Inget svenskt klubblag tio i topp

Det har av förklarliga skäl varit fokus på herrfotboll i kväll. Men här är en liten genomgång av de senaste dagarnas nyheter samt en koll på helgens matcher.

Börjar vi med att blicka tillbaka var det ju en rätt dyster onsdagskväll ur svensk synvinkel, trots att Linköping skaffade sig ett helt okej utgångsläge inför hemmareturen.

Men faktum är ju, precis som signaturen Tobias var inne på i en kommentar, att Sverige nu kämpar för att ha med lag på Europas topp tio-lista. Rent formellt kommer Rosengård att ligga kvar där i några år till. Men kollar vi till formläget nu i höst skulle jag säga att inget svenskt lag slår sig in på en topp tio-lista i Europa.

För en snabb bedömning säger att fyra–fem tyska lag (Freiburg, Bayern München, Wolfsburg, Frankfurt och eventuellt även Turbine Potsdam), tre franska (Lyon, PSG och Montpellier), två–tre engelska (Chelsea, Manchester City och eventuellt även Arsenal) och minst ett spanskt (Barcelona) är bättre än bästa svenska i höst.

Och även om våra topplag tillfälligt kan klättra någon placering är trenden över längre tid inte speciellt positiv. Det är ju tyvärr inget som talar för att vi kommer att ta tillbaka förlorad mark. Tvärtom innebär ju trenden där alltfler storklubbar inom herrfotbollen satsar på damlag att våra klubblag kommer att tappa ytterligare mark för varje år som går. För knappt ens om våra svenska storklubbar på herrsidan skulle lägga halva sin budget på damlag hade det räckt för att mäta sig med huvuddelen av de nämnda klubbarna ovan.

Visst kommer fortfarande svenska lag att kunna gå både till både kvarts- och semifinal i Champions League i några år till. Men det kommer att krävas en hel del tur i lottningen för att det skall kunna inträffa.

Ett annat land som håller på att tappa mark i världstoppen är USA. Huruvida det är tillfälligt eller inte återstår att se. Men för tillfället har deras granne i norr, Kanada, en betydligt bättre utveckling.

De båda länderna möttes i en vänskapsmatch i Vancouver natten mot i dag, svensk tid. Det slutade 1–1. Jag såg tio minuter, och under den perioden upplevde jag det unga och intressanta Kanada som det bättre laget. Den bilden har jag även fått från de flesta som rapporterat om matchen på sociala medier.

Men utifrån det här klippet med höjdpunkter från Kanadas fotbollsförbund verkar det ju som att USA hade de flesta klara målchanserna:

Det är returmöte natten mot måndag, svensk tid.

Till Kina, där franske Bruno Bini har fått lämna jobbet som förbundskapten. Han ersätts av islänningen Siggi Eyjolfsson, som kommer att vara assisterad av legendariska Sun Wen.

Apropå tränarbyte blir det ju ett sådant i Göteborg. Stefan Rehn gör sin sista match på söndag, borta mot nedflyttningsklara Örebro. Det är ju högst väntat att Rehn inte blir kvar. Han har varit i Göteborg i fyra år och under den perioden har laget bara blivit sämre och sämre. De behöver få in någon som kan bygga upp laget igen.

Stefan Rehn

Den sista damallsvenska omgången på söndag är ju tyvärr inte speciellt intressant. Kamperna om de allra viktigaste placeringarna är ju redan avgjorda. Söndagens fokus riktas därför i första hand mot Kalmar och toppmötet i elitettan mellan IFK Kalmar och Assi. En hemmapoäng och IFK Kalmar spelar i damallsvenskan nästa år.

Barometern sänder matcher för inloggade. Man kan köpa ett dygns inloggning för 19 kronor genom att klicka på prenumeration på botten av Barometerns hemsida.

Skulle Kalmar förlora tar AIK den allsvenska platsen, under förutsättning att de vinner hemma mot nedflyttningshotade Holmalund. Elitettans slutomgång spelas 13.00 på söndag.

Damallsvenskans matcher startar 15.30. Huvudfrågan är vilket lag som blir trea och tar det lilla silvret, Eskilstuna eller Piteå. Eskilstuna avslutar hemma mot Vittsjö, medan Piteå skall till Stockholm och möta Djurgården. Faktum är att ju Djurgården kan gå förbi Piteå och sno bronsmedaljerna. Men då krävs att Djurgården vinner söndagens match med minst fyra måls marginal.

