Månadsarkiv: mars 2017

Sverige toppseedat i VM-kvalet

Publicerad den av
2

Seedningsgrupperna till VM-kvalet har kommit. I det europeiska kvalet, som lottas den 25 april, återfinns Sverige som väntat bland de toppseedade lagen. Övriga lag i den potten är Tyskland, England, Norge, Spanien, Schweiz och Italien.

Nitlotterna i den näst högst rankade potten är Nederländerna och Danmark. Skottland och Island är halvsvåra lotter, men ändå lag som Sverige bör ta sex säkra poäng av. Övriga lag i pott B är Österrike, Belgien och Ryssland.

Lagen i pott C, D och E bör inte innebära några problem.

När det gäller toppnationerna är ju Frankrike inte med i kvalet, de är direktkvalade till slutspelet 2019 såsom värdnation.

Guide till kvartsfinalreturerna i UWCL

Publicerad den av
1

I morgon och på torsdag avgörs det vilka fyra lag som går till semifinal i Champions League. Rosengård står inför en tuff uppgift, att vinna borta mot Barcelona.

För övrigt var publiksnittet på kvartsfinalerna 4500 åskådare, vilket väl får anses vara ok. Jag tycker nog ändå att siffran i supermötet Wolfsburg–Lyon var en besvikelse (3 705). I München (7 300) och i Malmö (5 037) var det däremot bra siffror.

Så här tackade FC Rosengård för stödet:

Personligen är jag enormt imponerad av hur Lotta Schelin vårdar alla supportrar, hon gör en insats för damfotbollen genom att ta sig så mycket tid. Fantastiskt. Jag såg dock en rubrik i Sydsvenskan på en Max Wiman-krönika som löd:

”Spelarnas uppgift i CL är att vinna – inte att göra PR”

Krönikan är plus-låst, så jag vet inte exakt vad den handlar om. Men ämnet är intressant, och personligen är jag slittrad i frågan. Jag håller med om att huvuduppgiften självklart är att vinna matcherna. Men kontakten med supportrarna, framför allt de unga, är minst lika viktig.

Det om det. Nu till det sportsliga som väntar i veckan. Här är min guide till kvartsfinalreturerna:

Först noterar jag att ingen av matcherna verkar sändas i svensk tv – det är verkligen fruktansvärt tråkigt.

Onsdag
19.00 Barcelona–Rosengård
Står: 1–0
Tips: 60–40
Tv/Stream: möjligen kan det här funka.

Förutsättningarna är enkla. Har Rosengård totalt gjort fler mål än Barcelona när returen är över vinner Malmölaget dubbelmötet. Det kan bli förlängning, det blir det om Rosengård har 1–0 efter ordinarie tid.

Det är absolut inte omöjligt för Rosengård att vinna på bortaplan, men efter den första matchen har favoritskapet helt klart vandrat över i spansk favör.

Båda lagen har avbräck sedan senast. I Rosengård saknas skadade landslagsduon Lotta Schelin och Hanna Folkesson. I Barcelona saknas brasilianska storstjärnan Andressa Alves.

Medan Rosengård har vilat sedan förra matchen spelade Barca ligamatch i helgen. Där besegrades Huelva med 5–1:

Utan att ha sett Rosengård i år – bara höjdpunkter från deras senaste matcher – är känslan att lagets form har varit dålig de senaste veckorna. I morgon måste man vara tillbaka i toppform om det skall kunna bli avancemang.

Det blir nog viktigt att sätta press på Barcas backlinje, och som jag var inne på inför den första matchen – gärna sätta upp Marta och Lieke Martens i en mot en-lägen.

Tråkigt att det inte verkar gå att se matchen på svensk tv. Möjligen går matchen att se via Facebook, här är en länk.

20.00 PSG–Bayern München
Står: 0–1
Tips: 52–48
Tv/Stream: –

Även om Bayern leder efter första mötet visar klippet med höjdpunkter nedan att laget tog en något turlig seger. Lägg till att PSG är hemmastarka, och jag håller det för troligt att det blir fransk seger till slut i den här matchen.

Egentligen tycker jag att ett svårspelat Bayern borde vara favoriter i det här dubbelmötet. Men med nio spelare på skadelistan, bland annat Fridolina Rolfö, blir det nog svårt att stå emot PSG i Paris.

20.45 Lyon–Wolfsburg
Står: 2–0
Tips: 90–10
Tv/Stream: –

Den tyska landslagsmålvakten Almuth Schult:s grova misstag på Camille Abily:s inläggsfrispark från första mötet blir nog väldigt kostsamt för Wolfsburg.

Det gav Lyon den medvind som gjorde att fransyskorna till slut kunde vinna borta med 2–0.

Jag har hunnit se ungefär halva matchen noggrant, och kunde där konstatera att Wolfsburg också var väldigt bra.

Men statistiken nedan berättar ju att Lyon var ännu bättre. Det franska superlaget slog alltså exempelvis dubbelt så många passningar till rätt adress som Wolfsburg:

Nu måste alltså Wolfsburg vinna med två måls marginal i Lyon. Även om det tyska storlaget är i bra form känns det som en övermäktig uppgift. Men jag ger dem ändå tio procents chans. Ett tidigt tyskt mål skulle kunna göra fransyskorna nervösa, men det rimliga är ju ändå att Lyon tar hem det här.

Lyon spelade i ligan i helgen. Där vilade man nio spelare från torsdagens elva – ändå ställde man ett världslag på benen.

Att Caroline Seger spelade i ligan kan möjligen vara en indikation på att hon sitter lite löst för returen mot Wolfsburg. Svenskan blev ju utbytt i paus senast.

Torsdag
20.00 Manchester City–Fortuna Hjörring
Står: 1–0
Tips: 75–25
Tv/Stream: –

I den enda matchen på torsdag är Manchester City storfavoriter. Kul att Kosovare Asllani spelade från start senast i Danmark. Hoppas hon håller en plats i en allt tuffare konkurrens i City.

I Hjörring gjorde Carli Lloyd sin debut i Champions League, och hon visade direkt vilken  vinnare hon är:

Jag skulle bli mycket förvånad om inte City spelar semifinal mot Lyon om en knapp månad.

Slutligen ett hyfsat volleyskott från den tyska ligan i helgen. Frankfurts kanadeniska Sophie Schmidt kan nog kvala in bland kandidaterna till Årets mål 2017:

Tankar om en trupp – och om Sundhages eftermäle

Publicerad den av
15

Pia Sundhage

I går tog Pia Sundhage ut en av sina allra sista trupper som förbundskapten för de svenska damerna. Som vanligt var det ganska väntade namn.

Det som överraskade mig mest var att hon tog med två skadade spelare i Elin Rubensson och Lotta Schelin. När ingen av dem är i spelbart skick den här veckan känns det ju vansinnigt att ha med dem i truppen till en träningsmatch i nästa vecka.

Om inte tanken är att de bara skall vara med för att rehabträna och lyssna på de taktiska genomgångarna.

När det gäller Schelin säger Sundhage till Sydsvenskan att:

”När det nu inte är så allvarligt – hon har ju testats – och det finns en hel vecka till vi har match, så känns det fel att inte ta ut henne och sedan tänka ‘oj, hon blev frisk’. Då är det bättre att hon får lämna återbud om det inte blir bra.”

Schelin visade i Algarve cup att hon för tillfället är vårt bästa anfallsvapen. Att ta risker med henne känns inte speciellt smart. Personligen tycker jag att det bästa hade varit om Sundhage hade testat andra forwardsalternativ mot Kanada.

Vilken statusen är på Rubensson vet jag inte. Men hon spelade i alla fall inte för Göteborg i gårdagens träningsmatch på Kanarieöarna, så hon kan ju inte vara fullt frisk ännu. Därmed känns det ju även i hennes fall vansinnigt att chansa mot Kanada. Det är bättre att låta de friska spelarna få visa vad de går för.

Med tanke på att även Hanna Folkesson (vadproblem) är skadad borde det ju finnas möjlighet att ge Lina Hurtig och Katrin Schmidt rejält med speltid. Hurtig verkar ju ha imponerat som forward i LFC på sistone. Schmidt har varit bra i flera år, och borde passa in i det nya spelsättet. Hur hon sett ut i år har jag dock ingen koll på.

Lina Hurtig

Tittar man på truppen är det tre spelare som saknas från Algarvetruppen. Utöver Folkesson även petade Hanne Gråhns och skadade Fridolina Rolfö. Rolfös problem kände jag inte till tidigare, men enligt tyska Sport1 verkar hon ha ådragit sig en muskelskada. I länken noteras för övrigt att Bayern München saknade nio spelare på grund av skador vid hemmasegern med 1–0 mot PSG.

Att tre av de 23 spelare som var med i Algarve lider av muskelskador är ju för övrigt ett tydligt tecken på att de matchats för hårt under försäsongen.

Det om skadorna.

Utöver Schmidt är det Nathalie Björn och Josefin Johansson som tillkommer i truppen. De lär dock knappast få någon speltid, för känslan är ju att Sundhage i så stor utsträckning som möjligt kommer att matcha sin tänkta EM-elva.

Efter EM är det dags att sätta slutbetyg på Sundhages tid vid rodret. Sett till det viktigaste – resultaten i mästerskap är hon redan med beröm godkänd. Medalj i två av tre slutspel är ett väldigt bra facit. Skulle laget även få kliva upp på pallen i EM skulle jag säga att Sundhage är vår mest framgångsrika förbundskapten någonsin.

Ändå är man missnöjd med hennes jobb.

Orsaken är väl att hon inte lyckats utveckla landslagets spel på det sätt som man hade hoppats när hon tog över efter ofta sågade Thomas Dennerby. Det har varit väldigt mycket snack om förändringar och om offensiv fotboll. Men det har mest stannat vid snack.

Thomas Dennerby

Förbundskapten Dennerby

För det mesta är sig likt – och en del har blivit sämre.

Om man jämför Dennerby och Sundhage hade Dennerby klart bättre facit i gruppspelsmatcher, medan Sundhage har fått landslaget att vara bäst näst det gäller – om inte motståndaren hetat Tyskland. I alla sina tre mästerskap som svensk förbundskapten har Sundhage åkt ut mot Tyskland.

Här är lite jämförande statistik:

Med Thomas Dennerby som huvudansvarig förbundskapten hade landslaget 25–3–0 i kvalmatcher till stora mästerskap, det innebär ett poängsnitt på 2,79. I mästerskapens gruppspelsmatcher var facit 9–4–2 – poängsnitt 2,07. Det är två fantastiska tabellrader.

Sundhages kvalfacit är också utmärkt: 19–1–1 med ett poängsnitt på 2,76. I gruppmatcher är Sundhages siffror dock klart sämre:  3–5–1 – poängsnitt 1,56. Inte ens full poäng i EM-gruppspelet skulle föra upp Sundhage på ett högre poängsnitt än Dennerby.

Och då är det värt att notera att Dennerby ledde Sverige i två OS, två VM och bara ett EM, medan Sundhage kommer att vara ansvarig för två EM samt ett OS och VM vardera. Och som bekant är ju konkurrensen i EM betydligt mycket sämre än i VM och OS.

Det om gruppmatcher. När vi kommer till utslagsmatcher i mästerskap växer Sundhages siffror. De är inte så imponerande om man in oavgjorda matcher, då är fortfarande Dennerby vassare. Han har 2–0–4 – poängsnitt 1,0 och Sundhage har 1–2–3 – poängsnitt 0,83.

Fast de siffrorna är ju egenligen inte relevanta. I utslagsmatcher handlar det om att vinna eller försvinna, och båda Sundhages kryss har blivit segrar efter straffläggning. Därmed noterar Dennerby 2–4 medan Sundhage har 3–3.

Sundhage har alltså haft den viktiga förmågan att få sitt lag att prestera som bäst när det gällt som mest – en stor styrka. Att hon även har gjort Sveriges sämsta mästerskap någonsin lär de flesta bortse ifrån om hon fixar medalj i sina övriga tre mästerskap.

Så till lagbygget. Där har inte Sundhage förändrat så mycket under sina fem år som huvudansvarig. Inte mycket alls. Förutom spelare som slutat kör hon vidare med närmast exakt samma spelare som Dennerby gjorde.

Hans sista mästerskap som förbundskapten var OS 2012. Där var det tio spelare som fick speltid i alla Sveriges fyra matcher, nämligen: Hedvig Lindahl, Linda Sembrant, Emma Berglund, Sara Thunebro, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Lotta Schelin, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson.

Så här fördelades speltiden:
360 minuter: Lindahl, Sembrant, Berglund, Thunebro och Seger.
343 minuter: Schelin
334 minuter: Hammarström
316 minuter: Jakobsson
304 minuter: Dahlkvist
203 minuter: Nilla Fischer
192 minuter: Lina Nilsson
172 minuter: Annica Svensson
139 minuter: Asllani
120 minuter: Johanna Almgren
29 minuter: Antonia Göransson
8 minuter: Madelaine Edlund

Av de tio spelare som Dennerby gav mest speltid 2012 är det bara Berglund av de nu aktiva som fått lämna startelvan, och hon hade sannolikt inte varit med i OS 2012 om Charlotte Rohlin varit frisk – och inte korsbandsskadad.

Charlotte Rohlin

Dennerbys ställde alltså oftast upp med följande elva i sitt sista mästerskap: Lindahl – Nilsson, Berglund, Sembrant, Thunebro – Jakobsson, Fischer, Seger, Dahlkvist, Hammarström – Schelin. Första avbytare var Svensson och Asllani.

Sundhage har förändrat i backlinjen, med draget att skola om Fischer till mittback som främsta merit. Men i övrigt är det fortfarande Dennerbys lag som spelar. De unga talanger som kommit fram de senaste åren har snällt fått stå och vänta på att någon äldre slutar.

En orsak till att det blivit så är att Sundhages filosofi är att ge fullt förtroende till sin startelva. De elva spelarna ges maximal tid att spela ihop sig, vilket har stora fördelar – inte minst för de som ingår i elvan. Kontinuitet och trygghet är viktigt i idrott, och samspelta lag gör ofta bra resultat.

Nackdelen med arbetssättet är att det blir väldigt svårt att slå sig in i laget. Det räcker inte med ett eller två bra inhopp för att få en startplats, de som sitter på bänken måste göra sex–sju bra matcher i rad – eller hoppas att någon av de ordinarie gör bort sig, eller blir skadad.

Sverige står kvar – men avancerar två platser

Publicerad den av
4

När den nya världsrankingen kom tidigare i dag låg Sverige kvar på exakt samma rankingpoäng som senast. Ändå hade Pia Sundhage:s landslag avancerat från åttonde till sjätte plats.

Anledningen är förstås att andra länder har tappat. Men det är jämnt kring Sverige. Vi delar sjätteplatsen med Japan, och Australien är bara en rankingpoäng bakom, som åtta. Däremot har Sverige långt upp till femman Kanada.

I toppen blev det skifte, när Tyskland passerade USA.

Vi står för övrigt inför en helg där det varken är några toppmöten i Tyskland eller Frankrike. På svensk mark har vi några spännande träningsmatcher. I morgon lördag spelar Linköping–LSK, Djurgården–Hammarby och LB07–Vittsjö och på söndag har vi Kvarnsveden–Piteå och Eskilstuna–Kolbotn.

