I kväll 20.45 är det svensk- och toppmöte i engelska WSL. Chelsea tar emot Arsenal, det alltså de två lagen som ligger i tabelltopp som möts – matchen sänds i Sverige på Viasat Football och Viaplay.
Senast de båda topplagen möttes var i FA-cupfinalen den 5 december. Då vann Chelsea med klara 3–0 efter att gång på gång ha sårat Arsenal i djupled. Sam Kerr gjorde två av målen – hennes lobb till 3–0 var för övrigt en riktig läckerbit.
Inför kvällens toppmöte har Jonas Eidevall förklarat att hans lag har en plan för man skall hantera Chelseas offensiv. Det blir spännande att se vad den planen går ut på. Arsenal har ju haft stora försvarsproblem på sistone. Problem som i stor utsträckning orsakats av stor genomströmning i backlinjen. Dels till följd av skador, dels för att Steph Catley varit i väg på Asiatiska mästerskapen.
En nyckel för Arsenal är att Leah Williamson kan spela. Mittbacken är skicklig i defensiven. Men framför allt är hon otroligt skicklig i uppspelsfas, vilket lyfter lagets anfallsspel flera nivåer.
Williamson var inte med i FA-cupfinalen. Hon har inte spelat en hel match sedan den 13 november. Eidevall började match in henne i laget i slutet av januari. Hon gjorde 30 minuter mot Manchester United i ligacupen, 45 mot Manchester City i ligan och 60 mot Brighton den 27 januari. Men de senaste två matcherna har hon varit utanför truppen igen.
Intressant i de senaste omgångarna är att Eidevall i perioder har flyttat ner Vivianne Miedema på det centrala mittfältet i en slags tiaroll. På ett sätt tycker man ju att det är något slags slöseri att placera världens bästa avslutare på mittfältet. Samtidigt öppnar det för mer speltid för Stina Blackstenius, vilket både kan vara bra för Arsenal och svenska landslaget.
I Chelsea har Jonna Andersson visat kanonform på sistone. Det troliga är att hon är enda svenska spelare i hemmalagets startelva.
Magdalena Eriksson har inte spelat sedan den fiaskoartade 4–0-förlusten mot Wolfsburg den 16 december. Då byttes hon ut i 51:a minuten efter att ha landat illa i samband med en nickduell mot Shanice van der Sanden. Det såg ut som att det var en fotskada hon ådrog sig. Vi får se om den är läkt nu, eller om Chelseas lagkapten står utanför elvan ytterligare ett tag.
Med Eriksson i laget har Chelsea oftast spelat med trebackslinje de senaste åren. Men i de senaste matcherna har man istället spelat med fyra backar. Andersson och Jess Carter har tagit hand om kanterna medan Millie Bright och Aniek Nouwen har spelat centralt. Personligen är jag inte speciellt imponerad av Nouwen. Men Chelsea har bra statistik med den nederländska mittbackstalangen i startelvan, så jag har nog missat något.
20.45 är det alltså avspark. Jag kommer att sitta bänkad, precis som jag varit vid massor av andra matcher de senaste veckorna. I dag har jag sett Häcken vinna med 3–1 mot Rosenborg. Johanna Rytting Kaneryd gjorde det sista målet – ett snyggt sådant.
Det var ett betydligt bättre Häcken än mot Brann senast. Men jag är ännu inte övertygad om att göteborgarna har kapacitet att utmana Rosengård i årets damallsvenska.
Framför allt är det kreativiteten i det offensiva uppbyggnadsspelet jag sätter frågetecken för. I dag var Elin Rubensson nere till höger i backlinjen och startade anfallsspelet. Det är nog bästa lösningen för Häcken, även om det innebär att man tappar Rubenssons kvaliteter högre upp i planen. Jag tycker ju att Rubenssons bästa säsong var 2019, då hon spelade lite högre upp i planen som tvåvägsmittfältare. Men då hade ju KGFC (Häcken) Vilde Bøe Risa som kunde ta ansvar för anfallsuppbyggnaden.
Rubensson är ju för övrigt uttagen i Peter Gerhardsson:s trupp till Algarve cup. I den trupp som samlas på måndag saknas Magdalena Eriksson, Nilla Fischer, Filippa Curmark, Julia Zigiotti Olme och Mimmi Larsson från fjolårets sista trupp.
Däremot är Kosovare Asllani tillbaka helt och Linda Sembrant åker med och tränar. Dessutom är Julia Roddar, Nathalie Björn och Anna Anvegård tillbaka. De två sistnämnda lämnade återbud senast. Då lämnade även Elin Rubensson samlingen efter några dagar. Hon ersattes då av Amanda Nildén, som får chansen från början den här gången.
Totalt sett tycker jag att det känns som en ganska rimlig trupp.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag kommer att bänka mig framför TV:n jag med… Apropå Häcken: Din analys av Rubensson stämmer nog in på det första målet som jag ser det. Annars så tycker jag att mycket av uppbyggnaden var från kanterna eller så startade man anfall på motståndarens planhalva via den höga pressen. Skillnaden mot förra matchen var att man faktiskt gjorde något med bollen därefter. Jag tycker Rytting-Kaneryd imponerade idag, inte bara hennes snygga mål. Jag har klagat på hennes skott tidigare men hon måste ha övat en del på det eftersom nästan alla skott var hårda och mot mål. Det som har imponerat på mig mest under de två träningsmatcherna jag sett är högerbackspositionen. Jag tycker att Hanna Wijk och Molly Johansson har varit utropstecken. Johansson är en riktigt snabb spelare och kan ta sig runt på kanterna medan Wijk har lärt sig slå bra inlägg (jämfört med förra året).
Såg Hammarby mot Brann, ett stort steg framåt för Hammarby, spelet fungerade betydligt bättre. Samtidigt kom Brann till några bra chanser, medan bägge Hammarbys mål såg ut som målvaktsmissar, åtminstone det andra. Supportrarna på plats har haft möjlighet att besöka träningarna, och det var roligt att se att saker man tränade på faktiskt dök upp i spelet.
Om man funderar på att spendera en eller två veckor på sydligare breddgrader under vinterhalvåret kan jag rekommendera att åka iväg i samband med träningslägren. I det området jag var tränade och spelade fyra damallsvenska lag och fyra norska lag, så det är inte brist på matcher. Tyvärr lägger spanska damligan upp sina speltider väldigt sent så det gick inte att planera in, skulle ha varit roligt att kolla på.
Sänds Algarve cup på TV? Var i så fall?
SVT sänder alla Sveriges matcher.
Aha, jag trodde Algarve cup var en separat licens.
Förresten ett väldigt konstigt upplägg på turneringen.
Ja, det är ett konstigt upplägg. Tiden när alla ville vara med i Algarve cup, och turneringen kallades för ”Lilla VM” är över. I år är det bara Sverige, Norge, Danmark, Portugal och Italien som är med. Det hade blivit ett bättre upplägg med sex lag. Nu blir det en konstig placeringsturnering om tredjeplatsen.
Det är för övrigt fler turneringar som har svårt att locka världselit. USA:s She Believes cup har i år följande startfält: USA, Tjeckien, Nya Zeeland och Island.
Den hetaste cupen under nästa vecka är nog istället nya Arnold Clark Cup i England, där hemmalaget ställs mot Tyskland, Spanien och Kanada.
Även franska Tournoi de France har ett intressant startfält med Frankrike, Brasilien, Nederländerna och Finland.
Algarve Cup har tyvärr tappat i kvalitet. Allt sämre organisation och gräsplaner. Respekten för Pandemin spelar nog också roll.
Wow, verkligen? Är det inte bara en svacka pga pandemin? Australien skulle ju varit med men hoppade av pga pandemin som jag förstod det. Sen är det ju VM-kval också, vilket begränsar möjliga deltagare. Har inte kvalet också blivit en aning komprimerat pga pandemin, eller? Brukar det vara kvalmatcher i februari? Jag kan bara minnas Algarve i februari förr om åren, var alltid så säsongen började, men mitt minne för det är inte komplett.
Du får gärna skriva ett inlägg eller en tidningsartikel om Algarve cup, i synnerhet nedgången. Jag har inte tillgång till Borås tidning, men jag skriver ibland på Wikipedia och tar gärna emot pålitliga källor. ”Stängda” medier brukar jag anteckna saker från i det syftet i händelse av att jag har tillgång till dem. Ibland får rubrik och ingress duga när inget annat finns som kan stödja en uppgift. Allt finns inte på Internet, och att leka doktor och bläddra igenom hela Offsides arkiv är lite för mycket. Har ett massivt dokument med sådant som en vacker dag ska formuleras till något läsbart. Detta är smaskens info då rådande konsensus är att Algarve är den finaste turneringen utanför säsong så att säga. Sen finns det inte så mycket om Algarve cup helt allmänt trots dess gedigna historia. De två sistnämnda turneringarna har jag aldrig hört talas om.
Och Danmarks går att se på deras Facebooksida:
I skuggan av Häcken och Hammarby så har Linköping stått för tre stabila insatser med segrar under försäsongen där man stadigt blivit bättre för varje match, i den senaste mot Djurgården var det total klasskillnad eller paus. Noterbart är att ribban varit i vägen inte mindre än 5 ggr på de två senaste matcherna så förhoppningsvis har man börjat fylla den kvoten nu.
Mest roligt är att det verkar finnas en harmoni i gruppen nu, tydligast märks det på att nyförvärven direkt presterar bra samt att Simonsson och Kunina som hade det tufft ifjol båda sett betydligt bättre och rappare ut på topp så här långt. Från läktaren har vi även fått se ”lärlingarna” prestera väldigt fina inhopp så det verkar finnas gått om potential i de egna leden också.
Bland nyförvärven så måste Saori Takarada lyftas då hon efter bara en handfull träningar med laget stod för mycket stabila 90 minuter som mittback mot Djurgården med fint passnings- och positionsspel, där är känslan helt klart att LFC kan ha gjort ett fynd. Jag måste också tacka BK Häcken för att de valde att inte satsa på Johanna Svedberg som varit ett riktigt utropstecken så här långt i LFC, ett energiknippe och tvåvägsspelare som känns väldigt spännande att se framöver.
Ja, det blir spännande att se när cupen drar igång efter landslagsuppehållet. Då får vi bättre svar på var de olika lagen står.