Kollar vi vad som händer internationellt under helgen är lördagen inte speciellt kul. Det är på söndagen det händer en del. Dock noteras speluppehåll i franska D1 Feminine. Gissar att det beror på att de vill ge sina representanter i Champions League bästa möjliga förutsättningar.

I engelska WSL är söndagens möte mellan trean Reading och serieledande Chelsea helgens höjdpunkt. Men det är ändå i tyska Frauen-Bundesliga som helgens internationella toppmatcher spelas. Där har vi toppmöten i form av Wolfsburg–Frankfurt och Turbine Potsdam–Bayern München. På DFB-tv sänds mötet mellan tabellsjuan SC Sand och serieledande Freiburg. Den matchen startar redan 11.00 på söndag.

 

Även Powell får sparken

Hope Powell får sparken efter 15 år på jobbet som Englands förbundskapten. Nyheten kom alldeles nyss. Och även om den inte slog ner som en bomb så kom den lite oväntat.

Hope Powell

Hope Powell

Man visste ju att Powell i högsta grad var ifrågasatt efter EM, där det favorittippade engelska laget inte lyckades vinna någon match. Men när inget hade hänt trodde jag nog att hon skulle få sitta kvar.
För det är inte mycket tid att vinka på för den efterträdare som ännu inte är utsedd innan nästa stora turnering drar i gång. I morgon är det nämligen exakt en månad tills England spelar första VM-kvalmatchen, hemma mot Vitryssland.

Att de stora nationerna börjar sparka sina förbundskaptener efter misslyckade mästerskap är ett tecken på att damfotbollen tas mer på allvar nu än tidigare. Utöver Powell har ju även Frankrike sparkat Bruno Bini. Det franska förbundet agerade dock mycket snabbare, och gav efterträdaren Philippe Bergeroo lite mer tid innan VM-kvalet startar.
Av EM:s förbundskaptener har även en tredje slutat, men Islands Siggi Eyjolfsson blev ju förstås inte sparkad efter landets EM-succé, utan avgick på eget bevåg.

Bilder av Island, och Eyjolfsson slutar

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag har Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson lämnat sin post. När VM-kvalet drar i gång kommer alltså Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir, Margret Lara Vidarsdottir och de andra att ha en ny förbundskapten.

Apropå den nyheten är jag framme vid mitt näst sista bildspel från EM, nämligen bilder av just Island från Halmstad. Det här är det näst sista inlägget med EM-bilder. Det jag har kvar att lägga upp, innehåller bilder från de svenska träningar som jag besökte.

Men i väntan på dem får ni hålla till godo med följande bilder av Island:

Står Sverige för trycket?

Om ganska exakt ett dygn är Sveriges kvartsfinal mot Island färdigspelad. Då vet vi om det svenska laget kommer att klara av att motsvara favorittrycket.

Då vet vi om det varit någon underskattning inblandad i spelet.

För Sverige är förstås megafavoriter. Och det med rätta. Jag har hoppat mellan 80–20 och 90–10 i svensk favör sedan det blev klart att Island väntar i kvartsfinalen.

Och just favorittryck och underskattning är två farliga svenska motståndare i morgon. Det är dessutom två faktorer som islänningarna trycker hårt på i försnacket. Men även Islands lag bör faktiskt tas på allvar.

För snacket om att Sverige redan är klart för semifinal köper jag inte. Island är för bra för att vi skall kunna jogga vidare till onsdagens match på Gamla Ullevi.

Visst vann vi med förkrossande 6–1 i Algarve i vintras. Men den matchen skall vi inte ta som måttstock på skillnaden mellan lagen.

Isländskorna slog oss i Algarve 2011, och vid mötet i Växjö i april hade vi väldiga problem att skapa öppna målchanser. Där kvävde isländskorna länge det svenska anfallsspelet på ett riktigt framgångsrikt sätt. Och i den matchen saknade ändå Island nyckelspelare som Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir.
Ja, de saknade även Holmfridur Magnusdottir, men det gör de ju även i morgon – så där blir det ingen skillnad.

Vid dagens presskonferenser garanterade Pia Sundhage att någon svensk underskattning inte är aktuell. Även Caroline Seger var inne på samma linje. Jag hoppas att de har rätt, och att 6–1-segern bara bidrar med positiv energi.

Vid Islands pressträff tidigare i dag tyckte Sif Atladottir att Sverige varit kaxigt i överkant inför matchen. Hon sa att:

”De svenska tidningarna säger att det här blir lätt. Spelarna säger att det blir lätt. Men vi får se i morgon. Det står 0–0 när vi börjar.”

