan viktig match. Tycker också det visar på att hon numera är en av världens bästa strikers. Hon har knappt tränat med laget men ändå verkar hon redan ha hittat sin plats och hon vågar göra det hon är bra på. Detta hade inte hänt för några år sedan. Hon är inte i någon toppform men ändå är hon där och petar in bollar. Målet höll absolut högsta klass och firma Blackstenius-Miedema har redan börjat bjuda på drömmål. De är ju som gjorda för att spela med varandra. På några sekunder kan de ta sig från ena sidan av planen till den andra genom att utnyttja varandras styrkor optimalt. En fantastisk passning, perfekt tajmad löpning och fint avslut. Dock kan man ifrågasätta försvarsspelet.

    Det som är mer oroande är Angeldahls situation i City, hon verkar ha hamnar längst ned i frysboxen. Blir nog svårt att ta sig upp därifrån. Hade varit kul att se Angeldahl i Arsenal nästa säsong med Blackstenius. Skulle nog säga att det är dem två spelarna som har bäst kemi av alla i hela landslaget. Arsenal behöver några innermittfältare och det hade även gynnat landslaget om de spelade tillsammans även i klubblag.

    Något annat som är oroväckande är skadorna på Eriksson och Björn. Hoppas det inte är alltför illa med dem. Dessvärre ser Hurtig också väldigt blek ut och inget stämmer för henne. Hon var riktigt vass i höstas men nu ser hon ut att ha tappat allt självförtroende.
    Med risk för att låta lite negativ så vilar stora delar av Sveriges anfallsspel på Rolfö och Blackstenius som det ser ut just nu. Visst det är långt till EM men det är många offensiva spelare som är frågetecken för tillfället och många har det tungt i sina klubbar. Har ju en förkärlek för Kaneryd så hoppas hon kan ta ett steg till under våren. För känslan är att när det väl lossnar så kan hon bli hur bra som helst. Offensivt ser det hur som helst lite blekt ut.
    Men med ett bra försvarspel och kontringar så kan man vinna mästerskap så det finns alla möjligheter ändå 😉

  2. Åhhh, så himla synd om Sydkorea! De förtjänade verkligen att vinna.

    Inte bara jag som inte ser storheten i Angeldahl. När börjar återvandringen till Sverige? Nästa år?

    Vad är det som händer i Afrika? Bra lag ställs mot varandra i kvalet till afrikanska mästerskapet. Nigeria fick möta Ghana i första rundan, och nu ställs de mot Elfenbenskusten.

    Angående trätoämnet kvoter till VM 2023 så lär Europa få 12 lag dit (räknar kallt med att play-off-laget tar plats), vilket är en 50-procentig ökning mot antalet platser i VM 2015 som hade 24 platser totalt, men antalet platser till 2023 har ju bara ökat med 33%. Till mästerskapen som hade 24 lag, 2015 och 2019, så var en plats reserverad åt värdkontinenten, så det blev alltid en extra där, vilket gav 9 UEFA-lag 2019. Skulle det bara bli 11 UEFA-lag till 2023 så är det ändå en ökning med 37,5% för Europa från grundsumman. Så jag tycker det räcker så med Europaplatser. Asien hade 5 platser till både 2019 och 2015, så nog är det rimligt att de får en till nu. Tänk på att Nordkorea hoppat av, de är annars givna. Så det är inte några konstigheter med Asiens tilldelning. Vietnam ser jag fram emot att se. Interkontinetalt kval är ett bra sätt att avgöra de sista platserna då det kan fluktuera mycket strax bakom de främsta.

    Trist att klassiska Verona håller på att åka ut. Eller är det ett annat Verona? Känner inte igen prefixet Hellas.

