Nu går friidrotten före

Från i torsdags, och över hela helgen, har jag mitt fokus på SM i friidrott som ju avgörs i Borås. Därför kommer jag inte blogga så flitigt under helgen.

Det är dock en spännande helg. I kväll inleds BeNe League. I morgon är det final i F19-EM mellan England och Frankrike (Eurosport 16.00), det är seriefinal i norska toppserien mellan Stabaek och LSK Kvinner. Dessutom startar franska Feminine Division 1.

Dessutom är det en intressant match i striden om tredjeplatsen i damallsvenskan, då Göteborg tar emot Örebro.

Tidigt på söndag morgon är det final i NWSL mellan Western New York Flash och Portland Thorns. Senare på dagen är det damallsvenskt Skånederby mellan Vittsjö och Malmö.

Men som sagt. Mycket talar för att jag bara kommer att ha begränsad tid och ork till bloggen. För fokus ligger nu på centimetrar och hundradelar.

Jag håller på Marklund mot Sundhage

Pia Sundhage är sjukskriven. Det hindrar inte att hon i förra veckan uttalade sig om att landslaget måste utvecklas ett par snäpp för att kunna hävda sig i VM om två år. Till SVT sa hon:

”Jag tror inte att den fotbollen vi spelade under EM, trots att vi fick ut väldigt mycket av laget, kommer att räcka till de allra bästa valörerna i VM 2015 eftersom damfotbollen utvecklas så otroligt snabbt.”

Och visst, det är klart att Sverige måste bli bättre, det håller jag helt med om. För USA, Tyskland och Japan ligger ett steg före oss. Det gör även Frankrike, även om de har haft svårt att få till det i mästerskap.

Frågan är vad Sverige i första hand bör rikta in sig på att förbättra.

I SVT-intervjun pratar Sundhage om att det är anfallsspelet som gäller. Det gjorde hon även i en av EM:s mest intressanta dueller. Jag har inte behandlat duellen i bloggen tidigare. Men den inträffade i samband med EM-finalen, och stod mellan Sundhage och Hanna Marklund.

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Det handlade om försvarsspel. Har du inte sett ordväxlingen finns den till beskådan här.

Klippet säger mycket om vilken fotboll Sundhage vill att Sverige skall spela. När Marklund predikar lite större säkerhetsmarginaler, och att spelarna skall täcka upp bättre för varandra, så reagerar Sundhage, och säger att hon helst vill lyfta backlinjen ännu högre.

I min värld låter det oerhört riskabelt – för att inte säga dumdristigt.

Faktum är att klippet oroar mig en hel del, för jag måste säga att jag står på Marklunds sida. När vårt landslag ställdes mot ett högkvalificerat motstånd (Tyskland) behövde man inte vara försvarsexpert för att notera hur chansartad vår defensiv var.

Utöver de klara målchanser som tyskorna fick så kändes det ytterligare en mängd gånger att det bara var en hårsmån ifrån att tyskorna skulle rinna igenom.

Min känsla på plats var att om vi hade mött ett Tyskland med större självförtroende än det pressade lag vi ställdes mot så hade underläget i paus varit något eller några mål större.

Ser man framåt kommer Sundhages Sverige snart vara mer välscoutat, och då tror jag att det duellinriktade försvarsspelet kan bli ett besvär.

Faktum är att en spontan tanke blir att om Marklunds rimliga fundering slås undan så här snabbt och kategoriskt så är det knappast tacksamt att vara försvarstränare i landslaget. Inte minst då Sundhage säger i nämnt klipp att hon vill lägga nästan all kraft på anfallsspelet.

Visst kommer man långt på en fantastisk offensiv. Men grunden till titlar ligger oftast i en trygg defensiv.

Samtidigt har jag respekt för hur Sundhage har lyft spelarna, och förbättrat effektiviteten i landslagets anfallsspel. Om det uttalar hon sig för övrigt i ett annat klipp, det här. Där säger hon bland annat:

”Istället för att fundera så mycket över försvarsspelet – för vi har inte släppt in så mycket mål – så skulle jag vilja bli mycket, mycket bättre i anfallsspelet, så det här med rytm och tempo, när man kommer in i sista tredjedelen, att man faktiskt kan sänka tempot och vara lite finurliga – det har vi inte varit. Vi har haft fart och fläkt ända in till målet, och det behöver vi fundera över. Det är spelartyper, men även den enskilda spelarens väg. Man kan skaffa sig ganska mycket teknik på två år.”