Och i går skrattade Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir åt artiklarna som ropade ut att Island är en svensk drömlottning.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir kollar in rubrikerna.

På presskonferensen nyss här på Örjans vall sa Lara Vidarsdottir att hon gärna såg att matchen avgörs på straffar:

”Vi skall hålla nollan i 93 minuter – eller 120. Blir det straffar är det bara roligt. Vi har en riktigt bra målvakt också, som är van vid att ta straffar.”

Undrar om det svenska laget skulle ha samma känsla inför ett straffavgörande? Ja, Kristin Hammarström skulle ha det. Hon älskar straffar – vilket ju är otroligt bra. Men de svenska straffskyttarna vacklade mot Danmark, och jag ser helst att det här är avgjort långt innan en eventuell straffläggning.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Lara Vidarsdottir fick för övrigt också en fråga om vad lagets guldfisk – eller gullfiskur, som det heter på isländska – betyder i morgon. Hennes svar löd:

”Det är bra att ha något man kan skoja om. Men i morgon är det ingen fisk som gäller. Då skall vi spela en fotbollsmatch.”

Jag sitter i presscentret nu. Alldeles nyss jublade de isländska journalisterna över ett EM-guld på 800 meter från JEM i friidrott. En reporter vände sig till mig, och sa:

”Det kanske är en aptitretare inför i morgon. Fast det tror jag egentligen inte…”

Inte jag heller. Men jag är väl medveten om Sveriges facit i utslagsmatcher. Faktum är att vi bara besegrat Australien i sådana sedan VM-succén 2003.

Sedan 2004 har vi två segrar och sex förluster i utslagningsmatcher. Det är spelarna medvetna om, men alla hävdar att snacket om kvartsfinalspöken bara är snack. Så här sa Seger om det i dag:

”Det är inget jag lägger någon större vikt vid. Det är ny match, nytt lag, nytt mästerskap och det som varit har varit.”

Om trycket från publik och media är svenska hot så lär den tryckande värmen i Halmstad däremot vara en fördel för Sverige. För den gör det svårare för Island att orka kämpa kopiöst. Det var faktiskt även Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson inne på i går.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

En annan sak som talar för Sverige är Lotta Schelin, och hennes effektivitet. Jag har varit lite skeptisk mot henne under EM. Och faktum är att jag tycker att hon har gjort fyra halvdana halvlekar så här långt.

Men trots det leder vårt affischnamn EM:s skytteliga. Och efter straffmissen mot Danmark har hon varit närmast 100-procentig när chanserna har kommit. Det är ett tecken på hög klass. Och det ser jag som en otroligt viktig faktor inför morgondagens match.

För vi kommer att ha mycket boll på Islands planhalva. Och vi kommer att få lägen. Men för varje chans vi missar kommer isländskornas självförtroende att öka. Så en fortsatt effektiv Lotta Schelin känns som en viktig nyckel till svenskt semifinalspel.

För övrigt fick Schelin rejält beröm från Pia Sundhage angående utstrålning och vältalighet på presskonferenserna. Jag kan bara hålla med. Lotta Schelin är fantastisk i intervjusituationer. Hon kanske inte pratar i stora rubriker, men hon är alltid trevlig och rolig att prata med. Hoppas det blir lika trevligt i morgon.

Frågetecknen fanns på mittfältet

Efter inlägg om publik och media är det dags att skriva lite fotboll igen. Jag har ju utlovat ytterligare analyser från lördagens Islandskamp.

Här är de, lagdel för lagdel:

Målvakt:
Kristin Hammarström hade en ganska lugn dag. Island hade sin målchans direkt på avspark. Sedan var det bara sporadiska ingripanden från Göteborgsmålvakten.

Jag tycker om att se att hon står halvvägs ut på egen planhalva när bollen är vid motståndarnas straffområde. Men spontant kände jag inte att hennes spel präglades av den säkerhet hon brukar ha. Det var dock sannolikt inte något som påverkade hennes plats i startelvan. Hammarström känns trots allt gjuten i EM-laget.

Backlinje:
Före paus var det bara Emma Berglund som imponerade på mig. I andra halvlek ägnade sig backarna bara åt anfallsspel – och då är övriga tre som bäst.