    • För att tjata vidare om VM-kvoterna så finns det ju 5 givna VM-lag från Asien: (10) Nordkorea, (11) Australien, (13) Japan, (18) Sydkorea och (19) Kina. Nordkoreas rankning är för övrigt lite galen då de inte har spelat på länge och därmed inte haft ”möjlighet” att tappa poäng. Pga pandemin har tidsgränsen för hur länge man kan vara listad utan att ha spelat förlängts kraftigt. Därefter skvalpar (32) Vietnam, (38) Thailand och (39) Taiwan. Thailands position känns övervärderad dock. Men alla dessa är klart högre rankade och nog även bättre i verkligheten än de flesta aktuella afrikanska lag samt de flesta sydamerikanska lag helt och hållet, vilket väl är de man tänker på utöver Europa till att få en extra plats. Indien verkar röra sig också, såvida inte COVID-debaclet nu får luften att gå ur vad jag uppfattar som lite av en satsning. Så återigen, 6 platser åt Asien är inget direkt fel. Sen kan man väl tycka att VM borde spela en annan roll än den gör, men utifrån dagens något blandade och inkluderande viktning så säger jag att det är bra.

  3. En träningsmatch med två ansikten mellan Hammarby och Rosenborg idag. Hammarby förlorar första halvlek klart, både målmässigt och spelmässigt. Rosenborg skapade till en början flera målchanser som inte resulterade för att sedan få in bollarna i slutet av halvleken så resultatet i första halvlek var nog rättvist även om det till en början kändes som att Rosenborg förtjänade mer. Det var framförallt på kanterna som Hammarbys ytterbackar hade stora problem att stoppa de attackerade norskorna.

    I andra halvlek såg det helt annorlunda ut med ett Hammarby som fick till sin press mycket bättre och på så sätt kunde hålla mer boll än Rosenborg och skapa fler målchanser. Till slut blev det alltså en rättvis seger för Rosenborg men med ett Hammarby som ändå kan ta med sig en del positivt från den här matchen.

    • Missade Hammarbymatchen, men såg just Häcken förlora med 2–1 mot Brann. Ett svagt Häcken. Ett Häcken som tycks leta efter en egen identitet. För två år sedan, när man hette Kopparbergs Göteborg FC, spelade man en snabb och attraktiv anfallsfotboll på få tillslag och med hårda och precisa passningar som skar genom motståndarnas lagdelar. Av det spelet finns absolut inget kvar.
      Nu går det segt i anfallsuppbyggnaden, och man slår ovanligt ofta slarviga passningar som mottagaren måste anstränga sig för att kunna ta emot. Nu är det bara match nummer två för säsongen, och det är många nya spelare. Men det var verkligen inget imponerande Häcken som visade upp sig i dag.
      Den 15 februari för två år sedan var jag på plats och såg KGFC skoja med Fortuna Hjørring i en träningsmatch. Det blev 5–0 till göteborgarna. Länk till den matchen finns här. Faktum är att jag tror att dagens Häcken nog också hade förlorat med typ 5–0 mot KGFC anno 2020. Det är inte alltid som utvecklingen går framåt…

      • Fanns inte ett enda sammanhängande anfall från något av lagen. Det var som att titta på ett flipperspel. Jag vet inte om det är pga Vilahamns betoning på presspelet eller vad. De vinner bollen men sedan har svårt att göra något med den. Inte för att Brann var bättre. Alla tre mål var ”lyckoträff” på sätt och vis. Nja, kanske inte Branns första mål – det var en fin lobb från nästan halva plan. Såg inte om det var Guerts som sov eller om Falk hade kommit in efter halva matchen. Zomers får till ett sånt skott på 20 försök. Branns andra mål tog på en Häckenspelare och sedan stolpe in. Men, men, jag är fortfarande optimist…

    • Hammarby spelade 4-3-2-1 i första med två unga och ganska gröna ytterbackar. Det funkade inte alls. I andra bytte man friskt och gick över till 3-5-2, vilket gav såväl högre och hårdare press som bättre täckta kanter. Stor dominans i andra, få norska anfall. 3-2 hade kanske varit mest logiskt och rättvist resultat. Men försäsong är försäsong, man testar både spelsätt och spelare så resultaten är (nästan) oviktiga. Och försäsong är försäsong för alla – allra längst från matchform (nedtränad?) tycker jag var domaren …

      • Vilka hade Bajen på ytterbackarna i första halvleken, och vilka spelade på kanterna i 3–5–2? Vid en koll på den aktuella truppen ser det ju tunt ut på backsidan. Framför är det ju ont om utpräglade ytterbackar.