Det skall bli intressant att följa landslagets utveckling framöver. Jag hoppas förstås att Sundhage vet vad hon gör, att anfall är bästa försvar, och att min och Hanna Marklunds oro för defensiven således är ogrundad.

Malmö är i en gyllene form

Malmö visar gyllene höstform. Det skånska storlaget har nu klarat alla matcherna mot de tre andra lag som fanns på topp fyra när serien vände.

Att de är starkare efter EM än innan kan man illustrera med att de har fått med sig nio poäng i höstmötena – mot fyra i våras.

I kväll var den första halvleken mot Linköping lite av en uppvisning, och mycket av en maktdemonstration.

Minns hur det såg ut i Linköping i våras, den där kvällen vi minns som Pernille Harder show. Då skrämde danskan upp Pia Sundhage inför EM-mötet. På ett uselt underlag hade Malmö svårt att få till passningarna, samtidigt som LFC satte bra press.

Sedan dess har Malmö blivit mycket bättre. Det är samma spelare, men man har hittat sina roller mycket bättre. Linköping å sin sida är mycket sämre. Dels för att man har tappat stabilitet i skadade Sofia Lundgren och flyktade Nilla Fischer. Men även för att det känns som att flera LFC-spelare har sämre form nu än vad de hade i våras.

Efter segern mot Göteborg lyfte jag Ramona Bachmann till skyarna. Hon var fantastisk i dag också. Men hon var inte ensam. Therese Sjögran har konserverat sin EM-form, och var otroligt viktig i anfallsspelet. Och så verkar Anja Mittag ha hittat den form hon hade under våren i fjol.

Anja Mittag

Anja Mittag

Inte bara för att två fantastiska räddningar via målställningen från Lina Ringshamre (räddningar som LFC-målvakten inte fick tillgodoräkna sig i den officiella statistiken) gjorde att tyskan stannade på ”bara” ett mål. Mittag stod även för en mängd läckra små skarvningar, och fina passningar. Dessutom imponerade hon inför avspark med att klara av att ge en intervju på svenska. Bra jobbat…

Malmös offensiv är alltså fantastisk för tillfället. Nio poäng och 10–2 på bortamöten med Tyresö och Göteborg samt en hemmamatch mot Linköping – det är förstås siffror som få lag i världen kan göra om.

Medan anfallsspelet hyllats ohämmat får Malmö fortfarande kritik för sitt försvarsspel. Det känns rätt – och fel. För jag tycker fortfarande att lagets backlinje ofta är väldigt virrig. Det såg man även periodvis i den andra halvleken i dag.

Men totalt sett är det ändå svårt att framföra någon större kritik mot Malmös totala försvarsspel. Laget har ju nämligen klart minst insläppta mål i damallsvenskan, och har ju hållit nollan i nio av 15 matcher.

En effekt av lagets försvarsspel var de snabba omställningar som ledde till Malmös andra och tredje mål. Malmö gav inte LFC:s spelare tid att andas före paus, utan så fort man tappade bollen högg man direkt för att återta bollinnehavet. Så fort gästerna drällde med bollen small det. Det var som sagt väldigt imponerande.

I Linköping visade tyska nyförvärvet Eunice Beckmann klass i sitt inhopp. Även Stina Blackstenius visade intressanta kvaliteter, även om jag tycker att hon nog borde ha gjort mål på åtminstone ett av sina två frilägen. I övrigt tycker jag nog att alla i LFC kan bättre än de presterade i dag.

För Malmö väntar en riktigt spännande höst. Kan de spela på den här nivån de kommande två månaderna är guldet klart. Fast att man skall vara så här bra hela vägen kan man inte lita på. Däremot kan man lita på att Harlem Globetrotters – som Jonas Eidevall kallade Tyresö i TV4sport – darrade lite i kväll. Gissningsvis hade mästarinnorna hoppats på att LFC skulle kunna erbjuda bättre motstånd, och kanske sno åt sig en poäng.