Lyon visade sin klass

Publicerad den av
5

Efter första kvartsfinalerna i Champions League är det fördel Lyon, Manchester City, Bayern München och Barcelona.

Lyon, City och Barca vann dessutom på bortaplan, vilket ger goda chanser till avancemang.

För svensk del var det kul att trion Kosovare Asllani, Caroline Seger och Nilla Fischer fick chansen från start i sina respektive klubbar. För Asllani och Seger ser det ut att bli möte i semifinalen efter att City vunnit med 1–0 i Hjörring och Lyon med 2–0 i Wolfsburg.

Fridolina Rolfö stod utanför Bayerns matchtrupp vid 1–0-segern mot PSG, men hon fastnade på bild…

Jag hann bara kasta sporadiska blickar på den andra halvleken i toppmötet. Men matchen är inspelad, och förhoppningsvis kommer jag kunna njuta av den inom kort.

Ett vansinnigt onödigt baklängesmål

Publicerad den av
2

I kväll hade jag gärna anslutit till de 5037 på Malmö IP, men det fick bli jobb på basket, en riktigt jämn och spännande SM-kvartsfinal i Kinnahallen i stället.

Därifrån hade jag inte mycket koll på vad som hände i Malmö, det enda jag sett från matchen är några artiklar samt det här klippet med höjdpunkter:

Vad jag förstått har årets hemmakvartsfinal väldigt mycket gemensamt med fjolårets. Då åkte Rosengård på en skada på en nyckelspelare, Erin McLeod. I år var det Lotta Schelin som tvingades av. Schelin drog baklåret, något som brukar innebära tre–åtta veckors frånvaro beroende på hur illa det är. EM bör alltså inte vara i fara, däremot borde nästa veckas retur vara körd. Och det är ett tungt bakslag för Malmöklubben.

Förra året bjöd dessutom Rosengård på ett onödigt baklängesmål när Lina Nilsson tog med hands i eget straffområde. I år bjöd man ännu värre när Emma Berglund drällde med bollen framför eget mål.

Förra året lyckades dock Rosengård resa sig från 1–0-förlust på hemmaplan och ta kvartsfinalen till förlängning och straffar. Och faktum är ju, skall man förlora på hemmaplan i europeiska cupspel är 1–0 bästa resultatet.

Guide till kvartsfinalerna i Champions League

Publicerad den av
1

I morgon kör äntligen kvartsfinalspelet i Champions League igång. Lottningen gav fyra riktigt täta och intressanta kvartsfinaler. Medan damfotbollsvärlden i stort i första hand ser fram emot tungviktsmötet Wolfsburg–Lyon är svenskt fokus förstås i första hand riktat mot Rosengård–Barcelona – även om vi har svenskintresse i alla fyra kvartsfinalerna.

När lottningen kom i slutet av november utropade jag Rosengård till favoriter med 60–40 mot Barcelona. Jag konstaterade samtidigt att det var långt ifrån självklart att Malmölaget vinner dubbelmötet, spansk damfotboll flyttar nämligen fram positionerna snabbt, och ”det är ju bara för Rosengård att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd”. Där tänkte jag förstås på LFC:s pinsamma 9–1-förlust mot Atletico Madrid förra sommaren.

På de knappa fyra månader som gått sedan lottningen har saker förändrats ytterligare – till spansk fördel, och det var mycket nära att jag satte Barcelona som favoriter i det här dubbelmötet.

Här är min guide till kvartsfinalerna i Champions League, notera att tipsen gäller dubbelmötena totalt, alltså inte veckans inledande match.

Onsdag 22 mars:
19.00 Rosengård–Barcelona
Tips: 51–49
Tv/Stream: Sänds av Sydsvenskan, kostnad 69 kronor.

Rosengård har traditionen, och den mest namnkunniga startelvan. Barcelona har formen och framtidsnamnen. Man skulle kunna säga att det här är en match mellan damfotbollens historia och dess framtid.

För två år sedan hade den här kvartsfinalen känts självklar – Rosengård vinner lätt. Men framför allt under de nu pågående vintern har spansk damfotboll fått ett jätteuppsving. Landslaget vann nyligen Algarve cup, och Barca är i toppform. I ligan har man fem raka segrar med målskillnaden 19–0.

Det spanska landslagets framgångar på sistone är en inte alls oväsentlig faktor inför den här matchen. För även om Barca som klubb är rätt orutinerad i stora damfotbollssammanhang har klubbens spelare skaffat sig viktig internationell erfarenhet i olika landslag. Och i det Spanien som besegrade Kanada med 1–0 i finalen av Algarve cup nyligen var nio av 15 spelare från FC Barcelona.

De nio är målvakten Sandra Panos, backarna Marta Torrejon och Patricia ”Patri” Guijarro, mittfältarna Leila Ouahabi, Alexia Putellas, Vicky Losada samt forwardsen Olga Garcia, Maria ”Mariona” Caldentey och skyttedrottningen, den före detta Tyresöspelaren Jennifer ”Jenni” Hermoso.

Jennifer Hermoso

Lägg till att Barca även har Brasiliens hyperintressanta vänsterytter Andressa Alves i sin trupp. Det är verkligen inget lätt lag Rosengård ställs mot. I fjol föll Barca med totalt 1–0 mot PSG i kvartsfinal. Varningsflaggan är alltså hissad.

Ser att Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen i dag i Sydsvenskan kallar Barca för turneringens bästa lag. Även om jag förstår hur han menar, att de spelar bäst som ett lag och inte lever på individer, håller jag väl inte riktigt med om att de är bäst – fast som sagt, Barca är väldigt bra.

Frågan är hur bra Rosengård är för tillfället. För ett år sedan var man bra, men föll mot Frankfurt i kvartsfinal efter straffläggning. Nu är tanken att Rosengård skall ta revansch, och äntligen avancera till semifinal i Champions League igen.

Men Malmölaget har hackat lite på sistone. De resultat som presterats har varit långt ifrån övertygande, exempelvis bärgades helgens bortaseger i Piteå med minsta möjliga marginal. Det gör att jag känner mig osäker på Rosengårds dagsform. Det gör tydligen Majgaard Jensen också:

”Inför landslagsuppehållet tyckte jag att vi var riktigt bra, nu är jag osäker på hur vi har drabbats mentalt av att det varit en tuff period för många av spelarna.”

Trots alla invändningar håller jag Rosengård som mycket knappa favoriter – men de måste verkligen prestera på topp om de skall få spela semifinal längre fram i vår.

För Rosengård kan det vara ett segerrecept att försöka utnyttja Barcas man-man-spel och skapa lägen att sätta upp kvicka yttrar som Marta och Lieke Martens i en mot en-situationer mot de spanska backarna.

Lieke Martens

Torsdag 23 mars:
19.00 Bayern München–PSG
Tips: 48–52
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige

Här möts två lag som visat tveksam form den senaste tiden, två lag som båda i praktiken redan missat chansen att vinna ligan på hemmaplan.

Fridolina Rolfö

Jag håller PSG som mycket knappa favoriter mot Fridolina Rolfö och Bayern München. Parislaget har hackat sig fram efter årsskiftet. Och hackandet har varit som värst de senaste veckorna. Man behövdes straffläggning för att slå ut Juvisy ur cupen, och föll sedan mycket överraskande mot Marseille i ligan i helgen.

På minuskontot för PSG finns att man tappat tilltänkta förstärkningen Amandine Henry, som plötsligt häromveckan kallades tillbaka av sin amerikanska klubb Portland Thorns.