        • I första spelade Ellen Schampi vänsterback och akademispelaren Smilla Holmberg höger. Fr a på den förstnämndas kant kom Rosenborg runt ganska lätt, men det ska sägas att defensiven ö h t brast, både mittlåset och mittfältarnas stöd. I andra som sagt mkt bättre med Karlsson, Carlsson och Nyström i trebackslinje. Wangerheim hade högerkanten på femmannamitten, till vänster var det Emilia Larsson.
          Det är riktigt att det är lite tunt i truppens bakre led – minst sagt – och att utpräglade ytterbackar saknas efter June och Hanna L. Jag tror dock att Elsa Karlsson kan vara ett riktigt bra alternativ till vänster om Alice och Eva tar mitten – kanske t o m att det kan passa henne bättre än mitten. Smilla H var riktigt bra mot Älvsjö i första träningsmatchen, men det är ju lite skillnad på dem och norska ligatvåan.
          Sportchefen säger m e m öppet att truppen inte är klar, det är rimligt att tro att det är minst en back med lite rutin man jagar.

  4. En lite rapport från Spanien. Som Ola skrev ovan så var Rosenborg klart bättre i första och tog sig förbi just ytterbackarna flera gånger. Det var Smilla Holmberg (född 06) och Ellen Schampi som kom från Morön till i år som inte riktigt hängde med i tempot. Jag tycker heller inte Emma Jansson fungerar speciellt bra som defensiv mittfältare, nu spelade hon där och Sara Eriksson som tia. Fanny Hjelm var inte med i truppen. I andra såg det bättre ut, vet inte om man ska se det som en tre- eller fyrbackslinje, beror lite på om det är anfall eller försvar. Jag tyckte det såg ut som att Eva Nyström flyttade ut som ytterback, Ellen Gibson kom in som mittback och Elsa Karlsson kom in som vänsterback. På topp tycker jag Nina Jakobsson gjorde en bra halvlek, roligt om hon börjar hitta in i laget efter mycket bänk första säsongen.

    Direkt efter spelades Häcken mot Brann. Jag tyckte ändå Häcken hade det mesta av spelet, men klarade inte av att omsätta det i målchanser. Målet de gjorde var ju onekligen väldigt snyggt, men inte direkt ett resultat av ett fungerande spel utan bara ett snyggt skott. Eskilstuna mot LSK blev en match för mycket för mig med tanke på de obekväma bänkarna så jag lämnade hästpoloarenan.

  5. Johan vad tycker du om truppen till Algarve cup ? Är Mimmi Larsson med ? På text tv är hon med men på Sv fotboll hemsida är hon inte med i truppen. Hoppas hon är med. Hon är bra framför mål. Amanda Nilden Juventus vilken klubb spelade hon i innan Juventus ? Ja hoppas Sv kan utveckla spelet framför mål med Blackstenius, Hurtig, Anvegård och Mimmi L.

    • Det var väl en högst väntad trupp. Målvakterna var de väntade. Bland backarna saknas Magdalena Eriksson och Nilla Fischer till följd av skador. Tråkig utveckling för övrigt att förbundskaptenen inte vågar säga något om skadorna, utan hänvisar till klubbarna. Linda Sembrant åker med och tränar med laget.
      Bland forwards är Kosovare Asllani tillbaka från förra samlingen. Saknas gör Rebecka Blomqvist, Mimmi Larsson och Julia Zigiotti Olme. Larsson kom ju in till fjolårets sista samling som reserv, så det är ju inte så konstigt att hon står utanför nu. När det gäller Blomqvist och Zigiotti tycker jag inte att någon av dem imponerat speciellt mycket senaste halvåret, så det känns inte konstigt att de är petade heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.