Faktum är att Malmö har ett återstående program som inte är svårare än att man mycket väl kan ta full pott – 21 poäng. Det är i och för sig fyra bortamatcher, men bara två utanför Skåne. Och de två på papprets svåraste motståndarna – Örebro och Umeå – har man på hemmaplan.

Med tanke på att Marta är skadad, och Tyresös form tveksam, känns det som att det plötsligt är 80–20 i Malmöfavör i guldkampen. Fast det behöver inte vara värt så mycket. Med en kvart kvar av seriefinalen för 2,5 veckor sedan hade jag 90–10 i Tyresöfavör…

Fischer målskytt mot Barcelona

Nilla Fischer blev målskytt redan i sin första match för de regerande Champions League-mästarinnorna Wolfsburg.

Tyskorna spelar fyrlagsturnering i franska Calais. I semifinalen besegrades spanska mästarinnorna Barcelona med 2–0. Alexandra Popp sköt 1–0 i 61:a minuten. Sex minuter senare nickade Fischer in det andra målet på en hörna från Lena Goessling.

I finalen på onsdag ställs Fischer mot Kosovare Asllani. PSG vann nämligen i går mot italienska Inter med 5–0 i sin semifinal. Asllani blev mållös i matchen. PSG:s fem mål gjordes nämligen av Laura GeorgesCaroline Pizzala, Lindsey Horan, Kenza Dali och Ouleye Sarr. Samtliga målen ser du på den här länken. Där ser du även att det fjärde målet är en riktig grov tavla av Inters målvakt.

Göransson – och nationalarena i Växjö

Antonia Göransson gjorde mål mot Nordkorea i dag. De nyblivna, östasiatiska mästarinnorna är på Europaturné – och spelade i dag mot tyska ligatvåorna Turbine Potsdam.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

Matchen slutade 2–2 sedan Europamästarinnan Jennifer Cramer gjort Potsdams första mål tidigt i matchen. Nordkorea vände efter mål av Choe Mie Gyong och Ra Un Sim. I 82:a minuten fixade sedan Göransson kvitteringen inför drygt 1000 åskådare.

Jennifer Cramer

Jennifer Cramer

Tipsades om det här pressmeddelandet där Växjö kommun önskar att Myresjöhus Arena skall bli ny nationalarena för landslaget.

Det är förstås en intressant önskan. En annan intressant fråga är om huruvida landslaget egentligen behöver någon egen nationalarena.

Trots att jag tycker att frågan är intressant kan jag inte säga att jag har funderat så mycket kring den. Jag inser att det på ett sätt förstås är bra för spelarna att upprepat spela i en miljö där de känner sig hemma.

Fast att göra det inför 2000–3000 åskådare på Gamla Ullevi är ändå inte så roligt. Och om landskamperna får klart bättre publiksiffror om de flyttar runt är nog flyttandet ändå att föredra.

Utöver siffrorna på EM tycker jag landslaget har haft pinsamt låga publiksiffror på sina matcher den senaste åren. Jag tycker att 5000 är lite av en skamgräns, och att man borde kunna sikta på 10000 per landskamp. Om Växjö kan garantera femsiffriga publiksiffror på samtliga landskamper så har jag inget emot att Myresjöhus Arena blir landslagets nya hem.

Det var några funderingar i frågan. Fast viktigast här är ju trots allt vad spelarna vill.

Fiaskoslut för F19-landslaget

Norge var redan utslaget, medan Sverige hade chansen att både nå semifinal och kvala in till nästa års F20-VM.

Det kändes som bra förutsättningar för en svensk EM-seger. Men det slutade med hela 5–0 till Norge. Det slutade också med att det svenska F19-landslaget lämnade mästerskapet i Wales efter att bara haft tre avslut mot mål på hela turneringen.

Jag har inte sett en sekund av EM-slutspelet, vilket gör det meningslöst med att ge sin in på någon djupare analys. Men att bara få till ett avslut mot mål per match är långt ifrån godkänt. I varje fall när motståndarna snittar på sju.

Och lägg till att alla Sveriges tre gruppmotståndare kom till spel utan sina två bästa spelare, och den svenska EM-insatsen måste klassas som ett fiasko.