PSG har trots det många spännande spelare i sin trupp, jag tänker bland annat på Laura Georges, Shirley Cruz, Formiga, Cristiane, Ashley Lawrence, Veronica Boquete och Marie-Laure Delie. Men man har alltså inte riktigt fått ihop laget efter årsskiftet, där det kom in lite nya spelare i truppen, bland annat Natasa Andonova från Rosengård.

Natasa Andonova

PSG har dock lite större vana vid Champions League-spel än Bayern, och det är orsaken till att jag håller fransyskorna som knappa favoriter. En annan är att PSG var väldigt stabilt innan årsskiftet. Då vann man varenda match i ligan, och släppte inte in ett enda mål.

Dock var man illa ute mot norska LSK i 16-delsfinalen av Champions League. Där fick man draghjälp av en välvillig svensk domarinsats när man vände 3–1-förlusten på bortaplan till totalseger med 5–4.

Medan PSG ju var i Champions Leaguefinal 2015 har Bayern München redan gått längre än någonsin tidigare i turneringen. Det tyska mästarlaget kommer till sin första kvartsfinal någonsin med två tunga förluster mot Wolfsburg i bagaget. Man kommer också med en skadedrabbad trupp.

Man kommer lätt att tänka på twittercitatet från Raymond Verheijen från förra inlägget när man ser listan över alla skadade Bayernspelare. Tränare Thomas Wörle kanske borde fundera igenom sitt träningsupplägg?

På listan över långtidsskador finns spelare som Viktoria Schnaderbeck, Mana Iwabuchi, Simone Laudehr och Stefanie van der Gragt. Däremot har Lena Lotzen och Melanie Leupolz precis gjort comeback efter frånvaro.

Lena Lotzen

Skadorna ledde ju till att två 16-åringar – i och för sig väldigt talangfulla 16-åringar – fick speltid mot Wolfsburg i söndags. Jag tror att skadorna knäcker Bayern i det här dubbelmötet. Men helgardera på tipset…

19.00 Fortuna Hjörring–Manchester City
Tips: 40–60
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige

Här är den kvartsfinal som har den klaraste favoriten. Trots att Manchester City är debutanter i Champions League måste Kosovare Asllani:s gäng hållas högre än mer erfarna Fortuna Hjörring.

City slog ut Bröndby i åttondelsfinal med knappa 1–0 totalt i höstas. Men Bröndby är lite bättre än Fortuna, och sedan dess har City förstärkt med Carli Lloyd. Vi får ett engelskt lag i semifinal.

En intressant sak blir att se hur mycket speltid Asllani får. Gissar att hon får räkna med att börja från bänken.

Kosovare Asllani

20.15 Lyon–Wolfsburg
Tips: 51–49
Tv/Stream: sänds av Eurosport 1 från 20.00

Avslutningsvis är vi framme vid kvartsfinalernas kvartsfinal. Det här är den moraliska finalen mellan de senaste årens suveräner i europeisk damfotboll. Förhoppningsvis blir det även fotbollsunderhållning värdig två riktiga superlag.

När lottningen gjordes kändes Lyon som ganska klara favoriter. Men de senaste månaderna har Wolfsburg fått ordning på sitt anfallsspel – och nu känns det här vidöppet.

Det är på många sätt duon Pernille Harder och Caroline Graham Hansen som har fått fart på Wolfsburg. De båda blir förstås också otroligt viktiga för Wolfsburg i det här dubbelmötet. Notera att Wolfsburgs offensiv är så stark att Anja Mittag numera är förvisad till korta inhopp.

Anja Mittag

Personligen håller jag alltså ändå Lyon som knapp favorit. Jag bygger det tipset dels på att Lyon var det bättre laget när man efter straffar vann det inbördes mötet i finalen i fjol (bland annat hade man 9-3 i avslut mot mål). Dels på att den franska toppklubben totalt sett har lite högre klass på sin trupp, framför allt i backlinjen. Men även offensiven med spelare som Dzsenifer Marozsan, Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg och Eugenie Le Sommer är förstås makalöst stark. Det blir intressant att se hur Lyon formerar sin offensiv i de här matcherna.

Dock är alltså Wolfsburg väldigt formstarkt, och dessutom har Lyon förlorat den här typen av matcher förr. Både 2014 och 2015 åkte man ur Champions League redan i åttondelsfinal, och det i matcher där de hade betydligt större favoritskap än de har i den här kvartsfinalen mot Wolfsburg.

Så den tyska formen och de franska nerverna är faktorer som talar för tysk seger.

För svensk del får supermötet en extra laddning genom att det är Caroline Seger mot Nilla Fischer. Att Fischer har en huvudroll i Wolfsburg vet vi, i den här kvartsfinalen får vi se vilken roll Seger har i Lyon. Det blir spännande att se om hon tar plats i Lyons startelva, för i de här matcherna lär Gerard Precheur inte rulla, utan han lär matcha den elva han tror absolut mest på.

Skrämmande intervju med Asllani

Publicerad den av
1

 

Kosovare Asllani

Aftonbladet har varit i Manchester och hälsat på Kosovare Asllani. Bra så, men de förutsättningar som gällde för intervjun skrämmer mig.

Manchester City kom nämligen med en hel del krav för intervjun, krav som går att läsa i en faktaruta ihop med själva texten. Klubben valde bland annat vilka frågor som fick ställas, och hade med en egen representant under intervjun.

Sånt här elände kommer alltmer inom herrfotbollen, att det nu också börjar spridas till damerna känns extremt tråkigt. För mig personligen är det ju bland annat den större tillgängligheten till spelarna som gör att jag lägger så mycket tid på damfotbollen. Skulle damfotbollen ta efter herrfotbollens sämsta saker får man väl leta sig mot någon annan sport.

En sak i intervjun som också får mig att reagera är den om hur bortskämda klubbens akademikillar är.

”Akademikillarna tränar, äter, bor och pluggar här. Sedan har de egna chaufförer som kör dem runt i minibussar. Allt är kontrollerat och de ska inte ha något att skylla på som inte har funkat om det går dåligt på planen.”

Kan det där verkligen vara bra för individernas utveckling?

Bra är det däremot att Sydsvenskan valt att ta hand om sändningen av Rosengårds Champions Leaguekvartsfinal på onsdag. Att ingen riktig tv-kanal är intresserad av att sända är däremot makalöst tråkigt.

Ingen tv-kanal är heller intresserad av att köpa sändningsrätten för damallsvenskan. I dag bekräftades det man man ju i och för sig redan förstått sedan tidigare, att EFD kommer att erbjuda tv-sändning i egen regi även i år. Intressant i artikeln att Linda Wijkström säger att fjolårets lösning gick ihop ekonomiskt:

”Det var en plus-minus noll affär vilket var bra för att vara första säsongen.”

I dag lottades även semifinalerna i Svenska cupen. Det blev Djurgården–Linköping och Kvarnsveden–Rosengård. Det är alltså upplagt för en drömfinal i augusti mellan de två senaste årens finallag.

Slutligen några intressanta ord om fotbollsträning och skador från den omdiskuterade nederländska tränaren Raymond Verheijen:

Grov domartavla, briljant Harder och stolt bloggare

Publicerad den av
8

Kvartsfinalerna i Svenska cupen bjöd på ganska väntade resultat. De tre klara favoriterna vann, och den ovissa matchen avgjordes på straffläggning.

Därmed har vi kvar Linköping, Kvarnsveden, Djurgården och Rosengård i turneringen.

Men Rosengård kom undan med blotta förskräckelsen i Piteå. Hemmalaget skulle ju ha haft straff i matchens slutskede. Jag såg att Piteå-Tidningens bloggare kallade det otur att inte hemmalaget fick domslutet med sig.

Så kan man se det. Jag ser det snarare som en mycket svag domarinsats. Att ingen av tre domare kan se det där tydliga regelbrottet är för dåligt. För jag hoppas verkligen inte att det var av feghet som den självklara straffen uteblev…

Vilket som är det alltid lika tråkigt att konstatera det, men här avgjorde dåliga domare matchen. Straffsituationen kommer för övrigt 4,10 in i klippet. Just innan, 4,00 faller Amanda Ilestedt:s segermål:

Noterbart från matchen var att Piteå ställde upp sitt lag 3–4–3. Det där kan ju förstås likaväl bli 5–4–1, ändå intressant att ett rätt utpräglat 4–4–2-lag som Piteå under Stellan Carlsson testar nya vägar.

Kollar man in Rosengårds elva vilades Marta från start på grund av en överansträng ljumske. I övrigt matchade Jack Majgaard Jensen det han anser är sin starkaste elva för tillfället. Det innebar följande spelare (vet inte om jag ställt upp dem helt rätt): Zecira Musovic – Lina Nilsson, Ilestedt, Emma Berglund, Ali Riley – Anita Asante, Ebba Wieder – Lieke Martens, Ella Masar McLeod, Sanne Troelsgaard – Lotta Schelin.

Noterbart alltså att Wieder går före en sannolik startspelare i EM, Hanna Folkesson. Rosengårdstränaren uttalade sig om petningen av Folkesson i Sydsvenskan inför förra helgens träningsmatch mot LFC:

”Hon har lyckats bra i landslaget men har haft det svårt att övertyga hos oss. Hanna har mer att visa.”

Det blir spännande att se vilken elva Rosengård mönstrar mot Barcelona på onsdag. Får danska Troelsgaard ge plats åt Marta då?

Wieder är alltså ett spännande namn i Rosengård. Wieder är även ett spännande namn i Bayern München. I dagens tyska toppmatch fick nämligen två spelare födda i juni 2000 speltid för Bayern. Forwarden Verena Wieder (född 26 juni 2000) byttes in på slutet, medan mittfältaren Sydney Lohmann (19 juni 2000) spelade från start. Av de båda 16-åringarna imponerad Lohmann mest, hon visade att hon är en spelare att lägga på minnet. Lohmann imponerade framför allt med en god förstatouch och förmågan att slå sin motståndare. Hon blir spännande att följa.

Bayern förlorade dock med 2–0, mycket beroende på en briljant Pernille Harder som gjorde det första och spelade fram till det andra. Se höjdpunkterna här.

Jag skall villigt erkänna att jag varit lite tveksam till alla ohämmade hyllningar av Harder de senaste åren. Att hon har en underbar bolltouch har jag inte tvekat på, men jag har tyckt att hon varit lite tunn, och att hon vikt ner sig i avgörande lägen. Därför har jag funderat på hur hon skulle klara sig i den tuffa tyska ligan.

Men nu är det bara att bocka och buga. Harder har inlett tiden i Wolfsburg fullständigt lysande. Hon har fått ett lag som jag tyckt varit lite stelt och tråkigt det senaste året att blomstra. Känslan är att Wolfsburg faktiskt kan få uppleva en fantastisk vår. Man är favoriter i cupen, har bra läge på ligaguldet och kan mycket väl fälla Lyon i Champions League. Det dubbelmötet i kvartsfinalen blir något i hästväg.

För Bayern ser det däremot lite mörkare ut. Avståndet upp till serieledande Turbine Potsdam är nu sex poäng, och till tvåan Wolfsburg har man fyra pinnar. Risken finns att man missar höstens upplaga av Champions League – om man inte vinner den pågående förstås…

Den tyska skytteligan har sannolikt Frankfurts Mandy Islacker redan avgjort. Hon gjorde alla tre målen i dag när Essen besegrades med 3–0. Totalt har Islacker nu gjort 16 mål – dubbelt så många som tvåan Vivianne Miedema.

I Frankrike går Lyon mot ett nytt guld. De senaste veckorna har alla hot mot Caroline Seger:s lag försvunnit. Först blev det spikat att PSG fråntas fyra poäng för att man missat att sätta upp en spelare i startelvan i premiäromgången. Sedan föll PSG borta mot Olympique Marseille med 2–0 i går, vilket gör att Lyon nu leder med sju poäng med sex omgångar kvar. Guldstriden är alltså avgjord.

Däremot skiljer numera bara en poäng mellan PSG och Montpellier i kampen om andraplatsen. Stina Blackstenius visade vägen för Montpellier med sitt tidiga 1–0-mål när Guingamp besegrades med 2–0 i dag.

Noterbart i den franska skytteligan är att Sofia Jakobsson ligger kvar på andraplatsen, bara ett mål bakom ledande Eugenie Le Sommer, det trots att den långtidsskadade svenskan inte spelat sedan i januari.

Vid en fortsatt rundtur i Europa konstaterar jag att Kosovare Asllani var bänkad i Manchester Citys första tävlingsmatch för året. Här har vi ytterligare en landslagsmittfältare som kommer att få kämpa för sin speltid i vår, för nu har ju Carli Lloyd anslutit till City.

City vann med 1–0 efter ett segermål från Lucy Bronze som jag sätter under vinjetten ”målvaktstavla”:

I FA-cupen noteras att prestigederbyt på herrsidan mellan lagen från norra London, Arsenal och Tottenham, inte är lika intressant i damfotbollen. Arsenal vann nämligen med 10–0 mot lokalkonkurrenten i dag.

Nästa anhalt blir Italien, där Patrizia Panico i veckan kommer att bli historisk. Hon hoppar nämligen in som förbundskapten för Italiens U16-landslag för pojkar i veckan. Det är förstås ett otroligt stort steg i Italien – och i världen, att ett pojklandslag leds av en kvinna.

När leder en svensk kvinna för första gången ett herr- eller pojklandslag?

Slutligen är jag väldigt stolt den här helgen, av flera skäl. Först passerade som bekant bloggen en miljon sidvisningar, sedan fick en av spelarna från det division IV-lag jag tränar i Borås debutera för Barcelona FA i högsta ligan i Cypern.

Amanda Kjöllerström är namnet på Sveriges senaste utlandsexport. Hon har alltså gått direkt från ett mittenlag i division IV till tabelltrean i Cyperns förstaliga. Det är snabbt marscherat. Och det gör hennes före detta tränare omåttligt stolt.

När hon spelade för min klubb gjorde hon sådana här mål:

En miljon skäl att fira

Publicerad den av
5

Under eftermiddagen i dag passerade den här bloggen en milstolpe. Nu har bloggen haft fler än en miljon sidvisningar.

Ni som vet vilka volymer som gäller för de stora drakarna på nätet känner förstås till att en miljon inte är så märkvärdigt. Exempelvis kan Aftonbladets sajt ha en miljon sidvisningar på en timme.

Att det har tagit bloggen närmare sex år att nå miljonen visar att läsekretsen inte är speciellt stor. Men det känns som att ni som läser är ganska pålitliga, och jag gillar framför allt att det ofta blir intressanta debatter om olika saker. Och en miljon är ändå en miljon – så det blev en lite mer festlig fredagsmiddag än vanligt i kväll.

Det blev en liten debatt om det förra inlägget, en debatt som handlade om den oreglerade spelmarknaden. Det är ett intressant område, framför allt är det intressant att se var idrotten drar sina gränser, för de varierar ju rätt rejält. Herrishockeyns SHL har ju exempelvis gått så långt att man skrivit ett avtal med Nordicbet. Och svensk fotboll sänds i kanaler som drar in stora summor från oreglerade spelbolag. Det kan kanske bli anledning att återkomma till det ämnet framöver, vem vet.