Jag satt så jag under den första halvleken hörde hur Pia Sundhage hela tiden ropade på att ytterbackarna Lina Nilsson och Sara Thunebro skulle flytta fram längs sina kanter. Troligen hörde Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson samma sak. Och troligen hade han hört samma sak i Algarve. För det var tydligt hur isländskorna försökte utnyttja våra ytterbackars höga position.
För forwards löpte ut på ytan utanför våra innerbackar, och mittfältarna sökte just de ytorna med sina passningar. Framför allt är vi sårbara på ytan utanför Nilla Fischer, som ju inte är så snabb.

Nu var ett reservbetonat Island inte bra nog att skapa målchanser på nämnda spel – även om det var nära ett par gånger. Men jag gissar att fler kommande motståndare ser samma ömma punkt i det svenska laget, och kommer att sätta vår backlinje på svårare test.

Efter paus orkade inte Island ställa om till kontringar med mer än en eller max två spelare, vilket gjorde backlinjens defensiva uppgifter väldigt enkla. Offensivt skötte sig alla fyra väldigt bra. Jag har redan i ett tidigare inlägg hyllat Berglund svepande crossbollar. Nu gör jag det igen. De var lite av dagens behållning för mig.

Sundhage verkade dock ganska nöjd med backlinjen efteråt. Fast med Charlotte Rohlin på Fischers plats är vi inte lika sårbara vid kontringar…

Mittfält:
Här snackar vi också två vilt skilda halvlekar. Dessutom med två olika uppställningar.

Före paus spelade Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Antonia Göransson på mittfältet. De fick sällan spelet att lyfta. Passningskvaliteten var alldeles för dålig från flera olika fötter. Känslan var att hela mittfältet ofta befann sig i ingenmansland. De hann inte upp och understödja forwards, och de var inte med hemåt när Island kontrade. Speluppläggare Seger såg man knappt till alls.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Efter paus mönstrade Sundhage följande fyra spelare: Emmelie Konradsson, Hammarström, Seger och Göransson. Den uppställningen vann matchen i matchen på knockout. Hammarström hade ett väldigt bra passningsspel, och spelade loss sina kollegor på ett utmärkt sätt – trots att hon efteråt sade sig vara ringrostig i mitten. Följden blev att Seger kunde ta en lite högre position, och koncentrera sig på anfallsspel.

Konradsson gjorde ett fantastiskt bra inhopp. Jag frågade henne efteråt om hon hade instruktioner att löpa in centralt som extra forward. Så var det inte. Men just de löpningarna lyfte det svenska spelet. I första halvleken hade vi ofta bara en eller två spelare i straffområdet. Nu växte den siffran till två eller tre.

Även Olivia Schough fick lite speltid på vänsterkanten. Hon hann väl inte göra något större avtryck på matchen. Fast hon försökte, och kan kanske vara en klockren inhoppare i EM.

Totalt sett blev nog Sundhage lite mindre övertygad om vilket som är hennes EM-mittfält. Dahlkvist är ofta fantastisk mot världslag som USA och Tyskland. Men när vi skall föra spelet kan det vara läge att spela Hammarström centralt. Dessutom stärkte Konradsson sina EM-aktier rejält.

Forwards: När lagen gick in för att värma sig i halvtid så var jag bekymrad för Lotta Schelin. Hon hade haft ett friläge. I övrigt tyckte jag att hon återigen hade hamnat långt ifrån straffområdet alldeles för ofta.
Efter den andra halvleken var jag mycket lugnare. För efter paus höll sig Schelin centralt, och var plötsligt lysande både som framspelare och avslutare.

Jag pratade med henne efteråt om jämförelsen mellan hennes spel i Lyon och i landslaget. Vi var överens om att hon gjorde fler löpningar mot hörnflaggorna i landslaget. Hon ville dock inte jämföra lagen, och tyckte inte bara att det var negativt att hon fick komma runt på kanterna ibland.

Kosovare Asllani var bästa offensiva spelare i det svenska laget, före paus. I den andra halvleken blev det klart mindre fokus på henne. Inte för att hon var dålig, utan för att Schelin var så bra.

Även om Sofia Jakobsson gjorde ett kort, men lovande inhopp känns Schelin/Asllani som det givna svenska forwardsparet för tillfället. Frågetecknet här är att de båda har en dryg månads uppehåll mellan sitt ligaspel och EM. Men det borde inte vara något problem.

Sammanfattningsvis:
Det var en illavarslande första halvlek där vi inte klarade av att skapa chanser mot Island utan fyra bärande spelare. Den följdes av en ganska bra andra halvlek, där vi var så överlägsna som vi borde vara. Förbundskapten Sundhage verkar ju ha klart sin EM-elva. Fast när hon lämnade Växjö var det nog med lite funderingar kring formeringen av mittfältet.