Samtidigt får man minnas att 94:orna är en förhållandevis svag svensk årgång. Med tanke på vilka resultat som de har gjort tidigare år så överträffade de kanske sig själva bara genom att ens kvala in till EM-slutspelet. Och sedan var det kanske vi som betraktar laget utifrån som övervärderade dem?

I varje fall kan jag för egen del erkänna att jag tittade mer på fjolårets resultat av 93:orna än kollade upp vad 94:orna faktiskt uträttat själva. Dessutom trodde jag att våra duktiga 95:or kanske skulle kunna bära det här laget. Men nu blir det så att varken 94:or eller 95:or kommer att få spela något F20-VM.

Däremot får vi gratulera Finland till landets andra plats någonsin i ett VM-slutspel i fotboll. Kul. Och till turneringen i Kanada kan de även plocka in sina två EM-spelare, och bli ännu bättre.

Finskorna kvitterade för övrigt mot Tyskland i dag, och fick 1–1. Därmed hade vårt lag åkt ut även vid seger. Fast det är ingen ursäkt, för det visste vi inte när baklängesmålen började rasa in.

Semifinalerna av F19-EM spelas för övrigt så här: Tyskland–Frankrike och England–Finland.

För Sveriges del förvånades jag över att få se att trion Marija Banusic, Mimmi Löfwenius och Pauline Hammarlund fick starta på bänken i dag. Sedan såg jag att det har varit skavanker på flera av lagets bästa offensiva spelare, så det var kanske en framtvingad coachning.

* I damallsvenskan drog Piteå i dag på allvar ner Kristianstad i bottenträsket. Matchen KDFF–Mallbacken den 7 september kan bli en ödesmättad historia.

Piteå vann dagens match med klara 3–0 hemma mot Vittsjö, som därmed också fortfarande är indraget i den damallsvenska nedflyttningsstriden.
1007 åskådare såg Piteå visa extrem effektivitet – i varje fall om man skall gå på den officiella statistiken. Vittsjö vann nämligen avsluten mot mål där med 6–3. Det var bara det att hemmalaget satte alla sina tre… Målskyttar var June Pedersen, Josefine Johansson (eller möjligen Faith Ikidi – uppgifterna går isär här) och Clara Markstedt.

June Pedersen

June Pedersen

Clara Markstedt

Clara Markstedt

* I norska toppserien blev Tyresöförvärvet Caroline Graham Hansen tvåmålsskytt när Stabaek vann med 4–0 borta mot Medkila. Hon har nu gjort tio mål i serien. Mest imponerande är att hon gjort sitt lags första mål fem gånger. Det är sånt som imponerar på mig.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

* Om Graham Hansen imponerar är det inget mot vad Carli Lloyd gör. Tänk om vi hade haft en spelare med sådan förmåga att vara bäst när det gäller i Sveriges landslag.

I natt gjorde Lloyd båda målen när Western New York Flash tog sig till final i NWSL. Det blev just 2–0 mot Sky Blue FC, och båda målen och en kort intervju med Lloyd finns på det här klippet.

Därmed blir det just Western New York Flash som tar emot Portland Thorns i finalen natten mot söndag.

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

* I Japan är det klart för final i ligacupen. Där ställs storfavoriten Inac Kobe Leonessa mot Okayama Yunogo Belle. Kobe vann med 2–1 mot Jef United efter mål av Beverly Goebel-Yanez och Midori Isokane. Yunogo Belle slog ut NTV Beleza med 2–0 efter mål av Aya Miyama och Manami Nakano.

EM-bilder av Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har nått fram till det sista bildspelet från sommarens EM-slutspel, och det rör bilder på vårt eget lag. Framför allt handlar det om bilder från några olika träningar, men det har även smitit med några matchbilder.

Tidigare har jag som bekant lagt upp bildspel på samtliga de lag Sverige mötte under turneringen, samt ett bildspel från finalen. Länkar till dem hittar du här:

* Bilder av genrepet, Sverige–England 4–1.
* Bilder av Danmark–Sverige 1–1.
* Bilder av Sverige–Finland 5–0.
* Bilder av Italien.
* Bilder av Island.
* Bilder av Sverige–Tyskland 0–1.
* Bilder av EM-finalen.

Och här är alla bilder i dagens bildspel, en och en: