Binis EM-trupp är klar

Frankrikes förbundskapten Bruno Bini kände tydligen inget behov av att vänta till sista stund med att nominera sin EM-trupp. Kanske för att ligan är färdigspelad, och att han vill få så mycket tid som möjligt med sina spelare inför mästerskapet.

För han presenterade sin trupp redan i dag. Så om det inte blir några skador är det följande 23 spelare som skall försöka spela hem medaljer i Sverige:

Målvakter
Sarah Bouhaddi (Lyon)
Celine Deville (Lyon)
Karima Benameur (PSG)

Backar
Corine Franco (Lyon)
Wendie Renard (Lyon)
Laura Georges (Lyon)
Laure Boulleau (PSG)
Jessica Houara (PSG)
Ophélie Meilleroux (Montpellier)
Sabrina Delannoy (PSG)
Julie Soyer (Juvisy)

Mittfältare
Camille Abily (Lyon)
Elise Bussaglia (Lyon)
Camille Catala (Juvisy)
Amandine Henry (Lyon)
Louisa Necib (Lyon)
Sandrine Soubeyrand (Juvisy)
Gaëtane Thiney (Juvisy)

Forwards
Sandrine Bretigny (FFC Frankfurt)
Marie-Laure Delie (Montpellier)
Eugénie Le Sommer (Lyon)
Elodie Thomis (Lyon)
Laetitia Tonazzi (Lyon)

Jag saknar ju förstås Sonia Bompastor. Men hon har ju varit ute i kylan ett tag.

På pappret kanske Frankrike har det bästa, och mest samspelade laget. Spelarna kommer ju huvudsakligen ifrån Lyon. Och därför borde fransyskorna egentligen vara guldfavoriter i EM. Fast för mig är de ändå bara utmanare.

Dels har de en svår lottning. Det är högst troligt att de får Tyskland i kvarts- eller semifinal. Och att dessutom England hamnar på samma halva i slutspelsträdet.

Dels har det här franska landslaget en ful ovana att snubbla på mållinjen. Vad jag kan hitta har Frankrikes landslag aldrig lyckats ta en mästerskapsmedalj i EM, VM eller OS.

I tre raka mästerskap har man hamnat precis utanför prispallen. I EM ”räcker” det ju att gå till semifinal för att få medalj. 2009 föll fransyskorna efter straffläggning mot Holland i kvartsfinal.

I VM 2011 blev det semifinal. Där blev USA för svårt, och i bronsmatchen vann Sverige som bekant med 2–1, trots decimerat manskap på slutet.

I OS i fjol skakade Frankrike verkligen Japan i semifinalen. Elise Bussaglia missade bland annat en straff. Det blev ingen final. Och i bronsmatchen föll man mycket överraskande mot Kanada.

Men om fransyskorna klarar av att bryta medaljförbannelsen – då har de definitivt kvalitet att gå hela vägen.

* I mitt förra inlägg glömde jag att länka till förbundets tv-klipp om startelvan mot Norge. Men nu är det gjort.

* I England verkar Louise Fors vara i storform. Hon bjuder på några läckra nummer i det här klippet. Dock hade nog Soccerway fel i sin skytteliga. Fors har inte gjort tre, utan bara två mål i WSL. Den noteringen räcker till en delad fjärdeplats.

Folkesson och startelvan

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson missar EM. Hon skadade tydligen högerknät på dagens träning, och enligt landslagsläkaren Per Lindblom har Umemittfältaren sex veckors vila framför sig.

Bittert för Folkesson, som varit lite av årets överraskning. Hon kändes verkligen högaktuell för EM-truppen.

Bittert även för Umeå som på kort tid tappat två av sina viktigaste defensiva kuggar. Fast för UIK blir den här skadan sannolikt inte tillnärmelsevis lika kostsam som Emma Berglund:s. För stämmer läkare Lindbloms prognos missar Folkesson bara tre damallsvenska omgångar.

Utan Folkesson tillgänglig för Pia Sundhage minskar förstås konkurrensen på centralt mittfält i landslaget. Fast där rör vår förbundskapten ändå runt lite till morgondagens Norgemöte.

Hade någon frågat mig för ett par veckor sedan hade jag tvärsäkert sagt att Sundhage inte kommer att göra mer än någon enstaka ändring i sin uppställning jämfört med Islandsmatchen i Växjö.

När truppen kom blev jag lite mer osäker, men trodde nog fortsatt att startelvan från Islandsmatchen skulle vara intakt till tio elftedelar. Ett byte är ju framtvingat då Emma Berglund är borta.