Nu väntar det kvartsfinaler i Svenska cupen under helgen. Alla fyra matcherna är intressanta på olika grunder. Piteå–Rosengård känns kanske allra mest spännande. Dels för att det blir intressant att se hur Piteås nya lagbygge står sig, dels för att Rosengård bör närma sig en tidig formtopp, om de skall kunna ta sig till semifinal i Champions League.

I veckan har för övrigt Piteå bjudit på en underhållande miljöbeskrivning av hur det är att bo i Norrbotten…

En annan spännande kvartsfinal är Linköping–Kif Örebro – den enda av matcherna som spelas på söndag. LFC var tydligen starkt mot Rosengård förra helgen, och jag är övertygad om att årets Linköping har en väldigt hög högstanivå. Det som skall bli intressant att se är om laget kan hålla samma enormt höga lägstanivå som i fjol. För helsvenska Örebro blir det här en väldigt bra värdemätare. Det skall bli intressant att se vilken nivå Örebro ligger på.

Apropå Örebro, lider jag något vansinnigt med Linda Hallin. Jag har aldrig träffat henne, men jag har tillbringat tre träningsår med att träna rehab efter knäskador, och vet tufft det är mentalt. Hallin har nu åkt på sin fjärde större knäskada, en korsbandsskada och hon missar hela säsongen.

Maria Synnerdahl och Linda Hallin.

De två sista cupkvartarna är Kvarnsveden–Kristianstad och Mallbacken–Djurgården. För både Kvarnsveden och Kristianstad finns det en del frågetecken inför säsongen. Båda har intressanta lag, men får svårt att undvika den undre tabellhalvan. Djurgården är förstås favoriter borta mot Mallbacken, men känslan är att Stockholmslaget möjligen är lite sämre i år än i fjol. Kanske har jag en annan känsla efter helgen.

Det har för övrigt varit cupmatcher i både Tyskland och Frankrike den senaste veckan. I tyska cupen var det kvartsfinaler i onsdags. Då vann Wolfsburg prestigemötet med Bayern München med 2–0 på bortaplan. Både Fridolina Rolfö och Nilla Fischer spelade 90 minuter i den matchen.

På söndag 17.00 möts lagen igen, då i hyperviktigt ligamöte i Wolfsburg. Nu är ju serieledande Turbine Potsdam skadedrabbat, och det är inte alls säkert att skrällgänget kommer att kunna försvara sin position högst upp i tabellen. I nuläget handlar söndagens svenskmöte om vilket av Wolfsburg och Bayern som skall vara första utmanare till Potsdam.

Men det kan alltså även vara matchen som avgör var ligatiteln hamnar. För det är mellan Wolfsburg, Bayern och Potsdam som guldracet står. Söndagens match direktsänds på DFB-tv. Här är länken.

Utöver Wolfsburg tog sig även Freiburg, SC Sand och Bayer Leverkusen vidare till semifinal i tyska cupen. I den franska cupen är man också framme vid semifinaler. I kvartsfinalerna föll oväntat Montpellier med 1–0 hemma mot St Etienne och PSG behövde straffläggning för att slå ut Juvisy.

Just St Etienne och PSG möts i den ena semifinalen. I den andra ställs skrällaget Henin-Beaumont från tredjedivisionen mot storfavoriten Lyon. I helgen är det serieomgång i Frankrike. Där bör de tre topplagen ta varsin seger.

Slutligen tillbaka till Sverige, och lite ekonomi. Först ett positivt besked från Hammarby IF, som sålt över 200 seriebiljetter:

Sedan betydligt tråkigare siffror från elitettan. Där redovisar tydligen Växjö DFF ett minusresultat på två miljoner kronor för 2016. Det låter både högst anmärkningsvärt och alarmerande, och tyvärr även ansvarslöst. Det är en jätteförlust i elitettan, och jag är inte avundsjuk på de ledare som skall försöka reparera den förlusten samtidigt som klubben gör en satning mot damallsvenskan. Det känns som att Växjö DFF:s taktik bygger på ”bära eller brista”.

Även Holmalund kämpar med finanserna. Där fattas det flera hundra tusen kronor för att dra runt årets elitettansatsning. Elitettan måste ju vara Sveriges dyraste fotbollsserie. Man får knappt ett öre från förbund eller EFD, publikintäkterna är obetydliga medan resekostnaderna är stora.

Slår EFD fälleben på sig själv?

Publicerad den av
6

Nu på förmiddagen har Patrick Ekwall skrivit ett intressant inlägg på Instagram, där han berättar att Elitfotboll Dam (EFD) stoppade Olivia Schough från att vara med i Ekwalls nya Youtubeprogram eftersom programmet har fel spelbolag som sponsor.

Expressen har hakat på och till tidningen säger EFD-ordförande Linda Wijkström att det är EFD:s beslut och att man tycker det är olämpligt för Schough (och därmed även alla andra damallsvenska spelare) att vara med i Ekwalls program:

”Vi tycker att kopplingen mellan Leo Vegas och ‘Ekwall show’ är rätt tydlig och skarp. Vi har Svenska spel som vår huvudsponsor och vi är lojala mot de sponsorer vi har. Damallsvenskan är en liga som är helt egenfinansierad och det är viktigt att vi har våra partners. Så vi och Eskilstuna ansåg att det var olämpligt för Olivia att vara med.”

Visst känns det väl som att det här måste ha gått väldigt fel någonstans på vägen? Som att EFD bör tänka igenom vilka effekter det här kan få framöver.

Personligen tycker jag att EFD borde verka för att de damallsvenska spelarna skall synas i så många mediala sammanhang som möjligt, inte tvärtom.

Jag inser att det finns gråzoner mellan reklam och journalistik, och Ekwalls program är sponsrat av Leovegas. Men många av SVT:s sportprogram har också sponsorer. Skall damallsvenska spelare exempelvis i framtiden hållas borta från SVT för att det är ”fel elbolag” som sponsrar sändningarna? Och tänk om damallsvenskan skulle skriva ett fett avtal med Burger King. Skall spelarna då stoppas från OS, en tävling som sponsras och förknippas med McDonalds.

EFD bör nog tänka igenom sitt ställningstagande några varv till, annars är risken stor att organisationen slår fälleben på sig själv.

View this post on Instagram

Olivia Schough ville väldigt gärna vara med i mitt nya TV-program #ekwallshow igår för att tillsammans med Veronica Wagner och Bojan Djordjic prata ungdomsidrott: hur, när och på vilket sätt ska vi leda barn till framgång. Allt var bokat. Men Olivia fick inte vara med. Organisationen Elitfotboll Dam stoppade henne. Inte för att det är ett spelbolag som finansierar mitt program utan för att det är fel spelbolag. De allra flesta sportprogram är finansierade/sponsrade av företag. I sportens värld oftast av spelbolag. Ta vilket program du vill och det omges av sponsorskylt eller reklam. Tyck vad du vill om det, men det är verkligheten och ger möjligheter att köpa dyra rättigheter eller att producera program. Ekwall Show är inget undantag och heller inte annorlunda. Det ska dessutom gå på YouTube och FÅR inte omges av spelreklam. Mitt program är ett väldigt seriöst journalistiskt program som inte har det minsta med spel att göra, vilket alla stora idrottspersonligheter som deltagit kan intyga. Det är jag son producerar med helt fria händer, vilket varit ett krav jag haft. Allt detta påpekade jag för Elitfotboll Dam men de ville inte se (klipp), inte lyssna, inte ens försöka spana ett litet steg längre än sponsorskap. Nu gick programmet väldigt bra ändå. Men det här handlar ju till slut om något helt annat, det handlar inte om mitt program. Det här är viktigare än så. Istället för att låta en ung, modig, stark och bra kvinnlig röst höras i ett väldigt viktigt och angeläget ämne så tyckte svensk fotboll att det var viktigare att bry sig om vad en utomstående sponsor dikterar för villkor. Det viktigaste för svensk fotboll var inte att låta Olivia Schough (eller någon annan damfotbollsspelare på elitnivå) stå för något viktigt som idrottspersonlighet, det viktigaste var hur ett TV-program var finansierat. Med den linjen kan svenska damfotbollsspelare inte delta i särskilt många TV-program idag, förutom de som är helsponsrade av Svenska Spel.

A post shared by Patrick Ekwall (@patrickekwall) on

Majgaard Jensen, mediesågning och Algarvesummering

Publicerad den av
7

Det har gått några dagar sedan Algarve cup avslutades, och det är således hög tid att komma med en slutanalys av den svenska insatsen, och ge mina tankar om hur det känns inför sommarens EM-slutspel.

Jack Majgaard Jensen

Men innan jag går in på den saken är det ju omöjligt att gå förbi Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen:s utspel efter turneringen. För er som vill läsa utspelet i det Facebookinlägg han skrev på den internationella kvinnodagen ligger det som första kommentar på det här inlägget. TT:s Emma Lukins agerade vaket och gjorde en nyhetsartikel på utspelet, den artikeln läser ni här.

För er som inte orkar läsa allt sågar han Algarve cup och Pia Sundhage rätt rejält. Han skriver bland annat:

”Kampene bliver sendt på SVT som pröver at tage dette seriöst men da stukturen med 4 kampe på 8 dage samt ledere som ikke ved hvordan man dossere spillere så viser det bare kvindefodbold fra den dårligste side”

Han ger sig även på förbundets talangutveckling:

”Men de unge piger er bedre teknisk og taktisk – og derfor er det endnu mere synd at et land som Sverige har et talentudviklings filosofi som bygger mere på at väre destruktiv end konstruktiv fordi man har ansat personer som desvärre ikke har fuldt med tiden.”

Jag är rätt övertygad om att ganska många på ledande positioner i de damallsvenska klubbarna håller med Rosengårdstränaren om det mesta.

Upplägget för Algarve cup är ju verkligen extremt. Sverige spelade sin första match 18.30 den 1 mars och sin sista 18.30 den 8 mars. Vi hade alltså vi fyra matcher på en vecka och två timmar. Det spelschemat hade ingen svensk klubb accepterat – inte på någon nivå.

Att sedan Pia Sundhage matchar sin startelva stenhårt gör ju inte saken bättre. Det skall ju dock sägas att hon rullade mer i år än hon brukar. Men som exempel matchades Lisa Dahlkvist 72–84–90–90 minuter i de fyra matcherna – det är en belastning som hade gjort mig förbannad om jag varit tränare i Kif Örebro.

Lisa Dahlkvist

Som spelare vill man ju alltid vara med så mycket det bara går, inte minst i landslaget. Så spelarna lär inte säga ifrån. Det gäller att landslagsledarna är förnuftiga, och inte knäcker sina spelare.

Majgaard Jensen jämför hur klubbar agerar inom herr- och damfotboll. En stor skillnad är ju att landslagen är starkare än klubbarna inom damfotbollen, medan det är tvärtom bland herrarna. Det finns ju en inbyggd konflikt mellan landslagen och klubbarna inom damfotbollen eftersom det är klubbarna som betalar lönerna, men landslagen som drar det större engagemanget och intresset – både från publik och spelare.

Jag minns ju exempelvis hur Fredrik Ljungberg under en period alltid var för skadad för att spela träningsmatcher med det svenska herrlandslaget, samtidigt som han kunde spela alla matcher för sitt klubblag Arsenal. Inom damfotbollen är det nästan tvärtom. I fjol spelade Carli Lloyd med landslaget i OS, sedan hade hon inte överdrivet bråttom tillbaka till sitt klubblag.

Jag tyckte nog att det blev väldigt lite offentlig debatt kring Majgaards utspel. Tänk om en herrallsvensk tränare sagt något liknande om Janne Andersson och herrarnas januariturné, då hade det blivit pådrag i media.

Men tyvärr får damfotbollen allt svårare att ta plats i mediebruset i en tid där klicksiffrorna får allt större makt. I riksmedia får landslaget rätt stort utrymme, medan klubbfotbollen alltmer hamnar i skymundan i de större medierna.

I lokalmedia lyfts elitklubbarna fram på ett rätt ok sätt. Malmö räknas ju som storstad, och även där är bevakningen god. Sydsvenskan är största tidningen, och de har en egen nyhetsflik för FC Rosengård. De har texter både inför och efter matcher och hänger med bra i nyhetsflödet. Exempelvis följde de upp Majgaards utspel och uppgifterna om att Marta är aktuell för Orlando i NWSL. Och självklart var de på plats vid 1–1-matchen mot Linköping.

Marta

Sydsvenskan har ingen flik om LB07, men jag uppfattar det som att nykomlingen ändå följs på ett helt ok sätt. I Göteborg är det däremot jobbigare att få medieutrymme för damfotbollen. Där är GP största tidningen. Under skid-VM skrev deras krönikör, och tillika min gamle arbetskompis, Eric Hilmersson så här:

”Tanken slog mig just som jag skulle somna i går. Att hela detta mästerskap, precis som alla skidmästerskap innan, varit en uppvisning i ojämlikhet och en för mig helt oförklarlig åtskillnad i hur man ser på män respektive kvinnors idrottande.”

Hade jag varit Hilmersson hade jag haft svårt att sova varje gång jag tänkt på hur GP-sporten bevakar lokal herr- respektive damidrott. GP:s bevakning av damidrott i allmänhet och lokal damfotboll i synnerhet måste nämligen klassas som en smärre katastrof.

Medan tidningen följer Blåvitt, Häcken och Frölunda hockey mycket noga får de lokala damidrottarna allt som oftast nöja sig med plats i notisramarna. Bevakningen av Kopparbergs Göteborg FC den senaste tiden har exempelvis varit rent usel.

Man hade inga egna texter, utan bara korta TT-notiser, om KGFC:s cupförlust i Malmö och om omfattningen av KGFC-stjärnan Elin Rubensson:s skada i Algarve.

Elin Rubensson

Och i söndags spelade Göteborg hemmamatch mot Eskilstuna United, två lag med medaljförhoppningar i årets damallsvenska. I pappers-GP fanns inte ett ord, jag hittade inte ens resultatet (2–2) på deras annars så utförliga resultatsidor. Jag hittade inte heller något på matchen på nätet.

När jag kollade igenom gp.se/sport under måndagskvällen hittade jag totalt tre artiklar om damidrott – jag fick scrolla lång ner för att hitta dem. Det var en om att tennisstjärnan Caroline Wozniacki tvingats bära peruk när hon gått i Köpenhamn, en om att Önnered gått upp i handbolleliten och en utan lokalkoppling om SM i poledance.

Jag säger inte att vi på Borås Tidning är klockrena när det gäller jämställdhet i sportspalterna, men vi har i alla fall hela tiden frågan uppsatt på agendan. Och jag kan lova, att om vårt sportflöde någon kväll hade sett ut som GP-sportens gör i dag så hade jag spytt galla över de ansvariga.

Därmed är det dags att sammanfatta Algarve cup. Jag har ju precis som Majgaard Jensen varit kritisk till matchningen av spelarna, att Sundhage inte passar på att verkligen ge nya spelare chansen under den här typen av träningsturneringar.

Men när det gäller spelet är jag faktiskt inte speciellt orolig inför EM. Det ser ju exempelvis väldigt mycket bättre ut än det gjorde inför både VM 2015 och fjolårets OS. Det som är bra är att det finns en defensiv grundtrygghet. Laget har alltså en stabil grund att stå på.

Lotta Schelin

Det som också känns bra är att Lotta Schelin ser ut att ha återuppstått från de döda samt att vi fortsätter att vara bra på fasta situationer. Man kommer faktiskt ganska långt med en stark defensiv, en vass Schelin samt bra slagna hörnor och frisparkar.

Med tanke på att Pia Sundhage är en mästare på att lyckas i utslagningsmatcher finns förutsättningar för en kul svensk sommar i Nederländerna.

Däremot får nog Sundhage snabbt försöka glömma tanken på att vårt lag skall anfalla centralt. Det är bättre att fortsätta att satsa allt på kantspelet, och lära forwards och offensiva mittfältare hur man löper in i straffområdet på bästa sätt.

Sundhage kan även snabbt släppa ambitionen att vårt lag skall vara spelförande – det är lika bra att satsa på omställningsfotboll från start.

I Algarve visade ju landslaget återigen upp ett etablerat anfallsspel som var långt ifrån klockrent. Visst blev det till slut 4–0 (3–0) mot Ryssland efter 10–0 (4–0) i klara målchanser. Men det berodde ju mer på att Rysslands försvarsspel var svagt än på att Sveriges anfallsspel var genialt.

När jag kollade Sverige–Ryssland roade jag mig med att försöka kolla vad de svenska backarna ser framför sig i uppspelsfasen. Ibland är tv-bilden så inzoomad att man inte får någon överblick, men jag tycker ändå att jag fick en ganska klar bild.

Backarna såg en central mittfältsgröt som är väldigt svår att spela igenom. Gröten bildas genom att alla fyra svenska mittfältarna packar ihop sig centralt. Det är alltså väldigt svårt för backarna att spela in i den där nummer 10-ytan som Sundhage eftertraktar.

Backarna såg också bara ryggar på forwards. Schelin och Olivia Schough ville nämligen uteslutande ha bollar i djupled, ingen av dem sökte uppspel på kropp. Nu var det ryska försvaret så svagt att det gick att hitta ytor för djupledsbollar, men så lär det inte se ut mot bättre lag.

Nilla Fischer

För mittbackarna blev huvudalternativet att spela ut bollarna på ytterbackarna. I den första halvleken imponerade framför allt Nilla Fischer med hårda, svepande bollar ut mot vänsterback Hanna Glas.

Även när ytterbackarna fick bollen såg de mest ryggar på forwards. Ytterbackarnas huvudalternativ var antingen att ta med sig bollen framåt på egen hand, eller slå raka djupledspassningar längs kanten.

I den andra halvleken tryckte framför allt Hanne Gråhns upp högre på sin kant. Effekten av det var att det blev svårare för mittbackarna att passa till henne.

Att Sverige till slut skapade mer i den andra halvleken än i den första berodde helt och hållet på Fridolina Rolfö. Som jag ser det borde Sundhage satsa på Schelin och Rolfö som forwardspar – om inte Stina Blackstenius hittar formen igen. Men i nuläget är Blackstenius långt ifrån någon EM-form.

På mittfältet känns ju kvartetten Caroline Seger, Dahlkvist, Hanna Folkesson och Kosovare Asllani gjuten om Rolfö blir forward. Där hade jag hållit Katrin Schmidt och Ebba Wieder som första ersättare. Ingen av dem var dock med i Algarve, så sannolikt kommer inte Sundhage gå på min linje där.

Att Sundhage tänker sig en backlinje med Jessica Samuelsson, Fischer, Linda Sembrant och Jonna Andersson känns ju solklart. Som första alternativ på mittbackssidan finns Magdalena Eriksson och på ytterback Hanna Glas. Personligen hade jag även satt Elin Rubensson som ytterbacksalternativ, men där har nog Sundhage vikt ner sig.

Wikman assisterar Gerhardsson

Publicerad den av
1

Magnus Wikman blir assisterande förbundskapten till Peter Gerhardsson. Den nyheten släpptes nyss på förbundets hemsida.

Personligen har jag dålig koll på Wikman, men han vann ju SM-guld med Linköping 2009, och jag vet att han har goda vitsord därifrån. Och hans namn brukar ju alltid dyka upp när förbundskaptensjobbet är uppe till diskussion.

Någon som kan ge en bild av honom?

Jag har för övrigt sett hela Rysslandsmatchen nu, återkommer med synpunkter och analys.

Några korta ord om 4–0 mot Ryssland

Publicerad den av
18

Sverige blev sjua i Algarve cup efter att ha vunnit hur säkert som helst mot Ryssland i dag. Jag har jobbat och bara kunnat följa matchen sporadiskt. Men det jag såg handlade bara om Sverige, ryskorna hade inget alls att komma med.

Kul att Sverige gjorde fyra mål, vi brukar ju inte vara bortskämda med att vårt landslag gör så många mål nuförtiden. När det gäller spelarkritik återkommer jag när jag sett matchen mer koncentrerat. Men under matchens slutskede imponerade Fridolina Rolfö med flera fina manövrar, inte minst skottet som betydde 4–0.

När det gäller matchningen av truppen har jag ju haft en del synpunkter. Jag tycker ju att Sundhage borde ha givit fler spelare chansen. Hon har givit alla utom Zecira Musovic speltid, men för mig är inte speltid det samma som att få chansen. Jag tycker att Sundhage borde ha låtit fler få starta matcher. För nu är testandet över. I de landskamper som återstår inför EM måste Sundhage köra med sin tänkta startelva.

Just Musovic glömde jag att kommentera i förra inlägget. Nog borde väl hon har fått chansen i en av matcherna i turneringen. Nederländerna lät alla sina tre målvakter vakta målet i varsin match i gruppspelet. Det hade Sverige också lätt kunnat göra.

Då hade man dessutom visat att det löfte hon skall ha fått tidigare i år var på allvar, alltså att det skulle vara full kamp om platsen som andramålvakt. Nu känns det där mest som ord. För Hilda Carlén har fått spela två landskamper under våren, Musovic ingen – det är inte full kamp.

Tvärtom är det ytterst dåligt ledarskap att säga saker som inte stämmer. Det kan vara så att orden var tänkta som uppmuntran, men tomma ord är ingen uppmuntran, de väcker bara irritation.

I dag har Nilla Fischer tagits ut i spelarnas världslag. Spelare från högstaligorna i 47 olika länder fick välja ut det lag de tyckte var bäst under 2016. Laget skulle ha uppställningen 4–3–3.

Det ser ut så här i sin helhet: Hope Solo – Leonie Maier, Fischer, Wendie Renard, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta – Alex Morgan, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Slutligen en snabb genomgång av några av resultaten från placeringsmatcherna i cuperna i Algarve och Cypern. I Cypern vann Schweiz finalen mot Sydkorea med 1–0 efter mål av Lia Wälti. Målet kom på en sanslös målvaktstavla.

I Algarve vann Spanien sin första titel på seniornivå genom att besegra de regerande mästarinnorna Kanada med 1–0 i finalen. Segerskytt blev Leila Ouahabi. Några bilder på målet har jag inte sett, bara klipp på spansk segerglädje.

Danmark blev trea efter straffläggning mot Australien. Och Nederländerna tog femteplatsen genom 3–2-seger mot Japan. Segermålet kom på övertid från Vivianne Miedema:

Frankrike tog sin största seger

Publicerad den av
Svara

Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.

Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.

Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.

Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.

Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Hanna Glas

Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.

Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.

Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.

Katrin Schmidt

Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.

I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.

Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.

Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:

”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”

Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.

Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.

Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.

Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.

Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.

Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.

Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.

Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.

För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.

Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.

Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.

Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.

Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.

Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:

2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:

Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.

Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.

Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.