Men det blev alltså tre nya spelare, och ytterligare två positionsbyten. Intressant.

De nya spelarna är då först och främst förstås Charlotte Rohlin, men Sundhage provar även en helt ny högerkant med Jessica Samuelsson och Emmelie Konradsson. Dessutom flyttar hon över Antonia Göransson på vänsterkanten och tar in Marie Hammarström i mitten.

Ut ur startelvan får utöver Berglund även Lina Nilsson och Lisa Dahlkvist. Defensivt har jag inget stort förtroende för Nilsson, så det bytet välkomnas. Dock återstår det även för Samuelsson att visa att hon håller på den internationella scenen.

När det gäller Dahlkvist är jag lite splittrad. Hon är en makalös vinnarskalle, och på så sätt vill man gärna ha henne på planen. Dock håller hennes kortpassningsspel ofta ganska tveksam klass, vilket ju är dåligt för vårt anfallsspel. Det blir således intressant att se var Hammarström kan göra ihop med Caroline Seger centralt.

Det skall sägas direkt, att i ingen av de matcher där jag har sett Göteborg i år har jag imponerats av Hammarström. Men hon är å andra sidan den typen av spelare som gör stor nytta i det tysta, och som man märker mest när hon inte är med – eftersom det då märks att något saknas.

I övrigt är Norgekampen högintressant med tanke på att det är sannolikt att vi stöter på norskorna igen i EM. Det kan nämligen ske både i kvartsfinal och i semifinal. Med tanke på den snöpliga strafförlusten i Algarve cup skulle det sitta fint med en seger nu.

Personligen vill jag gärna se Kosovare Asllani och Lotta Schelin fungera bra ihop som anfallspar. Det tycker jag inte de har gjort så ofta hittills. Det har mest varit arbete en och en.
Totalt sett tycker jag att Sundhage har alldeles för många likadana forwards i sin trupp. Asllani, Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Josefine Öqvist och Jenny Hjolman är alla sex snabba djupledslöpare. Men det är inga spelare som man kan spela ett inläggsspel mot. Det är inte heller forwards man kan lyfta fram bollar mot.

Jag skulle gärna se att Sundhage plockar bort några av djupledslöparna och tog med någon spelare som kan ändra matchbilden mer. Exempelvis någon av våra unga juniorer.

Inte heller yttrarna lär springa in i straffområdet och nicka in bollar. Vi gör alltså bäst i att hålla bollen så nära Linköping Arenas usla gräsmatta som möjligt mot nickstarka norskor i morgon.

Apropå norskor så hittar du Norges trupp till morgondagens landskamp här.

Även om jag antar att de flesta räknat ut hur Sveriges startelva ser ut så avslutar jag med att ge hela här: Kristin Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Rohlin, Sara Thunebro – Konradsson, Seger, M Hammarström, Göransson – Schelin och Asllani.

Avpark är 15.30, och matchen direktsänds på Tv4sport.

Jitex klarar inte lönerna

Med jämna mellanrum tvingas man tyvärr berätta om klubbar med akuta ekonomiska problem.

Jitex har ju varit där och nosat under en längre tid. Nu är problemen akuta, för klubben klarade inte av att betala lönerna i förra veckan. Det är förstås väldigt tråkigt.

Om problemen kan man läsa här. På klubbens hemsida står det däremot inte så många detaljer kring läget. Dock meddelas att att man vill ha ekonomiskt stöd i kampen för att ”rädda Jitex”. Och där finns ett bankgironummer där supportrar kan sätta in sina bidrag.

Harder har en lysande träffbild

Jag är ju lite sen på bollen, men Linköping–Malmö i tisdags var på många sätt en riktigt intressant match. Tyvärr fick man ännu en gång känslan av att årets upplaga av Malmö inte håller den klass som krävs för att ge Tyresö en match om guldet. Men mer om det senare.

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Först är det återigen dags att hylla fantastiska Pernille Harder. Ni som följer den här bloggen kan inte vara överraskade av den 20-åriga danskans storhet. Hon har helt enkelt en makalöst bra bollbehandling.

Där är hon minst topp tre i damallsvenskan. De hårdaste konkurrenterna om titeln bästa bollbehandling är väl Marta, Veronica Boquete, Anja Mittag, Caroline Seger och kanske även Anita Asante och Ramona Bachmann.

Det som imponerar mest med Harder är att hon använder sin touch så effektivt. Det är inte en massa onödiga sidledspassningar, eller tunnlar för tunnlandets skull. Utan det hon gör är väldigt konstruktivt, och hon skapar därför väldigt mycket på egen hand. Dessutom har hon bra träffbild på sina avslut. Av hennes 27 avslut i årets serie har 20 gått mot mål, och två i målställningen. Hon har alltså bara skjutit fem skott utanför – vilket är makalöst bra gjort.

I Malmömatchen klädde hon först av, och förnedrade sedan hela motståndarbacklinjen. Och här håller inte argumentet om svagt motstånd. För även om backlinjen är Malmös svagaste lagdel innehåller den ju med undantag för Kathleen Radtke rakt igenom landslagsaktuella spelare.

Pia Sundhage uttryckte sin beundran för Harder i Tv4sport efter matchen. Det har Sundhage anledning till. För Harder bör stoppas i EM-premiären den 10 juli.

Apropå EM så var gräsmattan på Linköping Arena sanslöst usel. Jättetorvor lossnade alldeles för lätt, och alldeles för ofta. Underlaget kommer att försvåra skönspel mot Norge på lördag. Men förhoppningsvis lyckas arrangören i Linköping få ordning på gräset under de veckor som återstår tills EM drar i gång.

Då hoppas man även att publiken kommer. För utöver invigningsmatchen har Linköping haft riktigt svaga siffror i år. 336, 5361, 304 och 682 är den något ojämna raden för LFC.

Apropå Sundhage och Linköping så har vår förbundskapten gång på gång efter Emma Berglund:s korsbandsskada förklarat att det är Charlotte Rohlin och Nilla Fischer som har förtroendet som mittbackspar.

Som duo blir de bättre och bättre för varje gång man ser dem. Och de börjar komma upp på en nivå som håller mot internationellt toppmotstånd. Men ännu ser jag ett antal onödiga skönhetsfel. Fischer ligger ner och spelar lite för ofta. Chansartade glidtacklingar kan man ägna sig åt på mittfältet. Men i mittförsvaret är det bättre att stå upp än att chansa.

Däremot är Fischers passningsspel en jättetillgång i backlinjen. Jag förstår inte varför inte Malmö försökte styra bort uppspelen från henne. De hade vunnit på att Rohlin skött alla uppspel. Hennes passningsspel var stundtals en bra bit ifrån landslagsklass. Hon har 41 dagar på sig att hitta den rätta touchen.

Totalt sett imponerade LFC genom hårt arbete, och genom Harder. Det känns som att man börjar få bitarna att falla på plats, och laget är garanterat rejält svårspelat. För faktum är ju att Sofia Lundgren hade en ganska lugn dag på jobbet.

För Malmö är det lite tvärtom. Jonas Eidevall provar och provar, men har inte fått pusslet att gå ut ännu. Känslan är att han lider lite av överflödets förbannelse.

Dessutom är det så att flera nyckelspelare visar svag form. I backlinjen känns Malin Levenstad riktigt darrig. Hon blev bortskojad gång på gång av Harder, och uppvisar för tillfället inte den podus som man vill att en landslagsaktuell mittback skall göra.

Manon Melis

Manon Melis

Offensivt väntar Eidevall på Manon Melis. Holländskan fick tillräckligt med chanser för att göra något mål, men hade riktigt svaga avslut. Melis står på tre mål hittills i år. Följer hon fjolårets utveckling så lossnar det för henne när som helst. Då stod hon på två mål efter åtta omgångar – men slutade på 16.

Som jag var inne på i början av inlägget är Malmö en bra bit ifrån Tyresö lagmässigt sett. Och om det ser ut nu lär det inte bli någon tät guldstrid. Men jag vill inte räkna ut LdB FC ännu.

För individuellt har man så många matchvinnartyper att man kanske inte kommer att behöva hitta det optimala lagspelet. Det kan räcka med att få igång någon eller några av Melis, Mittag och Bachmann.

Den trion, och några Malmöspelare till, har kapacitet att göra som Pernille Harder – alltså avgöra matcher på egen hand. Men Malmö har nog inte råd att ge Tyresö mycket större försprång än det nuvarande. Lagens inbördes möte på Malmö IP den 12 juni är exempelvis en måstematch för Malmö.

Slutligen har jag nu fått se Elin Rubensson som ytterback i en back. Det var inte lysande, men känns fortsatt intressant. Man skall nog ge henne ytterligare ett antal matcher innan man gör någon större analys. Dock tror jag att backspelet stärker hennes aktier att komma med i en EM-trupp. För plötsligt kan hon ju vara användbar i alla tre lagdelarna – vilket ju är något som en tränare tycker om.

* I går vann Tyresö säkert mot Kif Örebro. Tyresö ligger därmed kvar på det poängsnitt som de hade i fjol – vilket talar mot att det kommer att tappa elva poäng totalt. Malmö har redan tappat sju, Göteborg och Umeå har tappat tio och Linköping har tappat elva. Mer än så säger jag inte…

Tyresö och Göteborg är för övrigt de enda obesegrade lagen i serien.

Johanna Almgren

Johanna Almgren

* Apropå Göteborg så var det precis så illa med Johanna Almgren som befarat. Och inte nog med att hon missar EM, nu funderar dessutom hon på att sluta helt med fotbollen. Visst är väl det ett riktigt tråkigt besked?

Man vill ju ha tillbaka henne på planen igen. Samtidigt så har hon varit extremt skadeförföljd ända sedan de tidiga tonåren, så man förstår ju om hon känner att hon gjort sitt i rehabsammanhang.

* Louise Fors blev målskytt i WSL i går. Hon gjorde 3–1-målet när Liverpool vann med 3–2 hemma mot Lincoln. Stämmer siffrorna på soccerway.com så är det nu dubbelt svenskt i skytteligan i WSL. Sofia Jakobsson leder på fyra mål, ett före Fors.

Möte med en legend

I dag var en mycket speciell kvinna på besök på jobbet. Nämligen hon som vi har att tacka för den moderna damfotbollen i vårt land.

Hon heter Kerstin Larsson, och var inte bara en av fyra initiativtagare till klassiska Öxabäcks IF – svensk damfotbolls vagga. Hon låg bakom svensk damfotbolls allra första serie – och hon fick den stora äran att fungera som lagledare för landslaget i vår allra första landskamp någonsin, den klassiska kampen mot Finland på Åland.

Jag har genom åren stött på många av profilerna från Öxabäck. Inte minst Ebba Andersson, som ju har blivit något av symbolen för den 6,5-faldiga mästarklubben från vägkorsningen i skogen.

Även bland pionjärerna sticker verkligen Kerstin Larsson ut. Det märks att hon verkligen har brunnit för sitt Öxabäck, och för sin damfotboll. När vi pratade om undergången för damfotbollen i Öxabäck märkte jag att hon skakade, och hade nära till tårar.

Kerstin Larsson och damfotbollens andra pionjärer förtjänar all respekt. Och det kan självklart finnas anledning att återkomma till gamla tider här i bloggen framöver. Men mer om det när det blir aktuellt.

Jag vet att det har spelats damallsvensk fotboll i kväll, och att landslaget har samlats. Jag lovar att återkomma i de ärendena. Men det dröjer till på torsdag. För i morgon fyller min mor jämnt. Därför lägger jag nu bloggandet åt sidan i drygt ett dygn. Vi hörs.

Magnusson in i landslaget

Linda Fransson, Sanna Talonen och Elin Magnusson.

Linda Fransson, Sanna Talonen och Elin Magnusson.

Efter en dag som i stor utsträckning tillbringats i mediaskugga surfade jag runt lite, och noterade att Kif Örebros mittfältare Elin Magnusson plötsligt kan titulera sig landslagsspelare.

Oväntat. Men Kif har ju varit stabilt hittills i damallsvenskan, och får nu skörda frukterna av det. Magnusson har fått en plats i landslagstruppen till helgens match mot Norge sedan Sunnanås Carina Holmberg tvingats lämna återbud.

* När jag surfade runt hittade även ett klipp med samtliga Tyresös sju mål mot Jitex.

* GP har för övrigt redan en recension uppe av den färska EM-låten. Orkar du inte klicka på länken kan jag meddela att den får en tvåa i betyg.

Va, Saade? Stefan Örn!

Såg tidigare i dag att Eric Saade är artisten som framför den officiella EM-låten. Det fick mig knappast att göra kullerbyttor av glädje. Jag hoppats på att man skulle välja något tyngre namn. Gärna en kvinna.

Men visst, Eric Saade är ju väldigt populär hos en yngre, kvinnlig publik. Och kan de tjejerna lockas till fotbollsarenorna framöver genom den här låten så är det ju väldigt bra.

Huruvida själva låten ”Winning Ground” är någon höjdare eller inte är ännu så länge svårt att veta.

Men jag såg på den här länken att Pia Sundhage:s systerson Stefan Örn har varit med och skrivit den. Och honom har jag varit ledare för i Elfsborg, så räkna med att det är en kanonlåt…